Haldol
Produktresumé
1Läkemedlets Namn
Haldol 5 mg/ml injektionsvätska, lösning
2Kvalitativ och Kvantitativ Sammansättning
En ml innehåller haloperidol 5 mg.
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
3Läkemedelsform
Injektionsvätska, lösning.
Injektionsvätskan har pH 2,8 - 3,6.
4Kliniska Uppgifter
.4.1Terapeutiska indikationer
Schizofreni. Paranoida tillstånd. Maniska och organiska psykoser. Korttidsbehandling av personlighetsstörning med framträdande psykotiska symtom. Konfusionstillstånd hos äldre. Kräkningar, t ex vid radiation sickness.
.4.2Dosering och administreringssätt
Haldol 5 mg/ml injektionsvätska, lösning rekommenderas för enbart intramuskulär administrering.
Akut psykomotorisk oro hos vuxna: 5 mg Haldol intramuskulärt. Vid behov upprepas dosen varje timme, tills symtomkontroll erhållits eller upp till högst 20 mg/dygn.
Åldringar med psykiska rubbningar (t ex senil demens med orostillstånd): Äldre personer är i regel mycket känsliga för haloperidol. Lämplig begynnelsedos är 0,3-0,5 mg per dag. Lägsta möjliga dos ska väljas vid behandling av äldre. Vid behov ökas dosen långsamt till den för patienten lämpliga. Effekten av neuroleptika är i allmänhet måttlig och måste vägas mot risken för biverkningar inklusive ökad fallbenägenhet.
Svåra kräkningar (t ex vid radiation sickness): Låg dosering rekommenderas.
Vid akut utsättande av behandling med höga doser haloperidol har, i enstaka fall, symtom som illamående, kräkningar och sömnlöshet beskrivits. Återfall kan även inträffa varför gradvis utsättande av behandlingen rekommenderas.
Behandlingskontroll
Dosberoende extrapyramidala symtom uppträder sällan vid dosering understigande 3 mg/dag. Äldre personer kan vara mer känsliga. De kan behandlas med dosreduktion och/eller antikolinerga farmaka. Behandling av äldre ska ske med försiktighet och behandlingstiden ska vara så kort som möjligt. Effekt och behov av behandling ska utvärderas kontinuerligt. Utsättning ska ske gradvis.
Nedsatt leverfunktion
Eftersom haloperidol i hög grad metaboliseras av levern ska försiktighet iakttas vid behandling av patienter med nedsatt leverfunktion. För denna patientgrupp kan reducerad dos av haloperidol eller längre doseringsintervall krävas (se avsnitt 5.2).
Nedsatt njurfunktion
Eftersom < 3% administrerad haloperidol elimineras oförändrad via urinen bör inte dosjustering vara nödvändig för patienter med nedsatt njurfunktion (se avsnitt 5.2).
Pediatrisk population
Säkerhet och effekt för haloperidol för den pediatriska populationen har inte fastställts.
.4.3Kontraindikationer
Känd överkänslighet mot haloperidol eller mot något hjälpämne. Situationer med överdosering av barbiturater, opiater eller alkohol. Parkinsons sjukdom. Känd förlängning av QT-intervallet (QTc över 450 msek hos män och 470 msek hos kvinnor). Kongenitalt långt QT-syndrom. Nyligen inträffad akut hjärtinfarkt. Okompenserad hjärtsvikt. Okorrigerad hypokalemi. Arytmier behandlade med klass IA och III antiarytmika. Samtidig användning av läkemedel som förlänger QT-intervallet, såsom andra neuroleptika, klass IA och III antiarytmika, moxifloxacin, erytromycin, metadon, meflokin, tricykliska antidepressiva, litium eller cisaprid (se avsnitt 4.4 och 4.5). Teoretiska och farmakologiska överväganden indikerar att neuroleptika kan utlösa en hypertensiv reaktion hos patienter med feokromocytom. Inga fall finns rapporterade med Haldol.
