PRODUKTRESUMÉ

1. LÄKEMEDLETS NAMN

Oroxine 25 mikrogram tabletter

Oroxine 50 mikrogram tabletter

Oroxine 75 mikrogram tabletter

Oroxine 100 mikrogram tabletter

Oroxine 125 mikrogram tabletter

Oroxine 150 mikrogram tabletter

Oroxine 175 mikrogram tabletter

Oroxine 200 mikrogram tabletter

2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

1 tablett med Oroxine 25 mikrogram innehåller 27,8 mikrogram levotyroxinnatrium pentahydrat vilket motsvarar 25 mikrogram levotyroxinnatrium.

1 tablett med Oroxine 50 mikrogram innehåller 55,6 mikrogram levotyroxinnatrium pentahydrat vilket motsvarar 50 mikrogram levotyroxinnatrium.

1 tablett med Oroxine 75 mikrogram innehåller 83,4 mikrogram levotyroxinnatrium pentahydrat vilket motsvarar 75 mikrogram levotyroxinnatrium.

1 tablett med Oroxine 100 mikrogram innehåller 111,3 mikrogram levotyroxinnatrium pentahydrat vilket motsvarar 100 mikrogram levotyroxinnatrium.

1 tablett med Oroxine 125 mikrogram innehåller 139,1 mikrogram levotyroxinnatrium pentahydrat vilket motsvarar 125 mikrogram levotyroxinnatrium.

1 tablett med Oroxine 150 mikrogram innehåller 166,9 mikrogram levotyroxinnatrium pentahydrat vilket motsvarar 150 mikrogram levotyroxinnatrium.

1 tablett med Oroxine 175 mikrogram innehåller 194,7 mikrogram levotyroxinnatrium pentahydrat vilket motsvarar 175 mikrogram levotyroxinnatrium.

1 tablett med Oroxine 200 mikrogram innehåller 222,5 mikrogram levotyroxinnatrium pentahydrat vilket motsvarar 200 mikrogram levotyroxinnatrium.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3. LÄKEMEDELSFORM

Tabletter.

Oroxine 25 mikrogram tabletter är runda, 6,5 mm i diameter, vita, platta tabletter med fasade kanter, präglade med “25” på ena sidan och brytskåra på andra sidan. Tabletten kan delas i två lika stora doser.

Oroxine 50 mikrogram tabletter är runda, 6,5 mm i diameter, vita, platta tabletter med fasade kanter, präglade med “50” på ena sidan och “L01” på andra sidan.

Oroxine 75 mikrogram tabletter är runda, 6,5 mm i diameter, vita, platta tabletter med fasade kanter, präglade med “75” på ena sidan och “L02” på den andra sidan.

Oroxine 100 mikrogram tabletter är runda, 6,5 mm i diameter, vita, platta tabletter med fasade kanter, präglade med “100” på ena sidan och “L10” på den andra sidan.

Oroxine 125 mikrogram tabletter är runda, 6,5 mm i diameter, vita, platta tabletter med fasade kanter, präglade med “125” på ena sidan och “L12” på den andra sidan.

Oroxine 150 mikrogram tabletter är runda, 6,5 mm i diameter, vita, platta tabletter med fasade kanter, präglade med “150” på ena sidan och “L17” på den andra sidan.

Oroxine 175 mikrogram tabletter är runda, 6,5 mm i diameter, vita, platta tabletter med fasade kanter, präglade med “175” på ena sidan och “L20” på den andra sidan.

Oroxine 200 mikrogram tabletter är runda, 6,5 mm i diameter, vita, platta tabletter med fasade kanter, präglade med “200” på ena sidan och “L21” på den andra sidan.

4. KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Terapeutiska indikationer

Levotyroxin 25-200 mikrogram

• Hypotyreos,

• Profylax mot återfall av struma efter resektion av eutyroid struma,

• Godartad, eutyroid struma,

• Suppressions- och substitutionsterapi vid tyreoideacancer, speciellt efter tyreoidektomi.

