Information för alternativet: Ondansetron Amneal 8 Mg Filmdragerad Tablett, Ondansetron Amneal 4 Mg Filmdragerad Tablett, visa andra alternativ

Välj alternativ:

1. Ondansetron Amneal 4 Mg Munsönderfallande Tablett Ondansetron Amneal 8 Mg Munsönderfallande Tablett
2. Ondansetron Amneal 8 Mg Filmdragerad Tablett Ondansetron Amneal 4 Mg Filmdragerad Tablett

Produktresumé

Ondansetron Amneal 4 mg, filmdragerade tabletter

Ondansetron Amneal 8 mg, filmdragerade tabletter

Varje filmdragerad tablett innehåller 4 mg respektive 8 mg ondansetron (som ondansetronhydrokloriddihydrat).

Hjälpämne med känd effekt: laktosmonohydrat

Hjälpämnen: Varje tablett innehåller 19,137 respektive 38,274 mg mg laktos.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Filmdragerad tablett.

4 mg

Vit till benvit, oval, filmdragerad tablett präglad med ”E” på ena sidan och ”01”på den andra.

8 mg

Gul, oval, filmdragerad tablett präglad med ”E” på ena sidan och ”02” på den andra.

Ondansetron är indicerat för behandling av illamående och kräkningar inducerade av cytotoxisk kemoterapi och strålbehandling, samt för profylax och behandling av postoperativt illamående och kräkningar (PONV).

Oral administrering.

Illamående och kräkningar inducerade av kemoterapi och strålbehandling:

Vuxna:

Den emetogena effekten av cancerbehandling varierar beroende på dosen samt på vilken kombination av kemoterapi och strålbehandling som används. Administreringsväg och ondansetrondos bör vara flexibla inom intervallet 8-32 mg per dag och väljs enligt nedan.

Emetogen kemoterapi och strålningsbehandling:

Ondansetron kan administreras antingen rektalt, oralt (tabletter eller oral lösning), intravenöst eller intramuskulärt.

Till de flesta patienter som får emetogen kemoterapi eller strålningsbehandling administreras 8 mg ondansetron omedelbart före behandling som en långsam intravenös eller intramuskulär injektion, följt av 8 mg oralt var tolfte timme.

För oral administrering: 8 mg 1-2 timmar före behandling, följt av 8 mg 12 timmare senare.

För att förebygga fördröjt eller ihållande illamående efter de första 24 timmarna bör oral eller rektal administrering av ondansetron fortsätta i upp till 5 dagar efter en behandlingskur. Rekommenderad dos vid oral administrering är 8 mg två gånger dagligen.

Högemetogen kemoterapi:

Ondansetron kan administreras intravenösttill patienter som får högemetogen kemoterapi, t.ex. hög dos av cisplatin.

För att förebygga fördröjt eller ihållande illamående efter de första 24 timmarna bör oral eller rektal administrering av ondansetron fortsätta i upp till 5 dagar efter en behandlingskur. Rekommenderad dos vid oral administrering är 8 mg två gånger dagligen.

Barn (från 2 år) och ungdomar (< 18 år):

Erfarenhet av användning till pediatriska patienter är begränsad . Till barn över två år kan ondansetron ges som en intravenös singeldos på 5 mg/m² under 15 minuter omedelbart före kemoterapi, följt av 4 mg oralt tolv timmar senare. Oral behandling bör fortsätta med dosering baserad på kroppsyta i upp till 5 dagar efter en behandlingskur. Barn med en total kroppsyta på mellan 0,6 och 1,2 m²bör ges ett dosschema på 4 mg 3 gånger dagligen, medan barn med en kroppsyta på över 1,2 m²bör ges 8 mg 3 gånger dagligen.

Det finns ingen erfarenhet från behandling av barn under 2 år.

Ondansetron kan inte användas till barn med en total kroppsyta som är mindre än 0,6 m².

Äldre

Ondansetron tolereras väl av patienter över 65 år och ingen justering av dosering, doseringsintervall eller administreringsväg krävs.

Se även “Särskilda patientgrupper”.

Postoperativt illamående och kräkningar (PONV):

Vuxna:

För att förebygga PONV kan ondansetron administreras oralt eller som intravenös injektion.

För oral administrering:

16 mg en timme före anestesi.

