Produktresumé

Immunoprin 75 mg filmdragerad tablett

Immunoprin 100 mg filmdragerad tablett

En tablett innehåller 75 mg eller 100 mg azatioprin.

Detta läkemedel innehåller 54,15 mg laktos per Immunoprin 75 mg filmdragerad tablett.

Detta läkemedel innehåller 72,20 mg laktos per Immunoprin 100 mg filmdragerad tablett.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Filmdragerad tablett.

75 mg: Ljusgul, rund tablett med brytskåra.

100 mg: Ljusgul, avlång tablett med brytskåra.

Tabletten kan delas i två lika stora delar, men en delning är inte avsedd (se avsnitt 4.2).

Immunoprin är indicerat som immunosuppressiv behandling som tillägg till immunosuppressiva preparat som är grundläggande i behandlingen.

Immunoprin är indicerat i kombination med andra immunosuppressiva ämnen som profylax mot transplantatavstötning hos patienter som fått allogena njure-, lever-, hjärt-, lung- eller pankreastransplantat.

Immunoprin används som en immunosuppressiv antimetabolit antingen ensamt eller, vanligare, i kombination med andra substanser (vanligen kortikosteroider) och/eller procedurer som påverkar immunsvaret. Terapeutisk effekt kan ibland ses först efter veckor eller månader och innefatta en steroidbesparande effekt, och därigenom minska toxiciteten förknippad med hög dos och långvarig användning av kortikosteroider.

Immunoprin är indicerat antingen ensamt eller i kombination med kortikosteroider och/eller andra läkemedel och behandlingar i svåra fall av följande sjukdomar, hos patienter som inte tål steroider eller som är beroende av steroider hos vilka det terapeutiska svaret är otillräckligt trots behandling med höga doser steroider:

• svår aktiv reumatoid artrit som inte kan kontrolleras med mindre toxiska substanser (sjukdomsmodifierande antireumatiska läkemedel, DMARD)

• svår eller måttligt svår inflammatorisk tarmsjukdom (Crohns sjukdom eller Ulcerös colit)

• systemisk lupus erytematosus

• dermatomyosit och polymyosit

• autoimmun kronisk aktiv hepatit

• polyarteritis nodosa

• autoimmun hemolytisk anemi

• kronisk refraktär idiopatisk trombocytopen purpura

För oral användning.

Tabletten ska tas med minst ett glas vätska (200 ml).

Tabletten ska tas vid måltid för att minska risken för illamående.

Transplantation

Beroende på vilken immunosuppressiv regim som valts kan en dos på upp till 5 mg/kg kroppsvikt/dag ges första dagen av behandlingen. Underhållsdosen kan variera från 1-4 mg/kg kroppsvikt/dag och måste justeras enligt kliniska krav och hematologisk tolerans.

Bevis tyder på att Immunoprinbehandling ska ges under obegränsad tid, även om endast låga doser är nödvändiga, på grund av risken för avstötning av transplantatet.

Andra tillstånd

Generellt är startdosen 1-3 mg/kg kroppsvikt/dag och ska justeras efter kliniskt svar (vilket kanske inte ses förrän efter veckor eller månader) och hematologisk tolerans.

När det terapeutiska svaret är uppenbart bör det övervägas att minska underhållsdosen till lägsta möjliga som är förenlig med upprätthållen respons. Om ingen förbättring inträffar för patientens tillstånd inom tre till sex månader bör man överväga att sätta ut läkemedlet.

Underhållsdosen som behövs kan variera från mindre än 1 mg/kg kroppsvikt/dag till 3 mg/kg kroppsvikt/dag beroende på sjukdomen som behandlas och den enskilda patientens svar inklusive hematologisk tolerans.

För behandling av kronisk aktiv hepatit är dosen vanligen mellan 1,0 och 1,5 mg/kg kroppsvikt/dag.

Patienter med nedsatt njur- och/eller leverfunktion

Hos patienter med nedsatt njur- och/eller leverfunktion ska dosen som ges ligga i den lägre delen av normalintervallet. Immunoprin är kontraindicerat hos patienter med svårt nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.3).

Användning hos barn och ungdomar

Det finns inte tillräckliga data för att rekommendera användning av Immunoprin för behandling av juvenil kronisk artrit, systemisk lupus erytematosus, dermatomyosit och polyarteritis nodosa.