Levotyroxin 25-100 mikrogram

Levotyroxin 100/150/200 mikrogram

4.2 Dosering och administreringssätt

Terapi/substitution med sköldkörtelhormon

Dosering

Doseringsinformationen fungerar som riktlinje. Den individuella dagliga dosen ska avgöras genom laboratoriediagnostiska tester och kliniska undersökningar. Om det finns någon restfunktion kvar i sköldkörteln kan det vara tillräckligt med en lägre ersättningsdos.

Hos äldre patienter, patienter med kranskärlssjukdom och patienter med allvarlig eller kronisk hypotyreos, måste behandling med sköldkörtelhormon initieras med synnerlig försiktighet, dvs. genom att välja en låg inledande dos och höja den långsamt och med längre intervall, med frekvent övervakning av sköldkörtelhormon. Erfarenhet visar att en lägre dos också är tillräcklig hos patienter med låg kroppsvikt och hos patienter med stor struma. Eftersom Levotyroxin 25 mikrogram tabletter kan delas upp i lika halvor, kan en inledande dos på 12,5 mikrogram användas.

Eftersom T₄- eller fT₄-nivåerna kan vara förhöjda hos vissa patienter, är fastställande av TSH-koncentration i serum bättre avpassad för övervakning av behandlingsregim.

Pediatriska patienter

Underhållsdosen är i allmänhet 100 till 150 mikrogram per kvadratmeter (m²) kroppsyta per dag.

För nyfödda och spädbarn med medfödd hypotyreos, där snabb substitution är viktig, är den inledande rekommenderade dosen 10 till 15 mikrogram per kg kroppsvikt per dag under de första tre månaderna. Därefter bör dosen justeras individuellt i enlighet med de kliniska resultaten och sköldkörtelhormon- och TSH-värden.

För barn med förvärvad hypotyreos är den inledande rekommenderade dosen 12,5-50 mikrogram per dag. Dosen ska höjas gradvis varannan till var fjärde vecka i enlighet med de kliniska resultaten och sköldkörtelhormon- och TSH-värden tills fullständig substitutionsdos har nåtts.

Spädbarn får den totala dagliga dosen minst en halvtimme före den första måltiden för dagen.

Administreringssätt

Den totala dagliga dosen tas på morgonen på tom mage minst en halvtimme före frukost. Tabletterna sväljs hela utan att tuggas, med lite vätska.

Spädbarn får den totala dagliga dosen minst en halvtimme före sin första måltid för dagen. För detta får tabletten lösas i lite vatten (10-15 ml) och den resulterande fina dispersionen (OBS! Ska förberedas ny för varje dos) ges med lite mer vätska (5-10 ml).

Indikation		Dos (Mikrogram levotyroxinnatrium/dag)
Hypotyreos:
Vuxna inledningsvis		25-50
följt av		100-200
(ökas med 2 till 4 veckors intervall i ökningar på 25-50 mikrogram)
Profylax mot återfall av struma:		75-200
Godartad eutyroid struma:		75-200
Som tilläggsbehandling till tyreostatikabehandling vid behandling av hypertyreos:		50-100
Efter tyreoidektomi på grund av tyreoideacancer:		150-300
Scintigrafi för suppression av sköldkörteln:	Levotyroxin 100 mikrogram tabletter	200 mikrogram (motsvarande 2 tabletter)/dag (under 14 dagar tills scintigram utförs)
	Levotyroxin 150 mikrogram tabletter	150 mikrogram (motsvarande 1 tablett)/dag (under 14 dagar tills scintigram utförs)
	Levotyroxin 200 mikrogram tabletter	200 mikrogram (motsvarande 1 tablett)/dag (under 14 dagar tills scintigram utförs)

Administreringslängd

I de flesta fall är behandlingen livslång när den används vid hypotyreos och tyreoidektomi på grund av tyreoideacancer, flera månader eller år och till och med livslång när den används för eutyroid struma och som profylax mot återfall av struma, eller är beroende av varaktigheten för det tyreostatiska läkemedlet när den används som tilläggsbehandling vid behandling av hypertyreos.

För behandlingen av eutyroid struma behövs det en behandlingsperiod på 6 månader till 2 år. Om behandlingen med Oroxine inte åstadkommit önskat resultat inom den här tiden ska andra terapeutiska alternativ övervägas.

