Information för alternativet: Risedronat Jubilant 5 Mg Filmdragerad Tablett, visar 2 alternativ

Välj alternativ:

1. Risedronat Jubilant 35 Mg Filmdragerad Tablett
2. Risedronat Jubilant 30 Mg Filmdragerad Tablett
3. Risedronat Jubilant 5 Mg Filmdragerad Tablett

Document: Risedronat Jubilant 5 mg film-coated tablet SmPC change

• Risedronat Jubilant 5 mg film-coated tablet SmPC
• Risedronat Jubilant 5 mg film-coated tablet ENG SmPC

---

Produktresumé

Risedronat Jubilant 5 mg filmdragerade tabletter

Varje filmdragerad tablett innehåller 5 mg risedronatnatrium (motsvarande 4,64 mg risedronsyra).

Hjälpämne med känd effekt:

Varje filmdragerad tablett innehåller 20,5 mg laktos.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Filmdragerad tablett.

Ljusgul, rund, filmdragerad tablett, 4,6 mm i diameter, präglad med ”J” på den ena sidan och ”5” på den andra.

Behandling av postmenopausal osteoporos, för att minska risken för vertebrala frakturer. Behandling av etablerad postmenopausal osteoporos, för att minska risken för höftfrakturer. Förebyggande av osteoporos hos postmenopausala kvinnor med ökad risk för osteoporos (se avsnitt 5.1).

För att bibehålla eller öka benmassan hos postmenopausala kvinnor som undergår systemisk långtidsbehandling (mer än 3 månader) med kortikosteroider vid doser på > 7,5 mg per dag av prednison eller motsvarande.

Dosering

Rekommenderad daglig dos för vuxna är en tablett om 5 mg oralt.

Särskilda patientgrupper

Äldre personer

Ingen dosanpassning krävs eftersom biotillgänglighet, distribution och elimination var liknande hos äldre (>60 år) jämfört med yngre personer.

Nedsatt njurfunktion

Ingen dosjustering är nödvändig för patienter med mild till måttligt nedsatt njurfunktion. Användningen av risedronatnatrium är kontraindicerad hos patienter med allvarligt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance lägre än 30 ml/minut) (se avsnitt 4.3 och 5.2).

Pediatrisk population

Risedronatnatrium rekommenderas inte för användning hos barn under 18 år på grund av otillräckliga data gällande säkerhet och effekt (se även avsnitt 5.1)

Administreringssätt

Absorptionen av Risedronat Jubilant påverkas av föda och för att tillförsäkra en tillräcklig absorption skall patienten inta Risedronat Jubilant 5 mg:

Om intag före frukost inte är praktiskt gångbart kan Risedronat Jubilant 5 mg tas mellan måltider eller på kvällen, dock vid samma tidpunkt varje dag samt med strikt följsamhet till nedanstående instruktioner. Detta för att försäkra att Risedronat Jubilant 5 mg tas på fastande mage:

Vid enstaka missad dos kan Risedronat Jubilant 5 mg tas antingen före frukost, mellan måltider eller på kvällen enligt instruktionerna ovan.

Tabletten skall sväljas hel och inte sugas på eller tuggas på.

För att underlätta transporten av tabletten till magsäcken skall Risedronat Jubilant 5 mg intas i upprätt läge med ett glas vanligt vatten (> 120 ml). Patienten skall ej lägga sig ned förrän tidigast 30 minuter efter det att tabletten intagits (se avsnitt 4.4).

Tillägg av kalcium och vitamin D bör övervägas om kostintaget är otillräckligt.

Den optimala behandlingstiden med bisfosfonater mot osteoporos är inte fastställd. Behovet av fortsatt behandling bör utvärderas kontinuerligt baserat på en individuell nytta-risk bedömning för risedronate för varje enskild patient, i synnerhet efter en behandlingstid på 5 år eller mer.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något av hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Hypokalcemi (se avsnitt 4.4).

Graviditet och amning.

Allvarligt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 30 ml/min).

Mat, dryck (förutom vanligt vatten) och läkemedel som innehåller polyvalenta katjoner (såsom kalcium, magnesium, järn och aluminium) stör absorptionen av bisfosfonater och skall ej intas samtidigt som Risedronat Jubilant (se avsnitt 4.5). För att nå den avsedda effekten är strikt följsamhet till doseringsrekommendationerna nödvändig (se avsnitt 4.2).

