iMeds.se

Mibg (I-131) Ge Healthcare

Information för alternativet: Mibg (I-131) Ge Healthcare 185 - 740 Mbq/Ml Injektions-/Infusionsvätska, Lösning, visa andra alternativ

Läkemedelsverket 2011-10-04

Produktresumé

Läkemedlets Namn

MIBG (I-131) GE Healthcare 185 -740 MBq/ml injektions-/infusionsvätska, lösning.

Kvalitativ och Kvantitativ Sammansättning

En ml innehåller iobenguan[131I] 185-740 MBq.


Hjälpämnen: Natrium 3,54 mg/ml, bensylalkohol 10 mg/ml.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.


131I har en halveringstid på 8 dagar och sönderfaller under avgivande av betastrålning med energin 606 keV (90 %) och gammastrålning med energin 364 keV (82 %).

Läkemedelsform

Injektions-/infusionsvätska, lösning.

Kliniska Uppgifter

Terapeutiska indikationer

Palliativ behandling av metastaserande feokromocytom, neuroblastom, carcinoider och medullär thyroideacancer när annan behandling ej kan ges.

Dosering och administreringssätt

Terapeutisk dosering är 3 700-7 400 MBq och ges intravenöst, vanligtvis som infusion under 1-4 timmar. Vid infusion spädes m-Iodobenzylguanidin [131I] injektions-/infusionsvätska, lösning för terapeutiskt bruk omedelbart före användning med 50 ml natriumklorid injektionsväska.


De rekommenderade doseringarna gäller både vuxna och barn. Äldre patienter behöver ej något särskilt doseringsschema.

Kontraindikationer

Varningar och försiktighet

Normal vävnad som angränsar till bestrålad cancervävnad kan skadas (t.ex. gonadal dysfunktion hos patienter med metastaser i bäcken).

Hos patienter under kemoterapeutisk behandling kan additiv toxicitet uppträda (t.ex. lungfibros, hypergonadotropisk hypogonadism).

Barn som behandlas med iobenguan [131I] löper risk att utveckla irreversibel förlust av sköldkörtelfunktionen, tillväxthämning och hypergonadotrop hypogonadism. Under uppföljning rekommenderas därför att särskild uppmärksamhet ägnas åt deras endokrina status.


Läkemedel som kan interagera med upptag och retention av iobenguan [131I] ska utsättas innan behandlingen påbörjas (se avsnitt 4.5).


Flertalet blodtryckssänkande läkemedel och psykofarmaka interagera med iobenguan [131I]. Därför kan det samtidiga användandet [131I] och på detta vis påverka strålningsdosen som når normal- och tumörvävnad. Dessa läkemedel bör utsättas innan behandling (vanligtvis fyra biologiska halveringstider).


Det är känt att hypotyreoidism kan utvecklas efter administration av iobenguan (131I) Tyreoideablockad med användning av kaliumjodid, Lugols lösning eller perklorat rekommenderas att starta 24 - 48 timmar innan iobenguan (131I) administreras och därefter fortsätta i minst 5 dagar. Blockad med kaliumperklorat uppnås med en dos som motsvarar ungefär 400 mg per dag till vuxna. Blockad med kaliumjodid eller Lugols lösning kräver en dos som motsvarar 100 mg jod per dag till vuxna, 50 mg till barn mellan 3 och 12 år och 25 mg för barn mellan 1 månad och 3 år. Uppföljning av tyreoideafunktionen behövs då hypotyreoidism har påträffats även efter tyreoideablockering.

Patienterna skall vara väl uppvätskade åtminstone under de första 24 timmarna.


Terapi med iobenguan (131I) bör övervägas endast för patienter där transplantation av autolog benmärg (innehållande få eller inga tumörceller) är möjlig. De toxiska effekterna på benmärgen (trombocytopeni) måste övervakas noggrant och ofta.


Blodkroppsräkning görs varannan dag under första veckan och senare en gång per vecka i en månad efter sista administreringen.


