PRODUKTRESUMÉ

Natriumjodid (I‑131) Mallinckrodt Medical 37‑7 400 MBq kapsel, hård

En kapsel innehåller I-131 som natriumjodid: 37‑7 400 MBq vid aktivitetens referensdatum och tidpunkt.

I‑131 produceras genom fission av uran (U‑235) eller genom neutronbestrålning av stabilt tellur i en kärnreaktor. Halveringstiden för I-131 är 8,02 dygn. Jod -131 sönderfaller genom emission av gammastrålning med en energi av 365 keV (81 %), 637 keV (7,3 %) och 284 keV (6,0 %) och betastrålning med maximal energi av 606 keV till stabilt Xe-131.

Hjälpämnen med känd effekt: sackaros 23 mg, natrium: 63,5 mg.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Kapsel, hård

Genomskinlig, hård gelatinkapsel fylld med ett vitt till ljusbrunt pulver.

4.1 Terapeutiska indikationer

Radiojodbehandling av sköldkörteln är indicerat vid:

• behandling av Graves sjukdom, hypertyreos eller autonoma noduli.

• behandling av papillär och follikulär sköldkörtelcancer, inklusive metastaser.

Behandling med natriumjodid (I-131) kombineras ofta med kirurgiska ingrepp och antityreoid medicinering.

4.2 Dosering och administreringssätt

Dosering

Hur stor mängd aktivitet som ska administreras är en klinisk bedömningsfråga. Den terapeutiska effekten uppnås först efter flera månader.

För behandling av hypertyreos

Den aktivitet som administreras beror på diagnosen, körtels storlek, upptag i sköldkörteln och jodclearance.Följande målorgandoser kan användas:

unifokal autonomi 300–400 Gy målorgandos

multifokal och disseminerad autonomi 150–200 Gy målorgandos

Graves sjukdom 200 Gy målorgandos

Vid Graves sjukdom, multifokal eller disseminerad autonomi, ska ovan nämnda målorgandoser relateras till sköldkörtelns totala vikt. Vid unifokal autonomi däremot, ska målorgandosen endast relateras till körtelsvulstens vikt.

Vanligtvis administreras mellan 200 och 800 MBq aktivitet, men upprepad behandling kan vara nödvändig.

Om möjligt ska normal sköldkörtelfunktion åstadkommas på medicinsk väg, innan hypertyreos behandlas med radiojod.

Den aktivitet (A) som ska administreras kan beräknas med följande ekvation:

A (MBq) = måldos (Gy) x målvolym (ml) x K

Max. upptag I-131 x effektiv T½ (dagar)

Förklaring:

måldos	=	är den målabsorberade dosen i hela sköldkörteln eller i en körtelsvulst
målvolym	=	sköldkörtelns hela volym (Graves sjukdom, multifokal eller disseminerad autonomi)
max. upptag I-131	=	max. upptag av I-131 i sköldkörteln eller noduli i % av den administrerade testdosens aktivitet
effektiv T ½	=	I‑131: effektiv halveringstid i sköldkörteln
K	=	24,67

Andra dosimetriska metoder kan också användas, inklusive natriumperteknetat (Tc-99m) som sköldkörtelupptagningstest för att fastställa rätt målorgandos (Gy).

Fasta dosprotokoll kan också användas.

För ablation av tyreoidea och behandling av metastaser:

Den administrerade aktiviteten efter total eller partiell tyreoidektomi för att avlägsna rester av sköldkörtelvävnad ligger inom intervallet 1 850 till 3 700 MBq. Det beror på hur stora resterna är och på upptaget av radiojod. Vid efterföljande behandling av metastaser ligger den administrerade aktiviteten inom intervallet 3 700 till 11 100 MBq.

Nedsatt njurfunktion

Den mängd radioaktivitet som ska administreras kräver särskilt övervägande eftersom dessa patienter kan få en ökad strålningsexponering (se avsnitt 5.2).

Pediatrisk population

Den aktivitet som ska administreras till barn och ungdomar bör fastställas efter individuell dosimetri (se avsnitt 4.4).

Administreringssätt

Kapseln ska sväljas med rikliga mängder vatten och sväljas hel. Innan kapseln ges till barn, i synnerhet mindre barn, ska det försäkras att kapseln kan sväljas hel. Vi rekommenderar att den administreras i mosad mat.

4.3 Kontraindikationer

• Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1

• Graviditet och amning.

