iMeds.se

Palladon

Information för alternativet: Palladon 2 Mg/Ml Injektions-/Infusionsvätska, Lösning, Palladon 20 Mg/Ml Injektions-/Infusionsvätska, Lösning, Palladon 10 Mg/Ml Injektions-/Infusionsvätska, Lösning, Palladon 50 Mg/Ml Injektions-/Infusionsvätska, Lösning, visar 2 alternativ


PRODUKTRESUMÉ


1. LÄKEMEDLETS NAMN


Palladon 2 mg/ml injektions-/infusionsvätska, lösning

Palladon 10 mg/ml injektions-/infusionsvätska, lösning

Palladon 20 mg/ml injektions-/infusionsvätska, lösning

Palladon 50 mg/ml injektions-/infusionsvätska, lösning


2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING


Palladon 2 mg/ml

1 ampull innehåller 2 mg hydromorfonhydroklorid (motsvarande 1,77 mg hydromorfon) i 1 ml lösning.

Hjälpämne med känd effekt: 1 ml innehåller 0,153 mmol natrium (3,52 mg/ml natrium)


Palladon 10 mg/ml

1 ampull innehåller 10 mg hydromorfonhydroklorid (motsvarande 8,87 mg hydromorfon) i 1 ml lösning.

Hjälpämne med känd effekt: 1 ml innehåller 0,128 mmol natrium (2,94 mg/ml natrium)


Palladon 20 mg/ml

1 ampull innehåller 20 mg hydromorfonhydroklorid (motsvarande 17,73 mg hydromorfon) i 1 ml lösning.

Hjälpämne med känd effekt: 1 ml innehåller 0,105 mmol natrium (2,41 mg/ml natrium)


Palladon 50 mg/ml

1 ampull innehåller 50 mg hydromorfonhydroklorid (motsvarande 44,33 mg hydromorfon) i 1 ml lösning.

Hjälpämne med känd effekt: 1 ml innehåller 0,040 mmol natrium (0,92 mg/ml natrium)


För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.


3. LÄKEMEDELSFORM


Injektions-/infusionsvätska, lösning

Klar, färglös till svagt gul lösning med pH-värde 4,0.


4. KLINISKA UPPGIFTER


4.1 Terapeutiska indikationer


För behandling av svår smärta.


4.2 Dosering och administreringssätt


Dosering

Doseringen av Palladon måste anpassas efter svårighetsgraden av patientens smärta och patientens individuella svar på behandlingen.


Dosen skall titreras tills optimal smärtstillande effekt uppnås.


Även om en tillräckligt hög dos i allmänhet bör administreras skall man eftersträva lägsta dos som ger smärtfrihet i det individuella fallet.


Palladon 10 mg, 20 mg and 50 mg är ej lämpliga för inledande opioidbehandling. Dessa högre doseringsformer får endast användas som individuella doser för patienter som inte längre svarar tillräckligt på lägre doser av hydromorfonpreparat (Palladon 2 mg) eller jämförbart starka smärtstillande medel inom vidden för kronisk smärtbehandling. Behållare till läkemedelspumpar kan också fyllas med individuella doser på 10 mg, 20 mg eller 50 mg eftersom doskontroll försäkras av pumpkalibreringen.


Palladon bör inte administreras längre än absolut nödvändigt. Om det krävs långvarig behandling bör försiktiga och regelbundna kontroller utföras för att avgöra huruvida och i vilken grad fortsatt behandling behövs. När en patient inte längre behöver behandling med hydromorfon rekommenderas gradvis minskning av den dagliga dosen för att förhindra abstinenssymtom.


Ålder

Bolus

Infusion

Vuxna och ungdomar (> 12 ålder)

subkutan (s.c.) användning

1-2 mg s.c. med 3-4 timmars mellanrum

0,15-0,45 mg/timme
0,004 mg/kg kroppsvikt/timme

intravenös (i.v.) användning

1-1,5 mg i.v. med 3-4 timmars mellanrum. Skall injiceras långsamt under minst 2-3 minuter


0,15-0,45 mg/timme
0,004 mg/kg kroppsvikt/timme

Patientkontrollerad administrering =PCA (s.c. och i.v.)