Suppressionstest av sköldkörteln

För utförande av suppressionstest av sköldkörteln tas 150-200 mikrogram levotyroxinnatrium dagligen under 14 dagar.

Äldre patienter

I enstaka fall, exempelvis när det förekommer hjärtproblem, föredras upptitrering av doseringen av levotyroxinnatrium i äldre patienter, i kombination med regelbunden övervakning av TSH-nivån.

4.3 Kontraindikationer

• Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1,

• Obehandlad hypertyreos,

• Obehandlad subklinisk (supprimerad serum TSH-nivå (tyreoideastimulerande hormon) med normala T₃- och T₄-nivåer) eller uppenbar tyreotoxikos,

• Obehandlad binjurebarksvikt,

• Obehandlad hypofysinsufficiens,

• Akut myokardinfarkt,

• Akut myokardit,

• Akut pankardit.

Under graviditet kontraindiceras samtidigt intag av levotyroxin och ett tyreostatiskt medel.

För användning under graviditet och amning, se avsnitt 4.6.

4.4 Varningar och försiktighet

Sköldkörtelhormoner får inte ges för viktminskning. Hos eutyroida patienter leder inte normala doser till någon viktminskning. Högre doser kan orsaka allvarliga eller till och med livshotande biverkningar så som symtom på hypertyreos (se avsnitt 4.9). I kombination med vissa viktminskningsmedel såsom orlistat kan minskad hypotyreoskontroll uppstå. Detta kan bero på minskad absorption av jodsalter och/eller levotyroxin.

När du byter från en annan levotyroxinprodukt till denna produkt ska TSH- och T4-värden mätas efter fyra till sex veckor. Det rekommenderas att dosen justeras i enlighet med patientens kliniska respons och laboratorievärden.

Speciell försiktighet ska vidtas för att upprätthålla en balanserad sköldkörtel under följande omständigheter, nämligen:
- Kvinnor som är gravida eller som planerar graviditet (se avsnitt 4.6);
- Hypotyreos, medfödd eller förvärvad under barndomen;
- Suppressionsbehandling hos patienter med tidigare sköldkörtelcancer, speciellt om klena eller äldre;
- Patienter med central hypotyreos;
- Patienter med symptom på hjärtproblem, eller diabetes mellitus eller insipidus.

Före inledande av sköldkörtelhormonterapi måste följande sjukdomar eller tillstånd uteslutas eller behandlas:

• kranskärlssjukdom,

• kärlkramp,

• hypertoni,

• hypofysinsufficiens och/eller binjurebarksvikt

• sköldkörtelautonomi.

Före utförande av suppressionstester av sköldkörteln måste dessa sjukdomar eller tillstånd också uteslutas eller behandlas, med undantag av sköldkörtelautonomi, som kan vara orsaken till utförande av suppressionstest.

Även relativt mild hypertyreos som framkallas av medicinsk produkt måste strängt undvikas i fall av kranskärlssjukdom, hjärtsvikt, takyarytmier, kronisk hypotyreos eller hos patienter med tidigare myokardinfarkt. Den inledande dosen samt eventuella dosökningar ska väljas med omsorg, en alltför hög inledande dos eller för snabba dosökningar kan orsaka eller förvärra symtom på kärlkramp, arytmier, myokardinfarkt, hjärtsvikt eller ett plötsligen förhöjt blodtryck. Vid terapi med sköldkörtelhormon måste mer frekvent övervakning av sköldkörtelhormonparametrar utföras hos dessa patienter (se avsnitt 4.2).

Vid sekundär hypotyreos ellerpanhypopituitarism måste det etableras huruvida binjurebarksvikt också finns med. Behandling med tyroxin till patienter med binjurebarkssvikt kan ge reaktioner, däribland yrsel, svaghet, sjukdomskänsla, viktminskning, hypotoni och binjurebarkkris. Det är tillrådligt att sätta in kortikosteroidbehandling innan man ger Oroxine i sådana fall.

Om sköldkörtelautonomi misstänks, rekommenderas det att test av tyrotropinfrigörande hormon (thyrotropin releasing hormone, TRH) eller suppressionsscintigram utförs.

