Information för alternativet: Glucophage 500 Mg Filmdragerad Tablett, visar 3 alternativ

Välj alternativ:

1. Glucophage 500 Mg Filmdragerad Tablett
2. Glucophage 1000 Mg Filmdragerad Tablett
3. Glucophage 850 Mg Filmdragerad Tablett
4. Glucophage 850 Mg Pulver Till Oral Lösning I Dospåse Glucophage 1000 Mg Pulver Till Oral Lösning I Dospåse Glucophage 500 Mg Pulver Till Oral Lösning I Dospåse

PRODUKTRESUMÉ

1. LÄKEMEDLETS NAMN

GLUCOPHAGE 500 mg filmdragerad tablett

2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Varje filmdragerad tablett innehåller metforminhydroklorid 500 mg motsvarande 390 mg metforminbas.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3. LÄKEMEDELSFORM

Filmdragerad tablett

Vita, runda, konvexa filmdragerade tabletter som är 11 mm i diameter, 5,7 mm i höjd och märkta GL 500.

4. KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Terapeutiska indikationer

Behandling av diabetes mellitus typ 2, speciellt hos överviktiga patienter, där enbart diet och motion inte ger tillräcklig metabolisk kontroll.

• Hos vuxna kan Glucophage användas som monoterapi eller i kombination med andra perorala diabetesmedel eller med insulin.

• Hos barn från 10 år och ungdomar kan Glucophage användas som monoterapi eller i kombination med insulin.

En reduktion av diabetiska komplikationer har visats hos överviktiga vuxna patienter med typ 2 diabetes som behandlades med metformin som förstahandspreparat efter att ha sviktat på dietbehandling (se avsnitt 5.1).

4.2 Dosering och administreringssätt

Dosering

Vuxna

Monoterapi och kombination med andra perorala antidiabetesmedel

Vanlig startdos är 500 mg eller 850 mg metforminhydroklorid 2 till 3 gånger dagligen i samband med eller efter måltid.

Efter 10 till 15 dagar bör dosen justeras baserad på mätning av blodsocker. En långsam ökning av dosen kan ge förbättrad gastrointestinal tolerans.

Rekommenderad maximal dos av metformin är 3 g dagligen, uppdelat på 3 dagliga doser.

Om övergång från ett annat peroralt antidiabetesmedel planeras: Sluta behandlingen med det andra medlet och starta metforminhydroklorid med den dos som anges ovan.

Kombination med insulin

Metformin och insulin kan användas som kombinationsbehandling för att uppnå bättre blodsockerkontroll.

Metforminhydroklorid ges med vanlig startdos på 500 mg eller 850 mg 2-3 gånger dagligen, medan insulindosen justeras baserad på mätning av blodsockernivån.

Äldre

På grund av möjligheten för nedsatt njurfunktion hos äldre patienter bör metformindosen justeras baserad på njurfunktionen. Regelbunden kontroll av njurfunktionen är nödvändig (se avsnitt 4.4).

Patienter med nedsatt njurfunktion

Metformin kan användas av patienter med måttligt nedsatt njurfunktion, stadium 3a (kreatininclearance [CrCl] 45 – 59 ml/min eller uppskattad glomerulär filtreringshastighet [eGFR] 45 – 59 ml/min/1,73 m²) enbart om inget annat tillstånd föreligger som kan öka risken för laktatacidos och med följande dosjusteringar:

Startdosen är 500 mg eller 850 mg metforminhydroklorid en gång per dag. Maximal dygnsdos är 1000 mg, uppdelat på 2 doseringstillfällen. Njurfunktionen bör kontrollras noggrant (var 3:e – 6:e månad).

Om CrCl sjunker till <45 ml/min eller om eGFR sjunker till< 45 ml/min/1,73 m² måste behandlingen med metformin avbrytas omedelbart.

Pediatrisk population

Monoterapi och kombination med insulin

• Glucophage kan användas hos barn från 10 år och ungdomar.

• Vanlig startdos är 500 mg eller 850 mg metforminhydroklorid dagligen i samband med eller efter måltid.

Efter 10 till 15 dagar bör dosen justeras baserad på mätning av blodsocker. En långsam ökning av dosen kan ge förbättrad gastrointestinal tolerans. Rekommenderad maximal dygnsdos av metforminhydroklorid är 2 g uppdelat på 2-3 gånger.

4.3 Kontraindikationer

• Överkänslighet mot metformin eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

• Diabetisk ketoacidos, diabetisk pre-koma.

• Måttlig (stadium 3b) och svår njursvikt eller renal dysfunktion (CrCl < 45 ml/min eller eGFR <45 ml/min/1,73 m²).

