iMeds.se

Reminyl

Information för alternativet: Reminyl 12 Mg Filmdragerad Tablett, Reminyl 4 Mg Filmdragerad Tablett, Reminyl 8 Mg Filmdragerad Tablett, visar 4 alternativ
Document: Reminyl film-coated tablet SmPC change

Produktresumé

Läkemedlets namn

REMINYL 4 mg filmdragerade tabletter

REMINYL 8 mg filmdragerade tabletter

REMINYL 12 mg filmdragerade tabletter


KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Varje 4 mg tablett innehåller 4 mg galantamin (som hydrobromid).

Varje 8 mg tablett innehåller 8 mg galantamin (som hydrobromid).

Varje 12 mg tablett innehåller 12 mg galantamin (som hydrobromid).


Hjälpämnen med känd effekt:

4 mg tablett: 38,59 mg laktosmonohydrat

8 mg tablett: 77,18 mg laktosmonohydrat

12 mg tablett: 115,77 mg laktosmonohydrat och 0,45 mg para‑orange (E110)


För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.


LÄKEMEDELSFORM

Filmdragerad tablett (tablett).


4 mg tablett: Benvita, cirkelformade, bikonvexa tabletter präglade ”JANSSEN” på ena sidan och ”G4” på den andra;


KLINISKA UPPGIFTER

Terapeutiska indikationer

Reminyl är indicerat för symtomatisk behandling av mild till måttligt svår demens av Alzheimertyp.

Dosering och administreringssätt

Dosering


Vuxna/Äldre


Före behandlingsstart


Diagnosen sannolik demens av Alzheimer‑typ ska fastställas i enlighet med aktuella kliniska riktlinjer (se avsnitt 4.4).


Startdos


Den rekommenderade startdosen är 8 mg dagligen (4 mg två gånger dagligen) under 4 veckor.


Underhållsdos


Toleransen för och dosen av galantamin ska utvärderas regelbundet, helst inom 3 månader efter behandlingsstart. Därefter ska den kliniska nyttan av galantamin och hur väl patienten tolererar behandlingen utvärderas regelbundet i enlighet med aktuella kliniska riktlinjer. Underhållsbehandling kan fortgå så länge behandlingseffekten är gynnsam och patienten tolererar behandlingen med galantamin. Utsättande av galantamin ska övervägas när ingen gynnsam effekt av galantaminbehandlingen längre noteras eller om patienten inte tolererar behandlingen.

Den initiala underhållsdosen är 16 mg dagligen (8 mg två gånger dagligen) och patienten ska stå på 16 mg dagligen under minst 4 veckor.

En ökning till underhållsdosen 24 mg dagligen (12 mg två gånger dagligen) ska övervägas på individuell basis efter utvärdering av behandlingen inkluderande bedömning av terapeutisk vinst och tolerabilitet.

För individuella patienter som inte uppvisar förbättrad effekt eller inte tolererar 24 mg dagligen, bör dossänkning till 16 mg dagligen övervägas.


Utsättande av behandling


Ingen reboundeffekt uppträder efter plötsligt utsättande av behandlingen (till exempel i samband med förberedelse för kirurgiskt ingrepp).


Nedsatt njurfunktion


Plasmakoncentrationen av galantamin kan vara förhöjd hos patienter med måttlig till svår njurfunktionsnedsättning (se avsnitt 5.2).


För patienter med kreatininclearance ≥ 9 ml/min behöver ingen dosjustering göras.


Galantamin är kontraindicerat hos patienter med kreatininclearance mindre än 9 ml/min (se avsnitt 4.3).


Nedsatt leverfunktion


Plasmakoncentrationen av galantamin kan vara förhöjd hos patienter med måttlig till svår leverfunktionsnedsättning (se avsnitt 5.2).


