Mononine

Bipacksedel: Information till användaren

Mononine 100 IE/ml

Pulver och vätska till injektions-/infusionsvätska, lösning

Human plasmakoagulationsfaktor IX

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar använda detta läkemedel. Den innehåller information som är viktig för dig.

Spara denna bipacksedel, du kan behöva läsa den igen.
Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare eller apotekspersonal.
Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om de uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.
Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella biverkningar som inte nämns i denna information. Se avsnitt 4.

I denna bipacksedel finns information om följande:

1. Vad Mononine är och vad det används för

2. Vad du behöver veta innan du använder Mononine

3. Hur du använder Mononine

4. Eventuella biverkningar

5. Hur Mononine ska förvaras

6. Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1. Vad Mononine är och vad det används för

Vad är Mononine?

Mononine tillverkas från plasma (vätskan i blodet) som kommer från människa och innehåller human plasmakoagulationsfaktor IX. Det används för att förebygga eller behandla blödning orsakad av medfödd brist på faktor IX (hemofili B) i blodet.

Vad Mononine används för

Faktor IX är mycket viktig för levringen av blodet (koagulering). Brist på faktor IX innebär att blodet inte levrar sig så snabbt som det ska och därför finns det en ökad tendens att blöda. Om faktor IX ersätts med Mononine kommer koagulationsmekanismen tillfälligt att återställas.

Den färdigberedda lösningen ska ges som injektion eller infusion i en ven.

2. Vad du behöver veta innan du använder Mononine

Följande avsnitt innehåller information som du och din läkare ska ta ställning till innan du använder Mononine.

Använd inte Mononine:

Om du är allergisk mot human plasmakoagulationsfaktor IX, något annat innehållsämne i detta läkemedel (anges i avsnitt 6) eller mot musprotein. Informera din läkare om du är allergisk mot något läkemedel eller födoämne.
Om du har en hög risk för att bilda blodproppar (trombos) eller om du har högre risk än normalt för blodproppar (disseminerad intravaskulär koagulation).

Varningar och försiktighet

Allergiska reaktioner kan förekomma. Tidiga tecken på detta innefattar nässelfeber, hudutslag, tryckkänsla över bröstet, pipande andning, blodtrycksfall och anafylaxi (allvarlig överkänslighetsreaktion med andningssvårigheter eller yrsel). Om dessa symptom skulle inträffa ska du omedelbart avbryta behandlingen och kontakta din läkare.
Mononine innehåller spår av musprotein som är rester från ett speciellt reningssteg. Även om mängderna musprotein är extremt låga kan infusion av proteinerna leda till allergiska reaktioner.
Utveckling av inhibitorer (neutraliserande antikroppar) till faktor IX är en känd komplikation vid behandlingen och det innebär att behandlingen inte fungerar längre. Om dina blödningar inte kan kontrolleras med Mononine ska du meddela din läkare omedelbart. Du kommer att följas upp noggrant för utveckling av inhibitorer.
Det finns en risk för förhöjd bildning av proppar i blodkärlen (tromboemboli), framförallt
- om du har en leversjukdom
- om du nyligen har genomgått en operation
- hos nyfödda barn
- om du har andra riskfaktorer för att bilda blodproppar, t ex graviditet, p-piller, fetma, rökning.

Om du är en person med existerande risk för hjärtkärlsjukdom kan behandling med faktor IX öka denna risk.
Om en central venkateter behövs för att tillföra Mononine finns risk för kateter-relaterade komplikationer som innefattar lokala infektioner, bakterier i blodet (bakteriemi) och bildning av en blodpropp (trombos) i det blodkärl där katetern är införd, vilket ska beaktas av läkaren.
Det finns inga uppgifter om säkerhet eller effekt vid kontinuerlig infusion hos barn, särskilt risken för att utveckla inhibitorer är okänd.

Din läkare kommer att överväga fördelarna med behandlingen av Mononine jämfört med risken för dessa komplikationer.