• Patienter med dysfagi, esofagusstriktur, esofageal stenos, esofageal divertikel, aktiv gastrit, gastrisk erosion och peptiskt magsår.

• Patienter med misstänkt nedsatt gastrointestinal motilitet.

4.4 Varningar och försiktighet

Risk för överkänslighet och anafylaktiska reaktioner

Om överkänslighetsreaktioner eller anafylaktiska reaktioner inträffar, ska administreringen av läkemedlet omedelbart avbrytas och intravenös behandling vid behov påbörjas. För att kunna vidta omedelbara åtgärder i nödsituationer, måste nödvändiga läkemedel och utrustning såsom endotrakealtub och ventilator finnas omedelbart tillgängliga.

Individuell risk-/nytta bedömning

I varje enskilt fall gäller att exponering för joniserande strålning skall kunna motiveras med sannolika fördelar. Den tillförda aktiviteten skall vara sådan att den resulterande stråldosen är så låg som är rimligt med hänsyn till vad som behövs för att uppnå avsett diagnostiskt resultat.

Nedsatt njurfunktion

Den mängd radioaktivitet som ska administreras kräver särskilt övervägande eftersom dessa patienter kan få en ökad strålningsexponering (se avsnitt 5.2).

Pediatrisk population

Vid behandling av barn och ungdomar får radiojodbehandling av godartade sköldkörtelsjukdomar ske i motiverade fall, särskilt vid återfall efter användning av antityreoida läkemedel eller när allvarliga biverkningar av antityreoida läkemedel förekommer. Det finns inga belägg för ökad förekomst av cancer, leukemi eller mutationer hos barn och ungdomar som behandlats med radiojod för godartad sköldkörtelsjukdom trots omfattande användning. Vid behandling av barn och ungdomar måste emellertid hänsyn tas till att vävnader hos barn är känsligare och att dessa patienter har en förväntad längre livslängd. Riskerna måste även vägas mot de risker som andra möjliga behandlingar innebär. Se avsnitt 4.2 och 11.

Patientförberedelse

Patienterna bör uppmuntras att öka vätskeintaget och att tömma blåsan så ofta som möjligt, för att minska strålningen i urinblåsan, i synnerhet efter höga aktiviteter som vid behandling av sköldkörtelcancer. Patienter som har problem med att tömma blåsan bör katetriseras efter administrering av höga aktiviteter radiojod.

Kapslarna ska sväljas hela och med tillräcklig mängd vätska för att de lätt ska passera till magsäcken och övre tunntarmen. Det rekommenderas att H2-antagonister eller protonpumpshämmare intas samtidigt, för att motverka möjliga gastrointestinala reaktioner som gastrit. Vid eventuell kräkning måste kontaminationsrisken beaktas.

Särskilda varningar

Spottkörtlarnas exponering för strålning bör reduceras genom att salivutsöndringen stimuleras, t.ex. med syrliga ämnen.

En diet med lågt innehåll av jod före behandlingen ökar upptaget i sköldkörtelvävnad.

För att säkerställa ett adekvat upptag bör tyroideasubstitution sättas ut före administrering av radiojod vid sköldkörtelcancer. En period på fjorton dagar rekommenderas för trijodtyronin och 4-5 veckor för tyroxin. Preparaten bör sättas in igen två dagar efter behandling. Karbimazol och propytiouracil ska också sättas ut en vecka före behandlingen av hypertyreos och sättas in igen flera dagar efter behandling.

Radiojodbehandling av Graves sjukdom ska ske under samtidig behandling med kortikosteroider.

Patienter med sällsynta ärftliga problem med fruktosintolerans, glukos-galaktosmalabsorption eller sukrasisomaltasbrist ska inte ta detta läkemedel.

Denna läkemedelsprodukt innehåller 63,5 mg natrium per dos. Detta bör beaktas av patienter som ordinerats en natriumfattig kost.

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Det är känt att många farmakologiskt aktiva substanser interagerar med radiojod. Det kan hända genom en mängd olika mekanismer som kan påverka proteinbindningen, farmakokinetiken eller de dynamiska effekterna av märkt jodid. En konsekvens som ska beaktas är att upptagningen i sköldkörteln kan minska. Det är därför nödvändigt att ta upp en fullständig läkemedelshistorik för att fastställa om några läkemedel måste avbrytas före administrering av natriumjodid I-131.