Hos kvinnor har långsiktig terapi med levotyroxinnatrium associerats med ökad benresorption, vilket därmed minskat bentäthet. Vid administrering av levotyroxinterapi till postmenopausala kvinnor, som har ökad risk för osteoporos, bör sköldkörtelfunktionen övervakas oftare för att undvika suprafysiologiska blodnivåer med levotyroxin och tyroxindosen ska trappas ned till lägsta möjliga nivå.

Substitutionsterapi för sköldkörteln kan leda till en höjning av doseringsbehovet för insulin eller annan diabetesterapi (se avsnitt 4.5). Försiktighet måste iakttas för patienter med diabetes mellitus och diabetes insipidus.

Föräldrar till barn som får sköldkörtelmedel ska informeras om att en del håravfall kan förekomma under de första terapimånaderna, men denna effekt är vanligtvis övergående och efterföljande håråterväxt sker vanligtvis.

Vård är nödvändigt när levotyroxin administreras till patienter med känd epilepsihistorik. Slaganfall har sällsynt rapporterats i association med inledande levotyroxinnatriumterapi, och kan vara relaterad till effekten av sköldkörtelhormoner på tröskelvärdet för slaganfall.

För patienter på antikoagulansterapi, se avsnitt 4.5.

Patienter med myxödem har en förhöjd känslighet för tyroideahormoner. För dessa patienter ska startdosen vara låg och höjas stegvis och långsamt.

Tyroxinabsorptionen är försämrad hos patienter med malabsorptionssyndrom. Det är tillrådligt att behandla malabsorptionstillståndet för att tillförsäkra effektiv tyroxinbehandling vid normal tyroxindos.

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Interaktioner som försämrar tyroxinabsorptionen

Jonutbyteshartser:

Kolestyramin-, calcium-, aluminium- magnesium- och järntillskott, polystyrensulfonat, sukralfat, lantan, gallsyrabindande medel (t.ex. kolestipol), anjon-/katjonutbyteshartser (t.ex. Kayexelate och sevelamer) och protonpumphämmare minskar absorptionen av tyroxin. Håll tyroxindoserna så åtskilda som möjligt från de ovan nämnda läkemedlen för att undvika interaktion i magen eller tunntarmen.

Sojaprodukter och kost med högt fiberinnehåll

Sojaprodukter och kost med högt fiberinnehållkan minska tarmabsorptionen av levotyroxin. Hos barn har det förekommit rapporter av en ökning av TSH-nivån i serum när de får en kost som innehåller soja och behandling med levotyroxin för medfödd hypotyreos. Ovanligt höga doser av levotyroxin kan krävas för att uppnå normala T4- och TSH-nivåer i serum. Under och vid avbrott av kost som innehåller soja, är nära övervakning av T4- och TSH-nivåer i serum nödvändigt. Det kan krävas en dosjustering av levotyroxin.

Viktminskningsmedel (inklusive orlistat):

I kombination med visa viktminskningsmedel, som t.ex. orlistat, kan minskad kontroll av hypotyreos uppträda. Det kan bero på lägre absorption av jodsalter och/eller levotyroxin.

Interaktioner som påverkar tyroxin

Propyltiouracil, glukokortikoider, propranolol, litium, jod, orala kontrastmedel och betareceptorblockerare:

Dessa substanser hämmar konverteringen av T₄till T₃och försämrar därför den terapeutiska effekten.

Amiodaron och joderat kontrastmedel:

På grund av dess höga jodinnehåll kan medlet initiera både hypertyreos och hypotyreos. Speciell försiktighet ska utövas för patienter med nodulär struma med möjlig oupptäckt autonomi. Som ett resultat av denna effekt av amiodaron på sköldkörtelfunktionen kan det krävas dosjustering av levotyroxinnatrium.

Salicylater, furosemid, klofibrat:

Levotyroxin kan trängas undan från plasmaproteinbindning av salicylater, höga doser (250 mg) av furosemid, klofibrat och andra substanser. Detta leder till en ökning av plasmanivån av fritt tyroxin (fT₄).