Baserat på farmakokinetisk simulering rekommenderas att patienter med måttlig leverfunktionsnedsättning (Child‑Pugh score 7‑9) börjar behandlingen med 4 mg en gång dagligen, helst på morgonen, under minst 1 vecka. Därefter ska patienten fortsätta med 4 mg två gånger dagligen under minst 4 veckor. Hos dessa patienter ska dygnsdosen inte överstiga 8 mg två gånger dagligen.


Hos patienter med allvarlig leverfunktionsnedsättning (Child‑Pugh score över 9), är galantamin kontraindicerat (se avsnitt 4.3).


Dosjustering behöver inte göras hos patienter med mild leverfunktionsnedsättning.


Annan samtidig behandling


Hos patienter som behandlas med potenta CYP2D6- eller CYP3A4‑hämmare kan dosreduktion övervägas (se avsnitt 4.5).


Pediatrisk population


Det finns ingen relevant användning av galantamin för en pediatrisk population.


Administreringssätt


Reminyl tabletter ska ges oralt två gånger dagligen, helst tillsammans med morgon- och kvällsmål. Se till att vätskeintaget är tillräckligt under behandlingen (se avsnitt 4.8).


Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.


Eftersom inga data finns tillgängliga avseende användning av galantamin hos patienter med svår leverfunktionsnedsättning (Child‑Pugh score högre än 9) och hos patienter med kreatininclearance mindre än 9 ml/min är galantamin kontraindicerat i dessa patientpopulationer. Galantamin är kontraindicerat till patienter som samtidigt har signifikant nedsatt njur- och leverfunktion.

Varningar och försiktighet

Typer av demens


Reminyl är indicerat för patienter med lätt till måttligt svår demens av Alzheimer‑typ. Ingen gynnsam effekt av galantamin har påvisats hos patienter med andra typer av demens eller andra typer av minnesnedsättning. I två kliniska prövningar under 2 år med patienter med s.k. lindrig kognitiv störning (lindrigare typer av minnesnedsättning som inte uppfyller kriterierna för demens av Alzheimer‑typ), kunde inga gynnsamma effekter av behandling med galantamin påvisas, varken ifråga om att fördröja utvecklingen av försämrad kognitiv förmåga eller i fråga om att förhindra klinisk utveckling av demens. Mortaliteten i galantamingruppen var signifikant högre än i placebogruppen; 14/1 206 (1,4 %) patienter behandlade med galantamin och 3/1 022 (0,3 %) patienter behandlade med placebo. Dödsorsakerna varierade. Ungefär hälften av dödsfallen i galantamingruppen föreföll ha olika kärlrelaterade orsaker (hjärtinfarkt, stroke och plötslig död). Huruvida dessa fynd är relevanta för behandlingen av patienter med demens av Alzheimer‑typ är okänt.


Ingen ökad mortalitet observerades i galantamingruppen i en randomiserad, placebokontrollerad långtidsstudie på 2 045 patienter med lätt till måttligt svår Alzheimers sjukdom. Mortaliteten i placebogruppen var signifikant högre än i galantamingruppen. Hos patienter som fick placebo sågs 56/1 021 (5,5 %) dödsfall och hos patienter som fick galantamin sågs 33/1 024 (3,2 %) dödsfall (riskkvot och 95 % konfidensintervall 0,58 [0,37, 0,89]; p = 0,011).


Diagnosen Alzheimer demens ska ställas i enlighet med aktuella riktlinjer av en erfaren läkare. Behandling med galantamin ska ske under överinseende av läkare och ska endast påbörjas ifall en vårdgivare finns tillgänglig som regelbundet kan övervaka patientens läkemedelsintag.


Allvarliga hudreaktioner


Allvarliga hudreaktioner (Stevens‑Johnsons syndrom och akut generaliserad exantematös pustulos) har rapporterats hos patienter som får Reminyl (se avsnitt 4.8). Patienterna bör informeras om tecknen på allvarliga hudreaktioner och att användning av Reminyl ska avbrytas vid första tecken på hudutslag.