Behandlingen med följande ämnen bör t.ex. avbrytas:

Aktiva substanser	Viloperiod före administrering av I-131
antityreoida läkemedel (t ex karbimazol, tiamazol, propyluracil), perklorat	avbryts 1 vecka innan behandlingen påbörjas och flera dagar efter
salicylater, steroider*, natriumnitroprussid, natriumsulfobromoftalein, antikoagulanter, antihistaminer, antiparasiter, penicilliner, sulfonamider, tolbutamid, tiopental	1 vecka
fenylbutazon	1–2 veckor
som innehåller jodslemlösare och vitaminer innehållande jod	cirka 2 veckor
sköldkörtelhormonpreparat	Trijodtyronin 14 dagar tyroxin 4-5 veckor
bensodiazepiner, litium	cirka 4 veckor
amiodaron **	upp till flera månader
innehåller jodpreparat för utvärtes bruk	1–9 månader
innehåller jodkontrastmedel	upp till ett år

* Ej tillämpbart vid Graves sjukdom

**När det gäller amiodaron är ett minskat upptag i sköldkörteln under flera månader möjligt på grund av den långa halveringstiden för detta medel.

4.6 Fertilitet, graviditet och amning

Kvinnor i fertil ålder

Natriumjodid (I-131) är kontraindicerat vid fastställd eller misstänkt graviditet, eller om graviditet inte kan uteslutas (administrering av natriumjodid (I-131) resulterar sannolikt i en så hög absorberad dos som 11-511 mGy till livmodern och under andra och tredje trimestern sker en kraftig anhopning av jod i fostrets sköldkörtel), se avsnitt 4.3. När det är nödvändigt att ge radioaktiva preparat till en kvinna i fertil ålder ska man alltid fastställa om hon är gravid eller inte.

Preventivmedel för män och kvinnor

Kvinnor rekommenderas att använda preventivmedel i 6 -12 månader. Män bör, som en försiktighetsåtgärd, inte avla barn under en period av 6 månader efter radiojodbehandlingen, för att bestrålade spermier ska hinna ersättas av icke-bestrålade. Höga terapeutiska doser av radioaktivt jod kan tillfälligt sätta ned gonadfunktionen hos män. För att kompensera för denna potentiella effekt bör möjligheten att lämna sperma till en spermabank övervägas för män med utbredd sjukdom.

Graviditet

Varje kvinna med en utebliven menstruation anses vara gravid tills motsatsen bevisats. Alternativa metoder som inte involverar joniserande strålning bör övervägas. Om differentierad sköldkörtelcancer diagnostiseras under graviditeten måste behandlingen med radiojod skjutas upp till efter förlossningen, eftersom natriumjodid (I-131) passerar placentan vilket kan orsaka svår och eventuell irreversibel hypotyreos hos nyfödda. Kvinnor som behandlas med natriumjodid (I-131) rekommenderas att INTE bli gravida förrän tidigast 6-12 månader efter administrering.

Amning

Amning bör avbrytas 6-8 veckor före administrering av natriumjodid (I-131).

Innan ett radioaktivt läkemedel administreras till en ammande kvinna måste man överväga om undersökningen rimligen kan uppskjutas tills kvinnan har slutat amma och om det valda preparatet är det lämpligaste med hänsyn till den aktivitet som kan utsöndras i bröstmjölken.

Efter administrering av terapeutiska doser rekommenderas att närkontakt mellan moder och barn undviks under minst en vecka.

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Natriumjodid (I-131) har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

4.8 Biverkningar

Frekvensen av rapporterade biverkningar kommer från medicinsk litteratur. Säkerhetsprofilen för natriumjodid (I-131) varierar kraftigt beroende på vilka doser som administreras, vilket beror på typen av behandling (dvs. behandling av godartad eller elakartad sjukdom) samt de administrerade kumulativa doserna. Därför är de rapporterade biverkningarna indelade efter förekomst vid behandling av godartad eller elakartad sjukdom, trots att de administrerade doserna oftast inte har angetts i respektive publikationer och kanske inte har varit i linje med doseringsrekommendationerna i denna produktresumé.

Vanliga biverkningar är hypotyreos, övergående hypertyreos, störningar i saliv- och tårkörtlar samt lokala effekter av strålning. Vid cancerbehandling kan gastrointestinala biverkningar och benmärgssuppression dessutom ofta förekomma.

Följande tabeller innehåller rapporterade biverkningar ordnade efter organsystem. Symtom, som snarare är sekundära till ett gruppsyndrom (t.ex. siccasyndrom), är placerade inom parentes efter respektive syndrom.

