iMeds.se

Levofloxacin Amneal

Information för alternativet: Levofloxacin Amneal 500 Mg Filmdragerad Tablett, Levofloxacin Amneal 250 Mg Filmdragerad Tablett, visa andra alternativ

PRODUKTRESUMÉ


1. LÄKEMEDLETS NAMN


Levofloxacin Amneal 250 mg filmdragerad tablett.

Levofloxacin Amneal 500 mg filmdragerad tablett.


2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING


Varje filmdragerad tablett innehåller levofloxacinhemihydrat motsvarande 250 mg levofloxacin.

Varje filmdragerad tablett innehåller levofloxacinhemihydrat motsvarande 500 mg levofloxacin.


För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.


3. LÄKEMEDELSFORM


Filmdragerad tablett.


Rosafärgad, kapselformad, bikonvex filmdragerad tablett präglad med ”1” och ”5” på vardera sidan om brytskåran på ena sidan och ”T” på andra sidan. Tabletten kan delas i två lika stora delar.


Rosafärgad, kapselformad, bikonvex filmdragerad tablett präglad med ”1” och ”4” på vardera sidan om brytskåran på ena sidan och ”T” på andra sidan. Tabletten kan delas i två lika stora delar.


4. KLINISKA UPPGIFTER


4.1 Terapeutiska indikationer


Levofloxacin Amneal är avsett för behandling av vuxna vid följande infektioner (se avsnitt 4.4 och 5.1):



Levofloxacin Amneal bör endast användas vid ovan nämnda infektioner, när det anses olämpligt att använda antibakteriella medel som vanligen rekommenderas för initial behandling av dessa infektioner.



Levofloxacin Amneal kan också användas för att slutföra behandlingen av patienter som har visat förbättring under inledande behandling med intravenöst levofloxacin.


Hänsyn bör tas till officiella riktlinjer för lämplig användning av antibakteriella medel.


4.2 Dosering och administreringssätt


Levofloxacin Amneal filmdragerade tabletter tas en eller två gånger dagligen. Doseringen beror på typ och svårighetsgrad av infektionen och känslighet hos den förmodat orsakande patogenen. Levofloxacin Amneal filmdragerade tabletter kan också användas för att slutföra behandlingen av patienter som har visat förbättring under inledande behandling med intravenöst levofloxacin; samma doser kan användas förutsatt att bioekvivalensen av den parenterala och den perorala formuleringen är densamma.


Dosering


Följande doseringsrekommendationer kan ges för Levofloxacin Amneal filmdragerade tabletter:


Dosering för patienter med normal njurfunktion (kreatininclearance >50 ml/min)


Indikation

Dygnsdos

(efter svårighetsgrad)

Behandlingslängd

(efter svårighetsgrad)

Akut bakteriell sinuit

500 mg en gång dagligen

10‑14 dagar

Akut exacerbation av kronisk bronkit

500 mg en gång dagligen

7‑10 dagar

Samhällsförvärvad pneumoni

500 mg en eller två gånger dagligen

7‑14 dagar

Okomplicerad cystit

250 mg en gång

dagligen

3 dagar

Komplicerade urinvägsinfektioner

500 mg en gång

dagligen

7‑14 dagar

Pyelonefrit

500 mg en gång dagligen

7-10 dagar

Kronisk bakteriell prostatit

500 mg en gång dagligen

28 dagar

Komplicerade hud- och mjukdelsinfektioner

500 mg en eller två gånger dagligen

7‑14 dagar

Inhalationsantrax

500 mg en gång dagligen

8 veckor

Särskilda populationer


Nedsatt njurfunktion (kreatininclearance ≤ 50 ml/min)

Dosering


250 mg/24 timmar

500 mg/24 timmar

500 mg/12 timmar

Kreatininclearance

första dosen: 250 mg

första dosen: 500 mg

första dosen: 500 mg

50‑20 ml/min

därefter: 125 mg/24 timmar

därefter: 250 mg/24 timmar

därefter: 250 mg/12 timmar

19‑10 ml/min

därefter: 125 mg/48 timmar

därefter: 125 mg/24 timmar

därefter: 125 mg/12 timmar

<10 ml /min (inklusive hemodialys och CAPD)1

därefter: 125 mg/48 timmar

därefter: 125 mg/24 timmar

därefter: 125 mg/24 timmar

1 Inga ytterligare doser krävs efter hemodialys eller kontinuerlig ambulatorisk peritonealdialys (CAPD).


Nedsatt leverfunktion


Ingen dosjustering krävs, eftersom levofloxacin inte metaboliseras i någon större utsträckning i levern, och huvudsakligen utsöndras via njurarna.



