Produktresumé

Mitoxantron Ebewe 2 mg/ml koncentrat till infusionsvätska, lösning

1 ml koncentrat till infusionsvätska, lösning innehåller

2 mg mitoxantron (som mitoxantronhydroklorid).

1 injektionsflaska med 5 ml koncentrat till infusionsvätska innehåller 10 mg mitoxantron (som mitoxantronhydroklorid).

1 injektionsflaska med 10 ml koncentrat till infusionsvätska innehåller 20 mg mitoxantron (som mitoxantronhydroklorid).

1, 5 eller 10 injektionsflaskor är paketerade i en kartong.

Detta läkemedel innehåller 0,148 mmol/ml natrium (3,42 mg/ml).

1 injektionsflaska med 5 ml lösning innehåller 0,739 mmol natrium (17,10 mg).

1 injektionsflaska med 10 ml lösning innehåller 1,478 mmol natrium (34,14 mg).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Koncentrat till infusionsvätska, lösning

Klar, blå lösning, fri från partiklar.

Mitoxantron är indicerat för behandling av metastaserad bröstcancer, non‑Hodgkin´s lymfom, akut icke-lymfatisk leukemi hos vuxna, som monoterapi eller i kombination med andra onkologiska läkemedel.

Smärta relaterad till avancerad hormonrefraktär prostatacancer i kombination med lågdos kortikosteroider när etablerad smärtbehandling är otillräcklig eller olämplig.

Vuxna och äldre

Metastaserad bröstcancer, non‑Hodgkin´s lymfom:

Monoterapi: Rekommenderad initial dos mitoxantron är 14 mg/m²kroppsyta, givet som intravenös singeldos. Denna fulldos kan upprepas 21 dagar efter den senaste administreringen om leukocyter och trombocyter uppnått acceptabla nivåer. En lägre initial dos (12 mg/m²eller mindre)rekommenderas hos patienter med benmärgshämning, på grund av tidigare kemoterapi eller dåligt allmäntillstånd.

Dosjustering och tidpunkt för efterföljande dosering bestäms utifrån en klinisk bedömning av graden och durationen av myelosuppression. Mitoxantron ska ej ges till patienter som har neutrofiler <1 500 mm³och/eller trombocyter <25 000 mm³ . Följande tabell föreslås som en vägledning till dosjustering vid behandling av avancerad bröstcancer och non‑Hodgkin´s lymfom, baserat på lägsta hematologiska värde (vilket vanligen inträffar omkring 10 dagar efter dosering).

Lägsta värde efter föregående dos
Leukocyter (per mm3 )	Trombocyter (per mm3)	Tid för återhämtning	Följande dos efter adekvat hematologisk återhämtning
>1 500	och >50 000	21 dagar	Upprepa föregående dos efter återhämtning
>1 500	och>50 000	>21 dagar	Avvakta tills återhämtning skett, upprepa sedan föregående dos.
<1 500	eller <50 000	Obestämd tid	Efter återhämtning, minska med 2 mg/m2 från föregående dos
<1 000	eller <25 000	Obestämd tid	Efter återhämtning, minska med 4 mg/m2 från föregående dos

Kombinationsterapi:Mitoxantron har givits som del av kombinationsterapi. Vid metastaserad bröstcancer har kombinationer av mitoxantron och andra cytostatika, inklusive cyklofosfamid och 5‑fluorouracil eller metotrexat och mitomycin C, visats vara effektiva. För information om dosmodifiering och administrering hänvisas till publicerad litteratur.

När mitoxantron används i kombinationsterapi med ett annat myelosuppressivt medel ska den initiala dosen av mitoxantron reduceras med 2‑4 mg/m²jämfört med rekommenderade doser för monoterapi. Efterföljande dosering beror på graden och durationen av myelosuppression, i enlighet med tabellen ovan.

Akut icke‑lymfatisk leukemi:

Monoterapi vid recidiv: Den rekommenderade dosen för induktion av remission är 12 mg/m²kroppsyta, givet som en intravenös engångsdos dagligen under 5 dagar i följd (totalt 60 mg/m²). Patienter som uppnådde en fullständig remission i kliniska studier med en dos på 12 mg/m² dagligen i 5 dagar, gjorde det efter den första induktionskuren.