Följande tabell visar hur frekvenserna återspeglas i detta avsnitt:

Mycket vanligt: ≥1/10

Vanligt: ≥1/100, <1/10

Mindre vanligt: ≥1/1 000 och <1/100

Sällsynt: ≥1/10 000 och <1/1 000

Mycket sällsynt: <1/10 000

Ingen känd frekvens: kan inte beräknas från tillgängliga data

Biverkningar efter behandling av godartad sjukdom:

Systemorganklass	Symtom	Frekvens
Störningar i immunsystemet	Anafylaktoid reaktion	Ingen känd frekvens
Endokrina störningar	Permanent hypotyreos, hypotyreos	Mycket vanligt
	Hypertyreos	Vanligt
	Tyreotoxisk kris, tyreoidit, hypoparatyreos	Ingen känd frekvens
Ögonsjukdomar	Endokrin oftalmopati * (vid Graves sjukdom)	Mycket vanligt
	Siccasyndrom	Ingen känd frekvens
Störningar i andningsvägar i bröstkorg och mediastinum	Stämbandsförlamning	Ingen känd frekvens
Hud och subkutan vävnad	Jodakne (akneliknande utslag)	Ingen känd frekvens
Störningar i magtarmkanalen	Spottkörtelinflammation	Ingen känd frekvens
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället	Lokal svullnad	Ingen känd frekvens

* incident utan behandling med glukokortikoider

Biverkningar efter behandling av malign sjukdom:

Systemorganklass	Symtom	Frekvens
Benigna, maligna och ospecificerade tumörer (inklusive cystor och polyper)	Leukemi	Sällsynt
	Solid cancer t.ex. blåscancer, koloncancer, magsäckscancer	Ingen känd frekvens
Störningar i blodomloppet och lymfsystemet	Erytropeni, lindrig benmärgsdepression	Mycket vanligt
	Leukopeni, trombocytopeni	Vanligt
	Permanent eller allvarlig benmärgssuppression	Ingen känd frekvens
Störningar i immunsystemet	Anafylaktoid reaktion	Ingen känd frekvens
Endokrina störningar	Tyreotoxisk kris, övergående hypertyreos , tyreoidit, hypoparatyreos, hypotyreos	Ingen känd frekvens
Störningar i nervsystemet	Parosmi	Mycket vanligt
	Hjärnödem	Ingen känd frekvens
Ögonsjukdomar	Siccasyndrom (konjunktivit, torra ögon, torrhet i näsan)	Mycket vanligt
	Nasolakrimal kanalobstruktion (ökat tårflöde)	Vanligt
Störningar i andningsvägar i bröstkorg och mediastinum	Dyspné	Vanligt
	Obstruktion av luftstrupen *, lungfibros, andnöd, obstruktiv lungsjukdom, pneumonit, trakeit, stämbandsinsufficiens (stämbandsförlamning, dysfoni, heshet), orofaryngeal smärta, stridor	Ingen känd frekvens
Störningar i mag-tarmkanalen	Sialadenit (muntorrhet, spottkörtelsmärta, spottkörtelförstoring, karies, tandlossning), strålsjuka, illamående, ageusi, anosmi, dysgeusi, minskad aptit	Mycket vanligt
	Kräkningar	Vanligt
	Gastrit, dysfagi	Ingen känd frekvens
Störningar i njurar och urinvägar	Strålingscystit	Ingen känd frekvens
Störningar i reproduktionsorgan och bröstkörtel	Ovarialsvikt, menstruationsrubbningar	Mycket vanligt
	Azoospermi, oligospermi, minskad fertilitet hos män	Ingen känd frekvens
Medfödda och genetiska störningar	Medfödd hypotyreos	Ingen känd frekvens
Allmänna symptom och symptom på administreringsstället	Influensaliknande sjukdom, huvudvärk, trötthet, nacksmärtor	Mycket vanligt
	Lokal svullnad	Vanligt

* särskilt i befintlig luftrörsstenos

Detaljerad beskrivning av biverkningar:

Störningar i sköldkörtel och bisköldkörtel

Då hypertyreos behandlas med radiojod, kan dosrelaterad hypotyreos uppstå som en sen följd.

Den kan uppkomma veckor eller t.o.m. år efter behandlingen men visar sig i allmänhet inte förrän 6-12 veckor efter administrering av natriumjodid (I-131).