Äldre


Dosjustering är inte nödvändig till äldre, annat än den som krävs vid nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.4 ”Tendinit och senruptur ” och ”Förlängning av QT-intervall” ).


Pediatrisk population


Levofloxacin Amneal är kontraindicerat hos barn och växande ungdomar (se avsnitt 4.3).


Administreringssätt


Levofloxacin Amneal tabletter ska sväljas hela, utan att krossas, med tillräcklig mängd vätska. För att anpassa dosen kan de delas vid brytskåran. Tabletterna kan tas i samband med måltider eller mellan måltiderna. Levofloxacin Amneal tabletter ska tas minst 2 timmar före eller efter intag av järnsalter, zinksalter, magnesium- eller aluminiuminnehållande antacida eller didanosin (endast didanosinformuleringar som innehåller aluminium eller magnesium som buffrande ämnen) och sukrralfat, eftersom absorptionen kan minska (se avsnitt 4.5).


4.3 Kontraindikationer


Levofloxacin Amneal tabletter ska inte användas:



4.4 Varningar och försiktighet


Det är mycket troligt att meticillinresistent S. aureus är samresistent mot fluorokinoloner inklusive levofloxacin. Därför rekommenderas inte levofloxacin för behandling av kända eller misstänkta MRSA-infektioner, såvida inte laboratorieresultat har bekräftat känslighet hos organismen för levofloxacin (och då vanligen rekommenderade antibakteriella medel för behandling av MRSA-infektioner anses olämpliga).


Levofloxacin kan användas vid behandling av akut bakteriell sinuit och akut exacerbation av kronisk bronkit när dessa infektioner har diagnostiserats tillfredsställande.


Resistens hos E. coli mot fluorokinoloner - den vanligaste patogenen involverad i urinvägsinfektioner - varierar inom den Europeiska unionen. Förskrivare rekommenderas att ta hänsyn till den lokala förekomsten av resistens hos E. coli mot fluorokinoloner.


Inhalationsantrax: Användningen på människa är baserad på känslighetsdata för in vitro Bacillus anthracis och på experimentella djurdata tillsammans med begränsade humandata. Behandlande läkare hänvisas till nationella och/eller internationella konsensusdokument rörande behandling av mjältbrand.


Tendinit och senruptur


Tendinit inträffar sällan. I de flesta fall berör den akillessenan och kan leda till senruptur. Tendinit och senruptur, ibland bilateralt, kan uppträda inom 48 timmar efter påbörjad behandling med levofloxacin och har rapporterats upp till flera månader efter avslutad behandling. Risken för tendinit och senruptur är ökad hos patienter över 60 år, hos patienter som får dagliga doser på 1 000 mg och hos patienter som använder kortikosteroider. Den dagliga dosen bör justeras hos äldre patienter baserat på kreatininclearance (se avsnitt 4.2). Noggrann övervakning av dessa patienter är därför nödvändig om de har ordinerats levofloxacin. Alla patienter bör rådfråga sin läkare om de upplever smärta i senor. Om tendinit misstänks måste behandlingen med levofloxacin upphöra omedelbart och lämplig behandling (t.ex. immobilisering) ska inledas för den drabbade senan (se avsnitt 4.3 och 4.8).


Clostridium difficile-associerad diarré


Diarré, särskilt om den är svår, ihållande och/eller blodig under eller efter behandling med levofloxacin (inklusive flera veckor efter behandlingen), kan vara symtom på Clostridium difficile-associerad diarré (CDAD). CDAD kan variera i svårighetsgrad från mild till livshotande, av vilken allvarligaste formen är pseudomembranös kolit (se avsnitt 4.8). Det är därför viktigt att överväga denna diagnos hos patienter som utvecklar allvarlig diarré under eller efter behandling med levofloxacin. Om CDAD misstänks eller bekräftas, ska levofloxacin utsättas omedelbart och lämplig behandling inledas utan dröjsmål. Antiperistaltiska läkemedel är kontraindicerade i denna kliniska situation.


Patienter predisponerade för kramper


Kinoloner kan sänka kramptröskeln och utlösa anfall. Levofloxacin är kontraindicerat hos patienter med epilepsi i anamnesen (se avsnitt 4.3) och ska i likhet med andra kinoloner användas med yttersta försiktighet hos patienter predisponerade för kramper eller vid samtidig behandling med aktiva substanser som sänker tröskeln för cerebrala kramper t.ex. teofyllin (se avsnitt 4.5). Vid krampanfall (se avsnitt 4.8) ska behandlingen med levofloxacin avbrytas.


