Produktresumé

Gemadol 50 mg depotkapsel, hård

Gemadol 100 mg depotkapsel, hård

Gemadol 150 mg depotkapsel, hård

Gemadol 200 mg depotkapsel, hård

En kapsel innehåller 50 mg, 100 mg, 150 mg eller 200 mg tramadolhydroklorid.

Innehåller hjälpämnet sackaros (9,375 / 18,75 / 28,125 / 37,5 mg/kapsel)

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Depotkapsel, hård.

50 mg-kapslarna är mörkgröna, ca 14 – 14,5 mm och märkta T50SR.

100 mg-kapslarna är vita, ca 16 mm och märkta T100SR.

150 mg-kapslarna är mörkgröna, ca 18 mm och märkta T150SR.

200 mg-kapslarna är gula, ca 19 – 19,5 mm och märkta T200SR.

Behandling av måttlig till svår smärta.

Kapslarna är avsedda att intas oralt två gånger dagligen och kan intas oberoende av måltider. Kapslarna skall sväljas hela med vatten.

Dosen ska anpassas beroende på smärtintensitet och individuell känslighet. Generellt ska den lägsta effektiva dosen av analgetika användas.

Vuxna:

Vanlig begynnelsedos är 50-100 mg två gånger dagligen morgon och kväll. Denna dos kan ökas stegvis upp till 150-200 mg två gånger dagligen beroende på smärtans svårighetsgrad.

Om långtidsbehandling med tramadol är nödvändig med hänsyn till sjukdomens art och svårighetsgrad skall noggrann och regelbunden övervakning ske (vid behov med avbrott i behandlingen) för att fastställa huruvida och i vilken omfattning ytterligare behandling krävs.

En total daglig dos om 400 mg skall ej överskridas utom under speciella kliniska omständigheter.

Äldre:

Dosjustering för patienter med normal lever- och njurfunktion som är under 75 år är vanligtvis inte nödvändig. Eliminationen för tramadol kan bli förlängd hos patienter över 75 år. I dessa fall bör dosintervallet förlängas individuellt.

Njurinsufficiens/dialysbehandling och leverinsufficiens
Hos patienter med njur- och/eller leverinsufficiens är eliminationen av tramadol fördröjd. I dessa fall kan dosintervallet behöva förlängas beroende på patientens behov. Gemadol depotkapslar rekommenderas inte till patienter med svår leverinsufficiens och/eller njurinsufficiens.

Patienter som har svårt att svälja:

Gemadol depotkapslar kan öppnas försiktigt och kornen placeras på en sked. Med hjälp av skeden intas kornen åtföljda av en klunk vatten för att skölja ner alla kornen. Kornen får ej tuggas eller krossas.

Barn och ungdomar:

Över 12 år: Dosering som för vuxna.

Under 12 år: Gemadol depotkapslar har ej studerats på barn. Således är effekt och säkerhet ej fastställd för denna åldersgrupp och Gemadol skall ej ges till barn.

Gemadol depotkapslar bör ej ges till patienter med känd överkänslighet mot den aktiva substansen tramadol eller mot något hjälpämne.

Produkten skall ej ges till patienter akut intoxikerade av sömnmedel, centralt verkande analgetika, opioider, psykofarmaka eller alkohol.

Tramadol skall ej ges till patienter som använder monoaminoxidashämmare eller som använt sådana under de senaste 2 veckorna.

Kontraindicerat hos patienter som lider av okontrollerad epilepsi.

Tramadol får ej användas vid narkotikaavvänjning.

Varningar:

Tramadol är svagt beroendeframkallande. Vid långtidsbehandling kan psykiskt och fysiskt beroende samt tolerans utvecklas. Behandling av patienter med en tendens till läkemedelsmissbruk eller läkemedelsberoende skall ske under korta perioder och under noggrann medicinsk övervakning. I sällsynta fall kan tramadol orsaka abstinensbesvär vid terapeutiska doser.

Gemadol depotkapslar är ej lämpliga som ersättningsmedel vid opioidberoende. Trots att produkten är en opioidagonist har den ingen effekt på abstinensbesvär av morfin.

Konvulsioner har rapporterats vid terapeutiska doser och risken ökar vid doser som överstiger den rekommenderade övre gränsen för daglig dos. Patienter med epilepsi eller krampbenägenhet i anamnesen skall endast i undantagsfall behandlas med tramadol. Risken för kramper kan öka hos patienter som använder tramadol samtidigt med andra läkemedel avsedda att sänka kramptröskeln (se avsnitt 4.5).

Detta läkemedel innehåller sackaros och bör därför inte användas av patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd: fruktosintolerans, glukos-galaktosmalabsorption eller sukras-isomaltas-brist.

