Ibuprofen Apofri
Läkemedelsverket 2014-03-31
PRODUKTRESUMÉ
1. LÄKEMEDLETS NAMN
Ibuprofen Apofri 20 mg/ml oral suspension
2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING
1 ml oral suspension innehåller 20 mg ibuprofen.
Hjälpämnen:
Maltitol 0,2 ml/ml
Natriummetylparahydroxibensoat 1,8 mg/ml
Natriumpropylparahydroxibensoat 0,2 mg/ml
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
3. LÄKEMEDELSFORM
Vit, jämn suspension
4. KLINISKA UPPGIFTER
4.1 Terapeutiska indikationer
Symtomatisk behandling av feber och lätta till måttliga smärttillstånd hos barn från 3 månaders ålder som väger mer än 5 kg och upp till 12 år.
4.2 Dosering och administreringssätt
För oral administrering och endast korttidsbehandling.
En dubbelsked med gradering 2,5 ml respektive 5 ml medföljer för att dosen ska kunna mätas upp med noggrannhet.
Om symtomen hos barnet (äldre än 6 månader) kvarstår i mer än 3 dygn ska läkare kontaktas. För spädbarn i åldrarna 36 månader bör läkare kontaktas om symtomen kvarstår efter 24 timmars behandling (3 doseringstillfällen).
Doserna bör ges cirka var 6:e till var 8:e timme. Risken för biverkningar kan minimeras genom att använda lägsta effektiva dos under kortast möjliga tid som behövs för att kontrollera symtomen (se avsnitt 4.4).
Pediatrisk population
Detta läkemedel rekommenderas inte för användning på barn under 3 månader (5 kg), på grund av otillräcklig erfarenhet från användning av ibuprofen på barn i denna ålder.
Doseringen är 2030 mg/kg kroppsvikt per dygn i uppdelade doser. Med hjälp av doseringsskeden som medföljer kan detta uppnås enligt följande:
Spädbarn 36 månader som väger mer än 5 kg: En dos om 50 mg/2,5 ml ibuprofen kan tas 3 gånger under 24 timmar.
Spädbarn 6–12 månader (som väger 8–10 kg): En dos om 50 mg/2,5 ml ibuprofen kan tas 3 gånger under 24 timmar.
Spädbarn och barn 1–3 år (som väger 10–15 kg): En dos om 100 mg/5,0 ml ibuprofen kan tas 3 gånger under 24 timmar.
Barn 4–6 år (som väger 15–20 kg): En dos om 150 mg/7,5 ml ibuprofen kan tas 3 gånger under 24 timmar.
Barn 7–9 år (som väger 20–30 kg): En dos om 200 mg/10 ml ibuprofen kan tas 3 gånger under 24 timmar.
Barn 10–12 år (som väger 30–40 kg): En dos om 300 mg/15,0 ml ibuprofen kan tas 3 gånger under 24 timmar.
Vuxna och äldre
Detta läkemedel är indicerat för användning på spädbarn och barn, och inga doseringsinstruktioner ges för vuxna och äldre.
Nedsatt njurfunktion
Hos patienter med lätt eller måttligt nedsatt njurfunktion ska lägsta möjliga dos ges under kortast möjliga tid som behövs för att få kontroll över symtomen, och njurfunktionen ska monitoreras. (Patienter med grav njursvikt, se avsnitt 4.3.)
Nedsatt leverfunktion
Hos patienter med lätt eller måttligt nedsatt leverfunktion ska lägsta möjliga dos ges under kortast möjliga tid som behövs för att få kontroll över symtomen, och leverfunktionen ska monitoreras.(Patienter med grav leversvikt, se avsnitt 4.3.)
4.3 Kontraindikationer
Överkänslighet mot det aktiva innehållsämnet eller mot något hjälpämne.
Patienter med anamnes på bronkospasm, astma, rinit eller urtikaria vid intag av acetylsalicylsyra eller andra icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID).
