PRODUKTRESUMÉ

1. LÄKEMEDLETS NAMN

Oxydorine Depot 5 mg depottablett

Oxydorine Depot 10 mg depottablett

Oxydorine Depot 20 mg depottablett

Oxydorine Depot 40 mg depottablett

Oxydorine Depot 80 mg depottablett

2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Oxydorine Depot 5 mg depottablett: En depottablett innehåller 5 mg oxikodonhydroklorid

Oxydorine Depot 10 mg depottablett: En depottablett innehåller 10 mg oxikodonhydroklorid

Oxydorine Depot 20 mg depottablett: En depottablett innehåller 20 mg oxikodonhydroklorid

Oxydorine Depot 40 mg depottablett: En depottablett innehåller 40 mg oxikodonhydroklorid

Oxydorine Depot 80 mg depottablett: En depottablett innehåller 80 mg oxikodonhydroklorid

Hjälpämnen med känd effekt: Vattenfri laktos

En tablett av styrkan 5 mg innehåller 37,07 mg vattenfri laktos.

En tablett av styrkan 10 mg innehåller 34,07 mg vattenfri laktos.

En tablett av styrkan 20 mg innehåller 41,50 mg vattenfri laktos.

En tablett av styrkan 40 mg innehåller 64,0 mg vattenfri laktos.

En tablett av styrkan 80 mg innehåller 89,0 mg vattenfri laktos.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3. LÄKEMEDELSFORM

Depottablett

Oxydorine Depot5 mg depottablett: ljusblå, rund, bikonvex depottablett med inskriptionen ”APO” på den ena sidan och ”OCD” över ”5” på den andra sidan.

Oxydorine Depot10 mg depottablett: vit, rund, bikonvex depottablett med inskriptionen ”APO” på den ena sidan och ”OCD” över ”10” på den andra sidan.

Oxydorine Depot20 mg depottablett: ljusrosa, rund, bikonvex depottablett med inskriptionen ”APO” på den ena sidan och ”OCD” över ”20” på den andra sidan.

Oxydorine Depot40 mg depottablett: gul, rund, bikonvex depottablett med inskriptionen ”APO” på den ena sidan och ”OCD” över ”40” på den andra sidan.

Oxydorine Depot80 mg depottablett: grön, rund, bikonvex depottablett med inskriptionen ”APO” på den ena sidan och ”OCD” över ”80” på den andra sidan.

4. KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Terapeutiska indikationer

Svår smärta där endast opioider ger tillräcklig analgetisk effekt.

4.2 Dosering och administreringssätt

Doseringen beror på smärtans intensitet och på patientens individuella svar på behandlingen. Följande riktlinjer för doseringen gäller:

Vuxna och ungdomar äldre än 12 år

Dostitrering och justering

Initialdosen för opioidnaiva patienter är vanligtvis 10 mg oxikodonhydroklorid administrerat med 12 timmars intervaller. För en del patienter är en initialdos om 5 mg lämplig för att minimera förekomsten av biverkningar.

Patienter som redan tar opioider kan med hänsyn till sin erfarenhet av tidigare opioidbehandling påbörja behandlingen med högre doser.

För doser som inte är praktiskt genomförbara med denna produkt finns andra produkter eller styrkor tillgängliga.

I kontrollerade kliniska prövningar har det observerats att 10–13 mg oxikodonhydroklorid motsvarar cirka 20 mg morfinsulfat, båda med beredningsformen depottabletter.

Eftersom det finns individuella skillnader i känsligheten för olika opioider rekommenderas det att patienter startar försiktigt med oxikodonhydroklorid depottabletter efter byte från andra opioider, med 50–75 procent av den beräknade oxikodondosen.

En del patienter som tar oxikodonhydroklorid depottabletter efter ett fastställt schema behöver snabbverkande smärtstillande medel som akutmedicin mot genombrottssmärta.