Effekten av bisfosfonater vid behandling av postmenopausal osteoporos är relaterad till förekomsten av låg bentäthet (BMD T-score vid höfter eller lårbenshalsen -2,5 SD) och/eller tidigare fraktur.

Enbart hög ålder eller kliniska riskfaktorer för fraktur är inte skäl att påbörja behandling av osteoporos med en bisfosfonat.

Det finns endast begränsade data som stödjer effekten av bisfosfonater inklusive Risedronat Jubilant hos äldre kvinnor, (>80 år) (se avsnitt 5.1).

Bisfosfonater har associerats med esofagit, gastrit och sår i matstrupen, magsäcken och tolvfingertarmen. Därför bör försiktighet iakttas hos:

• Hos patienter som har anamnes på besvär från matstrupen som förlänger övergången eller tömningstiden i matstrupen, t ex striktur eller akalasi.

• Hos patienter som inte kan stanna i upprätt ställning i åtminstone 30 minuter efter att ha tagit tabletten

• Om risedronat ges till patienter som har eller som nyligen har haft esofagala eller problem från övre gastrointestinalkanalen (inklusive diagnostiserad Barretts esofagus).

Förskrivare skall understryka vikten av att vara uppmärksam på doseringsinstruktionerna för dessa patienter samt uppmana dem att vara vaksamma på alla tecken och symtom på esofagal reaktion. Patienterna bör instrueras att söka medicinsk hjälp i tid om de utvecklar symtom på esofagal irritation så som dysfagi, sväljsmärtor, retrosternala smärtor eller ny/förvärrad halsbränna.

Hypokalcemi skall behandlas innan terapi med Risedronat Jubilant påbörjas. Behandling av andra rubbningar i skelett och mineralmetabolism (funktionsrubbning på bisköldkörteln,

D-hypovitaminos) kan påbörjas samtidigt som terapi med Risedronat Jubilant inleds.

Osteonekros i käken som vanligtvis sätts i samband med tandutdragning och/eller lokal infektion (inklusive osteomyelit) har rapporterats hos cancerpatienter som fått läkemedelsbehandling med bisfosfonater, främst givet intravenöst. Många av patienterna hade också fått behandling med cytostatika och kortikosteroider. Osteonekros i käken har också rapporterats hos patienter med osteoporos som fått orala bisfosfonater.

Tandundersökning med lämplig förebyggande tandvård bör övervägas innan behandling med bisfosfonater påbörjas hos patienter med samtidiga riskfaktorer (t ex cancer, cytostatikabehandling, strålbehandling, kortikosteroider, dålig munhygien).

Under behandlingen bör dessa patienter om möjligt undvika invasiv tandvård. För patienter som utvecklar osteonekros i käken under bisfosfonatbehandling, kan oralkirurgi förvärra tillståndet. För patienter som behöver genomgå tandingrepp, finns inga tillgängliga data som ger stöd för att utsättning av bisfosfonat skulle minska risken för osteonekros i käken. Den behandlande läkarens kliniska bedömning bör ge underlag för en behandlingsstrategi för varje enskild patient baserad på en individuell risk-nyttabedömning.

Osteonekros i den yttre hörselgången har rapporterats vid användning av bisfosfonater, främst i samband med långvarig terapi. Möjliga riskfaktorer för osteonekros i den yttre hörselgången är bland annat steroidanvändning och kemoterapi och/eller lokala riskfaktorer såsom infektion eller trauma. Risken för osteonekros i den yttre hörselgången bör övervägas hos patienter som får bisfosfonater och som uppvisar öronsymtom såsom kroniska öroninfektioner.

Atypiska femurfrakturer

Atypiska subtrokantära och diafysära femurfrakturer har rapporterats vid behandling med bisfosfonater, främst hos patienter som behandlats under lång tid mot osteoporos. Dessa tvärgående eller korta, sneda frakturer kan inträffa var som helst längs femur, från strax under den mindre trokantern till strax ovanför epikondylerna.

Frakturerna inträffar efter minimalt eller inget trauma och en del patienter upplever smärta i lår eller ljumske, ofta förenat med röntgenologisk stressfraktur, veckor till månader före den kompletta femurfrakturen.