Förstörelsen av sköldkörtelns folliklar som orsakats av strålning med natriumjodid (I-131) kan leda till försämring av en redan befintlig hypertyreos efter 2-10 dagar, eller till och med till en tyrotoxisk kris. Ibland kan en immunhypertyreos utvecklas efter initial normalisering (latensperiod 2–10 månader). Vid en hög dos radiojodbehandling kan patienten uppleva övergående inflammatorisk tyreoidit och trakeit 1-3 dagar efter administrering.

I sällsynta fall kan en temporär hypertyreos förekomma efter behandling av sköldkörtelcancer.

Fall av övergående hypoparatyreos har iakttagits efter radiojod. De måste övervakas och behandlas med substitutionsterapi.

Ögonsjukdomar

Endokrin oftalmopati kan utvecklas eller ny oftalmopati kan uppstå efter radiojodbehandling av hypertyreos eller Graves sjukdom.

Lokala effekter

Stämbandsinsufficiens och stämbandsförlamning har rapporterats efter administrering av natriumjodid I-131. I vissa fall kan detta också ha orsakats av sköldkörteloperation och det kan inte fastställas om dysfunktion i stämbanden har orsakats av strålning eller kirurgisk behandling.

Högt upptag av radiojod i vävnad kan associeras med lokal smärta, obehag och ödem, t.ex. en diffus och svår smärta kan uppstå i huvud-halsregionens mjukdelar.

Strålningsinducerad pneumoni och lungfibros har observerats hos patienter med diffusa pulmonella metastaser från differentierad sköldkörtelcancer, på grund av förstörd metastasvävnad. Detta förekommer främst efter höga doser radiojodbehandling.

Vid behandling av metastaserande sköldkörtelcancer som engagerar CNS måste hänsyn tas till risken för lokalt cerebralt ödem och/eller att ett befintligt cerebralt ödem ökar.

Störningar i mag-tarmkanalen

Höga nivåer av radioaktivitet kan också leda till gastrointestinala störningar, vanligen inom de första timmarna eller dagarna efter administreringen. För förebyggande av gastrointestinala sjukdomar se avsnitt 4.4.

Störningar i saliv- och tårkörtlar

Sialadenit är vanligen spontant reversibel eller reversibel med antiinflammatorisk behandling, men enstaka fall av dosberoende ihållande ageusi och muntorrhet har beskrivits. För förebyggande av salivstörningar, se avsnitt 4.4.

Störningar i saliv- och/eller tårkörtlar, med åtföljande siccasyndrom, kan också förekomma efter flera månader och upp till två år efter radiojodbehandling.

Benmärgsdepression

Som en sen konsekvens kan reversibel benmärgsdepression utvecklas, vilken kan vara dödlig. Det är mer sannolikt att benmärgsdepression uppstår efter en enda administrering av mer än 5 000 MBq, eller efter upprepad administrering i intervaller kortare än 6 månader.

Sekundära maligniteter

Efter högre aktiviteter, vanligen de som används vid behandling av sköldkörtelmaligniteter, har en ökad förekomst av leukemi observerats. En ökad förekomst av sekundära solida cancerformer vid höga aktiviteter (mer än 7,4 GBq) har också påvisats.

Nedsatt fertilitet

Efter radiojodbehandling av sköldkörtelcancer kan en dosberoende försämrad fertilitet förekomma hos män och kvinnor.

Allmänna råd

Exponering för joniserande strålning är kopplad till cancer och har en potential att orsaka ärftliga effekter. Den stråldos som erhålls vid terapeutisk exponering kan resultera i högre förekomst av cancer och mutationer. I samtliga fall är det nödvändigt att säkerställa att riskerna med strålningen är lägre än riskerna av själva sjukdomen. Den tillförda stråldosen (EDE) som följer av behandlingsdoser av natriumjodid (I-131) är högre än 20 mSv.

Pediatrisk population

Typer av biverkningar hos barn förväntas vara desamma som hos vuxna. Om vi utgår från att känsligheten i vävnader hos barn är större (se avsnitt 11) och att de förväntas ha en längre livslängd, kan frekvensen och svårighetsgraden vara annorlunda.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning direkt till:

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

4.9 Överdosering

Vid överdosering kan det finnas en risk för hög strålningsexponering. Omedelbart efter intaget kan absorptionen minskas på grund av kräkningar eller magpumpning. Dessutom bör sköldkörtelblockad rekommenderas (t.ex. med kaliumjodid eller perklorat) direkt efter misstänkt överdosering i syfte att reducera sköldkörtelns strålningsexponering. Stabilt jod i form av kaliumjodat eller kaliumjodid kan användas. Detta måste administreras så snart som möjligt. Eftersom läkemedlet utsöndras via njurarna, kan en överdos av strålning reduceras genom forcerad diures och regelbundna blåstömningar.