Viktövervakning


Patienter med Alzheimers sjukdom går ner i vikt. Behandling med kolinesterashämmare, inkluderande galantamin, har associerats med viktnedgång hos dessa patienter. Under behandlingen ska därför patientens vikt övervakas.


Tillstånd som kräver försiktighet


Liksom andra kolinomimetika ska galantamin ges med försiktighet vid följande tillstånd:


Hjärtat


På grund av sin farmakologiska verkningsmekanism kan kolinomimetika ge upphov till vagotona effekter på hjärtfrekvens (till exempel bradykardi). Risken för sådana effekter är särskilt viktig att uppmärksamma hos patienter med ’sick sinus syndrom’ eller andra supraventrikulära kardiella överledningsrubbningar eller hos de patienter som har samtidig behandling med läkemedel som signifikant reducerar hjärtfrekvensen, såsom digoxin och betablockerare eller hos patienter med okorrigerad elektrolytstörning (t.ex. hyperkalemi, hypokalemi).

Försiktighet ska därför iakttas om galantamin ges till patienter med hjärtkärlsjukdom, t.ex. under perioden omedelbart efter en hjärtinfarkt, vid nydebuterat förmaksflimmer, hjärtblock av grad två eller högre, instabil angina pectoris eller hjärtsvikt, särskilt NYHA‑klass III‑IV.


I en sammanlagd analys av placebokontrollerade studier på patienter med demens av Alzheimer‑typ som behandlades med galantamin sågs en ökad förekomst av vissa kardiovaskulära biverkningar (se avsnitt 4.8).


Magtarmkanalen


Patienter som löper ökad risk för att utveckla peptiska sår, till exempel patienter med anamnes på tidigare ulcussjukdom eller patienter som är predisponerade för dessa sjukdomar, inklusive de som har samtidig behandling med icke‑steroida antiinflammatoriska medel (NSAID), ska övervakas med avseende på symtom. Galantamin rekommenderas inte till patienter med gastrointestinal obstruktion eller patienter som nyligen genomgått gastrointestinal kirurgi.


Centrala och perifera nervsystemet


Krampanfall har rapporterats med galantamin (se avsnitt 4.8). Krampanfall kan även utgöra en manifestation av Alzheimers sjukdom. I sällsynta fall kan ökad kolinerg tonus förvärra parkinsonsymtom.

I en sammanlagd analys av placebokontrollerade studier på patienter med demens av Alzheimer-typ som behandlades med galantamin observerades cerebrovaskulära händelser i sällsynta fall (se avsnitt 4.8). Detta bör beaktas om galantamin ges till patienter med cerebrovaskulär sjukdom.


Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum


Kolinomimetika ska förskrivas med försiktighet till patienter med svår astma eller obstruktiv lungsjukdom i anamnesen eller aktiva pulmonella infektioner (t.ex. lunginflammation).


Njurar och urinvägar


Behandling med galantamin rekommenderas inte till patienter med urinvägsobstruktion eller till patienter som genomgått blåskirurgi.


Kirurgiska och medicinska åtgärder


Eftersom galantamin är ett kolinomimetikum är det troligt att läkemedlet ger upphov till förstärkt muskelrelaxerande effekt av succinylcholintyp under narkos, särskilt vid pseudokolinesterasbrist.


Hjälpämnen i Reminyl filmdragerade tabletter


Para-orange (E110) i 12 mg tabletten kan ge upphov till allergiska reaktioner.


Reminyl tabletter innehåller laktosmonohydrat. Patienter med sällsynta ärftliga problem som galaktosintolerans, Lapps laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption bör inte ta detta läkemedel.

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Farmakodynamiska interaktioner


På grund av sin verkningsmekanism ska galantamin inte ges samtidigt som andra kolinomimetika (t.ex. ambenon, donepezil, neostigmin, pyridostigmin, rivastigmin eller systemiskt givet pilokarpin). Galantamin kan ha antagonistisk effekt mot antikolinerga läkemedel. Om antikolinerg medicinering med t.ex. atropin avbryts plötsligt finns risk att effekten av galantamin stegras. Som förväntat vid behandling med kolinomimetika är farmakodynamiska interaktioner tänkbara med läkemedel som signifikant minskar hjärtfrekvensen; som digoxin, betablockerare, vissa kalciumantagonister och amiodaron. Försiktighet ska iakttagas med läkemedel som kan orsaka torsades de pointes. I sådana fall bör EKG övervägas.