Aktiv eller anamnes på återkommande gastrointestinal ulcus/blödning (två eller fler tydliga episoder av påvisad ulceration eller blödning).
Anamnes på gastrointestinal blödning eller perforation, i samband med tidigare NSAID-behandling.
Grav leversvikt, grav njursvikt eller grav hjärtsvikt eller kranskärlssjukdom (se avsnitt 4.4).
Sista trimestern av graviditeten (se avsnitt 4.6).
Odiagnosticerade störningar i blodbildningen.
Cerebrovaskulär eller annan aktiv blödning.
Signifikant dehydrering (orsakad av kräkningar, diarré eller otillräckligt vätskeintag).
4.4 Varningar och försiktighet
Risken för biverkningar kan minimeras genom att använda lägsta effektiva dos under kortast möjliga tid som behövs för att kontrollera symtomen (se avsnitt 4.2 och gastrointestinala och kardiovaskulära effekter nedan).
Patienter som behandlas med NSAID under en längre tid ska regelbundet övervakas vad gäller biverkningar.
Äldre
Äldre patienter har en ökad risk att få biverkningar vid behandling med NSAID, särskilt gastrointestinal blödning och perforation, som kan vara fatala.
SLE och blandad bindvävssjukdom
Systemisk lupus erythematosus och blandad bindvävssjukdom – ökad risk för aseptisk meningit (se avsnitt 4.8).
Astmapatienter ska rådfråga läkare före användning av ibuprofen (se nedan).
Andra NSAID
Användning av Ibuprofen oral suspension i kombination med andra NSAID, däribland cyklooxygenas-2 selektiva hämmare, ska undvikas (se avsnitt 4.5).
Gastrointestinala effekter
NSAID ska ges med försiktighet till patienter med anamnes på gastrointestinal sjukdom (ulcerös kolit, Crohns sjukdom), eftersom dessa tillstånd kan förvärras (se avsnitt 4.8).
Gastrointestinal blödning, ulceration eller peforation, som kan vara fatala, har rapporterats vid behandling med alla typer av NSAID och har inträffat oavsett behandlingstid, med eller utan varningssymtom eller tidigare händelser av allvarliga gastrointestinala biverkningar.
Patienter med anamnes på gastrointestinal toxicitet, särskilt äldre patienter, ska rapportera alla ovanliga symtom från buken (framförallt gastrointestinal blödning), särskilt i början av behandlingen.
Risken för gastrointestinal blödning, ulceration eller perforation är högre vid ökade doser av NSAID hos patienter med anamnes på ulcus, särskilt om det komplicerats med blödning eller perforation (se avsnitt 4.3), och hos äldre patienter. Dessa patienter bör börja behandling med lägsta tillgängliga dos. Kombinationsbehandling med skyddande medel (t.ex. misoprostol eller protonpumpshämmare) bör övervägas för dessa patienter samt för patienter som behöver samtidig behandling med en låg dos av acetylsalicylsyra eller andra läkemedel som kan öka risken för att få gastrointestinala biverkningar (se nedan och avsnitt 4.5).
Försiktighet rekommenderas för patienter som får samtidig behandling med läkemedel som kan öka risken för ulceration eller blödning, t.ex. orala kortikosteroider, eller antikoagulantia som warfarin, selektiva serotoninåterupptagshämmare eller trombocytaggregationshämmande medel som acetylsalicylsyra (se avsnitt 4.5).
Behandling med ibuprofen ska avbrytas om patienten drabbas av gastrointestinal blödning eller ulceration.
Njurpåverkan
Vid nedsatt njurfunktion, eftersom njurfunktionen kan ytterligare försämras (se avsnitten 4.3 och 4.8).
Administrering av NSAID som ibuprofen kan orsaka dosberoende njurtoxicitet hos patienter med reducerat renalt blodflöde eller blodvolym, där njurprostaglandiner upprätthåller njurperfusion. Patienter med risk för denna reaktion är bl.a. de med nedsatt njurfunktion, hjärtsvikt eller leverdysfunktion. Detta är av särskilt vikt vid hypertension och/eller nedsatt hjärtfunktion, eftersom njurfunktionen kan förvärras och/eller vätskeretention inträffa. Försiktighet krävs därför vid användning av ibuprofen hos dessa patienter.
