Mibg (I-131) Ge Healthcare
Läkemedelsverket 2011-10-04
Produktresumé
Läkemedlets Namn
MIBG (I-131) GE Healthcare 9,25 – 18,50 MBq/ml injektions-/infusionsvätska, lösning.
Kvalitativ och Kvantitativ Sammansättning
En ml innehåller iobenguan[131I] 9,25-18,5 MBq.
Hjälpämnen: Natrium 3,54 mg/ml, bensylalkohol 10 mg/ml.
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
131I har en halveringstid på 8 dagar och sönderfaller under avgivande av betastrålning med energin 606 keV (90 %) och gammastrålning med energin 364 keV (82 %).
Läkemedelsform
Injektions-/infusionsvätska, lösning.
Kliniska Uppgifter
Terapeutiska indikationer
Endast avsett för diagnostik.
Undersökning av feokromocytom, neuroblastom, carcinoider och medullär thyroideacancer.
Kan ges som en spårdos för beräkning av den nödvändiga aktiviteten för en iobenguan terapi.
Dosering och administreringssätt
För diagnostisk undersökning och för att erhålla dosimetrisk information ges 20-40 Mbq. Distributionsmätning före administration av en teraputisk dos rekommenderas för att fastställa det radioaktiva läkemedlets retentionstid i organ, tumörvävnad och normala vävnader. Spårämnesaktiviteten ges intravenöst, durationen på injektionen bör vara 30-300 sekunder.
De rekommenderade doseringarna gäller både vuxna och barn. Äldre patienter behöver ej något särskilt doseringsschema.
Kontraindikationer
-
Överkänslighet mot det aktiva innehållsämnet eller mot något hjälpämne.
-
Graviditet är en absolut kontraindikation (se avsnitt 4.6).
-
Denna produkt innehåller bensylalkohol 10 mg/ml och får ej användas till för tidigt födda och spädbarn.
Varningar och försiktighet
Läkemedel som kan interagera med upptag och retention av iobenguan [131I] ska utsättas innan behandlingen påbörjas (se avsnitt 4.5).
Före läkemedlet administreras säkerställ att akuta kardiella blodtryckssänkande behandlingar finns tillgängliga.
Upptag av iobenguan [131I] i kromaffina granulat kan i sällsynta fall orsaka en snabb utsöndring av noradrenalin, vilket kan framkalla allvarlig blodtrycksstegring, även om sannolikheten till en sådan händelse tros vara extremt låg. Detta nödvändiggör konstant observation av patienten under administrering av läkemedlet. Övervakning av både EKG och blodtryck kan vara rekommenderbart hos vissa patienter under administreringen. Iobenguan [131I] måste administreras långsamt (ta minst en minut för administrering av en patient dos).
Då diagnostisk administrering för feokromocytom planeras måste hänsyn tas till eventuell påverkan av antihypertensiva läkemedel på upptaget av iobenguan [131I] (se avsnitt 4.5). Inkompatibel medicinering bör utsättas minst 2 veckor före planerad diagnostisk administrering. Vid behov kan propranolol användas istället.
Patienter ska vara väl uppvätskade åtminstone under de första 24 timmarna.
Tyreoideablockad med användning av kaliumjodid, Lugols lösning eller perklorat rekommenderas att starta 24 - 48 timmar innan iobenguan [131I] administreras och därefter fortsätta i minst 5 dagar. Blockad med kaliumperklorat uppnås med en dos som motsvarar ungefär 400 mg per dag till vuxna. Blockad med kaliumjodid eller Lugols lösning kräver en dos som motsvarar 100 mg jod per dag till vuxna, 50 mg till barn mellan 3 och 12 år och 25 mg för barn mellan 1 månad och 3 år.
Hos patienter där den diagnostiska utvärderingen visar diffust upptag av iobenguan [131I] i benmärgen kan benmärgssuppression uppträda efter administrering av terapeutisk dos.