.4.4Varningar och försiktighet
Äldre patienter med demensrelaterad psykos, som behandlas med antipsykotiska läkemedel, har förhöjd mortalitetsrisk. Analyser av 17 placebokontrollerade studier (medellängd 10 veckor), huvudsakligen med patienter som fick atypiska antipsykotiska läkemedel, visade att mortalitetsrisken var mellan 1,6 och 1,7 gånger högre för läkemedelsbehandlade patienter jämfört med placebobehandlade patienter. För en typisk 10 veckors kontrollerad studie var mortalitetsincidensen ca 4,5 % för läkemedelsbehandlade patienter jämfört med ca 2,6 % för placebobehandlade.
Även om dödsorsakerna varierade, verkade de flesta dödsfallen vara av kardiovaskulär (t.ex. hjärtsvikt, plötslig död) eller infektiös (t.ex. pneumoni) karaktär. Observationsstudier tyder på att behandling med konventionella antipsykotiska läkemedel, liksom för atypiska antipsykotiska läkemedel, kan öka mortaliteten. I vilken utsträckning den ökade mortaliteten i observationsstudier kan tillskrivas antipsykotiska läkemedel i motsats till vissa egenskaper hos patienten, är oklart.
En omkring 3 gånger ökad risk för cerebrovaskulära händelser har observerats i randomiserade, placebokontrollerade kliniska prövningar av vissa atypiska neuroleptika bland patienter med demens. Bakomliggande mekanistisk förklaring till denna riskökning är okänd. En ökad risk även för andra neuroleptika samt bland andra patientpopulationer kan inte uteslutas. Haloperidol bör därför ges med försiktighet till patienter med riskfaktorer för stroke. Anamnes inklusive utvärdering av familjens sjukdomshistoria och en fysisk undersökning bör utföras för att identifiera de patienter till vilka haloperidol ej rekommenderas (se avsnitt 4.3).
Venös trombo-embolisk sjukdom (VTE)
Fall av venös trombo-embolisk sjukdom (VTE) har rapporterats för antipsykotiska läkemedel. Eftersom patienter behandlade med antipsykotika ofta har förvärvade riskfaktorer för VTE, bör alla tänkbara riskfaktorer för VTE identifieras före och under behandling med Haldol och preventiva åtgärder bör insättas.
Ökad dödlighet hos äldre patienter med demens
Data från två stora observationsstudier visade att äldre patienter med demens som behandlas med antipsykotika har en något ökaddödlighet jämfört med dem som inte behandlas. Tillgängliga data är otillräckliga för att ge en säker uppskattning av risken och orsaken till denna.
Haldol är inte godkänt för behandling av demensrelaterade beteendestörningar.
QT-intervall och kardiovaskulära händelser
Haloperidol kan ge upphov till förlängning av QT-intervallet (se avsnitt 4.8). Haloperidol bör därför inte ges tillsammans med läkemedel som förlänger QT-intervallet (se avsnitt 4.3 och 4.5). Risken för QT-förlängning och/eller ventrikulära arytmier kan öka vid högre doser (se avsnitt 4.5, 4.8 och 4.9) eller vid parenteral användning, speciellt vid intravenös administrering. Försiktighet bör iakttas hos patienter med hjärtkärlsjukdom, släktanamnes beträffande QT-förlängning, samt signifikant bradykardi. Elektrolytstörningar såsom hypokalemi och hypomagnesemi ökar risken för maligna arytmier och bör korrigeras innan behandling med haloperidol påbörjas. Granskning med EKG rekommenderas innan medicinering med haloperidol påbörjas. Kontinuerlig EKG-monitorering ska ske med avseende på förlängning av QT-intervall och svårartade hjärtrytmrubbningar om Haldol administreras intravenöst.
Haldol 5 mg/ml injektionsvätska, lösning rekommenderas för enbart intramuskulär administrering.
Takykardi och hypotension har rapporterats i enstaka fall.