Smärtlindring vid hormonrefraktär prostatacancer:

12 mg/m²som intravenös korttidsinfusion med 21 dagars intervall i kombination med 10 mg peroralt prednison.

Följande tabell föreslås som en vägledning till dosjustering vid behandling av smärta relaterad till hormonrefraktär prostatacancer.

Blodvärden strax före nästa administrering:

Leukocyter	Granulocyter	Trombocyter	Dosjustering under efterföljande kur
> 3 x 109/l och	>1,5 x 109/l och	> 150 x 109/l	Ingen dosjustering
< 3 x 109/l eller	<1,5 x 109/l eller	< 150 x 109/l	Avvakta med följande kur tills godtagbara blodvärden uppnåtts (veckovis kontroll)

Lägsta blodvärden (10‑14 dagar efter administrering)

Granulocyter	Trombocyter	Dosjustering under efterföljande kur
< 0,5 x 109/l eller	< 50 x 109/l	Minska dosen med 2 mg/m2
> 1,0 x 109/l och	> 100 x 109/l	Vid minimal icke-hematologisk toxicitet: öka dosen med 2 mg/m2

Kombinationsterapi:Mitoxantron har använts i kombinationsregimer för behandling av akut icke-lymfatisk leukemi (ANLL). Störst klinisk erfarenhet finns av mitoxantron kombinerat med cytarabin. Denna kombination har använts framgångsrikt såväl vid primär behandling av akut icke‑lymfatisk leukemi (ANLL) som vid recidiv.

En effektiv regim för induktion hos tidigare obehandlade patienter har varit mitoxantron 10‑12 mg/m²intravenöst i 3 dagar kombinerat med cytarabin 100 mg/m² intravenöst i 7 dagar (kontinuerlig infusion). Detta följs av en andra induktion och konsoliderande kurer, i enlighet med vad behandlande läkare finner lämpligt. I kliniska studier har durationen av behandlingen vid induktion och konsoliderande kurer med mitoxantron reducerats till 2 dagar och den med cytarabin till 5 dagar. Behandlande läkare bör emellertid modifiera ovan nämnda regim utifrån individuella patientfaktorer.

Effekt har även visats för mitoxantron i kombination med etoposid hos patienter som hade recidiv eller inte svarade på konventionell kemoterapi. Användning av mitoxantron i kombination med etoposid, liksom kombinationsregimer med andra cytostatika, kan resultera i högre myelosuppression än användning av mitoxantron enbart.

Dosjustering ska göras av behandlande läkare med hänsyn till toxicitet, behandlingssvar och individuella patientegenskaper.

Hos patienter med avvikande svar på leverfunktionstester kan dosjustering bli nödvändig. Hos patienter med leversjukdom ska försiktighet iakttagas.

Hos patienter med njursjukdom ska försiktighet iakttagas (se avsnitt 5.2 Farmakokinetiska egenskaper).

För information om specifika dosregimer hänvisas till publicerad litteratur.

Barn och ungdomar:

Eftersom erfarenhet av mitoxantron vid pediatrisk leukemi är begränsad, kan ejdoserings-rekommendationer för denna patientgrupp ges i nuläget.

Administreringssätt

Endast för intravenös användning.

Produkten ska spädas före användning. Anvisningar om spädning av läkemedlet före administrering finns i avsnitt 6.6.

Försiktighet ska iakttas för att undvika att mitoxantron kommer i kontakt med hud, slemhinnor och ögon.

Om extravasering inträffar ska administreringen avbrytas omedelbart och startas på nytt i en annan ven. Vävnadsskada efter extravasering av mitoxantron kan likna den från ett irriterande ämne eller ibland den från ett vävnadsretande ämne. Se avsnitt 6.2 och 6.6.

• Överkänslighet mot den aktiva substansen, andra antracendioner eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1

• Mitoxantron får inte administreras intraarteriellt, subkutant, intramuskulärt eller intratekalt.

• Användning till patienter med svår benmärgssuppression.

• Amning (för information om graviditet och amning, se avsnitt 4.6).

Mitoxantron får endast användas av läkare med erfarenhet av onkologi.

