iMeds.se

Kaliumjodid G.L. Pharma



PRODUKTRESUMÉ


1. LÄKEMEDLETS NAMN

Kaliumjodid G.L. Pharma65 mg tabletter


2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

1 tablett innehåller 65 mg kaliumjodid motsvarande 50 mg jod.


Hjälpämne med känd effekt:

Laktosmonohydrat: 80 mg


För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.


3. LÄKEMEDELSFORM

Tablett

Diameter: cirka 8,3 mm

Tjocklek: 3,2–3,8 mm


Vita till brunvita, runda, konvexa tabletter med ett tryckkänsligt kryss på inre sidan och brytskåror på yttre sidan.

Tabletten kan delas i fyra lika stora doser.


4. KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Terapeutiska indikationer


För användning efter kärnkraftsolyckor med utsläpp av radioaktiva jodisotoper för att förhindra upptag av radioaktivt jod i sköldkörteln efter intag eller inhalering av detta ämne.


4.2 Dosering och administreringssätt

Intag av jodtabletter ska endast ske på uttrycklig uppmaning av myndigheterna, till exempel via radio eller television.

Det rekommenderas att använda tabletterna inom en timme efter myndighetens meddelande. Nyttig effekt kan emellertid förväntas om produkten intas inom två timmar efter exponering.


Pediatrisk population:

För att lättare kunna ge korrekt dos åt barn, är tabletterna försedda med krysskåra. Tabletterna kan tuggas eller sväljas hela. Till nyfödda och spädbarn kan dosen krossas eller lösas upp i vatten, saft eller liknande vätska. Det kan ta upp till 6 minuter innan tabletten är helt upplöst.


Vuxna och barn över 12 år: 2 tabletter

Barn mellan 3 och 12 år: 1 tablett

Barn mellan 1 månad och 3 år: 1/2 tablett

Nyfödda och spädbarn yngre än en månad: 1/4 tablett

Gravida och ammande kvinnor (alla åldrar): 2 tabletter.


Äldre patienter

Personer över 40 år rekommenderas att inte ta jodtabletter, eftersom det konstaterats att det i den populationen inte finns någon ökad risk för sköldkörtelcancer efter exponering för radioaktivt jod.


Speciella populationer

Ingen dosjustering krävs för patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion. Eliminering av jod sker främst via njurarna. Elimineringshastigheten via njurarna påverkas emellertid inte av intag av jod eller jodserumnivåer.


De ovan nämnda doserna skyddar mot eventuellt upptag av radioaktivt jod efter exponering genom inhalering medan ett radioaktivt moln passerar.


Om utsläppet av radioaktivt jod fortsätter och därmed även exponeringen genom inhalering, bör de ovan nämnda doserna ges dagligen så länge som utsläppet av radioaktivt jod fortgår.


Gravida och ammande kvinnor bör ta högst två doser. Nyfödda får inte ges mer än en dos. Barn som utvecklar hudreaktioner efter det första intaget får inte heller ges ytterligare doser.


Tabletterna ska tas så snart som möjligt för att garantera saturation i sköldkörteln i fall av exponering för radioaktiv strålning. Vid intag 4–6 timmar efter exponering av radioaktivt jod är skyddet cirka 50 %. Intag senare än 12 timmar efter exponering är inte meningsfullt, eftersom det radioaktiva jodet då har hunnit tas upp av sköldkörteln.


4.3 Kontraindikationer


Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Dermatitis herpetiformis van Dühring

Hypertyreos

Hypokomplementär vaskulit


4.4 Varningar och försiktighet


Patienter som genomgår tyreostatisk behandling måste fortsätta med denna behandling och genomgå läkarundersökning regelbundet med korta mellanrum.


Om sköldkörtelkarcinom misstänks bör administrering av jod vanligen undvikas.

Administreringen av jod stör radiojodbehandling och sköldkörteldiagnostik.


Farmakologiska doser av jod kan orsaka förstoring av sköldkörteln, vilket i sin tur kan försvåra luftvägskonstriktion.