Patienter med G-6 fosfatdehydrogenas-brist


Patienter med latent eller konstaterad brist på glukos-6 fosfatdehydrogenas kan ha benägenhet för hemolytiska reaktioner, när de behandlas med antibakteriella kinoloner. Om levofloxacin måste användas till dessa patienter ska potentiell uppkomst av hemolys övervakas.


Patienter med nedsatt njurfunktion


Eftersom levofloxacin huvudsakligen utsöndras via njurarna, ska dosen av Levofloxacin Amneal justeras hos patienter med nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.2).


Överkänslighetsreaktioner


Levofloxacin kan orsaka allvarliga, potentiellt dödliga överkänslighetsreaktioner (t.ex. angioödem och anafylaktisk chock), ibland efter den första dosen (se avsnitt 4.8). Patienterna ska omedelbart avbryta behandlingen och kontakta sin läkare eller en akutläkare, som kommer att initiera lämpliga nödåtgärder.


Allvarliga bullösa reaktioner


Fall av allvarliga bullösa hudreaktioner såsom Stevens Johnsons syndrom eller toxisk epidermal nekrolys har rapporterats med levofloxacin (se avsnitt 4.8). Patienter ska uppmanas att omedelbart kontakta sin läkare om hud och/eller slemhinnereaktioner uppträder, innan behandlingen fortsätter.


Dysglykemi


Som med alla kinoloner har störningar i blodsocker rapporterats, både hypoglykemi och hyperglykemi, vanligen hos diabetiker som får samtidig behandling med ett peroralt hypoglykemiskt medel (t.ex. glibenklamid) eller med insulin. Fall av hypoglykemisk koma har rapporterats. Hos diabetiker rekommenderas noggrann övervakning av blodglukos (se avsnitt 4.8).


Förebyggande av fotosensibilisering


Fotosensibilisering har rapporterats med levofloxacin (se avsnitt 4.8). Det rekommenderas att patienter inte i onödan bör utsätta sig för starkt solljus eller artificiell UV-strålning (t.ex. sollampa, solarium) under behandlingen och 48 timmar efter avslutad behandling, för att förhindra fotosensibilisering.


Patienter som behandlas med vitamin K-antagonister


På grund av en eventuell ökning av protrombintiden (PT/INR) och/eller blödning hos patienter som behandlas med levofloxacin kombinerat med en vitamin K-antagonist (t.ex. warfarin), bör upprepade koagulationstester övervakas när dessa läkemedel ges samtidigt (se avsnitt 4.5).


Psykotiska reaktioner


Psykotiska reaktioner har rapporterats hos patienter som får kinoloner, inklusive levofloxacin.

I mycket sällsynta fall har dessa utvecklats till självmordstankar och självskadebeteende, ibland efter endast en dos av levofloxacin (se avsnitt 4.8). I händelse av att patienten utvecklar sådana reaktioner bör behandlingen med levofloxacin avbrytas och lämpliga åtgärder sättas in. Försiktighet rekommenderas om levofloxacin ska användas till psykotiska patienter eller patienter med anamnes på psykiatrisk sjukdom.


QT-förlängning


Försiktighet bör iakttas när fluorokinoloner, inklusive levofloxacin, används hos patienter med kända riskfaktorer för förlängning av QT-intervallet som till exempel:

- medfött långt QT-syndrom

- samtidig användning av läkemedel som är kända för att förlänga QT-intervallet (t.ex. klass IA och III antiarrytmika, tricykliska antidepressiva, makrolider, antipsykotika)

- obehandlad elektrolytrubbning (t.ex. hypokalemi, hypomagnesemi)

- hjärtsjukdom (t.ex. hjärtsvikt, hjärtinfarkt, bradykardi).


Äldre patienter och kvinnor kan vara mer känsliga för läkemedel som kan ge QTc-förlängning. Försiktighet bör därför iakttas under användning av fluorokinoloner, inklusive levofloxacin, hos dessa populationer. (Se avsnitten 4.2 Äldre, 4.5, 4.8 och 4.9).


Perifer neuropati


Perifer sensorisk neuropati och perifer sensomotorisk neuropati, som kan uppkomma hastigt, har rapporterats hos patienter som fått fluorokinoloner inklusive levofloxacin (se avsnitt 4.8). Om patienten uppvisar symtom på neuropati ska levofloxacin sättas ut, för att förhindra utveckling av ett irreversibelt tillstånd.


Lever och gallvägar


Fall av levernekros och dödlig leversvikt har rapporterats med levofloxacin, främst hos patienter med allvarliga underliggande sjukdomar t.ex. sepsis (se avsnitt 4.8). Patienter bör uppmanas att avbryta behandlingen och kontakta sin läkare om tecken och symtom på leversjukdom utvecklas som anorexi, gulsot, mörk urin, pruritus eller ömmande buk.


