PRODUKTRESUMÉ

Furosemid Accord 10 mg/ml injektionsvätska, lösning

2 ml steril injektionsvätska, lösning innehåller 20 mg furosemid (10 mg/ml).

4 ml steril injektionsvätska, lösning innehåller 40 mg furosemid (10 mg/ml).

5 ml steril injektionsvätska, lösning innehåller 50 mg furosemid (10 mg/ml).

25 ml steril injektionsvätska, lösning innehåller 250 mg furosemid (10 mg/ml).

Hjälpämnen med känd effekt: 3,7 mg natrium per ml.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Injektionsvätska, lösning.

Klar, färglös eller nästan färglös lösning (pH: 8,0 till 9,3).

4.1 Terapeutiska indikationer

Furosemid är ett potent diuretikum. Det rekommenderas när snabb och effektiv diures krävs.

Furosemid Accord 20 mg/2 ml, 40 mg/4 ml och 50 mg/5 ml är lämplig att använda vid akutfall eller när oral behandling inte är möjlig. Indikationerna inkluderar hjärt-, lung-, lever- och njurödem.

Furosemid Accord 250 mg/25 ml är avsett för behandling av oliguri på grund av akut eller kronisk njursvikt med en glomerulär filtreringshastighet som är lägre än 20 ml/minut.

4.2 Dosering och administreringssätt

Furosemid Accord 20 mg/2 ml, 40 mg/4 ml och 50 mg/5 ml är avsedd för intramuskulär eller intravenös administrering och måste alltid administreras långsamt. Furosemid Accord 250 mg/25 ml är avsedd för långsam intravenös administrering.

Furosemid Accord 20 mg/2 ml, 40 mg/4 ml och 50 mg/5 ml

Vuxna: Initialt kan doser om 20‑50 mg administreras intramuskulärt, eller som långsam injektion vid en hastighet som inte överstiger 4 mg/minut. Den diuretiska effekten av furosemid är proportionell till dosen och om större doser krävs ska dessa ges som en kontrollerad infusion vid en hastighet som inte överstiger 4 mg/minut och titreras efter svaret.

Äldre: Elimineringen av furosemid är i allmänhet långsammare hos äldre. Dosen bör titreras tills önskad effekt uppnås.

Barn: Doser för barn är 0,5‑1,5 mg/kg vikt dagligen upp till en maximal total daglig dos på 20 mg.

Furosemid Accord 250 mg/25 ml

Vuxna: Furosemid Accord 250 mg/25 ml är avsedd för långsam intravenös injektion vid en hastighet som inte överstiger 4 mg/minut.

En initial dos på 250 mg (en injektionsflaska à 25 ml) kan tillsättas till cirka 225 ml natriumklorid BP injektionsvätska eller Ringer‑laktatlösning och infunderas under en timme med en dropphastighet på 80 droppar/minut (4 mg/minut).

Om urinmängden den följande timmen är otillräcklig kan en dos på 500 mg (två injektionsflaskor à 25 ml) med en lämplig infusionsvätska, totalvolymen måste styras av patientens vätskestatus, infunderas med en hastighet som inte överstiger 4 mg/minut. Om en tillfredsställande urinmängd fortfarande inte har uppnåtts en timme efter att den andra injektionen avslutats, kan en tredje dos som består av 1 000 mg (fyra injektionsflaskor à 25 ml) i en lämplig infusionsvätska administreras. Infusionshastigheten ska aldrig överstiga 4 mg/minut.

Om den tredje infusionen (1 000 mg under 4 timmar) inte är effektiv krävs sannolikt dialys.

Hos patienter med oliguri eller anuri med signifikant vätskeöverbelastning kanske det inte är möjligt att använda ovanstående administreringsmetod. I sådana fall kan användning av en infusionspump med konstant hastighet och justering med mikrometerskruv övervägas för direkt administrering av injektionen i venen. Infusionshastigheten ska fortfarande aldrig överstiga 4 mg/minut.

Om svaret på någon administreringsmetod är tillfredsställande (urinmängd 40‑50 ml/timme) kan den effektiva dosen (upp till 1 000 mg) upprepas var 24:e timme. Alternativt kan behandlingen fortsätta med oral administrering av furosemidtabletter med 500 mg oralt för varje 250 mg som krävs vid injektion. Lämpliga dosjusteringar kan därefter göras i enlighet med patientens svar.