Det är tillrådligt men inte tvunget att under första veckan efter behandling vid ett eller flera tillfällen utföra helkroppsscintigram för att studera preparatets biodistribution och kvantifiera upptaget i tumörfokus.


Upprepad behandling med 6-8 månaders intervall kan planeras. Kumulativa doser upp till 29,6 GBq har rapporterats; benmärgstoxicitet är den doseringsbegränsande faktorn.


Före läkemedlet administreras, säkerställ att akuta kardiella blodtryckssänkande behandlingar finns tillgängliga.


Upptag av iobenguan [131I] i kromaffina granulat kan i sällsynta fall orsaka en snabb utsöndring av noradrenalin, vilket kan framkalla allvarlig blodtrycksstegring, även om sannolikheten till en en sådan händelse tros vara extremt låg. Detta nödvändiggör konstant observation av patienten under administrering av läkemedlet. Övervakning av både EKG och blodtryck kan vara rekommenderbart hos vissa patienter under administreringen.


Hos patienter där den diagnostiska utvärderingen visar diffust upptag av iobenguan (131I) i benmärgen kan benmärgssuppression uppträda efter administrering av terapeutisk dos.


Då terapeutisk administrering för feokromocytom planeras måste hänsyn tagas till eventuell påverkan av antihypertensiva läkemedel på upptaget av iobenguan [131I] (see avsnitt 4.5). medicinering bör utsättas minst 2 veckor före planerad terapeutisk administrering.

Inkompatibel medicinering bör utsättas minst 2 veckor före planerad terapeutisk administrering. Vid behov kan propranolol användas istället.


Administrering av höga doser av radioaktivt jod kan resultera i betydande fara för miljön.

För att undvika kontamination bör lämpliga försiktighetsåtgärder vidtas avseende den aktivitet som patienten utsöndrar.

Efter terapeutiska doser bör förälder undvika närkontakt med barnet under minst en vecka pga. strålskyddsskäl.

Den terapeutiska administreringen av läkemedlet till patienter med signifikant nedsatt njurfunktion kräver särskild uppmärksamhet när det gäller den administrerade aktiviteten.


Den huvudsakliga biverkningen hos barn är trombocytopeni (isolerade) eller benmärgssuppression, framförallt om benmärgen är tumörinfiltrerad.


Kvinnor som får iobenguan [131I] måste rådges att undvika en graviditet åtminstone 6-12 månader efter behandlingen avlutats.


Exponeringen för joniserande strålning måste kunna motiveras utifrån sannolika fördelar. Den tillförda aktiviteten skall vara sådan att den resulterande stråldosen är så låg som rimligen är möjligt med hänsyn till behovet av att uppnå avsett terapeutiskt resultat.


Den stråldos som erhålls vid terapeutisk exponering kan resultera i högre incidens av cancer och mutationer. Det är alltid nödvändigt att säkerställa att riskerna med strålningen är mindre än från själva sjukdomen.


Detta radioaktiva läkemedel får användas och administreras endast av behöriga personer.

Radiofarmaka avsedda att administreras till patienter skall beredas av användaren på ett sätt som uppfyller strålskyddskrav såväl som farmaceutiska kvalitetskrav.


Hjälpämnen:

Produkten innehåller bensylalkohol, 10 mg/ml. Som kan ge förgiftningar eller anafylaktiska reaktioner hos barn under 3 år.

Detta läkemedel innehåller 67,5 mg natrium per dos. Detta bör beaktas för patienter som ordinerats saltfattig kost.

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Följande läkemedel kan, eller antas kunna, förlänga eller reducera upptaget av iobenguan [131I], i neurallisttumörer:

- Nifedipin (kalciumantagonist) har rapporteratsförlänga retentionen av iobenguan.


Minskat upptag observerades vid administrering av terapeutiska behandlingar med:

Antihypertensiva läkemedel som reserpin, labetalol, kalciumantagonister (diltiazem, nifedipin och verapamil).