Antikonvulsanter:

Antikonvulsanter som t.ex. karbamazepin och fenytoin förstärker metabolismen av tyroideahormoner och kan tränga undan dem från plasmaproteiner. Insättning eller utsättning av behandling med antikonvulsiva medel kan ändra behovet av tyroxinnatrium.

Östrogenbaserade preventivmedel, läkemedel som används vid postmenopausal hormonsubstitution:

Levotyroxinbehovet kan öka under intag av östrogenbaserade preventivmedel eller under postmenopausal hormonsubstitutionsterapi.

Statiner:

Rapporter har indikerat att vissa HMG-CoA reduktashämmare (statiner), som t.ex. simvastatin och lovastatin, kan höja behovet av tyroideahormon hos patienter som får tyroxinbehandling. Det är inte känt om detta gäller alla statiner. Noggrann övervakning av tyroidfunktion och lämpliga anpassningar av tyroxindosen kan vara nödvändigt när tyroxin och statiner förskrivs samtidigt.

Sertralin, klorokin/proguanil:

Dessa substanser minskar effekten av levotyroxin och höjer TSH-nivån i serum.

Tyrosinkinashämmare:

Behandling med tyrosinkinashämmare (t.ex. imatinib och sunitinib) har förknippats med behov av en högre dos tyroxin hos patienter med hypotyreos.

Enzyminducerande läkemedel:

Barbiturater, rifampicin och andra medicinska produkter med leverenzyminducerande egenskaper kan öka leverclearance för levotyroxin.

Proteashämmare:

Det har rapporterats att levotyroxin förlorar sin terapeutiska effekt när det samadministreras med lopinavir/ritonavir. Kliniska symtom och sköldkörtelfunktionen ska därför övervakas noggrant i patienter som använder levotyroxin och proteashämmare samtidigt.

Metadon och 5-fluorouracil kan öka serumkoncentrationen hos tyroxinbindande globulin, och därför öka behovet av tyroxin.

Interaktioner som påverkar andra läkemedel

Antidiabetesmedel:

Levotyroxin kan minska den antihyperglykemiska effekten av diabetesläkemedel. Blodglukosnivåer måste därför övervakas regelbundet hos patienter med diabetes, i synnerhet i början av sköldkörtelhormonterapin. Den antihyperglykemiska doseringen bör justeras enligt vad som är nödvändigt. Om tyroxindosen sänks kan det medföra hypoglykemi om insulindosen eller dosen orala diabetesläkemedel förblir oförändrad.

Kumarinderivat:

Levotyroxin kan potentiera effekten av kumarinderivat på grund av plasmaproteinbindning. Med samtidig behandling krävs därför regelbunden övervakning av blodkoagulation och antikoagulansdoseringen måste justeras efter behov (dosreduktion).

Digitalispreparat:

Om levotyroxinterapi initieras i digitaliserade patienter kan digitalisdosen kräva justering. För patienter med hypertyreos kan det bli nödvändigt att höja deras digoxindosering gradvis allteftersom behandlingen fortgår eftersom patienter till en början är relativt känsliga för digoxin.

Tricykliska antidepressiva medel:

Levotyroxin ökar receptorkänslighet för katekolaminer och accelererar därmed responsen på tricykliska antidepressiva medel (t.ex. amitriptylin, imipramin).

Sympatomimetiska medel:

Effekterna av sympatomimetiska medel (t.ex. adrenalin) förstärks.

Fenytoin

Fenytoinnivåerna kan öka på grund av tyroxin.

Interaktioner vid laboratorieanalyser

Ett antal läkemedel kan sänka serumkoncentrationen hos tyroxinbindande globulin, och därmed minska behovet av tyroxin, däribland androgener och anabola steroider.

Falskt låga plasmakoncentrationer har observerats vid samtidig behandling med anti-inflammatoriska medel som t.ex. fenylbutazon eller acetylsalicylsyra och tyroxinbehandling. Administrering av acetylsalicylsyra tillsammans med tyroxin medför en initial, övergående, ökning av fritt T4 i serum. Fortsatt administrering ger normala fria T4- och TSH-koncentrationer, och därför blir patienterna kliniskt eutyroida.

