Information för alternativet: Mitomycin Medac 20 Mg Pulver Och Vätska Till Intravesikal Lösning, visa andra alternativ

Välj alternativ:

1. Mitomycin Medac 20 Mg Pulver Och Vätska Till Intravesikal Lösning
2. Mitomycin Medac 40 Mg Pulver Och Vätska Till Intravesikal Lösning

PRODUKTRESUMÉ

Mitomycin medac, 20 mg, pulver och vätska till intravesikal lösning

Varje injektionsflaska med Mitomycin medac innehåller 20 mg mitomycin.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Pulver och vätska till intravesikal lösning

Pulver: grått till gråblått pulver eller kaka.

Spädningsvätska: En klar och färglös lösning.

Mitomycin medac är indicerat för intravesikal administrering för förebyggande av återfall av ytlig blåscancer efter transuretral resektion hos vuxna.

Mitomycin medac ska endast användas på strikt indikation av läkare med erfarenhet av denna typ av behandling.

Mitomycin medac är avsett för intravesikal användning efter beredning.

Dosering

Det finns många intravesikala mitomycinregimer, som varierar beträffande dos, instillationsfrekvens och behandlingsduration.

Om inte annat anges, är dosen 20 ‑ 40 mg mitomycin som instilleras i blåsan en gång i veckan. Regimer med instillationer varannan vecka, varje månad eller var tredje månad kan också användas.

Specialisten ska besluta om optimal regim, frekvens och behandlingsduration på individuell patientbasis.

Urinens pH ska vara högre än pH 6.

Särskilda populationer

Dosen måste reduceras hos patienter som har genomgått omfattande tidigare cytostatikabehandling, vid myelosuppression eller hos äldre patienter.

Tillgängliga data från kliniska studier avseende användning av mitomycin till patienter ≥65 år är otillräckliga.

Läkemedlet ska inte användas hos patienter med nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.3).

Läkemedlet rekommenderas inte för patienter med nedsatt leverfunktion på grund av brist på effekt- och säkerhetsdata i denna patientgrupp.

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för mitomycin för barn har inte fastställts.

Inga data finns tillgängliga.

Administreringssätt

Mitomycin medac är avsett för intravesikal användning efter beredning.

Anvisningar om beredning och spädning av läkemedlet före administrering finns i avsnitt 6.6.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Amning

Blåsväggsperforation

Cystit

På grund av mitomycins toxiska effekter på benmärgen måste andra myelotoxiska behandlingsmetoder (speciellt andra cytostatika, strålbehandling) användas med särskild försiktighet för att minimera risken för additiv myelosuppression.

Långvarig behandling kan leda till kumulativ benmärgstoxicitet. Benmärgssuppression kan visa sig först efter en fördröjning, är mest uttalad efter 4 ‑ 6 veckor, ackumuleras efter långvarig användning och kräver därför ofta individuell dosjustering.

Äldre patienter har ofta reducerad fysiologisk funktion, benmärgsdepression, som kan vara fördröjd. Administrera därför mitomycin med särskild försiktighet i denna population med noggrann övervakning av patientens tillstånd.

Mitomycin är en mutagen och potentiellt karcinogen substans för människa. Kontakt med hud och slemhinnor ska undvikas.

Vid lungsymtom som inte kan tillskrivas den bakomliggande sjukdomen ska behandlingen omedelbart avbrytas. Lungtoxicitet behandlas lämpligen med steroider.

Behandlingen ska också omedelbart avbrytas vid symtom på hemolys eller indikationer på nedsatt njurfunktion (nefrotoxicitet). Förekomsten av hemolytiskt uremiskt syndrom (HUS: irreversibel njursvikt, mikroangiopatisk hemolytisk anemi [MAHA-syndrom] och trombocytopeni) är vanligtvis dödlig.

Vid doser på > 30 mg mitomycin/m² kroppsyta har mikroangiopatisk hemolytisk anemi observerats. Noggrann övervakning av njurfunktionen rekommenderas.

Nya fynd tyder på att ett terapeutiskt försök kan vara lämpligt för att avlägsna immunkomplex som verkar spela en viktig roll vid symtomdebuten genom stafylokockprotein A.