Leverpåverkan
Leverdysfunktion (se avsnitten 4.3 och 4.8).
Andningsvägarna
Ibuprofen ska användas med försiktighet hos patienter med bronkialastma eller allergisk sjukdom, eftersom dessa patienter kan ha NSAID-känslig astma som associerats med svår bronkospasm.
Kardiovaskulära och cerebrovaskulära effekter
Försiktighet krävs (diskussion med läkare eller apotekspersonal) innan behandling påbörjas hos patienter med hypertension och/eller hjärtsvikt i anamnesen, eftersom vätskeretention, hypertension och ödem har rapporterats i samband med NSAID-behandling
Kliniska prövningar och epidemiologiska data tyder på att användning av ibuprofen, särskilt i höga doser (2400 mg per dygn) och vid långtidsbehandling, kan medföra en liten ökad risk för arteriella trombotiska händelser (t.ex. hjärtinfarkt eller stroke).Epidemiologiska studier tyder sammantaget inte på någon ökad risk för hjärtinfarkt vid användning av ibuprofen i låg dos (t.ex. ≤1200 mg per dygn).
Hudreaktioner
Allvarliga hudreaktioner, vissa med fatal utgång, inklusive exfoliativ dermatit, Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys, har rapporterats i mycket sällsynta fall i samband med användning av NSAID (se avsnitt 4.8).Risken tycks vara störst i början av behandlingen att drabbas av denna typ av reaktioner; majoriteten av fall har inträffat under första behandlingsmånaden. Behandling med ibuprofen ska sättas ut vid första tecken på hudutslag, slemhinneskada eller andra tecken på överkänslighet.
I sällsynta fall kan allvarliga hud- och mjukdelsinfektioner ha sitt ursprung i vattkoppor.Än så länge kan NSAIDs bidragande roll i försämringen av dessa infektioner inte uteslutas.Därför rekommenderas att undvika behandling med Ibuprofen Apofri oral suspension vid vattkoppor.
Vid långtidsanvändning av analgetika kan huvudvärk inträffa, vilket inte fårbehandlas med förhöjda doser av läkemedlet.I allmänhet kan vanemässigt intag av analgetika, i synnerhet vid kombination av flera olika analgetika, orsaka permanent njurskada med risk för njursvikt (analgetisk nefropati).Denna risk kan öka under fysisk stress med saltförlust och dehydrering, och bör därför undvikas.
Ibuprofen kan temporärt hämma trombocytfunktionen (trombocytaggregation) och förlänga blödningstiden. Patienter med koagulationsdefekter eller patienter som står på behandling med antikoagulantia ska observeras noggrant.
Vid långvarig behandling med ibuprofen krävs regelbunden monitorering av lever- och njurfunktionen samt kontroll av blodvärdena, särskilt hos högriskpatienter.
Konsumtion av alkohol ska undvikas, eftersom det kan förstärka NSAID-biverkningarna, särskilt vid påverkan på magtarmkanalen eller centrala nervsystemet.
I mycket sällsynta fall har svåra akuta överkänslighetsreaktioner observerats (t.ex. anafylaktisk chock). Vid första tecken på en överkänslighetsreaktion efter intag/administrering av ibuprofen måste behandlingen avbrytas. Nödvändig medicinsk behandling, i linje med symtomen, måste initieras av specialistpersonal.
Försiktighet krävs hos följande patienter:
patienter med kongenital störning av porfyrin metabolism (t.ex. akut intermittent porfyri)
patienter som är dehydrerade
patienter som just genomgått en större kirurgisk operation.
Patienter med sällsynta ärftliga tillstånd såsom fruktosintolerans bör inte använda detta läkemedel.