Frakturerna är ofta bilaterala, därför bör motsatt femur undersökas hos patienter som behandlats med bisfosfonater och som har ådragit sig en fraktur i femurskaftet. Dålig läkning av dessa frakturer har också rapporterats. Utsättning av bisfosfonatbehandling hos patienter med misstänkt atypisk femurfraktur bör övervägas i avvaktan på utvärdering av patienten och baseras på en individuell nytta-risk-bedömning.

Patienter som behandlas med bisfosfonater bör uppmanas att rapportera smärta i lår, höft eller ljumske och varje patient med sådana symptom bör utredas med frågeställningen inkomplett femurfraktur.

Detta läkemedel innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller malabsorption av glukos-galaktos.

Inga formella interaktionsstudier har utförts, men inga kliniskt relevanta interaktioner med andra läkemedel upptäcktes under de kliniska studierna.

Samtidigt intag av läkemedel innehållande polyvalenta katjoner (t.ex. kalcium, magnesium, järn och aluminium) stör upptaget av risedronatnatrium (se avsnitt 4.4).

Risedronatnatrium metaboliseras ej systemiskt, inducerar ej cytokrom P450 enzymer och har låg proteinbindning.

I risedronatnatrium e Fas III studier vid osteoporos, rapporterades användning av acetylsalicylsyra eller NSAID hos 33 % respektive 45 % av patienterna.

Om det anses lämpligt kan risedronatnatrium användas tillsammans med östrogentillskott.

Adekvata data från behandling av gravida kvinnor med risedronatnatrium saknas. Djurstudier har visat reproduktionstoxicitet (se avsnitt 5.3). Risken för människa är okänd. Djurstudier tyder på att små mängder risedronatnatrium passerar över i bröstmjölk.

Risedronatnatrium skall inte användas under graviditet eller av ammande kvinnor.

Risedronat Jubilant 5 mg har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Risedronatnatrium har studerats i kliniska fas III-studier med över 15 000 patienter. Huvuddelen av biverkningarna i de kliniska studierna var milda till måttliga i allvarlighetsgrad och krävde inte att behandlingen avslutades.

Nedanstående biverkningar har rapporterats från fas III-studier på postmenopausala kvinnor med osteoporos, vilka behandlats med risedronat 5 mg dagligen (n=5020) eller placebo (n=5048) i upp till 36 månader. Biverkningarna har möjligt eller troligt samband med risedronatbehandlingen. Följande frekvenskategorier används: mycket vanlig (1/10), vanlig (1/100, <1/10), mindre vanlig (1/1000, <1/100), sällsynt (1/10000, <1/1000), mycket sällsynt (<1/10000).

Inom parentes anges incidensen i risedronatgruppen jämfört med placebogruppen.

Centrala och perifera nervsystemet:

Vanlig: huvudvärk (1,8 % mot 1,4 %)

Ögon:

Mindre vanlig: irit*

Magtarmkanalen:

Vanlig: förstoppning (5,0 % mot 4,8 %), dyspepsi (4,5 % mot 4,1 %), illamående (4,3 % mot 4,0 %), buksmärtor (3,5 % mot 3,3 %), diarré (3,0 % mot 2,7 %)

Mindre vanlig: gastrit (0,9 % mot 0,7 %), esofagit (0,9 % mot 0,9 %), dysfagi (0,4 % mot 0,2 %), duodenit (0,2 % mot 0,1 %), esofagussår (0,2 % mot 0,2 %)

Sällsynta: glossit (<0,1 % mot 0,1 %), esofagusstriktur (<0,1 % mot 0,0 %)

Muskuloskeletala systemet och bindväv:

Vanlig: muskuloskeletal smärta (2,1 % mot 1,9 %)

Undersökningar:

Sällsynt: abnorma leverfunktionstester*

* Ej incidens från fas III-studier på osteoporospatienter; frekvensen baserar sig på laboratoriefynd och biverkningsobservationer från tidigare kliniska studier.

Laboratorievärden: Tidig, övergående, asymptomatisk och lindrig minskning av serumkalcium och fosfatnivåer har observerats hos vissa patienter.

Efter marknadsföring har följande biverkningar rapporterats:

Frekvens sällsynt:

Atypiska subtrokantära och diafysära femurfrakturer (bisfosfonat klassbiverkning).

Frekvens mycket sällsynt:

Osteonekros i den yttre hörselgången (bisfosfonat klassbiverkning).