Angående andra indikationer gäller de givna dosrekommendationerna för barn och ungdomar såväl som för vuxna.

Användning hos äldre

Det finns ingen särskild information om hur äldre patienter tolererar Immunoprin. Det rekommenderas att dosen som används ska vara i den nedre delen av normalintervallet (för kontroll av blodvärden, se avsnitt 4.4).

När allopurinol, oxipurinol eller tiopurinol ges samtidigt med azatioprin, måste dosen azatioprin minskas till en fjärdedel av ursprunglig dos (se avsnitt 4.5).

Det kan ta veckor eller månader innan kliniskt svar ses.

Läkemedlet kan ges under lång tid förutsatt att patienten tolererar preparatet.

Utsättning av Immunoprin ska alltid vara en gradvis process som genomförs under noggrann övervakning.

Delning av tabletterna ska undvikas. Om delning av tabletten är nödvändig, undvik hudkontamination och inhalation av tablettpartiklar (se avsnitt 4.4 och 6.6).

För lämplig långtidsbehandling ska, om nödvändigt, annat preparat innehållande 25 mg azatioprin användas.

• Överkänslighet mot den aktiva substansen azatioprin, 6-merkaptopurin (metabolit av azatioprin) eller mot något av hjälpämnena.

• Svåra infektioner

• Svårt nedsatt lever- eller benmärgsfunktion

• Pankreatit

• Alla levande vacciner, särskilt BCG, smittkoppor, gula febern

• Graviditet om inte nyttan överväger riskerna (se avsnitt 4.6)

• Amning (se avsnitt 4.6)

Det finns möjliga risker med behandling av Immunoprin filmdragerade tabletter. De ska därför inte förskrivas om inte patienten kan kontrolleras på lämpligt sätt för toxiska effekter under behandlingstiden.

Patienter måste uppmanas att kontakta läkare omedelbart om sår i halsen, feber, infektioner, blåmärken, blödningar eller andra tecken på benmärgshämning uppstår.

• Särskilt hos patienter med leverdysfunktion ska leverfunktionen kontrolleras regelbundet.

• Det finns individer med en nedärvd brist på enzymet tiopurinmetyltransferas (TPMT) som kan vara ovanligt känsliga för den myelosuppresiva effekten av azatioprin och benägna att utveckla snabb benmärgsdepression efter behandlingsstart med azatioprin. Detta problem kan förstärkas vid samadministrering med läkemedel som hämmar TPMT såsom olsalazin, mesalazin eller sulfasalazin. Det har även rapporterats att minskad TPMT-aktivtet ökar risken för sekundära leukemier och myelodysplasi hos individer som får 6-merkaptupruin (den aktiva metaboliten av azatioprin) i kombination med andra cytotoxiska medel (se avsnitt 4.8).

• Begränsade data tyder på att Immunoprin inte är effektivt hos patienter med ärftlig hypoxantinguanin-fosforibosyltransferasbrist (Lesch-Nyhans syndrom). Därför ska inte Immunoprin användas hos dessa patienter.

• Koagulering ska noggrant övervakas när antikoagulantia av kumarintyp ges samtidigt med Immunoprin (se avsnitt 4.5).

• Utsättning av Immunoprin kan ge allvarlig försämring av tillståndet, t.ex. vid systemisk lupus erytematosus med nefrit, dermatomyosit och polymyosit, Chrons sjukdom, ulcerös kolit, polyarteritis nodosa, kronisk refraktär idiopatisk trombocytopen purpura, autoimmun hemolytisk anemi, svår aktiv reumatoid artrit eller autoimmun hepatit.

• Utsättnig av Immunoprin ska alltid vara en gradvis process som genomförs under noggrann kontroll.

• Om inaktiverade eller toxoida vacciner ges tillsammans med Immunoprin ska immunsvaret alltid kontrolleras genom titerbestämning.

• Ett ökat antal hudtumörer har förekommit hos patienter under behandling med Immunoprin. De har huvudsakligen uppkommit på hudområden som har exponerats för solljus. Patienter ska varnas för otillbörlig exponering för solljus eller UV-ljus och huden ska undersökas med regelbundna intervall (se även avsnitt 4.8).

