Information för alternativet: Monofer 100 Mg/Ml Injektions-/Infusionsvätska, Lösning, visa andra alternativ

Välj alternativ:

1. Monofer 100 Mg/Ml Injektions-/Infusionsvätska, Lösning
2. Monofer 100 Mg/Ml Injektions-/Infusionsvätska, Lösning

Document: MonoFer solution for injection or infusion SmPC change

• MonoFer solution for injection or infusion SmPC
• MonoFer 100 mg per ml solution for infusion and injection ENG SmPC

---

PRODUKTRESUMÉ

Detta läkemedel är föremål för utökad övervakning.Detta kommer att göra det möjligt att snabbt identifiera ny säkerhetsinformation.Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning. Se avsnitt 4.8 om hur man rapporterar biverkningar.

1. LÄKEMEDLETS NAMN

Monofer100 mg/ml injektions-/infusionsvätska, lösning

2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

En milliliter lösning innehåller 100 mg järn i form av järn(III)isomaltosid 1000.

1 ml injektionsflaska/ampull innehåller 100 mg järn i form av järn(III)isomaltosid 1000

2 ml injektionsflaska/ampull innehåller 200 mg järn i form av järn(III)isomaltosid 1000

5 ml injektionsflaska/ampull innehåller 500 mg järn i form av järn(III)isomaltosid 1000

10 ml injektionsflaska/ampull innehåller 1 000 mg järn i form av järn(III)isomaltosid 1000

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1

3. LÄKEMEDELSFORM

Injektions-/infusionsvätska, lösning

Mörkbrun lösning, ogenomskinlig

4. KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Terapeutiska indikationer

Monofer är indicerat för behandling av järnbrist vid följande tillstånd:

• När perorala järnpreparat är ineffektiva eller inte kan användas

• Vid kliniskt behov av snabb tillförsel av järn

Diagnosen järnbrist måste baseras på tillämpliga laboratorieprover.

4.2 Dosering och administreringssätt

Beräkning av det kumulativa järnbehovet:

Järnsubstitution hos patienter med järnbrist:

Dosen för Monofer uttrycks i mg av järn. Järnbehovet måste anpassas individuellt för varje patient. Den optimala målnivån för hemoglobin och järndepåerna kan variera hos olika patientgrupper och mellan patienter.Officiella riktlinjer ska tas i beaktande.

Järnbristanemi uppträder inte förrän i stort sett alla järndepåer är uttömda. Behandlingen måste därför både fylla på järn i form av hemoglobin och i järndepåerna.

Efter att det rådande järnunderskottet har behandlats behöver patienterna eventuellt fortsätta behandlingen med Monofer för att upprätthålla önskad hemoglobinnivå och hålla andra järnparametrar inom godtagbara gränser.

Det kumulativa järnbehovet kan beräknas antingen enligt Ganzoni-formeln (1) eller bestämmas med hjälp av tabellen nedan (2). Det rekommenderas att använda Ganzoni-formeln för patienter som sannolikt kommer att behöva individuellt anpassad dosering såsom patienter med anorexia nervosa, kakexi, fetma, graviditet eller anemi orsakat av blödning.

Hemoglobin förkortas som Hb.

1. Ganzoni-formeln:

0,0034: järnhalten i hemoglobin är 0,34 %

0,07: blodvolym 70 ml/kg av kroppsvikten ≈ 7 % av kroppsvikten

1000: omvandlingsfaktor 1 g/l = 1000 mg/l

2. Förenklad tabell:

Kumulativ järndos

Hb (g/l)	Patienter med kroppsvikt 50 kg till <70 kg	Patienter med kroppsvikt ≥70 kg
≥100	1000 mg	1500 mg
<100	1500 mg	2000 mg

Järnsubstitution vid blodförlust:

Järnbehandling för patienter med blodförlust bör inriktas på att kompensera järnmängden som gått förlorad i samband med blodförlusten.

Järnbehov = kroppsvikt x (mål-Hb – aktuellt Hb) x 0,24

[mg järn] [kg] [g/l]

Mängd järn som ska ersättas = antal blodenheter som förlorats x 200

[mg järn]

Administrering:

Övervaka patienter noga med avseende på tecken och symtom på överkänslighetsreaktioner under och efter varje administrering av Monofer.

Monofer ska endast administreras när personal som är utbildad i att bedöma och hantera anafylaktiska reaktioner finns tillhands, i en miljö där lokaler och utrustning för återupplivning garanterat är tillgängliga. Patienten ska observeras med avseende på biverkningar under minst 30 minuter efter varje administrering av Monofer (se avsnitt 4.4).

Varje administrering med intravenöst järn är associerad med en risk för hypersensitivitetsreaktion. För att minska risken för hypersensitivitetsreaktioner, bör antalet intravenösa järnadministreringar hållas till ett minimum.