Patienter som lider av obehandlad autonom tyroideafunktion kan utveckla hypertyreos eller tyreotoxikos.


I fall av exponering för radioaktivt jod från kärnkraftsolyckor bör dosering av kaliumjodid baseras på nödplaner och förutbestämda nivåer på operationellt ingripande. Risk och nytta av administrering av stabilt radiojod bör övervägas för de olika riskutsatta åldersgrupperna. Gravida och ammande kvinnor, nyfödda, spädbarn och barn bör behandlas först. En dos av kaliumjodid ger tillräckligt skydd för en dag. Förlängd exponering kan kräva upprepad dosering. Jodprofylax skyddar mot inhalerat eller intaget radioaktivt jod och har inte någon effekt på andra intagna radionuklider.


Patienter med medicinskt behandlad tyreotoxikos eller patienter med en tidigare historia av medicinskt behandlad tyreotoxikos som för närvarande inte behandlas och är i uppenbar remission kan vara riskutsatta.


Jodinducerad hypertyreos kan plötsligt framkallas hos patienter med asymtomatisk nodulär struma eller latent giftstruma, som inte är under medicinsk behandling.


Kaliumsalter bör ges med försiktighet till patienter med njur- eller binjureinsufficiens, akut dehydrering eller värmekramper.


Försiktighet bör iakttas om kaliumsalter ges samtidigt med kaliumsparande diuretika, då det kan leda till hyperkalemi.


Den eventuella nyttan av jodprofylax är störst hos unga. Sköldkörteln hos foster, nyfödda och unga spädbarn har en högre årlig risk för sköldkörtelcancer per enhetsdos av radioaktivt jod än sköldkörteln hos vuxna.


Kaliumjodidprofylax är vanligen inte indicerat för vuxna över 40 år, om inte doserna till sköldkörteln från inhalering ökar till nivåer som hotar sköldkörtelfunktionen, vilket är ungefär 5 Gy. Risken för sköldkörtelcancer är ytterst låg i denna grupp medan incidensen av sköldkörtelsjukdom är högre i denna grupp, varför risken för jodinducerade sköldkörtelkomplikationer är högre.


Nyfödda är under sina första levnadsdagar särskilt riskutsatta för exponering för radioaktivt jod och blockering av sköldkörtelfunktionen genom överbelastning av kaliumjodid. Fraktionen av radioaktivt upptag är fyra gånger större än i alla andra åldersgrupper. Den nyföddas sköldkörtel är speciellt känslig för funktionsblockering som orsakas av överbelastning av kaliumjodid. Övergående hypotyreos under denna tidiga period av hjärnans utveckling kan leda till förlust av intellektuell kapacitet. Om stabilt jod ges åt nyfödda måste sköldkörtelfunktionen noga övervakas. För nyfödda som har getts kaliumjodid under de första veckorna i livet bör TSH-nivåerna och vid behov T4-nivåerna övervakas och nödvändig ersättningsbehandling ges.


Detta läkemedel innehåller laktos. Patienter med sällsynt ärftliga sjukdomar såsom galaktosintolerans, lapp-laktas brist eller glukos-galaktos malabsorption bör inte ta detta läkemedel.


4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner


Administreringen av jod stör radiojodbehandling och sköldkörteldiagnostik (se avsnitt 4.4).

Flera läkemedel såsom kaptopril och enalapril kan orsaka hyperkalemi och denna effekt kan förstärkas om även kaliumjodid administreras.


Kinidins effekt på hjärtat ökar med ökade plasmakoncentrationer av kalium.


Kaliumsalter som ges samtidigt med kaliumsparande diuretika såsom amilorid eller triamterene eller aldosteronantagonister kan orsaka hyperkalemi (se avsnitt 4.4).


4.6 Fertilitet, graviditet och amning


Graviditet

Upprepad administrering av jod under graviditet kan undertrycka fostrets sköldkörtelfunktion. Reproduktionstoxicitet har konstaterats i djurstudier. Intaget måste begränsas till högst 2 doser under graviditeten. Om jodid tas under sen graviditet rekommenderas det att den nyföddas sköldkörtelfunktion övervakas.


