iMeds.se

Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stada

Läkemedelsverket 2015-02-16

PRODUKTRESUMÉ


1. LÄKEMEDLETS NAMN


Irbesartan/Hydrochlorothiazide STADA 150 mg/12,5 mg filmdragerade tabletter.

Irbesartan/Hydrochlorothiazide STADA 300 mg/12,5 mg filmdragerade tabletter.

Irbesartan/Hydrochlorothiazide STADA 300 mg/25 mg filmdragerade tabletter.


2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING


Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stada 150 mg/12,5 mg filmdragerade tabletter

Varje filmdragerad tablett innehåller 150 mg irbesartan och 12,5 mg hydroklortiazid.


Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stada 300 mg/12,5 mg filmdragerade tabletter

Varje filmdragerad tablett innehåller 300 mg irbesartan och 12,5 mg hydroklortiazid.


Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stada 300 mg/25 mg filmdragerade tabletter

Varje filmdragerad tablett innehåller 300 mg irbesartan och 25 mg hydroklortiazid.


Hjälpämne med känd effekt:

Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stada 150 mg/12,5 mg filmdragerade tabletter

Varje filmdragerad tablett innehåller 34,16 mg laktos (som laktosmonohydrat).


Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stada 300 mg/12,5 mg filmdragerade tabletter och Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stada 300 mg/25 mg filmdragerade tabletter

Varje filmdragerad tablett innehåller 68,32 mg laktos (som laktosmonohydrat).


För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.


3. LÄKEMEDELSFORM


Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stada 150 mg/12,5 mg filmdragerade tablett

Rosa, avlång, bikonvex filmdragerad tablett, cirka 13 mm lång.


Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stada 300 mg/12,5 mg filmdragerade tablett

Rosa, avlång, bikonvex filmdragerad tablett, cirka 16 mm lång.


Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stada 300 mg/25 mg filmdragerade tablett

Röd, avlång, bikonvex filmdragerad tablett, cirka 16 mm lång.


4. KLINISKA UPPGIFTER


4.1 Terapeutiska indikationer


Behandling av essentiell hypertoni.

Denna kombinationstablett är indicerad för vuxna patienter vars blodtryck ej är tillfredsställande

kontrollerat på irbesartan eller hydroklortiazid i monoterapi (se avsnitt 5.1).



4.2 Dosering och administreringssätt


Dosering


Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stada kan tas en gång dagligen, med eller utan föda.

Dostitrering med de enskilda komponenterna (dvs. irbesartan och hydroklortiazid) kan rekommenderas.


När det anses kliniskt lämpligt kan direkt byte från monoterapi till de fasta kombinationerna

övervägas:


Doser högre än 300 mg irbesartan/25 mg hydroklortiazid en gång dagligen kan ej rekommenderas.

Vid behov, kan Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stada ges tillsammans med ett annat blodtryckssänkande läkemedel (se avsnitt 4.3, 4.4, 4.5 och 5.1).


Särskilda populationer


Nedsatt njurfunktion:p g a innehållet av hydroklortiazid rekommenderas inte Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stadatill patienter med svårt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 30 ml/min). Loop-diuretika är att föredra framför tiazider till denna patientkategori. Ingen dosjustering är nödvändig för patienter med nedsatt njurfunktion vilkas renala kreatininclearance är ≥30 ml/min (se avsnitt 4.3 och 4.4).


Nedsatt leverfunktion:Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stada är ej indicerat till patienter med svårt nedsatt leverfunktion. Tiazider bör användas med försiktighet till patienter med nedsatt leverfunktion. Ingen dosjustering av Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stada är nödvändig hos patienter med mild till måttlig nedsättning av leverfunktion (se avsnitt 4.3).


Äldre patienter:ingen dosjustering av Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stadaär nödvändig för äldre patienter.


Pediatriska patienter:Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stadarekommenderas inte till barn och ungdomar på grund av att säkerhet och effektinte har kartlagts. Inga data finns tillgängliga.


Administreringssätt


För oral användning.


4.3 Kontraindikationer



4.4 Varningar och försiktighet


Hypotension - Dehydrerade patienter:Kombinationen av irbesartan och hydroklortiazidhar i sällsynta fall förknippats med symtomatisk hypotension hos hypertoniker utan andra riskfaktorer för hypotoni. Symtomatisk hypotension kan förväntas uppträda hos patienter med hypovolemi och/eller natriumbrist efter kraftig diuretikabehandling, dietär saltreduktion, diarré eller kräkningar. Innan behandling med Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stadapåbörjas bör dessa tillstånd korrigeras.


Njurartärstenos - Renovaskulär hypertoni:det finns en ökad risk för allvarlig hypotension ochnjurinsufficiens, när patienter med bilateral njurartärstenos eller stenos i artären till en endafungerande njure, behandlas med ACE-hämmare eller angiotensin-II receptor antagonister. Även omdetta inte är dokumenterat med Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stada, bör en liknande effekt förutses.


Nedsatt njurfunktion och njurtransplantation: när Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stadaanvänds till patienter med nedsatt njurfunktion, rekommenderas periodisk kontroll av serumkalium-, serumkreatinin- och serumurinsyranivåerna. Det finns ingen erfarenhet av behandling med Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stada hos patienter som nyligen genomgått en njurtransplantation. Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stada bör inte användas på patienter med svårt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 30 ml/min) (se avsnitt 4.3). Tiaziddiuretika-associerad azotemi kan inträffa hos patienter med försämrad njurfunktion. Ingen dosjustering är nödvändig hos patienter med nedsatt njurfunktion vilkas kreatininclearance är ≥30 ml/min. Emellertid bör denna kombinationstablett ges med försiktighet till patienter med mild till måttlig nedsättning av njurfunktionen (kreatininclearance ≥30 ml/min men < 60 ml/min).


Dubbel blockad av renin-angiotensin-aldosteronsystemet (RAAS):

Det har visats att samtidig användning av ACE-hämmare, angiotensin II-receptorblockerare eller aliskiren ökar risken för hypotoni, hyperkalemi och nedsatt njurfunktion (inklusive akut njursvikt). Dubbel blockad av RAAS via kombinerad användning av ACE-hämmare, angiotensin II-receptorblockerare eller aliskiren rekommenderas därför inte (se avsnitt 4.5 och 5.1).

Om det anses vara absolut nödvändigt med dubbel blockad får detta endast utföras under övervakning av en specialist, och patienten ska stå under regelbunden, noggrann övervakning av njurfunktion, elektrolyter och blodtryck.

ACE-hämmare och angiotensin II-receptorblockerare bör inte användas samtidigt hos patienter med diabetesnefropati.


