Produktresumé

Riluzol PMCS 50 mg filmdragerade tabletter

Varje filmdragerad tablett innehåller 50 mg riluzol.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Filmdragerad tablett

Nästan vita, runda, bikonvexa, filmdragerade tabletter, diameter 8 mm

Riluzol PMCS är indicerat för att förlänga livet eller tiden till dess att mekanisk ventilation blir nödvändig för patienter med amyotrofisk lateralskleros (ALS).

Kliniska studier har visat att riluzol förlänger överlevnaden för patienter med ALS (se avsnitt 5.1). Begreppet överlevnad definierades som patienter som var levande och ej intuberade för mekanisk ventilation och utan trakeostomi.

Det finns inga belägg för att riluzol har terapeutisk effekt på motoriska funktioner, lungfunktion, fascikulationer, muskelstyrka och motoriska symtom. Riluzol har inte visats vara effektivt vid sena stadier av ALS.

Effekt och säkerhet av riluzol har endast studerats vid ALS. Riluzol ska därför inte användas till patienter med någon annan typ av motorneuronsjukdom.

Behandling med riluzol bör endast initieras av specialistläkare med erfarenhet av behandling av motorneuronsjukdomar.

Den rekommenderade dagliga dosen till vuxna och äldre är 100 mg (50 mg var 12:e timme). Ingen ytterligare behandlingsvinst kan förväntas med högre dygnsdoser.

Speciella patientgrupper

Barn: Riluzol PMCS rekommenderas inte till barn beroende på brist på data avseende säkerhet och effekt av riluzol vid neurodegenerativa sjukdomar hos barn eller ungdomar.

Patienter med nedsatt njurfunktion: Riluzol PMCS rekommenderas inte till patienter med nedsatt njurfunktion, då studier med upprepad dosering på denna patientgrupp ej har utförts (se avsnitt 4.4).

Äldre: baserat på farmakokinetiska data föreligger inga speciella rekommendationer för användning av riluzol till denna patientgrupp.

Patienter med nedsatt leverfunktion: (se avsnitt 4.3, avsnitt 4.4 och avsnitt 5.2).

Överkänslighet mot det aktiva innehållsämnet eller mot något hjälpämne.

Leversjukdom eller utgångsvärdenför transaminaser högre än 3 gånger den övre normalvärdesgränsen.

Patienter som är gravida eller som ammar.

Nedsatt leverfunktion: Riluzol ska förskrivas med försiktighet till patienter med en anamnes på onormal leverfunktion, och till patienter med lätt förhöjda serumtransaminaser (ALAT/SGPT; ASAT/SGOT upp till 3 gånger den övre normalvärdesgränsen (ULN)), bilirubin och/eller gamma-glutamyltransferas (GGT)-nivåer i serum.Förhöjda värden av ett flertal leverfunktionstester (särskilt förhöjt bilirubinvärde) utesluter användandet av riluzol (se avsnitt 4.8).

Då risk för hepatit föreligger bör serumtransaminaser, inkluderande ALAT fastställas före och under behandlingen med riluzol. ALAT ska bestämmas varje månad under de första 3 månaderna av behandling, därefter var 3:e månad under resten av det första året och därefterperiodiskt. Hos patienter som utvecklar förhöjda ALAT-nivåer ska ALAT-nivåbestämmning göras oftare.

Riluzolbehandling ska avbrytas om ALAT-nivåerna ökar till 5 gånger över ULN. Det finns ingen erfarenhet av dosreduktion eller återinsättande hos patienter som utvecklat ALAT–stegring till 5 gånger ULN. Återinsättaning av riluzol till patienter i denna situation kan inte rekommenderas.

Neutropeni: Patienter ska uppmanas att rapportera varje febersjukdom till sin läkare. Vid rapport om febersjukdom ska läkare omedelbart kontrollera antalet vita blodkroppar och om neutropeni föreligger ska riluzolbehandlingen avbrytas (se avsnitt 4.8).

Interstitiell lungsjukdom: Fall av interstitiell lungsjukdom har rapporterats hos patienter som behandlats med riluzol, varav några fall varit allvarliga (se avsnitt 4.8). Om respiratoriska symtom, t.ex. torrhosta och/eller dyspné, utvecklas, bör lungröntgen utföras och vid fynd som tyder på interstitiell lungsjukdom (t.ex. bilaterala diffusa grumlingar på lungorna) bör riluzol sättas ut omedelbart. I flertalet av de rapporterade fallen försvann symtomen efter utsättande och symtomatisk behandling.

