PRODUKTRESUMÉ

1. LÄKEMEDLETS NAMN

Prednisolon Actavis 2,5 mg tabletter

Prednisolon Actavis 5 mg tabletter

Prednisolon Actavis 10 mg tabletter

Prednisolon Actavis 25 mg tabletter

2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Varje tablett innehåller 2,5 mg prednisolon.

Varje tablett innehåller 5 mg prednisolon.

Varje tablett innehåller 10 mg prednisolon.

Varje tablett innehåller 25 mg prednisolon.

Hjälpämne med känd effekt:

Varje 2,5 mg tablett innehåller 89,2 mg laktosmonohydrat

Varje 5 mg tablett innehåller 87,2 mg laktosmonohydrat

Varje 10 mg tablett innehåller 81,7 mg laktosmonohydrat

Varje 25 mg tablett innehåller 159,4 mg laktosmonohydrat

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3. LÄKEMEDELSFORM

Tabletter

2,5 mg tablett

Gul, 7 mm, rund, platt tablett med skåra på ena sidan och märkt med ”A610” på ena sidan och ”2,5” på andra sidan.

5 mg tablett

Vit, 7 mm, rund, platt tablett med skåra på ena sidan och märkt med ”A620” på ena sidan och ”5” på andra sidan.

10 mg tablett

Röd, 7 mm, rund, platt tablett med skåra på ena sidan och märkt med ”A630” på ena sidan och ”10” på andra sidan.

25 mg tablett

Vit, 9 mm, rund, platt tablett med skåra på ena sidan och märkt med ”A650” på ena sidan och ”25” på andra sidan.

Tabletten kan delas i två lika stora doser.

4. Kliniska uppgifter

4.1 Terapeutiska indikationer

Prednisolon är avsett för behandling av tillstånd där prednisolons antiinflammatoriska och immunosuppressiva effekter är önskvärd.

4.2 Dosering och administreringssätt

Individuell

I allmänhet beror dosen på sjukdomens natur och allvarlighetsgrad. Dosen ska inledningsvis vara tillräckligt stor för att önskad grad av kontroll över sjukdomen ska uppnås. Därefter ska dosen minskas till lägsta möjliga dos som krävs för att hålla sjukdomen under kontroll.
Utsättning måste alltid övervägas beroende på indikation och sjukdomsförlopp.

Efter långtidsbehandling (för vuxna vanligtvis längre än 3 veckor) ska utsättningen ske gradvis under veckor eller månader beroende på dosen och behandlingens längd. Gradvis utsättning ska också övervägas efter korttidsbehandling med högre doser eller hos patienter med riskfaktorer för binjurebarkssvikt. Den gradvisa utsättningen ska justeras individuellt, men majoriteten av vuxna patienter tål dosreduceringar på 2,5 mg var tredje till var sjunde dag ned till en dos motsvarande 5–10 mg/dag.

Vuxna

Inflammatoriska sjukdomar:

Den dagliga orala dosen är vanligtvis mellan 5 och 60 mg beroende på sjukdomens natur och allvarlighetsgrad.

Ersättningsbehandling

Rekommenderad startdos är 5 mg på morgonen och halva morgondosen på kvällen.

Pediatrisk population

Det är viktigt att underhållsdosen för barn gradvis sänks till den lägsta möjliga dos som krävs för att hålla sjukdomen under kontroll och som innebär minimalt med biverkningar, särskilt med tanke på risken för tillväxthämning (se avsnitt 4.4 och 4.8).

Äldre

Ingen särskild dosjustering krävs för äldre patienter. Långvarig användning av kortikosteroider hos äldre patienter kan leda till ökad risk för ett antal manifesta och latenta sjukdomar. (Se avsnitt 4.4 och 4.8)

Nedsatt leverfunktion:

Dosjustering kan krävas, eftersom patienter med nedsatt leverfunktion löper större risk att drabbas av biverkningar till följd av minskad plasmaproteinbindning vid hypoalbuminemi.

Njurinsufficiens:

Ingen särskild dosjustering är nödvändig.

Administreringssätt

Prednisolon Actavis ska sväljas med vatten. Prednisolon Actavis kan tas före eller efter en måltid.