Barn och ungdomar:

Monofer rekommenderas inte till barn och ungdomar < 18 år beroende på otillräckliga data avseende säkerhet och effekt.

Vuxna och äldre:

Monofer kan administreras via intravenös bolusinjektion, som en intravenös infusion (dropp) eller direkt i dialysatorns venslang under hemodialys.

Monofer bör inte ges samtidigt med perorala järnpreparat eftersom detta kan minska absorptionen av peroralt järn (se avsnitt 4.5).

Intravenös bolusinjektion:

Monofer kan ges som en upp till 500 mg intravenös bolusinjektion upp till tre gånger i veckan med en injektionshastighet av upp till 250 mg järn/minut. Det kan ges outspätt eller spädas med maximalt 20 ml steril natriumkloridlösning 9 mg/ml.

Intravenös infusion (dropp):

Monofer kan ges som en engångsinfusion om högst 20 mg järn/kg kroppsvikt eller som veckovisa infusioner till dess att den önskvärda kumulativa järndosen har administrerats.

Om den kumulativa järndosen överskrider 20 mg järn/kg kroppsvikt måste den delas upp på två administreringar med minst en veckas mellanrum Det rekommenderas, där det är möjligt, att ge 20 mg/kg kroppsvikt vid den första administrationen. Beroende på klinisk bedömning kan den andra administrationen invänta uppföljande laboratorietester.

Doser upp till 1000 mg måste administreras under mer än 15 min.
Doser som överskrider 1000 mg måste administreras under 30 min eller mer.

Monofer ska spädas med maximalt 500 ml steril natriumkloridlösning 9 mg/ml. Se avsnitt 6.3 och 6.6.

Injektion via dialys:

Monofer kan administreras under en hemodialysbehandling direkt i blodslangen på vensidan av dialysatorn på samma sätt som beskrivs för intravenös bolusinjektion.

4.3 Kontraindikationer

• Överkänslighet mot den aktiva substansen, Monofer eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

• Konstaterad allvarlig överkänslighet mot andra parenterala järnprodukter.

• Anemi som inte orsakas av järnbrist (t.ex. hemolytisk anemi)

• Järnöverbelastning eller rubbning i kroppens användning av järn (t.ex. hemokromatos, hemosideros)

• Dekompenserad levercirros och hepatit

4.4 Varningar och försiktighet

Parenteralt administrerade järnpreparat kan ge upphov till överkänslighetsreaktioner inklusive allvarliga och potentiellt dödliga anafylaktiska/anafylaktoida reaktioner. Överkänslighetsreaktioner har även rapporterats när tidigare doser av parenterala järnkomplex inte har resulterat i några oönskade effekter.

Risken är större för patienter med konstaterade allergier inklusive läkemedelsallergier, däribland patienter med svår astma, eksem eller andra atopiska allergier i anamnesen.

Det finns även en ökad risk för överkänslighetsreaktioner mot parenterala järnkomplex hos patienter med immunologiska eller inflammatoriska tillstånd (t.ex. systemisk lupus erythematosus, reumatoid artrit).

Monofer ska endast administreras när personal som är utbildad i att bedöma och hantera anafylaktiska reaktioner finns tillhands, i en miljö där lokaler och utrustning för återupplivning garanterat finns tillgängliga. Varje patient ska observeras avseende biverkningar under minst 30 minuter efter varje injektion av Monofer. Om överkänslighetsreaktioner eller tecken på intolerans uppkommer under administrering måste behandlingen stoppas omedelbart. Lokaler för hjärt-lungräddning och utrustning för hantering av akuta anafylaktiska/anafylaktoida reaktioner ska finnas tillgängliga, inklusive en injicerbar 1:1 000 adrenalinlösning. Ytterligare behandling med antihistaminer och/eller kortikosteroider ges efter behov.

Parenteralt järn bör användas med försiktighet vid fall av akut eller kronisk infektion.

Monofer bör inte användas för patienter med pågående bakteriemi.

Hypotensiva reaktioner kan uppträda om den intravenösa injektionen ges för snabbt.

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Som övriga parenterala järnpreparat bör Monofer inte ges samtidigt med perorala järnpreparat eftersom detta minskar absorptionen av peroralt järn. Därför bör peroral järnbehandling inte påbörjas förrän tidigast fem dagar efter den sista Monofer-injektionen.

Stora doser av parenterala järnpreparat (5 ml eller mer) har rapporterats ge brun färg åt serum från blodprov som tagits fyra timmar efter administrering.

Parenterala järnpreparat kan orsaka falskt förhöjda värden av serumbilirubin och falskt sänkta värden av serumkalcium.