4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner
Följande kombinationer med ibuprofen bör undvikas:
Acetylsalicylsyra: Kombinationen bör undvikas, såvida inte acetylsalicylsyra i låg dos (högst 75 mg per dygn) har förskrivits av läkare, eftersom risken för biverkningar kan öka (se avsnitt 4.4).
Experimentella data tyder på att ibuprofen kan hämma den effekt som lågdos acetylsalicylsyra har på trombocytaggregationen när de ges samtidigt. Begränsningar hos dessa data och osäkerheten när man extrapolerar ex vivodata till den kliniska användningen tyder emellertid på att inga säkra slutsatser kan dras gällande regelbunden användning av ibuprofen, och ingen effekt av klinisk betydelse anses trolig vid tillfällig användning av ibuprofen (se avsnitt 5.1).
Andra NSAID, inklusive cyklooxygenas-2 selektiva hämmare: På grund av synergieffekternabör samtidig användning av två eller fler NSAID undvikas, eftersom risken för biverkningar kan öka (se avsnitt 4.4). Samtidig administrering av ibuprofen med andra NSAID bör därför undvikas (se avsnitt 4.4).
Tiklopidin:NSAID bör ej kombineras med tiklopidin på grund av risken för additiv effekt på hämningen av trombocytfunktionen.
Metotrexat:Det finns en risk för ökning av metotrexat i plasma.
Följande kombinationer med ibuprofen bör användas med försiktighet:
Antikoagulantia:NSAID kan öka effekterna av antikoagulantia såsom warfarin eller heparin (se avsnitt 4.4). Vid samtidig behandling rekommenderas monitorering av koagulationsstatus.
Diuretika, ACE-hämmare, betareceptorblockerande läkemedel och angiotensin-II-anatonister: NSAID kan minska effekten av diuretika och andra blodtryckssänkande läkemedel. Hos vissa patienter med nedsatt njurfunktion (t.ex. dehydrerade patienter eller äldre patienter med nedsatt njurfunktion) kan samtidig administrering av en ACE-hämmare, betareceptorblockerande läkemedel eller angiotensin-II-antagonister och medel som hämmar cyklooxygenas leda till ytterligare försämring av njurfunktionen, inklusive eventuell akut njursvikt, som vanligen är reversibel. Kombinationen bör därför ges med försiktighet, speciellt hos äldre patienter. Patienterna bör vara tillräckligt hydrerade och kontroll av njurfunktionen bör övervägas efter påbörjad kombinationsbehandling och regelbundet under behandlingen därefter.
Samtidig administrering av ibuprofen och kaliumsparande diuretika kan leda till hyperkalemi.
Sulfonureider: Kliniska undersökningar har visat på interaktioner mellan NSAID och antidiabetesmedel (sulfonureider). Även om interaktioner mellan ibuprofen och sulfonureider hittills inte har rapporterats rekommenderas kontroll av blodglukosvärdena som en försiktighetsåtgärd vid samtidigt intag.
Probenecid och sulfinpyrazon: Läkemedel som innehåller probenecid eller sulfinpyrazon kan fördröja utsöndringen av ibuprofen.
Kortikosteroider:Risken för gastrointestinal ulceration eller blödning ökar (se avsnitt 4.4).
Trombocytaggregationshämmande medel och selektiva serotononåterupptagshämmare (SSRI):Risken för gastrointestinal blödning ökar (se avsnitt 4.4).
Hjärtglykosider: NSAID kan förvärra hjärtsvikt, minska glomerulär filtrationshastighet och öka glykosidnivåerna i plasma.
Cyklosporin:Risken för nefrotoxicitet ökar.
Takrolimus:Risken för nefrotoxicitet kan eventuellt öka när NSAID ges i kombination med takrolimus.
Litium, fenytoin:Det finns belägg för potentiellt ökade plasmanivåer av dessa aktiva innehållsämnen. Serumlitium måste kontrolleras och det rekommenderas att serumfenytoin kontrolleras.