• Akuta tillstånd som kan påverka njurfunktionen, som till exempel: dehydrering, allvarlig infektion, chock.

• Sjukdom som kan orsaka vävnadshypoxi (i synnerhet akut sjukdom eller försämrad kronisk sjukdom) som till exempel dekompenserad hjärtsvikt, respirationssvikt, nyligen genomgången myokardinfarkt, chock.

• Leverinsufficiens, akut alkoholintoxikation, alkoholism.

4.4 Varningar och försiktighet

Laktatacidos

Laktatacidos är en väldigt sällsynt, men allvarlig (hög mortalitet om inte behandling sätts in omedelbart), metabolisk komplikation som kan uppträda på grund av metforminackumulation. Rapporterade fall av laktatacidos hos patienter som behandlats med metformin har primärt uppträtt hos diabetespatienter med försämrad njursvikt eller akut försämrad njurfunktion. Särskild försiktighet bör ägnas situationer där njurfunktionen kan försämras, t.ex. vid uttorkning (svår diarré eller kräkning) eller när behandling med blodtryckssänkande läkemedel eller diuretika påbörjas och när behandling med en icke-steroid antiinflammatorisk substans (NSAID) påbörjas. Vid akuta tillstånd ska metforminbehandling avbrytas.

Andra associerade riskfaktorer bör beaktas för att undvika laktatacidos som till exempel dåligt kontrollerad diabetes, ketos, utdragen fasta, överdrivet alkoholintag, leverinsufficiens och alla tillstånd associerade med hypoxi (som till exempel dekompenserad hjärtsvikt, akut myokardinfarkt) (se även avsnitt 4.3).

Risken för laktatacidos måste beaktas vid ospecifika tecken såsom muskelkramper, matsmältningsstörningar, t.ex. buksmärta och svår asteni. Patienter bör instrueras att omedelbart kontakta läkare om dessa tecken uppstår, i synnerhet om patienten har haft god tolerans mot metformin tidigare. Metforminbehandlingen ska avbrytas, åtminstone tillfälligt, tills tillståndet är utrett. Återinsättning av metformin bör sedan övervägas med hänsyn till nytta-riskförhållandet på individnivå liksom njurfunktion.

Diagnos

Laktatacidos karakteriseras av acidotisk dyspné, buksmärtor och hypotermi följt av koma. Diagnostiska laboratorieresultat är lågt blod pH, plasmalaktatnivåer över 5 mmol/l och ett ökat anjongap och ökat laktat/pyruvat ratio. Vid laktatacidos bör patienten läggas in på sjukhus omedelbart (se avsnitt 4.9).

Läkare bör uppmärksamma patienterna på risken och symtomen vid laktatacidos.

Njurfunktion

Då metformin utsöndras genom njurarna bör kreatininclearance (denna kan skattas utifrån serumkreatininnivåerna genom att använda Cockcroft-Gaults formel) eller eGFR bestämmas innan behandling startas och regelbundet under behandlingens lopp:

• Minst en gång om året hos patienter med normal njurfunktion

• Minst två till fyra gånger om året hos patienter med kreatininclearance vid den lägre gränsen av det normala och hos äldre patienter

Om CrCl är < 45 ml/min (eGFR < 45 ml/min/1,73 m²) är metformin kontraindicerat (se avsnitt 4.3).

Asymptomatisk nedsatt njurfunktion ses ofta hos äldre. Speciell försiktighet bör iakttas i situationer där njurfunktionen kan försämras, till exempel vid dehydrering, eller vid start av antihypertensiv behandling eller behandling med diuretika och när behandling med ett NSAID-preparat påbörjas.

I dessa fall rekommenderas det även att njurfunktionen kontrolleras innan behandling med metformin påbörjas.

Hjärtats funktion

Patienter med hjärtsvikt löper större risk för hypoxi och njurinsufficiens. Hos patienter med stabil kronisk hjärtsvikt kan metformin användas om hjärt- och njurfunktionen övervakas regelbundet.

För patienter med akut och instabil hjärtsvikt är metformin kontraindicerat (se avsnitt 4.3).

Administrering av joderade kontrastmedel

Intravaskulär administrering av joderade kontrastmedel i radiologiska undersökningar kan leda till njursvikt. Detta kan medföra ackumulering av metformin vilket kan öka risken för laktatacidos. För patienter med eGFR > 60 ml/min/1,73 m² måste metforminbehandling avbrytas före eller vid början av sådan undersökning och inte återupptas förrän tidigast efter 48 timmar och då endast efter att njurfunktionen har värderats på nytt och inte försämrats ytterligare (se avsnitt 4.5).