4.6 Fertilitet, graviditet och amning

Adekvata och välkontrollerade studier med Monofer på gravida kvinnor saknas.En noggrann nytta/risk-bedömning krävs därför före användning under graviditet och Monofer skall användas under graviditet endast då det är absolut nödvändigt (se avsnitt 4.4).

Järnbristanemi som uppträder under den första trimestern kan i många fall behandlas med perorala järnpreparat. Behandling med Monofer ska begränsas till andra och tredje trimestern om nyttan bedöms uppväga den potentiella risken för både modern och fostret.

Det är inte känt om Monofer utsöndras i modersmjölk.

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Inga studier har utförts

4.8 Biverkningar

På grund av att det finns begränsad mängd kliniska data om Monofer baseras de omnämnda biverkningarna främst på säkerhetsdata för andra parenterala järnlösningar.

Fler än 1% av patienterna kan förväntas uppleva biverkningar.

Akuta, allvarliga anafylaktoida reaktioner kan inträffa med parenterala järnpreparat men är mindre vanliga. De uppträder vanligen inom några minuter efter det att administreringen påbörjats och kännetecknas i allmänhet av plötsliga andningssvårigheter och/eller kardiovaskulär kollaps; dödsfall har rapporterats. Även lindrigare manifestationer av omedelbar överkänslighet är mindre vanliga och omfattar urtikaria, hudutslag, klåda, illamående och frossa. Administreringen måste avbrytas omedelbart vid tecken på en anafylaktoid reaktion.

Fördröjda reaktioner kan också inträffa med parenterala järnpreparat och kan vara allvarliga. De kännetecknas av ledvärk, muskelvärk och ibland feber. När de inträffar varierar från flera timmar upp till fyra dagar efter administrering. Symptomen varar vanligen i två till fyra dagar och försvinner av sig själva eller efter användning av vanliga analgetika. Även förvärrade ledsmärtor vid reumatoid artrit kan uppträda och lokala reaktioner kan orsaka smärta och inflammation i eller nära injektionsstället och ytliga flebiter.

Mycket vanliga (≥1/10)

Vanliga (≥1/100, <1/10)

Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100)

Sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000)

Mycket sällsynta (<1/10 000)

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Hjärtat

Sällsynta:Arytmi, takykardi

Mycket sällsynta: Fetal bradykardi, hjärtklappning

Blodet och lymfsystemet

Mycket sällsynta: Hemolys

Centrala och perifera nervsystemet

Mindre vanliga: Dimsyn, domning, dysfoni

Sällsynta: Medvetslöshet, krampanfall, yrsel, rastlöshet, tremor, trötthet, förändrat mentalt status

Mycket sällsynta: Huvudvärk, myrkrypningar

Öron och balansorgan

Mycket sällsynta: Övergående dövhet

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mindre vanliga: Andnöd

Sällsynta: Bröstsmärta

Magtarmkanalen

Mindre vanliga: Illamående, kräkning, buksmärta, förstoppning

Sällsynta: Diarré

Hud och subkutan vävnad

Mindre vanliga: Blodvallning, klåda, hudutslag

Sällsynta: Angioödem, svettning

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Mindre vanliga: Kramp

Sällsynta: Muskelvärk, ledvärk

Blodkärl

Sällsynta: Blodtrycksfall

Mycket sällsynta: Högt blodtryck

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Mindre vanliga: Anafylaktoida reaktioner, värmekänsla, feber, ömhet, inflammation nära injektionsstället, ytliga flebiter

Sällsynta: Trötthet

Mycket sällsynta: Akuta, allvarliga anafylaktiska reaktioner

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande.Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala.

www.lakemedelsverket.se.

4.9 Överdosering

Järn(III)isomaltosid 1000 i Monofer har låg toxicitet.Preparatet är väl tolererat och risken för oavsiktlig överdosering minimal.

Överdosering kan orsaka järnupplagring i järndepåerna, vilket kan leda till hemosideros. Övervakning av järnparametrar såsom serumferritin kan bidra till upptäckt av järnupplagring. Järnkelerande medel kan användas för behandling av överdosering.

5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Järn, parenterala preparat, ATC-kod:B03AC

Monofer injektionsvätska, lösning, är en kolloid med starkt bundet järn i sfäroida järnkolhydratpartiklar.Varje partikel består av en kärna av järn (III) och ett kolhydratskal av isomaltosid runt kärnan med stabiliserande verkan.Kelatering av järn (III) med ett kolhydratskal ger partiklarna en struktur som liknar ferritin vilken antas skydda mot toxiciteten hos obundet oorganiskt järn (III).

Järnet är tillgängligt i en icke-jonisk vattenlöslig form i en vattenlösning med pH-värde 5–7.Monofer har låg toxicitet och kan därför ges i höga doser.

