Produktresumé

Naproxen Orion 250 mg tabletter

Naproxen Orion 500 mg tabletter

Varje tablett innehåller 250 mg naproxen.

Varje tablett innehåller 500 mg naproxen.

Hjälpämnen med känd effekt:

Varje Naproxen Orion 250 mg tablett innehåller 60,83 mg laktos (som laktosmonohydrat).

Varje Naproxen Orion 500 mg tablett innehåller 121,66 mg laktos (som laktosmonohydrat).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Tabletter

Naproxen Orion 250 mg tabletter:

Gulfärgade, fläckiga, bikonvexa, fasade kanter, rund form (diameter 10,5 mm), odragerade tabletter präglade med 'T' & '18' på vardera sidan av brytskåran på den ena sidan och släta på den andra sidan. Tabletten kan delas i två lika stora doser.

Naproxen Orion 500 mg tabletter:

Gulfärgade, fläckiga, bikonvexa, kapselformade, odragerade tabletter präglade med 'T' & '20' på vardera sidan av brytskåran på den ena sidan och släta på den andra sidan. Storleken är 18,5 mm x 8 mm. Tabletten kan delas i två lika stora doser.

Vuxna :

Behandling av reumatoid artrit, osteoartrit (degenerativ artrit), ankyloserande spondylit, akut gikt, akut muskel- och skelettsjukdomar och dysmenorré.

Barn:

Juvenil reumatoid artrit

Dosering

Risken för biverkningar kan minimeras genom att använda lägsta effektiva dos under kortast möjliga behandlingstid som behövs för att kontrollera symtomen (se avsnitt 4.4).

Vuxna

Reumatoid artrit, osteoartrit och ankyloserande spondylit

500 mg till 1 g uppdelat på 2 doser med 12 timmars intervall eller alternativt som en engångsdos. I följande fall rekommenderas en laddningsdos på 750 mg eller 1 g per dag för den akuta fasen:

Akut gikt

Startdos på 750 mg, sedan 500 mg efter 8 timmar, efter detta 250 mg var 8: e timme tills krisen har passerat.

Akuta muskuloskeletala sjukdomar och dysmenorré

Startdos på 500 mg följt av 250 mg vid 6-8 timmars intervall efter behov, med en maximal daglig dos efter den första dagen av 1250 mg.

Äldre

Studier visar att även om den totala plasmakoncentrationen av naproxen är oförändrad är den obundna plasmafraktionen av naproxen högre hos äldre. Innebörden av detta fynd för doseringen av naproxen är okänd. I likhet med andra läkemedel som används hos äldre rekommenderas det att använda lägsta effektiva dos och under kortast möjliga tid, då äldre människor är mer benägna att drabbas av biverkningar. Patienten bör kontrolleras regelbundet för gastrointestinal blödning under NSAID-behandling. För effekten av minskad eliminering hos äldre, se avsnitt 4.4.

Barn (över 5 år, över 25 kg)

För juvenil reumatoid artrit: 10 mg/kg/dag fördelat på 2 doser med 12 timmars mellanrum.

Naproxen rekommenderas inte för användning vid andra indikationer på barn under 16 år.

Nedsatt lever- eller njurfunktion

En lägre dos bör övervägas hos patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion. Naproxen är kontraindicerad hos patienter med ett kreatininclearance mindre än 30 ml/min eftersom ansamling av naproxens metaboliter har setts hos patienter med svår njursvikt eller hos de på dialys (se avsnitt 4.3).

Behandlingen bör ses över med jämna mellanrum och avbrytas om ingen nytta kan påvisas eller intolerans uppstår.

Administreringssätt

Ska sväljas.

Tas företrädesvis med eller efter matintag.

Aktiv, eller historia av ulcus, eller aktiv gastrointestinal blödning (två eller flera tydliga episoder av påvisad ulceration eller blödning). Historia av gastrointestinal blödning eller perforation i samband med tidigare behandling med NSAID.

Överkänslighet mot naproxen, naproxennatrium eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1. Då det finns en risk för korsreaktion bör naproxen inte ges till patienter där acetylsalicylsyra eller andra icke-steroida antiinflammatoriska/smärtstillande läkemedel har orsakat tillstånd såsom astma, rinit, näspolyper eller urtikaria. Dessa reaktioner kan vara fatala. Allvarliga anafylaktiska reaktioner till naproxen har rapporterats hos dessa patienter.