Virussäkerhet

När läkemedel framställs av humant blod eller plasma, vidtas speciella åtgärder för att förhindra att infektioner överförs till patienter. Detta inkluderar:

noggrant urval av blod- och plasmagivare för att försäkra sig om att personer med risk för att vara smittbärare av infektioner utesluts,
test av enskilda donationer och plasmapooler för tecken på virus/infektion,
inkluderande av steg i framtagningen av blod och plasma som kan inaktivera och avskilja virus.

Trots detta kan risken för överföring av infektion inte helt uteslutas när läkemedel som tillverkats av humant blod eller plasma ges. Detta gäller även nya, hittills okända virus samt andra typer av infektioner.

De åtgärder som vidtagits anses vara effektiva mot höljeförsedda virus, såsom humant

immunbristvirus (HIV, aidsvirus), hepatit B och hepatit C (inflammation i levern) och för de icke höljeförsedda virusen hepatit A och parvovirus B19.

Din läkare kan komma att föreslå vaccination mot Hepatit A och B om du regelbundet/upprepat behandlas med produkter som är framtagna från plasma från människa (t ex faktor IX).

Det rekommenderas bestämt att du noterar datum för administrering, batchnummer och injektionsvolym i din behandlingsdagbok varje gång du tar Mononine.

Andra läkemedel och Mononine

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du tar, nyligen har tagit eller kan tänkas ta andra läkemedel.
Faktor IX och ε-aminokapronsyra (ett kemiskt läkemedel som stoppar nedbrytningen av blodplättar) kan användas för att behandla blödningar från munnen, antingen om det händer efter en skada eller efter ett ingrepp hos tandläkaren, såsom utdragning av tänder. Det finns dock inte mycket information om vad som händer när ε-aminokapronsyra och Mononine ges samtidigt.
Mononine ska inte blandas med andra läkemedel, spädningsvätskor eller lösningar förutom de som rekommenderas av tillverkaren (se avsnitt 6).

Graviditet, amning och fertilitet

Om du är gravid eller ammar, tror att du kan vara gravid eller planerar att skaffa barn, rådfråga läkare eller apotekspersonal innan du använder detta läkemedel.
Vid graviditet och amning ska Mononine endast användas efter särskilt övervägande av behandlande läkare.
Det finns ingen information om fertilitet tillgänglig.

Körförmåga och användning av maskiner

Mononine har ingen påverkan på förmågan att köra bil eller hantera maskiner.

Du är självansvarig för att bedöma om du är i kondition att framföra motorfordon eller utföra arbete som kräver skärpt vaksamhet. En av faktorerna som kan påverka din förmåga i dessa avseenden är användning av läkemedel på grund av deras effekter och/eller biverkningar. Beskrivning av dessa effekter och biverkningar finns i andra avsnitt. Läs därför all information i denna bipacksedel för vägledning. Diskutera med läkare eller apotekspersonal om du är osäker.

Mononine innehåller natrium

En standarddos 2000 IE Mononine innehåller upp till 30,36 mg natrium. Detta bör beaktas om du ordinerats saltfattig kost.

3. Hur du använder Mononine

Använd alltid detta läkemedel enligt läkarens anvisningar. Rådfråga läkare eller apotekspersonal om du är osäker.

Behandlingen av Hemofili B bör påbörjas och övervakas under ledning av en läkare med erfarenhet av hemofilibehandling.

Dosering

Mängden faktor IX som du behöver och behandlingens längd beror på flera faktorer såsom kroppsvikt, svårighetsgraden av din sjukdom, var blödningen är och hur omfattande den är eller behov av att förebygga blödning under en operation eller undersökning.

Vid eventuell behandling hemma kommer din läkare att se till att du klarar av att själv ge dig läkemedlet och vet hur mycket du ska använda.

Följ anvisningarna du fått av din läkare eller sköterskan på hemofilicentret.

Om du använt för stor mängd av Mononine

Det finns inga kända symptom på överdosering av faktor IX.

Om du fått i dig för stor mängd läkemedel eller om t. ex. ett barn fått i sig läkemedlet av misstag kontakta läkare, sjukhus eller Giftinformationscentralen (tel. 112) för bedömning av risken samt rådgivning.

