PRODUKTRESUMÉ

1. LÄKEMEDLETS NAMN

Ictastan 200 mg/245 mg filmdragerade tabletter

2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

En filmdragerad tablett innehåller 200 mg emtricitabin och 245 mg tenofovirdisoproxil (motsvarande 300,6 mg tenofovirdisoproxilsuccinat).

Hjälpämne med känd effekt:

Varje tablett innehåller 96 mg laktosmonohydrat.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3. LÄKEMEDELSFORM

Filmdragerad tablett.

Blå kapselformade, filmdragerade tabletter, släta på båda sidorna.

Dimensionerna är 19 mm x 8,8 mm ± 5%.

4. KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Terapeutiska indikationer

Ictastan är en fast doskombination av emtricitabin och tenofovirdisoproxilsuccinat. Ictastan är vid antiretroviral kombinationsterapi avsett för behandling av hiv-1-infekterade vuxna i åldern 18 år och äldre.

Det kliniska värdet av kombinationen emtricitabin och tenofovirdisoproxil som antiretroviral behandling bygger uteslutande på studier av patienter som inte behandlats tidigare (se avsnitt 5.1).

4.2 Dosering och administreringssätt

Terapi bör initieras av läkare med erfarenhet av behandling av hiv-infektion.

Dosering

Vuxna: Rekommenderad dos av Ictastan är en tablett som tas oralt en gång dagligen. För att optimera absorptionen av tenofovir bör Ictastan tas tillsammans med föda. Även en lätt måltid förbättrar absorptionen av tenofovir från kombinationstabletten (se avsnitt 5.2).

Om det är indicerat att sätta ut ett av innehållsämnena i Ictastan eller om det blir nödvändigt att justera dosen finns det separata beredningar av emtricitabin och tenofovirdisoproxil att tillgå. Se produktresumén för dessa läkemedel.

Om en patient missar en dos av Ictastan inom 12 timmar efter den tidpunkt då den vanligtvis tas, skall patienten ta Ictastan tillsammans med föda så snart som möjligt och fortsätta enligt det normala doseringsschemat. Om en patient missar en dos av Ictastan med mer än 12 timmar och det snart är dags att ta nästa dos, skall patienten inte ta den missade dosen utan bara fortsätta enligt det vanliga doseringsschemat.

Om patienten kräks inom 1 timme efter att ha tagit Ictastan skall en ny tablett tas. Om patienten kräks efter mer än 1 timme efter att ha tagit Ictastan behöver han/hon inte ta ännu en dos.

Särskilda populationer

Äldre: Data saknas för att ge en dosrekommendation för patienter över 65 år. Sannolikt krävs inte någon justering av den rekommenderade dagliga dosen hos vuxna, såvida inte njurinsufficiens

föreligger.

Njurfunktionsnedsättning: Emtricitabin och tenofovir elimineras genom renal utsöndring och exponeringen för emtricitabin och tenofovir ökar hos patienter med renal dysfunktion. Det finns begränsade data om emtricitabins och tenfofovirdisoproxils säkerhet och effekt hos patienter med måttligt och svårt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 50 ml/min) och långsiktiga säkerhetsdata har inte utvärderats för lätt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance 50-80 ml/min). Hos patienter med nedsatt njurfunktion skall därför emtricitabin och tenofovirdisoproxil endast användas om den potentiella fördelen med behandlingen anses väga tyngre än den potentiella risken. Patienter med nedsatt njurfunktion kan behöva tätare kontroll av njurfunktionen (se avsnitt 4.4). Dosintervalljusteringar rekommenderas för patienter med kreatininclearance mellan 30 och 49 ml/min. Dessa dosjusteringar har inte bekräftats i kliniska studier och det kliniska behandlingssvaret skall övervakas noggrant hos dessa patienter (se avsnitt 4.4 och 5.2).

Lätt njurfunktionsnedsättning (kreatininclearance 50-80 ml/min): Begränsade data från kliniska studier stödjer dosering en gång om dagen av emtricitabin och tenofovirdisoproxil till patienter med lätt nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.4).

Måttlig njurfunktionsnedsättning (kreatininclearance 30-49 ml/min): Administrering av emtricitabin och tenofovirdisoproxil var 48:e timme rekommenderas baserat på modulering av farmakokinetiska singeldos-data för emtricitabin och tenofovirdisoproxil hos icke hiv-infekterade försökspersoner med varierande grad av njurfunktionsnedsättning (se avsnitt 4.4).

Svår njurfunktionsnedsättning (kreatininclearance < 30 ml/min) och hemodialyspatienter: Emtricitabin och tenofovirdisoproxil rekommenderas inte till patienter med svårt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 30 ml/min) och inte till patienter som behöver hemodialys eftersom lämpliga dosminskningar inte kan göras med kombinationstabletten.