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Terapeutiska radiofarmakajodföreningar (I-131).

ATC-kod: V10XA01.

Den farmakologiska aktiva substansen är jod-131 i form av natriumjodid som tas upp av sköldkörteln. Den sönderfaller huvudsakligen där under sin långa uppehållstid och leder på så sätt till en selektiv bestrålning av detta organ.

I de mängder av ämnet som används för diagnostik och behandling väntar man sig inga farmakodynamiska effekter av natriumjodid.Mer än 90 % av strålningseffekterna är resultatet av betastrålning, som har en genomsnittlig räckvidd på 0,5 mm. -strålning kommer beroende på dosen att minska cellernas funktion och orsaka en celldelning som leder till celldöd. Den korta räckvidden och minimala upptaget av natriumjodid (I-131) utanför sköldkörteln leder till en strålningsexponering utanför sköldkörteln.

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

Absorption

Efter oral administrering absorberas natriumjodid (I-131) snabbt från övre mag-tarmkanalen (90 % efter 60 minuter). Absorptionen påverkas av magtömning. Den ökas av hypertyreos och minskas av hypotyreos.

Distribution och organupptag

Farmakokinetiken är densamma som för omärkt jodid. I blodet distribueras jodid till extratyreoidalt compartment. Därifrån tas den huvudsakligen upp i sköldkörteln eller utsöndras via njurarna. Upptaget påverkas av många faktorer: patientens ålder, sköldkörtelns storlek, njurclearance, mängden cirkulerande jodid och andra läkemedel (se avsnitt 4.5).

Små mängder av jodid (I-131) tas upp i spottkörtlarna och magsäcksslemhinnan, och kan också passera över till bröstmjölk, placenta och plexus choroideus.

Patienter med nedsatt njurfunktion kan ha minskat clearance av radiojod, och kan därför få en högre strålningsdos per administrerad MBq av natriumjodid (I-131). En studie har t.ex. visat att personer med njurinsufficiens och med peritonealdialys (CAPD) hade 5 gånger lägre clearance av radiojodid än njurfriska personer.

Halveringstid

Den effektiva halveringstiden för radiojod i plasma är cirka 12 timmar medan halveringstiden för radiojod som tagits upp i sköldkörteln är cirka sex dygn. Efter administrering av natriumjodid (I-131) har således ca 40 % av aktiviteten en effektiv halveringstid på 0,4 dygn och resterande 60 % en halveringstid på åtta dygn.

Eliminering

Utsöndringen i urin är 37-75 %, i avföring ca 10 % och utsöndringen i svett är närmast obefintlig.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

På grund av de små mängder som tillförs av ämnet jämfört med det normala födointaget av jod (40-500 mikrogram/dag) är ingen akut toxicitet att förvänta.

Det finns inga data för toxiciteten vid upprepade doser av natriumjodid eller om dess effekt på reproduktionen hos djur eller dess mutagena eller carcinogena potential.

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Kapselinnehåll:

Dinatriumvätefosfatdihydrat

Natriumtiosulfat

Natriumvätekarbonat

Natriumhydroxid

Sackaros

Natriumklorid

Vatten för injektioner

Kapselhölje:

Gelatin

6.2 Inkompatibiliteter

Inga kända

6.3 Hållbarhet

Natriumjodid (I-131) kapsel, hård är hållbar i 2-6 veckor efter aktivitetens referensdatum och tidpunkt. Aktivitetens referensdatum och tidpunkt samt utgångsdatum är angivna på ytterförpackningens etikett.

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 25°C. Förvaras i originalförpackningen för att ge strålskydd. Förvaras i enlighet med nationella föreskrifter för radioaktivt material.

6.5 Förpackningstyp och innehåll

1 kapsel levereras i en PETP-singeldosbehållare.

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Allmänna varningar

Radioaktiva läkemedel får endast tas emot, användas och administreras av behörig personal i därför avsedd klinisk miljö. Mottagning, förvaring, användning, överföring och avfallshantering är underställda regler och/eller tillämpliga tillstånd från lokala behöriga myndigheter.