Alternativt, 8 mg en timme före anestesi följt av ytterligare två doser om 8 mg med åtta timmars intervall.

Behandling av manifest PONV

För behandling av manifest PONV rekommenderas intravenös administrering.

Barn (från 2 år)och ungdomar (< 18 år):

För att förebygga och behandla PONV rekommenderas en långsam, intravenös injektion.

Äldre

Erfarenheten från användning av ondansetron för att förebygga och behandla PONV hos äldre är begränsad, men hos patienter över 65 år som erhåller kemoterapi tolereras ondansetron väl.

Se också “Särskilda patientgrupper”.

Särskilda patientgrupper:

Patienter med nedsatt njurfunktion

Ingen justering krävs av dosering, doseringsintervall eller administreringsväg.

Patienter med nedsatt leverfunktion

Hos patienter med måttligt till kraftigt nedsatt leverfunktion är clearance av ondansetron signifikant lägre och halveringstid i serum signifikant förlängd. Dygnsdosen hos dessa patienter bör ej överskrida 8 mg.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Överkänslighet mot andra selektiva 5-HT₃-receptorantagonister (t.ex. granisetron, dolasetron).Samtidig användning av apomorfin (se avsnitt 4.5).

Överkänslighetsreaktioner har rapporterats hos patienter som har visat överkänslighet mot andra selektiva 5-HT₃-receptorantagonister.Respiratoriska händelser bör behandlas symtomatiskt, och de bör särskilt uppmärksammas av kliniker eftersom de kan föregå överkänslighetsreaktioner.

Ondansetrons förlängande verkan på QT-intervallet är dosberoende (se avsnitt 5.1). Utöver det har , fall av Torsade de Pointes, efter marknadsföring, rapporterats hos patienter som använder ondansetron. Undvik ondansetron hos patients med medfött förlängt QT-syndrom. Ondansetron ska administreras med försiktighet till patienter som har eller kan utveckla förlängt QTc, inklusive patienter med elektrolytavvikelser, hjärtsvikt, bradyarytmier eller patienter som använder andra läkemedel som kan orsaka QT förlängning eller elektrolytavvikelser.

Hypokalemi och hypomagnesemi ska korrigeras före ondansetronbehandlingen.

I rapporter efter marknadsintroduktion beskrivs patienter med sertonergt syndrom (inklusive mentala förändringar, autonom instabilitet och neuromuskulära avvikelser) till följd av samtidig användning av ondansetron och andra serotonerga läkemedel (inklusive selektiva-serotoninåterupptagshämmare SSRI och serotonin-noradrenalinåterupptagshämmare SNRI).

Om samtidig behandling med ondansetron och andra serotonerga läkemedel är kliniskt motiverad rekommenderas adekvat observation av patienten.

Det är känt att ondansetron förlänger tiden för tjocktarmspassage. Därför bör patienter med subakut intestinal obstruktion övervakas efter administrering.

Hos patienter som genomgått adenotonsillär kirurgi kan ondansetron, givet för att förebygga postoperativt illamående och kräkningar, maskera en dold blödning. Därför bör dessa patienter noga följas upp efter behandling med ondansetron.

Då erfarenheten vid användning av ondansetron till hjärtpatienter är begränsad bör försiktighet iakttas om ondansetron ges tillsammans med anestetika till patienter med arytmier eller överledningsrubbningar eller till patienter som behandlas med antiarytmika eller betablockerare.

Paediatric Population:

Barn som får ondansetron samtidigt med hepatotoxisk kemoterapi ska övervakas noggrant för nedsatt leverfunktion.

CINV:

Om dosen beräknas som mg/kg och ges vid tre tillfällen med 4 timmars intervall kommer den totala dygnsdosen bli högre än om en enkeldos på 5 mg/m²ges följt av en peroral dos. Någon jämförelse av effekten mellan de två olika sätten att dosera har inte undersökts i kliniska studier. En jämförelse mellan studier tyder på samma effekt av båda doseringsregimerna (se avsnitt 5.1).

Detta läkemedel innehåller 19,137 respektive 38,274 mg laktos per tablett. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorbtion.

Det finns inga belägg för att ondansetron vare sig inducerar eller hämmar metabolismen av andra läkemedel som vanligen administreras samtidigt. Specifika studier har visat att ondansetron inte interagerar med alkohol, temazepam, furosemid, alfentanil, tramadol, morfin, lidokain, propofol eller tiopental.

