PRODUKTRESUMÉ

1. LÄKEMEDLETS NAMN

Nexodal 0,4 mg/ml injektions-/infusionsvätska, lösning

2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

En ampull med 1 ml injektions-/infusionsvätska, lösning, innehåller naloxonhydrokloriddihydrat motsvarande 0,4 mg naloxonhydroklorid.

Hjälpämne: en ml innehåller 3,54 mg natrium.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3. LÄKEMEDELSFORM

Injektions-/infusionsvätska, lösning.

Klar och färglös vätska.

pH: 3,0 - 4,0

osmolalitet: 0,3 Osm/kg

4. KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Terapeutiska indikationer

Totalt eller partiellt upphävande av CNS-depression; framför allt andningsdepression, orsakad av antingen naturliga eller syntetiska opioider och partiella opioidagonister/-antagonister.

Diagnostik av misstänkt, akut opiatöverdosering eller -förgiftning.

4.2 Dosering och administreringssätt

Läkemedlet kan injiceras intravenöst (i.v.), intramuskulärt (i.m.) eller ges som en intravenös infusion.

Information angående inkompatibiliteter och spädning innan användning, se avsnitt 6.2 och 6.6.

Intramuskulär administrering av naloxonhydroklorid skall endast användas då intravenös injektion inte är möjlig.

Effekten uppnås snabbast då läkemedlet ges intravenöst. Detta administreringssätt rekommenderas därför i samband med akutfall.

Vid intramuskulär injektion av naloxonhydroklorid bör man vara medveten om att tiden till effekt är längre än efter en intravenös injektion. Effekten kvarstår dock längre vid en i.m. injektion jämfört efter en i.v. injektion. Verkningstiden är beroende på dos och administreringssätt för naloxonhydroklorid, och kan variera mellan 45 minuter och 4 timmar.

Notera även att dosen som krävs vid i.m. användning i allmänhet är större än vid i.v. användning och att doseringen skall anpassas individuellt.

Då vissa opioider kan ha en längre verkningstid än naloxonhydroklorid, skall patienten övervakas kontinuerligt och upprepade naloxondoser administreras vid behov.

Totalt eller partiellt upphävande av CNS-depression; framför allt andningsdepression, orsakad av antingen naturliga eller syntetiska opioider och partiella opioidagonister/-antagonister.

Vuxna

Dosen anpassas individuellt för att uppnå optimal respiratorisk respons och samtidigt upprätthålla adekvat analgesi. En i.v. injektion på 0,1-0,2 mg naloxonhydroklorid är i allmänhet tillräckligt. Vid behov, kan ytterligare i.v. injektioner på 0,1 mg administreras med intervaller på 2-3 minuter tills tillfredsställande andning och medvetandegrad uppnåtts. En ytterligare injektion kan behövas efter 1-2 timmar, beroende på vilken typ av aktiv substans (kort- eller långtidsverkande) som skall motverkas, hur stor dos som administrerats, administreringstid samt administreringssätt.

Nexodal 0,4 mg/ml kan även ges som en intravenös infusion, om verkningstiden för vissa opioider är längre än för naloxonhydroklorid, när det givits som i.v. bolusinjektion.

Infusionshastigheten anpassas individuellt beroende på patientens terapisvar på såväl i.v. bolusinjektionen som den intravenösa infusionen. (se avsnitt 6.6).

Barn och ungdomar

Initialt ges 0,01-0,02 mg naloxonhydroklorid per kg intravenöst med intervaller på 2-3 minuter tills en tillfredsställande andning och medvetandegrad uppnåtts. Ytterligare doser kan behövas med 1-2 timmars intervaller beroende på patientens terapisvar, dos och verkningstid hos den opioid som administrerats. Dosen till barn och ungdomar kan variera på grund av lokala rekommendationer.