Äldre: Elimineringen av furosemid är i allmänhet långsammare hos äldre. Dosen bör titreras tills önskad effekt uppnås.

Barn: Dosering till barn måste fastställas utifrån njursviktens svårighetsgrad och på det kliniska svaret på de initiala doserna.

4.3 Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Överkänslighet mot amilorid, sulfonamider eller sulfonamidderivat.

Hypovolemi och uttorkning (med eller utan hypotoni) (se avsnitt 4.4).

Svår hypokalemi, svår hyponatremi (se avsnitt 4.4).

Komatösa eller prekomatösa tillstånd med levercirros (se avsnitt 4.4).

Anuri eller njursvikt med anuri som inte svarar på furosemid, njursvikt som en följd av förgiftning med nefrotoxiska eller hepatotoxiska medel, njursvikt som förknippas med leverkoma.

Nedsatt njurfunktion med kreatininclearance lägre än 30 ml/min per 1,73 m² kroppsyta (se avsnitt 4.4).

Addisons sjukdom (se avsnitt 4.4).

Digitalisförgiftning (se avsnitt 4.5).

Porfyri.

Ammande kvinnor (se avsnitt 4.6)

4.4 Varningar och försiktighet

Tillstånd som måste korrigeras innan behandling med furosemid påbörjas (se även avsnitt 4.3)

Hypotoni.

Hypovolemi.

Allvarliga elektrolytrubbningar – framför allt hypokalemi, hyponatremi och syra‑basrubbningar.

Furosemid rekommenderas inte

Till patienter som löper stor risk för konstrastmedelsnefropati – det bör inte användas för diures som en del av de förebyggande åtgärderna mot kontrastmedelsinducerad nefropati.

Särskild försiktighet och/eller dosreduktion krävs:

Till äldre patienter (låg initial dos på grund av särskilt känsliga för biverkningar ‑ se avsnitt 4.2).

Vid miktionssvårigheter inklusive prostatahypertrofi (ökad risk för urinretention: överväg lägre dos). Kontrollera patienter som har partiell ocklusion noggrant.

Vid diabetes mellitus (latent diabetes kan bli manifest; insulinbehoven vid fastställd diabetes kan öka; sätt ut furosemid för ett glukostoleranstest).

Vid graviditet (se avsnitt 4.6).

Vid gikt (furosemid kan öka nivåerna av urinsyra/framkalla gikt).

Till patienter med hepatorenalt syndrom.

nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.3 och nedan – kontroll krävs).

Vid nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.3 och nedan – kontroll krävs).

Vid binjuresjukdom (se avsnitt 4.3 – kontraindikation vid Addisons sjukdom).

Vid hypoproteinemi, t.ex. glomerulonefrit (effekten av furosemid kan vara nedsatt och dess ototoxicitet ökad – försiktighet krävs vid dostirering).

Vid akut hyperkalcemi (uttorkning som en följd av kräkningar och diures – korrigeras innan furosemid administreras). Behandling av hyperkalcemi med en hög dos furosemid leder till vätske- och elektrolytbrist – noggrann vätskeersättningsbehandling och korrigering av elektrolyter krävs.

Till patienter som löper risk för uttalat blodtrycksfall.

Till för tidigt födda barn (eventuell utveckling av nefrokalcinos/nefrolitiasis; njurfunktionen måste kontrolleras och ultraljudsundersökning av njurarna utföras).

Undvik behandling med andra läkemedel (se även avsnitt 4.5 för andra interaktioner)

Samtidig behandling med NSAID‑preparat bör undvikas – om detta inte är möjligt kan den diuretiska effekten av furosemid vara försvagad.

ACE‑hämmare och angiotensin‑II‑receptorantagonister – allvarlig hypertoni kan uppstå. Dosen av furosemid bör minskas/sättas ut (3 dagar) innan dessa påbörjas eller vid en dosökning.

Krav på laboratoriekontroller:

Serumnatrium

Framför allt hos äldre eller hos patienter mottagliga för elektrolytbrist.