• Allvarlig njursvikt.

• Allvarlig hjärtsvikt.

• Allvarlig leversvikt.

Naproxen är kontraindicerad under tredje trimestern av graviditeten (se avsnitt 4.6).

Risken för biverkningar kan minimeras genom att använda lägsta effektiva dos under kortast möjliga tid som behövs för att kontrollera symtomen (se avsnitt 4.2 och avsnitten om magtarmkanal- och hjärta/kärl-risker nedan). Naproxen bör ges under noggrann övervakning till patienter med tidigare gastrointestinala besvär och patienter med koagulationsdefekter och de på långtidsbehandling med NSAID.

Bronkospasm kan framkallas hos patienter som lider av eller som har bronkialastma eller allergiska sjukdomar i sin sjukdomshistoria.

Som med andra icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel kan förhöjning av ett eller flera leverfunktionsvärden uppstå. Onormal leverfunktion kan uppstå som en följd av överkänslighet snarare än direkt toxicitet. Det finns rapporter om allvarliga leverreaktioner, inklusive gulsot och hepatit (i vissa fall har det varit dödliga fall av hepatit) med detta läkemedel såsom med andra icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel. Korsreaktioner har rapporterats.

SLE och blandad bindvävssjukdom

Hos patienter med systemisk lupus erythematosus (SLE) och blandad bindvävssjukdom kan det finnas en ökad risk för aseptisk meningit (se avsnitt 4.8).

Naproxen minskar trombocytaggregationen och förlänger blödningstiden.

Patienter som använder antikoagulationsläkemedel bör noggrant övervakas under användning av naproxen.

Patienter som använder kumarinderivat eller heparin i kombination med naproxen löper en ökad risk för blödning. I sådant fall bör fördelarna noga vägas mot riskerna. Samtidig användning av naproxen och en hög dos av heparin (eller derivat av heparin) kan inte rekommenderas.

Svåra gastrointestinala biverkningar kan förekomma hos patienter som använder prostaglandinsyntetashämmande produkter. Risken för uppkomst av gastrointestinala sår eller blödningar ökar med långvarig användning och höga doser av naproxen. Denna risk är inte begränsat till en viss patientgrupp, men äldre patienter och försvagade patienter visar en sämre tolerans för gastrointestinala sår eller blödningar än andra. De mest dödliga gastrointestinal effekter som tillskrivs prostaglandinsyntetashämmande produkter inträffade i denna population.

Överkänslighetsreaktioner kan förekomma hos patienter som är känsliga för detta.

Anafylaktisk (anafylaktoida) reaktioner kan förekomma hos patienter med och utan anamnes av överkänslighet eller hos patienter som inte tidigare har exponerats för acetylsalicylsyra, naproxen (natrium) eller andra NSAID. De kan förekomma hos patienter med angioödem, bronkospastisk reaktivitet (t.ex. astma), rinit och en historia av näspolyper. Anafylaktoida reaktioner kan, precis som anafylaxi, ha ett dödligt resultat.

Hos några patienter har milt perifert ödem rapporterats.

Ingen natriumretention har observerats i metaboliska studier men det kan inte uteslutas att vissa patienter med (troligen) onormala hjärtfunktion löper större risk att påvisa denna biverkan.

Effekter på njure

Naproxen ska administreras med stor försiktighet till patienter med nedsatt njurfunktion, särskilt om det rör sig om en långtidsbehandling. Tillräcklig diures måste också säkerställas.

Det rekommenderas att njurfunktionen följs före och under behandling med naproxen vid en minskad renal perfusion. Svår njursvikt är en kontraindikation, se avsnitt 4.3 "Kontraindikationer".

Njursvikt i samband med minskad produktion av prostaglandiner

Administrering av NSAID kan orsaka en dosberoende minskning av prostaglandinbildning och utlösa njursvikt. Patienter med nedsatt njurfunktion, nedsatt hjärtfunktion, leverdysfunktion, patienter som står på diuretika, ACE-hämmare, angiotensin II-receptorantagonister och äldre människor är mer benägna att få en sådan reaktion. Njurfunktionen bör övervakas hos dessa patienter (se även avsnitt 4.3.).

Försiktighet bör även iakttas hos patienter med nedsatt leverfunktion.

Försiktighet rekommenderas när höga doser av naproxen administreras till äldre patienter eftersom det finns tecken på att mängden icke-proteinbundet naproxen ökar hos dessa patienter.