Nedsatt leverfunktion:tiazider bör användas med försiktighet till patienter med nedsatt leverfunktion eller progressiv leversjukdom, eftersom mindre förändringar av vätske- och elektrolytbalansen kan utlösa leverkoma. Det finns ingen klinisk erfarenhet med irbesartan/hydrochlorothiazide hos patienter med nedsatt leverfunktion.


Aorta- mitralklaffstenos, obstruktiv hypertrof kardiomyopati: liksom med andra kärldilaterare, skall särskild försiktighet iakttagas hos patienter med aorta- eller mitralklaffstenos, eller obstruktivhypertrof kardiomyopati.


Primär aldosteronism:patienter med primär aldosteronism svarar i allmänhet inte på blodtryckssänkande läkemedel som verkar genom hämning av renin-angiotensinsystemet. Därförrekommenderas inte användning av Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stada.


Metabola och endokrina effekter:tiazidterapi kan försämra glukostoleransen. Hos diabetiker kandärför dosjustering behöva göras av insulin eller perorala antidiabetika. Latent diabetes mellitus kankliniskt manifesteras under tiazidbehandling.

Ökningar i kolesterol- och triglyceridnivåer har förknippats med behandling med tiaziddiuretika;emellertid har minimala eller inga effekter rapporterats vid dosen 12,5 mg som Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stada, innehåller.

Hyperurikemi kan förekomma eller manifest gikt kan utlösas hos vissa patienter som erhåller tiazidbehandling.


Elektrolytrubbningar:i likhet med patienter som får diuretikabehandling, bör periodisk bestämning av serumelektrolyter göras vid lämpliga intervaller.

Tiazider, inklusive hydroklortiazid, kan orsaka vätske- eller elektrolytförändringar (hypokalemi,hyponatremi och hypokloremisk alkalos). Varningstecken på vätske- eller elektrolytförändringar ärmuntorrhet, törst, svaghet, slöhet, sömnighet, rastlöshet, muskelsmärta eller -kramper, muskeltrötthet, hypotension, oliguri, takykardi och gastrointestinala störningar såsom illamående eller kräkningar.

Även om hypokalemi kan utvecklas genom användning av tiaziddiuretika, så kan samtidig behandlingmed irbesartan reducera diuretikainducerad hypokalemi. Risken för hypokalemia är störst hos patienter med levercirros, patienter med påskyndad diures, patienter som oralt intager en inadekvat mängd elektrolyter och hos patienter som får samtidig behandling med kortikosterioder eller ACTH. Däremot, beroende på irbesartan-komponenten i Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stada, skulle hyperkalemi kunna uppkomma, särskilt vid njurinsufficiens och/eller hjärtsvikt och diabetes mellitus. Lämplig kontroll av serum-kalium hos risk-patienter rekommenderas. Kaliumsparande diuretika, kaliumsupplement eller kaliuminnehållande saltersättningsmedel bör användas med försiktighet tillsammans med Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stada(se avsnitt 4.5).

Det finns inga tecken på att irbesartan skulle kunna reducera eller förebygga diuretika-induceradhyponatremi. Kloridbrist är i allmänhet mild och kräver vanligen inte behandling.

Tiazider kan minska utsöndringen av kalcium i urin och orsaka, i frånvaro av kända rubbningar ikalciummetabolismen, intermittent och lätt förhöjning av serumkalcium-nivåerna. Uttaladhyperkalcemi kan vara bevis på dold hyperparathyreoidism. Tiazider skall utsättas innan tester avparathyreoideafunktionen genomförs.

Tiazider har visat sig öka utsöndringen av magnesium i urin, vilket kan resultera i hypomagnesemi.


Litium:kombinationen av litium och Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stada rekommenderas ej (se avsnitt 4.5).


Allmänt:hos patienter, vars kärltonus och njurfunktion huvudsakligen är beroende av aktiviteten irenin-angiotensin-aldosteronsystemet (t ex patienter med svår hjärtsvikt eller underliggandenjursjukdom, inklusive njurartärsstenos) har behandling med ACE-hämmare eller angiotensin-IIreceptor antagonister, som påverkar detta system förknippats med akut hypotension, azotemi, oligurieller i sällsynta fall akut njursvikt(se avsnitt 4.5). I likhet med alla blodtryckssänkande läkemedel, kan alltför kraftigblodtryckssänkning hos patienter med ischemisk kardiomyopati eller ischemisk kardiovaskulär sjukdom orsaka en hjärtinfarkt eller slaganfall.

Överkänslighetsreaktioner mot hydroklortiazid kan inträffa hos patienter med eller utan anamnes påallergi eller bronkialastma, men är mest trolig hos patienter med en sådan anamnes.

Försämring eller aktivering av systemisk lupus erytematosus har rapporterats med användning avtiaziddiuretika.

Fall av fotosensitivitetsreaktioner har rapporterats med tiaziddiuretika (se avsnitt 4.8). Om enfotosensitivitetsreaktion uppträder under behandling, rekommenderas att behandlingen avbryts. Om ett återinsättande av diuretikabehandlingen bedöms nödvändig, rekommenderas att utsatta områdenskyddas mot sol eller artificiellt UVA.


Graviditet:behandling med Angiotensin II Receptor Antagonister (AIIRAs) bör inte påbörjas under graviditet. Om inte fortsatt behandling med AIIRAs anses nödvändig, bör patienter som planerar graviditet, erhålla alternativ blodtryckssänkande behandling där säkerhetsprofilen är väl dokumenterad för användning under graviditet. Vid konstaterad graviditet bör behandling med AIIRAs avbrytas direkt och, om lämpligt, bör en alternativ behandling påbörjas (se avsnitt 4.3 och 4.6).


Akut myopi och akut sekundär trångvinkelglaukom: sulfonamidläkemedel eller sulfonamidderivat läkemedel kan orsaka en idiosynkratisk reaktion som resulterar i övergående myopi och akut trångvinkelglaukom. Hydroklorotiazid är en sulfonamid och endast enstaka fall av akut trångvinkelglaukom har hittills rapporterats med hydroklorotiazid. Symtomen inkluderar akut synnedsättning eller okulär smärta vilka vanligtvis uppkommer inom timmar till veckor efter insättandet av läkemedlet. Obehandlad akut trångvinkelglaukom leder till permanent synnedsättning.

Den primära behandlingen är att avsluta läkemedelsbehandlingen så snart som möjligt. Omedelbar medicinsk eller kirurgisk behandling ska övervägas om det intraokulära trycket kvarstår okontrollerat.

Riskfaktorer för att utveckla akut trångvinkelglaukom kan inkludera anamnestiska uppgifter om sulfonamid- eller pencillinallergi (se avsnitt 4.8).