Regelbunden övervakning av kliniska, hematologiska och biokemiska parametrar krävs under behandlingen. Fullständigt blodstatus måste tas fortlöpande under behandlingen. Baserat på dessa värden kan dosjustering bli nödvändig (se avsnitt 4.2).

Mitoxantron Ebewe är inte avsett för subkutan, intramuskulär eller intraarteriell injektion. Det finns rapporter om lokal/regional neuropati, ibland irreversibel, efter intraarteriell injektion.

Mitoxantron Ebewe får inte ges som intratekal injektion. Det finns rapporter om neuropati och neurotoxicitet, både central och perifer, efter intratekal injektion. Dessa rapporter har omfattat krampanfall som lett till koma och allvarliga neurologiska följdtillstånd som förlamning med tarm- och blåsdysfunktion.

Felaktig användning kan leda till allvarlig, delvis irreversibel neuropati samt till förlamning och tarm- och blåsdysfunktion.

Försiktighet rekommenderas när mitoxantron används vid pancytopeni eller allvarliga florida infektioner.

Mitoxantron ska användas med försiktighet till patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion.

Fall av funktionella hjärtförändringar, inklusive kronisk hjärtinsufficiensoch minskningar i vänster kammares ejektionsfraktion har rapporterats. Majoriteten av dessa hjärtbesvär har uppstått hos patienter som tidigare behandlats med antracyklinderivat eller mediastinum-/thoraxstrålning, eller hos patienter med befintlig hjärtsjukdom. Patienter i dessa kategorier bör behandlas med mitoxantron med full cytostatikados och normala intervall. Emellertid bör extra försiktighet iakttas hos dessa patienter och noggrann undersökning av hjärtat bör utföras regelbundet från behandlingsstart. Särskild försiktighet ska iakttas hos patienter som tidigare behandlats med maximal kumulativ dos av antracykliner (t.ex. doxorubicin och daunorubicin).

Sekundär leukemi

Topoisomeras II‑hämmare, inklusive mitoxantronhydroklorid, använda i kombination med andra onkologiska läkemedel (särskilt antracykliner) och/eller strålning, har förknippats med utveckling av akut myeloisk leukemi (AML) eller myelodysplastiskt syndrom (MDS). Behandling med enbart mitoxantron har även förknippats med ökad risk att utveckla sekundär akut myeloisk leukemi (se avsnitt 4.5 och 4.8).

Myelosuppression

Mitoxantron kan, oavsett dos, leda till myelosuppression.

Eftersom erfarenheten av långvarig behandling med mitoxantron för närvarande är begränsad föreslås att hjärtundersökningar också utförs på patienter utan identifierabara riskfaktorer under behandling som överstiger en kumulativ dos på 160 mg/m².

Noggrann övervakning rekommenderas vid behandling av patienter med svår leverinsufficiens, ödem, ascites eller pleurautgjutning.

Innehåll av natrium per injektionsflaska:

10 mg/5 ml: 0,739 mmol (17,10 mg) natrium

20 mg/10 ml: 1,478 mmol (34,14 mg) natrium.

Detta bör beaktas av patienter som ordinerats saltfattig kost.

Mitoxantron kan färga urinen blå‑grön upp till 24 timmar efter administrering och patienten ska informeras om detta.

Blåfärgning av hud och naglar har rapporterats. I mycket sällsynta fall kan en reversibel blåfärgning av sklera uppstå.

Vid leukemibehandling med mitoxantron kan hyperurikemi uppstå, till följd av snabb lys av tumörceller. Innan leukemibehandlingen påbörjas bör urinsyranivåerna i serum kontrolleras och urinsyrasänkande behandling sättas in. Systemiska infektioner ska behandlas samtidigt eller omedelbart före behandlingstart med mitoxantron.

Erfarenhet saknas av att administrera mitoxantron på annat sätt än intravenöst. Säkerheten för intratekal användning har ej fastställts.

Immunisering kan vara ineffektiv om den ges under mitoxantronbehandling. Undvik immunisering med levande virusvacciner.

Fertila kvinnor och deras partners ska undvika graviditet och använda effektiva preventivmetoder under behandlingen och under minst 6 månader efter utsättande av behandlingen (se 4.6 Graviditet och amning).

Vid kombinationsbehandling med andra cytostatika kan förhöjd toxicitet (särskilt myelotoxicitet och kardiotoxicitet) inte uteslutas.