Oxikodonhydroklorid depottabletter är inte avsedda för behandling av akut smärta och/eller genombrottssmärta. En dos akutmedicin ska motsvara en sjättedel av den ekvianalgetiska dygnsdosen av oxikodonhydroklorid depottabletter. Om akutmedicinen används mer än två gånger dagligen tyder det på att dosen av oxikodonhydroklorid depottabletter behöver höjas. Dosen bör inte höjas oftare än en gång varje eller varannan dag tills en stabil dos två gånger dagligen uppnås.

Efter en dosökning från 10 mg till 20 mg var 12:e timme ska dosjusteringar göras i steg om ungefär en tredjedel av den dagliga dosen. Målet är en patientspecifik dos två gånger dagligen som ger adekvat smärtlindring med tolerabla biverkningar och så lite akutmedicin som möjligt så länge smärtbehandlingen behövs.

För de flesta patienter är jämn distribution (samma dos morgon och kväll) enligt ett fastställt schema (var 12:e timme) lämplig. För en del patienter kan det vara fördelaktigt att fördela doserna ojämnt. I allmänhet bör den lägsta effektiva analgetiska dosen väljas.

För behandling av icke-malign smärta är det vanligtvis tillräckligt med en daglig dos om 40 mg, men högre doser kan behövas. Patienter med cancerrelaterad smärta kan behöva doser om 80 till 120 mg som i individuella fall kan ökas till upp till 400 mg. Om ännu högre doser behövs ska dosen bestämmas individuellt och effekten vägas mot toleransen och risken för biverkningar.

Barn under 12 år

Inga studier har genomförts på patienter under 12 års ålder. Därför ska oxikodonhydroklorid inte användas till patienter under 12 år.

Äldre patienter

Äldre patienter utan kliniska tecken på nedsatt lever- och/eller njurfunktion kräver vanligtvis inga dosjusteringar.

Patienter med nedsatt njur- och leverfunktion

Behandlingen ska inledas med en försiktig dosering till dessa patienter. Den rekommenderade initialdosen för en vuxen ska minskas med 50 % (till exempel en total daglig oral dos på 10 mg för opioidnaiva patienter) och varje patient ska titreras tills adekvat smärtkontroll uppnåtts med avseende på den kliniska situationen.

Riskpatienter

Riskpatienter, till exempel patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion, låg kroppsvikt eller långsam metabolism av läkemedel, ska initialt ges halva den rekommenderade dosen för vuxna om de är opioidnaiva.

Därför kanske inte den lägsta rekommenderade dosen i produktresumén, dvs. 10 mg, är lämplig som startdos. Dostitrering ska utföras enligt den individuella kliniska situationen.

Administreringssätt

Oral använding.

Oxydorine Depot depottabletter bör tas två gånger dagligen enligt ett fastställt schema och fastställd dosering.

Depottabletterna kan tas tillsammans med eller oberoende av måltider med tillräcklig mängd vätska. Oxydorine Depot depottabletter ska sväljas och får inte tuggas.

Behandlingens längd

Oxydorine Depot depottabletter ska inte tas längre än nödvändigt. Om långtidsbehandling på grund av sjukdomens art och svårighetsgrad är nödvändig behövs noggrann och regelbunden övervakning för att avgöra om och i vilken utsträckning behandlingen ska fortsätta.

Avbrytande av behandling

När patienten inte längre behöver oxykodonbehandling kan det vara tillrådligt att gradvis minska dosen för att förebygga utsättningssymtom.

4.3 Kontraindikationer

• överkänslighet mot oxykodonhydroklorid eller mot något annat hjälpämne som anges i avsnitt 6.1

• graviditet (se avsnitt 4.6)

• amning (se avsnitt 4.6)

• akut buk, fördröjd magsäckstömning

Oxykodon ska inte användas i någon situation där opioider är kontraindicerade:

• svår kroniskt obstruktiv lungsjukdom

• cor pulmonale

• svår bronkialastma

• svår andningsdepression med hypoxi

• förhöjda koldioxidvärden i blodet

• paralytisk ileus.