Radioaktiva läkemedel ska beredas på ett sätt som uppfyller både strålskyddskrav och kraven på farmaceutisk kvalitet. Lämpliga aseptiska försiktighetsåtgärder måste vidtas.

Administrering av höga doser radiojod kan medföra betydande miljöfara. Detta kan beröra den behandlade patientens närmaste familj eller allmänheten, beroende på den mängdaktivitet som administreras. För att undvika kontaminering ska lämpliga försiktighetsåtgärder i enlighet med nationella föreskrifter vidtas beträffande den aktivitet som patienten utsöndrar.

Administreringsprotokoll

1 Burken ska plockas ur förpackningen och blyburken ska tas ut.

2 Locket ska vridas försiktigt medurs tills ett lätt motstånd uppkommer. Sedan ska locket lyftas från blyburken medan den inre medicinflaskan står kvar på botten.

3 Medicinflaskan, som innehåller kapseln ska placeras i en mätare för att fastställa aktiviteten.

4 Medicinflaskan ska sättas tillbaka i blyburken och locket ska sättas på utan att vridas.

5 Patienten ska uppmanas att skruva bort locket från blyburken och hatten av flaskan samtidigt genom att vrida tre gånger motsols.

6 Patienten ska ta bort locket, lyfta blyburken och svälja kapseln.

När förpackningen öppnats bör personalen vara medveten om att fri radioaktivitet kan registreras på monitorer.Viss radioaktivitet kan detekteras i lokalen pga Xe-131 som bildas vid sönderfallet av I-131. Dosen är dock mycket liten och i praktiken försumbar.

Den effektiva dosgraden vid inandning av det Xe-131m som bildas är 0,1 % av dosgraden på 1 m avstånd från en blyförsedd kapsel.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande föreskrifter.

Mallinckrodt Medical B.V.

Westerduinweg 3

1755 LE Petten

Nederländerna

14453

1998-06-26/2008-06-26

2015-12-29

Tabellerad strålningsdosimetri enligt i ICRP-publikation nr 53 redovisas. ICRP-modellen avser intravenös administrering. Eftersom absorptionen av radiojod är snabb och fullständig är denna modell även tillämpbar vid oral administrering, men det förekommer ytterligare en stråldos till magsäcksväggen utöver den som sker på grund av till mag- och salivutsöndring. Om man antar att den genomsnittliga tiden i magsäcken är 0,5 timmar, ökar den absorberade dosen i magen med ca 30 % för I‑131.

Stråldosen för specifika organ som kanske inte är målorgan för behandlingen, kan påverkas avsevärt av patofysiologiska förändringar till följd av sjukdomsprocessen. Som en del av risk-nytta-bedömningen är det klokt att EDE och sannolik stråldos för de enskilda målorganen beräknas före administrering. Aktiviteten kan då anpassas efter sköldkörtelns massa, biologisk halveringstid och recirkulationen av jod, som beror på patientens fysiologiska status (inklusive jodbrist) och bakomliggande patologi.

Strålningsexponering påverkar främst sköldkörteln. Exponeringen av de andra organen är i storleksordningen tusendelar lägre än i sköldkörteln. Det är beroende av intaget av jod (upptaget av radioaktivt jod ökas i områden med jodbrist med upp till 90 % och minskar i jodrika områden till 5 %). Det är vidare beroende av sköldkörtelfunktionen (Eu-, hyper- eller hypotyreos) och om förekomsten av jod som ackumuleras i kroppens vävnader (t.ex. situationen efter excision av sköldkörteln, förekomsten av jodackumulerande metastaser och blockad av sköldkörteln). Bestrålning av alla andra organ är motsvarande högre eller lägre beroende på graden av ansamling i sköldkörteln.

JODID

Organdoser vid behandling med (¹³¹I) jodid (halveringstid 8,02 dygn) vid olika grad av sköldkörtelblockad

Sköldkörtelblockad, upptag 0 %

Organ	Absorberad dos per administrerad aktivitetsenhet (µGy/MBq)
	Vuxen	15 år	10 år	5 år	1 år
Blåsvägg	610	750	1100	1800	3400
Njurar	65	80	120	170	310
Livmoder	54	67	110	170	300
Nedre tjocktarm	43	52	82	130	230
Äggstockar	42	54	84	130	240
Tunntarm	38	47	75	120	220
Testiklar	37	45	75	120	230
Övre tjocktarm	37	45	70	120	210
Binjurar	37	42	67	110	200
Bukspottkörtel	35	43	69	110	210
Röd benmärg	35	42	65	100	190
Mjälte	34	40	65	100	200
Magsäck	34	40	64	100	190
Lever	33	40	65	100	200
Bröst	33	33	52	85	170
Benytor	32	38	61	97	190
Lungor	31	38	60	96	190
Sköldkörtel	29	38	63	100	200
Andra vävnader	32	39	62	100	190
Effektiv dosekvivalent (mSv/MBq)	0,072	0,088	0,14	0,21	0,40

Blåsväggen bidrar med 50,8 % till den effektiva dosekvivalenten.