Då naproxen har en anti-inflammatorisk, analgetisk och antipyretisk verkan kan det leda till att vissa infektionssymtom maskeras.

I sällsynta fall har det rapporterats om problem med ögonen (se avsnitt 4.8 "Biverkningar") hos användare av NSAID som innehåller naproxen, även om orsakssamband inte kunde fastställas. Patienter som upplever synstörningar under behandling med naproxen bör genomgå en ögonundersökning.

Om huden blir känslig, eller om blåsor eller andra symtom uppträder som indikerar på pseudoporfyri, måste behandlingen avbrytas och patienten bör noga övervakas.

Sedvanliga försiktighetsåtgärder beträffande utsättande av kortikosteroider bör iakttas när dessa ersätts helt eller delvis av naproxen.

Administration av naproxen rekommenderas inte till patienter under 6 år.

Kardiovaskulära och cerebrovaskulära effekter

Patienter med en historia av högt blodtryck och/eller en mild eller moderat form av hjärtsvikt måste övervakas noggrant och rådgivning eftersom vätskeretention och ödembildning har rapporterats i samband med en behandling med NSAID.

Data från kliniska prövningar och epidemiologiska data tyder på att användning av vissa NSAID (särskilt i höga doser och vid långtidsbehandling) kan vara förenad med en liten förhöjd risk för arteriella trombotiska händelser (t.ex. hjärtinfarkt eller stroke). Även om epidemiologisk data tyder på att användning av naproxen (1 000 mg dagligen) kan vara associerad med en lägre risk, kan viss risk inte uteslutas.

Patienter med okontrollerad hypertoni, hjärtsvikt, konstaterad ischemisk hjärtsjukdom, perifer artärsjukdom och/eller cerebrovaskulär sjukdom skall först efter noggrant övervägande behandlas med naproxen. Liknande överväganden skall göras före insättning av mer långsiktig behandling till patienter med riskfaktorer för kardiovaskulära händelser (t.ex. hypertoni, hyperlipidemi, diabetes mellitus, rökning).

Detta läkemedel innehåller laktosmonohydrat. Patienter med sällsynta ärftliga problem såsom galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption bör inte använda detta läkemedel.

Samtidig användning av naproxen och andra NSAID, inklusive selektiva COX-2-hämmare, bör undvikas.

Äldre patienter: Äldre patienter får oftare biverkningar av NSAID, särskilt gastrointestinal blödning och perforation, som kan vara dödliga (se avsnitt 4.2).

Gastrointestinal blödning, sår och perforation: Gastrointestinal blödning, sår och perforation, som kan vara dödliga, har rapporterats vid användning av alla typer av NSAID när som helst under behandlingen, med eller utan varningssymtom eller tidigare förekomst av svåra gastrointestinala biverkningar.

Vid tidigare sår, särskilt om det komplicerats av blödning och perforation och hos äldre patienter, ökar risken för gastrointestinal blödning, sår och perforation vid högre doser (se avsnitt 4.3). Dessa patienter bör börja behandlingen med lägsta möjliga dos. Kombinationsbehandling med skyddande produkter (t.ex. misoprostol eller protonpumpshämmare) bör övervägas till dessa patienter liksom hos patienter som samtidigt behöver låga doser av acetylsalicylsyra eller andra läkemedel som sannolikt ökar risken för gastrointestinala biverkningar (se avsnitt 4.5).

Patienter som tidigare haft problem med gastrointestinal toxicitet, särskilt äldre patienter, ska rapportera alla ovanliga symtom från buken (särskilt blödningar), särskilt i början av behandlingen. Försiktighet krävs hos patienter som samtidigt behandlas med läkemedel som kan öka risken för sår eller blödning, såsom orala kortikosteroider, antikoagulantia såsom warfarin, selektiva serotoninåterupptagshämmare och produkter som motverkar trombocytaggregation, såsom acetylsalicylsyra.

När gastrointestinal blödning eller sår uppträder hos patienter som får naproxen bör behandlingen avbrytas.

NSAID ska användas med försiktighet till patienter som har en anamnes med mag-tarmsjukdomar (ulcerös kolit, Crohns sjukdom) eftersom dessa tillstånd kan förvärras (se avsnitt 4.8).

Försiktighet krävs hos patienter med en historia av högt blodtryck och/eller hjärtsvikt, eftersom vätskeretention och ödem har rapporterats i samband med NSAID-behandling.