Eftersom galantamin är ett kolinomimetikum är det troligt att läkemedlet ger upphov till förstärkt muskelrelaxerande effekt av succinylcholintyp under narkos, särskilt vid pseudokolinesterasbrist.


Farmakokinetiska interaktioner


Galantamin elimineras via ett flertal metabolismvägar och via njurarna. Risken för kliniskt relevanta interaktioner är liten, men sådana kan förekomma hos enstaka individer.


Samtidig tillförsel av föda minskar absorptionshastigheten av galantamin men påverkar inte graden av absorption. Det rekommenderas att Reminyl tas tillsammans med föda för att minimera de kolinerga biverkningarna.


Effekt av andra läkemedel på metabolismen av galantamin


Formella läkemedelsinteraktionsstudier visar en ökning av biotillgängligheten av galantamin med cirka 40 % vid samtidig behandling med paroxetin (en potent hämmare av CYP2D6) samt med 30 % respektive 12 % vid samtidig behandling med ketokonazol och erytromycin (båda hämmare av CYP3A4). Under inledningsfasen av behandling med potenta hämmare av CYP2D6 (t.ex. kinidin, paroxetin eller fluoxetin) eller CYP3A4 (t.ex. ketokonazol, ritonavir) kan patienterna därför uppleva en ökad förekomst av kolinerga biverkningar, framförallt illamående och kräkningar. Under sådana omständigheter kan en minskning av underhållsdosen av galantamin övervägas på basis av toleransen (se avsnitt 4.2).


Memantin, en N‑metyl‑D‑aspartat‑(NMDA) receptorantagonist hade ingen effekt på farmakokinetiken hos galantamin (i form av Reminyl depotkapslar 16 mg en gång dagligen) vid jämviktskoncentration, vid en dos på 10 mg en gång dagligen i 2 dagar följt av 10 mg två gånger dagligen i 12 dagar.


Effekt av galantamin på andra läkemedels metabolism


Terapeutiska doser av galantamin 24 mg/dag hade ingen effekt på kinetiken för digoxin även om farmakodynamiska interaktioner kan inträffa (se även Farmakodynamiska interaktioner).


Terapeutiska doser av galantamin 24 mg/dag hade ingen effekt på kinetiken eller protrombintiden för warfarin.

Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet


Det saknas data från behandling av gravida kvinnor med galantamin. Studier på djur har visat reproduktiv toxicitet (se avsnitt 5.3). Förskrivning till gravida kvinnor ska ske med försiktighet.


Amning


Det är inte känt om galantamin utsöndras i bröstmjölken hos människa och inga studier har utförts på ammande kvinnor. Kvinnor som ordinerats galantamin bör därför inte amma.


Fertilitet


Effekten av galantamin på human fertilitet har inte utvärderats.

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Galantamin har en liten eller måttlig påverkan på förmågan att framföra fordon eller använda maskiner. Symtom som yrsel och dåsighet kan förekomma, särskilt under de första veckorna efter påbörjad behandling.

Biverkningar

Tabellen nedan reflekterar data som insamlats med Reminyl i åtta placebo-kontrollerade, dubbelblinda kliniska studier (n=6 502), fem öppna kliniska studier (n=1 454) och från spontanrapportering efter marknadsföring. De vanligaste biverkningarna som rapporterats var illamående (21 %) och kräkningar (11 %). De uppträdde oftast under titreringsfasen, varade mindre än en vecka i de flesta fall och de flesta patienterna drabbades bara av en episod. Förskrivning av antiemetika och adekvat vätskeintag kan vara lämpligt i dessa fall.


