Information för alternativet: Kalcidon 250 Mg Tuggtablett, visa andra alternativ

Välj alternativ:

1. Kalcidon 500 Mg Tuggtablett
2. Kalcidon 250 Mg Tuggtablett

produktresumé

Kalcidon 250 mg tuggtabletter

En tuggtablett innehåller:

Kalciumkarbonat 630 mg (motsvarande 250 mg kalcium).

För fullständig förteckning över hjälpämnen se 6.1.

Tuggtablett

Vit till svagt gråfläckig, svagt kupad med smak av pepparmint.

Kalciumtillskott vid förebyggande och behandling av osteoporos. Kalciumbrist. Ökat kalciumbehov t ex under graviditet, amning och tillväxt samt hos äldre. Som fosfatbindare vid hyperfosfatemi.

Vid ökat kalciumbehov, kalciumbrist och osteoporos: 1 tablett 1-4 gånger dagligen

eller om högre dosering önskas 2 tabletter 3 gånger dagligen.

Vid hyperfosfatemi: Individuell dosering. Ofta behövs 2-8 g dagligen uppdelat på 2-4 dostillfällen.

Tabletterna intas lämpligen i samband med måltid för att binda fosfat i födan.

Tabletterna är avsedda att tuggas, men kan även smälta i munnen eller sväljas hela.

Sjukdomar och/eller tillstånd som leder till hyperkalcemi och/eller hyperkalcuri.

Njursten.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne.

Vid njurinsuffiens får tabletterna endast ges under kontrollerade former vid

indikation hyperfosfatemi. Försiktighet skall iakttas hos patienter med anamnes på njursten.

Vid högdosbehandling och speciellt vid samtidig behandling med vitamin D-preparat

föreligger risk för hyperkalcemi med åtföljande njurfunktionsnedsättning.

Hos dessa patienter bör serumkalcium följas och njurfunktionen kontrolleras regelbundet.

Mjölk-alkali syndrom (hyperkalcemi), alkalos och nedsatt njurfunktion kan utvecklas vid intag av stora mängder kalcium tillsammans med absorberbara alkaliska ämnen.

Kalcidon innehåller sorbitol och maltitolsirap. Patienter med följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte ta detta läkemedel: fruktosintolerans.

Tiaziddiuretika minskar urinutsöndringen av kalcium. På grund av den ökade risken för hyperkalcemi bör serumkoncentrationerna av kalcium följas regelbundet vid samtidig behandling med tiaziddiuretika.

Kalciumkarbonat kan påverka absorptionen av tetracyklin vid samtidig administrering. Därför rekommenderas att tetracyklinpreparat tas minst två timmar före eller fyra till sex timmar efter oralt intag av kalcium.

Absorptionen av kinolonantibiotika kan försämras om de ges samtidigt med kalcium. Kinolonatibiotika bör tas två timmar före eller 6 timmar efter intag av kalcium.

Systemisk behandling med kortikosteroider minskar kalciumabsorptionen. Vid samtidig behandling kan det vara nödvändigt att höja dosen Kalcidon.

Vid behandling med kalcium kan toxiciteten av hjärtglykosider öka på grund av hyperkalcemi. Patienter bör följas med elektrokardiogram (EKG) med avseende på serumkalciumnivåer.

Vid samtidig behandling med bisfosfonater eller natriumflourid bör dessa preparat tas minst tre timmar före Kalcidon på grund av risk för minskad gastrointestinal absorption.

Oxalsyra (finns i spenat och rabarber) och fytinsyra (finns i fullkornsflingor) kan hämma kalciumabsorptionen genom att bilda olösliga föreningar med kalciumjoner. Patienten bör inte ta kalciumprodukter inom 2 timmar efter att ha ätit mat med högt innehåll av oxalsyra eller fytinsyra.

Effekten av levotyroxin kan minska vid samtidig behandling med kalcium, på grund av minskad absorption av levotyroxin. Minst fyra timmar bör gå mellan intag av kalcium och levotyroxin.

Lämpligt dagligt intag för gravida och ammande kvinnor är normalt 1000-1300 mg kalcium (vid föda och kalciumtillägg). Vid graviditet bör det dagliga intaget av kalcium inte överstiga 1500 mg. Signifikanta mängder kalcium utsöndras i bröstmjölk. Kalcidon kan tas under graviditet, om kalciumbrist föreligger.