4.4 Varningar och försiktighet

Andningsdepression är den största risken vid överskott av opioid. Försiktighet ska iakttas när oxykodon administreras till försvagade äldre; patienter med allvarligt nedsatt lungfunktion, nedsatt lever- och njurfunktion; patienter med myxödem, hypotyreos, Addisons sjukdom, toxisk psykos, prostataförstoring, binjurebarkinsufficiens, alkoholism, delirium tremens, sjukdomar i gallvägar, gall- eller urinvägskolik, pankreatit, inflammatoriska tarmbesvär, lågt blodtryck, hypovolemi, huvudskador (på grund av risk för ökat intrakraniellt tryck) eller för patienter som intar MAO-hämmare.

Som fallet är för alla opioidpreparat, ska oxykodonprodukter användas försiktigt efter abdominal kirurgi eftersom opioider är kända för att sätta ner tarmmotilitet och bör inte användas innan läkaren är säker på normal tarmfunktion.

Patienten kan utveckla motståndskraft mot läkemedlet vid ständigt intag och kräva successivt högre doser för fortsatt smärtlindring. Utdraget bruk av detta preparat kan leda till beroende och abstinenssymtom kan förekomma vid abrupt avbrytande av behandling. När patienten inte längre behöver oxykodonbehandling kan det vara tillrådligt att gradvis minska på dosen för att förebygga symtom orsakade av avbrytande av behandling. Abstinensbesvären kan bestå av gäspningar, vidgade pupiller, lakrimation, rinorré, tremor, hyperhidros, oro, agitation, konvulsioner och sömnlöshet.

Mycket sällan i samband med höga doser inträffar hyperalgesi som inte svarar på ökad oxykodondos. Det kan kräva minskad oxykodondos eller byte till alternativ opioid.

Korstolerans mot andra opioider noteras.

Oxykodon har en liknande missbruksprofil som andra starka opioidagonister. Personer med latenta eller manifesterade missbruksproblem kan söka och missbruka oxykodon. Man kan potentiellt utveckla psykiskt beroende [missbruk] av opioid analgetikum så som oxykodon. Oxykodonhydroklorid depottabletter ska användas med särskild omsorg på patienter som tidigare missbrukat alkohol eller droger.

När läkemedlet används enligt anvisningar på patienter med kronisk smärta är risken att utveckla fysiskt eller psykiskt beroende påtagligt mindre och patienterna behöver inte behandlas annorlunda.

Depottabletterna ska sväljas hela, de ska inte brytas, tuggas eller krossas. Administrering av brutna, tuggade eller krossade oxykodon depottabletter leder till snabb frigöring och upptagande av en potentiellt livshotande oxykodondos (se avsnitt 4.9).

Missbruk av orala doser vid parenteral administrering kan förväntas leda till allvarliga negativa händelser som kan vara livshotande.

Intag av oxykodonhydroklorid debottabletter samtidigt med alkohol kan öka det verksamma ämnets icke önskvärda effekter och bör undvikas.

Intag av oxykodonhydroklorid debottabletter rekommenderas inte före operation eller under de första 12-24 timmarna efter operationen.

Detta läkemedel innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Pediatrisk population

Oxykodonhydroklorid debottabletter har inte studerats bland barn under 12 år. Tabletternas säkerhet och effekt har inte fastställts och av den anledningen rekommenderas att tabletterna inte används för barn under 12 år.

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Nervlugnande medel (t.ex. sedativer, sömnmedel, fentiaziner, neuroleptika, narkosmedel, antidepressanter, muskelrelaxanter, antihistaminer, antiemetika) och övriga opioider kan förstärka oxykodonets biverkningar särskilt vid andningsdepression.

Alkohol kan förstärka oxykodonets farmakodynamiska effekter; samtidigt intag bör undvikas.

Antikolinergika (t.ex. neuroleptika, antihistaminer, antiemetika, antiparkisonmedel) kan förstärka oxykodonets oönskade antikolinergiska effekter (så som förstoppning, muntorrhet eller urineringsbesvär).

Cimetidin kan hämma oxykodonomsättning.

MAO-hämmare är kända för att interagera med narkotiskt analgetikum genom att stimulera det centrala nervsystemet eller orsaka nedstämdhet vid högt eller lågt blodtryck (se avsnitt 4.4).

