Document: Pentocur powder for solution for injection SmPC change

• Pentocur powder for solution for injection SmPC
• Pentocur powder for solution for injection ENG SmPC

---

PRODUKTRESUMÉ

1. LÄKEMEDLETS NAMN

Pentocur pulver till injektionsvätska, lösning

2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

En injektionsflaska innehåller 500 mg respektive 1000 mg tiopentalnatrium.

Hjälpämnen med känd effekt:
Varje injektionsflaska tiopentalnatrium 500 mg innehåller 2,2 – 2,4 mmol natrium (51-56 mg).

Varje injektionsflaska tiopenthalnatrium 1000 mg innehåller 4,4 – 4,9 mmol natrium (102 – 112 mg).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3. LÄKEMEDELSFORM

Pulver till injektionsvätska, lösning.

Gulfärgat pulver.

4. KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Terapeutiska indikationer

Intravenös anestesi.

4.2 Dosering och administreringssätt

Endast för intravenöst bruk.

Dosering

Tiopental ska endast användas av sjukvårdspersonal med utbildning i anestesiologi.

En normal induktionsdos till vuxna är 4-6 mg/kg kroppsvikt, men den individuella responsen är så varierande att ingen fast dosering kan anges. Läkemedlet ska titreras mot patientens behov, vilket är beroende av ålder, kön, kroppsvikt och patientens allmäntillstånd. Hos patienter med dåligt allmäntillstånd ska dosen vanligtvis reduceras, och noggrant titreras. Yngre patienter kräver relativt större doser än medelålders och äldre personer; den senare gruppen metaboliserar läkemedlet långsammare.

Behovet hos prepubertala patienter är samma för båda könen. Vuxna kvinnor kräver mindre doser än vuxna män.

Dosen är vanligtvis proportionell mot kroppsvikt och överviktiga patienter kräver större doser än smalare personer med samma kroppsvikt.

Testdos

För att utvärdera tolerans eller ovanlig känslighet mot tiopental rekommenderas injektion av en mindre intravenös ”testdos” på 25 till 75 mg (1 till 3 ml av en 2,5 % lösning) med uppehåll för att observera patientens reaktion under minst 60 sekunder. Om oväntat djup anestesi inträder eller om andningsdepression uppstår, överväg följande möjligheter:

Extravasal eller intraarteriell administrering bör misstänkas om testdosen ger lokal eller regional smärta (se avsnitt 4.4).

Användning i anestesi

Beroende på patientens reaktion kan måttligt långsam induktion av en vuxen frisk kvinna eller man som väger 60-80 kg vanligen uppnås genom injektion av 50 till 75 mg tiopental i intervaller om 20 till 40 sekunder. När anestesi etablerats, kan ytterligare injektioner om 25 till 50 mg ges när patienten rör sig. Långsam injektion rekommenderas för att minimera andningsdepression och risken för överdosering.

Det är önskvärt att använda den minsta dos som möjliggör det kirurgiska ingreppet.

Momentan apné efter varje injektion är vanligt och gradvis minskning av andningsamplituden följer med ökande dosering. Pulsen förblir normal eller ökar något för att sedan återgå till det normala. Muskler relaxerar vanligen 30 sekunder efter att medvetslöshet inträtt, men detta kan maskeras om muskelavslappnande medel används.

Käkmuskelns tonus är ett relativt tillförlitligt index. Pupillerna kan vidgas men senare dras ihop. Ljuskänslighet försvinner vanligen inte förrän ett anestesidjup som tillåter kirugi har uppnåtts. Nystagmus och divergerande skelning är karakteristiskt i tidigt skede, men vid kirurgisk anestesi, är ögonen centrerade och fixerade. Korneala- och konjunktiva reflexer försvinner under kirurgisk anestesi.

När tiopental används som enda anestesimedel, kan önskad anestesinivå upprätthållas genom upprepade injektioner av mindre doser vid behov eller genom kontinuerlig intravenös infusion med en 0,2 % eller 0,4 % koncentration (se avsnitt 6.6). För information om beredning av lösningar se avsnitt 6.6. Vid kontinuerlig infusion kontrolleras anestesidjupet genom infusionshastigheten.

Pediatrisk population

Doserna nedan rekommenderas till frisk pediatrisk population, och doseringen kan behöva justeras beroende på t ex samtidig sjukdom eller preanestesi.