Allvarliga hudreaktioner, varav vissa fatala, inklusive exfoliativ dermatit, Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys, har i mycket sällsynta fall rapporterats i samband med användning av NSAID-läkemedel (se avsnitt 4.8). Patienterna tycks löpa störst risk för dessa reaktioner tidigt under behandlingen, varvid reaktionen i en majoritet av fallen debuterar under den första behandlingsmånaden. Behandling med naproxen skall sättas ut omedelbart om hudutslag, slemhinnelesioner eller några andra tecken på överkänslighet uppträder.

Användningen av naproxen kan minska fertiliteten hos kvinnan och rekommenderas inte till kvinnor som vill bli gravida. Hos kvinnor som har svårt att bli gravida eller som genomgår fertilitetsundersökningar bör det övervägas att avbryta användningen av naproxen.

I sällsynta fall kan vattkoppor orsaka allvarliga hud- och mjukdelsinfektioner. Det kan för närvarande inte uteslutas att NSAID förstärker sådana infektioner. Därför rekommenderas det att undvika behandling med naproxen vid vattkoppor.

Långvarig användning av alla typer av smärtstillande läkemedel mot huvudvärk kan förvärra huvudvärken. Om denna situation inträffar eller misstänks, bör en läkare rådfrågas och behandlingen avbrytas. Hos patienter, som har huvudvärk ofta eller dagligen trots (eller på grund av) regelbunden användning av läkemedel mot huvudvärk, bör diagnosen huvudvärk till följd av överdriven användning av läkemedel beaktas.

Följande kombinationer bör undvikas med naproxen:

Antikoagulantia
Det anses inte vara säkert att använda NSAID i kombination med antikoagulantia såsom warfarin eller heparin, såvida det inte sker under medicinsk övervakning, eftersom NSAID kan förstärka effekten av antikoagulantia (se avsnitt 4.4).

Metotrexat
Försiktighet rekommenderas när metotrexat samtidigt ges på grund av eventuell ökning av dess toxicitet, eftersom naproxen, så väl som andra icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel, har rapporterats minska den tubulära sekretionen av metotrexat i en djurmodell.

Tiklopidin

NSAID bör inte kombineras med tiklolipid på grund av additiv hämning av trombocytfunktionen.

NSAID och acetylsalicylsyra

Andra analgetika inklusive selektiva COX-2-hämmare: Undvik samtidig användning av två eller flera NSAID (inklusive acetylsalicylsyra), eftersom det kan öka risken för biverkningar (se avsnitt 4.4).

Mifepriston

NSAID bör inte användas i 8-12 dagar efter administrering av mifepriston då NSAID kan minska effekten av mifepriston.

Följande kombinationer med naproxen kan kräva dosjustering eller särskild övervakning av patienten:

Litium
Naproxen minskar njurclearance av litium. Detta kan leda till att litiumkoncentrationen i serum ökar med upp till 40 %. Såvida inte frekventa kontroller av serumlitiumnivåerna görs och eventuell dosminsking av litium kan göras bör kombinationen av litium och NSAID undvikas på grund av litiums smala terapeutiska index.

Cyklosporin
Som med alla NSAID bör försiktighet iakttas när cyklosporin samtidigt ges på grund av en ökad risk för njurtoxicitet.

Probenecid
Samtidig administrering av probenecid ökar plasmanivåerna av naproxen och förlänger halveringstiden avsevärt.

Diuretika och andra blodtryckssänkande medel
Försiktighet bör iakttas när naproxen samtidigt administreras med diuretika då kombinationen kan minska den urindrivande effekt. Det har rapporterats att den natriuretiska effekten av furosemid hämmas av vissa läkemedel i denna klass. Diuretika kan öka risken för nefrotoxicitet av NSAID. Naproxen och andra icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel kan minska den blodtryckssänkande effekten av blodtryckssänkande läkemedel.

ACE-hämmare och angiotensin II-antagonister
Samtidig behandling med NSAID och ACE-hämmare eller angiotensin II-receptorantagonister kan öka risken för njursvikt, särskilt hos patienter med befintlig dålig njurfunktion (se avsnitt 4.4).

Takrolimus
Det finns en möjlig risk för nefrotoxicitet när NSAIDs ges samtidigt med takrolimus.