Zidovudin:Risken för hematologisk toxicitet ökar när NSAID ges i kombination med zidovudin. Det finns belägg för en ökad risk för hemartros och hematom vid HIV (+) hos blödare som får samtidig behandling med zidovudin och ibuprofen.
Kinolonantibiotika:Data från djurstudier tyder på att NSAID kan öka risken för konvulsioner i samband med behandling med kinolonantibiotika. Patienter som tar NSAID och kinolin kan ha en ökad risk för att utveckla konvulsioner.
Ritonavir: Plasmakoncentrationerna av NSAID kan öka.
Moklobemid:Effekten av ibuprofen kan förstärkas.
Kaptopril:Experimentella studier talar för att ibuprofen motverkar effekten av kaptopril på ökad natriumutsöndring.
Aminoglykosider:NSAID kan förlångsamma eliminationen av aminoglykosider och öka deras toxicitet.
Kolestyramin: Samtidig behandling med kolestyramin och ibuprofen leder till långvarig och reducerad (25 %) absorption av ibuprofen. Läkemedlen bör administreras med minst en timmes intervall.
Alkohol, bisfosfonater och oxpentifyllin (pentoxifyllin): De gastrointestinala biverkningarna och risken för blödning och ulceration kan förstärkas.
Baklofen: Förhöjd baklofentoxicitet.
4.6 Fertilitet, graviditet och amning
Graviditet
Hämning av prostaglandinsyntesen kan påverka graviditeten och/eller embryonal-/fosterutveckling på ett negativt sätt.
Data från epidemiologiska studier tyder på en ökad risk för missfall, hjärtmissbildning ochgastroschisis efter användning av en prostalandinsynteshämmare under tidig graviditet. Den absoluta risken för kardiovaskulär missbildning ökade från mindre än 1 % till cirka 1,5 %. Risken tros öka med högre dos samt med behandlingens längd. Hos djur har administrering av prostaglandinsynteshämmare visats leda till ökad förekomst av pre- och postimplantationsförluster samt embryo/fetal död. Ökad förekomst av olika missbildningar, inklusive kardiovaskulära, har dessutom rapporterats hos djur som getts en prostaglandinsynteshämmare under den organbildande perioden.
Under den första och andra trimestern av graviditeten ska ibuprofen användas endast då det är absolut nödvändigt. Om ibuprofen används av en kvinna som försöker bli gravid eller tas under den första och andra trimestern av graviditeten bör dosen vara så låg och behandlingstiden så kort som möjligt.
Under den tredje trimestern av graviditeten kan alla prostaglandinsynteshämmare utsätta fostret för:
kardiopulmonell toxicitet (för tidig slutning av ductus arteriosus och pulmonell hypertension)
störd njurfunktion, som kan leda till njursvikt och oligohydramnios.
Modern och fostret kan i slutet av graviditeten utsättas för:
ökad blödningstid, en antiaggregationseffekt som kan inträffa även vid mycket låga doser
hämning av uteruskontraktioner, vilket kan leda till försenad eller långdragen förlossning.
Ibuprofen är därför kontraindicerat under tredje trimestern av graviditeten.
Amning
I ett begränsat antal studier har visats att ibuprofen återfinns i modersmjölk i mycket låg koncentration, och detta påverkar sannolikt inte det ammade barnet negativt. Om längre tids behandling förskrivs bör dock tidig avvänjning övervägas.
Fertilitet
Användning av ibuprofen kan sätta ner fertiliteten och rekommenderas inte hos kvinnor som försöker bli gravida. Hos kvinnor som har svårigheter att bli gravida eller som är under utredning för infertilitet bör utsättande av ibuprofenbehandlingen övervägas.
4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
Eftersom biverkningar på centrala nervsystemet, t.ex. trötthet och yrsel, kan uppträda vid användning av ibuprofen i högre doser kan reaktionsförmågan och förmågan att delta aktivt i trafiksituationer samt att använda maskiner i enstaka fall sättas ner. Detta gäller i högre grad i kombination med alkohol.