• Särskild försiktighet ska iakttas hos patienter med obehandlade akuta infektioner (se även avsnitt 4.3).

• Patienter med samtidig cytotoxisk behandling ska endast ges Immunoprin under övervakning.

Mutagenicitet

Kromosomala avvikelser har setts hos både manliga och kvinnliga patienter som behandlas med azatioprin. Det är svårt att utvärdera betydelsen av azatioprin i utvecklingen av dessa avvikelser.

Karcinogenicitet (se även avsnitt 4.8)

Patienter som får immunosuppressiv behandling löper en ökad risk för att utveckliga non-Hodgkins lymfom och andra maligniteter, särskilt hudcancer (melanom och non-melanom), sarkom (Kaposis och non-Kaposis) och livmoderhalscancer in situ. Risken förefaller vara relaterad till intensiteten och durationen av immunosuppression snarare än användning av något särskilt preparat. Det har rapporterats att minskning eller utsättning av immunosuppression kan vara förknippad med partiell eller fullständig tillbakabildning av non-Hodgkins lymfom och Kaposis sarkom.

Observera vid hantering av läkemedlet:

Azatioprin är mutagent och potentiellt karcinogent. Vid hantering av substansen måste lämpliga försiktighetsåtgärder vidtas. Detta ska beaktas särskilt för gravida sjuksköterskor (se avsnitt 6.6).

Om den filmdragerade tabletten måste delas måste hudkontakt med tablettdamm eller den avbrutna sidan av tabletten undvikas (se avsnitt 4.2 och 6.6).

Laktos

Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption, eftersom detta läkemedel innehåller laktosmonohydrat.

Graviditet:

Immunoprin får inte användas vid graviditet utan noggrann utvärdering av risker och nytta (se avsnitt 4.3).

I djurstudier var azatioprin teratogent och embryotoxiskt (se avsnitt 5.3).

Azatioprin och dess metaboliter har hittats i låga koncentrationer i fostrets blod och fostervattnet efter administrering till modern. Leukopeni och/eller trombocytopeni har rapporterats hos ett antal nyfödda vars mödrar fått azatioprin under graviditeten. Extra noggrannhet i hematologisk övervakning av modern och en dosminskning vid leukopeni tillråds vid graviditet.

Preventivmedel måste användas av både manliga och kvinnliga patienter i fertil ålder, och i minst 3 månader efter behandlingsavslut med azatioprin.

Detta gäller också patienter med nedsatt fertilitet på grund av kronisk uremi, då det vanligtvis återgår till det normala efter transplantation.
Azatioprin har rapporterats påverka effektiviteten av intrauterina preventivmedel. Därför rekommenderas det att använda ett annat eller ytterligare preventivmedel.

Efter in utero exponering av azatioprin i kombination med prednison ses en temporär nedsättning av immunfunktionen. Intra-uterin tillväxthämning och prematur födsel har rapporterats i fall med behandling av azatioprin tillsammans med prednisolon. Långtidskonsekvenser av dessa egenskaper hos azatioprin är inte kända, men många barn som exponerats för substansen in utero har nu nått tioårsåldern utan några rapporterade problem.

Effekter på fertilitet

Förbättring av kronisk njurinsufficiens genom njurtransplantation innefattande administrering av Immunoprin har följts av ökad fertilitet hos både manliga och kvinnliga organmottagare (för preventiva åtgärder, se ovan).

Amning

6-merkaptopurin, den aktiva metaboliten av azatioprin, har påvisats i råmjölk och modersmjölk hos kvinnor som får azatioprinbehandling. Amning och samtidig behandling med azatioprin är kontraindicerad (se avsnitt 4.3).

På grund av möjligheten för biverkningar såsom yrsel, och individuellt förekommande övriga reaktioner kan förmågan att aktivt delta i trafiken eller använda maskiner påverkas negativt av azatioprinbehandling. Detta bör särskilt tas i beaktande i kombination med alkohol.

Ungefär 15 % av patienterna kan förväntas få biverkningar.

Typ, frekvens och allvarlighetsgrad av biverkningarna kan bero på dosen av azatioprin och behandlingsduration såväl som på patientens bakomliggande sjukdom eller samtidiga behandlingar.