Beredning och användning

Allmänna anvisningar:

Produkten ska lösas upp och dras upp från injektionsflaskan under aseptiska förhållanden.
Den beredda lösningen ska vara klar eller lätt skimrande, d v s den kan glimma till om den hålls mot ljuset men den får inte innehålla några partiklar. Efter filtrering eller fyllning av sprutan (se nedan) ska lösningen kontrolleras med avseende på partiklar och missfärgning innan den används. Använd inte lösningar som är grumliga eller innehåller flagor eller partiklar.
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Beredning av lösningen:

Innan injektionsflaskorna öppnas ska Mononine produkten och spädningsvätskan värmas till rums- eller kroppstemperatur. Detta kan göras antingen genom att flaskorna får stå i rumstemperatur i cirka en timme eller genom att värma dem i händerna i några minuter. Utsätt inte injektionsflaskorna för direkt värme. Injektionsflaskorna får inte värmas över kroppstemperatur (37^oC).

Avlägsna plastlocken försiktigt både från flaskan med produkten och från flaskan med vätska. Rengör gummipropparnas ytor med alkoholtork och låt dem torka innan Mix2Vial-förpackningen öppnas. Följ därefter nedanstående anvisningar.

1	1. Öppna Mix2Vial-förpackningen genom att dra av förslutningen. Ta inte ut Mix2Vial ur förpackningen!
2	2. Placera flaskan med vätska på en plan, ren yta och håll fast flaskan stadigt. Tag förpackningen med Mix2Vial-setet och tryck fast den blå delen rakt ner på vätskeflaskans propp.
3	3. Ta försiktigt bort förpackningen från Mix2Vial-setet genom att ovanifrån ta tag om kanten och dra rakt upp. Se till att endast förpackningen tas bort, inte Mix2Vial-setet.
4	4. Ställ flaskan med pulver på ett plant, fast underlag. Vänd vätskeflaskan med det fastsatta Mix2Vial-setet och tryck fast den transparenta adaptern rakt ner på pulverflaskans propp. Vätskan kommer automatiskt att rinna över till pulverflaskan.
5	5. Fatta tag i den del av Mix2Vial-setet där pulverflaskan sitter med ena handen och den del av Mix2Vial-setet där vätskeflaskan sitter med den andra handen och skruva försiktigt isär setet moturs i 2 delar. Kassera vätskeflaskan med den blå delen fastsatt.
6	6. Rotera pulverflaskan försiktigt tills pulvret löst sig fullständigt. Skaka inte flaskan.
7	7. Dra in luft i en tom, steril spruta. Medan pulverflaskan står rakt upp kopplas sprutan ihop med Luer-lock inpassningen på Mix2Vial-delen genom att skruva medurs. Spruta in luft i flaskan.

Fyllning av spruta och administrering

8	8. Med sprutkolven intryckt vänds flaskan (tillsammans med set och spruta) upp och ned. Dra in lösningen i sprutan genom att föra kolven långsamt tillbaka.
9	9. När all lösning har förts över till sprutan, fatta ett fast tag om sprutan (håll sprutan med kolven nedåt) och koppla bort Mix2Vial-setet från sprutan genom att skruva isär dem moturs.

Intravenös injektion (endos)

Använd det medföljande injektionssetet och för in nålen i en ven. Låt blodet rinna bakåt till slutet av slangen. Fäst sprutan på den gängade låsanordningen i änden på injektionssetet. Följ instruktionerna du fått av din läkare och injicera den färdigberedda lösningen långsamt i en ven. Var noggrann med att se till att inget blod kommer i sprutan fylld med färdigberedd lösning. Den maximala injektionshastigheten är 2 ml/min.

Kontinuerlig infusion

Mononine också ges som en infusion under flera timmar eller dagar (kontinuerlig infusion). Detta måste utföras och kontrolleras av läkare.

Känn efter om du får några omedelbara biverkningar. Om du får några biverkningar som kan bero på användningen av Mononine ska injektionen eller infusionen avbrytas (se också avsnittet ”Varningar och försiktighet”).

Om du har ytterligare frågor om detta läkemedel, kontakta läkare eller apotekspersonal.

4. Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar, men alla användare behöver inte få dem.