Laktos: detta läkemedel innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd

bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukosgalaktosmalabsorption.


4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner


Andra antihypertensiva medel:den antihypertensiva effekten av Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stada kan ökas vid samtidig administration av andra antihypertensiva läkemedel. Irbesartan och hydroklortiazid (i doser upp till 300 mg irbesartan/25 mg hydroklortiazid) har med bibehållen säkerhet givits tillsammans med andra antihypertensiva läkemedel inklusive kalcium-antagonister och betareceptorblockerare. Tidigare behandling med högdos-diuretika kan resultera i minskad plasmavolym och risk för hypotension när behandling med irbesartan med eller utan tiaziddiuretika inledes såvida inte den minskade plasmavolymen korrigerats först (se avsnitt 4.4).


Aliskireninnehållande läkemedel: kombination av Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stada med aliskireninnehållande läkemedel är kontraindicerat hos patienter med diabetes mellitus eller måttligt till svårt nedsatt njurfunktion (GFR <60 ml/min/1,73 m2) och rekommenderas inte till andra patienter.


Data från kliniska prövningar har visat att förekomsten av biverkningar som hypotoni, hyperkalemi och nedsatt njurfunktion (inklusive akut njursvikt) är högre vid dubbel blockad av renin-angiotensin-aldosteron-systemet (RAAS) genom kombinerad användning av ACE-hämmare, angiotensin II-receptorblockerare eller aliskiren jämfört med användning av ett enda läkemedel som påverkar RAAS (se avsnitt 4.3, 4.4 och 5.1)


Litium:reversibla ökningar av serumlitiumkoncentration och toxicitet har rapporterats vid samtidig användning av litium med ACE-hämmare. Liknande effekter har hittills rapporterats i mycket sällsynta fall med irbesartan. Dessutom reduceras litiumclearance av tiazider vilket innebär att risken för litiumtoxicitet skulle kunna vara ökad med Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stada. Därför är kombinationen av litium och Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stadainte att rekommendera (se avsnitt 4.4). Om kombinationen bedöms nödvändig rekommenderas noggrann kontroll av serumlitiumnivåerna.


Läkemedel som påverkar kalium:den kaliumutarmande effekten av hydroklortiazid är försvagadgenom den kaliumsparande effekten av irbesartan. Denna effekt av hydroklortiazid på serumkalium skulle emellertid kunna förväntas att bli förstärkt av andra läkemedel som förknippats med kaliumförluster och hypokalemi (som t ex andra kalium-diuretika, laxermedel, amfotericin, karbenoxolon, G penicillin-natrium). Erfarenheter av användning av andra läkemedel, som motverkar renin-angiotensinsystemet, har dock visat att samtidig användning av kaliumsparande diuretika,kaliumsupplement, saltersättningsmedel som innehåller kalium eller andra läkemedel som kan höja serumkaliumnivåerna (t ex heparinnatrium), kan medföra ökningar i serumkalium-koncentrationen.

Adekvat monitorering av serumkalium rekommenderas hos riskpatienter (se avsnitt 4.4).


Läkemedel som påverkas av serumkaliumförändringar: periodisk kontroll av serumkaliumnivåernarekommenderas när Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stada ges med läkemedel som påverkas negativt av störningar i serumkaliumnivåerna (t ex digitalisglykosider, antiarytmika).


Icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel:när angiotensin II-antagonister ges samtidigt med ickesteroida antiinflammatoriska läkemedel (dvs.selektiva COX-2-hämmare, acetylsalicylsyra (> 3 g/dag) och icke-selektiva NSAIDs) kan den antihypertensiva effekten försvagas.

Som för ACE-hämmare, kan samtidig användning av angiotensin II-antagonister och NSAIDs leda tillen ökad risk för försämrad njurfunktion, inklusive möjlig akut njursvikt, och en ökning avserumkalium, särskilt hos patienter med redan dålig njurfunktion. Kombinationen skall ges medförsiktighet, särskilt till äldre. Patienterna skall vara adekvat hydrerade och det bör övervägas attkontrollera njurfunktionen efter insättandet av samtidig behandling och regelbundet därefter.


Övrig information om interaktioner med irbesartan: i kliniska studier påverkas inte irbesartansfarmakokinetik av hydroklortiazid. Irbesartan metaboliseras huvudsakligen av CYP2C9 och i mindreutsträckning genom glukuronidering. Inga signifikanta farmakokinetiska eller farmakodynamiskainteraktioner observerades då irbesartan gavs samtidigt med warfarin, ett läkemedel som metaboliseras av CYP2C9. Effekten av CYP2C9-inducerare, såsom rifampicin, på irbesartans farmakokinetik har inte utvärderats. Digoxins farmakokinetik påverkades inte vid samtidig administrering av irbesartan.


Övrig information om interaktioner med hydroklortiazid: vid samtidig administrering kan följande läkemedel interagera med tiaziddiuretika:


Alkohol: förstärkning av ortostatisk hypotension kan inträffa;


Antidiabetika (orala läkemedel och insuliner): dosjustering av det antidiabetiska läkemedlet kan krävas (se avsnitt 4.4);


Kolestyramin- och kolestipolresiner:absorptionen av hydroklortiazid försämras i närvaro avanjonbytare. Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stada bör tas minst en timme före eller fyra timmar efter dessa läkemedel;


Kortikosteroider, ACTH: elektrolyt-utarmning, särskilt hypokalemi, kan förstärkas;


Digitalis glykosider: tiazid-inducerad hypokalemi eller hypomagnesemi befrämjar uppkomsten avdigitalis-inducerade hjärt-arytmier (se avsnitt 4.4);


Icke-steroida anti-inflammatoriska medel:administrering av icke-steroida anti-inflammatoriska medelkan reducera den diuretiska, natriuretiska och antihypertensiva effekten av tiaziddiuretika hos vissa patienter;


Pressorsubstanser (t ex noradrenalin):effekten av pressor-aminer kan minska, men inte i sådanutsträckning att användning av dessa uteslutes.