Amning

Jodid utsöndras i bröstmjölk i stora mängder, men dessa mängder är för små för att skydda barnet tillräckligt. Därför måste kaliumjodid också ges till spädbarnet. Om intaget under amning är nödvändigt, måste intaget begränsas till högst 2 doser (se avsnitt 4.2).


4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Ej relevant.


4.8 Biverkningar


Mycket vanliga (≥ 1/10)

Vanliga (≥ 1/100, <1/10)

Mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100)

Sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000)

Mycket sällsynta (<1/10 000)

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)


Immunsystemet

Ingen känd frekvens: Överkänslighetsreaktioner såsom svullna spottkörtlar, huvudvärk, bronkospasm och gastrointestinala störningar kan vara lindriga eller svåra och kan vara beroende av dosen.


Endokrina systemet

Ingen känd frekvens: Hypertyreos, jodinducerad autoimmunitet (Grave- och Hashimoto-typ), toxisk nodulär struma och jodinducerad hypotyreos har rapporterats som biverkningar vid jodbehandling.

En överaktiv sköldkörtel, tyroidit och en förstorad sköldkörtel med eller utan utveckling av myxödem har också rapporterats.


Psykiska störningar

Ingen känd frekvens: Fortsatt administrering kan leda till depression, nervositet, sexuell impotens och insomni.


Hud och subkutan vävnad

Sällsynta: Tillfälliga hudutslag.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta–riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).


Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se


4.9 Överdosering


Symtom

Vid överdos kan symtom på jodism såsom huvudvärk, smärta i och svullna spottkörtlar, feber eller laryngit, svullen eller inflammerad strupe, gastrointestinala störningar och diarré uppträda. Lungödem kan också uppträda.


Akut intag av jod kan leda till frätningsskada i magtarmkanalen och skada på njurarna. Hjärt- och lungkollaps på grund av cirkulationssvikt bör behandlas genom underhåll av luftvägen och stabilisering av blodcirkulationen. Glottisödem som leder till syrebrist eller aspirationspneumoni kan uppträda. I fall av akut jodförgiftning bör stora mängder mjölk och stärkelsemucilago ges.


Nyfödda är speciellt känsliga för jodöverbelastning, troligtvis på grund av ett outvecklat regleringssystem. För nyfödda som har getts kaliumjodid under deras första veckor i livet bör TSH-nivåerna och vid behov T4-nivåerna övervakas och nödvändig ersättningsbehandling ges (se även avsnitt 4.4).


Behandling

Om det inte förekommer någon skada på matstrupen ska sköljning med stärkelsemucilago eller sköljning med aktivt kol övervägas.


Elektrolyt- och vattenförluster ska ersättas och blodcirkulationen ska upprätthållas. Petidin (100 mg) eller morfinsulfat (10 mg) kan ges för smärtan. Trakeostomi kan bli nödvändig.


Hemodialys kan sänka överdrivet förhöjda jodkoncentrationer i serum.


5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER


5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Medel vid förgiftningar, ATC-kod: V03AB21


Vid en kärnkraftsolycka kan radioaktivt jod utgöra en betydelsefull del av utsläppet.

På grund av sin lättflyktighet kan joden lätt inhaleras och upptas via lungorna.

Det radioaktiva jodet påvisas i stora mängder i sköldkörteln om den utsätts för en mycket hög bestrålning med ökad risk för lokala skador. Upptaget av radioaktivt jod i sköldkörteln kan blockeras genom saturation genom tidig tillförsel av hög dos stabilt jod. En dos på 130 mg (= 2 tabletter) kaliumjodid ger en fullständig saturation. Risken för sköldkörtelcancer efter exponering för radioaktivt jod är större för unga individer. Generellt gäller att foster från 12:e veckan, nyfödda och barn är utsatta för den största risken eftersom sköldkörteln är i tillväxt.