4.3 Kontraindikationer

Prednisolon Actavis är kontraindicerat vid:

• Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

• Systemiska svampinfektioner

Vid de tillstånd då glukokortikoider kan rädda liv gäller i allmänhet inga av kontraindikationerna.

4.4 Varningar och försiktighet

Eftersom komplikationer till följd av behandling med kortikosteroider är dosberoende, måste dosen, behandlingstiden och nytta-riskförhållandet bedömas för varje enskild patient.
Lägsta möjliga dos av kortikosteroider som krävs för att hålla det tillstånd som behandlas under kontroll måste användas, och när dosreducering är möjlig måste denna ske gradvis (se avsnitt 4.2).

Antiinflammatoriska/immunosuppressiva effekter/infektion

Kortikosteroider kan dölja tecken på infektion och nya infektioner kan uppstå under behandling.

Kortikosteroider hämmar immunförsvaret och det kan därför vara svårt att upptäcka infektioner.

Patienter som genomgår långtidsbehandling med glukokortikoider får inte immuniseras med levande vacciner.

Kortikosteroider i höga doser kan interferera med aktiv immunisering. Immuniseringsprocedurer kan dock utföras på patienter som behandlas med kortikosteroider i låga doser, t.ex. vid Addisons sjukdom.

Patienter som behandlas med kortikosteroider i doser som innebär hämning av immunförsvaret ska informeras om att de måste undvika exponering för vattkoppor och mässling. Om de exponeras för dessa sjukdomar måste de uppsöka läkare. Detta är särskilt viktigt när det rör sig om barn.

I fall av aktiv tuberkulos ska behandling med kortikosteroider begränsas till fall av fulminant eller disseminerad tuberkulos där kortikosteroider ingår som en del av adekvat tuberkulosbehandling. Om kortikosteroider är indicerat för patienter med latent tuberkulos eller tuberkulinreaktiva patienter måste dessa patienter övervakas noggrant, eftersom sjukdomen kan recidivera. I händelse av långtidsbehandling med kortikosteroider ska patienterna ges profylaktisk behandling mot tuberkulos. Om rifampicin används i behandlingsregimer mot tuberkulos måste den ökade effekten av rifampicin på kortikosteroidernas metaboliska clearance i levern beaktas. Det kan därför bli nödvändigt att öka dosen av kortikosteroider.

Adrenal suppression

Läkemedelsutlöst sekundär binjurebarkssvikt kan uppstå till följd av snabb utsättning efter långtidsbehandling med kortikosteroider. Det kan vara nödvändigt att övervaka patienten i upp till ett år efter utsättning av långtidsbehandling eller behandling med hög dos av kortikosteroider.

Utsättningssymtom inkluderar feber, myalgi, artralgi, huvudvärk och dåligt allmäntillstånd. Dessa symptom kan lindras genom gradvis utsättning av behandlingen (se avsnitt 4.2). Dessa symptom kan bestå i månader efter avslutad behandling. Kortikosteroidbehandlingen ska därför återupptas om patienten utsätts för stress under denna period.

Om patienten redan behandlas med kortikosteroider kan dosen behöva ökas. Salt och/eller en mineralkortikoid ska övervägas, eftersom mineralkortikoidutsöndringen kan vara reducerad.

Tillstötande sjukdom och stress

Vid långvarig behandling kräver eventuella tillstötande sjukdomar, trauman eller kirurgiska ingrepp en tillfällig dosökning. Om behandlingen med kortikosteroider har avbrutits efter långvarig behandling kan de behöva återinföras tillfälligt.

Diabetes

Behandling med kortikosteroider kan öka insulinresistensen, vilket innebär risk för utveckling av diabetes hos patienter med nedsatt glukostolerans. På samma sätt kan detta leda till ett ökat behov av insulin eller orala antidiabetiska läkemedel hos patienter som behandlas för diabetes mellitus.

Omkring 20 % av de patienter som behandlas med höga doser av steroider utvecklar ”steroiddiabetes”. Detta tillstånd är reversibelt när behandlingen avbryts.