Topoisomeras II‑hämmare, inklusive mitoxantron, i kombination med andra onkologiska läkemedel och/eller strålning, har förknippats med utveckling av akut myeloisk leukemi (AML) eller myelodysplastiskt syndrom (MDS) (se även avsnitt 4.4 och 4.8)

Patienten ska inte vaccineras med levande organismer under behandlingen med mitoxantron.

Graviditet

Det finns inga adekvata och välkontrollerade studier på gravida kvinnor. Prekliniska studier har visat reproduktionstoxicitet, mutagenicitet och karcinogenicitet (se avsnitt 5.3 Prekliniska säkerhetsdata) som indikerar en potentiell risk för människa. Djurstudier är otillräckliga avseende teratogenicitet och den potentiella risken för människa är okänd. Mitoxantron bör inte administreras till patienter som är gravida, framför allt inte under graviditetens första trimester. Om läkemedlet används under graviditet eller om patienten blir gravid under behandling med detta läkemedel bör patienten informeras om den potentiella risken för fostret. Fertila kvinnor och deras partner ska undvika graviditet och använda effektiva preventivmetoder under behandlingen och under minst 6 månader efter utsättande av behandlingen.

Om behandling av en gravid patient är nödvändig, ska medicinsk rådgivning ges avseende riskerna för biverkningar på barnet i samband med behandlingen.

Om kvinnan blir gravid under behandlingen ska möjligheten till genetisk rådgivning undersökas.

Amning

Mitoxantron utsöndras i bröstmjölk och betydande koncentrationer (18 nanogram/ml) har rapporterats 28 dagar efter den sista användningen.

Mitoxantron är kontraindicerat under amning (se 4.3 Kontraindikationer).

Amning ska avbrytas under behandlingen.

Fertilitet

Mitoxantron kan vara gentoxiskt. Män som behandlas med mitoxantron rekommenderas därför att inte skaffa barn under behandlingen och upp till 6 månader efter avslutad behandling samt att söka rådgivning om spermakonservering innan behandlingen inleds, eftersom det finns risk för irreversibel infertilitet på grund av behandlingen med mitoxantron.

Mitoxantron är kontraindicerat under amning (se 4.3 Kontraindikationer).

På grund av möjliga biverkningar kan mitoxantron ha mindre eller måttlig effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Frekvenserna definieras enligt följande konvention:

Mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100, <1/10); mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100); sällsynta (≥1/10 000, ≤1/1 000); mycket sällsynta (≤1/10 000); ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Mer än 10 % av patienterna kan drabbas av biverkningar.

Myelosuppression är en dosbegränsande biverkan av mitoxantron. Myelosuppressionen kan bli allvarligare och mer långvarig hos patienter som tidigare genomgått kemoterapi eller strålning.

Vid hormonresistent prostatacancer: I en randomiserad fas‑III‑studie där mitoxantrondosen ökades från och med ett neutrofilantal på > 1 000/mm³observerades neutropeni av 4:e graden (enligt WHO) (totalantalet neutrofila granulocyter < 500/mm³) hos 54 % av patienterna som fick mitoxantron samt prednison i låg dos. Mediandosen var 12 mg/m²; 36 av 84 patienter fick mer än 12 mg/m²mitoxantron. I en separat randomiserad studie där patienter behandlades med 14 mg/m²mitoxantron observerades neutropeni av 4:e graden hos 23 % av patienterna som fick mitoxantron och hydrokortison. Neutropen feber och infektioner förekom i båda studierna hos patienter som behandlades med mitoxantron och hydrokortison. Incidensen av infektioner var 17 % i en av studierna, och incidensen för feber utan infektion var 14 %; i den andra studien förekom systemiska infektioner i 10 %, urinvägsinfektioner i 9 %, hudinfektioner i 5 % och feber i 6 % av fallen. I dessa studier observerades ett trombocytantal på < 50 000/mm³hos 4 % resp. 3 % av patienterna som fick mitoxantron och kortikosteroider.