Ondansetron metaboliseras av ett flertal hepatiska cytokrom P-450-enzymer: CYP3A4, CYP2D6 och CYP1A2. Denna mångfald av metaboliska enzymer med förmåga att metabolisera ondansetron gör att inhibition eller reducerad aktivitet av ett enzym (t.ex. genetiskt betingad CYP2D6-brist) normalt kan kompenseras av andra enzym och bör resultera i liten eller obetydlig förändring av total ondansetronclearance eller dosbehov.

Användning av Ondansetron samtidigt med QT-förlängande läkemedel kan resultera i ytterligare QT-förlängning. Samtidig användning av ondansetron med kardiotoxiska läkemedel (t ex antracykliner såsom doxorubicin, daunorubicin eller trastuzimab), antibiotika (såsom erytromycin eller ketokonazol), antiarrytmika (såsom amiodaron) och betablockerare (såsom atenolol eller timolol) kan öka risken för arytmier (se avsnitt 4.4).

I rapporter efter marknadsintroduktion beskrivs patienter med sertonergt syndrom (inklusive mentala förändringar, autonom instabilitet och neuromuskulära avvikelser) till följd av samtidig användning av ondansetron och andra serotonerga läkemedel (inklusive SSRI och SNRI). (Se avsnitt 4.4).

Apomorfin

På grund av rapporter om kraftig hypotoni och förlust av medvetande när ondansetron har administrerats samtidigt med apomorfinhydroklorid, är samtidig användning av ondansetron och apomorfin kontraindicerat.

Fenytoin, karbamazepin och rifampicin: Hos patienter som behandlas med potenta CYP3A4-inducerare (t.ex. fenytoin, karbamazepin och rifampicin) ökade clearance av ondansetron med minskade blodkoncentrationer som följd.

Tramadol: Data från mindre studier indikerar att ondansetron kan minska tramadolets analgetiska effekt.

Graviditet

Säkerheten vid behandling av gravida kvinnor med ondansetron har inte fastställts. Djurstudier tyder inte på direkta eller indirekta skadliga effekter vad gäller graviditet, embryonal-/fosterutveckling och/eller förlossning eller utveckling efter födsel. Djurstudier förutser emellertid inte alltid effekterna på människa och användning av ondansetron under graviditet rekommenderas därför inte.

Amning

Studier har visat att ondansetron passerar över i mjölk hos digivande djur (se avsnitt 5.3). Därför rekommenderas att mödrar som behandlas med ondansetron inte ska amma.

Ondansetron har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Biverkningarna presenteras nedan enligt organsystem och frekvens. Frekvenserna definieras enligt följande:

Mycket vanliga (≥1/10)

Vanliga (≥1/100, <1/10)

Mindre vanliga (≥ 1/1000, 1 <1/100)

Sällsynta (≥1/10 000, <1/1000)

Mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Mycket vanliga, vanliga och mindre vanliga biverkningar är huvudsakligen baserade på information från kliniska prövningar. Incidensen i placebogruppen har tagits i beaktande. Sällsynta och mycket sällsynta biverkningar är huvudsakligen baserade på spontanrapportering efter marknadsföring.

I mycket sällsynta fall har övergående EKG-förändringar, inklusive förlängt QT-intervall, rapporterats.

Följande frekvenser är en uppskattning vid användning av rekommenderade standarddoser av ondansetron enligt indikation och beredningsform.

Immunsystemet

Sällsynta:Omedelbara överkänslighetsreaktioner, ibland allvarliga, inkluderande anafylaxi.

Korssensitivitet med andra selektiva 5-HT₃-antagonister kan föreligga.

Centrala och perifera nervsystemet

Mycket vanliga: Huvudvärk.

Mindre vanliga:Extrapyramidala reaktioner (såsom okulogyr kris/dystoni) utan tecken på bestående kliniska men. Krampanfall.

Sällsynta: Yrsel vid snabb intravenös administrering.

Ögon

Sällsynta:Övergående synstörningar (t.ex. dimsyn), framför allt vid snabb intravenös administrering.

Mycket sällsynta:Övergående blindhet, framför allt vid intravenös administrering.

Majoriteten av dessa fall rapporterades ha upphört inom 20 minuter. De flesta patienterna hade fått kemoterapeutika som inkluderade cisplatin. Vissa fall av övergående blindhet rapporterades ha kortikalt ursprung.