Gastrointestinal perforation

Kortikosteroider ska användas med försiktighet hos patienter med icke-specifik ulcerös kolit, divertikulit eller iletit på grund av risken för perforation. Kortikosteroidernas antiinflammatoriska egenskaper kan dölja tecken på gastrointestinal perforation och fördröja diagnosen, vilket innebär en risk för livshotande följder.

Vätskeansamling

Prednisolon Actavis ska användas med försiktighet hos patienter med hypertoni eller hjärtsvikt. Måttliga och höga doser av kortikosteroider kan orsaka högt blodtryck, salt- och vätskeretention samt ökad kaliumutsöndring. Sannolikheten för detta är lägre vid användning av syntetiska derivat, men inte då de används i höga doser. Dieter med låg salthalt och hög kaliumhalt kan övervägas.

Psykiatriska reaktioner

Psykologiska effekter kan förekomma efter behandling med kortikosteroider. Befintlig emotionell instabilitet eller befintliga psykotiska tendenser kan förvärras av kortikosteroider.

Osteoporos

Beroende på behandlingens längd och vilken dos som används måste en negativ effekt på kalciummetabolismen förväntas. Därför rekommenderas profylax för osteoporos, och detta är särskilt viktigt om andra riskfaktorer förekommer. Profylaxen baseras på adekvat kalcium- och vitamin D-intag liksom på motion. I händelse av befintlig osteoporos bör kompletterande behandling övervägas.

Ögon

Långvarig användning av kortikosteroider kan leda till subkapsulär katarakt (framförallt hos barn), ökad risk för ögoninfektion och glaukom med risk för skador på synnerven. Kortikosteroider ska användas med försiktighet hos patienter med okulär herpes simplex på grund av risken för hornhinneperforation.

Feokromocytomrelaterad kris

Feokromocytomrelaterad kris, som kan vara livshotande, har rapporterats efter administration av systemiska kortikosteroider. Kortikosteroider bör endast ges till patienter med misstänkt eller identifierat feokromocytom efter lämplig nytta-riskbedömning.

Allmänt

Kortikosteroidernas effekt ökar hos patienter med hypotyroidism eller levercirros.

Försiktighet ska iakttas vid ordination av kortikosteroider vid myastenia gravis och befintliga tumörer i lymfsystemet. Akut tumörlyssyndrom har rapporterats efter behandling med kortikosteroider (se avsnitt 4.8).

Behandling av barn

Användningen av kortikosteroider kan inverka negativt på tillväxttakten och hämma den endogena produktionen av kortikosteroider hos nyfödda och barn. Tillväxt och utveckling ska övervakas noggrant hos dessa patienter om de genomgår långtidsbehandling.

Ingredienser i formuleringen

Prednisolon Actavis-tabletter innehåller laktos:

Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukosgalaktosmalabsorption.

Patientkort

Patienter som genomgår långtidsbehandling ska förses med ett kort där läkemedlets namn, datum för behandlingens påbörjande och namnet på behandlande läkare eller sjukhusavdelning anges.

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Ciklosporin

Möjlig mekanism: Ökad serumkoncentration av prednisolon till följd av minskad metabolism.

Verkan: Ökad risk för biverkningar av prednisolon.

Leverenzyminducerare

Läkemedel som inducerar hepatiska enzymer (såsom fenobarbital, fenytoin, karbamazepin och rifampicin) kan leda till ökat clearance för prednisolon och innebära att dosen av Prednisolon Actavis måste ökas för att önskad respons ska kunna uppnås.

Acetylsalicylsyra

Prednisolon Actavis kan öka clearance för kroniskt hög dos av acetylsalicylsyra. Detta kan leda till minskade nivåer av salicylater eller öka risken för salicylattoxicitet vid utsättning av prednisolon. Acetylsalicylsyra ska användas med försiktighet vid samtidig användning av kortikosteroider hos patienter med hypoprotrombinemi.

NSAID

Prednisolon Actavis kan dölja gastrointestinal irritation som orsakas av NSAID-preparat, vilket resulterar i risk för gastrointestinal blödning och ulceration.

Orala preventivmedel

Möjlig mekanism: Nedsatt levermetabolism hos glukokortikoider.