Klopidogrel
Experimentella studier har visat att klopidogrel ökar naproxeninducerad gastrointestinal blodförlust. Detta gäller sannolikt alla NSAID.

Kortikosteroider
Som med alla NSAID bör försiktighet iakttas vid samtidig administrering med kortikosteroider på grund av ökad risk för gastrointestinala sår och blödningar.

Trombocythämmare och selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI)
Det finns en ökad risk för gastrointestinal blödning (se avsnitt 4.4) när trombocythämmare och selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) kombineras med NSAID.

Hydantoiner, sulfonamider eller sulfonylurea
På grund av den höga plasmaproteinbindningen av naproxen bör patienter som får hydantoiner, antikoagulantia, andra NSAID, acetylsalicylsyra eller starkt proteinbundet sulfonamid observeras för symtom på en överdos av dessa läkemedel. Patienter som får naproxen och en hydantoin, sulfonamid eller sulfonylurea bör observeras ifall en dosjustering är nödvändig. Inga interaktioner har observerats i kliniska studier med naproxen och antikoagulantia eller sulfonureider, men försiktighet rekommenderas ändå eftersom interaktion har setts med andra icke-steroida medel i denna klass.

Det rekommenderas att naproxenbehandlingen tillfälligt avbrytas 48 timmar före funktionstest av binjurarna utförs, eftersom naproxen kan interagera med vissa tester av 17-ketogen steroider. På samma sätt kan naproxen interagera med 5-HIAA i urinen.

Kinolonantibiotika

Djurdata tyder på att NSAID kan öka risken för kramper förenade med kinolonantibiotika. Patienter som tar kinoloner kan ha en ökad risk att utveckla kramper.

Hjärtglykosider

NSAID kan förvärra hjärtsvikt, reducera GFR och öka plasmanivåer av hjärtglykosider vid samtidig administrering med hjärtglykosider.

Zidovudin och ibuprofen

Det finns en ökad risk för hematologisk toxicitet när NSAID ges med zidovudin. Det finns bevis för en ökad risk för hemartros och hematom hos HIV (+) blödarsjuka som får samtidig behandling med zidovudin och ibuprofen.

Den kliniska betydelsen av följande kombinationer med naproxen har ännu inte fastställts:

Samtidig administrering av antacida, kolestyramin eller föda kan fördröja absorptionen av naproxen, men påverkar inte distributionen.

Fertilitet

Det har funnits vissa indikationer på att produkter som hämmar cyklooxygenas/prostaglandinsyntesen minskar fertiliteten hos kvinnor genom effekt på ägglossningen. Detta är reversibelt när behandlingen avbryts.

Graviditet

Hämning av prostaglandinsyntesen kan påverka graviditeten och/eller embryonal/fosterutveckling negativt. Data från epidemiologiska studier tyder på en ökad risk för missfall och hjärtmissbildningar och gastroschisis efter användning av prostaglandinsynteshämmare i ett tidigt skede av graviditeten. Den absoluta risken för kardiovaskulär missbildning ökade från mindre än 1 % till cirka 1,5 %. Det antas att risken ökar med dosen och behandlingstiden. Administrationen av prostaglandinsynteshämmare i djur resulterade i en ökad pre- och postimplantationsförluster och embryofetal dödlighet. Dessutom har en ökad incidens av olika missbildningar, inklusive kardiovaskulära sådana, rapporterats hos djur som fått en prostaglandinsynteshämmare under den organbildande perioden. Naproxen bör inte användas under den första och andra trimestern av graviditeten om det inte är absolut nödvändigt. Om naproxen används av en kvinna som försöker bli gravid, eller används under första eller andra trimestern av graviditeten, bör dosen hållas så låg som möjligt och behandlingstiden bör vara så kort som möjlig.

Prostaglandinsynteshämmare som används under den tredje trimestern av graviditeten kan ge följande effekter på fostret:

• kardiopulmonell toxicitet (för tidig stängning av ductus arteriosus och pulmonell hypertension),

• nedsatt njurfunktion, som kan utvecklas till njursvikt med oligohydramnios;

Modern och barnet kan i slutet av graviditeten vara utsatt för:

• eventuell förlängd blödningstid, en anti-aggregerande effekt, som till och med kan förekomma vid mycket låga doser.

• hämning av livmoderns sammandragning som resulterar i en fördröjd eller förlängd förlossning.

Till följd av detta är naproxen kontraindicerat under tredje trimestern av graviditeten.