4.8 Biverkningar
Bedömningen av biverkningarna baseras på följande frekvenser:
Mycket vanliga 1/10
Vanliga 1/100, <1/10
Mindre vanliga 1/1 000, <1/100
Sällsynta 1/10 000, <1/1 000
Mycket sällsynta <1/10 000
Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)
Nedanstående biverkningar anses till övervägande delen vara dosberoende och varierar mellan olika individer.
De oftast observerade biverkningarna är gastrointestinala till sin natur. Peptiskt ulcus, perforation eller gastrointestinal blödning, ibland fatal särskilt hos äldre kan inträffa (se avsnitt 4.4). Illamående, kräkningar, diarré, flatulens, obstipation, dyspepsi, buksmärta, melena, hematemes, ulcerös stomatit, förvärrande av kolit och Crohns sjukdom (se avsnitt 4.4) har rapporterats efter administrering. Mindre ofta har gastrit förekommit.
I synnerhet risken för att gastrointestinal blödning ska inträffa beror på dosstorleken och behandlingstidens längd.
Kliniska prövningar och epidemiologiska data tyder på att användning av ibuprofen, särskilt i höga doser (2400 mg per dygn)och vid långtidsbehandling kan medföra en liten ökad risk för arteriella trombotiska händelser (t.ex. hjärtinfarkt eller stroke), se avsnitt 4.4.
Ödem, hypertension och hjärtsvikt har rapporterats i samband med NSAID-behandling.
Nedan listas alla biverkningar som har rapporterats under behandling med ibuprofen, även de biverkningar som observerats under långtidsbehandling med höga doser till reumatikerpatienter. De angivna frekvenserna, som sträcker sig bortom mycket sällsynta rapporter, hänför sig till korttidsanvändning av dygnsdoser om upp till högst 1200 mg ibuprofen för orala doseringsformer och högst 1800 mg för suppositorier (= 60 ml av den högsta dygnsdosen av Ibuprofen oral suspension för vuxna och barn över 12 år).
Infektioner och infestationer
Mycket sällsynta: Förvärrande av infektionsrelaterade inflammationer (t.ex. utveckling av nekrotiserande fasciit), i samband med användningen av NSAID, har rapporterats. Detta kan möjligen bero på verkningsmekanismen hos NSAID.
Om tecken på en infektion uppträder eller om infektionen förvärras under användningen av detta läkemedel ska patienten därför rekommenderas att utan dröjsmål kontakta läkare. Det bör utredas om antibiotikabehandling bör insättas mot infektionen.
Mycket sällsynta: Symtom på aseptisk meningit med nackstelhet, huvudvärk, illamående, kräkningar, feber eller medvetandegrumling har observerats under behandling med ibuprofen. Patienter med autoimmuna störningar (SLE, blandad bindvävssjukdom) tycks vara predisponerade.
Blodet och lymfsystemet
Mycket sällsynta: hematopoetiska störningar (anemi, leukopeni, trombocytopeni, pancytopeni och agranulocytos). De första tecknen är feber, halsont, ytliga munsår, influensaliknande symtom, svår utmattning, oförklarade blödningar och blåmärken. I sådana fall ska patienten rådas att omedelbart avbryta behandlingen med läkemedlet, att undvika all självmedicinering med analgetika eller antipyretika samt att kontakta läkare.
Vid långtidsbehandling bör blodvärdena kontrolleras regelbundet.
Immunsystemet
Mindre vanliga: Överkänslighetsreaktioner såsom hudutslag och pruritus samt astmaattacker (eventuellt med blodtrycksfall).
Patienten ska instrueras att omedelbart informera läkare samt att avbryta behandlingen med ibuprofen.
Mycket sällsynta:svåra, allmänna överkänslighetsreaktioner. De kan visa sig som ansiktsödem, svullnader på tungan, svullnad inne i struphuvudet med förträngning i luftvägarna, andnöd, rusande hjärta, blodtrycksfall upp till livshotande chock.