Inhibition av cytokrom P450 2D6 och 3A4 saknar relevans men starka CYP2D6-hämmare kan ha effekt vid eliminering av oxykodon. Övriga relevanta isoenzymhämmares effekt på oxykodonmetabolism är inte kända. Potentiella interaktioner bör beaktas.

Det har noterats kliniskt relevanta förändringar i International Normalized Ratio (INR) åt båda hållen hos individer när kumarin antikoagulanter har använts samtidigt med oxykodonhydroklorid depottabletter.

Det finns inga studier som undersökt oxykodoneffekten på CYP-katalyserad ämnesomsättning av övriga aktiva substanser.

4.6 Fertilitet, graviditet och amning

Gravida eller ammande patienter ska i så stor utsträckning som möjligt undvika användning av detta läkemedel.

Graviditet

Oxykodonhydroklorid depottabletter ska inte intas under graviditet (se avsnitt 4.3).

Det finns begränsade uppgifter om gravidas användning av oxykodon.

Oxykodon passerar moderkaka. Nyfödda vilkas mödrar intagit opioider under de sista 3-4 veckorna före födseln bör genomgå undersökningar av andningsdepression. Abstinensbesvär har noterats hos nyfödda vilkas mödrar behandlats med oxykodon.

Amning

Oxykodon kan avsöndras i modersmjölken och orsaka andningsdepression hos nyfödda. Oxykodonhydroklorid depottabletter ska därför inte ges till ammande kvinnor (se avsnitt 4.3). Oxykedon tas upp i modersmjölken. Mjölkens/plasmans koncentrationsförhållande uppgår till 3.4:1.

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Oxikodon kan nedsätta koncentrations- och reaktionsförmågan i en sådan utsträckning att förmågan att köra bil och använda maskiner är påverkad eller upphör helt.

Vid stabil behandling är det inte nödvändigt med ett generellt förbud mot bilkörning. Den behandlande läkaren måste bedöma situationen individuellt.

4.8 Biverkningar

Oxykodon kan orsaka andningsdepression, mios, bronkialspasmer och spasmer i de glatta musklerna samt hämma hostreflex.

Biverkningar som anses ha åtminstone ett möjligt sammanhang med behandlingen listas nedan enligt systemorganklass och frekvens. Frekvenserna är definierade som:

Mycket vanliga (≥ 1/10)

Vanliga (≥ 1/100 till < 1/10)

Mindre vanliga (≥ 1/1 000 till < 1/100)

Sällsynta (≥ 1/10 000 till < 1/1 000)

Mycket sällsynta (≤ 1/10 000)

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgänglig data)

Inom varje frekvensgrupp har biverkningarna presenterats efter minskande svårighetsgrad.

Immunsystemet

Mindre vanliga: överkänslighet.

Ingen känd frekvens:anafylaktoida svar.

Blodet och lymfsystemet

Mindre vanliga: lymfadenopati

Endokrina systemet

Mindre vanliga: inadekvat utsöndring av antidiuretiskt hormon

Metabolism och nutritionsrubbningar

Vanliga: minskad aptit

Mindre vanliga: dehydrering

Psykiska störningar

Vanliga:oro, depression, letargi, nervositet och sömnlöshet, onormalt tänkande, förvirringstillstånd

Mindre vanliga: agitation, labil affekt, eufori, förändrad perception såsom depersonalisation, hallucinationer, nedsatt libido, drogberoende (se avsnitt 4.4), hyperakusi

Ingen känd frekvens:aggressivitet

Centrala och perifera nervsystemet

Mycket vanliga:sömnighet, yrsel, huvudvärk

Vanliga:tremor

Mindre vanliga:amnesi, konvulsioner, hypertoni, nedsatt muskeltonus, ofrivilliga muskelsammandragningar, hypestesi, talstörningar, synkope, koordineringsrubbningar, vertigo, parestesi, dysgeusi

Mindre vanliga: kramper, särskilt hos patienter med epilepsi eller patienter med tendens till konvulsioner, muskelspasmer