Nedsatt njurfunktion: Studier med upprepad dosering har ej utförts på patienter med nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.2).

Inga kliniska studier har genomförts för att utvärdera riluzols eventuella interaktioner med andra läkemedel.

In vitrostudier, där humana levermikrosompreparationer använts, tyder på att CYP1A2 är det huvudsakliga izoenzym som är involverat i den initiala oxidativa metabolismen av riluzol. CYP1A2-hämmare (t ex koffein, diklofenak, diazepam, nicergolin, klomipramin, imipramin, fluvoxamin, fenacetin, teofyllin, amitriptylin och kinoloner) skulle kunna minska eliminationshastigheten av riluzol, medan CYPA2-inducerare (t ex cigarettrök, tjärkolsgrillad mat, rifampicin och omeprazol) skulle kunna öka eliminationshastigheten av riluzol.

Riluzol är kontraindicerat (se avsnitt 4.3) vid graviditet (se avsnitt 5.3). Klininsk erfarenhet av riluzol hos gravida kvinnor saknas.

Riluzol är kontraindicerat (se avsnitt 4.3) hos kvinnor som ammar (se avsnitt 5.3). Det är inte känt om riluzol utsöndras i human modersmjölk.

Patienter ska varnas för risken för yrsel eller svindel och ska avrådas från bilkörning eller användande av fordon och maskiner om dessa symtom uppträder.

Inga studier har utförts.

I kliniska studier, fas III utförda på ALS-patienter, som behandlats med riluzol, var de vanligaste rapporterade biverkningarna asteni, illamående och onormala leverfunktionsvärden.

Biverkningar rangordnas efter frekvens under rubriker nedan, enligt följande:

Mycket vanliga (>1/10); vanliga (>1/100, <1/10); mindre vanliga (>1/1 000, <1/100); sällsynta (>1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Blodet och lymfsystemet

Mindre vanlig:anemi

Ingen känd frekvens:svår neutropeni (se avsnitt 4.4)

Immunsystemet

Mindre vanliga:anafylaktisk reaktion, angioödem

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga:huvudvärk, yrsel, oral parestesi och somnolens

Hjärtat

Vanlig:takykardi

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mindre vanlig:interstitiell lungsjukdom (se avsnitt 4.4)

Magtarmkanalen

Mycket vanlig:illamående

Vanliga:diarré, buksmärta, kräkningar

Mindre vanlig:pankreatit

Lever och gallvägar

Mycket vanliga:onormala leverfunktionprover*. Ökning av alaninaminotransferas uppstod vanligtvis inom 3 månader efter att behandling med riluzol påbörjats; dessa var vanligtvis övergående och värdena återgick till under 2 gånger ULN efter 2-6 månader medan behandlingen fortsatte. Förhöjda värden kan vara associerade med ikterus. Hos patienter (n=20) i kliniska studier med ALAT-förhöjning som var mer än 5 gånger ULN, avbröts behandlingen och värden återgick i de flesta fall till under 2 gånger ULN inom 2-4 månader (se avsnitt 4.4).

Ingen känd frekvens:hepatit

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Mycket vanlig:asteni

Vanlig:smärta

* studiedata tyder på att asiatiska patienter kan vara känsligare avvikande leverfunktionsvärden – 3,2 % (194/5995) för asiatiska patienter och 1,8 % (100/5641) för kaukasiska patienter.

Neurologiska och psykiatriska symtom, akut toxisk encefalopati med stupor, koma, och methemoglobinemi har observerats i enstaka fall.

Vid fall av överdosering ges symtomatisk och understödjande behandling.

Farmakoterapeutisk grupp: övriga medel med verkan på nervsystemet, ATC kod: N07XX02.

Även om patogenesen för ALS inte är fullständigt klarlagd, har man föreslagit att glutamat (den primära excitatoriska neurotransmittorn i centrala nervsystemet) är av betydelse för celldöd under sjukdomsförloppet.

Riluzol förmodas verka genom att hämma processer involverande glutamat. Verkningsmekanismen är oklar.