5.2 Farmakokinetiska egenskaper


Absorption

Oralt administrerat jod omvandlas till oorganisk jodid och absorberas nästan fullständigt från matsmältningskanalen Föda fördröjer absorptionen med 10–15 minuter. Absorptionen är fullständig 2 timmar efter oral administrering.

Vid intag på fastande mage kan radioaktivt 131I detekteras i områden kring nacken efter cirka 3 minuter.

Fysiologiska serumkoncentrationer hos människa varierar mellan 1 och 5 µg/l (40 till 80 nmol/l) vid dagligt jodintag på 150 till 250 µg.


Distribution

I det stora kretsloppet utväxlas jod snabbt mellan erytrocyter och extracellulär vätska. Den totala mängden oorganisk jodid är i denna pool cirka 250 µg.

Upptaget av jodid i sköldkörteln är beroende av volym, sköldkörtelfunktion, koncentrationen plasmajodid och fysiologisk ålder. Aktiv jodidtransport sker i mindre utsträckning i vävnader utanför sköldkörteln såsom i spottkörteln, tårkörteln, choroid plexus, ögats ciliarkropp, huden, placentan, magens slemhinna och i bröstkörtlarna under amning.


Jod passerar placentabarriären och upptas av fostrets sköldkörtel. Man fann att upptaget inleds då fostret är cirka 3 månader gammalt. Den högsta koncentrationen fann man då fostret var cirka 6 månader gammalt. Hos barn och ungdomar var jodupptaget i sköldkörteln större än hos vuxna. Hos äldre personer observerades emellertid en signifikant reduktion.


Om jod administreras på fastande mage uppnås hälften av det maximala sköldkörtelupptaget efter ungefär 4 timmar. För de flesta patienter är tiden dock mellan 2,5 och 6,5 timmar.


Metabolism

Jod oxideras i sköldkörteln, och kopplas till tyroglobulin. Sköldkörtelhormonerna tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3) syntetiseras genom en oxidativ kondensation av de dejoderade intermediärerna monojodtyrosin (MJT) och dijodtyrosin (DJT) inne i det tyroglobulinkomplexet. Hormonutsöndringen sker genom pinocytos följt av en proteolytisk frisättning av T4 och T3 från tyroglobulin.


Eliminering

Den främsta elimineringen (95 %) sker via njurarna och är ungefär 30 till 40 ml/min.

Elimineringshastigheten via njurarna påverkas inte av intag av jod eller jodserumnivåer.

Hos gravida kvinnor förekommer det en förhöjd eliminering av jodid vilket kan förorsaka brist på jod.

Man har funnit endast små mängder jod i avföringen (ungefär 1 % av den totala elimineringen av jod).

Jod utsöndras i bröstmjölken i stora mängder (10–15 % av intaget).


5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

En hög singeldos har befunnits vara teratogen hos råttor. I en annan studie har administrering av höga dagliga doser jod till råttor lett till ofullständig nedkomst, misslyckad digivning och minskad vårdnadsaktivitet. Administrering av ett ämne innehållande jod till grisar hade inga teratogena effekter.

I en långtidsstudie där råttor erhöll kaliumjodid i dricksvattnet under två års tid kunde utvecklingen av skivepitelcancer i spottkörtlarna observeras.

Det finns inte någon ytterligare relevant information från djurstudier förutom den information som ges i de övriga avsnitten.


6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Majsstärkelse

Laktosmonohydrat

Mikrokristallin cellulosa

Butylerad metakrylatsampolymer, basisk

Magnesiumstearat (E572)


6.2 Inkompatibiliteter

Ej relevant.


6.3 Hållbarhet

5 år.


6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 25 .

Förvaras i originalförpackning. Ljus- och fuktkänsligt.


6.5 Förpackningstyp och innehåll

Blister: PVC-PVdC/aluminiumblister innehållande 2, 6, 10 och 20 tabletter


Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.


6.6 Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar.


7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

G.L. Pharma GmbH, Schlossplatz 1, 8502 Lannach, Österrike


8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

47150


9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

2013-06-20 / 2016-04-05


10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN


2016-02-23

7