Icke-depolariserande muskelavslappnande medel (t ex tubokurarin): effekten av icke-depolariserandemuskelavslappnande medel kan förstärkas av hydroklortiazid;


Medel mot gikt:dosjusteringar av läkemedel mot gikt kan bli nödvändiga då hydroklortiazid kan höjaurinsyranivåerna i serum. Dosökning av probenecid eller sulfinpyrazon kan bli nödvändig. Samtidigtintag av tiazid-diuretika kan öka incidensen av överkänslighetsreaktioner mot allopurinol;


Kalciumsalter:tiaziddiuretika kan öka serumkalciumnivåerna p.g.a. minskad utsöndring. Om kalciumsupplement eller kalciumsparande läkemedel (såsom vitamin D behandling) måste ges, så bör kalciumnivåerna kontrolleras och kalciumdosen justeras i enlighet därmed;


Karbamazepin: samtidig användning av karbamazepin och hydroklortiazid har associerats med risk för symptomatisk hyponatremi. Elektrolyter ska följas upp under samtidig behandling. Om möjligt ska annan klass av diuretika användas;


Andra interaktioner:den hypoglykemiska effekten av beta-blockerare och diazoxid kan förstärkas av tiazider. Antikolinergika (t ex atropin, beperiden) kan öka biotillgängligheten av tiazid-diuretika genom att minska den gastrointestinala motiliteten och magens tömningshastighet. Tiazider kan öka risken för biverkningar orsakat av amantadin. Tiazider kan minska den renala utsöndringen av cytotoxiska läkemedel (som t ex cyklosfosfamid, metotrexat) samt potentiera deras myelosuppressiva effekter.


4.6 Fertilitet, graviditet och amning


Graviditet:


Angiotensin II-receptorantagonister (AIIRA):

AIIRAs bör inte användas under graviditetens första trimester (se avsnitt 4.4). AIIRAs är kontraindicerat under graviditetens andra och tredje trimester (se avsnitt 4.3 och 4.4).


Epidemiologiska data rörande risk för fosterskada efter användning av ACE hämmare under graviditetens första trimester är inte entydiga, en något ökad risk kan inte uteslutas. Det finns inga kontrollerade epidemiologiska data rörande risken för Angiotensin II Receptor Antagonister (AIIRAs), men motsvarande risker kan finnas för denna läkemedelgrupp. Om inte fortsatt AIIRAs behandling anses nödvändig, bör patienter som planerar graviditet, erhålla alternativ blodtryckssänkande behandling där säkerhetsprofilen är väl dokumenterad för användning under graviditet. Vid konstaterad graviditet bör behandling med AIIRAs avbrytas direkt och, om lämpligt, bör en alternativ behandling påbörjas.


Det är känt att behandling med AIIRAs under andra och tredje trimestern kan inducera human fostertoxicitet (nedsatt njurfunktion, oligohydramnios, hämning av skallförbening) och neonatal toxicitet (njursvikt, hypotension, hyperkalemi). (Se avsnitt 5.3).

Om exponering för AIIRAs förekommit under graviditetens andra trimester rekommenderas ultraljudskontroll av njurfunktion och skalle.

Spädbarn vars mödrar har använt AIIRAs bör observeras noggrant med avseende på hypotension (se avsnitt 4.3 och 4.4).


Hydroklortiazid


Det finns begränsad erfarenhet av hydroklortiazid under graviditet, särskilt under den första trimestern Djurstudier är otillräckliga.


Tiazider passerar placentabarriären. Baserat på den farmakologiska verkningsmekanismen för hydroklortiazid kan dess användning under andra och tredje trimestern riskera foeto-placentär perfusion och kan orsaka fetala och neonatala effekter som ikterus, störningar i elektrolytbalansen och trombocytopeni.


Hydroklortiazid ska inte användas för graviditetsödem, graviditetshypertension eller preeklampsi på grund av risken för minskad plasmavolym och placentär hypoperfusion, utan en positiv effekt på sjukdomsförloppet. Hydroklortiazid bör inte användas på essentiell hypertoni hos gravida kvinnor, utom i sällsynta situationer när ingen annan behandling kan användas.


Då Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stada innehåller hydroklortiazid rekommenderas det inte under första trimestern av graviditeten. Byte till lämplig alternativ behandling bör genomföras före en planerad graviditet.


Amning:


Angiotensin II-receptorantagonister (AIIRA):


Eftersom ingen information angående användning av Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stadaunder amning finns, rekommenderas inte Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stada utan i stället är alternativa behandlingar med bättre dokumenterad säkerhetsprofil att föredra under amning, speciellt vid amning av nyfödda eller prematura barn.


Det är okänt om irbesartan eller dess metaboliter utsöndras i bröstmjölk.

Tillgängliga farmakodynamiska/toxikologiska data från råttor har visat att irbesartan och dess metaboliter utsöndras i mjölk (för mer detaljer, se avsnitt 5.3).


Hydroklortiazid:

Små mängder hydroklortiazid utsöndras i bröstmjölk. Höga doser av tiazider orsakar kraftig diures vilket kan hämma mjökproduktionen. Behandling med Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stada under amning rekommenderas ej. Om Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stada används under amning ska doserna hållas så låga som möjligt.


Fertilitet:


Irbesartan hade ingen effekt på fertiliteten hos råttor eller deras avkomma. Råttorna hade behandlats upp till de dosnivåer som inducerade de första tecknen på parental toxicitet (se avsnitt 5.3).


4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner


Inga studier har utförts på förmågan att köra bil eller använda maskiner. Baserat på dess

farmakodynamiska egenskaper är det ej troligt att Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stadapåverkar denna förmåga. Vid framförande av fordon eller användning av maskiner, bör hänsyn tagas till att tillfällig yrsel eller trötthet kan inträffa under behandling av hypertoni.


4.8 Biverkningar


Kombinationen irbesartan/hydroklortiazid:

Hos 898 hypertonipatienter som behandlats med olika doser irbesartan/hydroklortiazid (intervall:37,5 mg/6,25 mg till 300 mg/25 mg) i placebokontrollerade studier upplevde 29,5% av patienternabiverkningar. De mest frekvent rapporterade biverkningarna var yrsel (5,6%), trötthet (4,9%), illamående/kräkningar (1,8%) och förändrad miktion (1,4%). Vidare var ökning av s-urea (BUN)(2,3 %), kreatinkinas (1,7 %) och kreatinin (1,1 %) vanligt förekommande i studierna.


Tabell 1 visar biverkningar som sågs i spontanrapportering och i placebokontrollerade studier.


Frekvensen av biverkningar listade nedan definieras enligt följande konvention:

mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100 till < 1/10); mindre vanliga (≥1/1 000 till < 1/100); sällsynta (≥1/10 000 till < 1/1 000); mycket sällsynta (< 1/10 000). Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.