Om något av dessa symtom uppträder, vilken kan hända även vid första användningen av läkemedlet, ska läkare kontaktas omedelbart.
Psykiska störningar
Mycket sällsynta: psykotiska reaktioner, depression.
Centrala och perifera nervsystemet
Mindre vanliga:störningar i centrala nervsystemet, t.ex. huvudvärk, yrsel, sömnlöshet, agitation, irritabilitet eller trötthet.
Ögon
Mindre vanliga: synstörningar.
Öron och balansorgan
Sällsynta: tinnitus.
Hjärtat
Mycket sällsynta: hjärtklappning, hjärtsvikt, hjärtinfarkt.
Blodkärl
Mycket sällsynta: arteriell hypertension.
Magtarmkanalen
Vanliga: gastrointestinala besvär såsom halsbränna, buksmärta, illamående, kräkningar, flatulens, diarré, obstipation och lätta gastrointestinala blodförluster, vilket i undantagsfall kan orsaka anemi.
Mindre vanliga:gastrointestinala sår, eventuellt med blödning och perforation, ulcerös stomatit, förvärrande av kolit och Crohns sjukdom (se avsnitt 4.4), gastrit.
Mycket sällsynta:esofagit, pankreatit, bildning av diafragmaliknande strikturer i tarmarna.
Patienten ska instrueras att omedelbart avbryta behandlingen med läkemedlet och kontakta läkare om svår värk i övre delen av buken eller melena eller hematemes inträffar.
Lever och gallvägar
Mycket sällsynta: leverdysfunktion, leverskada (särskilt vid långtidsbehandling), leversvikt, akut hepatit.
Hud och subkutan vävnad
Mindre vanliga: olika hudutslag, fotosensitivitet.
Mycket sällsynta: svåra former av hudreaktioner, t.ex. bullösa reaktioner, inklusive Stevens-Johnsons syndrom, erythema multiforme och toxisk epidermal nekrolys, alopeci.
I undantagsfall kan svåra hudinfektioner och mjukvävnadskomplikationer uppträda under en vattkoppsinfektion (se även Infektioner och infestationer).
Njurar och urinvägar
Sällsynta: njurvävnadsskada (papillär nekros), särskilt vid långtidsbehandling, ökad urinsyrakoncentration i blodet.
Mycket sällsynta:reducerad urinutsöndring och bildning av ödem, i synnerhet hos patienter med arteriell hypertension eller njurinsufficiens, nefrotiskt syndrom, interstitiell nefrit som kan åtföljas av akut njurinsufficiens.
Njurfunktionen bör därför kontrolleras regelbundet.
Undersökningar
Sällsynta: ökade värden för blodureakväve, serumtransaminaser och alkaliskt fosfatas, minskade värden för hemoglobin och hematokrit, trombocytaggregationhämning, långvarig blödningstid, minskat värde för serumkalcium, ökat urinsyravärde i serum.
4.9 Överdosering
Symtom på överdosering
Symtom som störningar i centrala nervsystemet, t.ex. huvudvärk, yrsel, berusningskänsla och medvetslöshet (även myoklona konvulsioner hos barn), samt buksmärta, illamående och kräkningar kan uppträda vid överdosering. Även gastrointestinal blödning samt funktionella störningar i lever och njurar kan uppträda. Hypotension, andnöd och cyanos förekommer också.
Terapeutiska åtgärder vid överdosering
Det finns ingen specifik antidot.
De terapeutiska möjligheterna för behandling av intoxikation dikteras av omfattningen, nivån och de kliniska symtomen i enlighet med de gängse rutinerna inom intensivvården.
5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER
5.1 Farmakodynamiska egenskaper
Farmakoterapeutisk grupp: Antiinflammatoriska och antireumatiska medel, icke-steroider, propionsyraderivat, ATC-kod M01A E01.