Verkan: Kan potentiera effekterna av glukokortikoider, och dosjusteringar kan krävas om orala preventivmedel läggs till i eller tas bort från en stabil dosregim.

Icke-kaliumsparande diuretika

Möjlig mekanism: Ytterligare kaliumförlust.

Verkan: Ökad risk för hypokalemi och, som en följd av det, hjärtarytmier.

Digoxin

Möjlig mekanism: Kortikosteroider ökar utsöndringen av kalium.

Verkan: Ökad digoxintoxicitet

Amfotericin B

Möjlig mekanism: Ytterligare kaliumförlust och vattenretention

Verkan: Ökad risk för hypokalemi och, som en följd av det, hjärtarytmier.

Fluorokinoloner

Möjlig mekanism: Okänd

Verkan: Ökad risk för senbristning.

Antidiabetika

Möjlig mekanism: Prednisolon Actavis antagoniserar effekten av antidiabetika genom att öka blodsockernivån (se avsnitt 4.8).

Verkan: Ökad risk för hyperglykemi.

Metotrexat

Möjlig mekanism: Prednisolon Actavis interagerar med metotrexat genom en okänd mekanism.

Verkan: Ökad risk för biverkningar av Prednisolon Actavis.

Substanser för neuromuskulär blockad

Möjlig mekanism: Okänd

Verkan: Möjlig minskad effektivitet av neuromuskulär blockad vilket leder till ökad risk för myopati efter långvarig samtidig administrering.

Quetiapin

Möjlig mekanism: Prednisolon Actavis inducerar cytokrom P450-medierad nedbrytning av quetiapin.

Verkan: Minskad serumkoncentration av quetiapin. Ökad dos av quetiapin kan krävas för att kontrollera symptomen av schizofreni.

4.6 Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Reproduktionstoxikologiska effekter har visats i djurförsök för kortikosteroider (se 5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter). Relevansen för människa är okänd. Efter långtidsbehandling har hos människa och djur konstaterats reducerad placenta- och födelsevikt. Dessutom föreligger vid långtidsbehandling risk för binjurebarksuppression hos det nyfödda barnet. Under graviditet bör därför kortikosteroider endast ges efter särskilt övervägande.

Amning

Prednisolon passerar över i modersmjölk, men risk för påverkan på barnet synes osannolik med terapeutiska doser.

Fertilitet

Djurförsök har visat att kortikosteroider minskar fertiliteten (se avsnitt 5.3).

Kortikosteroider kan förändra motiliteten och spermieantalet hos vissa patienter.

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Prednisolon Actavis har ingen betydande effekt på förmågan att framföra fordon eller använda maskiner.

Förekomsten av biverkningar, inklusive adrenal insufficiens, beror på dosen, behandlingstiden och tidpunkten för administrering. Genom att använda den lägsta möjliga dos som krävs för att hålla sjukdomen under kontroll och kortast möjliga behandlingstid minimerar man risken för oönskade biverkningar.

Över 10 % av patienterna kommer att uppleva biverkningar. Den vanligaste biverkningen under långvarig systemisk behandling är hämning av hypotalamus-hypofys-binjureaxelns funktion samt iatrogen hyperadrenalkorticism.