Kliniska studier

I en studie randomiserades 155 patienter till riluzol 100 mg/dag (50 mg två gånger dagligen) eller till placebo, och patienterna följdes upp under 12-21 månader. Överlevnaden, enligt definitionen i avsnitt 4.1, andra stycket, var signifikant förlängd hos patienter som fick riluzol jämfört med de patienter som fick placebo. Medianöverlevnaden var 17,7 månader för riluzol jämfört med 14,9 månader för placebo.

I en studie, där olika doser jämförs, randomiserades 959 patienter med ALS, till en av fyra behandlingsgrupper: riluzol 50, 100, 200 mg/dag, eller placebo, och följdes upp under 18 månader. Hos patienter som behandlades med riluzol 100 mg/dag var överlevnaden signifikant längre jämfört med de patienter som fick placebo. Effekten av riluzol 50 mg/dag var inte statistiskt signifikant jämfört med placebo, och effekten av 200 mg var i allt väsentligt jämförbar med dosen 100 mg/dag. Medianöverlevnaden närmade sig 16,5 månader för riluzol 100 mg/dag jämfört med 13,5 månader för placebo.

I en parallellgruppsstudie, som designats för att utvärdera effekt och säkerhet av riluzol hos patienter i ett sent stadium av sjukdomen, sågs ingen signifikant skillnad mellan riluzol och placebo med avseende på överlevnadstid och motoriska funktioner. I denna studie hade majoriteten av patienterna en vitalkapacitetkvot på mindre än 60 %.

I en dubbelblind, placebokontrollerad studie, med syfte att utvärdera effekt och säkerhet av riluzol hos japanska patienter, randomiserades 204 patienter till riluzol 100 mg/dag (50 mg två gånger dagligen) eller placebo. Patienterna följdes upp i 18 månader. I denna studie bedömdes effekten utifrån oförmåga att gå själv, förlust av funktion i övre extremiteter, trakeostomi, behovet av konstgjord ventilation, matning med magsond, eller död. Ingen signifikant skillnad mot placebo sågs vad gäller överlevnad utan trakeostomi för patienter behandlade med riluzol jämfört med placebo. Studiens styrka att upptäcka skillnader mellan behandlingsgrupperna var emellertid låg. En metaanalys inkluderande denna studie samt de studier som beskrivits ovan visade en mindre markant effekt på överlevnad för riluzol jämfört med placebo, även om skillnaderna förblev statistiskt signifikanta.

Riluzols farmakokinetiska egenskaper har utvärderats hos friska manliga försökspersoner efter peroral administrering av 25-300 mg som endos och efter upprepad peroral administrering av 25-100 mg 2 gånger dagligen. Plasmanivåerna ökar linjärt med dosen. Den farmakokinetiska profilen är ej dosoberoende. Vid upprepad dosering (10 dagars behandling med 50 mg riluzol 2 gånger dagligen) ackumuleras oförändrat riluzol i plasma med en faktor 2, och steady-state nås på mindre än 5 dagar.

Absorption

Riluzol absorberas snabbt efter peroral administrering och den maximala plasmakoncentrationen nås inom 60-90 minuter (C_max=173 ±72 (SD) ng/ml). Cirka 90 % av dosen absorberas och den absoluta biotillgängligheten är 60 ±18 %.

Absorptionshastighet och grad av absorption reduceras när riluzol administreras tillsammans med måltider med högt fettinnehåll (minskning av C_max med 44 % och minskning av AUC med 17 %).

Distribution

Riluzol distribueras i hög grad ut i hela kroppen och har visats passera blodhjärnbarriären. Distributionsvolymen av riluzol är 245 ±69 l (3,4 l/kg). Riluzol är proteinbundet till cirka 97 % och binds huvudsakligen till serumalbumin och lipoproteiner.

Metabolism

Oförändrat riluzol är huvudkomponenten i plasma och metaboliseras i hög grad av cytokrom P450 med därpa följande glukuronidering. In vitro-studier med humana leverpreparationer har visat att cytokrom P450 1A2 är det huvudsakliga izoenzymet som svarar för metabolismen av riluzol. Metaboliterna som identifierats i urin är tre fenolderivat, ett ureido-derivat och oförändrat riluzol.

Den primära metabolismvägen för riluzol är initial oxidation via cytokrom P450 1A2 vilket resulterar i N-hydroxi-riluzol (RPR112512) vilken är den främska aktiva metaboliten av riluzol.Denna metabolit glukuronkonjugeras snabbt till O- och N-glukuronider.