Hos patienter med måttligt nedsatt njurfunktion (eGFR mellan 45 och 60 ml/min/1,73 m²) måste metforminbehandling avbrytas 48 timmar före administrering av joderade kontrastmedel och inte återupptas förrän tidigast efter 48 timmar och då endast efter att njurfunktionen har värderats på nytt och inte försämrats ytterligare (se avsnitt 4.5).

Operation

Metforminbehandling måste avbrytas 48 timmar före elektiva kirurgiska ingrepp under allmän, spinal eller peridural anestesi. Behandling får inte återupptas förrän tidigast 48 timmar efter kirurgi eller återupptagande av oral nutrition och endast om njurfunktionen har konstaterats vara normal.

Pediatrisk population

Diagnosen för typ 2 diabetes skall bekräftas innan behandlingen med metformin startar.

Ingen effekt av metformin på tillväxt och pubertet har visats i kontrollerade kliniska studier som pågått under ett år, men inga långtidsdata finns. Därför rekommenderas en noggrann uppföljning av metformin vad beträffar tillväxt och pubertet hos barn som behandlas med metformin och särsikt hos barn före puberteten.

Barn mellan 10 och 12 år

Endast 15 personer i åldern 10 till 12 år deltog i den kontrollerade kliniska studien med barn och ungdomar. Även om metformins effekt och säkerhet hos dessa barn inte visade sig vara annorlunda än hos äldre barn och ungdomar rekommenderas särskild försiktighet när metformin skrivs ut till barn mellan 10 och 12 år.

Övriga försiktighetsåtgärder

Alla patienter bör fortsätta sina dieter med en jämn fördelning av kolhydratintag under dagen. Överviktiga patienter bör fortsätta sina energisnåla dieter.

Sedvanliga laboratorietester för övervakning av diabetes bör göras regelbundet.

Metformin som monoterapi orsakar inte hypoglykemi men försiktighet bör iakttas när det används tillsammans med insulin eller andra perorala antidiabetika (t. ex. sulfonureider eller meglitinider).

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Kombinationer som bör undvikas:

Alkohol

Akut alkoholförgiftning är förknippad med ökad risk för laktatacidos speciellt i samband med

fasta eller undernäring, leverinsufficiens.

Undvik alkohol och alkoholhaltiga läkemedel.

Joderade kontrastmedel:

Intravaskulär administrering av joderade kontrastmedel kan leda till njursvikt vilket leder till ackumulation av metformin och ökad risk för laktatacidos.

För patienter med eGFR > 60 ml/min/1,73 m² måste metforminbehandling avbrytas före eller vid tidpunkten för kontrastundersökning och inte återupptas förrän tidigast 48 timmar efter och endast efter att njurfunktionen har värderats på nytt och inte försämrats ytterligare (se avsnitt 4.4).

Hos patienter med måttligt nedsatt njurfunktion (eGFR mellan 45 och 60 ml/min/1,73 m²) måste metforminbehandling avbrytas 48 timmar före administrering av joderade kontrastmedel och inte återupptas förrän tidigast 48 timmar efter och endast efter att njurfunktionen har värderats på nytt och inte försämrats ytterligare.

Kombinationer som nödvändiggör försiktighet vid användning

Läkemedel med en inneboende hyperglykemisk verkan (t.ex. glukokortikoider (systemisk och lokal behandling) och sympatomimetika)

Blodsockernivån kan behöva kontrolleras oftare, speciellt i början av behandlingen. Om nödvändigt måste metformindosen justeras under behandling med respektive läkemedel och vid avbrytande av sådan behandling.

Diuretika, speciellt loopdiuretika

De kan öka risken för laktatacidosis på grund av dess förmåga att minska njurfunktionen.

4.6 Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Okontrollerad diabetes under graviditet (graviditetsdiabetes eller permanent diabetes) förknippas med en ökad risk för medfödda missbildningar och perinatal dödlighet.

De begränsade data som finns från användning av metformin hos gravida kvinnor tyder inte på en ökad risk för medfödda missbildningar. Djurstudier tyder inte på skadliga effekter vad gäller graviditet, embryonal-/ fosterutveckling, förlossning eller utveckling efter födsel (se avsnitt 5.3).

Om patienten planerar att bli gravid och under graviditet, rekommenderas det att diabetesen inte behandlas med metformin utan med insulin för att upprätthålla blodsockernivåer som är så nära det normala som möjligt för att minska risken för missbildningar hos fostret.