Frekvens organklass	Mycket vanliga (≥1/10);	Vanliga (≥1/100, <1/10)	Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100)	Sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000)>	Mycket sällsynta (<1/10 000), inklusive Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)
Blodet och lymfsystemet	Minskat antal eosinofiler, leukocyter och lymfocyter.	Ökat antal trombocyter och totalt antal leukocyter.		Ökad risk för trombos-bildning
Immunsystemet	Ökad risk för infektioner till följd av prednisolons immunosupp-ressiva effekt. Befintlig infektion/sjuk-dom (inklusive virus-infektioner, mykos och tuberkulos) döljs eller förvärras.		Allergiska reaktioner
Endokrina systemet	Adrenal insufficiens, abstinens-syndrom orsakat av adrenokortikal insufficiens (huvudvärk, illamående, yrsel, anorexi, svaghet, känslo-förändringar, apati och olämpliga stress-reaktioner), ”steroid-diabetes” och hyperglykemi hos diabetes-patienter	Cuschings syndrom efter fortsatt behandling med supra-fysiologiska doser, hypokalemi, amenorré hos fertila kvinnor.			Tumörlys-syndrom Feokromocytomrelaterad kris (se avsnitt 4.4).
Metabolism och nutrition		Behandling med höga doser: ökad koncentration av kolesterol, triglycerider och lipoprotein i blodet. Natrium-retention och tendens till ödem hypokalemi	Behandling med låga doser: diabetes mellitus och ökad koncentration av kolesterol, triglycerider och lipoprotein i blodet.	Sköldkörtel-funktion	Ketoacidos och hyperosmolär koma. Aktivering av latent hyper-paratyreoidism och porfyri.
Psykiska störningar		Eufori, depression och kortikosteroid-inducerad psykos	Insomni, humör-svängningar, personlighets-förändringar, mani och hallucinationer		Kataton orörlighet
Centrala och perifera nervsystemet				Kognitiv försämring (som till exempel dåligt minne). Epidural lipomatos	Anfall hos patienter med latent epilepsi. Pseudotumor cerebri (särskilt hos barn).
Ögon	Förhöjt intraokulärt tryck. Långtids-behandling: Grå starr.			Glaukom efter långtids-behandling.	Exoftalmus efter mycket långvarig behandling. Central serös korioretinopati
Hjärtat		Försämring av befintlig kongestiv hjärtsvikt.			Kardiomyopati med ökad risk för minskad hjärtminut-volym, hjärtarytmier på grund av hypokalemi.
Blodkärl		Hypertoni.
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum	Lungbölder hos patienter med lungcancer.
Magtarmkanalen		Risk för förvärrade symptom på kolit, ileit och divertikulit. Oral candidos	Magsår hos patienter som samtidigt behandlas med acetylsalicyl-syra eller NSAID-preparat samt gastro-intestinal blödning och perforation.		Pankreatit efter långtids-behandling med höga doser. Dyspepsi och förvärrande av befintliga magsår.
Hud och subkutan vävnad		Hudatrofi, bristningar, purpura, telangiektasi, kontusion, dermatit, hirsutism, akneliknande utslag, erytem i ansiktet ökad svettning. Mukokutan svamp-infektion			Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys
Muskuloskeletala systemet och bindväv	Osteoporos efter långtids-behandling, myopati efter behandling med höga doser. Tillväxt-hämning hos barn		Aseptisk osteonekros. Myopati i andnings-musklerna	Senbristning	Tendinopati, särskilt vid akilles- och patellarsenan.
Njurar och urinvägar		Nykturi	Urinsten.
Allmänna symtom och/eller symtom vid administrerings-stället		Försämrad sårläknings-förmåga.
Undersökningar				Försämrad respons på hudtester.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

4.9 Överdosering

Akut överdos av kortikosteroider, inklusive Prednisolon Actavis, ger inga kliniska symptom. Frekvent dosering under en längre period kan leda till ett Cushing-liknande tillstånd.

Överdosering av kortikosteroider under några dagar väntas inte ge några skadliga effekter, såvida inte dosen är extremt hög, och behandlingen inte är relativt kontraindicerad, som hos patienter med diabetes mellitus, glaukom eller aktivt magsår eller hos patienter som behandlas med digitalis, antikoagulantia (kumarinderivat) eller diuretika som utsöndrar kalium. Frekvent upprepade doser under en längre period kan leda till Cushing-liknande tillstånd.

Komplikationer på grund av kortikosteroiders metaboliska effekt, den underliggande sjukdomen, följdtillstånd eller interaktioner, behandlas symptomatiskt.

5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

H02AB06 – glukokortikoider

Prednisolon är en kortikosteroid med glukokortikoid och mineralkortikoid aktivitet. Jämfört med hydrokortison, den största humana antiinflammatoriska kortikosteroiden, har den fyra gånger högre glukokortikoid potens, men lägre mineralkortikoid styrka.

Prednisolon föredras i allmänhet av glukokortikoider för antiinflammatorisk och immunosuppressiv behandling, men är inte lika lämplig som enda behandlingsform vid primäradrenokortikal insufficiens, på grund av den låga mineralkortikoida aktiviteten. Den biologiska halveringstiden är cirka 16 till 38 timmar.