Tabell 1:Biverkningar i placebokontrollerade studier och spontana rapporter*


Undersökningar:

Vanliga: ökning av s-urea (BUN), kreatinin och kreatinkinas

Mindre vanliga: minskat serumkalium och natrium


Hjärtat

Mindre vanliga: synkope, hypotoni, takykardi, ödem


Centrala och perifera nervsystemet:

Vanliga: yrsel

Mindre vanliga: ortostatisk yrsel

Ingen känd frekvens: huvudvärk


Öron och balansorgan:

Ingen känd frekvens: tinnitus


Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum:

Ingen känd frekvens: hosta


Magtarmkanalen:

Vanliga: illamående/kräkningar

Mindre vanliga: diarré

Ingen känd frekvens: dyspepsi, dysgeusi


Njurar och urinvägar:

Vanliga: förändrad miktion

Ingen känd frekvens: nedsatt njurfunktion, inklusive enstaka fall av njursvikt hos riskpatienter (se avsnitt 4.4)


Muskuloskeletala systemet och bindväv:

Mindre vanliga: svullnad av extremiteter

Ingen känd frekvens: artralgi, myalgi


Metabolism och nutrition:

Ingen känd frekvens: hyperkalemi


Blodkärl:

Mindre vanliga: rodnad


Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället:

Vanliga: trötthet


Immunsystemet:

Ingen känd frekvens: fall av överkänslighetsreaktioner som angioödem, hudutslag och urtikaria


Lever och gallvägar:

Mindre vanliga: gulsot

Ingen känd frekvens: hepatit, störd leverfunktion


Reproduktionsorgan och bröstkörtel:

Mindre vanliga: sexuell dysfunktion, förändring av libido


Ytterligare information om de enskilda substanserna: förutom de biverkningar som listats ovan för kombinationsprodukten kan andra biverkningar, som tidigare rapporterats för någon av de enskilda komponenterna, utgöra möjliga biverkningar för Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stada. Tabell 2 och 3 nedan beskriver biverkningar som rapporterats för de enskilda komponenterna i Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stada.


Tabell 2: Biverkningar rapporterade vid användning av irbesartan i monoterapi


Allmänna symtom och/eller symtom vid administeringsstället:

Mindre vanliga: bröstsmärtor


Tabell 3: Biverkningar (oavsett orsakssamband med läkemedlet) rapporterade vid användning av hydroklortiazidi monoterapi


Undersökningar:

Ingen känd frekvens: elektrolytrubbningar (inklusive hypokalemi och hyponatremi, se avsnitt 4.4), hyperurikemi, glukosuri, hyperglukemi, ökade kolesterol- och triglyceridnivåer


Hjärtat:

Ingen känd frekvens: hjärtarytmier


Blodet och lymfsystemet:

Ingen känd frekvens: aplastisk anemi, benmärgsdepression, neutropeni/agranulocytos, hemolytisk anemi, leukopeni, trombocytopeni


Centrala och perifera nervsystemet:

Ingen känd frekvens: vertigo, parestesier, yrsel, rastlöshet


Ögon:

Ingen känd frekvens: övergående dimsyn, xantopsi, akut myopi och akut sekundär trångvinkelglaukom


Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum:

Ingen känd frekvens: andningspåverkan (inkluderande pneumoni och lungödem)


Magtarmkanalen:

Ingen känd frekvens: pankreatit, anorexi, diarré, obstipation, magbesvär, sialoadenit, aptitlöshet


Njurar och urinvägar:

Ingen känd frekvens: interstitiell nefrit, njursvikt


Hud och subkutan vävnad:

Ingen känd frekvens: anafylaktiska reaktioner, toxisk epidermal nekrolys, nekrotiserande angit (vaskulit, kutan vaskulit), kutan lupus erytematosusliknande hudreaktioner, reaktivering av kutan lupus erytematosus, fotosensitivitetsreaktioner, hudutslag, urtikaria


Muskuloskeletala systemet och bindväv:

Ingen känd frekvens: svaghet, muskelkramper


Blodkärl:

Ingen känd frekvens: postural hypotension


Allmänna symtom och/eller symtom vid administeringsstället:

Ingen känd frekvens: feber


Lever och gallvägar:

Ingen känd frekvens: gulsot (intrahepatisk gallstas)


Psykiska störningar:

Ingen känd frekvens: depression, sömnstörningar


Dosberoende biverkningar av hydroklortiazid (särskilt elektrolytrubbningar) kan öka då dosenhydroklortiazid höjs.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan):


Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelsverket.se


4.9 Överdosering


Behandling:

Ingen specifik information finns om behandling av överdosering med Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stada. Patienten skall övervakas noggrant, och behandlingen bör vara symtomatisk och understödjande. Hanteringen beror på tiden sedan intagandet och symtomens svårighetsgrad. Föreslagna åtgärder inkluderar framkallande av kräkning och/eller magsköljning. Aktivt kol kan vara användbart vid behandling av överdosering. Serumelektrolyter och kreatinin bör följas frekvent. Om hypotension inträffar, bör patienten läggas ner, och snabbt tillföras salt och volymersättningsmedel.


Symtom:

De troligaste effekterna av överdosering med irbesartan kan förväntas vara hypotension och takykardi;bradykardi skulle också kunna inträffa.


Överdosering med hydroklortiazid är associerad med elektrolytutarmning (hypokalemi, hypokloremi,hyponatremi) och dehydrering som ett resultat av alltför stark diures. De vanligaste tecknen och symtomen på överdosering är illamående och dåsighet. Hypokalemi kan resultera i muskelspasmer och/eller accentuera arytmier i samband med samtidigt bruk av digitalis eller vissa antiarytmiska läkemedel.


Irbesartan avlägsnas ej genom hemodialys. I vilken mån hydroklortiazid avlägsnas genom hemodialysär inte fastställt.


5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER


5.1 Farmakodynamiska egenskaper


Farmakoterapeutisk grupp: Angiotensin-II antagonister och diuretika, kombinationer

ATC-kod: C09DA04.


Irbesartan/hydroklortiazid är en kombination av en angiotensin-II receptor antagonist, irbesartan, och ett tiaziddiuretikum, hydroklortiazid. Kombinationen av dessa substanser har en additiv blodtryckssänkande effekt, genom att reducera blodtrycket mer än de enskilda komponenterna var för sig.


Irbesartan är en potent, oralt aktiv, selektiv angiotensin-II receptorantagonist (typ AT 1). Den förväntas blockera alla effekter av angiotensin-II, medierade via AT 1 receptorn, oberoende av källa eller syntesväg för angiotensin-II. Den selektiva antagonismen mot angiotensin-II (AT 1) receptorerna ger ökningar i plasma-reninnivåerna och angiotensin-II-nivåerna och en sänkning av plasmaaldosteronkoncentrationerna. Serumkalium påverkas ej signifikant av enbart irbesartan vidrekommenderade doser hos patienter utan risk för obalans i elektrolyterna (se avsnitt 4.4 och 4.5).