Serumkalium

Risken för hypokalemi bör beaktas, framför allt hos patienter med levercirros, patienter som får samtidig behandling med kortikosteroider, patienter som äter en obalanserad kost och patienter som missbrukar laxeringsmedel. Regelbunden kontroll av kalium, och vid behov behandling med kaliumtillskott, rekommenderas i samtliga fall, men är viktigt vid höga doser och hos patienter med nedsatt njurfunktion. Det är särskilt viktigt vid samtidig behandling med digoxin eftersom kaliumbrist kan utlösa eller förvärra symtomen på digitalisförgiftning (se avsnitt 4.5). En kaliumrik kost rekommenderas vid långvarig användning.

Täta kontroller av serumkalium krävs hos patienter med nedsatt njurfunktion och kreatininclearance lägre än 60 ml/min per 1,73m² kroppsyta samt om furosemid tas i kombination med vissa andra läkemedel som kan leda till en ökning av kaliumnivåerna (se avsnitt 4.5 samt avsnitt 4.8 för information om elektrolytavvikelser och metabola avvikelser).

Njurfunktion

Frekventa mätningar av blodurea (BUN) under de första månaderna, därefter regelbundet. Långtids/högdos BUN kontrolleras regelbundet. Tydlig diures kan leda till reversibel nedsättning av njurfunktionen hos patienter med njurdysfunktion. Adekvat vätskeintag är nödvändigt hos dessa patienter. Nivåerna av serumkreatin och urea tenderar att öka under behandling.

Glukos

Negativ effekt på kolhydratmetabolism – försämring av befintlig kolhydratintolerans eller diabetes mellitus. Blodsockernivåerna bör kontrolleras regelbundet.

Övriga elektrolyter

Framför allt patienter med leversvikt/alkoholcirros löper risk för hypomagnesi (samt hypokalemi). Under långvarig behandling (speciellt vid höga doser) ska magnesium, kalcium, klorid, bikarbonat och urinsyra kontrolleras regelbundet.

Krav på kliniska kontroller (se även avsnitt 4.8):

Regelbundna kontroller för:

Bloddyskrasi. Om detta uppstår, sätt omedelbart ut furosemid.

Leverskada.

Idiosynkratiska reaktioner.

Andra förändringar på laboratorievärden:

Kolesterol och triglycerider i serum kan öka men återgår vanligtvis till normala värden inom 6 månader efter att behandling med furosemid påbörjats.

Samtidig användning med risperidon

I placebokontrollerade prövningar med risperidon till äldre patienter med demens observerades en högre mortalitetsincidens hos patienter behandlade med furosemid plus risperidon (7,3 %, medelålder 89 år, intervall 75−97 år) än hos patienter behandlade med risperidon ensamt (3,1 %, medelålder 84 år, intervall 70−96 år) eller enbart furosemid (4,1 %, medelålder 80 år, intervall 67−90 år). Samtidig användning av risperidon och andra diuretika (i huvudsak tiaziddiuretika i låg dos) har inte förknippats med liknande fynd.

Man har inte funnit någon patofysiologisk mekanism som kan förklara dessa resultat och inget konsekvent mönster för dödsorsaken har observerats. Försiktighet ska ändå iakttas och risker och nytta med denna kombination eller med samtidig behandling med andra potenta diuretika ska övervägas före behandlingsbeslutet. Man såg ingen ökad mortalitetsincidens hos patienter som tog andra diuretika samtidigt med risperidon. Oavsett behandling var uttorkning en allmän riskfaktor för mortalitet och bör således undvikas hos äldre patienter med demens (se avsnitt 4.3 Kontraindikationer).

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol natrium (23 mg per ml) per dos, d.v.s. är näst intill “natriumfritt”.

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Allmänt–Dosen av samtidigt administrerade hjärtglykosider, diuretika, antihypertensiva medel eller andra läkemedel med blodtryckssänkande potential kan behöva justeras eftersom ett mer uttalat blodtrycksfall måste förväntas vid samtidig administrering av furosemid.

De toxiska effekterna av nefrotoxiska läkmedel kan vara ökad vid samtidig administrering av potenta diuretika som furosemid.

Vissa elektrolytstörningar (t.ex. hypokalemi, hypomagnesemi) kan öka toxiciteten av vissa andra läkemedel (t.ex. digitalispreparationer och läkemedel som inducerar förlängning av QT‑intervallet).