Frekvens okänd:

Ögon:

Irit, uveit

Muskuloskeletala systemet och bindväv:

Osteonekros i käken

Hud och subkutan vävnad:

Överkänslighets- och hudreaktioner, inklusive angioödem, generaliserat utslag, urtikaria och bullösa hudreaktioner, varav vissa allvarliga inklusive enstaka fall av Steven Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys och leukocytaklastisk vaskulit.

Håravfall.

Immunsystemet:

anafylaktiska reaktioner

Lever och gallvägar:

allvarliga leversjukdomar. I de flesta rapporterade fall var patienterna behandlade även med andra produkter kända för att orsaka leversjukdomar.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via Läkemedelsverket, Box 26, SE-751 13 Uppsala, Webbplats: www.lakemedelsverket.se.

Ingen specifik information finns tillgänglig avseende behandling av överdosering med risedronatnatrium.

Minskning av serumkalcium kan förväntas efter betydande överdosering. Tecken och symptom på hypokalcemi kan också förekomma hos vissa av dessa patienter.

Mjölk eller antacida innehållande magnesium, kalcium eller aluminium skall ges för att binda risedronatnatrium och minska absorptionen av läkemedlet. I fall av betydande överdosering kan magsköljning övervägas för att avlägsna icke absorberat läkemedel.

Farmakoterapeutisk grupp: Bisfosfonater

ATC kod: M05BA07

Verkningsmekanism

Natriumrisedronat är en pyridinyl bisfosfonat som binds till hydroxyapatit i skelettet och hämmar osteoklastförmedlad benresorption. Benomsättningen sänks, medan osteoblastaktivitet och benmineralisering bibehålls.

Farmakodynamisk effekt

Vid prekliniska studier uppvisade risedronatnatrium kraftig antiosteoklast och antiresorptiv aktivitet och ökade dosberoende benmassa och biomekanisk skeletthållfasthet. Aktiviteten av risedronatnatrium bekräftades genom mätning av biokemiska markörer för benomsättning vid farmakodynamiska och kliniska studier. Minskningar i biokemiska markörer för benomsättning observerades inom 1 månad och var maximala inom 3-6 månader.

Klinisk effekt och säkerhet

Behandling och förebyggande av postmenopausal osteoporos:

Ett antal riskfaktorer såsom låg benmassa, låg benmineraldensitet, tidig menopaus, rökning samt osteoporos i släkten associeras med postmenopausal osteoporos. Den kliniska konsekvensen av osteoporos är frakturer. Risken för frakturer ökar med antalet riskfaktorer.

Det kliniska programmet studerade effekten av risedronatnatrium vid risk för höft- och kotfrakturer och innefattade postmenopausala kvinnor studerade tidigt och sent efter menopaus, med eller utan fraktur. Dagliga doser på 2,5 mg och 5 mg studerades och alla grupper, inklusive kontrollgrupperna, fick kalcium och vitamin D (om nivåerna var låga vid studiestart).

De absoluta och relativa riskerna för nya höft- och kotfrakturer uppskattades genom användning av "tid-till-första-fraktur"-analys.

- Två placebokontrollerade studier (n=3661) omfattade postmenopausala kvinnor under 85 års ålder med kotfrakturer vid studiestart. Risedronatnatrium 5 mg per dag givet under 3 år minskade risken för nya kotfrakturer jämfört med kontrollgruppen.

Hos kvinnor med åtminstone två eller en kotfraktur, var den relativa riskreduktionen 49 % respektive 41 % (incidensen av nya kotfrakturer med risedronat var 18,1 % och 11,3 %, med placebo 29,0 % och 16,3 %).

Behandlingseffekten var synlig redan i slutet av det första behandlingsåret. Effekt visades också hos kvinnor med multipla frakturer vid studiestart. Risedronatnatrium 5 mg dagligen minskade också årlig längdminskning jämfört med kontrollgruppen.

- Ytterligare två placebokontrollerade studier omfattade postmenopausala kvinnor över 70

år med eller utan kotfrakturer vid studiestart. Kvinnor 70-79 år med lårbenshals BMD

T-score <-3 SD (-2,5 SD med NHANES III (National Health and Nutrition Examination Survey)) och åtminstone en ytterligare riskfaktor inkluderades. Kvinnor 80 år kunde inkluderas om de hade åtminstone en icke skelettrelaterad riskfaktor för höftfraktur eller låg bentäthet vid lårbenshalsen. Statistisk signifikans för effekten av risedronatnatrium jämfört med placebo nåddes endast då de två behandlingsgrupperna 2,5 mg och 5 mg poolades. Följande resultat är endast baserade på

en a-posteriori analys av undergrupper definierade genom klinisk praxis och aktuella definitioner av osteoporos:

- I undergruppen med patienter med lårbenshals BMD T-score ≤-2,5 SD (NHANES III) och åtminstone en kotfraktur vid studiestart minskade risedronatnatrium givet under 3 år risken för höftfrakturer med 46 % jämfört med kontrollgruppen (incidensen av höftfrakturer i kombinerade risedronatnatrium 2,5 och 5 mg grupper var 3,8 % och 7,4 % för placebo).