Bevis på behandlingssvar i form av en ökning av antalet retikulocyter kan ses några dagar efter administrering av Monofer.

Serumferritinet-värdet är högst ungefär sju till nio dagar efter en intravenös dos av Monofer och återgår långsamt till utgångsläget efter cirka tre veckor.

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

Monofers formulering innehåller järn som är starkt bundet till komplexet och som möjliggör att biologiskt tillgängligt järn kan frigöras på ett kontrollerat och långsamt sätt till järnbindande proteiner med liten risk för fritt järn.

Efter intravenös administrering tas järn(III)isomaltosid 1000 snabbt upp av cellerna i det retikuloendoteliala systemet (RES), speciellt i levern och mjälten varifrån järnet långsamt frigörs.Halveringstiden i plasma är 5 timmar för cirkulerande järn och 20 timmar för järn totalt (såväl bundet som cirkulerande).

Cirkulerande järn elimineras ur plasma av cellerna i det retikuloendoteliala systemet som sönderdelar komplexet i järn och isomaltosid 1000. Järnet binds omedelbart till tillgängliga proteiner och bildar därmed hemosiderin eller ferritin, vilka är de fysiologiska formerna av järn som lagras i kroppen, samt binds i mindre omfattning till transportmolekylen transferrin.Denna järnform som regleras fysiologiskt fyller på hemoglobin och uttömda järndepåer.

Järn elimineras inte så lätt från kroppen och järnupplagring kan vara toxisk.På grund av komplexets storlek elimineras Monofer inte via njurarna.Små mängder järn elimineras via urin och avföring.

Isomaltosid 1000 metaboliseras eller utsöndras.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

Järnkomplex har rapporterats vara teratogena och embryocidala hos dräktiga djur utan anemi vid höga engångsdoser över 125 mg järn/kg kroppsvikt.Den högsta rekommenderade dosen vid klinisk användning är 20 mg järn/kg kroppsvikt.

Det finns inga ytterligare prekliniska data av relevans för förskrivaren än de som redan omnämnts under andra avsnitt i produktresumén.

6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Vatten för injektionsvätskor

Natriumhydroxid (pH-reglerare)

Saltsyra (pH-reglerare)

6.2 Inkompatibiliteter

Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns under avsnitt 6.6.

6.3 Hållbarhet

Hållbarhet för ampuller i oöppnad förpackning

3 år

Hållbarhet för injektionsflaskor i oöppnad förpackning

3 år

Hållbarhet i öppnad förpackning (outspätt)

Ur mikrobiologisk synpunkt skall produkten användas omedelbart såvida inte öppningssättet utesluter risken för mikrobiologisk kontaminering.

Om produkten inte används omedelbart är förvaringstiden och förvaringsvillkoren användarens ansvar.

Hållbarhetstid efter spädning med steril natriumkloridlösning 9 mg/ml

Kemisk och fysikalisk stabilitet har visats för 48 timmar vid 30°C efter spädning upp till 1:250 med steril natriumkloridlösning 9 mg/ml.

Ur mikrobiologisk synpunkt skall produkten användas omedelbart.

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

För förvaringsanvisningar för färdigberedd och utspädd produkt, se avsnitt 6.3.

6.5 Förpackningstyp och innehåll

Ampull av typ 1-glas.

Förpackningsstorlekar:

5 x 1 ml, 10 x 1 ml, 5 x 2 ml, 10 x 2 ml, 2 x 5 ml, 5 x 5 ml, 2 x 10 ml, 5 x 10 ml

Injektionsflaska av typ 1-glas med gummipropp av klorbutyl och aluminiumkapsyl.

Förpackningsstorlekar:

1 x 1 ml, 5 x 1 ml, 10 x 1 ml, 5 x 2 ml, 10 x 2 ml, 1 x 5 ml, 2 x 5 ml, 5 x 5 ml, 1 x 10 ml, 2 x 10 ml,
5 x 10 ml

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Kontrollera före användning att det inte finns fällning i injektionsflaskorna/ampullerna och att de inte är skadade. Använd endast injektionsflaskor/ampuller där lösningen är homogen och utan fällning.

Monofer är endast avsedd för engångsadministrering. Ej använt läkemedel och avfall skall kasseras enligt gällande anvisningar.

Monofer får endast blandas med steril natriumkloridlösning 9 mg/ml.Inga andra intravenösa spädningslösningar eller läkemedel får användas.För anvisningar om spädning, se avsnitt 4.2.

Rekonstituerad injektionslösning skall kontrolleras visuellt före användning. Använd endast lösning utan fällning.

7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Pharmacosmos A/S

Roervangsvej 30

DK-4300 Holbaek

Danmark

8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

27791

9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

2010-01-22 / 2014-11-26

10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2015-11-20