Frekvensindelning: mycket vanliga (1/10); vanliga (1/100, <1/10); mindre vanliga (1/1 000, <1/100); sällsynta (1/10 000, <1/1 000); och mycket sällsynta (<1/10 000).


Organsystem

Biverkningsfrekvens


Mycket vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

Sällsynta

Immunsystemet



Hypersensitivitet


Metabolism och nutrition


Minskad aptit

Uttorkning


Psykiska störningar


Hallucinationer; Depression

Synhallucinationer;

Hörselhallucinationer


Centrala och perifera nervsystemet


Syncope;

Yrsel;

Tremor;

Huvudvärk;

Dåsighet;

Letargi

Parestesi; Dysgeusi; Hypersomni;

Krampanfall*


Ögon



Dimsyn


Öron och balansorgan



Tinnitus


Hjärtat


Bradykardi

Supraventrikulär extrasystole; Atrioventrikulär block grad 1; Sinus-bradykardi; Palpitationer


Blodkärl


Hypertension

Hypotension; Flushing


Magtarmkanalen

Illamående; Kräkningar

Buksmärtor;

Buksmärtor i övre magtarmkanalen;

Diarré;

Dyspepsi;

Obehagskänsla i buken

Ulkningar


Lever och gallvägar




Hepatit

Hud och subkutan vävnad



Hyperhidros

Stevens‑Johnsons syndrom; Akut generaliserad exantematös pustulos; Erythema multiforme

Muskuloskeletala systemet och bindväv


Muskelspasmer

Muskelsvaghet


Allmänna symtom och/eller symtom vid administrerings-stället


Trötthet;

Asteni;

Sjukdomskänsla



Undersökningar


Viktminskning

Förhöjda leverenzym-värden


Skador och förgiftningar och behandlings-komplikationer


Fall; Laceration



* Klassrelaterade effekter rapporterade för demensläkemedel av typen acetylkolinesterashämmare innefattar kramper/krampanfall (se avsnitt 4.4).

Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

Överdosering

Symtom


Statusfynd och symtom vid signifikant överdos av galantamin kan antas likna de som uppträder vid överdos av andra kolinomimetika. Dessa effekter drabbar vanligtvis centrala nervsystemet, parasympatiska nervsystemet och den neuromuskulära förbindelsen. Förutom muskelsvaghet eller fascikulationer, kan vissa eller samtliga av tecknen på kolinerg kris uppträda: kraftigt illamående, kräkningar, gastrointestinala kramper, salivation, tårflöde, urinavgång, faecesavgång, svettning, bradykardi, hypotension, kollaps och konvulsion. Ökad muskelsvaghet i kombination med hypersekretion i trachea och bronkospasm kan leda till livshotande andningssvårigheter.


Efter introduktion på marknaden har det kommit in rapporter angående torsades de pointes, QT‑förlängning, bradykardi, ventrikulär takykardi samt kortvarig medvetslöshet i samband med oavsiktliga överdoser av galantamin. I ett fall där dosen var känd, intogs åtta 4 mg‑tabletter (32 mg totalt) på en dag.


Ytterligare två fall med oavsiktligt intag av 32 mg (illamående, kräkningar och muntorrhet; illamående, kräkningar och substernal bröstsmärta) och ett fall av 40 mg (kräkningar) resulterade i kortare sjukhusvistelse för observation med fullständig återhämtning. En patient med anamnes med hallucinationer under de senaste två åren ordinerades 24 mg/dag och fick av misstag 24 mg två gånger per dag under 34 dagar och utvecklade då hallucinationer som krävde sjukhusvård. En annan patient som ordinerades 16 mg/dag av den orala lösningen, intog av misstag 160 mg (40 ml) och upplevde en timme efter intaget svettning, kräkningar, bradykardi, och svimningskänsla, vilket ledde till sjukhusvård. Hans symtom försvann inom 24 timmar.