Försämring av myasthenia gravis


Fluorokinoloner, inklusive levofloxacin, har neuromuskulärt blockerande aktivitet och kan förvärra muskelsvaghet hos patienter med myasthenia gravis. Allvarliga biverkningar som rapporterats efter godkännandet, inklusive dödsfall och behov av andningshjälp, har associerats med användning av fluorokinolon hos patienter med myasthenia gravis. Levofloxacin rekommenderas inte till patienter med känd anamnes på myasthenia gravis.


Synstörningar


Om synen blir nedsatt eller om några effekter på ögonen upplevs, ska en ögonspecialist konsulteras omedelbart (se avsnitten 4.7 och 4.8).


Superinfektion


Användning av levofloxacin, i synnerhet under längre tid, kan resultera i överväxt av icke-känsliga organismer. Om en superinfektion uppkommer under behandling, ska lämpliga åtgärder vidtas.


Interferens med laboratorieprover


Hos patienter som behandlas med levofloxacin kan bestämning av opiater i urin ge falskt positiva resultat. Det kan bli nödvändigt att bekräfta positiva opiattester med mer specifika metoder.


Levofloxacin kan hämma växten av Mycobacterium tuberculosis och därför ge falskt negativa resultat vid bakteriologisk diagnos av tuberkulos.


4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner


Effekt av andra läkemedel på Levofloxacin Amneal


Järnsalter, zinksalter, magnesium- eller aluminiuminnehållande antacida, didanosin


Absorptionen av levofloxacin minskar signifikant då järnsalter, magnesium- eller aluminiuminnehållande antacida eller didanosin (endast didanosinformuleringar som innehåller aluminium eller magnesium som buffrande ämnen) administreras samtidigt med Levofloxacin Amneal tabletter. Samtidigt intag av fluorokonolon med multivitaminer som innehåller zink tycks minska den orala absorptionen. Det rekommenderas att medel som innehåller bivalenta eller trivalenta katjoner såsom järnsalter, zinksalter, magnesium- eller aluminiuminnehållande antacida eller didanosin (endast didanosinformuleringar som innehåller aluminium eller magnesium som buffrande ämnen) ska tas minst 2 timmar före eller efter intag av Levofloxacin Amneal tabletter (se avsnitt 4.2). Kalciumsalter har minimal påverkan på den orala absorptionen av levofloxacin.


Sukralfat


Biotillgängligheten av Levofloxacin Amneal tabletter är signifikant minskad vid samtidigt intag av sukralfat. Om patienten får både sukralfat och Levofloxacin Amneal, bör sukralfat ges 2 timmar efter intag av Levofloxacin Amneal tabletter(se avsnitt 4.2).


Teofyllin, fenbufen eller liknande icke-steroida antiinflammatoriska medel


Inga farmakokinetiska interaktioner för levofloxacin kunde noteras med teofyllin i en klinisk studie. En uttalad sänkning av tröskeln för cerebrala kramper kan emellertid inträffa om kinoloner ges samtidigt med teofyllin, icke-steroida antiinflammatoriska medel eller andra medel som sänker kramptröskeln.


Koncentrationen av levofloxacin var 13 % högre i närvaro av fenbufen än vid monoterapi.


Probenecid och cimetidin


Probenecid och cimetidin har en statistiskt signifikant effekt på eliminationen av levofloxacin. Renalt clearance av levofloxacin reducerades av cimetidin (24 %) och probenecid (34 %). Detta beror på att båda substanserna har förmåga att blockera den renala tubulära sekretionen av levofloxacin. Med de testdoser som gavs i studien är det emellertid osannolikt att de signifikanta kinetiska skillnaderna har någon klinisk relevans.


Försiktighet ska iakttas när levofloxacin ges samtidigt med läkemedel som påverkar den tubulära renala sekretionen såsom probenecid och cimetidin, särskilt hos patienter med nedsatt njurfunktion.


Övrig relevant information


Kliniska farmakologiska studier har visat att levofloxacins farmakokinetik inte påverkades i någon kliniskt relevant utsträckning, när levofloxacin administrerades tillsammans med följande läkemedel: kalciumkarbonat, digoxin, glibenklamid, ranitidin.


Levofloxacins Amneals effekt på andra läkemedel


Ciklosporin

Halveringstiden för ciklosporin ökade med 33 % då det gavs tillsammans med levofloxacin.


Vitamin K-antagonister


Ökad protrombintid (PT/INR) och/eller blödning, som kan vara allvarlig, har rapporterats hos patienter som behandlats med levofloxacin i kombination med en vitamin K-antagonist (t.ex. warfarin). Koagulationstester bör därför följas hos patienter som behandlas med vitamin K-antagonister (se avsnitt 4.4).