0,2 mg bolus, stoppintervall 5-10 min.

Barn (< 12 år)

Rekommenderas inte


Vid byte från oralt till parenteralt hydromorfon bör dosen baseras på följande dosratio: 3 mg oralt hydromorfon är ekvivalent med 1 mg intravenöst administrerat hydromorfon. Det måste betonas att detta är en rekommendation. Variationer mellan individer gör att dosen hos varje enskild patient ska titreras försiktigt till lämplig dosering funnits.


Äldre patienter

Äldre patienter (över 75 år) kan behöva lägre doser än andra vuxna för att uppnå tillfredsställande smärtlindring.


Patienter med nedsatt lever- och/eller njurfunktion

Dessa patienter kan behöva lägre doser än andra patientgrupper för att uppnå tillfredsställande smärtlindring. De bör försiktigt titreras till önskad klinisk effekt (se avsnitt 5.2).


Pediatrisk population

Palladon rekommenderas inte till barn under 12 år beroende på otillräckliga data avseende säkerhet och effekt.


Administreringssätt

Intravenös injektion eller infusion

Subkutan injektion eller infusion


Läkemedelsprodukten skall inspekteras visuellt innan användning. Endast klara lösningar fria från partiklar skall användas.


Injektionen skall ges omedelbart efter att ampullen öppnas, se avsnitt 6.3.


Endast för engångsbruk.


4.3 Kontraindikationer


Överkänslighet mot hydromorfon eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1. Allvarlig andningsdepression med hypoxi eller förhöjd koldioxidnivå i blodet, svår kronisk obstruktiv lungsjukdom, lung-hjärtsjukdom (cor pulmonale), koma, akuta buksmärtor, paralytisk ileus, samtidig administrering av MAO-hämmare eller administrering inom två veckor efter att MAO-hämmare har slutat användas.


4.4 Varningar och försiktighet


Den allvarligaste risken vid opioidöverdos är andningsdepression. Hydromorfon skall användas med försiktighet hos opioidberoende patienter, hos patienter med huvudskada (p.g.a. risken för förhöjt skalltryck), konvulsiva sjukdomar, alkoholism, delirium tremens, toxisk psykos, hypotension med hypovolemi, medvetandestörningar, gallsjukdom, gall- eller njurkolik, pankreatit, obstruktiv eller inflammatorisk tarmsjukdom, prostatahypertrofi, binjurebarksinsufficiens (t.ex. Addisons sjukdom), hypotyreos, kronisk obstruktiv lungsjukdom, minskad reservvolym i lungorna, hos barn under 12 år, hos försvagade äldre patienter och hos patienter med allvarligt nedsatt njur- eller leverfunktion (se avsnitt 4.2). Hos alla dessa patienter kan minskad dosering vara tillrådligt.


Patienten kan komma att utveckla tolerans mot Palladon vid långvarig användning och behöva gradvis ökade doser för att uppnå önskad smärtstillande effekt. Det kan föreligga korstolerans med andra opioider. Kronisk användning av Palladon kan leda till fysiskt beroende och abstinenssymtom kan uppstå vid abrupt avslutning av behandlingen. När en patient inte längre behöver behandling med hydromorfon rekommenderas gradvis minskning av den dagliga dosen för att förhindra abstinenssymtom.


Hydromorfon har en missbruksprofil som liknar andra starka opioidagonister. Läkemedelsprodukter som innehåller hydromorfon kan komma att uppsökas och missbrukas av personer med latenta eller manifesta missbruksproblem. Det finns risk för att utveckla psykologiskt beroende av smärtstillande medel inom opioidgruppen, inklusive Palladon. Därför bör Palladon användas med särskild försiktighet hos patienter med historia av alkohol- eller narkotikamissbruk.