Behandling


Som vid andra fall av överdosering ska allmänna understödjande åtgärder vidtas. I svåra fall kan antikolinergika som atropin användas som en generell antidot mot kolinomimetika. En initial dos på 0,5 till 1,0 mg intravenöst rekommenderas följt av ytterligare doser beroende på det kliniska svaret.

Eftersom riktlinjer för behandling av överdos ständigt uppdateras rekommenderas kontakt med till exempel Giftinformationscentralen för att inhämta de senaste rekommendationerna avseende behandling vid överdosering.


FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Läkemedel mot demens, ATC-kod: N06DA04


Verkningsmekanism


Galantamin som är en tertiär alkaloid, är en selektiv, kompetitiv och reversibel hämmare av acetylkolinesteras. Galantamin förstärker dessutom acetylkolinets egeneffekt på nikotinreceptorer, sannolikt genom att binda till ett allosteriskt bindningsställe på receptorn. Som resultat av detta kan en ökad aktivitet i det kolinerga system erhållas hos patienter med demens av Alzheimertyp, associerad med förbättrad kognitiv funktion.


Kliniska studier


De doser av galantamin som befunnits vara effektiva i placebokontrollerade kliniska prövningar med en duration av 5‑6 månader var 16, 24 och 32 mg dagligen. Av dessa bedömdes doserna 16 och 24 mg dagligen ha bästa nytta/risk‑förhållandet, och är därmed rekommenderade underhållsdoser. Galantamins effekt har visats med hjälp av skattningsskalor som mäter sjukdomens tre huvudsakliga symtomkomplex samt med en global skala: ADAS‑Cog (prestationsbaserat mått på kognitiva funktioner), DAD och ADCS‑ADL‑skala (mätningar av basala och mer målinriktade ADL‑aktiviteter), Neuropsychiatric Inventory (NPI, en skala som mäter beteendestörningar) och CIBIC‑plus (global bedömning av en oberoende läkare som baseras på klinisk intervju med patient och vårdgivare).


Sammansatt responderanalys baserad på minst 4 poängs förbättring på ADAS‑Cog/11 i förhållande till baseline och CIBIC-plus oförändrad eller förbättrad (1‑4) och DAD/ADL-score oförändrad eller förbättrad, se tabell:



Minst 4 poängs förbättring på ADAS‑Cog/11 jämfört med baseline och


CIBIC-plus Oförändrad+Förbättrad


Förändring i DAD 0

GAL‑USA‑1 och GAL‑INT‑1 (månad 6)

Förändring i ADCS/ADL Inventory 0

GAL‑USA‑10 (månad 5)





n (%) av

Jämförelse
med placebo




n (%) av

Jämförelse
med placebo

Behandling

N

behandlings-svar

Diff (95%CI)

p-värde

N

behandlings-svar

Diff (95%CI)

p-värde

Klassisk ITT#









Placebo

422

21 (5,0)

273

18 (6,6)

Gal 16 mg/dag

266

39 (14,7)

8,1 (3, 13)

0,003

Gal 24 mg/dag

424

60 (14,2)

9,2 (5, 13)

<0,001

262

40 (15,3)

8,7 (3, 14)

0,002

Traditionell LOCF*









Placebo

412

23 (5,6)

261

17 (6,5)

Gal 16 mg/dag

253

36 (14,2)

7,7 (2, 13)

0,005

Gal 24 mg/dag

399

58 (14,5)

8,9 (5, 13)

<0,001

253

40 (15,8)

9,3 (4, 15)

0,001

# ITT: Intent To Treat

CMH-test avseende skillnad mot placebo.

* LOCF: Senaste observation överförd (Last Observation Carried Forward).


Vaskulär demens eller Alzheimers sjukdom med cerebrovaskulär sjukdom


Resultatet från en 26‑veckors dubbelblind, placebokontrollerad prövning, i vilken patienter med vaskulär demens och patienter med Alzheimers sjukdom och samtidig cerebrovaskulär sjukdom (”blanddemens”) inkluderades, visar att galantamins symtomatiska effekt bibehålls vid behandling av patienter med Alzheimers sjukdom och samtidig cerebrovaskulär sjukdom (se avsnitt 4.4). I en subgruppsanalys i efterhand visades ingen statistiskt signifikant effekt i undergruppen patienter med enbart vaskulär demens.