Irbesartan hämmar ej ACE (kininas-II), ett enzym som genererar angiotensin-II och som också bryterned bradykinin till inaktiva metaboliter. Irbesartan fordrar ej metabolisk aktivering.


Hydroklortiazid är ett tiaziddiuretikum. Verkningsmekanismen för den antihypertensiva effekten av ett tiaziddiuretikum är ej fullständigt känd. Tiazider påverkar den tubulära återabsorptionen av

elektrolyter och ökar utsöndringen av natrium och klorid i ungefär samma omfattning. Den diuretiskaeffekten av hydroklortiazid reducerar plasmavolymen, ökar plasmareninaktiviteten, ökar

aldosteroninsöndringen, vilket resulterar i ökade förluster av kalium och bikarbonat genom urinen ochminskade serumkaliumnivåer. Troligen på grund av blockad av renin-angiotensin-aldosteronsystemet,tenderar en samtidig administrering av irbesartan att motverka förlusten av kalium som förknippasmed tiaziddiuretika. Efter oral administrering av hydroklortiazid, påbörjas diuresen inom 2 timmar, når sitt maximum efter ungefär 4 timmar och kvarstår under 6 till 12 timmar.


Kombinationen av hydroklortiazid och irbesartan ger dosrelaterade additiva blodtryckssänkningarinom rekommenderat dosintervall. Tillägg av 12,5 mg hydroklortiazid till 300 mg irbesartan en gångdagligen till patienter som ej kontrollerats tillräckligt på 300 mg irbesartan enbart gav en ytterligare placebo-korrigerad diastolisk blodtryckssänkning vid dalvärdet (24 timmar efter dosering) på 6,1 mm Hg. Kombinationen av 300 mg irbesartan och 12,5 mg hydroklortiazid ger totalt sett en placebokorrigerad systolisk/diastolisk sänkning på upp till 13,6/11,5 mm Hg.


Begränsade kliniska data (7 av 22 patienter) tyder på att patienter som inte kontrolleras medkombinationen 300 mg/12,5 mg kan göra detta då dosen ökas till 300 mg/25 mg. Hos dessa patienterobserverades en ytterligare blodtryckssänkande effekt, både systoliskt (SBP) och diastoliskt (DBP) (13,3 respektive 8,3 mm Hg).


Dosering en gång dagligen med 150 mg irbesartan och 12,5 mg hydroklortiazid gav ensystolisk/diastolisk placebokorrigerad blodtryckssänkning vid dalvärdet (24 timmar efter dosintag) på i medeltal 12,9/6,9 mm Hg hos patienter med mild till måttlig hypertoni. Den maximala effektenerhålles inom 3-6 timmar. Ambulatorisk blodtrycksuppföljning har visat att kombinationen 150 mgirbesartan och 12,5 mg hydroklortiazid givet en gång dagligen ger en jämn reduktion av blodtrycketunder en 24-timmars period med en genomsnittlig 24 timmars placebokorrigerad systolisk/diastoliskblodtryckssänkning på 15,8/10 mm Hg. Vid ambulatorisk blodtrycksuppföljning var dalvärdet iförhållande till den maximala effekten av irbesartan/hydroklortiazid 150 mg/12,5 mg 100 %. Mätt med blodtrycksmanschett under mottagningsbesök var dalvärdet i förhållande till maximal effekt 68 % och 76% för irbesartan/hydroklortiazid150 mg/12,5 mg respektive irbesartan/hydroklortiazid300 mg/12,5 mg. Dessa 24-timmars effekter observerades utan alltför kraftiga maximala blodtryckseffekter och är förenliga med säker och effektiv blodtryckssänkning över doseringsintervallet en gång dagligen.


Hos patienter som inte adekvat kunnat kontrolleras på 25 mg hydroklortiazid enbart, ger tillägg av

irbesartan en ytterligare placebo-korrigerad systolisk/diastolisk reduktion av blodtrycket på i medeltal

11,1/7,2 mm Hg.


Den blodtryckssänkande effekten av irbesartan i kombination med hydroklortiazid är märkbar efterförsta dosen och har till stor del framträtt inom 1-2 veckor, med maximal effekt inom 6-8 veckor. Ilångtidsstudier har effekten av irbesartan/hydroklortiazid bibehållits i mer än ett år. Även om detta ej specifikt studerats med irbesartan/hydroklortiazidhar ”Rebound”-hypertoni ej observerats med irbesartan eller hydroklortiazid.


Effekten av kombinationen av irbesartan och hydroklortiazid på morbiditet och mortalitet har ejstuderats. Epidemiologiska studier har visat att långtidsbehandling med hydroklortiazid reducerarrisken för kardiovaskulär mortalitet och morbiditet.


Det föreligger ingen skillnad i terapisvar med irbesartan/hydroklortiazid oavsett ålder eller kön. Som för andra läkemedel som påverkar renin-angiotensinsystemet, har svarta hypertoniker en märkbart sämre respons på irbesartan i monoterapi. När irbesartan ges tillsammans med en låg dos hydroklortiazid (t ex 12,5 mg dagligen) är den antihypertensiva effekten hos svarta patienter i det närmaste samma som den hos icke-svarta patienter.


Effekt och säkerhet av kombinationen av irbesartan och hydroklortiazid som initial behandling vid grav hypertoni (definierad som SeDBP ≥110 mmHg) utvärderades i en randomiserad, dubbelblind, 8-veckors multicenterstudie med parallella grupper och aktiv kontroll. Totalt 697 patienter randomiserades i förhållandet 2:1 till antingen irbesartan/hydroklortiazid 150 mg/12,5 mg eller till irbesartan 150 mg och upptitrerades (utan att mäta effekten av den lägre dosen) efter en vecka till irbesartan/hydroklortiazid 300 mg/25 mg eller till irbesartan 300 mg.


Studien inkluderade 58% män. Patienternas medelålder var 52,5 år, 13 % var ≥65 år och endast 2 % var ≥75 år gamla. Tolv procent (12 %) av patienterna var diabetiker, 34 % hade hyperlipidemi och den vanligaste hjärtkärl-sjukdomen var stabil angina pectoris hos 3,5 % av deltagarna.


Det huvudsakliga syftet med denna studie var att jämföra andelen patienter vars SeDBP varkontrollerat (SeDBP < 90 mmHg) efter 5 veckors behandling. Fyrtiosju procent (47,2%) avpatienterna som fick kombinationsbehandling nådde dalvärde SeDBP < 90 mmHg jämfört med 33,2 % av patienterna som fick irbesartan (p = 0,0005). Blodtrycket vid baslinjen var i genomsnitt cirka 172/113 mmHg i vardera behandlingsgrupp och sänkningarna i SeSBP/SeDBP efter 5 veckor var 30,8/24,0 mmHg och 21,1/19,3 mmHg för irbesartan/hydroklortiazid respektive irbesartan (p < 0,0001).