Följande läkemedel förväntas hämma upptaget av iobenguan. Hittills finns dock inga bevis för detta.

Dessa läkemedel bör utsättas innan behandling påbörjas (vanligtvis fyra biologiska halveringstider).


Andra läkemedel kan interagera med iobenguan, dock saknas formella bevis för detta.


Antiemetika:
Särskild omsorg måste ägnas åt valet av antiemetika som ofta ges för att dämpa illamående till följd av administrering av iobenguan [
131I] i terapeutiska mängder. Antiemetika som är dopamin/serotoninreceptor antagonister stör inte upptaget av iobenguan [131I] vid koncentrationer som används i klinisk praxis.

Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Iobenguan [131I] är kontraindicerat under fastställd eller misstänkt graviditet eller om graviditet inte har uteslutits (se avsnitt 4.3). Vid administrering av radioaktiva läkemedel, skall kvinnor i fertil ålder alltid tillfrågas om eventuell graviditet. Kvinnor med en utebliven menstruation bör anses som gravid tills det motsatta kunnat bevisas. Kvinnor som får iobenguan [131I] ska avrådas att bli gravida inom 6-12 månader efter administrering av läkemedel.

Reproduktionstoxiska studier på djur av iobenguan har ej utförts.


Amning

Det är ej känt i vilken utsträckning jod[131I] passerar över i modersmjölk efter injektion av iobenguan[131I]. I de fall där administrering bedöms vara nödvändigt måste amningen avbrytas helt. Innan ett radioaktivt läkemedel ges till en ammande kvinna, måste man överväga om det är rimligt att uppskjuta undersökningen tills amningen upphört och om det mest lämpliga valet av radioaktivt läkemedel har gjorts med hänsyn till utsöndringen av radioaktivitet i bröstmjölk.


Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Ej relevant, terapeutiska doseringar får administreras enbart till inneliggande patienter.

Biverkningar

Biverkningsfrekvens defineras enligt följande:

Mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100 till <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000 till <1/100), sällsynta (≥1/10 000 till <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000). Inga kända (kan ej beräknas från tillgängliga data).


Organsystem klassificering

Biverkningar

Infektioner och infestationer

Ingen känd frekvens



Ökad benägenhet för infektion.

Benigna och maligna neoplasier och ospecificerat (inklusive cystor och polyper)

Ingen känd frekvens



Leukemi, sekundära maligna cancerarter.

Blodet och lymfsystemet

Ingen känd frekvens (kan ej beräknas från tillgängliga data)



Benmärgsdepression, anemi, trombocytopeni, neutropeni.

Endokrina rubbningar

Ingen känd frekvens


Hypotyreos, med eventuell tillväxthämning hos barn. Hypertyreoidism.

Magtarmkanalen

Mycket vanliga

Ingen känd frekvens



Illamående, kräkningar

Salivkörtel konditioner

Skador, förgiftningar och behandlingskomplikationer

Ingen känd frekvens


Strålningsskada (inklusive smärta associerat med strålning, interstitiell lungsjukdom, övergående sialoadenit, hypogonadism, ovariesvikt).


Exponering för joniserande strålning innebär risk för cancerinduktion och utveckling av ärftliga defekter. För diagnostiska nuklearmedicinska undersökningar tyder aktuella erfarenheter på att dessa negativa effekter kommer att uppträda i låg frekvens tack vare de låga stråldoser som är aktuella.


Vanligtvis är det inte möjligt att skilja mellan biverkningar som resultat av tidigt begynnande radiotoxiska effekter, reaktioner p g a administreringen av meta-jodbensylguanidin eller reaktioner som resultat av att en stor vätskevolym infunderats i patienter som tidigare fått omfattande cytostatikainfusioner, vilka kan förorsaka liknande biverkningar.

Överdosering

Detta preparat skall användas av behörig personal i sjukhusmiljö. Under sådana förhållanden föreligger endast teoretisk risk för överdosering.