Antihypertensiva medel – ökad hypotensiv effekt möjligt med alla typer. Samtidig användning av ACE‑hämmare eller angiotensin‑II‑receptorantagonister kan leda till tydligt blodtrycksfall. Furosemid ska sättas ut eller dosen minskas innan behandling med ACE‑hämmare eller angiotensin‑II‑receptorantagonister påbörjas (se avsnitt 4.4).

Antipsykotika – furosemidinducerad hypokalemi ökar risken för kardiotoxicitet. Undvik samtidig användning med pimozid. Öka risk för ventrikulära arytmier med amisulprid eller sertindol. Ökad hypotensiv effekt med fentiaziner.

Vid administrering av risperidon ska försiktighet iakttas och nytta och risker av kombinationen eller samtidig behandling med furosemid eller med andra potenta diuretika ska beaktas innan beslut om behandling. Se avsnitt 4.4 Varningar och försiktighet avseende ökad mortalitet hos äldre patienter med demens som samtidigt får risperidon.

Antiarytmika (inklusive amiodaron, disopyramid, flekanaid och sotalol) – risk för kardiotoxicitet (på grund av furosemidinducerad hypokalemi). Effekterna av lidokain, tokainid eller mexiletin kan motverkas av furosemid.

Hjärtglykosider – hypokalemi och elektrolytrubbningar (inklusive hypomagnesi) ökar risken för kardiotoxicitet.

Läkemedel som förlänger QT-intervallet – ökad risk för toxicitet med furosemidinducerade elektrolytrubbningar.

Vasodilatorer – ökad hypotensiv effekt med moxisylyt (tymoxamin) eller hydralazin.

Övriga diuretika – uttalad diuresis möjlig när furosemid administreras med metolazon. Ökad risk för hypokalemi med tiazider.

Reninhämmare – aliskiren minskar furosemidkoncentrationer i plasma.

Nitrater – ökad hypotensiv effekt.

Litium – i likhet med andra diuretika kan serumnivåerna av litium vara förhöjda när litium administreras samtidigt med furosemid, och leda till ökad litiumtoxicitet, inklusive ökad risk för kardiotoxiska och neurotoxiska effekter av litium. Litiumnivåerna bör således kontrolleras noggrant och vid behov ska litiumdosen justeras hos patienter som får den här kombinationen.

Kelatkomplexbildare – sukralfat kan minska absorption av furosemid i magtarmkanalen. De två läkemedlen bör tas med minst två timmars mellanrum.

NSAID‑preparat – ökad risk för nefrotoxicitet. Indometacin och ketorolak kan motverka effekterna av furosemid (undvik om möjligt, se avsnitt 4.4). NSAID‑preparat kan försvaga effekten av furosemid och leda till akut njursvikt vid befintlig hypovolemi eller uttorkning.

Salicylater – effekterna kan vara förhöjda av furosemid. Salicylattoxicitet kan vara förhöjd av furosemid.

Antibiotika – ökad risk för ototoxicitet med aminoglykosider, polymixiner eller vankomycin. Används bara samtidigt om tvingande skäl föreligger. Ökad risk för nefrotoxicitet med aminoglykosider eller cefaloridin. Furosemid kan minska vankomycinnivåerna i serum efter hjärtkirurgi. Ökad risk för hypokalemi med trimetoprim. Nedsatt njurfunktion kan utvecklas hos patienter som får samtidig behandling med furosemid och höga doser av vissa cefalosporiner.

Antidepressiva – ökad hypotensiv effekt med MAO‑hämmare. Öka risk för postural hypotoni med tricykliska antidepressiva. Ökad risk för hypokalemi med reboxetin.

Antidiabetika – hypoglykemiska effekter motverkas av furosemid.

Antiepileptika – ökad risk för hyponatremi med karbamazepin. Fenytoin minskar den diuretiska effekten.

Antihistaminer – hypokalemi med ökad risk för hjärttoxicitet.

Svampmedel – ökad risk för hypokalemi och nefrotoxicitet med amfoterecin.

Anxiolytika och hypnotika – ökad hypotensiv effekt. Kloral eller triclofos kan förskjuta tyreoidhormon från bindningsstället.