Den huvudsakliga oönskade effekten av azatioprin är en dosrelaterad, vanligtvis reversibel benmärgsdepression uttryckt som leukopeni, trombocytopeni och anemi. Leukopeni kan förekomma hos mer än 50% av alla patienter som behandlas med vanliga doser av azatioprin.

Frekvensen för biverkningar har klassificerats enligt följande:

Mycket vanliga (1/10)

Vanliga (1/100 till <1/10)

Mindre vanliga (1/1000 till <1/100)

Sällsynta (1/10000 till <1/1000)

Mycket sällsynta (<1/10000)

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Infektioner och infestationer

Transplantationspatienter som får azatioprin i kombination med andra immunosuppressiva.

Mycket vanliga

Virala, svamp- och bakterieinfektioner

Andra indikationer.

Mindre vanliga

Virala, svamp- och bakterieinfektioner

Patienter som får enbart azatioprin, eller i kombination med andra immunosuppressiva läkemedel, särskilt kortikosteroider har visat ökad mottaglighet för virala, svamp- och bakterieinfektioner.

Benigna och maligna neoplasier (inkluderande cystor och polyper)

Sällsynta

Neoplasier som innefattar non-Hodgkins lymfom, hudcancer (melanom och non-melanom), sarkom (Kaposis och non-Kaposis) och livmoderhalscancer in situ, akut myeloid leukemi och myelodysplasi (se även avsnitt 4.4)

Risken för att utveckla non-Hodgkins lymfom och andra maligniteter, särskilt hudcancer (melanom och non-melanom), sarkom (Kaposis och non-Kaposis) och livmoderhalscancer in situ är förhöjd hos patienter som får immunosuppressiva läkemedel, särskilt hos transplantatmottagare som får aggressiv behandling och sådan behandling ska underhållas på lägsta möjliga nivå. Den förhöjda risken för att utveckla non-Hodgkins lymfom hos immunosuppressiva patienter med reumatoid artrit jämfört med den allmänna befolkningen verkar vara relaterad åtminstone till viss del till själva sjukdomen.

Det har förekommit sällsynta rapporter av akut myeloid leukemi och myelodysplasi (vissa i samband med kromosomala avvikelser).

Blodet och lymfsystemet

Mycket vanliga	Benmärgsdepression, leukopeni
Vanliga	Trombocytopeni
Mindre vanliga	Anemi
Sällsynta	Agranulocytos, pancytopeni, aplastisk anemi, megaloblastisk anemi, erytroid hypoplasi

Azatioprin kan vara förknippat med en dosrelaterad, vanligtvis reversibel benmärgsdepression, vanligen uttryckt som leukopeni, men även ibland som anemi och trombocytopeni och i sällsynta fall agranulocytos, pancytopeni och aplastisk anemi. Dessa inträffar särskilt hos patienter predisponerade för myelotoxicitet, såsom dem med TPMT-brist och njur- eller leverinsufficiens och hos patienter som inte reducerat dosen av azatioprin vid samtidig allopurinolbehandling.

Reversibla, dosrelaterade ökningar av den genomsnittliga korpuskulära volymen och mängden röda blodkroppshemoglobin har inträffat i samband med azatioprinbehandling. Megaloblastiska benmärgsförändringar har också setts men allvarlig megaloblastisk anemi och erytroid hypoplasi är sällsynt.

Immunsystemet

Mindre vanliga	Överkänslighetsreaktioner
Mycket sällsynta	Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys

Åtskilliga olika kliniska syndrom som verkar vara idiosynkratiska manifestationer av överkänslighet har beskrivits då och då efter administrering av azatioprin. Kliniska symtom innefattar generell sjukdomskänsla, yrsel, illamående, kräkningar, diarré, feber, stelhet, exantem, utslag, vaskulit, myalgi, artralgi, hypotension, renal dysfunktion, hepatisk dysfunktion och kolestas (se Lever och gallvägar). I många fall har återadministrering bekräftat ett samband med azatioprin.
Omedelbar utsättning av azatioprin och insättning av cirkulatoriskt understöd när det är lämpligt har lett till återhämtning i majoriteten av fallen. Annan markerad underliggande sjukdom har bidragit till de väldigt sällsynta dödsfallen som rapporterats. Efter en överkänslighetsreaktion på azatioprin ska nödvändigheten av fortsatt behandling med azatioprin noggrant övervägas på en individuell basis.