Inkomplett blockad

Effektiv dosekvivalent (mSv/MBq) vid lågt upptag i sköldkörteln:

Sköldkörtel upptag 0,5%	0,30	0,45	0,69	1,5	2,8
Sköldkörtel upptag 1%	0,52	0,81	1,2	2,7	5,3
Sköldkörtel upptag 2%	0,97	1,5	2,4	5,3	10

Upptag i sköldkörteln 15 %

Organ	Absorberad dos per administrerad aktivitetsenhet (µGy/MBq)
	Vuxen	15 år	10 år	5 år	1 år
Sköldkörtel	210000	340000	510000	1100000	2000000
Blåsvägg	520	640	980	1500	2900
Magsäck	460	580	840	1500	2900
Tunntarm	280	350	620	1000	2000
Njurar	60	75	110	170	290
Övre tjocktarm	59	65	100	160	280
Röd benmärg	54	74	99	140	240
Livmoder	54	68	110	170	310
Lungor	53	71	120	190	330
Bukspottkörtel	52	62	100	150	270
Benytor	47	67	94	140	240
Äggstockar	43	59	92	140	260
Bröst	43	43	81	130	250
Nedre tjocktarm	42	53	82	130	230
Mjälte	42	51	81	120	230
Binjurar	36	43	71	110	220
Lever	32	41	68	110	220
Testiklar	28	35	58	94	180
Andra vävnader	65	89	140	220	400
Effektiv dosekvivalent (mSv/MBq)	6,6	10	15	34	62

Upptag i sköldkörteln 35 %

Organ	Absorberad dos per administrerad aktivitetsenhet (µGy/MBq)
	Vuxen	15 år	10 år	5 år	1 år
Sköldkörtel	500000	790000	1200000	2600000	4700000
Magsäck	460	590	850	1500	3000
Blåsvägg	400	500	760	1200	2300
Tunntarm	280	350	620	1000	2000
Lungor	90	120	210	330	560
Röd benmärg	86	120	160	220	350
Benytor	76	120	160	230	350
Bröst	67	66	130	220	400
Övre tjocktarm	58	65	100	170	300
Njurar	56	72	110	170	290
Bukspottkörtel	54	69	110	180	320
Livmoder	50	63	100	160	300
Mjälte	46	59	96	150	280
Binjurar	42	50	87	140	280
Äggstockar	42	57	90	140	270
Nedre tjocktarm	40	51	80	130	240
Lever	37	49	82	140	270
Testiklar	26	32	54	89	180
Andra vävnader	110	160	260	410	710
Effektiv dosekvivalent (mSv/MBq)	15	24	36	78	140

Upptag i sköldkörteln 55 %

Organ	Absorberad dos per administrerad aktivitetsenhet (µGy/MBq)
	Vuxen	15 år	10 år	5 år	1 år
Sköldkörtel	790000	1200000	1900000	4100000	7400000
Magsäck	460	590	860	1500	3000
Blåsvägg	290	360	540	850	1600
Tunntarm	280	350	620	1000	2000
Lungor	130	180	300	480	800
Röd benmärg	120	180	220	290	460
Benytor	110	170	220	320	480
Bröst	91	89	190	310	560
Bukspottkörtel	58	76	130	210	380
Övre tjocktarm	58	67	110	180	320
Mjälte	51	68	110	170	330
Njurar	51	68	100	170	290
Binjurar	49	58	110	170	340
Livmoder	46	60	99	160	300
Lever	43	58	97	170	330
Äggstockar	41	56	90	150	270
Nedre tjocktarm	39	49	78	130	240
Testiklar	26	31	52	87	170
Andra vävnader	160	240	370	590	1000
Effektiv dosekvivalent (mSv/MBq)	24	37	56	120	220

Kapslarna är färdiga att användas.