CNS‑stimulerande läkemedel (läkemedel vid ADHD) – hypokalemi ökar risken för ventrikulära artymier.

Kortikosteroider – den diuretiska effekten motverkas (natriumretention) och det finns ökad risk för hypokalemi.

Glycyrrhizin –(finns i lakrits) kan öka risken för att utveckla hypokalemi.

Cytotoxiska medel – ökad risk för nefrotoxicitet och ototoxicitet med platinaföreningar/cisplatin. Nefrotoxiciteten av cisplatin kan vara ökad om furosemid inte ges i lägre doser (t.ex. 40 mg till patienter med normal njurfunktion) och med positiv vätskebalans när det används för att åstadkomma forcerad diures under behandling med cisplatin.

Antimetaboliter – effekterna av furosemid kan vara nedsatt av metotrexat och furosemid kan minska renal clearance av metotrexat.

Dopaminerga medel – ökad hypotensiv effekt med levodopa.

Immunmodulerande medel – ökad hypotensiv effekt med aldesleukin. Ökad risk för hyperkalemi med ciklosporin och takrolimus. Ökad risk för giktartrit med ciklosprin.

Muskelavslappnande medel – ökad hypotensiv effekt med baklofen eller tizanidin. Ökad effekt av kurareliknande muskelavslappnande medel.

Östrogener – den diuretiska effekten motverkas.

Progestagener (drospirenon) – ökad risk för hyperkalemi.

Prostaglandiner – ökad hypotensiv effekt med alprostadil.

Sympatomimetika – ökad risk för hypokalemi med höga doser av beta₂‑sympatomimetika.

Teofyllin – ökad hypotensiv effekt.

Probenecid – effekterna av furosemid kan minska av probenecid och furosemid kan minska renal clearance av probenecid.

Anestestika – narkosmedel kan öka de hypotensiva effekterna av furosemid. Effekterna av kurare kan vara förhöjda av furosemid.

Alkohol – ökad hypotensiv effekt.

Missbruk av laxerande medel - ökad risk för kaliumförlust.

Övriga:Samtidig administrering av aminoglutetimid kan öka risken för hyponatremi.

4.6 Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Furosemid passerar placentabarriären och bör inte ges under graviditet om det inte finns tvingande medicinska skäl. Det ska bara användas vid ödem med patologiska orsaker som inte är direkt eller indirekt relaterade till graviditeten. Behandling med graviditetsrelaterade ödem och hypertoni med diuretika bör inte ske eftersom placentaperfusionen kan vara nedsatt. Vid behandling krävs kontroll av fostrets tillväxt. Furosemid har dock getts efter graviditetens första trimester för ödem, hypertoni och toxemi utan biverkningar på fostret eller det nyfödda barnet.

Amning (se avsnitt 4.3).

Furosemid är kontraindicerat eftersom det utsöndras i bröstmjölk och kan hämma laktationen.

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Minskad mental vakenhet, yrsel och dimsyn har rapporterats, särskilt i början av behandlingen, vid dosförändringar och i kombination med alkohol. Om patienterna drabbas av detta ska de rådas att inte framföra fordon, använda maskiner eller delta i aktiviteter där dessa effekter kan utsätta dem själva eller andra för fara.

4.8 Biverkningar

Biverkningar kan uppstå med följande frekvenser: mycket vanliga (1/10), vanliga (1/100, 1/10), mindre vanliga (1/1 000, 1/100), sällsynta (1/10 000, 1 000) och mycket sällsynta (1/10 000, inklusive enskilda rapporter).

Blodet och lymfsystemet:

Mindre vanliga:

Trombocytopeni

Sällsynta:

Eosinofili

Leukopeni

Benmärgsdepression (kräver att behandlingen avbryts). Hemopoetisk status ska således kontrolleras regelbundet

Mycket sällsynta:

Aplastisk anemi eller hemolytisk anemi

Agranulocytos

Centrala och perifera nervsystemet

Sällsynta:

Parestesi

Hyperosmolär koma

Endokrina störningar

Glukostoleransen kan minska med furosemid. Hos patienter med diabetes mellitus kan detta leda till en försämring av metabol kontroll; latent diabetes mellitus kan bli manifest. Diabetespatienter kan kräva mer insulin.