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mycket sällsynta

Reversibel pnemonit

Magtarmkanalen

Mycket vanliga	Illamående och anorexi med enstaka kräkningar
Mindre vanliga	Pankreatit
Sällsynta	Kolit, divertikulit och tarmperforation har rapporterats i transplantatpopulationen, svår diarré i populationen med inflammatiorisk tarmsjukdom

En minoritet av patienterna upplever illamående när de först ges azatioprin. Detta verkar förbättras genom att ge tabletterna efter måltid.

Allvarliga komplikationer, inklusive kolit, divertikulit och tarmperforation har beskrivits hos transplantatmottagare som har fått immunosuppressiv behandling. Dock är inte etiologin klart fastställd och högdos kortikosteroider kan vara inbegripet. Svår diarré, som återkommer vid återadministrering har rapporterats hos patienter som behandlats med azatioprin mot inflammatorisk tarmsjukdom.

Pankreatit har rapporterats hos en liten procentandel patienter på azatioprinbehandling, särskilt hos njurtransplantationspatienter och de som har diagnostiserats med inflammatorisk tarmsjukdom. Det är svårt att relatera pankreatiten till administrering av ett särskilt läkemedel även om återadministrering har bekräftat ett samband med azatioprin vid vissa tillfällen.

Lever och gallvägar

Mindre vanliga	Kolestas och försämring av leverfunktionsprov
Sällsynta	Livshotande leverskador

Kolestas och försämring av leverfunktionen har i vissa fall rapporterats i samband med azatioprinbehandling och är vanligen reversibla vid utsättning av behandlingen. Detta kan vara förknippat med symtom på en överkänslighetsreaktion (Se Överkänslighetsreaktioner).

Sällsynta men livshotande leverskador förknippade med kronisk administrering av azatioprin har beskrivits företrädesvis hos transplantationspatienter. Histologiska fynd innefattar sinusoid vidgning, peliosishepatit, venoocklusiv sjukdom och nodulär regenerativ hyperplasi. Om venoocklusiv sjukdom misstänks ska azatioprin sättas ut permanent. I vissa fall har utsättning av azatioprin resulterat i antingen en temporär eller permanent förbättring av leverhistologin och symtomen.

Hud och subkutan vävnad

Sällsynta

Alopeci

Håravfall har beskrivits i ett antal fall hos patienter som fått azatioprin och andra immunosuppressiva läkemedel. I många fall har tillståndet gått tillbaka spontant trots fortsatt behandling. Sambandet mellan alopeci och azatioprin är osäkert.

Symtom:

Oförklarlig infektion, ulceration i halsen, blåmärken och blödningar är de huvudsakliga symtomen på överdosering med azatioprin 50 mg tabletter och beror på benmärgsdepression som är maximal efter 9-14 dagar. Det är mer troligt att dessa symtom visar sig efter kronisk överdosering än efter en enstaka akut överdos. Det finns en rapport om en patient som intog en enkeldos om 7,5 g azatioprin. De omedelbara toxiska effekterna av denna överdos var illamående, kräkningar och diarré, följt av mild leukopeni och lätta störningar av leverfunktionen. Tillfrisknandet var odramatiskt.

Behandling:

Det finns ingen specifik antidot. Ventrikeltömmning har använts. Det är nödvändigt med en noggrann uppföljning, särskilt med avseende på blodstatus, för att möjliggöra en snabb behandling om behov uppstår. Det är inte känt om dialys är till nytta för patienter som tagit en överdos av azatioprin, dock är azatioprin delvis dialyserbart.

Farmakoterapeutisk grupp: övriga immunsuppressiva medel, ATC-kod L04AX01.

Azatioprin är ett imidazolderivat av 6-merkaptopurin (6-MP). Det bryts ner snabbt in vivo till 6-MP och 1-metyl-4-nitro-5-tioimidazol.