Läkemedel som kan förlänga QT-intervallet


I likhet med andra fluorokinoloner bör levofloxacin användas med försiktighet hos patienter som använder läkemedel som kan förlänga QT-intervallet (t.ex. klass IA och III antiarrytmika, tricykliska antidepressiva, makrolider, antipsykotika) (se avsnitt 4.4 QT-förlängning).


Övrig relevant information


I en farmokinetisk interaktionsstudie påverkade levofloxacin inte farmakokinetiken hos teofyllin (som är ett mönstersubstrat för CYP1A2), vilket tyder på att levofloxacin inte är en CYP1A2-hämmare.


Andra former av interaktioner


Föda


Ingen kliniskt relevant interaktion med föda har påvisats. Därför kan Levofloxacin Amneal tabletter administreras oberoende av födointag.


4.6 Fertilitet, graviditet och amning


Graviditet


Det finns en begränsad mängd data från användning av levofloxacin hos gravida kvinnor. Djurstudier tyder inte på någon direkt eller indirekt skadlig effekt avseende reproduktionstoxicitet (se avsnitt 5.3). I avsaknad av humandata och då experimentella data antyder en risk för att fluorokinoloner kan skada viktbärande brosk hos växande organismer, får levofloxacin inte ges till gravida kvinnor (se avsnitten 4.3 och 5.3).



Amning


Levofloxacin är kontraindicerat hos ammande kvinnor. Det finns otillräcklig information om utsöndring av levofloxacin i bröstmjölk. Andra fluorokinoloner utsöndras dock i bröstmjölk.

I avsaknad av humandata och då experimentella data antyder en risk för att fluorokinoloner kan skada viktbärande brosk hos växande organismer, får levofloxacin inte ges till ammande kvinnor (se avsnitten 4.3 och 5.3).


Fertilitet


Levofloxacin försämrade inte fertiliteten eller reproduktionsförmågan hos råttor.


4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner


Vissa biverkningar (t.ex. yrsel/vertigo, sömnighet, synstörningar) kan försämra patientens koncentrations- och reaktionsförmåga. Detta bör beaktas i situationer då denna förmåga är av särskild betydelse (t.ex. vid bilkörning eller hantering av maskiner).


4.8 Biverkningar


Nedanstående information baseras på data från kliniska studier på mer än 8300 patienter och på omfattande erfarenhet efter godkännande för försäljning.


Frekvensen definieras enligt följande: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.


Organsystem

Vanliga

(≥1/100, <1/10 )

Mindre vanliga

(≥1/1 000, <1/100)

Sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000)

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Infektioner och infestationer

Svampinfektioner inklusive candida­infektion


Resistens mot patogener

Blodet och lymfsystemet

Leukopeni


Eosinofili

Trombocytopeni


Neutropeni

Pancytopeni


Agranulocytos


Hemolytisk anemi

Immunsystemet

Angioödem


Överkänslighet

(se avsnitt 4.4)

Anafylaktisk chocka


Anafylaktoid chocka (se avsnitt 4.4)

Metabolism och nutrition

Anorexi

Hypoglykemi, särskilt hos patienter med diabetes (se avsnitt 4.4)

Hyperglykemi


Hypoglykemisk koma

(se avsnitt 4.4)

Psykiska störningar

Sömnlöshet

Ångest


Förvirrings­tillstånd


Ängslan

Psykotiska reaktioner (med t.ex. hallucinationer, paranoia)


Depression


Agitation


Onormala drömmar


Mardrömmar

Psykotiska reaktioner med självskadande beteende inklusive självmordstankar eller självmordsförsök (se avsnitt 4.4)

Centrala och perifera nervsystemet

Huvudvärk


Yrsel

Sömnighet


Tremor


Smakstörning

Konvulsion (se avsnitten 4.3 och 4.4)


Parestesi

Perifer sensorisk neuropati (se avsnitt 4.4)


Perifer sensomotorisk neuropati (se avsnitt 4.4)


Luktstörning inklusive avsaknad av luktsinne


Dyskinesi


Extrapyramidal störning


Ageusi


Synkope


Benign intrakraniell hypertension

Ögon

Synstörningar såsom disyn (se avsnitt 4.4)

Övergående synnedsättning (se avsnitt 4.4)

Öron och balansorgan

Vertigo

Tinnitus

Hörselnedsättning


Hörselskada

Hjärtat

Takykardi, Palpitation

Ventrikeltakykardi som kan leda till hjärtstillestånd


Ventrikelarytmi och torsades de pointes (har främst rapporterats hos patienter med riskfaktorer för QT-förlängning), EKG QT-förlängning (se avsnitten 4.4 och 4.9)