Ingen känd frekvens:hyperalgesi

Ögon

Mindre vanliga:lakrimationsstörningar, nedsatt synförmåga, mios

Hjärtat

Vanliga: hjärtklappningar (i samband med utsättningssymtom),

Blodkärl

Mindre vanliga: supraventrikulär takykardi, vasodilatation

Mindre vanliga:hypotension, ortostatisk hypotension

Andningsvägar bröstkorg och mediastinum

Vanliga:dyspné

Mindre vanliga: andningsdepression, ökad hosta, faryngit, rinit, röstförändringar

Magtarmkanalen

Mycket vanliga: förstoppning, illamående, kräkningar

Vanliga:muntorrhet, gastroindestinala störningar så som smärta, diarré, dyspepsi

Mindre vanliga:dysfagi, munsår, gingivit, stomatit, flatulens, eruktation, ileus

Mindre vanliga: blödande tandkött, ökad aptit, tjärartad avföring, missfärgningar och skador på tänder

Ingen känd frekvens:karies

Lever och gallvägar:

Mindre vanliga:stegrade leverenzymer.

Ingen känd frekvens:gallstas, gallkolik

Hud och subkutan vävnad

Mycket vanliga:klåda

Vanliga: utslag, hyperhidros

Mindre vanliga:hudtorrhet

Mindre vanliga:herpes simplex, urticaria, ljuskänslighet

Ingen känd frekvens:exfoliativ dermatit

Njurar och urinvägar

Mindre vanliga: urineringsrubbningar (urinretension men också ökat urineringsbehov)

Mindre vanliga: hematuri

Reproduktionsorgan och bröstkörtlel

Mindre vanliga:erektil dysfunktion

Ingen känd frekvens: amenorré

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanliga:asteni

Mindre vanliga:frossbrytningar, olycksfallsskador, smärta (t.ex. bröstsmärta) ödem, perifert ödem, migrän, diffust obehag, utsättningssymtom, läkemedelstolerans, törst

Sällsynta:Viktförändringar (upp- eller nedgång), cellulit

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala eller webbplats:www.lakemedelsverket.se.

4.9 Överdosering

Symtom och intoxikation

Mios, andningsdepression, sömnighet som utvecklas till stupor eller koma, hypotoni, blodtrycksfall, cirkulationskollaps, bradykardi och icke-kardiogent lungödem; missbruk av stora doser av starka opioider så som oxykodon kan vara livshotande.

Intoxikationsbehandning

Man ska primärt se till att patientens luftvägar är öppna. Andningshjälp eller ventilationskontroll måste säkerställas.

Rena opioida antagonister så som naloxon är specifika motgifter mot opioid överdos. Övriga stödåtgärder ska användas vid behov.

I överdoseringsfall kan intravenös administrering av en opiatantagonist (t.ex. 0,4–2 mg naloxon intravenöst) vara befogad. Administrering av engångsdoser måste upprepas beroende på den kliniska situationen i intervall om 2 till 3 minuter. Intravenös infusion av 2 mg naloxon i 500 ml isoton natriumkloridlösning eller 5 % glukoslösning (motsvarande 0,004 mg naloxon/ml) kan ges. Infusionshastigheten bör justeras efter tidigare bolusinjektioner och patientens svar.

Ventrikelsköljning kan övervägas. Aktivt kol (50 g för vuxna, 10–15 g för barn) kan, under förutsättning att luftvägarna kan hållas fria, övervägas om högst en timme har gått sedan en stor mängd har intagits. Det kan vara befogat att anta att sen administrering av aktivt kol kan vara fördelaktigt när det gäller preparat med fördröjd frisättning, men det finns emellertid inga bevis till stöd för detta.

För att påskynda passagen kan det vara bra att ge ett lämpligt laxermedel (t.ex. en PEG-baserad lösning).

Understödjande åtgärder (konstgjord andning, syretillförsel, administrering av vasopressorer och infusionsbehandling) ska vid behov vidtas vid behandling av en åtföljande cirkulationschock. Vid hjärtstillestånd eller hjärtarytmier kan hjärtmassage eller defibrillering vara indicerat. Vid behov, assisterad ventilation samt underhåll av vätske- och elektrolytbalans.