Försiktighet:

Gemadol depotkapslar skall användas med försiktighet till patienter som är känsliga för opioider och till patienter med gravt nedsatt njur- eller leverfunktion, skallskada, nedsatt medvetandegrad, förhöjt intrakraniellt tryck eller till patienter i chock eller med risk för kramper.

Vid rekommenderade terapeutiska doser är det osannolikt att Gemadol depotkapslar ger klinisk relevant andningsdepression. Emellertid bör försiktighet iakttas då Gemadol ges till patienter med nedsatt andningsfunktion eller kraftig bronkialsekretion och till patienter som samtidigt intar centraldämpande läkemedel.

Patienter behandlade med monoaminooxidashämmare inom två veckor före administrering av opioiden petidin har drabbats av livshotande interaktioner med påverkan på så väl centrala nervsystemet som andnings-och cirkulationscentrum. Möjligheten att liknande interaktioner uppkommer mellan monoaminooxidashämmare och tramadol kan inte heller uteslutas.

Tramadol kan potentiera effekterna på centrala nervsystemet av andra centralt verkande läkemedel (inklusive alkohol) när de ges samtidigt.

Tramadol kan inducera kramper och öka potentialen för att selektiva serotonin­återupptagshämmare (SSRI), serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI), tricykliska antidepressiva medel, antipsykotiska läkemedel och andra kramptröskelsänkande medel (t.ex. bupropion, mirtazapin, tetrahydrocannabinol) orsakar kramper (se avsnitt 4.4).

Serotonergt syndrom har rapporterats vid behandling med tramadol i kombination med serotonerga läkemedel såsom selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI), MAO-hämmare (se avsnitt 4.3), tricykliska antidepressiva och mirtazapin. Tecken på serotonergt syndrom kan vara:

• Spontan klonus.

• Inducerbar eller okulär klonus med agitation eller diafores.

• Tremor och hyperreflexi.

• Hypertoni, kroppstemperatur > 38°C och inducerbar eller okulär klonus.

Utsättande av serotonergt läkemedel leder vanligtvis till snabb förbättring. Behandling beror på typ och svårighetsgrad av symtomen.

Administrering av Gemadol depotkapslar tillsammans med karbamazepin resulterar i en märkbar sänkning av tramadols serumkoncentrationer vilket kan minska den smärtlindrande effekten och förkorta durationen.

Försiktighet bör iakttas vid samtidig behandling med tramadol och kumarinpreparat (t ex warfarin) på grund av rapporter om ökat INR (internationellt normaliserat ratio) och blåmärken hos vissa patienter.

Kombinationen av icke-selektiva agonister/antagonister (t ex buprenorfin, nalbufin och pentazocin) och tramadol rekommenderas inte eftersom det är teoretiskt möjligt att den analgetiska effekten av en ren agonist då försvagas.

Tramadols smärtlindrande effekt medieras delvis genom hämning av återupptag av norepinefrin och förhöjning av frisättning av serotonin (5-HT). I studier av pre- och postoperativ användning av den antiemetiska 5-HT3 antagonisten ondansetron, ökade tramadolbehovet hos patienter med postoperativ smärta.

Tramadol uppvisar inga födointeraktioner.

Graviditet:

Gemadol depotkapslar bör inte användas under graviditet då adekvata data från behandling av gravida kvinnor med tramadol saknas. Tramadol givet före eller under förlossning påverkar ej uteruskontraktionen. Hos nyfödda kan förändring i andningsfrekvensen induceras men den är vanligtvis ej kliniskt relevant.

Amning:

Gemadol depotkapslar skall ej ges under amning då tramadol och dess metaboliter passerar till bröstmjölk. 0,1% av administrerad dos till modern utsöndras i bröstmjölk.

Vid behandling med Gemadol depotkapslar kan reaktionsförmågan nedsättas. Detta bör beaktas då skärpt uppmärksamhet krävs, till exempel vid bilkörning. Gemadol depotkapslar kan orsaka dåsighet och denna effekt kan förstärkas av alkohol, antihistaminer och andra centraldämpande läkemedel. Om patienten påverkas ska de avrådas från att köra bil eller använda maskiner.

De vanligaste (>10%) biverkningar som rapporterats är illamående och yrsel.

Immunsystemet:

Sällsynta (≥1/10000, <1/1000): Allergiska reaktioner (t ex dyspné, bronkospasm, väsande andningsljud, angioneurotiskt ödem) och anafylaxi.

Metabolism och nutrition:

Sällsynta (≥1/10000, <1/1000): Aptitförändring.

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data): hypoglykemi

Psykiska störningar:

Sällsynta (≥1/10000, <1/1000): Psykiska biverkningar kan inträffa som varierar individuellt i intensitet och typ (beroende på personlighet och behandlingstid). Dessa biverkningar inkluderar förändring av sinnesstämning (vanligen upprymdhet, ibland dysfori), aktivitetsförändringar (vanligen dämpning ibland ökning) och förändring av kognitiv och sensorisk kapacitet (t ex förmåga att fatta beslut, uppfattningsförmåga), hallucinationer, förvirring, sömnrubbningar och mardrömmar.