Ibuprofen tillhör gruppen icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) och har i traditionella djurexperimentella inflammationsmodeller visat effekt genom sin hämning av prostaglandinsyntesen. Hos människa reducerar ibuprofen inflammatorisk smärta, svullnader och feber. Ibuprofen hämmar även, på ett reversibelt sätt, ADP- och kollageninducerad trombocytaggregation.
Experimentella data tyder på att ibuprofen kan hämma den effekt som lågdos acetylsalicylsyra har på trombocytaggregationen när de ges samtidigt. I en studie, då en singeldos ibuprofen 400 mg antingen togs inom 8 timmar före eller inom 30 minuter efter dosering av acetylsalicylsyra med omedelbar frisättning (81 mg), visades en minskad effekt av acetylsalicylsyra på bildningen av tromboxan eller på trombocytaggregationen. Begränsningar hos dessa data och osäkerheten när man extrapolerar ex vivodata till den kliniska användningen tyder emellertid på att inga säkra slutsatser kan dras gällande regelbunden användning av ibuprofen, och ingen effekt av klinisk betydelse anses trolig vid tillfällig användning av ibuprofen.
5.2 Farmakokinetiska egenskaper
Absorption
Vid oral tillämpning absorberas ibuprofen delvis redan i magen och därefter fullständigt i tunntarmen, och maximala serumkoncentrationer erhålls 12 timmar efter oral administrering av en beredningsform med normal frisättning.
Distribution
Ibuprofen distribueras snabbt ut i hela kroppen. Plasmaproteinbindningen är cirka 99 %.
Metabolism
Ibuprofen metaboliseras i levern (hydroxylering, karboxylering).
Elimination
Ibuprofen metaboliseras i levern till två större metaboliter, med primär utsöndring via njurarna. Oavsett det sker på detta sätt eller som större konjugat, tillsammans med försumbar mängd oförändrat ibuprofen, är utsöndringen genom njurarna både snabb och fullständig. Elimineringshalveringstiden är cirka 2 timmar.
5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter
Eftersom ibuprofen är en väletablerad och ofta använd produkt är den prekliniska säkerheten väldokumenterad.
De huvudsakliga fynden som observerats i subkroniska och kroniska toxicitetsstudier med ibuprofen är bl.a gastrisk skada och ulcus. Ingen observation som gjorts i in vitro- och in vivo-studier av ibuprofens mutagena potential ansågs vara kliniskt väsentlig.
Inga karcinogena effekter har heller setts hos mus och råtta.
Ibuprofen hämmar ovulationen hos kanin och försämrar implantationen hos några djurarter (kanin, råtta och mus). I reprotoxicitetsstudier på råtta och kanin passerade ibuprofen över i placenta. Vid toxicitet hos modern på grund av dosen sågs missbildningar (ventrikulära septumdefekter) oftare i avkomman från råtta.
6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER
6.1 Förteckning över hjälpämnen
Glycerol (E422)
Xantangummi
Maltitol, flytande (E965)
Polysorbat 80
Sackarinnatrium (E954)
Citronsyramonohydrat
Natriummetylparahydroxibensoat
Natriumpropylparahydroxibensoat
Jordgubbssmak (innehåller propylenglykol)
Renat vatten
6.2 Inkompatibiliteter
Ej relevant.
6.3 Hållbarhet
3 år
6.4 Särskilda förvaringsanvisningar
Förvaras vid högst 25ºC.
6.5 Förpackningstyp och innehåll
En brun glasflaska försluten med barnskyddande och brytförseglat lock.
En brun PET-flaska försluten med barnskyddande och brytförseglat lock.
Finns i följande förpackningsstorlekar: 50 ml, 100 ml, 150 ml och 200 ml.
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
En dubbelsked med gradering 2,5 ml respektive 5 ml medföljer.
6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering
Inga särskilda anvisningar.
7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
Apofri AB
Box120
182 12 Danderyd
8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
43450
9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE
2010-12-10
10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN
2014-03-31
11