Amning

Metformin utsöndras i bröstmjölk. Inga biverkningar har observerats hos nyfödda/spädbarn som ammas. Men eftersom endast begränsade data finns tillgängliga rekommenderas inte amning under behandling med metformin.Vid bedömning om amning ska avbrytas, bör nyttan med amning och den eventuella risken för biverkningar hos barnet vägas in.

Fertilitet

Fertiliteten hos han- och honråttor påverkades inte av metformin när det gavs i doser upp till 600 mg/kg/dag, vilket är ungefär tre gånger den maximala rekommenderade humana dygnsdosen baserat på kroppsyta jämförelse.

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Metformin som monoterapi orsakar inte hypoglykemi och har därför ingen effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Patienterna bör dock varnas för den risk för hypoglykemi som finns när metformin används i kombination med andra antidiabetesmedel (t.ex. sulfonureider, insulin eller meglitinider).

4.8 Biverkningar

I början av behandlingen är de vanligaste biverkningarna illamående, kräkningar, diarré, magsmärta och aptitförlust som upphör spontant i de flesta fall. För att förebygga dessa biverkningar rekommenderas att metformindosen intas 2 eller 3 gånger dagligen och att dosen ökas sakta.

Följande biverkningar kan uppträda under behandling med metformin. Frekvenserna är indelade på följande sätt: Mycket vanlig ≥1/10, vanlig ≥1/100, <1/10; mindre vanlig ≥1/1 000, <1/100, sällsynt ≥1/10 000, <1/1 000, mycket sällsynt <1/10 000.

Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.

Metabolism och nutrition

Mycket sällsynt

• Laktatacidos (se avsnitt 4.4).

• En minskning av absorptionen av vitamin B12 med sänkta serumnivåer har setts hos patienter som behandlats av metformin under lång tid. B12-brist bör övervägas vid fynd av megaloblastisk anemi.

Centrala och perifera nervsystemet

Vanlig

Magtarmkanalen

Mycket vanlig

Lever och gallvägar:

Mycket sällsynt

Hud och subkutan vävnad

Mycket sällsynt

Pediatrisk population

I publicerade data och data efter godkännande för försäljning och i kontrollerade kliniska prövningar på en begränsad grupp av barn och ungdomar 10-16 år behandlade under ett år var biverkningsprofilen liknande den som observerades hos vuxna.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
www.lakemedelsverket.se

4.9 Överdosering

Hypoglykemi har inte setts vid metforminhydrokloriddoser upp till 85 g, även om laktatacidos har uppträtt under dessa förhållanden. Hög överdosering eller åtföljande risker med metformin kan leda till laktatacidos. Laktatacidos är ett medicinsk akuttillstånd och måste behandlas på sjukhus. Den mest effektiva metoden för att avlägsna laktat och metformin är hemodialys.

5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Blodglukossänkande medel, exkl insuliner. Biguanidderivat. ATC-kod: A10BA02.

Verkningsmekanism

Metformin är ett biguanid med antihyperglykemiska effekter, som sänker både den basala och postprandiala nivån av blodsocker i plasma. Det stimulerar inte insulinutsöndring och orsakar därför inte hypoglykemi.

Metformin har 3 verkningsmekanismer:

• reduktion av leverns produktion av glukos genom att hämma glukoneogenesen och glykogenolysen.

• genom att öka insulinkänsligheten, förbättra perifert glukosupptag och glukosutnyttjande i muskulaturen.

• fördröjning av intestinal glukosabsorption.

Metformin stimulerar intracellulär glykogensyntes genom att inverka på glykogen syntetas.

Metformin ökar transportkapaciteten av alla hittills kända typer av membranglukostransportörer (GLUT).

Farmakodynamisk effekt

Användning av metoformin har i kliniska studier associerats med en stabil kroppsvikt alternativt en liten viktminskning

Positiva effekter på lipidmetabolismen har setts hos människa oberoende av dess inverkan på blodsockernivån. Detta har visats vid terapeutiska doser i kontrollerade kliniska undersökningar. Metformin reducerar totalt kolesterol, LDL kolesterol och triglyceridnivån.

Klinisk effekt

Den prospektiva, randomiserade (UKPDS) studien har fastställt den positiva effekten under lång tid av intensiv blodsockerkontroll hos vuxna med typ 2 diabetes.

Analys av resultaten för överviktiga patienter som behandlades med metformin efter misslyckande av diet som enda behandling visade:

När metformin använts som andrahandsval, i kombination med en sulfonureid, har positiv effekt med avseende på kliniskt utfall inte visats.