Exponeringen för joniserande strålning måste kunna motiveras utifrån sannolika fördelar. Den tillförda aktiviteten skall vara sådan att den resulterande stråldosen är så låg som rimligen är möjligt med hänsyn till behovet av att uppnå avsett diagnostiskt resultat.
Detta radioaktiva läkemedel får användas och administreras endast av behöriga personer.
Radiofarmaka avsedda att administreras till patienter skall beredas av användaren på ett sätt som uppfyller strålskyddskrav såväl som farmaceutiska kvalitetskrav.
Hjälpämnen:
Produkten innehåller bensylalkohol, 10 mg/ml som kan ge förgiftningar eller anafylaktiska reaktioner hos barn under 3 år.
Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol natrium (23mg) per dos, dvs. är näst intill ”natriumfritt”.
Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner
Följande läkemedel kan, eller antas kunna, förlänga eller reducera upptaget av iobenguan i neurallisttumörer.
- Nifedipin (kalciumantagonist) har rapporterats förlänga retentionen för iobenguan [131I].
Minskat upptag observerades vid terapeutiska behandlingar med:
-
Antihypertensiva läkemedel som reserpin, labetalol, kalciumantagonister (diltiazem, nifedipin och verapamil).
-
Sympatikomimetiska substanser som fenylefrin, efedrin eller fenylpropanolamin.
-
Kokain
-
Tricykliska antidepressiva såsom amitryptilin och derivat, imipramin och derivat, doxepin, amoxapin och loxapin.
Följande läkemedel förväntas hämma upptaget av iobenguan. Hittills finns dock inga bevis för detta:
- Antihypertensiva läkemedel som verkar genom adrenerga neuron blockad (betanidin, debrisokin, bretylium och guanetidin).
Antidepressiva läkemedel som maprotilin och trazolon.
Dessa läkemedel bör utsättas innan behandling påbörjas (vanligtvis fyra biologiska halveringstider).
Andra läkemedel kan interagera med iobenguan [131I], dock saknas formella bevis för detta.
Fertilitet, graviditet och amning
Fertilitet
Vid administrering av radioaktiva läkemedel, skall kvinnor i fertil ålder alltid tillfrågas om eventuell graviditet. Kvinnor med en utebliven menstruation bör anses som gravid tills det motsatta kunnat bevisas. Alternativa metoder som inte involverar joniserande strålning bör övervägas.
Graviditet
Iobenguan [131I] är absolut kontraindicerat under graviditet, (se avsnitt 4.3). Reproduktionstoxiska studier på djur av iobenguan har ej utförts.
Amning:
Det är ej känt i vilken utsträckning jod [131I] passerar över i modersmjölk efter injektion av iobenguan [131I]. Innan ett radioaktivt läkemedel ges till en ammande kvinna, måste man överväga om det är rimligt att uppskjuta undersökningen tills amningen upphört och om det mest lämpliga valet av radioaktivt läkemedel har gjorts med hänsyn till utsöndringen av radioaktivitet i bröstmjölk.
Amningen måse avbrytas helt efter administrering av läkemedlet.
I de fall där administrering bedömes vara nödvändigt måste amningen avbrytas helt.
Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
Diagnostiska doser av iobenguan [131I] har ingen inverkan på bilkörning eller förmågan att använda maskiner. Inga studier om effekter på förmågan att köra bil eller framföra maskiner finns tillgängliga.
Biverkningar
Exponering för joniserande strålning innebär risk för cancerinduktion och utveckling av ärftliga defekter. För diagnostiska nuklearmedicinska undersökningar tyder aktuella erfarenheter på att dessa negativa effekter kommer att uppträda i låg frekvens tack vare de låga stråldoser som är aktuella.
Vid administrering av iobenguan[131I] för diagnostik är inga signifikanta biverkningar att vänta.
Överdosering
Detta preparat skall användas av behörig personal i sjukhusmiljö. Under sådana förhållanden föreligger endast teoretisk risk för överdosering.