5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Naturliga opiumalkaloider, opiater

ATC kod: N02AA05

Oxikodon visar en affinitet för kappa-, my- och delta-opioidreceptorer i hjärnan och ryggmärgen. Det påverkar dessa receptorer som en opioidagonist utan antagonistisk effekt. Den terapeutiska effekten är främst analgetisk och sedativ. Jämfört med oxikodon (antingen ensamt eller i kombination med andra substanser) som frisätts snabbt ger depottabletterna smärtlindring under en märkbart längre period utan ökad förekomst av biverkningar.

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

Absorption:

Den relativa biotillgängligheten för oxikodonhydroklorid depottabletter är jämförbar med biotillgängligheten för oxikodon som frisätts snabbt. Maximala plasmakoncentrationer uppnås efter cirka 3 timmar efter intag av depottabletterna jämfört med 1 till 1,5 timmar. Maximala plasmakoncentrationer och variationer i koncentrationerna av oxikodon är jämförbara för depottabletter och beredningsformer med snabb frisättning när de ges i samma dagliga dos i intervaller om 12 respektive 6 timmar.

En fettrik måltid före intaget av tabletterna påverkar inte den maximala koncentrationen eller omfattningen av absorptionen av oxikodon.

Tabletterna får inte krossas eller tuggas eftersom detta leder till att oxikodon frigörs snabbt på grund av att depotegenskaperna förstörs.

Distribution:

Den absoluta biotillgängligheten för oxikodon är ungefär två tredjedelar i förhållande till parenteral administrering. Vid steady state är distributionsvolymen för oxikodon 2,6 l/kg, plasmaproteinbindningen 38–45 %, eliminationshalveringstiden 4 till 6 timmar och plasmaclearance 0,8 l/min.Eliminationshalveringstiden för oxikodon från depottabletter är 4–5 timmar och steady state uppnås i genomsnitt efter 1 dygn.

Metabolism:

Oxikodon metaboliseras i tarmen och levern via cytokrom P450 till noroxikodon och oximorfon och till flera konjugerade glukuronider. In vitro-studier tyder på att terapeutiska doser av cimetidin sannolikt inte har någon relevant effekt på bildningen av noroxikodon. Hos människan reducerar kinidin produktionen av oximorfon medan de farmakodynamiska egenskaperna för oxikodon till stor del förblir opåverkade. Metaboliternas effekt på den allmänna farmakodynamiska effekten är irrelevant.

Elimination:

Oxikodon och dess metaboliter utsöndras via urin och faeces. Oxikodon passerar placenta och påträffas i bröstmjölk.

Linjäritet/icke-linjäritet:

Depottabletterna på 5, 10 och 20 mg är bioekvivalenta på ett dosproportionellt sätt med avseende på mängden absorberad aktiv substans och jämförbara även med avseende på absorptionshastigheten.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

Teratogenicitet

Oxikodon hade ingen effekt på fertiliteten eller den tidiga fosterutvecklingen hos han- och honråttor vid doser på upp till 8 mg/kg/d. Oxikodon orsakade inte heller några missbildningar hos råttor vid doser på 8 mg/kg/d eller hos kaniner vid doser på upp till 125 mg/kg/d. Dosrelaterade ökningar av utvecklingsvariationer (ökad förekomst av extra (27) presakrala kotor och extra revbenspar) observerades hos kaniner när data för enskilda foster analyserades. När samma data analyserades för kullar istället för enskilda foster fanns dock ingen dosrelaterad ökning av utvecklingsvariationer. Förekomsten av extra presakrala kotor förblev dock väsentligt högre i den grupp som fick 125 mg/kg/d jämfört med kontrollgruppen. Eftersom denna dosnivå var associerad med allvarliga farmakotoxiska effekter hos de dräktiga djuren kan resultaten för fostren vara en sekundär konsekvens av allvarlig maternell toxicitet.