Äldre

Vid behandling av äldre patienter med kardiovaskulär sjukdom eller potentiellt kardiotoxisk medicinering skall naloxonhydroklorid användas med försiktighet, eftersom allvarliga kardiovaskulära biverkningar, såsom ventrikulär takykardi och flimmer, har observerats hos postoperativa patienter efter administrering av naloxonhydroklorid.

Diagnostik av misstänkt, akut opiatöverdosering eller -förgiftning.

Vuxna

Vanlig startdos för vuxna är 0,4-2 mg naloxonhydroklorid, som ges intravenöst. Om önskad förbättring av andningsdepression inte uppnås direkt efter intravenös injektion, kan upprepade injektioner ges intravenöst med 2-3 minuters intervaller. Om intravenös administrering inte är möjlig kan naloxonhydroklorid även injiceras intramuskulärt.

Om en dos på 10 mg naloxonhydroklorid inte gett en märkbar förbättring är detta tecken på att depressionen helt eller delvis beror på något annat patologiskt tillstånd eller att den förorsakats av någon aktiv substans som inte tillhör opioiderna.

Barn och ungdomar

Vanlig startdos är 0,01 mg naloxonhydroklorid per kg kroppsvikt naloxonhydroklorid administrerat intravenöst. Om önskat kliniskt terapisvar inte uppnås kan en ytterligare injektion på 0,1 mg/kg administreras. Beroende på individen, kan även en intravenös infusion vara nödvändig. Om i.v. administrering inte är möjlig, kan Nexodal 0,4 mg/ml också injiceras intramuskulärt (startdos 0,01 mg/kg), uppdelad på flera doser.

Dosen till barn och ungdomar kan variera på grund av lokala rekommendationer.

Nyfödda barn vars mödrar erhållit opioider

Vanlig dos är 0,01 mg naloxonhydroklorid per kg intravenöst. Om tillfredsställande andning inte uppnås med denna dos, kan injektionen upprepas med 2-3 minuters intervaller. Om i.v. administrering inte är möjlig, kan Nexodal 0,4 mg/ml också injiceras intramuskulärt (startdos 0,01 mg/kg).

Dosen till nyfödda barn kan variera på grund av lokala rekommendationer.

4.3 Kontraindikationer

Överkänslighet mot naloxonhydroklorid eller mot något hjälpämne i detta läkemedel.

4.4 Varningar och försiktighet

Nexodal 0,4 mg/ml bör ges med försiktighet till patienter som erhållit stora opioiddoser eller som är fysiskt opiatberoende (inklusive nyfödda barn vars mödrar är opiatberoende). En för hög dos av Nexodal kan i dessa fall ge ett alltför snabbt upphävande av opioideffekten och därmed leda till akuta abstinenssymtom. Hypertoni, hjärtarytmier, lungödem och hjärtstillestånd har rapporterats. Detta gäller även nyfödda barn till sådana patienter.

Patienter som uppvisar ett tillfredställande terapisvar på behandlingen med naloxonhydroklorid skall övervakas noggrant. Opioiderna kan ha en längre verkningstid än naloxonhydroklorid och upprepade injektioner kan behövas.

Alltför stora doser av naloxonhydroklorid till postoperativa patienter kan leda till upphävning av analgesin, överretat tillstånd och förhöjt blodtryck. Ett alltför snabbt upphävande av opioideffekterna kan ge illamående, kräkningar, svettning eller takykardi.

Naloxonhydroklorid har ingen effekt på CNS-depression orsakad av ämnen som inte tillhör opioiderna. Upphävningen av andningsdepression orsakad av buprenorfin kan vara ofullständig. I dessa fall, skall andningsfunktionen upprätthållas med hjälp av mekanisk ventilation.

Naloxonhydroklorid skall ges med försiktighet till patienter med kardiovaskulär sjukdom eller till patienter som använder förhållandevis kardiotoxiska läkemedel (t.ex. kalciumblockare, betablockare, digoxin) (se avsnitt 4.8).