Nedsatt leverfunktion: Emtricitabins och tenofovirdisoproxils farmakokinetik har inte studerats hos patienter med nedsatt leverfunktion. Tenofovirs farmakokinetik har studerats hos patienter med nedsatt leverfunktion och hos dessa patienter krävs ingen dosjustering av tenofovirdisoproxil. Det är dock osannolikt att dosjusteringar av emtricitabin och tenofovirdisoproxil kan komma att krävas hos patienter med nedsatt leverfunktion med tanke på emtricitabins minimala levermetabolism och renala utsöndringsväg (se avsnitt 4.4 och 5.2).

Om behandlingen med emtricitabin och tenofovirdisoproxil sätts ut hos patienter med samtidig hiv- och HBV-infektion skall dessa patienter övervakas noggrant avseende exacerbation av hepatit (se avsnitt 4.4).

Pediatrisk population: Säkerhet och effekt för emtricitabin och tenofovirdisoproxil för barn under 18 års ålder har inte fastställts (se avsnitt 5.2).

Administreringssätt

Ictastan tabletter skall tas en gång dagligen, oralt tillsammans med föda.

Hos patienter som har svårt för att svälja kan Ictastan lösas i ca 100 ml vatten, apelsinjuice eller druvjuice, som tas omedelbart.

4.3 Kontraindikationer

Överkänslighet mot de aktiva substanserna eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

4.4 Varningar och försiktighet

Samtidig administrering av andra läkemedel

Ictastan skall inte ges samtidigt med andra läkemedel som innehåller emtricitabin, tenofovirdisoproxil eller andra cytidinanaloger såsom lamivudin (se avsnitt 4.5). Ictastan skall inte ges samtidigt med adefovirdipivoxil.

Samtidig administrering av tenofovirdisoproxil och didanosin: Rekommenderas inte.

Samtidig administrering av tenofovirdisoproxil och didanosin resulterar i att den systemiska exponeringen för didanosin ökar med 40-60 %, vilket kan öka risken för didanosinrelaterade biverkningar (se avsnitt 4.5). Sällsynta fall av pankreatit och laktacidos, ibland dödliga, har rapporterats. Samtidig administrering av tenofovirdisoproxil och didanosin i en daglig dos på 400 mg har associerats med en signifikant sänkning av CD4-celltalet, möjligen beroende på en intracellulär interaktion som ökar mängden fosforylerat (dvs. aktivt) didanosin. En sänkt dos på 250 mg didanosin given samtidigt med tenofovirdisoproxil har associerats med rapporter om höga frekvenser av virologisk terapisvikt för flera testade kombinationer.

Trippelbehandling med nukleosider

Man har rapporterat en hög frekvens av virologisk terapisvikt och även resistensutveckling, i tidiga stadier, när tenofovirdisoproxil kombinerats med lamivudin och abakavir eller med lamivudin och didanosin, givet en gång dagligen. Det finns en nära strukturell likhet mellan lamivudin och emtricitabin samt likheter i farmakokinetiken och farmakodynamiken för dessa två medel. Därför kan samma problem observeras om emtricitabin och tenofovirdisoproxil administreras tillsammans med en tredje nukleosidanalog.

Opportunistiska infektioner

Patienter som får emtricitabin och tenofovirdisoproxil eller någon annan antiretroviral terapi kan fortsätta att utveckla opportunistiska infektioner och andra komplikationer till en hiv-infektion. Därför skall dessa patienter kvarstå under noggrann klinisk observation av läkare med erfarenhet av behandling av patienter med hiv-relaterade sjukdomar.

Överföring av hiv

En effektiv viral suppression med antiretroviral behandling har visat sig minska risken för sexuellt överförd smitta betydligt, men en kvarstående risk kan inte uteslutas. Försiktighetsåtgärder för att förhindra överföring ska vidtas i enlighet med nationella riktlinjer.

Nedsatt njurfunktion

Emtricitabin och tenofovir utsöndras huvudsakligen via njurarna genom en kombination av glomerulär filtration och aktiv tubulär sekretion. Njursvikt, nedsatt njurfunktion, förhöjt kreatinin, hypofosfatemi och proximal tubulopati (inklusive Fanconis syndrom) har rapporterats vid användning av tenofovirdisoproxil i klinisk praxis (se avsnitt 4.8).

Det rekommenderas att kreatininclearance beräknas för alla patienter innan behandling med emtricitabin och tenofovirdisoproxil sätts in och att njurfunktionen (kreatininclearance och serumfosfat) kontrolleras efter två till fyra veckors behandling, efter tre månaders behandling och därefter var tredje till var sjätte månad hos patienter utan renala riskfaktorer. Hos patienter som löper risk att utveckla nedsatt njurfunktion krävs tätare kontroll av njurfunktionen.