4.6 Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet:

Levotyroxin har tagits av ett stort antal gravida kvinnor och kvinnor i fertil ålder utan att någon form av definitiva störningar i reproduktionsprocessen har iakttagits hittills. Hypo- eller hyperaktivitet i sköldkörteln hos modern kan dock ha ogynnsamt inflytande på fostrets utfall eller välbefinnande.

Levotyroxinbehovet kan öka under graviditet på grund av högre östrogennivåer. Sköldkörtelfunktionen ska därför övervakas både under och efter graviditet och sköldkörtelhormonsdosen bör justeras enligt vad som är lämpligt. Patienter som tar levotyroxin ska få sina TSH-värden mätta under varje trimester. En förhöjd serum TSH-nivå ska korrigeras med en högre dos levotyroxin. Eftersom TSH-serumnivåerna postpartum är liknande dem före konceptionen, kan levotyroxindoserna sänkas till den nivå kvinnan hade före graviditeten.

I synnerhet under graviditet och amning måste behandling med sköldkörtelhormoner administreras konsekvent.

Se avsnitt 4.3 för information om samtidigt intag av levotyroxin och tyreostatiska medel under graviditet.

Amning

Även under högdosterapi med levotyroxin är mängden sköldkörtelhormon som utsöndras in i bröstmjölken under amning otillräcklig för att framkalla utveckling av hypertyreos eller suppression av TSH-sekretion hos spädbarnet. Den kan emellertid vara tillräcklig för att påverka neonatal screening med avseende på hypotyreos.

Suppressionstest får inte utföras under graviditet och amning.

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Det finns inga tillgängliga studier om effekterna på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Eftersom levotyroxin är identiskt med naturligt förekommande sköldkörtelhormon förväntas det inte att levotyroxinnatrium har något inflytande på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

4.8 Biverkningar

Alla biverkningar är angivna efter systemorganklass och frekvens: sällsynta (1/10 000 till <1/1 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Systemorganklass	Frekvens	Biverkning
Immunsystemet	Inte känd	Överkänslighetsreaktioner inklusive utslag, pruritus och ödem När det gäller överkänslighet mot levotyroxin eller något av hjälpämnena i Oroxine tabletter, kan allergiska reaktioner uppstå på huden (erytem) och i luftvägsregionen (dyspné).
Endokrina systemet	Inte känd	Hypertyreos (se avsnitt 4.9)
Metabolism och nutritionsrubbningar	Inte känd	Ökad aptit, osteoporos vid suppressiva doser av levotyroxin, särskilt hos postmenopausala kvinnor som huvudsakligen behandlats under en längre tid (se avsnitt 4.9)
Psykiska störningar	Inte känd	Upprördhet, sömnlöshet, rastlöshet
Nervsystemet	Sällsynta Inte känd	Godartad intrakraniell hypertoni hos barn Darrningar, konvulsioner, huvudvärk
Hjärtat	Inte känd	Angina pectoris, arytmier, palpitationer, takykardi, hjärtsvikt, myokardinfarkt
Blodkärl	Inte känd	Rodnad, hypertoni
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum	Inte känd	Dyspné
Magtarmkanalen	Inte känd	Buksmärta, illamående, diarré, kräkning
Hud och subkutan vävnad	Inte känd	Alopeci hos barn, hyperhidros
Muskuloskeletala systemet och bindväv	Inte känd	Muskelspasmer, muskelsvaghet och för tidig slutning av epifysen hos barn
Reproduktionsorgan och bröstkörtel	Inte känd	Oregelbunden menstruation
Medfödda och/eller genetiska störningar	Inte känd	Kraniostenos hos spädbarn
Allmänna sjukdomar och/eller tillstånd vid administreringsstället	Inte känd	Pyrexi, värmeintolerans hos barn
Undersökningar	Inte känd	Viktminskning

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelsverket.se

4.9 Överdosering

Symtom:

Hypertyreos kan uppstå vid obalans i behandlingen eller överdos av levotyroxin. Ökad T₃-nivå är ett mer tillförlitligt tecken på överdosering än förhöjda T₄- eller fT₄-nivåer.