Hyperalgesi som inte svarar på ytterligare dosökning av Palladon kan uppstå, särskilt vid höga doser. Dosminskning av hydromorfon eller byte av opioid kan behövas.


Palladon bör inte användas om det föreligger risk för paralytisk ileus. Om paralytisk ileus misstänks eller uppstår under användning måste hydromorfonbehandlingen omedelbart avbrytas.


Palladon bör användas med försiktighet före eller efter operationer och postoperativt inom de första 24 timmarna.


Patienter som ska genomgå ytterligare smärtlindringsprocedurer (t.ex. operation, plexus blockad) bör inte motta hydromorfon under fyra timmar innan ingrepp. Om beslut fattas om fortsatt behandling med Palladon skall doseringen anpassas efter postoperativa behov.


Det bör understrykas att patienter som anpassats (titrerats) till en effektiv dos av en specifik opioid inte bör byta till andra smärtstillande medel inom opioidgruppen. I sådana fall kan inte en kontinuerlig smärtstillande effekt försäkras.


Användning av Palladon kan ge positiva resultat vid dopingkontroller.


Denna läkemedelsprodukt innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per ml, d.v.s. den är i princip “natriumfri”.


4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner


Centralt verkande läkemedel såsom lugnande medel, bedövningsmedel (t.ex. barbiturater), hypnotiska eller sedativa medel, neuroleptika, antidepressiva medel, antiemetiska medel, antihistaminer eller andra opioider eller alkohol kan öka den dämpande effekten på det centrala nervsystemet, t.ex. sedering och andningsdepression.


Läkemedel med antikolinergisk effekt (t.ex. psykotropiska läkemedel, antiemetiska medel, antihistaminer eller läkemedel mot Parkinsons sjukdom) kan förhöja de oönskade antikolinergiska effekterna hos opioider (t.ex. förstoppning, muntorrhet eller urinretention).


Samtidig administrering av hydromorfon och MAO-hämmare eller administrering inom två veckor efter att MAO-hämmare har slutat användas är kontraindicerat (se avsnitt 4.3.).


Inga interaktionsstudier har utförts.


4.6 Fertilitet, graviditet och amning


Graviditet

Det finns inte tillräckliga data beträffande användning av hydromorfon hos gravida kvinnor. Djurstudier har påvisat reproduktiv toxicitet (se avsnitt 5.3). Den eventuella risken för människor är okänd. Hydromorfon bör ej användas vid graviditet om det inte är absolut nödvändigt.


Palladon rekommenderas ej under graviditet och förlossning p.g.a. nedsättning av livmoderns sammandragningsförmåga och risken för neonatal andningsdepression. Kronisk användning under graviditet kan leda till abstinenssymtom hos det nyfödda barnet.


Amning

Hydromorfon passerar över i modersmjölken i små mängder. Palladon bör ej användas under amning.


4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner


Hydromorfon kan nedsätta körförmågan och förmågan att använda maskiner. Att detta sker är särskilt troligt i början av en behandling med hydromorfon, efter dosökning eller produktrotation, och om hydromorfon kombineras med alkohol eller andra substanser som verkar dämpande på det centrala nervsystemet. Det är inte säkert att patienter som stabiliserats till en särskild dos inte kommer att påverkas. Patienter bör därför rådfråga läkare om huruvida bilkörning eller användning av maskiner ska vara tillåtet.


4.8 Biverkningar


Följande frekvenskategorier utgör grunden för bedömningar av biverkningar.