Om något av följande inträffar kontakta omedelbart din läkare eller åk till närmaste akutmottagning eller hemofilicenter:

En plötslig allergisk reaktion (såsom hudutslag eller nässelfeber, klåda, svullnad av ansikte, läppar, tunga eller andra kroppsdelar),
Andfåddhet, pipande andning eller andningssvårigheter,
Krampanfall,
Utebliven effekt (fortsatt blödning).

Övriga biverkningar är:

Allergiska reaktioner som kan innefatta:

Brännande känsla/sveda, rodnad och svullnad på injektions- eller infusionsstället
Svullnad av ansikte, svalg eller andra kroppsdelar, frossa, blodvallningar, nässelutslag över hela kroppen, hudrodnad
Huvudvärk
Blodtrycksfall, rastlöshet, hjärtklappning, tryckkänsla över bröstet, pipande andning
Trötthet (slöhet)
Illamående/kräkning
Öronsusningar

De här biverkningarna har observerats i sällsynta fall och i vissa fall kan de övergå till svåra allergiska reaktioner (anafylaxi) inklusive chock (vilket har satts i nära samband med utveckling av faktor IX-inhibitorer).

Feber har observerats i sällsynta fall.
I mycket sällsynta fall har en speciell form av njurinflammation (nefrotiskt syndrom) rapporterats efter behandling av patienter som lider av faktor IX-inhibitorer. Dessa patienter hade också haft allergiska reaktioner förut.
Det finns en möjlig risk för en ökad blodproppsbildning som kan leda till hjärtinfarkt, blodproppar i benen (venös trombos) och blodproppar i lungorna (pulmonär emboli) efter tillförsel av faktor IX-preparat. I sällsynta fall har användningen av Mononine förknippats med sådana biverkningar.
I mycket sällsynta fall kan du komma att utveckla inhibitorer (neutraliserande antikroppar) till faktor IX, vilket gör att faktor IX inte längre kommer att verka som det ska. Om det händer rekommenderas du att kontakta ett specialiserat hemofilicenter.

Biverkningar hos barn och ungdomar

Frekvens, typ och allvarlighetsgrad för biverkningar hos barn förväntas vara desamma som för vuxna.

Rapportering av biverkningar

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även biverkningar som inte nämns i denna information. Du kan också rapportera biverkningar direkt (se detaljer nedan). Genom att rapportera biverkningar kan du bidra till att öka informationen om läkemedels säkerhet.

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

5. Hur Mononine ska förvaras

Använd inte Mononine efter utgångsdatum som anges på kartongen och flaskan.

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.
Får ej frysas.
Förvaras i ytterkartongen. Ljuskänsligt.
Förvaras i kylskåp (2 C – 8 C).
Inom hållbarhetstiden kan produkten (när den förvaras i ytterkartongen) förvaras i rumstemperatur (max. 25C) under en sammanhängande tid av maximalt en månad utan att förvaras i kylskåp igen under denna period. Datumet då produkten börjar förvaras i rumstemperatur och slutdatumet av 1-månadersperioden ska antecknas på ytterkartongen.

Vid slutet av denna period måste produkten användas eller kasseras.

Den färdigberedda lösningen ska användas omedelbart.
Om den färdigberedda lösningen späds ut (upp till en del på tio) ska den användas omedelbart. Den fysikalisk-kemiska hållbarheten har dock visats vara 24 timmar.
Din läkare kommer att informera dig om hur du ska göra dig av med oanvänd produkt och använda tillbehör.

6. Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

Mononine innehåller antingen 500 IE eller 1000 IE human plasmakoagulationsfaktor IX per injektionsflaska.

Efter beredning med 5 ml respektive 10 ml spädningsvätska innehåller produkten cirka 100 IE/ human plasmakoagulationsfaktor IX per ml.

Övriga innehållsämnen är:

Histidin, mannitol, natriumklorid, saltsyra eller natriumhydroxid (i liten mängd för pH- justering).

Spädningsvätska:vatten för injektionsvätskor.

Läkemedlets utseende och förpackningsstorlekar

Mononine finns som ett vitt pulver och tillhandahålls med vatten för injektionsvätskor som spädningsvätska.