Effekten av en överdos av iobenguan beror på adrenalinfrisättning. Effekten är kortvarig och fordrar stödåtgärder i avsikt att sänka blodtrycket: omedelbar injektion av en alfaadrenerg blockerare (fentolamin) följd av en betablockerare (propranolol). Effekten av en överdos med åtföljande hög stråldos kan reduceras genom främjande av diures med täta blåstömningar
Farmakologiska Egenskaper
Farmakodynamiska egenskaper
Faramakoterapeutisk grupp: Diagnostiska radiofarmaka
ATC-kod: V09IX02
Iobenguan[131I är en radiojod-märkt aralkylguanidin (derivat av bensylguanidin). Dess struktur innehåller guanidin-gruppen från guanetidin kopplat till en bensylgrupp till vilken jod tillsättes. Liksom guanetidin blockerar aralkylguanidinerna adrenerga neuron. Som en följd av de funktionella likheterna mellan adrenerga neuron och kromaffina celler i binjuremärgen lokaliseras iobenguan till binjuremärgen och till kromaffina celler i hjärtmuskel och andra vävnader med riklig sympatisk innervering.
Transport av iobenguan genom cellmembranen hos celler som har sitt ursprung i neutrallisten är en aktiv process när läkemedelskoncentrationen är låg (såsom i diagnostiska doser). Upp-tagsmekanismen kan hämmas genom upptag av inhibitorer som t. ex. desmetylimipramin. När läkemedlet ges i högre koncentrationer (som i terapeutiska doser) blir även passiva diffusionsprocesser viktiga. Följaktligen är det en aktiv mekanism som överför åtminstone en del av det intracellulära iobenguanet till lagrande granuale inne i cellerna.
Farmakokinetiska egenskaper
Iobenguan utsöndras till stor del oförändrat genom njurarna. 70 till 90% av en administrerad dos återfanns i urin inom 4 dagar. Följande metaboliska nedbrytningsprodukter återfanns i urin: iod[131I], metajod[131I]hippursyra, hydroxy-jodo[131I]bensylguanidin och metajodo[131I]-bensoesyra. Dessa substanser svarar för 5-15 % av den administrerade dosen.
I iobenguans distributionsmönster ses ett initialt upptag i levern (33% av den administrerade dosen) och mindre i lungorna (3%), myocardium (0,8%), mjälte (0,6%) och spottkörtlar (0,4%). I normala binjurar (binjuremärgen) är upptaget så lågt att dessa ej kan visualiseras med iobenguan[131I]. Hyperplastiska binjurar visar ett högt upptag.
Prekliniska säkerhetsuppgifter
För omärkt iobenguan redovisas följande prekliniska toxikologiska uppgifter vid intravenös tillförsel. Vid engångstillförsel är en dos av storleksordningen 50 mg/kg letal för hälften av djuren (mus, råtta). Vid upprepad tillförsel är 20 mg/kg letalt för hund och den högsta tolererade dosen för råtta. Vid upprepad tillförsel är 10 mg/kg lever- och hjärttoxiskt. Från dosen 2,5 mg/kg och uppåt kan ses effekter på blodtryck, hjärtrytm och andning.
Säkerhetsmarginalen mellan den mängd iobenguan som en terapeutisk dos (4-8 mg) innebär och den nivå vid vilken oönskade effekter av iobenguan kan uppträda är snäv. Iobenguan visade ej tecken på mutagen potential i ett test in vitrooch ett test in vivo. Studier beträffande iobenguanets embryotoxicitet och karcinogenicitet har ej publicerats.
Farmaceutiska Uppgifter
Förteckning över hjälpämnen
Natriumklorid
Bensylalkohol
Vatten för injektionsvätskor.
Inkompatibiliteter
Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns under avsnitt 12.
Hållbarhet
Hållbarheten är 3 dagar efter angiven referenstidpunkt.
Särskilda förvaringsanvisningar
Förvaras i kylskåp (2 oC -8 oC).
Förpackningstyp och innehåll
Injektionsflaska, av glas med butylgummi propp som har ett ytskick bestående av PTCF.
Förpackningsstorlek: 1 injektionsflaska med 9,25-18,5 MBq/ml.
Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering
Ej använt läkemedel och avfall ska hanteras enlighet gällande anvisningar.