Prednisolon har ett antal effekter på intermediärmetabolismen. Glukokortikoida receptorer finns i de flesta vävnader, och de binder vid receptorproteinerna i cytoplasman, som står för effekten på cellnivå. Hormonreceptorer binder vid cell-DNA och påverkar både transkriptions- och translationsprocesserna.

Delar av effekterna är följande:

- hämning av den inflammatoriska responsen genom exempelvis reducerad vaskulär permeabilitet och, som en följd av det, migrationen av granulocyter. Samtidigt hämmas också granulocyternas och makrofagernas funktioner.

- hämning av immunförsvarets funktioner, som till exempel makrofagernas funktion, produktionen av humorala antikroppar och den cellulära immuniteten.

- hämning av proteinsyntesen i den extrahepatiska vävnaden och ökad proteinkatabolism.

- hämning av glukostransporten till cellerna och den intracellulära fosforyleringen vilket resulterar i hyperglykemi.

- stora doser orsakar hyperkolesterolemi och en ökad mängd fria fettsyror i blodet samt omfördelning av fettdepåer från extremiteterna till bålen.

- minskad koncentration av 1,25-dihydroxyvitamin D₃ och hämning av kalciumupptaget från tarmen vilket, tillsammans med andra faktorer, leder till försämrad syntes av osteoid vävnad, vilket i sin tur kan leda till osteoporos.

- ökad natrium- och vattenretention samt hypokalemisk alkalos.

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

Absorption

Absorberas snabbt från mag-tarmkanalen genom oral administrering. Den biologiska tillgängligheten är upp till 85 % och dosberoende. Intag av mat påverkar inte den biologiska tillgängligheten men förlänger tiden fram till maximal plasmakoncentration. Högsta möjliga plasmakoncentration nås efter cirka 1 timme.

Distribution

70–90 % binder vid proteiner, huvudsakligen genom kortikosteroidbindande globulin i serum (transkortin), och i mindre utsträckning till albumin. 5–10 % av prednisolon är obundet och biologiskt aktivt.

Metabolism

Prednisolon metaboliseras i hög grad i levern och anses vara prednisons huvudsakliga metabolit.

Eliminering

Halveringstiden i plasma är 2–4 timmar. Halveringstiden i plasma förlängs vid nedsatt hepatisk funktion och förkortas av vissa läkemedel som inducerar leverenzymer (se avsnitt 4.4). Den biologiska halveringstiden för prednisolon ligger mellan halveringstiden för hydrokortison (kortisol) och mer långvariga glukokortikoider som dexametason.

25 % av prednisolon utsöndras oförändrad via njurarna.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

I djurförsök har kortikosteroider visat sig kunna ge upphov till missbildningar av olika slag (gomspalt, skelettmissbildningar). Efter långtidsbehandling har hos djur konstaterats reducerad placenta- och födelsevikt.

Kortikosteroider har visat sig minska fertiliteten vid administrering till råtta.

Teratogena effekter som har observerats i djurförsök har inte observerats hos människor (se avsnitt 4.6).

6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Laktosmonohydrat

Pregelatiniserad stärkelse

Natriumstärkelseglykolat, typ A

Järnoxid, gul (E172)

Järnoxid, röd (E172)

Glyceroldibehenat

Magnesiumstearat

6.2 Inkompatibiliteter

Ej relevant

6.3 Hållbarhet

2 år

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Alla tablettstyrkor packas i plastburkar (HDPE), med plastlock, innehållande 25 och 100 tabletter. Dessutom finns 5 mg-tabletten tillgänglig i en förpackningsstorlek om 300 tabletter och 25 mg-tabletten finns tillgänglig i en förpackning om 10 tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Ej relevant.

7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Actavis Group PTC ehf.

Reykjavíkurvegur 76-78

220 Hafnarfjörður

Island

8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

2,5 mg: 52711

5 mg: 52712

10 mg: 52713

25 mg: 52714

9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Datum för det första godkännandet: 2016-06-02

10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2016-09-13