Ögon

Mindre vanliga:

Synrubbning

Öron och balansorgan

Hörselnedsättning och tinnitus, oftast övergående, kan uppstå i sällsynta fall, särskilt hos patienter med njursvikt, hypoproteinemi (t.ex. vid glomerulonefrit) och/eller vid för snabb intravenös administrering av furosemid.

Hjärtat

Mindre vanliga:

Hjärtarytmier

Furosemid kan leda till blodtrycksfall, som om det är uttalat kan leda till tecken och symtom som nedsatt koncentrations- och reaktionsförmåga, ostadighetskänsla, förnimmelse av tryck i huvudet, huvudvärk, yrsel, sömnighet, svaghet, synstörningar, muntorrhet, ortostatisk intolerans. Den diuretiska effekten av furosemid kan leda till hypovolemi och uttorkning, särskilt hos äldre. Det finns ökad risk för trombos.

Lever och gallvägar

I enstaka fall kan intrahepatisk kolestas, ökning av levertransaminaser eller akut pankreatit utvecklas.

Hepatisk encefalopati hos patienter med hepatocellulär insufficiens kan uppstå (se avsnitt 4.3).

Blodkärl

Sällsynta:

Vaskulit

Hud och subkutan vävnad

Mindre vanliga:

Ljusöverkänslighet

Sällsynta:

I enstaka fall kan biverkningar som drabbar hud och slemhinnor uppstå, t.ex. klåda, urtikaria, andra utslag eller bullösa lesioner, feber, överkänslighet mot ljus, exsudativt erythema multiformae (Lyells syndrom och Stevens‑Johnsons syndrom), bullöst exantem, exfoliativ dermatit, AGEP (akut generaliserad exantematös pustulos) och DRESS (läkemedelutslag med eosinofili och systemiska symtom).

Metabolism och nutrition

I likhet med för andra diuretika kan elektrolyt- och vätskebalansen störas som en följd av diures efter långvarig behandling. Furosemid leder till ökad utsöndring av natrium och klorid och följaktligen till ökad vätskeutsöndring. Dessutom är utsöndringen av andra elektrolyter (framför allt kalium, kalcium och magnesium) förhöjd.

Metabol acidos kan också uppstå. Risken för denna avvikelse ökar vid högre doser och påverkas av den bakomliggande sjukdomen (t.ex. levercirros, hjärtsvikt), samtidiga läkemedel (se avsnitt 4.5) och kosten.

Symtomatiska elektrolytrubbningar och metabol alkalos kan utvecklas i form av successivt ökad elektrolytbrist eller om t.ex. högre furosemiddoser administreras till patienter med normal njurfunktion, akuta allvarliga elektrolytförluster.

Symtomen på elektrolytobalans beror på typen av rubbning:

Natriumbristkan uppstå och visa sig i form av förvirring, muskelkramper, muskelsvaghet, aptitlöshet, yrsel, sömnighet och kräkningar.

Kaliumbristvisar sig som neuromuskulära symtom (muskelsvaghet, paralys), tarmsymtom (kräkningar, förstoppning, meteorism), njursymtom (polyuri) eller hjärtsymtom.Allvarlig kaliumbrist kan leda till paralytisk ileus eller förvirring och till koma.

Magnesium- och kalciumbrist leder i mycket sällsynta fall till tetani och hjärtrytmstörningar.

Serumnivåerna av kalcium kan vara nedsatt; i mycket sällsynta fall har tetani observerats.

Nefrokalcinos/nefrolitiasis har rapporterats hos för tidigt födda barn.

Kolesterol i serum (minskning av HDL‑kolesterol i serum och ökning av LDL‑kolesterol i serum) och triglyceridnivåerna kan öka under behandling med furosemid. Under långvarig behandling återgår de vanligtvis till normala värden inom sex månader.

I likhet med för andra diuretika kan behandling med furosemid leda till övergående ökning av kreatinin och urea i blod. Urin i serum kan öka och giktattacker kan uppstå.

Den diuretiska effekten av furosemid kan leda till eller bidra till hypovolemi och uttorkning, särskilt hos äldre patienter. Allvarlig vätskebrist kan leda till hemokoncentration med en tendens för trombosutveckling.