Om hjärtsymtom, såsom palpitationer, yrsel, synkope eller kramper uppstår, bör risken för en malign hjärtarytmi beaktas och en kardiell utredning, inklusive ett EKG, bör genomföras. Om QTc-intervallet förlängs vid behandling med haloperidol bör dossänkning övervägas. Om QTc-intervallet är längre än 500 millisekunder rekommenderas att behandlingen avbryts (se avsnitt 4.3).
Övervakning av serumkalium och serummagnesium rekommenderas till patienter med risk för signifikanta elektrolytrubbningar, såsom patienter med kräkning, diarré, eller de som behandlas med kaliumdrivande diuretika.
Malignt neuroleptikasyndrom
I likhet med andra antipsykotiska läkemedel har Haldol satts i samband med malignt neuroleptikasyndrom; ett sällsynt idiosynkratiskt tillstånd som utmärks av hypertermi, generell muskelrigiditet, autonom instabilitet samt påverkad medvetandegrad. Hypertermi är ofta ett tidigt tecken på detta syndrom. Antipsykotisk behandling ska utsättas omedelbart och lämplig stödjande terapi och noggrann övervakning ska inledas.
Tardiv dyskinesi
Liksom för alla antipsykotiska medel kan tardiv dyskinesi uppträda hos vissa patienter under långtidsbehandling eller efter utsättning av läkemedlet. Tillståndet karakteriseras främst av rytmiska, ofrivilliga rörelser av tunga, ansikte, mun eller käke. Symtomen kan vara bestående hos vissa patienter. Tillståndet kan döljas då behandling återinsätts, vid dosökning eller vid byte till annat antipsykotiskt läkemedel. Behandlingen bör avslutas så snart det är möjligt.
Extrapyramidala symtom
I likhet med alla neuroleptika kan extrapyramidala symtom uppträda, såsom tremor, rigiditet, hypersalivation, bradykinesi, akatisi samt akut dystoni. Antiparkinsonläkemedel av antikolinerg typ kan förskrivas vid behov, men bör inte förskrivas rutinmässigt som skyddande åtgärd. Om samtidig antiparkinsonbehandling krävs, kan den behöva fortsätta efter utsättning av Haldol om dess exkretion är snabbare än den för Haldol, för att undvika försämring av extrapyramidala symtom. Läkaren bör ha i åtanke den möjliga ökningen i intraokulärt tryck som kan uppstå då antikolinerga läkemedel, inklusive antiparkinsonmedel, administreras samtidigt med Haldol.
Kramper
Försiktighet rekommenderas till patienter med epilepsi och spasticitet. Vid behandling av epileptiker med Haldol får den specifika behandlingen ej avbrytas.
Äldre
Behandling av äldre patienter ska ske med försiktighet och behandlingstiden ska vara så kort som möjligt. Effekt och behov av behandling ska utvärderas kontinuerligt.
Lever- och gallvägar
Då haloperidol metaboliseras i levern bör försiktighet iakttas hos patienter med leversjukdom. Enstaka fall av onormal leverfunktion eller hepatit, oftast kolestas, har rapporterats.
Endokrina systemet
Tyroxin kan öka toxiciteten för haloperidol. Antipsykotisk behandling till patienter med hypertyreiodism bör endast ske med stor försiktighet och måste alltid åtföljas av terapi för att uppnå euthyroidism.
Hormonella effekter av antipsykotiska neuroleptiska läkemedel inkluderar hyperprolaktinemi, vilket kan orsaka galaktorré, gynekomasti och oligo- eller amenorré. I mycket sällsynta fall har hypoglykemi och inadekvat insöndring av ADH (SIADH-syndrom) rapporterats.
Som för alla antipsykotiska medel ska inte Haldol användas ensamt då depression är ett dominerande symtom. Det kan kombineras med antidepressiva läkemedel för att behandla de tillstånd där depression och psykos samexisterar.
Pediatrisk population
Tillgängliga säkerhetsdata för den pediatriska populationen tyder på en risk för extrapyramidala symtom, inklusive tardiv dyskinesi och sedering. Det finns inga långtidssäkerhetsdata.