Varje ampull med 1 ml lösning innehåller 3,54 mg natrium, vilket motsvarar 17,7 mg natrium per 2 mg dos (5 ml) naloxonhydroklorid och 3,8 mmol (88,5 mg) natrium per maximal daglig dos 10 mg naloxonhydroklorid. Detta bör beaktas av patienter som ordinerats saltfattig kost.

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Effekten av naloxon är baserad på interaktionen mellan opioider och opioidantagonister. Vid normal dos av naloxon finns ingen interaktion med barbiturater eller lugnande medel. Data gällande interaktion med alkohol är inte enhetliga. Hos patienter med multipel intoxikation med opioider och sedativa eller alkohol, kan resultatet av naloxonadministreringen bli fördröjd, beroende på orsaken till intoxikationen.

Då naloxonhydroklorid administrerats till patienter som fått buprenorfin som analgetikum, kan total analgesi eventuellt återställas. Troligen beror denna effekt på buprenorfinets bågformade dos-responskurva, med minskande analgetisk effekt vid höga doser. Upphävning av andningsdepression som orsakats av buprenorfin är dock begränsad.

Allvarlig hypertoni har rapporterats i samband med administrering av naloxonhydroklorid vid fall av koma orsakad av överdos med klonidin.

4.6 Graviditet och amning

Graviditet

Kliniska data från behandling av gravida kvinnor med naloxonhydroklorid är ofullständiga. Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt 5.3). Den potentiella risken för människa är okänd. Detta läkemedel skall endast användas under graviditet om det absolut är nödvändigt. Naloxonhydroklorid kan ge abstinenssymtom hos det nyfödda barnet (se avsnitt 4.4).

Amning

Det är inte känt om naloxonhydroklorid passerar över i bröstmjölk och det är inte fastställt om ammade barn påverkas av naloxonhydroklorid. Amning ska därför undvikas under 24 timmar efter behandling.

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Inga studier på förmågan att framföra fordon och använda maskiner har utförts.

Patienter som fått naloxonhydroklorid för upphävande av opioideffekter bör varnas för att ge sig ut i trafiken, använda maskiner eller utföra andra uppgifter som kräver fysisk eller mental skärpa inom minst 24 timmar, eftersom opioideffekterna kan återkomma.

4.8 Biverkningar

Följande biverkningar är rangordnade enligt organklass och frekvens:

Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.

Mycket vanliga biverkningar (1/10)

Vanliga biverkningar (1/100, <1/10)

Mindre vanliga biverkningar (1/1 000, <1/100)

Sällsynta (1/10 000, <1/1 000)

Mycket sällsynta (<1/10 000)

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Immunsystemet

Mycket sällsynta: Allergiska reaktioner (urtikaria, rinit, dyspné, Quinckes ödem), anafylaktisk chock.

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga: Yrsel, huvudvärk

Mindre vanliga: Tremor, svettning

Sällsynta: Krampanfall, nervspänning

I sällsynta fall har krampanfall förekommit efter administrering av naloxonhydroklorid, men orsakssamband med läkemedlet har inte påvisats. Om rekommenderade doser överskrids vid behandling av postoperativa patienter kan detta leda till nervspänning.

Hjärtat

Vanliga: Takykardi

Mindre vanliga: Arytmi, bradykardi

Mycket sällsynta: Flimmer, hjärtstillestånd

Blodkärl

Vanliga: Hypotension, hypertension

Hypotension, hypertension och hjärtarytmi (inklusive ventrikulär takykardi och flimmer) har observerats i samband med postoperativt bruk av naloxonhydroklorid. Kardiovaskulära biverkningar har främst påträffats hos postoperativa patienter med befintlig kardiovaskulär sjukdom eller annan medicinering med liknande kardiovaskulära biverkningar.

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mycket sällsynta: Lungödem

Lungödem har även observerats i samband med postoperativt bruk av naloxonhydroklorid.