Mycket vanliga

 1/10

Vanliga

 1/100, < 1/10

Mindre vanliga

 1/1 000, < 1/100

Sällsynta

 1/10 000, < 1/1 000

Mycket sällsynta

< 1/10 000

Ingen känd frekvens

Kan inte beräknas från tillgängliga data



Mycket vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

Sällsynta

Mycket sällsynta

Ingen känd frekvens

Immunsystemet






Anafylaktiska reaktioner

Överkänslighet (inklusive svalgsvullnad)

Metabolism och nutrition


Minskad aptit





Psykiska störningar


Ångest

Förvirring

Sömnlöshet

Agitation

Depression

Euforisk sinnesstämning

Hallucinationer

Mardrömmar



Läkemedels-beroende

Dysfori

Centrala och perifera nervsystemet

Yrsel

Somnolens

Huvudvärk

Darrningar

Myoklonus

Parestesi

Letargi

Sedering


Konvulsioner

Dyskinesi

Hyperalgesi (se avsnitt 4.4)

Ögon



Synförsämring



Mios

Hjärtat




Bradykardi

Palpitationer

Takykardi



Blodkärl



Hypotension



Rodnad

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum



Dyspné

Andnings-depression

Bronkospasm



Magtarmkanalen

Förstoppning

Illamående

Buksmärtor

Muntorrhet

Kräkningar

Diarré

Dysgeusi Dyspepsi



Paralytisk ileus

Lever och gallvägar



Förhöjda värden av leverenzymer

Förhöjda värden av pankreas-enzymer



Hud och subkutan vävnad


Hyperhidros

Klåda

Utslag

Ansiktsrodnad


Nässelfeber

Njurar och urinvägar


Urin-trängningar

Urinretention




Reproduktionsorgan och bröstkörtel



Minskad libido

Erektil dysfunktion




Allmänna symtom och/eller symtom vid administrerings-stället


Asteni

Reaktioner vid injektions-stället

Abstinens*

Trötthet

Sjukdomskänsla

Perifert ödem


Induration vid injektions-stället (särskilt efter upprepad s.c. admini-strering)


Läkemedels-tolerans


* Abstinens kan uppstå och innefatta symtom som rastlöshet, ångest, ängslighet, sömnlöshet, hyperkinesi, darrningar och mag-tarmproblem.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:


Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se


4.9 Överdosering


Tecken på hydromorfonintoxikation och hydromorfonöverdos innefattar mios, bradykardi, andningsdepression, hypotension, somnolens som övergår i stupor och koma. Cirkulationssvikt och fördjupad koma kan uppstå i mer allvarliga fall och kan ha dödlig utgång.


Medvetslösa patienter med andningsstillestånd kan behöva intubation och respiratorbehandling. Någon slags opioidantagonist (t.ex. naloxon 0,4 mg, för barn: naloxon 0,01 mg/kg kroppsvikt) bör administreras intravenöst. Individuell administrering av antagonisten bör upprepas i 2- till 3-minutersintervaller efter behov.

Det krävs noggrann övervakning (i åtminstone 24 timmar) eftersom effekten hos opioidantagonisten är kortvarigare än den hos hydromorfon, vilket innebär att man bör förvänta sig upprepad förekomst av tecken på överdos som t.ex. respiratorisk insufficiens.


5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER


5.1 Farmakodynamiska egenskaper


Farmakoterapeutisk grupp: Analgetika; opioider; naturlig opiumalkaloider

ATC-kod: N02AA03


Hydromorfon är en my-selektiv, ren opioidagonist. Hydromorfon och relaterade opioider påverkar huvudsakligen det centrala nervsystemet och tarmarna.


Effekterna är främst analgetiska, anxiolytiska, antitussiva och sedativa. Därutöver kan humörsvängningar, andningsdepression, minskad mag-tarmrörlighet, illamående, kräkningar och förändringar i det endokrina och vegetativa nervsystemet uppstå.


Endokrina systemet

Opioider kan påverka den hypotalamiska-hypofysära-adrenala eller -gonadala axeln. Rapporterade förändringar inkluderar ökade nivåer av serumprolaktin och minskade nivåer av kortisol och testosteron. Kliniska symtom som beror på dessa hormonförändringar kan bli manifesta.


Leveroch gallvägar
Opioiderkan orsakagallspasm.


Andra farmakologiska effekter

Prekliniska studier visar olika effekter hos opioider på delar av immunsystemet. Den kliniska betydelsen av dessa resultat är okänd.