Innehavare av Godkännande För Försäljning
GE Healthcare Limited
Amersham Place
Little Chalfont
Buckinghamshire HP7 9NA
Storbritannien
Nummer på godkännande för försäljning
12752
Datum för Första Godkännande/Förnyat Godkännande
1995-06-21/2009-06-21
Datum för Översyn av Produktresumén
2011-10-04
Absorberad dos och effektiv dos
Den beräknade absorberade dosen per aktivitetsenhet till en genomsnittligt vuxen patient
(70 kg) efter en intravenös injektion av iobenguan[131I] finns i tabellen nedan. Data från ICRP (International Commission of Radiological Protection) publikation 53 (vol 18 - Nr 1-4,1987): ”Radiation Dose to Patients from Radiopharmaceuticals”. Värdena för både Effektiv dos (E) ochEffektiv dosekvivalent(HE) anges. Värdet för Effektiv dos har erhållits genom att använda de reviderade viktningsfaktorer som publicerats i ICRP publikation 60. Beräkningarna inkluderar ett större antal organ än de som används för beräkning av den Effektivadosekvivalentensom baserar sig på viktningsfaktorer publicerade i ICRP publikation 26.
Den absorberade dosen till vissa organ, som kanske ej är terapins målorgan, kan påverkas avsevärt av patofysiologiska förändringar till följd av sjukdomsprocessen. Detta bör tas i beaktande när följande information används.
De organ som använts för uträkning av effektiv (helkropp) dosekvivalent är de sju standardorganen och de andra fem organen som har den högsta absorberande dosen.
Organ |
Absorberad dos (mikroGy/MBq) |
||||
|
Vuxen |
15 år |
10 år |
5 år |
1 år |
Lever |
830 |
1100 |
1600 |
2400 |
4600 |
Urinblåsevägg |
590 |
730 |
1100 |
1700 |
3300 |
Mjälte |
490 |
690 |
1100 |
1700 |
3200 |
Spottkörtlar |
230 |
280 |
380 |
510 |
750 |
Lungor Binjurar |
190 170 |
280 230 |
390 330 |
600 450 |
1200 690 |
Njurar |
120 |
140 |
210 |
300 |
510 |
Bukspottkörteln |
100 |
130 |
200 |
320 |
570 |
Livmoder |
80 |
100 |
160 |
260 |
480 |
Övre tjocktarmsvägg |
80 |
96 |
160 |
260 |
480 |
Tunntarm |
74 |
91 |
150 |
240 |
450 |
Bröst |
69 |
69 |
110 |
180 |
350 |
Röd benmärg |
67 |
83 |
130 |
190 |
350 |
Äggstockar |
66 |
88 |
140 |
230 |
420 |
Benytor |
61 |
72 |
110 |
180 |
360 |
Tymus |
61 |
78 |
120 |
191 |
457 |
Testiklar |
59 |
70 |
110 |
190 |
360 |
Muskler |
57 |
73 |
115 |
184 |
355 |
Sköldkörtel |
50 |
65 |
110 |
180 |
350 |
Hjärna |
42 |
54 |
91 |
151 |
290 |
Värden för både Effektiv dos(E) och Effektiv dosekvivalent (HE)anges.
Effektiv dos (E) (mSv/MBq) |
0,14 |
0,19 |
0,29 |
0,45 |
0,85 |
|
|
|
|
|
|
Effektiv dosekvikvalent (HE) (mSv/MBq) |
0,20 |
0,26 |
0,40 |
0,61 |
1,10 |
Ovanstående data är tillämpliga vid normal farmakokinetisk funktion. I synnerhet då njurfunktionen är nedsatt, beroende på sjukdom eller tidigare behandling, kan effektiva dosekvivalenten och den absorberade dosen som ges till organen (särskilt ben, röd benmärg och lungor) öka betydligt.
instruktion för beredning av radiofarmaka
Kan spädas med natriumklorid injektionsvätska.
Ej använt läkemedel och avfall ska hanteras enlighet gällande anvisningar.