Amning

Naproxen har återfunnits i mjölken hos ammande kvinnor. Användningen av naproxen bör undvikas hos patienter som ammar.

Naproxen kan orsaka dåsighet och yrsel. I vissa fall kan detta få konsekvenser för förmågan att framföra motorfordon och/eller hantering av farliga maskiner.

Under behandling med naproxen observerades följande biverkningar och symtom i varierande grad och frekvens. Samtliga fall resulterade inte i avbruten behandlingen.

Frekvenserna har definierats som:

Mycket vanliga (≥ 1/10)

Vanliga (≥ 1/100, < 1/10)

Mindre vanliga (≥ 1/1000, < 1/100)

Sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1000)

Mycket sällsynta (< 1/10 000)

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Organsystem	Biverkningsfrekvens
	Mycket vanliga	Vanliga	Mindre vanliga	Sällsynta	Mycket sällsynta	Ingen känd frekvens
Blod- och lymfsystemet		Ekkymos, minskad aggregering hos trombocyterna, förlängd blödningstid.		Minskning av hemoglobinnivån och/eller hematokrit, aplastisk eller hemolytisk anemi, trombocytopeni, granulocytopeni, agranulocytos, eosinofili, leukopeni.
Immun-systemet				Anafylaktisk reaktion.		Allergisk reaktion.
Metabolism och nutrition				Nedsatt aptit.
Psykiska störningar				Insomnia, nervositet, eufori, onormala drömmar, minskad förmåga att koncentrera sig, kognitiv dysfunktion, mild depression, hallucinationer.
Centrala och perifera nervsystemet		Huvudvärk, yrsel, dåsighet, berusnings-känsla.		Aseptisk meningit, angioneurotiskt ödem, kramper.
Ögon			Dimsyn.	Hornhinnegrumling, papillit, retrobulbär optikusneurit, papillärt ödem.
Öron och balansorgan		Öronsusning.	Svindel, hörsel-nedsättning.
Hjärtat			Palpitationer.	Förhöjt blodtryck, hjärtsvikt
Blodkärl				Vaskulit.
Andnings-organen , bröstkorg och mediastinum		Dyspné.		Lungödem , eosinofil pneumonit, astma.
Magtarm-kanalen		Halsbränna, illamående, sjukdoms-känsla i epigastriet eller buken, förstoppning.	Kräkningar, blodförlust från mag-tarmkanalen, magsår, stomatit (sällan ulcerös), törst, dyspepsi, diarré.	Perforation av mag-tarmkanalen, icke-peptiska sår, kolit, esofagit, hematemes, pankreatit, känsla av muntorrhet, halsirritation.		Gastrit, obstruktion, excerbation av ulcerös kolit och Crohns sjukdom
Lever och gallvägar				Ökning av transaminaser eller alkaliska fosfataser, ökning av bilirubinnivå, ikterus, hepatit, inklusive några fall med dödlig utgång.
Hud och subkutan vävnad		Hudutslag, klåda.	Purpura.	Alopeci, urtikaria, erythema multiforme, lätta överkänslighetsreaktioner inklusive porfyria cutanea tarda, porfyria cutanea tarda-liknande reaktioner och epidermolysis bullosa, epidermal nekrolys, erythema nodosum, lichen planus, pustulösa reaktioner "fixed drug eruptions", Stevens-Johnson syndrom
Muskuloskeletala systemet och bindväv				Muskelsvaghet		Myalgi, SLE (systemisk lupus erytematosus).
Njurar och urinvägar				Pollakiuri, proteinuri, glomerulonefrit, interstitiell nefrit, renal papillär nekros, nefrotiskt syndrom, njurinsufficiens, hematuri, förhöjt serumkreatinin, hyperkalemi.
Reproduktionsorgan och bröstkörtel						Infertilitet hos kvinnor.
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället		Perifert ödem.	Svettning.	Trötthet, temperatur-sänkning, feber.		Sjukdomskänsla

Ödembildning, högt blodtryck och hjärtsvikt har rapporterats i samband med behandling med NSAID.