Effekten av en överdos av iobenguan beror på adrenalinfrisättning. Effekten är kortvarig och fordrar stödåtgärder i avsikt att sänka blodtrycket: omedelbar injektion av en alfaadrenerg blockerare (fentolamin) följd av en betablockerare (propranolol).

Effekten av en överdos med åtföljande hög stråldos kan reduceras genom främjande av diures med täta blåstömningar.

Farmakologiska Egenskaper

Farmakodynamiska egenskaper

Faramakoterapeutisk grupp: Terapeutiska radiofarmaka

ATC-kod: V10XA02


Iobenguan[131I är en radiojod-märkt aralkylguanidin (derivat av bensylguanidin). Dess struktur innehåller guanidin-gruppen från guanetidin kopplat till en bensylgrupp till vilken jod tillsättes. Liksom guanetidin blockerar aralkylguanidinerna adrenerga neuron. Som en följd av de funktionella likheterna mellan adrenerga neuron och kromaffina celler i binjuremärgen lokaliseras iobenguan till binjuremärgen och till kromaffina celler i hjärtmuskel och andra vävnader med riklig sympatisk innervering.


Transport av iobenguan genom cellmembranen hos celler som har sitt ursprung i neutrallisten är en aktiv process när läkemedelskoncentrationen är låg (såsom i diagnostiska doser). Upp-tagsmekanismen kan hämmas genom upptag av inhibitorer som t.ex. desmetylimipramin. När läkemedlet ges i högre koncentrationer (som i terapeutiska doser) blir även passiva diffusionsprocesser viktiga. Följaktligen är det en aktiv mekanism som överför åtminstone en del av det intracellulära iobenguanet till lagrande granuale inne i cellerna.

Farmakokinetiska egenskaper

Iobenguan utsöndras till stor del oförändrat genom njurarna. 70 till 90% av en administrerad dos återfanns i urin inom 4 dagar. Följande metaboliska nedbrytningsprodukter återfanns i urin: iod[131I], metajod[131I]hippursyra, hydroxy-jodo[131I]bensylguanidin och metajodo[131I]-bensoesyra. Dessa substanser svarar för 5-15% av den administrerade dosen.


I iobenguans distributionsmönster ses ett initialt upptag i levern (33% av den administrerade dosen) och mindre i lungorna (3%), myocardium (0,8%), mjälte (0,6%) och spottkörtlar (0,4%). I normala binjurar (binjuremärgen) är upptaget så lågt att dessa ej kan visualiseras med iobenguan[131I]. Hyperplastiska binjurar visar ett högt upptag.

Prekliniska säkerhetsuppgifter

För omärkt iobenguan redovisas följande prekliniska toxikologiska uppgifter vid intravenös tillförsel. Vid engångstillförsel är en dos av storleksordningen 50 mg/kg letal för hälften av djuren (mus, råtta). Vid upprepad tillförsel är 20 mg/kg letalt för hund och den högsta tolererade dosen för råtta. Vid upprepad tillförsel är 10 mg/kg lever- och hjärttoxiskt. Från dosen 2,5 mg/kg och uppåt kan ses effekter på blodtryck, hjärtrytm och andning.


Säkerhetsmarginalen mellan den mängd iobenguan som en terapeutisk dos (4-8 mg) innebär och den nivå vid vilken oönskade effekter av iobenguan kan uppträda är snäv. Iobenguan visade ej tecken på mutagen potential i ett test in vitrooch ett test in vivo. Studier beträffande iobenguanets embryotoxicitet och karcinogenicitet har ej publicerats.

Farmaceutiska Uppgifter

Förteckning över hjälpämnen

Natriumklorid

Bensylalkohol

Vatten för injektionsvätskor.

Inkompatibiliteter

Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns under avsnitt 12.

Hållbarhet

Hållbarheten är 2 dagar efter angiven referenstidpunkt.