Kalcidon har ingen effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Biverkningen anges i organsystem och frekvens. Frekvens definieras som:

vanliga (1/100,<1/10), mindre vanliga (>1/1000, <1/100), sällsynta (1/10 000, <1/1000) eller mycket sällsynta (<1/10000)

Metabolism och nutrition

Mindre vanliga: Hyperkalcemi med åtföljande njurfunktionsnedsättning, hyperkalciuri

Mycket sällsynta: ses vanligen enbart vid överdosering (se avsnitt 4.9), mjölk-alkalisyndrom

Magtarmkanalen

Sällsynta: Förstoppning, flatulens, illamående, buksmärtor och diarré.

Hud och subkutan vävnad

Sällsynta: Klåda, utslag och urtikaria

Överdosering kan leda till hypervitaminos och hyperkalcemi. Symtom på hyperkalcemi kan vara anorexi, törst, illamående, kräkningar, förstoppning, buksmärtor, muskelsvaghet, trötthet, mental påverkan, polydipsi, polyuri, skelettsmärta, nefrokalcinos, njursten, och i allvarliga fall hjärtarytmier. Extrem hyperkalcemi kan resultera i koma och död. Långvariga höga kalciumnivåer kan leda till irreversibel njurskada och kalkinlagring i mjukdelar.

Mjölk-alkalisyndrom kan förekomma hos patienter som intar stora mängder kalcium och absorberbara alkaliska ämnen. Symtomen är frekventa urinträngningar, ihållande huvudvärk, kontinuerlig aptitförlust, illamående eller kräkningar, ovanlig trötthet eller svaghet, hyperkalcemi, alkalos och nedsatt njurfunktion.

Behandling: Behandling med kalcium måste avbrytas. Behandling med tiaziddiuretika, litium, vitamin A, vitamin D och hjärtglykosider måste också upphöra. Ventrikeltömning av patienter med sänkt medvetandegrad. Rehydrering och beroende på svårighetsgrad, enskild eller kombinerad behandling med loopdiuretika, bisfosfonater, kalcitonin och kortikosteroider. Serumelektrolyter, njurfunktion och diures måste övervakas. Vid allvarlig förgiftning bör EKG och CVP följas.

Farmakoterapeutisk grupp: Kalciumkarbonat ATC-kod: A12AA04

Kalcium är väsentligt för funktionen av nervsystemet, musklerna, hjärtat, cellens membraner samt blodets koagulationsförmåga. Kalcium är också mediator för den intracellulära aktiviteten av många hormoner. Kalcium finns bundet huvudsakligen i skelettet men finns också i mindre kvantitet dels i det extracellulära rummet och dels i cellernas strukturer och cytoplasma. Behovet av kalcium regleras genom att upprätthålla en balans mellan dietärt intag, intestinal absorption, utsöndring via njurarna och tillgänglighet av kalcium från depån i skelettet. Kalciumbrist uppstår då obalans föreligger i kalciumomsättningen som t ex under uppväxttiden, vid graviditet, amning och hos äldre. Hos postmenopausala kvinnor har visats att tillförsel av kalcium i höga doser kan fördröja benmineralförlusterna.

En tredjedel av kalcium som intas absorberas i joniserad form från tarmkanalen. Av kroppens kalcium finns 99% lagrat i skelettet. Plasmakoncentrationen av kalcium är ganska konstant 0,1 mg/ml (2,5 mM) och därav är 40% proteinbundet, ca 10% bundet i komplex med anjoner och resten föreligger som fritt joniserat kalcium. Utsöndring av fritt kalcium sker via njurarna medan komplext bundet kalcium utsöndras i feces.

Det finns ingen ytterligare information av betydelse för säkerhetsvärderingen utöver vad som redan beaktats i övriga delar av produktresumén

1 tuggtablett innehåller: Xylitol 295 mg, sorbitol 130 mg, maltitolsirap 63 mg, kolloidal kiseldioxid, magnesiumstearat, povidon, natriumstärkelseglykollat, smakämne (pepparmint).

Ej relevant.

3 år

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Vit HD-PE plastburk.

Förpackningsstorlek:100 och 250 st.

Inga särskilda anvisningar.

Abigo Medical AB, Ekonomivägen 5, 436 33 Askim

13269

1997-01-17 / 2007-01-17

2009-10-29