Förekomst av akut leukemi (i vissa fall efter preleukemisk fas) och myelodysplastiskt syndrom har rapporterats hos patienter som samtidigt behandlats med andra antineoplastika.

Möjlig interaktion vid systemisk behandling

Myelotoxiska interaktioner med andra benmärgstoxiska behandlingsmetoder (speciellt andra cytotoxiska medel och strålning) är möjliga.

En kombination med vinkaalkaloider eller bleomycin kan förstärka lungtoxiciteten.

En ökad risk för hemolytiskt-uremiskt syndrom har rapporterats hos patienter som fått en samtidig administrering av mitomycin och 5‑fluoruracil eller tamoxifen.

I djurstudier resulterade pyridoxinhydroklorid (vitamin B₆) i förlust av mitomycins effekt.

Inga injektioner med levande vacciner ska ges i samband med mitomycinbehandling, eftersom detta kan resultera i en ökad risk för infektion med det levande vaccinet.

Doxorubicins hjärttoxicitet kan förstärkas av mitomycin.

Graviditet

Det finns inga data från användningen av mitomycin hos gravida kvinnor. Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt 5.3). Mitomycin har mutagen, teratogen och karcinogen effekt och kan därför skada embryoutvecklingen.

Kvinnor får inte bli gravida under behandling med mitomycin. I händelse av graviditet under behandling måste genetisk rådgivning ges.

Amning

Data tyder på att mitomycin utsöndras i bröstmjölk. På grund av mitomycins bevisade mutagena, teratogena och karcinogena effekter måste amning avbrytas under behandling med mitomycin (se avsnitt 4.3).

Fertilitet

Könsmogna patienter ska använda preventivmedel eller vara sexuellt avhållsamma under kemoterapin och i 6 månader därefter.

Mitomycin är gentoxiskt. Män som behandlas med mitomycin avråds därför från att avla barn under behandling och i 6 månader därefter och söka rådgivning angående bevarande av sperma innan behandling påbörjas på grund av risken för irreversibel infertilitet orsakad av mitomycinbehandling.

Även om det används i enlighet med anvisningarna kan detta läkemedel orsaka illamående och kräkningar och därmed försämra reaktionstiderna i sådan utsträckning att förmågan att framföra motorfordon eller använda maskiner försämras. Detta gäller i ännu högre grad i samband med konsumtion av alkohol.

Biverkningar anges nedan efter organsystem och frekvens. Frekvenserna nedan definieras som:

mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000) eller ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Möjliga biverkningar vid intravesikal behandling

Biverkningar kan vara följden antingen av lösningen för intravesikal instillation eller en djup resektion.

De vanligaste biverkningarna av intravesikalt administrerat mitomycin är allergiska hudreaktioner i form av lokalt exantem (t.ex. kontaktdermatit, även i form av palmoplantart erytem) och cystit.

Hud och subkutan vävnad	Vanliga Allergiska hudutslag, kontaktdermatit, palmoplantart erytem, klåda Sällsynta Generaliserat exantem
Njurar och urinvägar	Vanliga Cystit (eventuellt hemorragisk), dysuri, nokturi, pollakisuri, hematuri, lokal irritation i blåsväggen Mycket sällsynta eller ingen känd frekvens Nekrotiserande cystit, allergisk (eosinofil) cystit, stenos i efferenta urinvägar, minskad blåskapacitet, förkalkning av blåsväggen, blåsperforation.

Om cystit uppstår ska symtomatisk behandling med lokala antiinflammatoriska och analgetiska medel ges. I de flesta fall kan mitomycinbehandlingen fortsätta, vid behov med reducerad dos. Enstaka fall av allergisk (eosinofil) cystit har rapporterats som krävde att behandlingen avbröts.