Patienter med nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 80 ml/min), inklusive hemodialyspatienter: Emtricitabins och tenofovirdisoproxils renala säkerhet har studerats endast i mycket begränsad utsträckning hos patienter med nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 80 ml/min). Dosintervalljusteringar rekommenderas för patienter med kreatininclearance 30-49 ml/min (se avsnitt 4.2). Begränsade data från kliniska studier tyder på att det förlängda dosintervallet inte är optimalt och kan leda till ökad toxicitet och möjligen inadekvat svar. Vidare, i en liten klinisk studie hade en delgrupp med patienter med kreatininclearance mellan 50 och 60 ml/min, som fick tenofovirdisoproxil i kombination med emtricitabin var 24:e timme, en 2–4 gånger högre exponering för tenofovir och försämrad njurfunktion (se avsnitt 5.2). Därför måste en noggrann bedömning av nytta och risk göras när emtricitabin och tenofovirdisoproxil används hos patienter med kreatininclearance < 60 ml/min och njurfunktionen skall övervakas noggrant. Dessutom bör det kliniska behandlingssvaret övervakas noggrant hos patienter som får emtricitabin och tenofovirdisoproxil med förlängt dosintervall. Användning av emtricitabin och tenofovirdisoproxil rekommenderas inte till patienter med svårt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 30 ml/min) och inte till patienter som behöver hemodialys eftersom lämpliga dosminskningar inte kan göras med kombinationstabletten (se avsnitt 4.2 och 5.2).

Om serumfosfatvärdet är < 1,5 mg/dl (0,48 mmol/l) eller om kreatininclearance minskat till < 50 ml/min hos patienter som får emtricitabin och tenofovirdisoproxil, bör njurfunktionen utvärderas på nytt inom en vecka, liksom mätning av blodglukos, blodkalium och uringlukos (se avsnitt 4.8, proximal tubulopati). Man bör också överväga att avbryta behandling med emtricitabin och tenofovirdisoproxil hos patienter med kreatininclearancesänkning till < 50 ml/min eller serumfosfatsänkning till < 1,0 mg/dl (0,32 mmol/l). Man bör också överväga att avbryta behandlingen med emtricitabin och tenofovirdisoproxil vid fortskridande försämring av njurfunktionen när ingen annan orsak har identifierats.

Användning av emtricitabin och tenofovirdisoproxil bör undvikas vid samtidig eller nyligen genomförd behandling med något nefrotoxiskt läkemedel (se avsnitt 4.5). Om samtidig behandling med emtricitabin och tenofovirdisoproxil och nefrotoxiska medel inte kan undvikas, bör njurfunktionen övervakas varje vecka.

Fall av akut njursvikt efter insättande av hög dos eller flera icke-steroida antiinflammatoriska medel (NSAID) har rapporterats hos patienter som behandlas med tenofovirdisoproxil och som har riskfaktorer för renal dysfunktion. Om emtricitabin och tenofovirdisoproxil administreras samtidigt med ett NSAID bör njurfunktionen övervakas på ett adekvat sätt.

En högre risk för nedsatt njurfunktion har rapporterats hos patienter som får tenofovirdisoproxil i kombination med en ritonavir- eller kobicistatboostrad proteashämmare. Noggrann övervakning av njurfunktionen krävs hos dessa patienter (se avsnitt 4.5). Hos patienter med renala riskfaktorer bör samtidig administrering av tenofovirdisoproxil med en boostrad proteashämmare utvärderas omsorgsfullt.

Patienter med hiv-1 som har stammar med mutationer

Emtricitabin och tenofovirdisoproxil bör undvikas hos antiretroviralt behandlade patienter med hiv-1 som har stammar med K65R- mutationen (se avsnitt 5.1).

Effekter på skelettet

I en 144-veckors kontrollerad klinisk studie, som jämförde tenofovirdisoproxil med stavudin i kombination med lamivudin och efavirenz hos patienter som tidigare inte behandlats med antiretrovirala medel, observerades små minskningar av skelettets mineraltäthet i höften och i ryggraden i båda behandlingsgrupperna. Minskningarna av mineraltätheten i ryggraden och förändringarna i benbiomarkörer från baseline var signifikant större vid vecka 144 hos den grupp som fick tenofovirdisoproxil. Minskningarna av skelettets mineraltäthet i höften var signifikant större i den här gruppen fram till vecka 96. Under de 144 veckorna förelåg emellertid ingen ökad risk för frakturer och inga tecken på kliniskt relevanta skelettabnormiteter.

I andra studier (prospektiva och tvärstudier) förekom de mest uttalade minskningarna av BMD hos patienter som behandlats med tenofovirdisoproxil som en del av en regim som innehöll en boostrad proteashämmare. Alternativa behandlingsregimer ska övervägas för patienter med osteoporos och hög risk för frakturer.