6-MP passerar cellmembranen med lätthet och omvandlas till ett antal purintioanaloger, vilket innefattar den huvudsakliga aktiva nukleotiden, tioinosinsyra. Hastigheten för omvandligen varierar från person till person. Nukleotiderna passerar inte cellmembranen och cirkulerar därför inte i kroppsvätskorna. Oberoende om det ges direkt eller omvandlas in vivo från azatioprin elimineras 6-MP huvudsakligen som den inaktiva oxiderade metaboliten thioureasyra. Denna oxidaton genomförs av xantinoxidas, ett enzym som hämmas av allopurinol. Aktiviteten av metylnitroimidazol-delen är inte klarlagt. Dock verkar det modifiera aktiviteten av azatioprin jämfört med den för 6-MP i flera system. Bestämning av plasmakoncentrationer av azatioprin eller 6-MP har inget prognostiskt värde med avseende på effektivitet eller toxicitet för dessa ämnen.

Azatioprin har effekt på både immunologisk reaktion och tumörtillväxt. Dess huvudsakliga roll har varit som ett ämne för att trycka ner immunsvaret. Den exakta mekanismen genom vilken detta sker är inte känd. Dock har följande verkningsmekanismer föreslagits:

Azatioprin absorberas väl efter oral administrering. Maximal plasmakoncentration nås 1-2 timmar efter intag av en dos.

Azatioprin distribueras snabbt ut i kroppen. Halveringstiden i plasma är 3-5 timmar. Endast 30 % av läkemedlet binder till plasmaproteiner. 12,5% går in i cerebrospinalvätskan.

Azatioprin är utbrett metaboliserat till 6-tioinosinsyra och metylmerkaptopurin-ribonukleotid, vilka, delvis, är ansvariga för effekten av läkemedlet.

Effekten in vivo kompliceras av effekten av metylnitroimidazol som också återfinns.

Upp till 50 % av dosen utsöndras i urin under de första 24 timmarna efter administrering, med uppskattningsvis 10 % som oförändrad substans. Bara 12,6 % av dosen utsöndras i faeces under 48 timmar. Det finns inga belägg för enterohepatisk cirkulation.

En sänkt dos för patienter med nedsatt njurfunktion kan vara nödvändig, troligtvis som ett resultat av nedsatt eliminering av aktiva metaboliter av azatioprin.

Även hos patienter med nedsatt levefunktion förändras metabolismen av azatioprin. Omvandling till den aktiva formen är nedsatt och särskilt nedbrytning till eliminerbara metaboliter är minskad (se avsnitt 4.2 och 4.4).

Merkaptopurin, en metabolit av azatioprin, har identifierats i råmjölk och bröstmjölk hos kvinnor som fått azatioprinbehandling.

Teratogenicitet eller embryoletalitet har setts i ett antal djurslag med varierande grad av mottaglighet. Hos kaningen gav en dos om 5-15 mg/kg kroppsvikt dagligen på dag 6-14 av dräktigheten skelettavvikelser, hos mus och råtta var doser om 1-2 mg/kg kroppsvikt dagligen dag 3-12 letala för embryon.

Azatioprin var mutagent i ett antal in vitro och in vivo-genotoxicitetsstudier.

I karcinogencitetsstudier över lång tid på azatioprin hos mus och råtta sågs en ökad incidens av lymfosarcom (mus) och epiteltumörer och karcinom (råtta) vid doser som var upp till 2 gånger den humana terapeutiska dosen.

Tablettkärna:

Cellulosa, mikrokristallin (E460)

Laktosmonohydrat

Majsstärkelse

Povidone K25 (E1201)

Kroskarmellosnatrium

Magnesiumstearat (E572)

Kiseldioxid, kolloidal, vattenfri

Tablettdragering

Polyvinylalkohol

Talk (E553b)

Macrogol 3350

Polysorbat 80 (E433)

Renat vatten

Ej relevant.

4 år.

Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.

Plastbehållare med skruvförslutning av polyetylen.

50 och 100 filmdragerade tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Det finns ingen risk förknippad med hantering av tabletterna om tabletternas filmdragering är intakt. I det fallet behövs inga särskilda försiktighetsåtgärder.

Men cytotoxiska läkemedel ska hanteras i enlighet med instruktionerna när vårdpersonal har delat tabletterna (se avsnitt 4.2 och 4.4).

Överblivet läkemedel och kontaminerat material ska tillfälligt förvaras i tydligt märka behållare. Ej använt läkemedel och avfall skall hanteras enligt gällande anvisningar.

Ebewe Pharma Ges.m.b.H. Nfg. KG

Mondseestraße 11, 4866 Unterach

Österrike

75 mg: 41673

100 mg: 41674

2010-12-03

2010-12-03