I en andra 26‑veckors placebokontrollerad prövning på patienter med trolig vaskulär demens påvisades ingen klinisk nytta med behandling med galantamin.

Farmakokinetiska egenskaper

Galantamin är en alkalisk substans med en joniseringskonstant (pKa 8,2). Den är något lipofil och har en fördelningskoefficient (logP) mellan n‑oktanol/bufferlösning (pH 12) på 1,09. Lösligheten i vatten (pH 6) är 31 mg/ml. Galantamin har tre chirala centra. S, R, S-formen är den naturligt förekommande. Galantamin metaboliseras delvis via olika cytokromenzym, i huvudsak CYP2D6 och CYP3A4. Vissa av metaboliterna som bildas vid nedbrytningen av galantamin har visats vara aktiva in vitro men saknar betydelse in vivo.


Absorption

Absorptionen är snabb med ett tmaxpå cirka 1 timme för både tabletter och lösning tillförda peroralt. Den absoluta biotillgängligheten av galantamin är hög, 88,5 +5,4 %. Föda fördröjer absorptionen och minskar Cmaxmed ungefär 25 %, utan att påverka graden av absorption (AUC).


Distribution

Den genomsnittliga distributionsvolymen är 175 l. Graden av plasmaproteinbindning är låg, 18 %.


Metabolism

Upp till 75 % av galantamindosen elimineras via metabolism. In vitro‑studier indikerar att CYP2D6 är involverat i bildandet av O-desmetylgalantamin och CYP3A4 är involverat i bildandet av N-oxidgalantamin. Utsöndringen av total radioaktivitet i urin och faeces skilde sig inte åt mellan långsamma och snabba metaboliserare av CYP2D6. Oförändrat galantamin och dess glukuronid svarade för huvuddelen av radioaktiviteten i plasmaprover från långsamma och snabba metaboliserare. Ingen av de aktiva metaboliterna av galantamin (norgalantamin, O‑desmetylgalantamin och O‑desmetyl‑norgalantamin) kunde detekteras i sin okonjugerade form i plasma från långsamma och snabba metaboliserare efter en engångsdos. Norgalantamin kunde detekteras i plasma från patienter efter upprepad dosering, men utgjorde inte mer än 10 % av galantaminnivåerna. In vitro‑studier indikerade att den hämmande potentialen av galantamin avseende de huvudsakliga formerna av humant cytokrom P450 är mycket låg.


Eliminering

Koncentrationen av galantamin i plasma sjunker bi‑exponentiellt med en terminal halveringstid i storleksordningen 7‑8 timmar hos friska individer. Oralt clearance hos målpopulationen är cirka 200 ml/min med en variabilitet mellan individer på cirka 30 % beräknat från populationsanalys. Sju dagar efter en enstaka peroral dos på 4 mg 3H‑galantamin återfinns 90‑97 % av radioaktiviteten i urinen och 2,2‑6,3 % i faeces. Efter intravenös infusion och peroral tillförsel utsöndras 18‑22 % av dosen som oförändrat galantamin i urinen efter 24 timmar med ett renal clearance på 68,4 +22,0 ml/min, vilket utgör 20‑25 % av total plasmaclearance.


Linjäritet/icke-linjäritet

Efter upprepad peroral tillförsel av 12 och 16 mg galantamin två gånger dagligen fluktuerade genomsnittligt lägsta och högsta plasmakoncentration mellan 29‑97 ng/ml och 42‑137 ng/ml. Farmakokinetiken för galantamin är linjär i doseringsintervallet 4‑16 mg två gånger dagligen. Hos patienter som tar 12 eller 16 mg två gånger dagligen sågs ingen ackumulation av galantamin mellan månad 2 och 6.