Ökad urinproduktion kan utlösa eller förvärra klagomål hos patienter med urinvägsobstruktion. Således kan akut urinretention med eventuella sekundära komplikationer uppstå. Till exempel hos patienter med blåstömningsstörningar, prostatahyperplasi eller förträngning av uretra.

Medfödda och/eller genetiska störningar

Om furosemid administreras till för tidigt födda barn under den första levandsveckor kan det öka risken för bestående öppetstående ductus arteriosus. Läkemedlet är kontraindicerat för barn och ungdomar under 18 år

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Mindre vanliga:

Trötthet

Sällsynta:

Allvarliga anafylaktiska eller anafylaktoida reaktioner (t.ex. med chock) är sällsynta

Feber

Sjukdomskänsla

Magtarmkanalen

Mindre vanliga:

Muntorrhet

Törst

Illamående

Kräkningar

Diarré

Förstoppning

Sällsynta:

Akut pankreatit

Illamående, sjukdomskänsla eller magbesvär (kräkningar eller diarré) och förstoppning kan uppstå men är vanligtvis inte så allvarliga att behandlingen måste sättas ut.

Njurar och urinvägar

Mindre vanliga:

Kreatin- och ureanivåer i serum kan vara tillfälligt förhöjda under behandling med furosemid.

Sällsynta:

Interstitiell nefrit, akut njursvikt.

Ökad urinproduktion, urininkontinens, kan uppstå eller symtomen förvärras hos patienter med urinvägsobstruktion. Akut urinretention, eventuellt åtföljd av komplikationer, kan uppstå t.ex. hos patienter med blåssjukdomar, prostatahyperplasi eller förträngning av uretra.

Graviditet, puerperium och perinatalperiod

Hos för tidigt födda barn med andnödssyndrom kan administrering av Furosemid Accord under de första veckorna efter födseln innebära en ökad risk för bestående öppetstående ductus arteriosus.

Hos för tidigt födda barn kan furosemid framkalla nefrokalcinos/njurstenar.

Sällsynta komplikationer kan omfatta mindre psykiska störningar.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta–riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via adress nedan:

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelsverket.se.

4.9 Överdosering

Egenskaper

Överdosering kan leda till kraftig diures som leder till uttorkning, volymbrist och elektrolytrubbningar med efterföljande hypotoni och kardiotoxicitet. Höga doser kan leda till övergående dövhet och kan framkalla gikt (störning av urinsyrautsöndring).

Behandling

Det är osäkert om det finns några fördelar av dekontamiering av magtarmkanalen. Hos patienter som uppvisar symtom inom 1 timme efter intag bör aktivt kol övervägas (50 mg för vuxna; 1 g/kg för barn).

Observera under minst 4 timmar – kontrollera puls och blodtryck.

Behandla hypotoni och uttorkning med lämpliga intravenösa vätskor.

Kontrollera urinflöde och serumelektrolyter (inklusive klorid och bikarbonat). Korrigera elektrolytobalanser. Ta ett EKG med 12 avledningar hos patienter med signifikanta elektrolytstörningar.

5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: ”High-ceiling‑diuretika”, sulfonamider, loopdiuretika.

ATC-kod: C03CA01

Dokumentationen från många experimentella studier tyder på att furosemid verkar längs hela nefronet med undantag för det distala utbytesplatsen. Den huvudsakliga effekten sker i den uppåtstigande delen av Henleys slynga med en komplex effekt på njurcirkulationen. Blodflödet avleds från det juxtamedullära området till yttre kortex.

Den huvudsakliga renala effekten hos furosemid är att hämma aktiv kloridtransport i den tjocka uppåtstigande delen. Reabsorption av natriumklorid från nefronet minskas och hypoton eller isoton urin produceras

Det har fastställts att prostaglandinbiosyntesen och renin‑angiotensinsystemet påverkas av furosemidadministreringen och att furosemid ändrar den renala permeabiliteten av glomerulus för serumproteiner.

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

Cirka 65 % av dosen absorberas efter oral administrering. Halveringstiden i plasma är bifasisk med en terminal elimineringsfas på cirka 1½ timme. Furosemid är upp till 99 % bundet till plasmaproteiner och utsöndras i huvudsak i urinen, till stor del oförändrat, men utsöndras också i gallan och icke‑renal eliminering ökar kraftigt vid njursvikt. Furosemid passerar placentabarriären och utsöndras i bröstmjök.