Infektioner och infestationer:

Mycket vanliga:Infektioner

Vanliga: Övre luftvägsinfektion, pneumoni, sepsis

Ingen känd frekvens:Urinvägsinfektion

Neoplasier; benigna, maligna och ospecificerade (samt cystor och polyper):

Ingen känd frekvens:Akut leukemi

Topoisomeras II‑hämmare, inklusive mitoxantron, i kombination med andra cytostatika och/eller strålning har förknippats med utveckling av akut myeloisk leukemi (AML) eller myelodysplastiskt syndrom (MDS) (se även avsnitt 4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner).

Blodet och lymfsystemet:

Mycket vanliga:Myelosuppression, benmärgshypoplasi, leukopeni, granulocytopeni, trombocytopeni, anemi, neutropeni, onormala mängder leukocyter

Immunsystemet

Mindre vanliga:Immunsuppression, anafylaktisk/anafylaktoid reaktion (inklusive anafylaktisk chock), allergiska reaktioner (inklusive exantem, dyspné, hypotoni)

Metabolism och nutrition:

Vanliga:Anorexi

Ingen känd frekvens:Hyperurikemi

Psykiska störningar

Mindre vanliga: Oro, förvirring

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga:Icke‑specifika neurologiska biverkningar, biverkningar som yrsel, somnolens, neurit, krampanfall, parestesi, huvudvärk

Ögon

Mindre vanliga: Reversibel blåfärgning av sklera, konjunktivit

Hjärtat

Mycket vanliga: övergående EKG-förändringar efter långvarig behandling

Vanliga:asymtomatisk minskad vänsterkammarejektionsfraktion, hjärtinsufficiens, kronisk hjärtinsufficiens efter långvarig behandling (2,6 % med kumulativ dos om 140 mg/m²), sinusbradykardi

Mindre vanliga: Akut arytmi

Sällsynta:Kardiomyopati

Ingen känd frekvens: Hjärtinfarkt

Hjärtfunktionen ska övervakas hos patienter som fått kumulativa doser > 160 mg/m²mitoxantron.

Patienter som tidigare har fått antracyklin eller andra kardiotoxiska onkologiska läkemedel och/eller mediastinal strålterapi och som även lider av underliggande kardiovaskulär sjukdom, har en högre risk för hjärtpåverkan.

Kardiotoxicitet vid behandling med mitoxantron i kumulativa doser lägre än 100 mg/m²har rapporterats efter godkännande för försäljning.

Blodkärl

Mycket vanliga: Hemorragi

Vanliga: Hypotoni

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum:

Ingen känd frekvens: Dyspné

Magtarmkanalen

Mycket vanliga: Lätt illamående och kräkningar hos cirka 50 % av patienterna (svåra hos 1 %), stomatit, diarré, buksmärtor, förstoppning, aptitförlust

Vanliga: Gastrointestinal blödning

Lever och gallvägar

Vanliga:Hepatotoxicitet

Mindre vanliga: Övergående ökning av leverenzymer och bilirubin, gravt nedsatt leverfunktion

Hud och subkutan vävnad

Mycket vanliga: Alopeci grad I‑II hos cirka 50 % av patienterna (svår alopeci är sällsynt)

Vanliga:Utslag, erytem

Mindre vanliga:Blåfärgning av hud och naglar

Ingen känd frekvens:Nagelrubbningar (t.ex. onykolys, nageldystrofi)

Extravasering vid infusionsområdet har rapporterats vilket kan leda till erytem, svullnad, smärta, sveda och/eller blå missfärgning av hud. Extravasering kan leda till vävnadsdöd som kan kräva debridering och hudtransplantation.

Njurar och urinvägar:

Vanliga: Nefrotoxicitet

Mindre vanliga: Missfärgning av urinen inom 24 timmar efter administrering, förhöjda nivåer av serumkreatinin och blodurea

Sällsynta: Hyperurikemi

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Mindre vanliga: Amenorré

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Mycket vanliga: Feber

Vanliga:Trötthet, ödem

Ingen känd frekvens:Flebit har också rapporterats vid infusionsstället, svaghet

Undersökningar

Mycket sällsynta: Viktförändring

Tumörlyssyndrom (karakteriserat av hyperurikemi, hyperkalemi, hyperfosfatemi och hypokalcemi) har observerats i sällsynta fall under kemoterapi med enbart mitoxantron, liksom under kombinationsbehandling.