Magtarmkanalen

Mycket vanliga: Illamående

Vanliga: Kräkningar

Mindre vanliga: Diarré, muntorrhet

Illamående och kräkningar har rapporterats hos postoperativa patienter där rekommenderad dos överskridits. Orsakssamband har dock inte fastställts och symtomen kan ha varit tecken på ett för snabbt upphävande av opioideffekterna.

Hud och subkutan vävnad

Mycket sällsynta: Erythema multiforme

Ett fall av erythema multiforme gick över av sig självt så fort administreringen av naloxonhydroklorid avbröts.

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanliga: Postoperativ smärta

Mindre vanliga: Hyperventilation, irritation i kärlväggen (efter intravenös administrering)

Om rekommenderade doser överskrids i samband med postoperativt bruk kan detta leda till att smärtan återkommer. Ett snabbt upphävande av opioideffekterna kan inducera hyperventilation.

4.9 Överdosering

Med hänsyn till indikationerna och brett terapeutiskt index, är överdosering inte något som kan förväntas. Intravenösa engångsdoser på 10 mg naloxonhydroklorid och kumulativa doser upp till 90 mg/dag subkutant har tolererats utan biverkningar eller förändrade laboratorievärden.

Hittills finns inga kända förgiftningar rapporterade.

5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Medel vid förgiftningar

ATC-kod: V03AB15

Naloxonhydroklorid är en specifik opioidantagonist som verkar kompetativt på opioidreceptorer. Den uppvisare en hög affinitet till opioidreceptorn och ersätter därigenom både opioidagonister och partiella antagonister.

Naloxonhydroklorid motverkar inte CNS-depression orsakad av sömnmedel eller andra icke-opioider. Naloxonhydroklorid har inte ”agonistiska” eller morfinlika egenskaper som andra opioidantagonister har. Inte ens stora doser naloxonhydroklorid (10 gånger högre än terapeutiska doser) förmår åstadkomma någon nämnvärd analgesi, endast lindrig dåsighet och ingen andningsdepression, inga psykomimetiska effekter, cirkulatoriska förändringar eller mios förekommer. I avsaknad av opioider eller agonistisk effekt åstadkommen av andra opioidantagonister uppvisar naloxonhydroklorid praktiskt tagen ingen farmakologisk aktivitet. Eftersom naloxonhydroklorid, i motsats till nalorfin, inte förvärrar andningsdepression orsakad av andra substanser, kan det även användas för differentialdiagnostik.

Naloxonhydroklorid har inte visat sig framkalla tolerans, fysiskt eller psykiskt beroende. Vid fall av opiatberoende leder administrering av naloxonhydroklorid till ökade symtom på fysiskt beroende.

I samband med intravenös administrering observeras de farmakologiska effekterna av naloxonhydroklorid vanligen inom 2 minuter.

Durationen av den antagonistiska effekten beror på dosen, men i allmänhet varierar durationen mellan 45 minuter och 4 timmar.

Behovet av upprepade doser beror på kvantitet, typ och administreringssätt av den opioid som skall motverkas.

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

Absorption

Naloxonhydroklorid absorberas snabbt från magtarmkanalen, men utsätts sedan för omfattande första-passagemetabolism och inaktiveras därför snabbt efter oral administrering. Trots att läkemedlet har effekt efter oral administrering, är de doser som krävs för komplett opioidantagonism betydligt större än motsvarande parenterala doser (biotillgängligheten är ca 1/50 jämfört med parenteral administrering). Naloxonhydroklorid administreras därför parenteralt.

Distribution

Efter parenteral administrering distribueras naloxonhydroklorid snabbt till kroppsvätskor och -vävnader; framför allt till hjärnan, eftersom läkemedlet är mycket lipofilt. Vid maximal serumkoncentration (15 minuter efter injektion) är koncentrationen i hjärnan 1,5 gånger högre än plasmakoncentrationen. Distributionsvolymen hos vuxna är ca 2 l/kg vid steady-state.