Elimination

Eliminationshalveringstiden är mellan 9 och 15 timmar. Riluzol elimineras huvudsakligen via urinen. Den totala urinutsöndringen motsvarar ca 90 % av dosen. Mer än 85 % av metaboliterna i urinen utgörs av glukuronider. Endast 2 % av riluzoldosen återfinns oförändrad i urinen.

Speciella patientgrupper

Patienter med nedsatt njurfunktion: det föreligger inga signifikanta skillnader i farmakokinetiska parametrar mellan patienter med moderat eller svår kronisk njurinsufficiens (kreatininclearance mellan 10 och 50 ml/min) och friska frivilliga efter en peroral singeldos av 50 mg riluzol.

Äldre: de farmakokinetiska parametrarna efter upprepad dosering av riluzol (4,5 dagars behandling med 50 mg riluzol två gånger dagligen) påverkas ej hos äldre (>70 år).

Patienter med nedsatt leverfunktion: AUC av riluzol efter en peroral singeldos på 50 mg ökar med ca 1,7 gånger hos patienter med mild kronisk leverinsufficiens och med ca 3 gånger hos patienter med moderat kronisk leverinsufficiens.

Ras: En klinisk studie som utfördes för att utvärdera farmakokinetiken hos riluzol och dess metabolit N-hydroxiriluzol efter upprepad oral administrering två gånger dagligen i 8 dagar till 16 japanska och 16 kaukasiska friska vuxna män, visade en lägre exponering för riluzol i den japanska gruppen (C_max 0,85[90 % CI 0,68-1,08] och AUC_inf.0,88 [90 % CI 0,69‑1,13]) och likartad exponering för metaboliten. Den kliniska betydelsen av dessa resultat är okänd.

Riluzol har inte visat några carcinogena egenskaper på varken råtta eller mus.

Standardtester för gentoxicitet som utförts med riluzol var negativa. Försök med den aktiva huvudmetaboliten av riluzol gav positivt resultat i två in vitrotester. Försök med sju andra in vitroeller in vivostandardtester visade inte någon gentoxisk potential hos metaboliten. Baserat på dessa data, samt negativa resultat från cancerstudier av riluzol på mus och råtta anses inte den genotoxiska effekten av denna metabolit vara relevant för människa.

Sänkta värden för röda blodkroppar och/eller ändringar i leverparametrar noterades inkonsekvent i subakuta och kroniska toxicitetsstudier på råtta och apa. På hund observerades hemolytisk anemi.

I en enda toxicitetsstudie noterades frånvaro av corpora lutea med en högre incidens i äggstockarna på behandlade honråttor jämfört med kontrollgruppen. Detta har inte noterats i någon annan studie eller på någon annan djurart.

Samtliga data har noterats vid doser som var 2-10 gånger högre än humandosen på 100 mg/dag.

Fertilitetsstudier på råtta visat en lätt försämrad reproduktion och fertilitet vid doser på 15 mg/kg/dag (vilket är högre än den terapeutiska dosen), troligen beroende på sedering och letargi.

Hos dräktiga råttor har passage av ¹⁴C-riluzol via placenta till fostret påvisats. Hos råttor har riluzol minskat dräktighetsfrekvens och antal implantationer vid dosnivåer som varit minst 2 gånger högre än vad människor utsätts för vid kliniskt bruk. Inga missbildningar har setts i reproduktionsstudier på djur.

Hos digivande råttor har ¹⁴C-riluzol påvisats i mjölken.

Tablettkärna:

Vattenfri kalciumvätefosfat

Mikrokristallin cellulosa

Kroskarmellosnatrium

Vattenfri kolloidal kiseldioxid

Magnesiumstearat

Filmdragering:

Hypromellos

Titandioxid (E171)

Makrogol 400

Ej relevant.

5 år

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

OPA / Al / PVC och Al blister, kartong.

Förpackningsstorlek: 10, 30, 50, 56, 60, 90 och 100 filmdragerade tabletter.

(1x10, 3x10, 5x10, 4x14 eller 8x7, 6x10, 9x10 and 10x10 filmdragerade tabletter.)

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Inga särskilda anvisningar.

PRO.MED.CS Praha a.s., Telčská 1, 140 00 Praha 4, Tjeckien

44895

2011-11-18

2015-09-04