Hos patienter med leukemi är biverkningsmönstret i allmänhet likartat, men biverkningar förekommer mer frekvent och med ökad svårighetsgrad. Detta gäller särskilt stomatit och mukosit.

Två incidenser av plötslig död har rapporterats hos patienter med disseminerad skleros behandlade med mitoxantron. Eventuellt orsakssamband med mitoxantronanvändningen är oklart.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts.Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande.Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelsverket.se

Vid en akut eller kronisk överdosering förstärks de observerade biverkningarna (se avsnitt 4.8). Det vidare förloppet vid akut och kronisk överdosering är avhängigt benmärgsdepressionens olika stadier, upp till granulocytos med nekrotiserande angina och allvarlig trombocytopeni.

Det kan förekomma ulcerationer i magtarmkanalen, hemorragisk enterokolit med massiv blödning, diarré och persisterande tecken på njur- och levertoxicitet. Vid benmärgsaplasi orsakad av en akut överdos av mitoxantron kvarstår denna längre tid (3 veckor) enligt tidigare observationer.

Patienter med akut leukemi kan ibland drabbas av svår stomatit. Lämpliga åtgärder för profylax och behandling ska därför vidtas.

I en del fall kan akuta kardiella symtom av olika svårighetsgrad förekomma.

Behandling

Någon specifik antidot mot mitoxantron är inte känd.

Mitoxantron elimineras snabbt från plasma och är i hög grad vävnadsbundet. Läkemedlet kan därför inte avlägsnas genom dialys.

Vid upptäckt överdosering måste lämplig infektionsprofylax med antibiotika sättas in.

För att undvika agranulocytos och trombocytopeni är behandling med leukocyt- och trombocytkoncentrat lämpligt.

Sedvanliga stödjande åtgärder (vätskeersättning och behandling av elektrolytrubbningar, övervakning av njur- och leverfunktionen, noggrann kardiovaskulär övervakning etc.) måste sättas in vid behandling av inneliggande patienter.

Varje överdosering kräver noggrann övervakning av de kliniska fynden för att senkomplikationer ska kunna upptäckas i tid.

Farmakoterapeutisk grupp: Antracykliner och närbesläktade substanser, ATC-kod L01DB07

Mitoxantron är ett antracendionderivat som binds till cellens DNA. Den exakta verkningsmekanismen är ej fullständigt klarlagd. Substansen har cytotoxisk effekt på såväl prolifererande som icke-prolifererande odlade humana celler, vilket tyder på att mitoxantron inte är cellcykelspecifikt.

Mitoxantron kan ges tillsammans med ett antal andra cytostatika och glukokortikoider. Ökad effekt på benmärgsfunktion och gastrointestinal mucosa har observerats. Dessa effekter är dock reversibla och kan undvikas genom lämplig dosjustering. Inga oväntade eller allvarliga biverkningar har setts då andra läkemedel givits samtidigt.

Farmakokinetiska studier på patienter visade en trifasisk plasmaclearance efter intravenös administreringav mitoxantron.

Distributionen till vävnader är snabb och omfattande.

Proteinbindning: Mitoxantron har en proteinbindningsgrad om cirka 78 %.

Mitoxantron utsöndras via de renala och hepatobiliära systemen. Endast 20-32 % av administrerad dos utsöndrades inom de första 5 dygnen efter dosering (urin 6-11 %, faeces 13-25 %). Av återfunnen substans i urin var 65 % oförändrat och återstående 35 % primärt bestående av 2 inaktiva metaboliter och deras glukuronid-konjungat. Cirka två tredjedelar utsöndrades under det första dygnet.

Elimineringen av läkemedlet är långsam med en genomsnittlig halveringstid på 12 dygn (intervall 5-18) och med retention i vävnad. Liknande uppskattningar av halveringstiden erhölls både från patienter som fått engångsdoser av mitoxantron med 21 dagars intervall och från patienter som fått doser 5 dagar i följd med 21 dagars intervall.

Reproduktionstoxikologi: Intravenös administrering av mitoxantron vid doser 0,05 gånger den humana dosen (i mg/m²) till gravida råttor resulterade i låg födelsevikt hos avkomman och retarderad utveckling av njurarna. Hos kanin orsakade mitoxantron fall av prematur födsel vid doser 0,01 gånger den humana dosen. Mitoxantron hade inga biverkningar på manlig eller kvinnlig fertilitet hos råtta.