Typ och frekvens av de biverkningar som rapporterades hos patienter behandlade med kombinationenvar jämförbar med biverkningsprofilen för patienter i monoterapi. Under den 8 veckor långabehandlingsperioden rapporterades inga fall av synkope i någon av behandlingsgrupperna. Det var0,6 % och 0 % av patienterna som rapporterade hypotoni och 2,8% och 3,1 % av patienterna som rapporterade yrsel som biverkan i kombinations- respektive monoterapigruppen.


Två stora randomiserade, kontrollerade prövningar (ONTARGET (ONgoing Telmisartan Alone and in combination with Ramipril Global Endpoint Trial) och VA NEPHRON-D (The Veterans Affairs Nephropathy in Diabetes)) har undersökt den kombinerade användningen av en ACE-hämmare och en angiotensin II-receptorblockerare.

ONTARGET var en studie som genomfördes på patienter med en anamnes av kardiovaskulär och cerebrovaskulär sjukdom, eller typ 2-diabetes mellitus åtföljt av evidens för slutorganskada. VA NEPHRON-D var en studie på patienter med typ 2-diabetes mellitus och diabetesnefropati.

Dessa studier har inte visat någon signifikant nytta på renala och/eller kardiovaskulära resultat och mortalitet, medan en ökad risk för hyperkalemi, akut njurskada och/eller hypotoni observerades jämfört med monoterapi. Då deras farmakodynamiska egenskaper liknar varandra är dessa resultat även relevanta för andra ACE-hämmare och angiotensin II-receptorblockerare.

ACE-hämmare och angiotensin II-receptorblockerare bör därför inte användas samtidigt hos patienter med diabetesnefropati.

ALTITUDE (Aliskiren Trial in Type 2 Diabetes Using Cardiovascular and Renal Disease Endpoints) var en studie med syfte att testa nyttan av att lägga till aliskiren till en standardbehandling med en ACE-hämmare eller en angiotensin II-receptorblockerare hos patienter med typ 2-diabetes mellitus och kronisk njursjukdom, kardiovaskulär sjukdom eller både och. Studien avslutades i förtid eftersom det fanns en ökad risk för oönskat utfall. Både kardiovaskulär död och stroke var numerärt vanligare i aliskiren-gruppen än i placebo-gruppen och oönskade händelser och allvarliga oönskade händelser av intresse (hyperkalemi, hypotoni och njurdysfunktion) rapporterades med högre frekvens i aliskiren-gruppen än i placebo-gruppen.


5.2 Farmakokinetiska egenskaper


Samtidig administrering av hydroklortiazid och irbesartan har ingen effekt på respektive läkemedels

farmakokinetik.


Irbesartan och hydroklortiazid är oralt verksamma läkemedel som inte kräver biotransformering för attutöva aktivitet. Efter oral administrering av kombinationen irbesartan/hydroklortiazidär den absoluta biotillgängligheten 60-80% och 50-80% för irbesartan respektive hydroklortiazid. Föda påverkar ej biotillgängligheten av kombinationen. Maximala plasmakoncentrationen uppnås 1,5-2 timmar efter oral administrering för irbesartan och efter 1-2,5 timmar för hydroklortiazid.


Plasmaproteinbindningen för irbesartan är cirka 96 % med försumbar bindning tillblodcellskomponenterna. Distributionsvolymen för irbesartan är 53-93 liter. Hydroklortiazid är proteinbundet till 68 % i plasma, och den skenbara distributionsvolymen är 0,83 - 1,14 l/kg.


Irbesartan uppvisar linjär och dosproportionell farmakokinetik i dosområdet 10- 600 mg. Enproportionellt mindre ökning av den orala absorptionen observerades vid doser över 600 mg; orsakentill detta är okänd. Totala och renala clearance är 157 - 176 respektive 3,0 - 3,5 ml/min. Den terminala halveringstiden vid elimination av irbesartan är 11-15 timmar. Steady state för plasmakoncentrationen uppnås inom 3 dagar efter påbörjande av dosering en gång dagligen. Begränsad ackumulation av irbesartan (< 20 %) ses i plasma efter upprepade doser en gång dagligen. I en studie har något högre plasmakoncentrationer av irbesartan observerats hos kvinnliga hypertoniker. Det förelåg emellertid ingen skillnad i halveringstid och ackumulation av irbesartan. Dosjustering är ej nödvändig för kvinnliga patienter. AUC och C maxvärden för irbesartan var också något högre för äldre patienter (≥65 år) än för yngre (18 - 40 år). Den terminala halveringstiden var dock inte signifikant förändrad.

Dosjusteringar är ej nödvändiga hos äldre patienter. Halveringstiden i medeltal i plasma förhydroklortiazid har rapporterats variera mellan 5-15 timmar.


Efter oral eller intravenös administrering av 14C-irbesartan utgörs 80-85 % av radioaktiviteten i plasma av oförändrat irbesartan. Irbesartan metaboliseras i levern via glukuronidkonjugering och oxidering.

Huvudmetabolit i plasma är irbesartanglukuronid (cirka 6 %). In vitro-studier visar att irbesartan primärt oxideras av cytokrom P450 enzymet CYP2C9; isoenzymet CYP3A4 har försumbar effekt.

Irbesartan och dess metaboliter elimineras både via gallan och urinen. Efter antingen oral ellerintravenös administrering av 14C-irbesartan återfinns cirka 20 % av radioaktiviteten i urinen och resterande del i feces.

Mindre än 2 % av dosen utsöndras som oförändrat irbesartan i urinen.

Hydroklortiazid metaboliseras ej men utsöndras snabbt genom njurarna. Minst 61 % av oral dos elimineras oförändrad inom 24 timmar. Hydroklortiazid passerar placenta-, men ej blodhjärnbarriären, och utsöndras i bröstmjölk.


Nedsatt njurfunktion:hos patienter med nedsatt njurfunktion eller hos patienter i hemodialys är de farmakokinetiska parametrarna för irbesartan ej signifikant förändrade. Irbesartan avlägsnas ej genom hemodialys. Hos patienter med kreatininclearance < 20 ml/min har halveringstiden för elimination avhydroklortiazid rapporterats öka till 21 timmar.