Förutom förvärrande av biverkningar kan följande symtom observeras: oro, förvirring, retbarhet, hyperaktivitet, huvudvärk, svettning, mydrias, takykardi, arytmier, takypné, pyrexi, ökade tarmrörelser och konvulsioner. Psykiatriska symtom förknippade med hypertyreos kan också inträffa, inklusive affektlabilitet, trötthet/utmattning, oro/ångest och nervositet.Uppträdandet av klinisk hypertyreos kan försenas med upp till fem dagar.

Avbrott av behandling och uppföljningsundersökning rekommenderas, beroende på överdosens utsträckning.

När det gäller förgiftning (självmordsförsök) hos människor, har doser på upp till 10 mg levotyroxin tolererats utan komplikationer. Allvarliga komplikationer, exempelvis hot mot vitala funktioner (andning och cirkulation), förväntas inte såvida det inte förekommer kranskärlssjukdom. Oaktat detta har fall av tyreotoxisk kris rapporterats i enstaka fall efterkraftig eller kronisk förgiftning och medfört krampanfall, hjärtarytmier, hjärtsvikt och koma. Individuella fall av plötslig hjärtdöd har rapporterats hos patienter med många år av levotyroxinmissbruk.

Exceptionella fall av slaganfall har rapporterats hos epileptiska patienter när levotyroxinterapi initieras, i synnerhet när levotyroxindosen ökas snabbt.

Överdriven levotyroxinanvändning kan medföra försämrad bentäthet, särskilt hos postmenopausala kvinnor.

Behandling:

Behandlingen är mestadels symtomatisk och stödjande.

Målet med terapin är återställandet av kliniskt och biokemiskt eutyroidtillstånd genom att utelämna eller minska tyroxindoseringen och andra åtgärder efter behov beroende på klinisk status.

Vid akut överdos kan gastrointestinal absorption reduceras genom att administrera medicinsk kol. För allvarliga betasympatomimetiska effekter så som takykardi, ångesttillstånd, oro och hyperkinesi, kan symtom lindras med betareceptorblockerare (propranolol), diazepam och/eller klorpromazin. Tyreostatiska medel indiceras inte, eftersom sköldkörteln redan är helt overksam.

Vid extremt höga doser (självmordsförsök), kan plasmaferes vara till hjälp.

En överdos med levotyroxin kräver en längre övervakningsperiod. Symtomdebut kan fördröjas upp till sex dagar på grund av gradvis konvertering av levotyroxin till liotyronin.

5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Sköldkörtelterapi; sköldkörtelhormoner. ATC-kod: H03AA01

Verkningsmekanism

Mekanismen för det syntetiska levotyroxinet som finns i levotyroxinnatrium är identisk med den i naturligt förekommande sköldkörtelhormon, som huvudsakligen produceras av sköldkörteln. Kroppen kan inte skilja mellan endogent framställt och exogent levotyroxin.

Farmakodynamiska effekter

Efter partiell konvertering till liotyronin (T₃) i synnerhet i levern och njuren och efter passering in i kroppscellerna, iakttas karakteristiska effekter på sköldkörtelhormon avseende utveckling, tillväxt och metabolism, förmedlade genom aktivering av T₃-receptorer.

Substitution av sköldkörtelhormon leder till normalisering av metaboliska processer. Därför reduceras en höjning av kolesterol på grund av hypotyreos markant genom administreringen av levotyroxin.

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

Absorption

I stor utsträckning beroende på typen av galenisk formulering absorberas upp till ≤ 80 % av oralt administrerad levotyroxin när det tas i fastande tillstånd, huvudsakligen från den övre tunntarmen. Absorptionen reduceras märkbart om produkten administreras med mat. Högsta plasmanivåer uppnås cirka 2 till 3 timmar efter intagande.

I början av oral terapi inleds verkan efter 3 till 5 dagar.

Distribution

Distributionsvolymen beräknas vara cirka 10 till 12 l. Levotyroxin är ungefär 99,97 % bunden till specifika transportproteiner. Eftersom denna proteinhormonbindning inte är kovalent finns det ett konstant och mycket snabbt utbyte mellan fri och bunden hormon.

Biotransformering

Metabolisk clearance av levotyroxin är ungefär 1,2 l plasma/dag. Den degraderas huvudsakligen i levern, njuren, hjärnan och muskeln.