.4.5Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner
Farmakodynamiska interaktioner
Haloperidol bör ej ges tillsammans med läkemedel som förlänger QT-intervallet såsom andra antipsykotiska läkemedel, klass IA och III antiarytmika, moxifloxacin, erytromycin, metadon, meflokin, tricykliska antidepressiva, litium eller cisaprid (se avsnitt 4.3). Samtidig medicinering med läkemedel som kan ge upphov till elektrolytstörningar, såsom tiaziddiuretika (hypokalemi), bör beaktas då detta ökar risken för maligna arytmier (se även avsnitt 4.4). Samtidig behandling med läkemedel som kan höja koncentrationen av haloperidol i blodet bör också beaktas i detta avseende.
I likhet med alla antipsykotiska läkemedel kan Haldol förstärka effekten i centrala nervsystemet av andra CNS-hämmande medel, inklusive alkohol, sömnmedel, lugnande medel eller starka, smärtstillande medel.
Haldol kan hämma effekten av adrenalin och andra sympatomimetika och motverka de blodtryckssänkande effekterna av adrenerga receptorblockerande medel såsom guanetidin.
Litium. I sällsynta fall har reversibelt neurotoxiskt syndrom (symtom: konfusion, desorientering, medvetslöshet, feber och extrapyramidala biverkningar) utvecklats när litium kombinerats med haloperidol. Kombinationen är kontraindicerad, se avsnitt 4.3.
Kodein. Antipsykotiska läkemedel motverkar effekten av kodein; kombination med haloperidol bör undvikas.
Alkohol. Haloperidol kan förstärka effekten av alkohol. Kombinationen bör undvikas.
Bromokriptin och kabergolin är dopaminreceptoragonister och bör därför inte kombineras med dopaminreceptorantagonister såsom haloperidol. Kombinationen kan kräva dosanpassning.
Levodopa. Haloperidol motverkar effekten av levodopa. Kombinationen kan kräva dosanpassning.
Farmakokinetiska interaktioner
Effekt av andra läkemedel på haloperidols farmakokinetik
Haloperidol metaboliseras genom flera metabolismvägar, inklusive glukuronidering och cytokrom P450-systemet (främst CYP3A4 eller CYP2D6).
Hämning genom metabolism av andra läkemedel eller minskning av CYP2D6 enzymaktivitet (såsom hos långsamma CYP2D6-metaboliserare) kan resultera i ökade koncentrationer av haloperidol och en ökad risk för biverkningar, inklusive QT-förlängning.
CYP3A4-hämmare och CYP3A4-inducerare
Läkemedel som hämmar CYP3A4 metabolism (t.ex. proteashämmare såsom atazanavir, ritonavir, nelfinavir, sakvinavir, indinavir, lopinavir, darunavir, azol-antimykotika såsom vorikonazol, posakonazol, itrakonazol och ketokonazol, makrolidantibiotika såsom erytromycin, klaritromycin, telitromycin, troleandomycin, nefazodon, alprazolam, fluvoxamin, venlafaxin och buspiron) kan leda till förhöjda koncentrationer av haloperidol. Dosen kan behöva sänkas. Samtidig administrering av haloperidol och olika CYP3A4-hämmare har resulterat i en ökning i plasmakoncentrationerna av haloperidol upp till 36%.
Läkemedel som inducerar CYP3A4 metabolism (t.ex. antiepileptika såsom karbamazepin, fenobarbital och fenytoin, rifampicin och Johannesört (Hypericum perforatum)) kan leda till sänkta koncentrationer av haloperidol. I 3 studier sågs en minskning av plasmakoncentrationen med 40 – 60% då karbamazepin lades till haloperidolbehandlingen. I en studie minskade medelkoncentrationen av haloperidol i plasma med 47% vid samtidig administrering av fenobarbital. I en studie minskade medelkoncentrationen av haloperidol i plasma med 30% efter 28 dagars samtidig behandling med rifampicin. Dosen kan behöva höjas. Induktionen sker gradvis och det kan dröja upp till två veckor innan full induktionseffekt nås. Upp till två veckor efter ett eventuellt utsättande av CYP3A4 induceraren kan koncentrationen av haloperidol öka och således kräva dossänkning.