- Data visar att ett mer begränsat skydd än detta kan ses hos äldre (80 år). Detta kan bero på att betydelsen av icke skelettrelaterade faktorer för höftfrakturer ökar med åldern.

I dessa studier visade data analyserade som ett sekundärt effektmått en minskning av risken för nya kotfrakturer hos patienter med låg lårbenshals BMD utan kotfraktur och hos patienter med låg lårbenshals BMD med eller utan kotfraktur.

- Risedronatnatrium 5 mg per dag givet under 3 år ökade bentätheten (BMD) i ländrygg, lårbenshals, trochanter och handled och förhindrade benförlust vid mittdiafysradius jämfört med kontrollgruppen.

• Efter 3 år med behandling med risedronatnatrium 5 mg dagligen gjordes en ettårsuppföljning utan behandling. Denna visade en snabb tillbakagång av den hämmande effekten av risedronatnatrium på benomsättningshastigheten.

• För postmenopausala kvinnor som tar östrogen ökade risedronatnatrium 5 mg dagligen bentätheten (BMD) endast på lårbenshalsen och mittdiafysradius jämfört med endast östrogen.

• Benbiopsiprover från postmenopausala kvinnor som behandlats med risedronatnatrium 5 mg per dag i 2 till 3 år visade en förväntad, måttlig minskning av benomsättning. Ben som bildades under behandlingen med risedronat hade normal lamellstruktur och benmineralisering. Dessa data tillsammans med en minskning av incidensen av osteoporosrelaterade kotfrakturer hos kvinnor med osteoporos tycks inte visa någon skadlig effekt på benkvaliteten.

• Endoskopiska fynd från ett antal patienter med ett antal måttliga till allvarliga gastrointestinala besvär i både risedronatnatrium och kontrollgruppen gav inga bevis för behandlingsrelaterade ulcerationer i ventrikel, duodenum eller esofagus i någon av grupperna även om duodenit var en sällsynt observation i risedronatnatrium-gruppen.

- Hos osteopena postmenopausala kvinnor ökade risedronatnatrium bentätheten (BMD) i ländrygg markant jämfört med placebo vid 12 och 24 månader.

Kortikosteroidframkallad osteoporos:

Det kliniska programmet inbegrep patienter som påbörjat kortikosteroidbehandling (> 7.5 mg/dag prednison eller motsvarande) under de föregående 3 månaderna eller patienter som hade tagit kortikosteroider i mer än 6 månader. Resultaten av dessa studier visar att:

• Risedronatnatrium 5 mg per dag givet under ett år bibehåller eller ökar bentätheten (BMD) i ländrygg, lårbenshals och trochanter jämfört med kontrollgruppen.

• Risedronatnatrium 5 mg per dag minskade incidensen av kotfrakturer efter 1 år, mätt som en säkerhetsparameter, jämfört med kontrollgruppen i poolade studier.

• Histologiska undersökningar av benbiopsier från patienter som tar kortikosteroider och risedronatnatrium 5 mg per dag visade inga tecken på störning av mineraliseringsprocessen.

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt hos risedronatnatrium har undersöks i en treårig studie (en randomiserad, dubbelblindad, placebokontrollerad, multicenter studie med parallella grupper under ett år och sedan två års uppföljning som en öppen studie) hos pediatriska patienter i åldern 4-16 år med mild till moderat osteogenesis imperfacta. I denna studie fick patienter som vägde 10-30 kg, 2,5 mg risedronat dagligen och patienter som vägde mer än 30 kg fick 5 mg risedronat dagligen.