Efter intravesikal administrering når endast mindre mängder mitomycin den systemiska cirkulationen. Trots det har i mycket sällsynta fall följande systemiska biverkningar rapporterats:

Möjliga systemiska biverkningar som är mycket sällsynta efter intravesikal administrering

Blodet och lymfsystemet	Leukocytopeni, trombocytopeni
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum	Interstitiell lungsjukdom
Magtarmkanalen	Illamående, kräkningar, diarré
Lever och gallvägar	Förhöjda transaminaser
Hud och subkutan vävnad	Alopeci
Njurar och urinvägar	Nedsatt njurfunktion
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället	Feber

Möjliga biverkningar vid systemisk behandling

De vanligaste biverkningarna av mitomycin som administreras systemiskt är gastrointestinala symtom såsom illamående och kräkningar, samt benmärgssuppression med leukopeni och vanligen dominerande trombocytopeni. Denna benmärgssuppression förekommer hos upp till 65 % av patienterna.

Hos upp till 10 % av patienterna måste allvarlig organtoxicitet i form av interstitiell pneumoni eller nefrotoxicitet förväntas.

Mitomycin är potentiellt hepatotoxiskt.

Blodet och lymfsystemet	Mycket vanliga Benmärgssuppression, leukopeni, trombocytopeni Sällsynta Livshotande infektion, sepsis, hemolytisk anemi
Immunsystemet	Mycket sällsynta Allvarlig allergisk reaktion
Hjärtat	Sällsynta Hjärtsvikt efter tidigare behandling med antracykliner
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum	Vanliga Interstitiell pneumoni, dyspné, hosta, andfåddhet Sällsynta Pulmonalishypertension, pulmonell venocklusiv sjukdom
Magtarmkanalen	Mycket vanliga Illamående, kräkningar Mindre vanliga Mukosit, stomatit, diarré, anorexi
Lever och gallvägar	Sällsynta Nedsatt leverfunktion, förhöjda transaminasnivåer, gulsot, venocklusiv leversjukdom
Hud och subkutan vävnad	Vanliga Exantem, allergiska hudutslag, kontaktdermatit, palmoplantart erytem Mindre vanliga Alopeci Sällsynta Generaliserat exantem
Njurar och urinvägar	Vanliga Nedsatt njurfunktion, förhöjd kreatininnivå i serum, glomerulopati, nefrotoxicitet Sällsynta Hemolytiskt uremiskt syndrom (HUS) (vanligtvis dödligt), mikroangiopatisk hemolytisk anemi (MAHA-syndrom)
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället	Vanliga Efter extravasation: cellulit, vävnadsnekros Mindre vanliga Feber

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelsverket.se

Vid överdosering måste svår myelotoxicitet eller till och med myeloftis förväntas, där fullt utvecklad klinisk effekt endast uppnås efter ca 2 veckor.

Tiden tills antalet leukocyter sjunkit till lägsta värdet kan vara 4 veckor. Långvarig noggrann hematologisk övervakning måste därför ske vid misstanke om överdoser.

Hittills har dock inga fall av överdosering vid intravesikal administrering rapporterats.

Eftersom det inte finns någon effektiv antidot ska yttersta försiktighet iakttas vid varje administrering.

Farmakoterapeutisk grupp: cytostatiska/cytotoxiska medel, cytotoxiska antibiotika och närbesläktade substanser, övriga cytotoxiska antibiotika, ATC-kod: L01DC03

Antibiotikumet mitomycin är ett cytostatiskt läkemedel från gruppen alkylerande medel.

Mitomycin är ett antibiotikum med antineoplastisk effekt som isolerats från Streptomyces caespitosus. Det finns i inaktiv form. Aktiveringen till ett trifunktionellt alkyleringsmedel sker snabbt, antingen vid fysiologiskt pH i närvaro av NADPH i serum eller intracellulärt i praktiskt taget alla celler i kroppen med undantag för cerebrum, eftersom blod-hjärnbarriären inte passeras av mitomycin. De tre alkylerande radikalerna härrör alla från en kinon-, en aziridin- och en uretangrupp. Verkningsmekanismen baseras främst på DNA (i mindre utsträckning RNA)-alkylering med motsvarande hämning av DNA-syntesen. Graden av DNA-skada korrelerar med den kliniska effekten och är lägre i resistenta celler än i känsliga celler. Liksom med andra alkylerande medel, skadas prolifererande celler i större utsträckning än de som befinner sig i cellcykelns vilofas (G0). Dessutom frigörs fria peroxidradikaler, särskilt vid högre doser, vilket resulterar i DNA-brott. Frisättningen av peroxidradikaler åtföljs av organspecifika biverkningsmönster.