Särskilda förvaringsanvisningar

Preparatet skall förvaras vid-78oC (torris=fast karbondioxid) till ungefär en timme före användning.

Förpackningstyp och innehåll

Injektionsflaska av glas med butylgummi propp som har ett ytskick bestående av PTCF.


Förpackningsstorlek: 1 injektionsflaska med 185-740 MBq/ml.

Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Ej använt läkemedel och avfall ska hanteras enlighet gällande anvisningar.

Innehavare av Godkännande För Försäljning

GE Healthcare Limited

Amersham Place

Little Chalfont

Buckinghamshire HP7 9NA

Storbritannien

Nummer på godkännande för försäljning

12753

Datum för Första Godkännande/Förnyat Godkännande

1995-06-21/2009-06-21

Datum för Översyn av Produktresumén

2011-10-04

Absorberad dos och effektiv dos

Den beräknade absorberade dosen per aktivitetsenhet till en genomsnittligt vuxen patient

(70 kg) efter en intravenös injektion av iobenguan[131I] finns i tabellen nedan. Data från ICRP (International Commission of Radiological Protection) publikation 53 (vol 18 - Nr 1-4,1987): ”Radiation Dose to Patients from Radiopharmaceuticals”. Värdena för både Effektiv dos (E) ochEffektiv dosekvivalent(HE) anges. Värdet för Effektiv dos har erhållits genom att använda de reviderade viktningsfaktorer som publicerats i ICRP publikation 60. Beräkningarna inkluderar ett större antal organ än de som används för beräkning av den Effektivadosekvivalentensom baserar sig på viktningsfaktorer publicerade i ICRP publikation 26.


Den absorberade dosen till vissa organ, som kanske ej är terapins målorgan, kan påverkas avsevärt av patofysiologiska förändringar till följd av sjukdomsprocessen. Detta bör tas i beaktande när följande information används.


De organ som använts för uträkning av effektiv (helkropp) dosekvivalent är de sju standardorganen och de andra fem organen som har den högsta absorberande dosen.


Organ

Absorberad dos (mikroGy/MBq)


Vuxen

15 år

10 år

5 år

1 år

Lever

830

1100

1600

2400

4600

Urinblåsevägg

590

730

1100

1700

3300

Mjälte

490

690

1100

1700

3200

Spottkörtlar

230

280

380

510

750

Lungor

Binjurar

190

170

280

230

390

330

600

450

1200
690

Njurar

120

140

210

300

510

Bukspottkörteln

100

130

200

320

570

Livmoder

80

100

160

260

480

Övre tjocktarmsvägg

80

96

160

260

480

Tunntarm

74

91

150

240

450

Bröst

69

69

110

180

350

Röd benmärg

67

83

130

190

350

Äggstockar

66

88

140

230

420

Benytor

61

72

110

180

360

Tymus

61

78

120

191

457

Testiklar

59

70

110

190

360

Muskler

57

73

115

184

355

Sköldkörtel

50

65

110

180

350

Hjärna

42

54

91

151

290


Värden för både Effektiv dos(E) och Effektiv dosekvivalent (HE)anges.


Effektiv dos (E) (mSv/MBq)

0,14

0,19

0,29

0,45

0,85







Effektiv dosekvikvalent (HE) (mSv/MBq)

0,20

0,26

0,40

0,61

1,10


Ovanstående data är tillämpliga vid normal farmakokinetisk funktion. I synnerhet då njurfunktionen är nedsatt, beroende på sjukdom eller tidigare behandling, kan effektiva dosekvivalenten och den absorberade dosen som ges till organen (särskilt ben, röd benmärg och lungor) öka betydligt.


instruktion för beredning av radiofarmaka

Ungefär 1 timme före administration skall injektionsflaskan i sitt blyhölje tinas i ett vattenbad som ej överstiger 50oC.


Kan spädas med natriumklorid injektionsvätska.


Ej använt läkemedel och avfall ska hanteras enlighet gällande anvisningar.