Blodkärl

Gäller endast intravenös formulering: Flebit

Hypotension

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum,

Dyspné

Bronkospasm


Allergisk pneumonit

Magtarmkanalen

Diarré


Kräkningar


Illamående

Buksmärta


Dyspepsi


Flatulens


Förstoppning

Blodig diarré vilket i mycket sällsynta fall kan indikera enterokolit inklusive pseudo­membranös kolit (se avsnitt 4.4)


Pankreatit

Lever och gallvägar

Leverenzym­stegring (ALAT/ASAT, alkaliska fosfataser, GGT)

Bilirubinökning

Gulsot och allvarlig leverskada inklusive fall med dödlig akut leversvikt, främst hos patienter med underliggande sjukdomar (se avsnitt 4.4)


Hepatit

Hud och subkutan vävnad b

Utslag


Klåda


Urtikaria


Hyperhidros

Toxisk epidermal nekrolys


Stevens-Johnson syndrom


Erythema multiforme Fotosensitivitets­

reaktion (se avsnitt 4.4)


Leukocytoklastisk vaskulit


Stomatit

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Artralgi


Myalgi

Sensjukdomar (se avsnitten 4.3 och 4.4) inklusive tendinit (t.ex. akillessena)

Muskelsvaghet som kan vara av särskild betydelse för patienter med myasthenia gravis (se avsnitt 4.4)

Rabdomyolys


Senruptur (t.ex. akillessena) (se avsnitten 4.3 och 4.4)


Ligamentruptur


Muskelruptur


Artrit

Njurar och urinvägar

Serumkreatinin­ökning

Akut njursvikt (t.ex. på grund av interstitiell nefrit)

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Asteni

Feber

Smärta (inklusive smärta i rygg, bröst och extremiteter)

a Anafylaktiska och anafylaktoida reaktioner kan ibland uppträda redan efter den första dosen

b Mukokutana reaktioner kan ibland uppträda redan efter den första dosen


Andra biverkningar som har satts i samband med administrering av fluorokinoloner inkluderar:

porfyriattacker hos patienter med porfyri.


Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts.Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

Webbplats:www.lakemedelsverket.se



4.9 Överdosering


Enligt toxicitetsstudier på djur eller kliniska farmakologistudier utförda med supraterapeutiska doser är symtom från centrala nervsystemet såsom konfusion, yrsel, nedsatt medvetande och konvulsiva kramper, förlängt QT-intervall samt gastrointestinala reaktioner såsom illamående och slemhinneerosioner, de viktigaste symtomen att förvänta vid akut överdosering av Levofloxacin Amneal tabletter.


CNS-effekter inklusive oklarhetstillstånd, krampanfall, hallucinationer och tremor har observerats efter erfarenhet efter godkännande för försäljning.


Vid överdosering ska symtomatisk behandling ges. EKG-övervakning ska ske p.g.a. möjligheten av förlängning av QT-intervallet. Antacida kan användas för att skydda magslemhinnan. Hemodialys, inklusive peritonealdialys och CAPD, är inte effektiv att avlägsna levofloxacin från kroppen. Ingen specifik antidot finns.


FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER


5.1 Farmakodynamiska egenskaper


Farmakoterapeutisk grupp: Antibakteriella kinolonderivat, fluorokinoloner

ATC-kod: J01MA12.


Levofloxacin är ett syntetiskt antibakteriellt medel tillhörande klassen fluorokinoloner och är

S (-) enantiomeren av racematet ofloxacin.


Verkningsmekanism


I egenskap av en antibakteriell fluorokinolon, verkar levofloxacin på DNA-DNA-gyraskomplexet och topoisomeras IV.


PK/PD förhållande


Graden av baktericid aktivitet för levofloxacin beror på förhållandet mellan den maximala koncentrationen i serum (Cmax) eller ytan under kurvan (AUC) och minsta hämmande koncentration (MIC).


Resistensmekanism


Resistens mot levofloxacin förvärvas genom en stegvis process med mutationer vid målstället både hos typ II topoisomeras, DNA-gyras och topoisomeras IV. Andra resistensmekanismer, som svårgenomträngliga barriärer (vanliga hos Pseudomonas aeruginosa) och effluxmekanismer, kan också påverka känsligheten för levofloxacin.


Korsresistens mellan levofloxacin och andra fluorokinoloner har observerats. På grund av verkningsmekanismen föreligger i allmänhet ingen korsresistens mellan levofloxacin och andra klasser av antibakteriella medel


Brytpunkter


MIC-brytpunkterna rekommenderade av EUCAST för levofloxacin skiljer känsliga från intermediärt känsliga organismer och intermediärt känsliga från resistenta organismer. De visas i tabellen nedan för MIC-testning (mg/l).