Hjärtat

Mindre vanliga: Arytmier, bröstsmärtor med eller utan ST-sänkning, bradykardi.

Sällsynta: Övergående EKG-förändringar, inklusive QTc-förlängning (inklusive Torsade de Pointes) har observerats framförallt efter intravenös administering av ondasetron.

Blodkärl

Vanliga:Värmekänsla och flush.

Mindre vanliga: Hypotoni.

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mindre vanliga: Hicka.

Magtarmkanalen

Vanliga: Det är känt att ondansetron förlänger tiden för tjocktarmspassage och kan orsaka förstoppning hos vissa patienter.

Lever och gallvägar

Mindre vanliga:Asymtomatiska förhöjningar i leverfunktionstester.

Detta observerades vanligen hos patienter som fick kemoterapi med cisplatin.

Paediatrisk population

Biverkningsprofilen för barn och ungdomar är jämförbar med den hos vuxna.

Endast begränsad erfarenhet finns om överdosering med ondansetron, dock har ett begränsat antal patienter fått överdoser. I de flesta fall liknade symtomen de som redan rapporterats hos patienter som fått rekommenderade doser (se avsnitt 4.8 Biverkningar).

Manifestationer som har rapporterats inkluderar synstörningar, allvarlig förstoppning, hypotoni och en vasovagal episod med övergående AV-block av grad II.

Den av ondansetron orsakade förlängningen av QT-intervallet är dosberoende. EKG-monitorering rekommenderas vid fall av överdosering.

Det finns ingen specifik antidot mot ondansetron. Därför ska lämplig symtomatisk och understödjande behandling ges i de fall där en överdos misstänks.

Användning av ipecacuana för att behandla överdosering med ondansetron rekommenderas ej, eftersom ondansetrons antiemetiska effekt gör att sannolikheten att patienten svarar på behandlingen är liten.

Farmakoterapeutisk grupp: Antiemetika, serotonin (5-HT₃)-receptorantagonister

ATC-kod: A04AA01

Ondansetron är en potent och mycket selektiv 5-HT₃-receptorantagonist.

Dess specifika verkningsmekanism mot kräkningar och illamående är inte känd. Kemoterapeutika och strålbehandling kan orsaka utsöndring av 5-HT i tunntarmen, vilket initierar en kräkningsreflex genom att aktivera vagala afferenter via 5-HT₃-receptorer.

Ondansetron blockerar initieringen av denna reflex. Aktivering av vagala afferenter kan också orsaka utsöndring av 5-HT i area postrema, på botten av den fjärde ventrikeln, och detta kan också leda till illamående genom en central mekanism. Ondansetrons effekt vid illamående och kräkningar till följd av cytotoxisk kemoterapi eller strålbehandling kan alltså sannolikt förklaras av 5-HT₃-receptorantagonism i neuron belägna både i det perifera och det centrala nervsystemet. Verkningsmekanismen vid postoperativt illamående och kräkningar är okänd, men kan vara densamma som vid cytotoxiskt inducerat illamående och kräkningar.

I en farmakopsykologisk studie med frivilliga försökspersoner har ondansetron inte påvisats ha någon sederande effekt.

Ondansetron påverkar inte plasmakoncentrationerna av prolaktin.

Ondansetrons roll vid opiatinducerad emes har ännu inte fastslagits.

Efter peroral administrering absorberas ondansetron passivt och fullständigt i magtarmkanalen och genomgår första-passage-metabolism (biotillgänglighet cirka 60 %). Maximal plasmakoncentration på cirka 30 ng/ml uppnås cirka 1,5 timmar efter en dos om 8 mg. Vid doser över 8 mg ökar den systemiska exponeringen mer än proportionellt mot dosen. Detta kan återspegla viss reduktion av första-passage-metabolismen vid högre perorala doser. Biotillgängligheten efter peroral administrering ökar något vid samtidigt intag av föda men påverkas inte av antacida. Studier med äldre, friska frivilliga har visat en lätt, men kliniskt insignifikant, åldersrelaterad ökning av både oral biotillgänglighet (65 %) och halveringstid (5 timmar) av ondansetron.

När det gäller disposition av ondansetron har könsskillnader påvisats vid administrering av en enkel dos.