Den färdigberedda lösningen ska vara klar eller lätt skimrande, d v s den kan glimma om den hålls mot ljuset, men den får inte innehålla några partiklar.

Förpackningsstorlekar

En förpackning med 500 IE innehåller:

1 flaska med pulver
1 flaska med 5 ml vatten för injektionsvätskor

En tillbehörsförpackning innehåller:

1 överföringsset med filter 20/20
1 engångsspruta 10 ml
1 injektionsset
2 alkoholtorkar
1 plåster, ej sterilt

En förpackning med 1000 IE innehåller:

1 flaska med pulver
1 flaska med 10 ml vatten för injektionsvätskor

En tillbehörsförpackning innehåller:

1 överföringsset med filter 20/20
1 engångsspruta 10 ml
1 injektionsset
2 alkoholtorkar
1 plåster, ej sterilt

Innehavare av godkännande för försäljning och tillverkare

CSL Behring GmbH

Emil-von-Behring-Strasse 76

35041 Marburg

Tyskland.

Denna bipacksedel ändrades senast

2015-12-08

Följande uppgifter är endast avsedda för hälso- och sjukvårdspersonal:

Dosering och administreringssätt

Mängden faktor IX som administreras anges i Internationella Enheter (IE), vilka relateras till en aktuell WHO-standard för faktor IX-produkter. Faktor IX-aktivitet i plasma anges antingen som ett procentvärde (relaterat till normal human plasma) eller i IE (relaterat till en Internationell Standard för faktor IX i plasma).

En IE av faktor IX-aktivitet motsvarar faktor IX-innehållet i en ml normal human plasma.

Behandling vid behov

Dosberäkningar för faktor IX grundas på erfarenheten att en IE faktor IX per kg kroppsvikt ökar faktor IX-aktiviteteten i plasma med 1 % av normal aktivitet. Den erforderliga dosen bestäms enligt följande formel:

Erforderliga enheter=kroppsvikt (kg) x önskad faktor IX-ökning (% eller IE/dl) x 1,0

Dosens storlek, administreringssätt och frekvens av tillförsel bör alltid anpassas efter den kliniska effekten i varje enskilt fall.

Vid följande hemorragiska tillstånd bör faktor IX-aktiviteten inte sjunka under den angivna aktivitetsnivån i plasma (i % av den normala eller IE/dl) under tidsperioden ifråga. Följande tabell kan användas som vägledning för dosering vid blödningsepisoder och kirurgiska ingrepp.

Tabell 1: Intravenös Injektion ENDOS
Hemorragiskt tillstånd/ Typ av kirurgiskt ingrepp	Erforderlig faktor IX-nivå (% eller IE/dl)	Doseringsfrekvens (timmar)/ Behandlingsperiod (dagar)
Hemorragi
Tidig hemartros, muskel- eller oral blödning	20-40	Upprepa var 24:e timme. Minst 1 dag tills blödningen, bedömt utifrån smärta, har upphört eller läkning har erhållits.
Mer omfattande hemartros, muskelblödning eller hematom	30-60	Upprepa infusionen var 24:e timme i 3-4 dagar eller längre tills smärta och akut rörelseinskränkning upphört.
Livshotande blödningar	60-100	Upprepa infusionen var 8-24:e timme till dess det kritiska tillståndet är över.
Kirurgi
Mindre ingrepp inkl tandutdragning	30-60	Var 24:e timme, i minst 1 dygn, till dess läkning erhållits.
Större ingrepp	80-100 (pre- och postoperativt)	Upprepa infusionen var 8-24:e timme tills tillräcklig sårläkning erhållits, därefter behandling i minst ytterligare 7 dagar för att bibehålla en faktor IX-aktivitet på 30-60% (IE/dl).