Nyfödda	i.v. 3 till 4 mg/kg, sedan 1 mg/kg vid behov
Spädbarn	i.v. 5 till 8 mg/kg, sedan 1 mg/kg vid behov
Barn	i.v. 5 till 6 mg/kg, sedan 1 mg/kg vid behov

De föreslagna pediatriska doseringskategorierna är enbart vägledande. Den faktiska doseringen måste anpassas individuellt och titreras till effekt baserat på ålder, mognad och allmäntillståndet hos den pediatriska patienten.

Administreringssätt

Pentocur ska enbart administreras intravenöst. Försiktighet ska iakttas för att säkerställa intravenös administrering (se avsnitt 4.4). Anvisningar om spädning av läkemedlet före administrering finns i avsnitt 6.6.

4.3 Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Obstruktiv luftvägssjukdom.

Status asthmaticus.

Känd porfyri.

4.4 Varningar och försiktighet

Tiopental kan orsaka beroende.

En anestesikunnig person ska vara konstant tillgänglig under administreringen av läkemedlet.

Endotrakeal intuberingsutrustning, syrgas och återupplivningsutrustning ska hållas lättillgängligt.

Försiktighet måste iakttas hos patienter med allvarlig hjärt-kärlsjukdom, hypotension eller patienter i chock eller under förhållanden där den hypnotiska effekten kan förlängas eller förstärkas, som i fall av hög dos premedicinering, endokrin insufficiens (hypofys, sköldkörtel, binjure, bukspottkörtel), hepatisk eller renal dysfunktion, ökad blodurea, svår anemi eller myasthenia gravis.

Försiktighet måste iakttas hos patienter med förhöjt intrakraniellt tryck eller astma.

Vid dessa tillstånd reduceras dosen och tillförs långsamt.

Användning hos patienter med förhöjt intrakraniellt tryck

Tiopental har förknippats med rapporter om allvarlig eller refraktär hypokalemi under infusion, svår rebound hyperkalemi kan förekomma efter upphörande av tiopental infusion. Risken för rebound hyperkalemi ska tas i beaktande när behandling med tiopental avslutas.

Försiktighet måste iakttas hos patienter potentiella luftvägskomplikationer, t ex tillstånd som innefattar inflammation i mun, käke och hals.

Koncentrationer av tiopental under 2,0 % kan orsaka hemolys.

Undvik extravasation eller intraarteriell injektion (se även avsnitt 4.8).

Extravaskulär infiltrering: Extravaskulär injektion bör undvikas. Försiktighet ska iakttas för att säkerställa att nålen är i venlumen före intravenös injektion av Pentocur. Extravaskulär injektion kan orsaka kemisk irritation i vävnaden varierande från lätt ömhet till spasm i ven, omfattande nekros och hudskada. Detta orsakas primärt av det höga alkaliska pH-värdet (10 till 11) i kliniska koncentrationer av läkemedlet. Om extravasation inträffar, kan den lokala irritationen reduceras genom injektion av 1% lidokain lokalt för att minska smärta och öka vasodilation. Lokal applicering av värme kan också öka lokal cirkulation och avlägsna infiltratet.

Intraarteriell injektion:Intraarteriell injektion kan inträffa oavsiktligt, särskilt om en avvikande ytlig artär befinner sig i det mediala området av armveckets fördjupning. Området som valts för intravenös injektion ska palperas för att detektera underliggande pulserande kärl. Oavsiktlig intraarteriell injektion kan orsaka spasm i artär och svår smärta längs med artären med åtföljande vitnande av arm och fingrar. Lämpliga åtgärder bör vidtas omedelbart för att undvika eventuell utveckling av gangrän. Föreslagna metoder för att handlägga denna komplikation varierar med symtomens allvarlighetsgrad.

Följande har föreslagits (kontrollerande undersökningar saknas):

Detta läkemedel innehåller 2,2-2,4 mmol (eller 51-56 mg) natrium per 500 mg dos. Detta läkemedel innehåller 4,4-4,9 mmol (eller 102-112 mg) natrium per 1000 mg dos. Detta bör beaktas av patienter som ordinerats saltfattig kost.

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Tiopental interagerar med följande substanser: aminofyllin (tiopental antagonism), midazolam

(synergi), opioidanalgetika (minskad smärtkänslighet), probenecid (förlängd effekt av tiopental), sufentanil (minskar på ett dosberoende sätt barbituratbehovet vid induktion av anestesi). Se även avsnitt 6.2.

Opioider förstärker den andningsdepressiva effekten. Effekten förstärks av alkohol, hypnotika, anxiolytika, antipsykotika och antihistaminer.