Efter intravenös administrering av 10 ‑ 20 mg/m² mitomycin har maximala plasmanivåer på 0,4 ‑ 3,2 μg/ml uppmätts. Den biologiska halveringstiden är kort, mellan 40 och 50 minuter. Serumnivån sjunker biexponentiellt, brant inom de första 45 minuterna och därefter långsammare.

Efter ca 3 timmar ligger serumnivåerna vanligtvis under detektionsgränsen. Metabolism och eliminering sker främst i levern. Följaktligen har höga koncentrationer av mitomycin hittats i gallblåsan. Renal utsöndring spelar endast en mindre roll med avseende på eliminering.

Vid intravesikal behandling absorberas mitomycin endast i obetydliga doser. Trots det kan en systemisk effekt inte uteslutas helt.

I djurförsök har mitomycin en toxisk effekt på alla prolifererande vävnader, särskilt celler i benmärg och gastrointestinal slemhinna, och även spermatogenesen hämmas.

Mitomycin har mutagena, karcinogena och teratogena egenskaper, vilket kan visas i lämpliga experimentella modeller.

Vid injektion utanför en ven eller extravasation i omgivande vävnad orsakar mitomycin svår nekros.

Pulver till lösning för intravesikal användning: urea.

Spädningsvätska till intravesikal lösning: natriumklorid och vatten för injektionsvätskor.

Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns i avsnitt 6.6.

Mitomycin medac, injektionsflaskor med 20 mg mitomycin och instillationssats

9 månader

Efter beredning ska produkten användas omedelbart.

Förvaras vid högst 25 °C. Förvara injektionsflaskan i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter beredning finns i avsnitt 6.3.

Mitomycin medac finns i en injektionsflaska av klarglas (typ I) med fluorpolymerbelagd brombutylgummipropp och en avrivbar aluminiumförsegling.

Förpackningar med 1 injektionsflaska (20 ml), 1 PVC-påse på 20 ml med 0,9 % natriumkloridlösning, katetrar

Förpackningar med 4 injektionsflaskor (20 ml), 4 PVC-påsar på 20 ml med 0,9 % natriumkloridlösning, katetrar

Förpackningar med 5 injektionsflaskor (20 ml), 5 PVC-påsar på 20 ml med 0,9 % natriumkloridlösning, katetrar

Förpackningar med 6 injektionsflaskor (20 ml), 6 PVC-påsar på 20 ml med 0,9 % natriumkloridlösning, katetrar

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Lös upp innehållet i en injektionsflaska med Mitomycin medac, 20 mg (motsvarande 20 mg mitomycin) i 20 ml steril 0,9 % natriumkloridlösning. Innehållet i injektionsflaskan måste lösas upp och bilda en blålila, klar lösning inom 2 minuter.

Endast klara lösningar får användas.

Innehållet i injektionsflaskorna är endast avsett för engångsbruk/en enda instillation. Ej använd lösning måste kasseras.

Den färdigberedda lösningen är ljuskänslig.

Mitomycin medac får inte användas i blandade injektioner. Andra injektions- eller infusionsvätskor, lösningar måste administreras separat.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Bruksanvisning för spädningsvätskan till intravesikal lösning (instillationssats)

Fig. 1‑7:

(1)

Riv upp skyddet, men ta inte bort det helt! Detta skyddar spetsen på instillationssystemet från kontamination till sista minuten.

(2)

Ta av locken från injektionsflaskan och instillationssystemet. Placera avfallspåsen nära till hands.

(3)

Håll injektionsflaskan lodrätt, tryck fast den ordentligt på adaptern på instillationssystemet och vänd den en eller två gånger.

(4)

Håll slangen (inte injektionsflaskan) lodrätt och bryt av den övre ventilen genom att böja den fram och tillbaka.

(5)

Pumpa in vätska i injektionsflaskan, men fyll inte injektionsflaskan helt.

(6)