CYP2D6-hämmare
Läkemedel som hämmar CYP2D6 metabolism (t.ex. kinidin, fluoxetin, paroxetin, bupropion, venlafaxin, fluvoxamin, sertralin, klorpromazin och prometazin) kan leda till förhöjda koncentrationer av haloperidol. Dosen kan behöva sänkas.
Ökning av QTc har observerats då haloperidol getts i kombination med ketokonazol, en CYP3A4-hämmare (400 mg/dag) och paroxetin, en CYP2D6-hämmare (20 mg/dag). De maximala plasmakoncentrationsnivåerna ökade nästan tvåfaldigt. Det kan vara nödvändigt att sänka dosen av haloperidol.
Samtidig administrering av fluvoxamin, en hämmare av CYP3A4, CYP2D6 och CYP1A2, resulterade i flera studier i en ökning med 60-80% av medelkoncentrationerna av haloperidol i plasma.
Natriumvalproat påverkar inte plasmakoncentrationen av haloperidol.
Effekt av haloperidol på andra läkemedels farmakokinetik
Haloperidol hämmar metabolismen av tricykliska antidepressiva såsom imipramin och desipramin, och ökar därmed plasmakoncentrationen av dessa läkemedel.
.4.6Graviditet och amning
Graviditet
Djurstudier har visat att haloperidol har teratogen effekt (se avsnitt 5.3). Nyfödda barn som exponerats för antipsykotika (inklusive Haldol) under graviditetens sista trimester löper risk att få biverkningar inklusive extrapyramidala och/eller utsättningssymtom som kan variera i allvarlighetsgrad och duration efter födseln. Det finns rapporter om agitation, muskelhypertoni, muskelhypotoni, tremor, somnolens, andnöd och ätsvårigheter. Nyfödda bör därför övervakas noga. I studier på kanin och råtta med haloperidol under senare del av dräktigheten har påvisats rubbningar av vissa beteende såsom inlärning och motorik. Det kan inte uteslutas att dessa egenskaper finns hos samtliga substanser med dopaminreceptorblockerande förmåga. Haldol skall endast ges på strikt indikation och sedan moderns behov vägts mot risker för fostret.
Amning
Haloperidol passerar över i modersmjölk. Om behandling med Haldol anses nödvändig skall nyttan av amningen vägas mot möjliga risker. Extrapyramidala symptom har observerats hos barn som ammats av kvinnor som behandlas med Haldol.
.4.7Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
Vid behandling med Haldol kan, hos vissa patienter reaktionsförmågan nedsättas. Detta bör beaktas då skärpt uppmärksamhet krävs t ex vid bilkörning.
.4.8Biverkningar
Säkerheten för Haldol utvärderades hos 284 haloperidolbehandlade personer i 3 placebo-kontrollerade kliniska studier, samt hos 1295 haloperidolbehandlade personer i sexton dubbelblinda studier utförda med aktiv kontroll.
Säkerheten för Haldol Depot utvärderades hos 410 personer i 3 jämförande studier (en jämförande haloperidol med flufenazin och två jämförande depotberedningen med den orala beredningen), 9 öppna studier och 1 dos-respons studie.
Baserat på sammanslagna säkerhetsdata från dessa kliniska studier, var de vanligast rapporterade biverkningar följande: extrapyramidala störningar (34%), insomnia (19%), agitation (15%), hyperkinesi (13%), huvudvärk (12%), psykotisk störning (9%), depression (8%), viktökning (8%), ortostatisk hypotension (7%), somnolens (5%).