Samtidig användning av barbiturater och benzodiazepiner, kloralhydrat eller centralverkande muskelrelaxerande medel kan resultera i en additiv andningsdepression.

Valproat och MAO-hämmare inhiberar metabolismen av barbituratsyraderivat med risk för förgiftning.

Samtidig användning av tiopental och metoklopramid kan resultera i en ökad hypnotisk effekt av tiopental.

Samtidig användning av barbiturater och quetiapin kan resultera i en reducerad serumkoncentration av quetiapin.

Samtidig användning av barbiturater och Hypericum perforatum kan minska CNS depressionen.

Ökade doser kan vara nödvändig hos patienter med alkohol- eller narkotikamissbruk.

Tiopental interagerar med betablockerare och kalciumantagonister vilket medför blodtryckssänkning.

Barbiturater ökar genom enzyminduktion elimineringen av androgener, vissa antiepileptika, felodipin, glukokortikoider, metronidazol, perorala antikoagulantia och östrogener och minskar därmed plasmakoncentrationen av dessa substanser.

Barbiturater hämmar den hypoglykemiska effekten av perorala antidiabetika (sulfonylurea‑substanser).

Barbiturater minskar effekten av teofyllin genom enzyminduktion.

4.6 Fertilitet, graviditet och amning

Tiopental passerar placenta med lätthet. Inga reproduktionsförsök med tiopental har utförts på djur. Tiopental ska inte ges till gravida kvinnor, om inte den förväntade nyttan klart överväger riskerna.

Tiopental utsöndras i bröstmjölk. Därför ska amning temporärt avbrytas (minst 12 timmar) och

bröstmjölk pumpas ut före induktion av anestesi.

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Även om återhämtningen efter användning av Pentocur är snabb ska patienter inte köra bil eller använda maskiner 24 timmar efter användande eller under den tidsperiod som ansvarig läkare definierat.

4.8 Biverkningar

Frekvensen för biverkningar indelas enligt följande:

Mycket vanliga (1/10), vanliga(1/100, <1/10), mindre vanliga (1/1 000, <1/100), sällsynta(1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Hjärtat

Vanliga: hjärtarytmi, myokarddepression, hypotension

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga: somnolens, förlängt uppvaknande

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Vanliga:andningsdepression, bronkospasm, laryngospasm, hosta och snarkning

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanliga: frossa

Sällsynta:anafylaktoida reaktioner (urtikaria, bronkospasm, blodtrycksfall och angiödem)

Metabolism och nutrition

Ingen känd (kan inte beräknas från tillgängliga data):hypokalemi, hyperkalemi

I sällsynta fall har immun-hemolytisk anemi med njursvikt och förlamning av nervus radialis rapporterats. Reaktioner som kan orsakas av spädningsvätskan, berednings- eller upplösningsteknik eller av administrering av färdigspädda lösningar av tiopentalnatrium innefattar feber, ventrombos eller flebit kring injektionsstället, samt reaktioner efter extravasal injektion.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

SE-751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelsverket.se

4.9 Överdosering

Överdosering kan vara en följd av alltför snabba eller upprepade injektioner. Alltför snabb injektion kan resultera i alarmerande blodtrycksfall och chock. Apné kan inträffa i samband med hög dos eller alltför snabb injektion. Även laryngospasm, hosta och andra andningsproblem kan förekomma, men det kan också vara tecken på underdosering (reflexutlösta). Vid misstänkt eller uppenbar överdosering ska tillförsel av läkemedlet avbrytas. Fria luftvägar ska säkras. Syre och ventilering ska monitoreras och understödjas vid behov. Cirkulationen ska monitoreras och understödjas vid behov.

5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Barbitursyraderivat, ATC-kod: N01AF03

Pentocur är ett tiobarbiturat med snabbt tillslag för intravenös administrering. Tiopental inducerar hypnos och anestesi, men inte analgesi. Hypnos uppnås inom 30 – 40 sekunder. Uppvaknandet sker inom 30 minuter efter adekvat induktionsdos. Upprepade injektioner ger längre anestesi till följd av inlagring i fettvävnad.

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

Tiopental metaboliseras nästan fullständigt och endast ca 0,3 % utsöndras oförändrat i urinen. Tiopental är synnerligen fettlösligt och metaboliseras nästan uteslutande i levern men frigörs långsamt från lipiddepåer och omsätts mycket långsamt. Under en timme metaboliseras 10 – 15 %, huvudsakligen i levern. Tiopental har efter en intravenös singeldos en distributions-halveringshalveringstid på 2-4 timmar och för eliminationen är halveringstiden 9-11 timmar

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

Inga prekliniska data relevanta för klinisk säkerhet finns tillgängliga utöver data inkluderat i övriga avsnitt av produktresumén.