Furosemid är en svag karbolsyra som i huvudsak finns i upplöst form i magtarmkanalen. Furosemid absorberas snabbt men ofullständigt (60‑70 %) vid oral administrering och dess effekt är i sort sett över inom 4 timmar. Det optimala absorptionsstället är övre duodenum vid pH 5,0. Oavsett administreringsväg utsöndras 69‑97 % av aktiviteten från en radioaktivt märkt dos under de första 4 timmarna efter att läkemedlet administrerats. Furosemid är bundet till plasmaalbumin och metabolismen är liten. Furosemid utsöndras i huvudsak via njurarna (80‑90 %). En liten del av dosen elimineras via gallan och 10‑15 % av aktiviteten återfinns i feces.

Vid nedsatt njur-/leverfunktion

Vid leversjukdom är elimineringen via gallan nedsatt med upp till 50 %. Nedsatt njurfunktion har liten effekt på elimineringshastigheten för furosemid, men elimineringstiden ökar om mindre än 20 % av njurfunktion kvarstår.

Äldre

Elimeringen av furosemid är fördröjd hos äldre som har en njurfunktion som till viss del är nedsatt.

Nyfödda

En ihållande diuretisk effekt ses hos nyfödda, eventuellt på grund av omogen tubulär funktion.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

Ingen ytterligare information än den som finns i övriga avsnitt av produktresumén.

6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Natriumklorid

Natriumhydroxid

Vatten för injektionsvätskor

6.2 Inkompatibiliteter

Furosemid ska inte blandas med starkta sura lösningar (pH under 5,5), t.ex. lösningar som innehåller askorbinsyra, noradrenalin och adrenalin, p.g.a. risken för fällning.

Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns i avsnitt 6.6.

6.3 Hållbarhet

Oöppnad: 3 år

Efter det första öppnandet: Efter öppnandet bör produkten användas omedelbart.

Efter spädning: Kemisk och fysikalisk stabilitet för spädd lösning har påvisats för 24 timmar vid 25 °C. Ljuskänsligt. Ur mikrobiologisk synpunkt ska produkten användas omedelbart. Om den inte används omedelbart är förvaringstider och förvaringsförhållanden före användning användarens ansvar och ska normalt inte överstiga 24 timmar vid 2‑8 °C, om inte spädning har ägt rum under kontrollerade och validerade aseptiska förhållanden.

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 25 °C.

Förvaras i skydd mot kyla.

Förvara ampuller/injektionsflaskor i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter spädning finns i avsnitt 6.3.

6.5 Förpackningstyp och innehåll

20 mg i 2 ml: bärnstensfärgad ampull med två vita ringar och en vit OPC‑prick innehållande 2 ml lösning.

40 mg i 4 ml: bärnstensfärgad 5 ml ampull med vitt snäpplock och ett blått band innehållande 4 ml lösning.

50 mg i 5 ml: bärnstensfärgad 5 ml ampull med vitt snäpplock och ett vitt band innehållande 5 ml lösning.

250 mg i 25 ml: Bärnstensfärgat typ I‑glas med en klorobutylgummipropp och aluminiumförsegling och ett rött snäpplock innehållande 25 ml lösning.

Förpackningsstorlekar:

Ampull 2 ml. En förpackning innehåller 10 ampuller.

Ampull 4 ml. En förpackning innehåller 1, 5 eller 10 ampuller.

Ampull 5 ml. En förpackning innehåller 10 ampuller.

Injektionsflaska 25 ml. En förpackning innehåller 1, 5 eller 10 injektionsflaskor.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Furosemid injektionsvätska kan blandas med en neutral och svagt alkalisk lösning med pH mellan 7 och 10, t.ex. 0,9 % natriumklorid och Ringer‑laktatlösning.

Läkemedel som innehåller synliga partiklar får inte användas.

Endast för engångsbruk, kasta kvarvarande innehåll efter användning.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Accord Healthcare Limited

Sage House, 319, Pinner Road,

North Harrow, Middlesex, HA1 4HF,

Storbritannien

8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

52289

9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

2015-10-29

10 DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2015-10-29