Nedsatt leverfunktion:hos patienter med mild till måttlig cirros är de farmakokinetiska parametrarna för irbesartan ej signifikant förändrade. Studier har ej genomförts på patienter med svårt nedsattleverfunktion.


5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter


Irbesartan/hydroklortiazid:den potentiella toxiciteten av irbesartan/hydroklortiazid kombinationen efter oral administrering utvärderades hos råttor och macaque-apor i studier på upp till 6 månader.

Inga toxikologiska fynd av betydelse för terapeutisk använding hos människor sågs.

Följande förändringar, observerade hos råttor och macaque-apor, som fick irbesartan/hydroklortiazid ikombinationen 10/10 och 90/90 mg/kg/dag, sågs också med ett av de två läkemedlen enbart och/eller var sekundära till minskningen i blodtryck (inga signifikanta toxikologiska interaktioner observerades):

De flesta av de ovan nämnda effekterna tycks bero på den farmakologiska aktiviteten av irbesartan

(blockad av angiotensin-II-inducerad hämning av reninfrisättning, med stimulering av de

reninproducerande cellerna) och förekommer även med hämmare av ACE. Dessa fynd tycks ej ha

någon betydelse för användning av terapeutiska doser av irbesartan/hydroklortiazid på människa.


Inga teratogena effekter har observerats hos råttor som givits irbesartan och hydroklortiazid ikombination i doser som givit toxicitet hos modern. Effekten av kombinationen avirbesartan/hydroklortiazid på fertiliteten har ej utvärderats i djurstudier, eftersom det inte finns några tecken på negativa effekter på fertiliteten på djur eller människa med vare sig irbesartan ellerhydroklortiazid givet enbart. Emellertid har en annan angiotensin-II antagonist, administrerad för sig,påverkat fertilitetsparametrar hos djur. Dessa fynd observerades också med lägre doser av dennaangiotensin-II antagonist när denna gavs i kombination med hydroklortiazid.


Det fanns inga tecken på mutagenicitet eller klastogenicitet med kombinationenirbesartan/hydroklortiazid. Den carcinogena potentialen med irbesartan och hydroklortiazid ikombination har ej utvärderats i djurstudier.


Irbesartan:inga tecken på systemtoxicitet eller onormal toxicitet på målorgan förelåg vid kliniskt relevanta doser. I icke-kliniska säkerhetsstudier orsakade höga doser av irbesartan (≥250 mg/kg/dag hos råttor och ≥100 mg/kg/dag hos macaque-apor) en sänkning av laboratorievärden för rödablodkroppar (erytrocyter, hemoglobin, hematokrit). Hos råttor och macaque-apor induceradeirbesartan i mycket höga doser (≥500 mg/kg/dag) degenerativa förändringar i njurarna (såsominterstitiell nefrit, tubulär dilatation, basofila tubuli, ökade plasmakoncentrationer av urinämne och kreatinin) vilka anses sekundära till den hypotensiva effekten av läkemedlet som medförde minskad renal perfusion. Vidare inducerade irbesartan hyperplasi/hypertrofi av de juxtaglomerulära cellerna (hos råttor vid doser ≥90 mg/kg/dag, hos macaque-apor vid doser på ≥10 mg/kg/dag). Alla dessa förändringar ansågs orsakade av den farmakologiska effekten av irbesartan. Vid terapeutiska doser av irbesartan till människa, synes hyperplasin/hypertrofin av de juxtaglomerulära cellerna ej ha någon relevans.

Det fanns inga tecken på mutagenicitet, klastogenicitet eller karcinogenicitet.

I studier på han- och honråttor påverkades inte fertiliteten eller den reproduktiva förmågan, inte heller vid orala doser av irbesartan som orsakade viss parental toxicitet (från 50 till 650 mg/kg/dag), inklusive mortalitet vid den högsta dosen. Ingen signifikant påverkan av antalet gulkroppar, implantationer eller levande foster observerades. Irbesartan påverkade inte avkommans överlevnad, utveckling eller reproduktion. Djurstudier visar att radioisotopmärkt irbesartan kan påvisas hos råttoch kaninfoster. Irbesartan utsöndras i mjölken hos ammande råttor.

Djurstudier med irbesartan visade på råttfoster övergående toxiska effekter (förstorat njurbäcken,hydrouretär eller subkutant ödem), som försvann efter födseln. Hos kaniner observerades abort ellertidig resorption vid doser, som hos modern orsakade signifikant toxicitet inklusive död. Ingateratogena effekter sågs hos råtta eller kanin.


Hydroklortiazid: även om osäkra tecken på genotoxicitet eller karcinogenicitet setts i en del

experimentella modeller, så har omfattande klinisk erfarenhet med hydroklortiazid ej visat på ett samband mellan dess användning och en ökning av cancer.


6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER


6.1 Förteckning över hjälpämnen


Tablettkärna:

Laktosmonohydrat

Pregelatiniserad majsstärkelse

Kopovidon

Kroskarmellosnatrium (E468)

Vattenfri kolloidal kiseldioxid (E551)

Magnesiumstearat (E470b)


Filmdragering:

Hypromellos (E464)

Titandioxid (E171)

Talk

Makrogol 8000

Gul järnoxid (E172)

Röd järnoxid (E172)

Svart järnoxid (E172)


6.2 Inkompatibiliteter


Ej relevant.


6.3 Hållbarhet


5 år.


6.4 Särskilda förvaringsanvisningar


Förvaras vid högst 30ºC.


6.5 Förpackningstyp och innehåll


PVC/PVDC/Aluminiumblister.


Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stada 150 mg/12,5 mg filmdragerade tabletter

Förpackningsstorlekar: 7, 10, 14, 28, 30, 50, 56, 90, 98 och 100 filmdragerade tabletter.


Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stada 300 mg/12,5 mg filmdragerade tabletter

Förpackningsstorlekar: 7, 10, 14, 28, 30, 50, 56, 90, 98, 100, 126 och 154 filmdragerade tabletter.


Irbesartan/Hydrochlorothiazide Stada 300 mg/25 mg filmdragerade tabletter

Förpackningsstorlekar: 7, 10, 14, 28, 30, 50, 56, 90, 98, 100, 126 och 154 filmdragerade tabletter.


Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.


6.6 Särskilda anvisningar för destruktion


Ej använt läkemedel och avfall skall hanteras enligt gällande anvisningar.



7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


STADA Arzneimittel AG

Stadastraße 2-18

D-61118 Bad Vilbel

Tyskland


8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


150 mg/12,5 mg: 43536


300 mg/12,5 mg: 43537


300 mg/25 mg: 43538


9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE


2011-06-17/ 2014-08-21


10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN


2015-02-16