De ovan nämnda biverkningarna samt biverkningar som har rapporterats i kliniska studier eller vid klinisk användning av Haldol och Haldol Depot anges i tabellen nedan. Biverkningarna anges enligt följande frekvenser:
Mycket vanliga (1/10)
Vanliga (1/100, <1/10)
Mindre vanliga (1/1 000, <1/100)
Sällsynta (1/10 000, <1/1 000)
Mycket sällsynta (<1/10 000)
Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)
|
Organsystem |
Biverkningar |
||||
|
Mycket vanliga |
Vanliga |
Mindre vanliga |
Sällsynta |
Ingen känd frekvens |
|
|
Blodet och lymfsystemet |
|
|
Leukopeni |
|
Agranulocytos neutropeni, pancytopeni, trombocyto-peni |
|
Immun-systemet |
|
|
Hyper-sensitivitet |
|
Anafylaktisk reaktion |
|
Endokrina systemet |
|
|
|
Hyper-prolaktinemi |
Inadekvat sekretion av antidiuretiskt hormon |
|
Metabolism och nutrition |
|
|
|
|
Hypoglykemi |
|
Psykiska störningar |
Agitation, insomnia |
Depression, psykotisk sjukdom |
Förvirrings- tillstånd, minskad libido, förlust av libido, rastlöshet |
|
|
|
Centrala och perifera nervsystemet |
Extra-pyramidal störning, hyper-kinesier, huvudvärk |
Tardiv dyskinesi, okulogyr kris, dystoni (inklusive akut dystoni), parkinsonism, dyskinesi, akatisi, bradykinesi, hypokinesi, förhöjd muskeltonus, somnolens, nedsatt mimik, tremor, yrsel |
Krampanfall inklusive Grand Mal-anfall, akinesi, kugghjuls-rigiditet, sedation, ofrivilliga muskelsamman-dragningar |
Motorisk dysfunktion, malignt neuroleptika-syndrom, nystagmus |
|
|
Ögon |
|
Synstörning |
Dimsyn |
|
|
|
Hjärtat |
|
|
Takykardi |
Torsade de Pointes, hjärt-stillestånd, ventrikulära arytmier - ventrikel-flimmer, ventrikel-takykardi |
Extrasystole |
|
Blodkärl |
|
Ortostatisk hypotension, hypotension |
|
|
|
|
Andnings-vägar, bröstkorg och mediastinum |
|
|
Dyspné |
Bronko-spasm |
Laryngealt ödem, laryngospasm |
|
Magtarm-kanalen |
|
Förstoppning, muntorrhet, hyper-salivation, illamående, kräkningar |
|
|
|
|
Lever och gallvägar |
|
Onormala värden på lever-funktionstest |
Hepatit, gulsot |
|
Akut leversvikt, kolestas |
|
Hud och subkutan vävnad |
|
Hudutslag |
Ljuskänslig-hetsreaktion, urtikaria, pruritus, hyperhidros |
|
Leukocyto-klastisk vaskulit, exfoliativ dermatit |
|
Muskulo-skeletala systemet och bindväv |
|
|
Torticollis, muskelrigiditet, muskelspasmer, muskulo-skeletal stelhet |
Trismus, muskel-ryckningar |
|
|
Njurar och urinvägar |
|
Urinretention |
|
|
|
|
Graviditet, puerperium och perinatal-period |
|
|
|
|
Neonatalt utsättnings-syndrom (se 4.6). |
|
Reproduk-tionsorgan och bröstkörtel |
|
Erektil dysfunktion |
Amenorré, dysmenorré, galaktorré, obehag i brösten, bröstsmärta |
Menorragi, menstruell störning, sexuell dysfunktion |
Gynekomasti, priapism |
|
Allmänna symtom och/eller symtom vid administre-ringsstället |
|
Reaktion vid injektionsstället (endast Haldol Depot). |
Gångstörning, hypertermi, ödem. Reversibla subkutana infiltrat (endast Haldol Depot). |
|
Plötslig död, ansiktsödem, hypotermi |
|
Under- sökningar |
|
Ökad vikt, minskad vikt |
|
QT-förlängning på EKG |
|
Fall av venös trombo-embolisk sjukdom, inkluderat fall av lungemboli och fall av djup ventrombos, har rapporterats med antipsykotiska läkemedel – Okänd frekvens.