6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Natriumkarbonat

6.2 Inkompatibiliteter

Lösningar av Pentocur pulver för injektionsvätska med synlig fällning ska inte användas.

Stabiliteten av lösningar av Pentocur pulver till injektionsvätska beror på flera faktorer, dessa innefattar spädningsvätskan, förvaringstemperatur och mängden koldioxid i luften som lösningen utsätts för. Alla faktorer eller förhållanden som bidrar till sänkt pH (ökad surhetsgrad) i lösningar av Pentocur pulver till injektionsvätska kommer att öka sannolikheten för utfällning av tiopentalsyra. Sådana faktorer innefattar användning av spädningsvätska som är alltför sur samt absorption av koldioxid som i kombination med vatten bildar kolsyra.

Lösningar med suxameton, tubokurarin eller andra substanser med lågt pH ska inte blandas med lösningar av Pentocur pulver till injektionsvätska.

De stabilaste lösningarna rekonstitueras med vatten och/eller isoton saltlösning och/eller dextros-lösning, förvaras i kylskåp och hålls tätt förslutna.

Närvaro eller frånvaro av synlig utfällning är en praktisk guide för fysisk kompatibilitet av beredda lösningar av Pentocur pulver till injektionsvätska.

6.3 Hållbarhet

Oöppnad injektionsflaska: 3 år

Efter rekonstituering: 24 timmar i kylskåp (2-8°C)

6 timmar i rumstemperatur

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Oöppnad injektionsflaska: Läkemedlet har inga särskilda förvaringsanvisningar.

Efter rekonstituering: Förvaras i kylskåp (2-8°C) högst 24 timmar.

Förvaras i rumstemperatur högst 6 timmar.

Lösningar med Pentocur pulver till injektionsvätska ska vara nyberedda och användas omgående.

Lösningar som inte använts inom 24 timmar ska slängas.

Beredda lösningar får inte steriliseras med ånga.

6.5 Förpackningstyp och innehåll

Rent glas (hydrolytisk klass I eller II) injektionsflaska med bromobutylpropp, aluminiumförsegling, kartong.

Pentocur pulver till injektionsvätska 0,5 g: 1 x 1injektionsflaska, 10 x 1 injektionsflaska, 20 x 1 injektionsflaska eller 50 x 1 injektionsflaska

Pentocur pulver till injektionsvätska 1,0 g: 1 x 1injektionsflaska, 10 x 1 injektionsflaska, 20 x 1injektionsflaska eller 50 x 1 injektionsflaska

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Beredning av lösning

Pentocur pulver till injektionsvätska tillhandahålls som ett gulfärgat, hygroskopiskt pulver i en injektionsflaska. Lösningar ska beredas aseptiskt, med en av följande spädningsvätskor:

• sterilt vatten för injektion (enligt Ph Eur)

• natriumkloridlösning för infusion (9 mg/ml)

• 5 % glukoslösning för infusion

Kliniska koncentrationer för intermittent intravenös administrering varierar mellan 2,0% och 5,0%. En 2,0% eller 2,5% lösning är vanligast. En 3,4% lösning i sterilt vatten för injektion är isoton; koncentrationer lägre än 2,0% i denna spädningsvätska används inte då de kan orsaka hemolys. För administrering av kontinuerligt intravenöst dropp, används koncentrationer av 0,2% eller 0,4%. Lösningar kan beredas genom tillsats av tiopental till 5% vattenlösning av glukos eller till 0,9% lösning av natriumklorid.

BERÄKNING AV OLIKA KONCENTRATIONER

Önskad koncentration		Mängd att använda
%	mg/ml	g Pentocur	ml spädningsvätska
0,2	2	1	500
0,4	4	1	250
		2	500
2,0	20	5	250
		10	500
2,5	25	1	40
		5	200
5,0	50	1	20
		5	100

Eftersom Pentocur inte innehåller något bakteriostatiskt medel, ska största försiktighet alltid iakttas vid beredning och handhavande för att undvika mikrobiologisk kontaminering. Lösningar ska vara nyberedda och användas omgående. Vid rekonstituering för administering till flera patienter ska oanvänd lösning slängas efter 24 timmar. Ångsterilisering ska inte användas.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Abcur AB

Box 1452

251 14 Helsingborg

8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

46815

9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

2012-12-06

10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2014-07-23