Data från kliniska studier samt epidemiologiska data tyder på att användning av naproxen, särskilt i höga doser (150 mg per dag) och med långvarig användning, kan vara associerad med en något ökad risk för trombos i artärerna (till exempel hjärtinfarkt infarkt eller stroke).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
www.lakemedelsverket.se

Symtom på överdosering kan bestå av illamående, kräkningar, smärta i mag-regionen, sömnighet, yrsel, förvirring, diarré, magblödning, kramper (sällsynt), övergående förändringar i leverfunktion, hypotrombinemi, njursvikt, apné och metabolisk acidos.
I första hand består behandlingen av att förebygga absorption genom sköljning och därefter dricksvatten eller fruktdryck med aktivt kol (absorberande) och natriumsulfat (laxerande). Vid stora mängder är magsköljning indicerat, utan aktivt kol och natriumsulfat.

Syra-bas-balansen bör övervakas noga i samband med eventuell förekomst av allvarlig metabolisk acidos.

Ytterligare behandling är understödjande och symptomatisk.

Hemodialys minskar inte plasmakoncentrationen av naproxen, på grund av den höga proteinbindningen.

Farmakoterapeutisk grupp: Antiinflammatoriska och antireumatiska medel, icke-steroider. Propionsyraderivat. ATC-kod: M01AE02

Verkningsmekanism
Naproxen är ett icke-steroidalt antiinflammatoriskt analgetiskt läkemedel med antipyretiska egenskaper som har testats i klassiska djurstudier. Naproxen uppvisar antiinflammatorisk effekt även i adrenalektomiserade djur, vilket tyder på att dess verkan inte förmedlas genom hypofys/ninjure-axeln.

Naproxen hämmar prostaglandin-syntetas (liksom andra NSAID). Liksom för andra NSAID-preparat, är den exakta verkningsmekanismen för dess antiinflammatoriska verkan inte känd.

Absorption
Absorptionen från mag-tarmkanalen efter oral administrering är praktiskt taget fullständig och sker relativt snabbt.

Distribution
Proteinbindningen av naproxen i normala doser är större än 99%.

Biotransformation
30% av naproxen omvandlas till 6-O-desmetyl naproxen i levern.

Eliminering
Urinutsöndringen vid ökande dosering är snabbare än vad som kunde förväntas utifrån linjära processer. Halveringstiden i plasma är cirka 11-15 timmar. Cirka 95 % av den administrerade dosen utsöndras med urinen, främst i form av naproxen, 6-O-desmetylnaproxen eller konjugerade former av de nämnda substanserna.

Carcinogenicitet
Naproxen administrerades med mat till SpragueDawley råttor i 24 månader med doseringen 8, 16 och 24 mg/kg/dag. Naproxen var inte carcinogent hos råttor.

Mutagenicitet
Mutagenicitet har inte setts hos Salmonella typhimurium (5 cellinjer), Saccharomyces cerevisiae (1 cellinje), och lymfomtest hos mus.

Fertilitet
Naproxen påverkade inte fertiliteten hos råttor vid oral administrering om doser på 30 mg/kg/dag till hanar och 20 mg/kg/dag till honor.

Teratogenicitet
Naproxen var inte teratogent vid oral administrering om 20 mg/kg/dag under organogenesen hos råttor och kaniner.

Perinatal/postnatal reproduktion
Oral administrering av naproxen till dräktiga råttor i doser om 2, 10 och 20 mg/kg/dag under den tredje trimestern av graviditeten resulterade i problematisk förlossning. Det är kända effekter av denna klass av läkemedel och visades i dräktiga råttor med aspirin och indometacin.

Laktosmonohydrat

Majsstärkelse

Natriumstärkelseglykolat

Povidon (E1201)

Gul järnoxid (E172)

Magnesiumstearat (E470b)

Ej relevant

4 år.

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Naproxen Orion tabletter finns i klara PVC/PE/PVdC-aluminiumfolieblisterförpackningar och vita ogenomskinlig HDPE-burkar med vita ogenomskinliga, räfflade, polypropenlock med försegling.

Förpackningsstorlekar:

Blisterförpackningar: 7, 10, 12, 15, 16, 20, 24, 25, 28, 30, 40, 50, 56, 60, 90, 98, 100, 250 och 500 tabletter.

HDPE-burk:

Naproxen Orion 250 mg tabletter:30, 100, 250 and 1000 tabletter

Naproxen Orion 500 mg tabletter: 30, 100 and 500 tabletter

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Inga särskilda anvisningar.

Aurobindo Pharma (Malta) Limited

Vault 14, Level 2, Valletta Waterfront

FRN 1913, Floriana

Malta

250 mg: 53875

500 mg 53876

2016-06-30

2016-06-30