EUCAST kliniska MIC-brytpunkter för levofloxacin (version 2.1, 2012-01-01):


Patogen

Känsliga

Resistenta

Enterobacteriacae

≤1 mg/l

>2 mg/l

Pseudomonas spp.

≤1 mg/l

>2 mg/l

Acinetobacter spp.

≤1 mg/l

>2 mg/l

Staphylococcus spp.

≤1 mg/l

>2 mg/l

S.pneumoniae 1

≤2 mg/l

>2 mg/l

Streptococcus A, B, C, G

≤1 mg/l

≤2 mg/l

H. influenzae 2, 3

≤1 mg/l

≤1 mg/l

M. catarrhalis 3

≤1 mg/l

>1 mg/l

Ej artrelaterade brytpunkter 4

≤1 mg/l

>2 mg/l

1. Brytpunkterna för levofloxacin relaterar till högdosbehandling.

2. Låg nivå av resistens mot fluorokinoloner (ciprofloxacins MIC-värden är 0,12‑0,5 mg/l) kan uppkomma, men det finns inga belägg för att denna resistens har någon klinisk betydelse vid luftvägsinfektioner med H. influenzae.

3. Stammar med MIC-värden över den känsliga brytpunkten är mycket sällsynta eller har ännu inte rapporterats. Identifiering och antimikrobiella känslighetstest på ett sådant isolat måste upprepas och om resultatet konfirmeras, ska isolatet skickas till ett referenslaboratorium. Till dess bevis föreligger avseende klinisk respons för bekräftade isolat med MIC-värden över den nuvarande brytpunkten ska de rapporteras som resistenta.

Brytpunkterna relaterar till en peroral dos på 500 mg x 1 till 500 mg x 2 och en intravenös dos på 500 mg x 1 till 500 mg x 2.

Förekomsten av resistens kan variera geografiskt och över tid för utvalda arter och lokal information avseende resistens är önskvärd, särskilt vid behandling av allvarliga infektioner. Vid behov ska expertråd sökas när den lokala förekomsten av resistens är sådan att nyttan av läkemedlet vid åtminstone vissa infektioner kan ifrågasättas.


Vanligen känsliga arter


Aeroba grampositiva bakterier

Bacillus anthracis

Staphylococcus aureus, metisillinresistent

Staphylococcus saprophyticus

Streptococci, grupp C och G

Streptococcus agalactiae

Streptococcus pneumoniae

Streptococcus pyogenes


Aeroba gramnegativa bakterier

Eikenella corrodens

Haemophilus influenzae

Haemophilus para-influenzae

Klebsiella oxytoca

Moraxella catarrhalis

Pasteurella multocida

Proteus vulgaris

Providencia rettgeri


Anaeroba bakterier

Peptostreptococcus


Övriga

Chlamydophila pneumoniae

Chlamydophila psittaci

Chlamydia trachomatis


LEGIONELLA PNEUMOPHILA


Mycoplasma pneumoniae

Mycoplasma hominis

Ureaplasma urealyticum


Arter för vilka förvärvad resistens kan vara ett problem


Aeroba grampositiva bakterier

Enterococcus faecalis

Staphylococcus aureus, metisillinresistent*

Koagulasnegativ Staphylococcus spp


Aeroba gramnegativa bakterier

Acinetobacter baumannii

Citrobacter freundii

Enterobacter aerogenes

Enterobacter cloacae

Escherichia coli

Klebsiella pneumoniae

Morganella morganii

Proteus mirabilis

Providencia stuartii

Pseudomonas aeruginosa

Serratia marcescens


Anaeroba bakterier

Bacteroides fragilis


Ärftligt resistanta stammar


Aeroba grampositiva bakterier

Enterococcus faecium


* Det är mycket troligt att meticillinresistent S. aureus är samresistent mot fluorokinoloner, inklusive levofloxacin.


5.2 Farmakokinetiska egenskaper


Absorption


Peroralt administrerat levofloxacin absorberas snabbt och nästan fullständigt med en maximal plasmakoncentration som uppnås inom 1‑2 timmar. Den absoluta biotillgängligheten är 99‑100 %.

Föda har liten effekt på absorptionen av levofloxacin.

Steady state nås inom 48 timmar efter en dosering med 500 mg en eller två gånger dagligen


Distribution


Ca 30‑40 % av levofloxacin är bundet till serumprotein.Medeldistributionsvolymen för levofloxacin är ungefär 100 liter efter enstaka eller upprepad dosering av 500 mg dagligen, vilket tyder på en omfattande distribution till kroppsvävnaderna.