Långvarigt bruk av Gemadol depotkapslar kan ge upphov till beroende (se avsnitt 4.4). Abstinenssymtom, liknande de som inträffar vid utsättning av opiater, kan omfatta upprördhet, ängslan, nervositet, sömnlöshet, hyperkinesi, skakningar och gastrointestinala symtom.

Centrala och perifera nervsystemet:

Mycket vanliga (≥1/10): Yrsel

Vanliga (≥1/100,<1/10): Huvudvärk, dåsighet.

Sällsynta (≥1/10000, <1/1000): Epileptiforma kramper inträffade huvudsakligen efter behandling med höga tramadoldoser eller samtidig behandling med läkemedel som sänker kramptröskeln eller i sig inducerar cerebrala kramper (t ex antidepressiva medel eller antipsykotiska läkemedel se avsnitt 4.5 ”Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner”). Parestesier och tremor.

Mycket sällsynta (<1/10000): Svindel.

Ögon:

Sällsynta (≥1/10000, <1/1000): Dimsyn.

Hjärtat:

Mindre vanliga (≥ 1/1000,<1/100): Kardiovaskulära effekter (hjärtklappning, takykardi, postural hypotension eller kardiovaskulär svikt). Dessa biverkningar uppträder speciellt efter intravenös administrering hos patienter som är fysiskt stressade.

Sällsynta (≥1/10000, <1/1000): Blodtrycksökning och bradykardi.

Blodkärl:

Mycket sällsynta (<1/10000): Blodvallning

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum:

Försämring av astma har också rapporterats men orsakssamband har ej fastställts.

Andningsdepression har rapporterats. Om rekommenderade doser väsentligen överskrids och andra centralnervöst dämpande substanser intas samtidigt (se avsnitt 4.5 ”Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner”) finns risk för andningsdepression.

Magtarmkanalen:

Mycket vanliga (≥ 1/10): Kräkning, illamående.

Vanliga (≥1/100,<1/10): Förstoppning, muntorrhet.

Mindre vanliga (≥ 1/1000,<1/100): Ulkningar, irritation i mag-tarm-kanalen (tryckkänsla över magen, väderspänning).

Lever och gallvägar:

Enstaka fall av stigande leverenzymvärden har rapporterats i samband med terapeutisk användning av tramadol.

Hud och subkutan vävnad:

Vanliga (≥1/100,<1/10): Svettning.

Mindre vanliga (≥ 1/1000,<1/100): Hudreaktioner (t ex klåda, rodnad, utslag).

Muskuloskeletala systemet och bindväv:

Sällsynta (≥1/10000, <1/1000): Muskelsvaghet.

Njurar och urinvägar:

Sällsynta (≥1/10000, <1/1000): Blåstömningsrubbningar (svårighet att kasta vatten och urinretention).

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället:

Vanliga (≥1/100,<1/10): Trötthet.

Symtom vid överdos av tramadol är kräkning, mios, sedation, kramp, andningsnedsättning och hypotension med cirkulatorisk kollaps och koma. Andningsstillestånd kan också förekomma. Symtomen är typiska för opioida analgetika.

Vid behandling krävs att luftvägarna hålls fria och att upprätthålla cirkulationen. Antidot mot andningsdepression är naloxon och kramper kontrolleras med diazepam. Administrering av naloxon kan öka risken för kramper.

Behandling av akut överdosering av tramadol med enbart hemodialys eller hemofiltration är inte tillräckligt eller användbart på grund av tramadols långsamma elimination från serum med dessa metoderna.

Farmakoterapeutisk grupp: Övriga opioider, ATC-kod: N02AX02

Tramadol är ett centralt verkande analgetikum som har opioid-agonistiska egenskaper. Tramadol består av två enantiomer, varav (+)-isomeren huvudsakligen är aktiv som en opioid med hög affinitet för µ-receptorn. (-)-isomeren potentierar (+)-isomerens analgetiska effekt och hämmar upptaget av noradrenalin och serotonin och modifierar därmed överföringen av smärtimpulser.

Tramadol har också en hostdämpande effekt. Vid rekommenderade doser tycks effekten på respiratoriska och kardiovaskulära systemen ej vara kliniskt signifikant.

Tramadols potens uppges vara 1/10 till 1/6 av morfins potens.

Cirka 90% av det tramadol som frigörs från Gemadol depotkapslar absorberas efter oral administrering. Den genomsnittliga absoluta biotillgängligheten är cirka 70% och är oberoende av samtidigt intag av föda.

Skillnaden mellan mängden tramadol absorberad och icke-metaboliserad tramadol beror troligen på låg första-passage-effekt som är högst 30% efter oralt intag.