De extrapyramidala symtomen av excitomotorisk typ kan uppträda efter enstaka eller upprepade höga doser av haloperidol. Asteni kan förekomma, särskilt efter första dosen, om denna är hög. Hög dosering av haloperidol kan, särskilt hos äldre, leda till aptitlöshet. Behandling med haloperidol kan ge upphov till förlängning av QT-intervallet. Fall av plötslig död som kan ha kardiell orsak (se avsnitt 4.4) har rapporterats. Enstaka fall har rapporterats av inadekvat insöndring av ADH (SIADH-syndrom). Grand mal anfall har rapporterats hos tidigare väl kontrollerade epilepsipatienter.
Rapportering
av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera
misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det
möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets
nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att
rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).
Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
Webbplats:
www.lakemedelsverket.se
.4.9Överdosering
Toxicitet
140 mg fördelat på 3 dygn gav letal intoxikation. 0,5 mg till 3-5-åringar och 4 mg till 13-åring gav måttlig intoxikation, 14-16 mg till 15-åring gav måttlig till allvarlig intoxikation. 100 mg till vuxna gav måttlig intoxikation.
Symtom
Rigiditet, tremor, dystonier, opistotonus, kloniska och toniska kramper (ev. efter ett par timmars intervall), hypotoni, salivation, mios, motorisk oro, somnolens, medvetslöshet. Bradykardi, ventrikulära arytmier typ “torsade de pointes“, och cirkulationssvikt. Behandlingskrävande hypertoni beskriven. Symtom (framför allt de extrapyramidala) kan dröja kvar upp till en vecka.
Behandling
Ingen specifik antidot finns. Understödjande behandling. För patienter i koma skall öppna luftvägar säkerställas. EKG och vitala funktioner kontrolleras. Svåra arytmier behandlas adekvat. Hypotension och cirkulationskollaps kan hävas med understödjande åtgärder som i v vätsketillförsel, plasma eller koncentrerad albumin och dopamin eller noradrenalin. Adrenalin skall inte användas. Vid kramper diazepam 10-20 mg till vuxna i v (0,1-0,2 mg/kg till barn). Vid extrapyramidala symtom: biperiden 2-5 mg i m eller långsamt i v vid behov upprepat efter 30 minuter (barn 0,04 mg/kg).
5Farmakologiska Egenskaper
.5.1Farmakodynamiska egenskaper
Farmakoterapeutisk grupp: Neuroleptika
ATC-kod: N05AD01
Haldol (haloperidol) är ett lågdosneuroleptikum tillhörande butyrofenongruppen. Farmakologiska undersökningar har visat att haloperidol kvalitativt har samma effekter på centrala nervsystemet som klorpromazin och andra fentiazinderivat med dopaminblockerande egenskaper men att dessa effekter i allmänhet är väsentligt förstärkta hos haloperidol. Den rent hypnotiska effekten är emellertid lägre än för klorpromazin. Trots detta kan risk för potentiering av analgetika föreligga. Haloperidol är ett verksamt antiemetikum. Bland övriga centrala verkningar märks effekt på det extrapyramidala systemet. Haloperidol saknar så gott som helt effekter på autonoma nervsystemet och har i normala doser varken antiadrenerg eller antikolinerg effekt. Haloperidol har ingen antihistaminverkan men en relativt stark papaverinliknande effekt på glatt muskulatur. Några allergiska reaktioner har ej rapporterats. Vid långtidsbehandling ser man inte den besvärande viktökning som fentiazinpreparat ibland ger. Patienterna besväras inte av dåsighet, vilket ökar möjligheterna till psyko- och sysselsättningsterapi.