Penetration av vävnader och kroppsvätskor:


Levofloxacin har visats sig penetrera till bronkialslemhinna, epitelbeklädnad, alveolära makrofager, lungvävnad, hud (blåsvätska), prostatavävnad och urin. Levofloxacins penetration till cerebrospinalvätskan är dock dålig.


Metabolism


Levofloxacin metaboliseras i mycket liten utsträckning till desmetyllevofloxacin och levofloxacin N-oxid. Dessa metaboliter svarar för <5 % av dosen och utsöndras i urinen. Levofloxacin är stereokemiskt stabilt och genomgår ej kiral inversion.


Eliminering


Efter peroral och intravenös administrering elimineras levofloxacin relativt långsamt från plasma (t½= 6‑8 timmar). Utsöndringen sker huvudsakligen via njurarna (>85 % av den administrerade dosen).


Genomsnitttligt synbar total kroppsclearence efter en enstaka dos av 500 mg var 175 +/-29,2 ml/min.


Det finns inga väsentliga skillnader avseende levofloxacins farmakokinetik efter en intravenös eller en peroral dos, vilket tyder på att den perorala och den intravenösa administreringsvägen är utbytbar.


Linjäritet


Levofloxacins farmokinetik är linjär i intervallet 50 till 1000 mg.


Särskilda patientgrupper


Patienter med njurinsufficiens


Levofloxacins farmakokinetik påverkas av nedsatt njurfunktion. Med nedsatt njurfunktion är den renala eliminationen och clearance minskade och halveringstiden för eliminationen är ökad, som visas i nedanstående tabell:


Farmakokinetik vid njurinsufficiens efter en enstaka dos av 500 mg


Clcr

[ml/min]

< 20

20‑49

50‑80

ClR

[ml/min]

13

26

57

t1/2

[tim]

35

27

9

Äldre personer


Det föreligger inga signifikanta skillnader i levofloxacins farmakokinetik mellan unga och äldre personer, förutom de som är associerade med skillnader i kreatininclearance.


Könsskillnader


Separata analyser för manliga och kvinnliga patienter visade små till marginella könsskillnader i farmakokinetiken för levofloxacin. Det finns inga belägg för att dessa könsskillnader har någon klinisk betydelse.


5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter


Icke-kliniska data visade inte några särskilda risker för människa baserat på konventionella studier avseende toxicitet vid enstaka och upprepade doser, karcinogen potential samt toxicitet vid reproduktion och utveckling.


Levofloxacin försämrade inte fertiliteten eller reproduktionsförmågan hos råttor och den enda effekten på fetus var fördröjd mognad, som ett resultat av maternell toxicitet.


Levofloxacin inducerade inte genmutationer hos bakterieceller eller däggdjursceller, men gav upphov till kromosomavvikelser in vitro i lungceller från kinesisk hamster. Dessa effekter kan tillskrivas hämning av topoisomeras II. In vivo-tester (mikrokärna, syster-kromatidutbyte, felaktig DNA-syntes, dominant letaltest) visade ingen gentoxisk potential.


Studier på mus visade att levofloxacin har fototoxisk aktivitet endast vid mycket höga doser. Levofloxacin visade ingen gentoxisk potential i ett fotomutagenicitetstest och minskade tumörutvecklingen i en fotokarcinogenicitetsstudie.


I likhet med andra fluorokinoloner visade levofloxacin effekter på brosk (blåsor och kaviteter) hos råttor och hundar. Dessa fynd var mer uttalade hos unga djur.


6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER


6.1 Förteckning över hjälpämnen


Tablettkärna:

Kroskarmellosnatrium

Mikrokristallin cellulosa

Hypromellos

Magnesiumstearat


Filmdragering:

Hypromellos

Titandioxid (E171)

Makrogol (PEG 400)

Talk

Gul järnoxid (E172)

Röd järnoxid (E172)


6.2 Inkompatibiliteter


Ej relevant.


6.3 Hållbarhet


3 år


6.4 Särskilda förvaringsanvisningar


Inga särskilda förvaringsanvisningar.


6.5 Förpackningstyp och innehåll


PVC/Aclar/Al-blister innehållande 1, 3, 5, 7, 10, 14, 40 filmdragerade tabletter.


Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.


6.6 Särskilda anvisningar för destruktion


Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.


7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


Amneal Pharma Europe Limited

70 Sir John Rogerson’s Quay

Dublin 2

Ireland


8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


250 mg: 44592

500 mg: 44593


9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE


2012-01-12


10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN


2016-06-23

16