I en studie av peri- och postnatal utveckling hos råttor minskades parametrarna moderns kroppsvikt och foderintag för doser ≥ 2 mg/kg/d jämfört med kontrollgruppen. Kroppsvikten var lägre i F1-generationen från moderråttor i den grupp som fick dosen 6 mg/kg/d. Det fanns inga effekter på parametrarna fysisk, reflexologisk eller sensorisk utveckling eller på beteende- och reproduktionsindex hos F1-ungarna (NOEL för F1-ungarna var 2 mg/kg/d baserat på de effekter på kroppsvikten som sågs vid 6 mg/kg/d). Det fanns inga effekter på F2-generationen vid någon dos i studien.

Karcinogenicitet

Inga djurstudier med oxikodon har genomförts för att utvärdera potentiell karcinogenicitet på grund av den långa kliniska erfarenheten av läkemedelssubstansen.

Mutagenicitet

Resultat från in-vitro- och in-vivo-studier visar att den genotoxiska risken med oxikodon för människor är minimal eller obefintlig vid de systemiska oxikodonkoncentrationer som uppnås terapeutiskt.

Oxikodon var inte genotoxiskt i ett bakteriemutagenicitetstest eller i ett mikronukleustest in-vivopå möss. Oxikodon gav positiv respons vid lymfomtest in-vitro på möss vid förekomst av råttlever S9 metabolisk aktivering vid dosnivåer över 25 µg/ml. Två tester för kromosomskador har genomförts in-vitro med humana lymfocyter. I det första testet var oxikodon negativt utan metabolisk aktivering men positivt med S9 metabolisk aktivering efter 24 timmar men inte vid någon annan tidpunkt eller 48 timmar efter exponering. I det andra testet visade oxikodon ingen klastogenicitet, vare sig med eller utan metabolisk aktivering, vid någon koncentration eller tidpunkt.

In-vitro-data visar att vid förekomst av alkohol vid koncentrationer på upp till 40 % behåller Oxydorine Depot-beredningen sina depotegenskaper och ingen nedbrytning av depotmekanismen har observerats.

6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Tablettkärna

Vattenfri laktos

Etylcellulosa

Magnesiumstearat

Kolloidal vattenfri kiseldioxid

Oxydorine Depot 5 mg:

Tablettdragering

Hypromellos

Hydroxipropylcellulosa (E463)

Makrogol 8000

Titandioxid (E171)

Briljantblått aluminiumlack (E133)

Oxydorine Depot 10 mg:

Tablettdragering

Hypromellos

Hydroxipropylcellulosa (E463)

Makrogol 8000

Titandioxid (E171)

Oxydorine Depot 20 mg:

Tablettdragering

Hypromellos

Hydroxipropylcellulosa (E463)

Makrogol 8000

Titandioxid (E171)

Röd järnoxid (E172)

Oxydorine Depot 40 mg:

Tablettdragering

Hypromellos

Hydroxipropylcellulosa (E463)

Makrogol 8000

Titandioxid (E171)

Gul järnoxid (E172)

Oxydorine Depot 80 mg:

Tablettdragering

Hypromellos

Hydroxipropylcellulosa (E463)

Makrogol 8000

Titandioxid (E171)

Gul järnoxid (E172)

Indigotinaluminiumlackfärg (E132)

Natriumfosfat (monobasiskt, monohydrat)

Vattenfritt dinatriumfosfat

6.2 Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3 Hållbarhet

2 år.

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

6.5 Förpackningstyp och innehåll

Al-/PVC-/PVdC-blisterförpackningar om

Oxydorine Depot 5 mg: 20, 28, 30, 50, 56, 98 eller 100 tabletter

Oxydorine Depot 10 mg, 20 mg, 40 mg och 80 mg: 20, 25, 28, 30, 50, 56, 60, 98 eller 100 tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar.

7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Orifarm Generics A/S

Energivej 15

DK-5260 Odense S

Danmark

8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

5 mg: 41968

10 mg: 41969

20 mg: 41970

40 mg: 41971

80 mg: 41972

9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

2011-10-07/2013-12-31

10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2015-03-18