5.2 Farmakokinetiska egenskaper


Absorption

Vid intravenös och subkutan injektion börjar läkemedlet normalt verka inom 5 respektive 5-10 minuter. Varaktigheten av effekten är 3-4 timmar efter intravenös eller subkutan injektion. Vid epidural administrering av 1 mg hydromorfonhydroklorid observerades en fördröjning på 22,5 ± 6 minuter innan fullständig smärtlindring uppnåddes. Effekten varade i 9,8 ± 5,5 timmar (n=84 patienter i åldrarna 22-84).


Hydromorfonhydroklorid passerar placenta. Det finns inte tillgängliga data om utsöndring av substansen i modersmjölk.


Distribution

Plasmaproteinbindningen hos hydromorfon är låg (< 10 %). Denna procentsats vid 2,46 ng/ml förblir konstant upp till den mycket höga plasmakoncentrationen 81,99 ng/ml, vilken endast mycket sällan uppnås vid mycket höga hydromorfondoser.


Hydromorfonhydroklorid har en relativt hög distributionsvolym på 1,22 ± 0,23 l/kg (CI: 90 %: 0,97 – 1,60 l/kg) (n = 6 manliga försökspersoner), vilket tyder på högt vävnadsupptag.


Kursen hos plasmakoncentrationstidskurvorna efter enkel administrering av hydromorfonhydroklorid 2 mg i.v. eller 4 mg oralt till 6 friska försökspersoner i en överkorsningsstudie baserad på slumpmässigt urval avslöjade en relativt kort eliminationshalveringstid på 2,64 ± 0,88 timmar (1,68-3,87 timmar).


Metabolism

Hydromorfon metaboliseras genom direkt konjugering eller reduktion av ketogruppen med efterföljande konjugering. Efter absorbering metaboliseras hydromorfon främst till hydromorfon-3-glukuronid, hydromorfon-3-glukosid och dihydroisomorfin-6-glukuronid. Mindre delar av metaboliterna dihydroisomorfin-6-glukosid, dihydromorfin och dihydroisomorfin har också påträffats. Hydromorfon metaboliseras via levern; en mindre del utsöndras oförändrad via njurarna.


Elimination

Hydromorfon metaboliter påträffades i plasma-, urin- och hepatocyttester. Ingenting tyder på att hydromorfon metaboliseras in vivo via cytokrom P 450 enzymsystemet. In vitro har hydromorfon endast en mindre hämmande effekt (IC50 > 50 M) på rekombinanta CYP-isoformer, inklusive CYO1A2, 2A6, 2C8, 2D6 och 3A4. Hydromorfon förväntas därmed inte hämma metabolismen av andra aktiva substanser som metaboliseras via dessa CYP-isoformer.


5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter


Icke-kliniska data visar ingen särskild risk för människor baserad på gängse studier av säkerhetsfarmakologi, upprepad dostoxicitet och genotoxicitet.


Reproduktions- och utvecklingstoxicitet

Inga effekter på manliga eller kvinnliga fertilitets- eller spermaparametrar observerades hos råttor vid orala hydromorfondoser på 5 mg/kg/dag (30 mg/m2/dag, vilket är 1,4 gånger högre än den förväntade mänskliga dosen på basis av kroppsytan).


Hydromorfon gav inga teratogeniska effekter hos varken gravida råttor eller kaniner som fått orala doser under merparten av perioden då organen utvecklas. Reducerad fosterutveckling påträffades hos kaniner vid doser på 50 mg/kg (den utvecklingsmässiga noll-effektsnivån fastställdes vid dosen 25 mg/kg eller 380 mg/m2 efter nästa fyra gånger högre utsättade för den aktiva substansen (AUC) än den som förväntas hos människor). Inga bevis på fostertoxicitet observerades hos råttor behandlade med orala hydromorfon doser så höga som 10 mg/kg (308 mg/m2 med en cirka 1,8 gånger högre AUC än vad som förväntas hos människor). Bevis på en teratogen effekt på möss och hamstrar har rapporterats i litteraturen.