Tramadol har hög vävnadsaffinitet med en skenbar distributionsvolym på 203 + 40 l efter oral dosering till friska försökspersoner. Proteinbindningsgraden är ca 20%.

Efter en engångsdos av Gemadol depotkapslar 50 mg uppnåddes C_max 70+16 ng/ml efter 5,3 timmar. Efter administrering av Gemadol depotkapslar 100 mg uppnåddes C_max 137+27 ng/ml efter 5,9 timmar och efter engångsdos av 200 mg depotkapslarna uppnåddes C_max 294+82 ng/ml efter 6,5 timmar. Efter en total dos av 200 mg tramadol hydroklorid traditionell beredningsform med snabb frisättning erhölls C_max 640+143 ng/ml efter 2 timmar.

Den relativa biotillgängligheten för depotkapslarna är 89% efter en engångsdos och ökar till 100% efter upprepad dosering jämfört med referensprodukten (traditionell beredningsform).

Tramadol passerar blod-hjärn-barriären och över placenta. Mycket små mängder av substansen (0,1% av given dos) och dess O-desmetylderivat (0,02% av given dos) återfinns i bröstmjölk.

Eliminationshalveringstiden t_1/2ß är cirka 6 timmar oberoende av administrationssätt. Hos patienter över 75 år kan den förlängas med 40%.

Hos människa metaboliseras tramadol huvudsakligen genom N- och O-demetylering samt konjugering av de O-demetylerade produkterna med glukoronsyra. Endast O-desmetyltramadol är farmakologiskt aktiv. Det är stora interindividuella skillnader i bildad mängd av övriga metaboliter. Hittills har elva metaboliter påträffats i urinen. Djurförsök har visat att O-desmetyltramadol är 2-4 gånger mer potent än modersubstansen. Dess halveringstid (sex friska frivilliga försökspersoner) är 7,9 timmar (5,4-9,6 timmar) och ungefär densamma som för tramadol.

Inhibering av den ena eller båda P450-isoenzymerna CYP3A4 och CYP2D6 som är involverade i metabolismen av tramadol kan påverka plasmakoncentrationen av tramadol eller dess aktiva metabolit. Den kliniska effekten av en sådan interaktion är inte känd.

Tramadol och dess metaboliter utsöndras praktiskt taget fullständigt via njurarna. Den kumulativa utsöndringen via urinen utgör 90% av den totala radioaktiviteten av administrerad dos. Vid nedsatt lever- och njurfunktion kan halveringstiden förlängas något. Hos patienter med levercirrhos har halveringstider på 13,3 + 4,9 timmar (tramadol) och 18,5 + 9,4 timmar (O-desmetyltramadol), i ett extremfall 22,3 resp 36 timmar, observerats. Hos patienter med nedsatt njurfunktion (kreatinin-clearance < 5 ml/min) var halveringstiderna/värdena 11 + 3,2 timmar och 16,9 + 3 timmar, i ett extremfall 19,5 resp 43,2 timmar.

Kinetiken är linjär inom det terapeutiska doseringsområdet.

Förhållandet mellan serumkoncentrationen och analgetisk effekt är dosberoende men varierar avsevärt i vissa fall. Effekt erhålls vanligen vid en serumkoncentration mellan 100-300 ng/ml.

Prekliniska data tyder inte på speciella risker för människa baserat på konventionella studier av säkerhetsfarmakologi, toxicitet efter upprepad dos, gentoxicitet och karcinogen potential. Studier med tramadol på råtta och kanin har ej uppvisat teratogena effekter. Embryotoxicitet har emellertid påvisats i form av försenad benbildning. Fertilitet, reproduktionsförmåga och utveckling av avkomman påverkas ej.

Kapslarna innehåller: Sockerpellets (sackaros och majsstärkelse), kolloidal vattenfri kiseldioxid, etylcellulosa, shellack, talk.

Kapselskalet innehåller: Gelatin och titandioxid (E171).

50 mg kapslarna och 150 mg kapslarna innehåller även gul järnoxid (E172) och indigotin (E132).

200 mg kapslarna innehåller även gul järnoxid (E172).

Bläcket innehåller shellack, svart järnoxid (E172), propylenglykol och ammoniumhydroxid.

Ej relevant.

3 år.

Förvaras vid högst 25°C. Förvaras i originalförpackningen. Fuktkänsligt.

Blisterförpackning bestående av vit ogenomskinlig PVC/PVDC och aluminiumfolie. Varje blisterkarta innehåller 10 kapslar. Varje förpackning innehåller antingen 10, 20, 30, 50, 60 eller 100 kapslar.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Inga särskilda anvisningar.

MEDA AB

Box 906

170 09 Solna

14063

14064

14065

14066

1998-06-12/2007-08-29

2014-09-12