Vid typ 1 diabetes har kombinationen av metformin och insulin använts hos utvalda patienter, men de kliniska fördelarna av denna kombination har inte formellt fastställts.

Pediatrisk population

I kliniska studier på en begränsad grupp av barn och ungdomar 10-16 år behandlade under 1 år uppvisades ett liknande svar vid blodsockerkontrollen som hos vuxna.

5.2 Farmakokinetiska uppgifter

Absorption

Efter en peroral dos av metforminhydroklorid som tablett nås maximal plasmakoncentration (C_max) inom cirka 2,5 timme (t_max). Absolut biotillgänglighet av en 500 mg eller 850 mg metforminhydrokloridtablett är ungefär 50-60% hos friska försökspersoner. Efter en peroral dos var den icke-absorberade fraktion som återfanns i faeces 20-30%.

Efter peroral administrering är absorption av metformin mättningsbar och ofullständig. Det antas att metformins absorptionsfarmakokinetik är icke-linjär.

Vid rekommenderade metformindoser och doseringsintervaller nås steady-state avseende plasmakoncentrationer inom 24 till 48 timmar och dessa ligger generellt på under 1 mikrogram/ml. I kontrollerade kliniska undersökningar översteg inte maximala metforminplasmanivåer (C_max) 5 mikrogram/ml, inte ens vid maximumdoser.

Födointag minskar omfattningen av, och försenar något, absorptionen av metformin. Efter oral administrering av en 850 mg tablett, sågs 40% lägre C_max, en 25% minskning av AUC och 35 minuters förlängning av tiden T_max. Den kliniska relevansen av dessa upptäckter är okänd.

Distribution

Plasmaproteinbindningsgraden är obetydlig. Metformin tränger in i erytrocyter. C_max i blod är lägre än C_max i plasma och uppträder ungefär samtidigt. De röda blodkropparna utgör sannolikt en sekundär fördelningsvolym. Genomsnittlig Vd låg mellan 63 – 276 l.

Metabolism

Metformin utsöndras oförändrat i urinen. Inga metaboliter har funnits hos människa.

Elimination

Renal clearance av metformin är >400 ml/minut, vilket indicerar att metformin elimineras genom glomerulär filtration och tubulär sekretion. Efter en peroral dos är den skenbara, terminala eliminationshalveringstiden ungefär 6,5 timmar.

Om njurfunktionen är nedsatt minskas renal clearance i förhållande till clearance av kreatinin och därmed är eliminationshalveringstiden förlängd, vilket leder till ökade metforminnivåer i plasma.

Egenskaper hos specifika patientgrupper

Nedsatt njurfunktion

Tillgänglig data från personer med måttlig njurinsufficiens är begränsad och ingen tillförlitlig utvärdering av systemisk exponering av metformin i denna subgrupp jämfört med personer med normal njurfunktion kan göras. Dosanpassning bör därför ske utifrån klinisk effekt/ toleransövervägande (se avsnitt 4.2).

Pediatrisk population

Studie på engångsdos: Metforminhydroklorid 500 mg till barn och ungdomar har visat liknande farmakokinetisk profil som hos friska vuxna.

Studie på upprepade doser: Data finns bara från en studie. Efter upprepade doser av 500 mg två gånger dagligen under 7 dagar hos barn och ungdomar reducerades plasmakoncentration C_max och systemisk exponering AUC_o-t med ungefär 33% respektive 40% jämfört med vuxna diabetiker som erhöll 500 mg två gånger dagligen i 14 dagar. Eftersom dosen är individuellt titrerad på glykemisk kontroll har detta begränsad klinisk relevans.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, genotoxicitet, karcinogenicitet och reproduktionseffekter visade inte några särskilda risker för människa.

6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Tablettkärna

Povidon K 30

Magnesiumstearat

Filmdragering

Hypromellos

6.2 Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3 Hållbarhet

5 år.

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

6.5 Förpackningstyp och innehåll

100x1, 9, 20, 21, 30, 40, 50, 56, 60, 84, 90, 100, 120, 200, 500, 600 och 1000 tabletter i blisterförpackning (PVC/aluminium).

21, 30, 40, 50, 60, 100, 120, 300, 400, 500, 600 och 1000 tabletter i plastburk (polyeten med hög densitet) med barnsäkert lock, av polypropen.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion

Ej använt läkemedel och avfall skall hanteras enligt gällande anvisningar.

7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Merck Santé s.a.s.

37, rue Saint-Romain

F-69379 Lyon Cedex 08

Frankrike

8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

7690

9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

1965-10-20 / 2007-10-01

10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2015-06-12