Mutagenicitet: Mitoxantron var mutagent i bakterie- och mammalie-testsystem in vitro. Mitoxantron utövade en klastogen effekt på leverceller hos råtta och på äggstocksceller hos kinesisk hamster in vitro, samt på benmärg hos råtta in vivo.

Karcinogenicitet: Mitoxantron administrerat intravenöst till råttor och möss med 21 dagars intervall resulterade i en ökad incidens av fibrom och tumörer i yttre hörselgången hos råtta och hepatocellulärt adenom hos manliga möss vid doser 0,02 till 0,03 gånger den humana dosen (i mg/ m²).

Inga slutsatser kan dras avseende teratogenicitet, eftersom data från djurförsök är för begränsade.

Natriumklorid, natriumacetat (E 262), koncentrerad ättiksyra (E 260), natriumsulfat (E 514) och vatten för injektionsvätskor.

Mitoxantron ska inte blandas med heparin i samma infusion eftersom en fällning kan uppstå. Mitoxantron ska inte blandas med andra läkemedel i samma infusion.

2 år.

Efter beredning: 24 timmar vid 2-8°C

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Kemisk och fysikalisk stabilitet vid användning har visats i 24 timmar vid rumstemperatur. Från mikrobiologisk synpunkt ska den utspädda produkten användas omgående. Om produkten ej används omgående är förvaringstid och förvaringsbetingelser användarens ansvar. Förvaringstiden ska normalt ej överstiga 24 timmar vid 2-8°C, såvida inte spädning skett under kontrollerade, validerade aseptiska förhållanden. Se avsnitt 6.6 Anvisningar för användning och hantering samt destruktion.

Får ej kylas eller frysas.

Injektionsflaskor i klarglas (typ 1) med grå teflonklädd propp med aluminiumkapsyl.

5 ml flaska: 10 mg mitoxantron

10 ml flaska: 20 mg mitoxantron.

Mitoxantron Ebewe ska spädas med minst 50 ml av en av följande intravenösa lösningar: Natriumklorid 0,9 % eller Glucos 5 %. Administrera den färdigberedda lösningen under minst 3 minuter via kanylen med fritt flödande intravenös infusionav Natriumklorid 0,9 % eller Glucos 5 %. Mitoxantron ska ej blandas med andra läkemedel i samma infusion.

Försiktighet ska iakttas för att undvika att mitoxantron kommer i kontakt med hud, slemhinnor eller ögon. Flaskor ska dispenseras i upprätt position för att undvika att droppar av mitoxantron samlas i proppen vid beredning, vilket kan leda till att mitoxantron sprids i luften.

Liksom med andra potentiellt cytotoxiska ämnen ska försiktighet iakttas vid hantering av mitoxantron (handskar, mask, overall). Kontakt med hud och slemhinnor ska undvikas.

Tvätta med vatten om mitoxantron kommer i kontakt med huden. Gravid personal ska ej arbeta med detta läkemedel.

Vid spill av lösning:

Följande rengöringsprocedur rekommenderas om mitoxantron spills på utrustning eller omgivande ytor. Bered en 50 %-ig lösning av koncentrerat blekmedel (cirka 10-13 % klor) (vilket varumärke som helst som innehåller natrium- eller kalciumhypoklorit) i vatten. Blöt en absorberande duk med det beredda blekmedlet och lägg dukenpå den utspillda lösningen. Spillet är inaktiverat när den blå färgen har försvunnit helt. Ta upp duken med en torr duk.Tvätta området med vatten och torka med torra dukar.Lämplig skyddsutrustning ska bäras under saneringsproceduren. All utrustning (t.ex sprutor, kanyler, servetter etc.) som är kontaminerat med mitoxantron ska behandlas som toxiskt avfall och kastas i enlighet med detta. Förbränning rekommenderas.

Se gällande riktlinjer för hantering av cytostatika.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar för cytotoxiska medel.

Ebewe Pharma Ges.m.b.H. Nfg. KG

Mondseestrasse 11

A-4866 Unterach

Österrike

19475

2004-02-13 / 2007-03-05

2015-06-08