.5.2Farmakokinetiska egenskaper
Absorption
Efter oral administrering är biotillgängligheten 60-70 %. Maximal serumkoncentration efter oral tillförsel nås efter 2-6 timmar och ungefär 20 minuter efter intramuskulär injektion.
Distribution
Proteinbindningen är 92%. Distributionsvolymen vid steady-state (VDss) är stor (7,9 ±2,5 L/kg). Haloperidol passerar lätt blod-hjärnbarriären.
Biotransformation
Haloperidol metaboliseras via flera metabolismvägar, inklusive cytokrom P450-systemet (främst CYP 3A4 eller CYP 2D6) och glukuronidering. Haloperidol metaboliseras in vivo till många metaboliter. Dessa anses dock inte bidra med någon signifikant aktivitet hos substansen.
Elimination
Halveringstiden är 24 timmar (varierande mellan 12-38 timmar) efter oral administrering och 21 timmar (varierande mellan 13-36 timmar) efter intramuskulär injektion. Utsöndringen sker via faeces (60 %) och urinen (40%). Mindre än 3 % av tillförd haloperidol utsöndras via njurarna i oförändrad form. Clearance av haloperidol efter intravenös administrering är cirka 45 L/h.
Terapeutiska koncentrationer
Det har föreslagits att plasmakoncentrationsnivån av haloperidol bör ligga inom intervallet
4 µg/L till en övre gräns av 20-25 µg/L för att uppnå terapeutiskt svar.
Äldre
Plasmakoncentrationerna hos äldre patienter är högre än hos unga vuxna. Det rekommenderas att börja med halva dosen för vuxna och sedan justera enligt resultat, om nödvändigt (se avsnitt 4.2).
Nedsatt leverfunktion
Det har inte utvärderats hur farmakokinetiken för haloperidol påverkas vid nedsatt leverfunktion. Men eftersom det finns bevis in vivo för att levern i hög grad bidrar till elimineringen av haloperidol förväntas nedsatt leverfunktion ha signifikanta effekter på dess farmakokinetik. Därför ska försiktighet iakttas vid användning av haloperidol till denna patientgrupp (se avsnitt 4.2).
Nedsatt njurfunktion
Eftersom <3% administrerad haloperidol elimineras oförändrad via urinen förväntas inte nedsatt njurfunktion påverka eliminering av substansen (se avsnitt 4.2).
.5.3Prekliniska säkerhetsuppgifter
Efter administrering av haloperidol till gnagare sjönk fertiliteten, begränsad teratogenicitet iakttogs såväl som embryotoxiska effekter.
Det har påvisats i flera publicerade studier in vitro att haloperidol blockerar hjärtats hERG-kanal. I ett antal studier med intravenös administrering av haloperidol till vissa djurmodellerin vivo påvisades signifikant QTc-förlängning, doser omkring 0,3 mg/kg i.v., resulterande i plasmanivåer Cmax 3-7 gånger så höga som humana plasmakoncentrationsnivåer på 4–20 ng/ml. Dessa intravenösa doser som gav förlängning av QTc orsakade inte arytmier. I några studier gav högre intravenösa doser av haloperidol om 1-5 mg/kg i.v. QTc-förlängning och/eller ventrikulära arytmier vid Cmax plasmanivåer 19-68 gånger högre än effektiva humana plasmakoncentrationer.
6Farmaceutiska Uppgifter
.6.1Förteckning över hjälpämnen
Mjölksyra, vatten för injektionsvätskor.
.6.2Inkompatibiliteter
-
.6.3Hållbarhet
5 år.
.6.4Särskilda förvaringsanvisningar
Ljuskänsligt. Förvara ampullerna i ytterkartongen.
.6.5Förpackningstyp och innehåll
Ampuller 5x1 ml.
.6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering
-
7Innehavare av Godkännande För Försäljning
Janssen-Cilag AB
Box 4042
169 04 Solna
Nummer på Godkännande för Försäljning
13632
Datum för Första Godkännande/Förnyat Godkännande
1997-08-08/2008-01-01
Datum för Översyn av Produktresumén
2016-07-18