Proteinbindningsgraden varierar mellan 32 och 45 %.

Naloxonhydroklorid passerar lätt placentabarriären, men det är inte känt om naloxonhydroklorid utsöndras i bröstmjölk.

Metabolism

Naloxonhydroklorid metaboliseras snabbt i levern, främst genom konjugering med glukuronsyra och dealkylering genom reduktion av ketogruppen på kol 6. Naloxonhydroklorid och dess metaboliter utsöndras i urinen (70 % på 72 timmar).

Elimination

Naloxonhydroklorid har en kort halveringstid i plasma på ca 1-1,5 timmar efter parenteral administrering. Hos nyfödda barn är halveringstiden i plasma ca 3 timmar. Total clearance uppgår till 22 ml/min/kg.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

Prekliniska data baserade på gängse studier avseende akut toxicitet och toxicitet vid upprepade doser visade inte på några särskilda risker för människa.

Naloxonhydroklorid var svagt positivt i Ames mutagenicitetstest och in vitro-kromosomaberrationstest på humana lymfocyter. Däremot konstaterades negativa resultat i ett in vitro-genmutationstest på HGPRT från V79-celler från kinesisk hamster, och i ett in vivo-test för kromosomavvikelser i benmärg hos råtta.

Studier avseende karcinogen potential hos naloxonhydroklorid saknas.

Dosberoende förändringar i nervsystemets och beteendets utvecklingstakt samt cerebrala avvikelser har observerats hos nyfödda råttor som exponerats för naloxon in utero. Dessutom har ökad neonatal dödlighet och minskad kroppsvikt konstaterats hos avkomma från råtta som exponerats för naloxon mot slutet av dräktighetstiden.

6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Natriumklorid

Saltsyra, utspädd (för reglering av pH)

Vatten för injektionsvätskor

6.2 Inkompatibiliteter

Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns under avsnitt 6.6.

Nexodal är inte blandbart med preparat innehållande bisulfit, metabisulfit, långkedjiga anjoner eller anjoner med hög molekylvikt. Nexodal är också inkompatibelt med alkaliska lösningar.

6.3 Hållbarhet

3 år

Hållbarhet då förpackningen brutits:

Läkemedlet skall användas omedelbart.

Hållbarhet efter spädning:

Från mikrobiologisk synpunkt bör produkten användas omedelbart. Om den inte används omedelbart är förvaringstiden och förvaringsvillkoren före administrering användarens ansvar och ska normalt inte vara längre än 24 timmar vid 2-8 °C, såvida inte beredning/spädning etc. har ägt rum under kontrollerade och validerade aseptiska förhållanden.

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 25 C.

Förvara ampullerna i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

För förvaringsanvisningar för utspätt läkemedel, se avsnitt 6.3

6.5 Förpackningstyp och innehåll

Färglösa, klara ampuller av glas (typ I)

En förpackning innehåller 10 ampuller à 1 ml.

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Detta läkemedel är endast avsett för engångsbruk. Kassera oanvänd lösning.

Läkemedlet skall inspekteras visuellt före användning.

Använd endast klar och färglös lösning som är fri från partiklar.

För i.v. infusion skall Nexodal 0,4 mg/ml spädas med 0,9 % natriumkloridlösning eller 5 % glukoslösning.

5 ampuller Nexodal 0,4 mg/ml (2 mg) i 500 ml lösning ger en slutlig koncentration på 4 mikrogram/ml.

Ej använt läkemedel och avfall skall hanteras enligt gällande anvisningar.

7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Οrpha-Devel Handels und Vertriebs GmbH

Wintergasse 85/1B

A-3002 Purkersdorf

Österrike

8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

MTnr: 26225

9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

2008-12-17/2012-09-17

10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2012-11-08