Tabell 2: Kontinuerlig Infusion vid Kirurgi
Önskad faktor IX nivå för hemostas	40-100 % (eller IE/dl)
Initial laddningsdos för att erhålla önskad nivå	En bolusdos på 90 IE/kg (75-100 IE/kg) dosering baserad på kroppsvikt eller farmakokinetiska parametrar
Doseringsintervall	Kontinuerlig intravenös infusion, beroende på clearance och uppmätta faktor IX-nivåer
Behandlingslängd	Upp till 5 dagar, ytterligare behandling kan behövas beroende på typ av kirurgi

Profylax

För långtidsprofylax mot blödning hos patienter med svår hemofili B är den vanliga dosen 20-40 IE faktor IX per kg kroppsvikt i intervaller på 3-4 dagar. I vissa fall, speciellt hos yngre patienter, kan kortare doseringsintervall eller högre doser vara nödvändiga.

Under behandlingens gång rekommenderas mätning av faktor IX-nivåerna för att anpassa dos och doseringsintervall. Särskilt vid större kirurgiska ingrepp är det nödvändigt med en noggrann övervakning av substitutionsterapin genom koagulationsanalys (plasma faktor IX-aktivitet). Enskilda patienter kan variera i svaret på faktor IX, uppnå olika nivåer av in vivorecovery och uppvisa olika halveringstider.

Patienterna ska övervakas med avseende på utveckling av faktor IX-inhibitorer.

Tidigare obehandlade patienter

Säkerhet och effekt av Mononine hos tidigare obehandlade patienter har ännu inte fastställts.

Pediatrisk population

Dosering hos barn baseras på kroppsvikten och baseras därför vanligtvis på samma riktlinjer som för vuxna. Administreringsfrekvensen ska alltid vara inriktad på den kliniska effekten i varje enskilt fall.

Administreringssätt

Mononine kan ges antingen genom intravenös injektion (endos) (se instruktioner i avsnitt 3), eller genom kontinuerlig infusion (se instruktioner nedan).

Kontinuerlig infusion

Mononine ska lösas upp med vatten för injektionsvätskor såsom beskrivs i avsnittet ”Beredning och användning”. Efter beredning kan Mononine ges som kontinuerlig infusion, antingen outspädd eller utspädd, genomatt en infusionspump eller en godkänd infusionsanordning används.

Aktiviteten av outspädd, rekonstituerad Mononine är cirka 100 IE/ml.

En utspäddlösning erhålls enligt följande:

Späd den rekonstituerade, filtrerade lösningen genom att överföra lämplig mängd av Mononine till önskad volym av fysiologisk koksaltlösning. Använd aseptisk teknik.
Vid spädning upp till 1:10 (koncentration 10 IE faktor IX/ml) är aktiviteten av faktor IX stabil i upp till 24 timmar.
Större spädningar kan orsaka en minskning av faktor IX-aktiviteten. Faktor IX-aktiviteten ska övervakas för att bibehålla önskad blodnivå.

Exempel på spädning av 1000 IE upplöst Mononine:

Önskad styrka på spädningen	10 IE/ml	20 IE/ml
Volym av Mononinelösning	10,0 ml	10,0 ml
Volym av fysiologisk koksaltlösning	90,0 ml	40,0 ml
Uppnådd spädning	1:10	1:5

Användning av polyvinylklorid (PVC) IV påsar och slangar rekommenderas.
Blanda noggrant och kontrollera påsarna för läckage.

Det rekommenderas att byta ut påsarna med nyblandat Mononine var 12-24:e timme.

Den rekommenderade infusionshastigheten vid kontinuerlig infusion med Mononine för att upprätthålla en steady state nivå på cirka 80 % är 4 IE/kg kroppsvikt/timme, men är beroende av patientens farmakokinetiska profil och den faktor IX-nivå som man önskar uppnå. Hos patienter där clearance av faktor IX är känt kan infusionshastigheten beräknas för den enskilda patienten.

Hastighet (IE/ kg kroppsvikt/timme) = Clearance (ml/timme/kg kroppsvikt) x önskad faktor IX-ökning (IE/ml).

Säkerhet och effekt vid kontinuerlig infusion hos barn har inte studerats. Därför ska kontinuerlig infusion av Mononine hos barn och ungdomar endast övervägas om pre-kirurgiska farmakokinetiska data (dvs incremental recovery och clearance) erhålls för beräkning av dosen och nivåerna följs noggrant perioperativt.