Den grad och hastighet med vilken ondansetron absorberas är större hos kvinnor än hos män. Långsammare clearance, mindre skenbar distributionsvolym (justerad för vikt) och högre absolut biotillgänglighet hos kvinnor resulterade i högre plasmanivåer av ondansetron. Dessa högre plasmanivåer kan delvis förklaras med skillnader i kroppsvikt mellan kvinnor och män. Det är okänt huruvida dessa könsskillnader har klinisk betydelse.

Dispositionen av ondansetron efter peroral, intramuskulär (IM) och intravenös (IV) administrering är likartad, med en terminal halveringstid på cirka 3 timmar och en distributionsvolym vid steady state på cirka 140 l. Ekvivalent systemisk exponering uppnås efter IM och IV administrering av ondansetron.

Ondansetrons plasmaproteinbindningsgrad är 70-76 %. En direkt korrelation mellan plasmakoncentration och antiemetisk effekt har inte kunnat påvisas. Ondansetron elimineras från den systemiska cirkulationen främst genom hepatisk metabolism via ett flertal enzymsystem. Mindre än 5 % av den absorberade dosen utsöndras i oförändrad form i urinen. Frånvaro av enzymet CYP2D6 påverkar inte farmakokinetiken för ondansetron. Ondansetrons farmakokinetiska egenskaper är oförändrade vid upprepad dosering.

I en studie på 21 pediatriska patienter i åldrarna 3-12 år som undergick elektiv kirurgi under allmännarkos sågs en skillnad i de absoluta värdena för både clearance och distributionsvolym av ondansetron efter intravenös administrering av en engångsdos ondansetron om 2 mg (3-7 år) eller 4 mg (8-12 år). Storleken på denna skillnad var åldersrelaterad, med ett clearancevärde som föll från cirka 300 ml/min vid 12 års ålder till 100 ml/min vid 3 års ålder. Distributionsvolymen var cirka 75 l vid 12 års ålder jämfört med 17 l vid 3 års ålder. Viktbaserad dosering (0,1 mg/kg upp till max 4 mg) kompenserar för dessa skillnader och normaliserar den systemiska exponeringen hos pediatriska patienter.

Hos patienter med nedsatt njurfunktion (kreatininclearance 15-60 ml/min) observerades en reduktion av både systemisk clearance och distributionsvolym efter IV administrering av ondansetron, vilket resulterade i en lätt, men kliniskt insignifikant ökning av halveringstiden (5,4 timmar). En studie av patienter med allvarligt nedsatt njurfunktion som behöver regelbunden hemodialys (studerade mellan dialystillfällena) visade att ondansetrons farmakokinetik i stort sett är oförändrad efter IV administrering.

Efter peroral, intravenös eller intramuskulär administrering till patienter med allvarligt nedsatt leverfunktion observerades markant reducerad systemisk clearance. Halveringstiden var förlängd (15-32 timmar) och oral biotillgänglighet var närmare 100 % till följd av minskad presystemisk metabolism.

Prekliniska data baserade på gängse studier avseende allmäntoxicitet, genotoxicitet, karcinogenicitet visade inte några särskilda risker för människa.

Ondansetron och dess metaboliter ackumuleras i mjölk hos råttor med en mjölk/plasmakvot på 5,2:1.

En studie av klonade jonkanaler från humanhjärta visade att ondansetron har potential att påverka hjärtats repolarisering via blockering av HERG-kaliumkanaler.

Tablettkärna:

Vattenfritt laktos

Mikrokristallin cellulosa

Pregelatiniserad stärkelse (majs)

Magnesiumstearat

Dragering:

Hypromellos

Triacetin

Titanidioxid (E171)

Gul järnoxid (endast 8 mg tabletter)

Ej relevant.

3 år.

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Blister (PVC/aluminium)

Förpackningsstorlekar:

4 mg: 4, 6, 7, 10, 14, 15, 28, 30, 49, 50 och 100 tabletter.

8 mg: 4, 5, 6, 10, 15, 30, 49, 50 och 100 tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Inga särskilda anvisningar för destruktion.

Ej använt läkemedel och avfall skall hanteras enligt gällande anvisningar.

Amneal Pharma Europe Limited

70 Sir John Rogerson’s Quay

Dublin 2

Irland

4 mg: 25548

8 mg: 25549

2008-10-03

2014-07-01