Eliminering

Halveringstiden för levotyroxin är ungefär sju dagar, även om den är kortare vid hypertyreos (3 till 4 dagar) och längre vid hypotyreos (ca 9 till 10 dagar). I människa elimineras cirka 20–40 % av tyroxinet i feces och cirka 30–55 % av en dos tyroxin utsöndras i urinen.

Levotyroxin korsar endast placentan i små mängder. Under terapi med normal dos utsöndras endast små mängder med levotyroxin i bröstmjölken.

På grund av dess höga proteinbindning är levotyroxin inte bra för hemodialys eller hemoperfusion.

Särskilda patientgrupper

Nedsatt njurfunktion

Njursjukdom tycks inte ha någon signifikant effekt på hur tyroxinet fördelas.

Nedsatt leverfunktion

På grund av nedsatt leverfunktion kan konverteringen till T3 minska och fördelningen av tyroxin förändras, beroende på nedsättningens svårighetsgrad.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

Oönskade effekter som iakttogs i enkla och upprepade studier av dostoxicitet uppstod endast vid höga doser.

Akut toxicitet

Akut toxicitet för levotyroxin är mycket låg.

Kronisk toxicitet

Studier av kronisk toxicitet har utförts på olika djurarter (råttor, hundar). Vid höga doser observerades tecken på hepatopati, ökad förekomst av spontan nefros och organviktsförändringar i råttor. Inga betydande biverkningar iakttogs i hundar.

Mutagenicitet

Det finns inga tillgängliga data med avseende på levotyroxinets mutageniska potential. Fram till nu har det inte förekommit några misstankar eller bevis på skada hos avkomma på grund av genomförändringar som orsakas av sköldkörtelhormoner.

Levotyroxin var inte mutageniskt vid mikronukleustest på mus.

Karcinogenicitet

Långsiktiga djurstudier har inte utförts för att utreda den tumorogena potentialen hos levotyroxin.

Reproduktiv toxicitet

Sköldkörtelhormoner korsar placentan i mycket små mängder.

Vid administrering av levotyroxin under tidig graviditet i råttor uppstod oönskade effekter, inklusive foster- och neonatal död, endast vid mycket höga doser. Vissa effekter på lembildning hos möss och effekter på utvecklingen av centrala nervsystemet i chinchillor har rapporterats men teratologistudier av marsvin och kaniner visade inte några ökningar i medfödda abnormiteter.

Djurstudier avseende effekter på fertilitet är inte kända. Det finns inga tillgängliga data avseende försämring av manlig eller kvinnlig fertilitet. Det finns ingen misstanke om eller bevis på att detta kan ske.

6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Mikrokristallin cellulosa PH101 (E460)

Pregelatiniserad majsstärkelse

Talk (E553b)

Kolloidal vattenfri kisel (E551)

Magnesiumstearat (E470b)

6.2 Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3 Hållbarhet

2 år

Efter öppnandet av burken (high density polyethylene, HDPE), ska tabletterna användas inom 2 månader.

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

För Oroxine 25 och 125 mikrogram tabletter:

Förvaras vid högst 25 °C

För Oroxine 50 och 100 mikrogram tabletter:

Förvaras vid högst 30 °C

För Oroxine 75 och 150-200 mikrogram tabletter

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Burkar (high density polyethylene, HDPE), tillslutna med vita polypropenskruvlock (PP) med värmeförseglad folie, och med en 1,0 g vit polypropenbehållare som innehåller syreabsorberare. Behållaren (syreabsorberaren) ska finnas kvar i burken under användningsperioden.

Förpackningsstorlekar: 28, 50, 60, 84, 90, 100, 112 tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Inga särskilda anvisningar.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Aspen Pharma Trading Limited,

3016 Lake Drive,

Citywest Business Campus,

Dublin 24,

Irland

8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

25 mikrogram: 48358

50 mikrogram: 48359

75 mikrogram: 48360

100 mikrogram: 48361

125 mikrogram: 48362

150 mikrogram: 48363

175 mikrogram: 48364

200 mikrogram: 48365

9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

2014-09-11

10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV FÖRTECKNINGEN

2016-05-10