Egenskaper hos patientermed Alzheimers sjukdom

Data från kliniska prövningar på patienter indikerar att plasmakoncentrationen av galantamin är 30‑40 % högre hos patienter med Alzheimers sjukdom än hos friska unga individer. Clearance hos kvinnor är 20 % lägre än hos män, baserat på farmakokinetiska populationsanalyser. Inga större effekter av ålder i sig eller ras föreligger för galantaminclearance. Galantaminclearance hos långsamma metaboliserare avseende CYP2D6 är cirka 25 % lägre än hos snabba metaboliserare, men ingen bimodalitet i populationen har observerats. Av dessa anledningar anses inte patientens metaboliska status ha någon klinisk relevans i den genomsnittliga populationen.


Särskilda populationer


Nedsatt njurfunktion


I en studie på individer med nedsatt njurfunktion observeras att eliminering av galantamin minskar med minskande kreatininclearance. Jämfört med Alzheimerpatienter är de högsta och lägsta plasmakoncentrationerna inte förhöjda hos patienter med kreatininclearance > 9 ml/min. Därför förväntas ingen ökad frekvens av biverkningar och ingen dosjustering är nödvändig (se avsnitt 4.2).


Nedsatt leverfunktion


Farmakokinetiken för galantamin hos individer med lätt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh score 5‑6) är jämförbar med den hos friska individer. Hos patienter med måttlig leverfunktionsnedsättning (Child-Pugh score 7‑9) ökade AUC och halveringstiden för galantamin med cirka 30 % (se avsnitt 4.2).


Förhållandet mellan farmakokinetik och farmakodynamik


Ingen uppenbar korrelation mellan genomsnittliga plasmakoncentrationer och effektparametrar (dvs. förändring i ADAS‑Cog11 och CIBIC‑plus vid månad 6) observerades i stora Fas III‑prövningar med en dosregim på 12 och 16 mg två gånger dagligen. Plasmakoncentrationen hos patienter som drabbats av syncope var inom samma område som hos andra patienter med samma dosering.

Illamående har visats korrelera med högre maximala plasmakoncentrationer (se avsnitt 4.5).

Prekliniska säkerhetsuppgifter

Icke‑kliniska data tyder inte på några särskilda risker för människa grundat på gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, toxicitet vid upprepad dosering, gentoxicitet och karcinogenicitet.


Reproduktionsstudier visade en något fördröjd utveckling hos råtta och kanin vid doser som ligger under toxicitetströskeln hos dräktiga hondjur.


FARMACEUTISKA UPPGIFTER

Förteckning över hjälpämnen

Tablettkärna


Kolloidal vattenfri kiseldioxid

Krospovidon

Laktosmonohydrat

Magnesiumstearat

Mikrokristallin cellulosa


Filmdragering


Hypromellos

Propylenglykol

Talk

Titandioxid (E171)


Tabletterna om 4 mg innehåller också gul järnoxid (E172).

Tabletterna om 8 mg innehåller röd järnoxid (E172).

Tabletterna om 12 mg innehåller röd järnoxid och para-orange (E110).

Inkompatibiliteter

Ej relevant.

Hållbarhet

2 år.

Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Förpackningstyp och innehåll


4 mg tabletter: 14 och 56 filmdragerade tabletter (tryckförpackning av PVC‑PE‑PVDC/Alu).

8 mg tabletter: 14, 56 och 112 filmdragerade tabletter (tryckförpackning av PVC‑PE‑PVDC/Alu).

12 mg tabletter: 56, 112 och 168 filmdragerade tabletter (tryckförpackning av PVC‑PE‑PVDC/Alu).


Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar.

INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Janssen-Cilag AB

Box 4042

16904 Solna


NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Tabletter 4 mg

15561

Tabletter 8 mg

15562

Tabletter 12 mg

15563


DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Datum för det första godkännandet:1 mars 2000

Datum för den senaste förnyelsen: 1 mars 2010


DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2016-08-26