En pre- och postnatal studie på råttor visade att det fanns en ökad dödlighet hos avkomman vid hydromorfonhydroklorid doser på 2 och 5 mg/kg/dag och minskad viktökning under den neonatala perioden, associerad med moderns toxicitet. Inga effekter på fortsatt utveckling eller reproduktionsförmåga observerades.


Karcinogenicitet

Långsiktiga carcinogenitetstudier har inte utförts.


6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER


6.1 Förteckning över hjälpämnen


Vattenfri citronsyra

Natriumcitrat

Natriumklorid

Natriumhydroxidlösning (4 %) (för pH-justering)

Saltsyra 3,6 % (för pH-justering)

Vatten för injektionsvätskor


6.2 Inkompatibiliteter


Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns under avsnitt 6.6.


6.3 Hållbarhet


3 år.


Hållbarhet efter öppnande: Skall användas omedelbart.


Fysisk och kemisk in-use stabilitet har påvisats i 7 dagar vid 4 ºC, 25ºC och 37 ºC med undantag för utspädda lösningar i polykarbonat sprutor som inte bör lagerhållas längre än 24 timmar.


Ur ett mikrobiologiskt perspektiv bör läkemedlet användas omedelbart. Om det inte används omedelbart ansvarar användaren för förvaringstider och förvaringsvillkor innan användning, som normalt ej bör överstiga 24 timmar vid 2-8ºC om inte öppning/utspädning har ägt rum under kontrollerade och bekräftat aseptiska förhållanden.


6.4 Särskilda förvaringsanvisningar


Förvara ampullerna i ytterkartongen. Ljuskänsligt.


Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter första öppnande/spädning finns i avsnitt 6.3.


För ytterligare information om användning efter öppnande, se avsnitt 6.6.


6.5 Förpackningstyp och innehåll


Typ 1, klara, neutrala glasampuller i förpackningar om 5 x 1 ml-ampuller.


6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering


Inkompatibilitet observerades med utspädda lösningar av 50 mg/ml vid förvaring i polykarbonat sprutor i mer än 24 timmar vid 25 °C. Samtidigt visades inga tecken på inkompatibilitet när samma lösning lagerhölls vid 4 °C i upp till 7 dagar.


Inga bevis på inkompatibilitet observerades mellan Palladon, outspädd eller utspädd med natriumkloridlösning 9 mg/ml (0,9 %), glukoslösning 50 mg/ml (5 %) för infusion eller vatten för injektionsvätskor, och representativa märken av polypropylensprutor och PVC eller EVA-infusionspåsar.


Inga bevis på inkompatibilitet observerades mellan Palladon, outspädd eller utspädd med natriumkloridlösning 9 mg/ml (0,9 %) för infusion eller vatten för injektionsvätskor, och representativa märken av injicerbara former av följande läkemedel när de förvarades i hög- eller lågdoskombinationer i polypropylensprutor under en 24-timmars period vid rumstemperatur (25ºC).


Hyoscinbutylbromid

Hyoscinhydrobromid

Dexametasonnatriumfosfat

Haloperidol

Midazolamhydroklorid

Metoklopramidhydroklorid

Levomepromazinhydroklorid

Glykopyrroniumbromid

Ketaminhydroklorid


Olämplig hantering av outspädd lösning efter öppnandet av originalampullen eller av utspädda lösningar kan äventyra produktens sterilitet.


Ej använt läkemedel och avfall skall hanteras enligt gällande anvisningar.


7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


Mundipharma AB

Mölndalsvägen 30B

412 63 Göteborg


8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


2 mg/ml: 26898

10 mg/ml: 26899

20 mg/ml: 26900

50 mg/ml: 26901


9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE


Datum för det första godkännandet: 2009-05-29

Datum för den senaste förnyelsen: 2013-10-31


10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN


2016-09-01

9