Efter att den ettåriga randomiserade, dubbelblindade, placebokontrollerade fasen avslutats påvisades en statistiskt signifikant ökning av BMD i ländrygg hos risedronatgruppen jämfört med placebogruppen. Emellertid fann man ett ökat antal patienter med minst en ny morfometrisk (identifierad med röntgen) kotfraktur i risedronatgruppen jämfört med placebogruppen. Under den ettåriga dubbelblindade fasen var andelen patienter som rapporterade en klinisk fraktur 30,9 % i risedronatgruppen och 49,0 % i placebogruppen. I den öppna fasen av studien då alla patienter fick risedronat (månad 12-36) rapporterades kliniska frakturer hos 65,3 % av patienterna som initialt hade randomiserats till placebogruppen och 52,9 % av patienterna som initialt hade randomiserats till risedronatgruppen. Totalt sett stödjer resultaten inte anvädningen av risedronatnatrium hos pediatriska patienter med mild till moderat osteogenesis imperfecta.

Absorption

Absorptionen efter en oral dos är relativt snabb (t_max ~1 timme) och är oberoende av dos i det område som studerades (2,5 till 30 mg).

Medelvärdet för oral biotillgänglighet för tabletten är 0,63 % och minskar då natriumrisedronat administreras tillsammans med föda. Biotillgängligheten var liknande hos män och kvinnor.

Distribution

Medelvärdet för distributionsvolymen vid steady state är 6.3 l/kg hos människor. Plasmaproteinbindningen är ca 24 %.

Metabolism

Det finns inga bevis för att natriumrisedronat metaboliseras systemiskt.

Eliminering

Ungefär hälften av den absorberade dosen utsöndras i urinen inom 24 timmar och 85 % av en intravenös dos återfinns i urinen efter 28 dagar. Medelvärdet för njurclearance är 105 ml/minut och medelvärdet för totalclearance är 122 ml/minut, där skillnaden förmodligen kan tillskrivas clearance beroende på upptag i skelettet. Njurclearance är inte beroende av koncentrationen och det finns ett linjärt samband mellan njurclearance och kreatininclearance. Icke absorberat läkemedel elimineras oförändrat i avföringen. Efter oral administrering uppvisar koncentration-tids profilen tre eliminationsfaser med en slutlig halveringstid på 480 timmar.

Särskilda riskgrupper

Äldre:

Ingen dosjustering är nödvändig.

Acetylsalicylsyra/NSAID-användare:

Bland regelbundna användare av acetylsalicylsyra eller NSAID (3 eller fler dagar per vecka) var incidensen av övre gastrointestinala biverkningar hos patienter behandlade med risedronatnatrium liknande den hos kontrollpatienterna (se avsnitt 4.5).

I toxikologiska studier på råtta och hund sågs dosberoende levertoxiska effekter av natriumrisedronat, i första hand som enzymstegringar med histologiska förändringar hos råtta. Den kliniska relevansen av dessa fynd är okänd. Testistoxicitet förekom hos råtta och hund vid betydligt högre exponering än terapeutisk exponering hos människa. Dosrelaterad incidens av övre luftvägsirritation observerades ofta hos gnagare. Liknande effekter har setts med andra bisfosfonater. Effekter på de nedre luftvägarna observerades även på långtidsstudier på gnagare. Den kliniska betydelsen av detta är oklar. I reproduktionstoxikologiska studier vid exponeringar nära klinisk exponering sågs ossifikationsförändringar i sternum och/eller skallen hos foster från behandlade råttor samt hypokalcemi och dödsfall hos dräktiga honor som tilläts föda. Det fanns inga bevis för teratogenes vid 3,2 mg/kg/dag hos råtta och 10 mg/kg/dag hos kanin, dock var data tillgängliga endast på ett mindre antal kaniner. Maternell toxicitet förhindrade studie av högre doser. Studier avseende genotoxicitet och karcinogenicitet visade inte några särskilda risker för människa.

Tablettkärna: laktosmonohydrat

mikrokristallin cellulosa

krospovidon

magnesiumstearat.

Filmdragering: hypromellos

makrogol

hydroxipropylcellulosa

gul järnoxid E 172

kiseldioxid, kolloidal, vattenfri

titandioxid E 171.

Ej relevant.

3 år.

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

OPA-Al-PVC/aluminium-blister i pappkartong:

28 tabletter

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Inga särskilda anvisningar.

Jubilant Pharmaceuticals nv

Axxes Business Park

Guldenporenpark 22 – Block C

9820 Merelbeke

Belgien

43546

Datum för det första godkännandet: 29 april 2011

Datum för den senaste förnyelsen: 2015-12-16

2016-02-24