iMeds.se

Ropivacaine B. Braun

Information för alternativet: Ropivacaine B. Braun 5 Mg/Ml Injektionsvätska, Lösning, visar 3 alternativ

Läkemedelsverket 2013-11-19

Produktresumé

1. LÄKEMEDLETS NAMN


Ropivacaine B. Braun 5 mg/ml injektionsvätska, lösning


2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING


1 ml injektionsvätska, lösning, innehåller 5 mg ropivakainhydroklorid (som ropivakainhydrokloridmonohydrat).

En 10 ml ampull innehåller 50 mg ropivakainhydroklorid (som ropivakainhydrokloridmonohydrat).

En 20 ml ampull innehåller 100 mg ropivakainhydroklorid (som ropivakainhydrokloridmonohydrat).


Hjälpämne med känd effekt:
Ropivacaine B. Braun 5 mg/ml injektionsvätska, lösning, innehåller 3,1 mg natrium/ml.


För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.


3. LÄKEMEDELSFORM


Injektionsvätska, lösning.


Klar, färglös lösning med ett pH på 4 - 6 och en osmolalitet på 270 - 320 mOsmol/kg.


4. KLINISKA UPPGIFTER


4.1 Terapeutiska indikationer


Ropivacaine B. Braun 5 mg/ml är indicerat för intratekal administrering för kirurgisk anestesi.


4.2 Dosering och administreringssätt


Ropivakainhydroklorid ska endast användas av, eller under överinseende av, läkare med erfarenhet av regionalanestesi.


Dosering

Vuxna och ungdomar över 12 år

Nedanstående tabell är en vägledning till dosering för intratekal blockad hos vuxna. Den lägsta möjliga dos för att ge en effektiv nervblockad ska användas. Läkarens erfarenhet och kunskap om patientens fysiska status är viktiga när dosen bestäms.


KIRURGISK ANESTESI

Koncentra-tion

mg/ml

Volym

ml

Dos

mg

Tillslag

minuter

Duration

timmar

Intratekal administrering

Kirurgi

5,0

3-5

15-25

1-5

2-6

De i tabellen angivna doserna är de som krävs för att ge en kliniskt acceptabel blockad och ska ses som riktlinjer för vuxna. Det föreligger individuella variationer i tillslagstid och duration. I Dos-kolumnen anges det doseringsintervall som förväntas behövas. Standardreferenslitteratur ska konsulteras både när det finns faktorer som kräver specifika blockadtekniker och när det finns individuella patientförutsättningar.


Den intratekala injektionen ska göras efter att subaraknoidalrummet har identifierats och klar cerebrospinalvätska (CFS) tränger ut ur nålen, eller bekräftats genom aspirering.

Noggrann aspirering innan och under injektionen rekommenderas för att förhindra intravaskulära injektioner. En oavsiktlig intravaskulär injektion kan t.ex. ge en tillfällig ökning av hjärtfrekvensen.


Pediatriska patienter (0 – 12 år)

Det finns ingen erfarenhet av intratekal administrering hos spädbarn, småbarn eller äldre barn.


Administreringssätt


Intratekal användning.


Endast för engångsbruk. Överbliven lösning ska kasseras.


Läkemedlet ska inspekteras visuellt före användning. Lösningen ska endast användas om den är klar och fri från partiklar, och om behållaren är intakt.


4.3 Kontraindikationer



4.4 Varningar och försiktighet


Procedurer med regionalanestesi ska alltid utföras i områden med anpassad utrustning och lämplig personal. Utrustning och läkemedel nödvändiga för övervakning och återupplivning ska finnas i närheten.

Inför stora nervblockader bör patienten vara i ett gott allmäntillstånd och en intravenös kateter ska sättas inför ingreppet. Den ansvariga läkaren bör vidta lämpliga åtgärder för att förhindra intravaskulära injektioner (se avsnitt 4.2) och ha kunskaper om diagnos och behandling av biverkningar, systemisk toxicitet och andra komplikationer. Systemisk toxicitet förväntas inte uppkomma efter intratekal administrering, på grund av den låga dosen. En för hög dos administrerad i subaraknoidalrummet kan ge upphov till en total spinal blockad (se avsnitt 4.9).


Kardiovaskulära effekter

Patienter som behandlas med antiarytmika klass III (t.ex. amiodaron) bör stå under noggrann övervakning och EKG-monitorering bör övervägas eftersom effekterna på hjärtat kan vara additiva.


Överkänslighet

Eventuell korsöverkänslighet mot andra lokalanestetika av amidtyp bör beaktas (se avsnitt 4.3).


Hypovolemi

Patienter med hypovolemi, oavsett orsak, kan utveckla plötslig allvarlig hypotension under epiduralanestesi, oavsett vilket lokalanestetika som används.


Patienter med generellt nedsatt allmäntillstånd

Patienter med generellt nedsatt allmäntillstånd, på grund av åldrande eller andra bidragande orsaker som AV-block II eller III, allvarlig leversjukdom eller kraftigt sänkt njurfunktion, kräver speciell uppmärksamhet. Dock är regionalanestesi ofta indicerat hos dessa patienter.


Patienter med nedsatt njur- och leverfunktion

Ropivakainhydroklorid metaboliseras i levern och bör därför användas med försiktighet till patienter med svår leversjukdom. Upprepade doser kan behöva reduceras på grund av fördröjd eliminering.

Vid nedsatt njurfunktion är det vanligtvis inte nödvändigt att reducera dosen vid engångsdoser eller vid korttidsbehandling. Acidos och låga plasmaproteinnivåer, som ofta förekommer hos patienter med kronisk njursvikt, kan öka risken för systemtoxicitet.


Akut porfyri

Ropivacaine B. Braun injektionsvätska, lösning, är möjligen porfyrinogen och bör därför endast förskrivas till patienter med akut porfyri när inget säkrare alternativ finns. Lämpliga försiktighetsåtgärder bör iakttas för känsliga patienter enligt standardreferenslitteratur och/eller efter konsultation av läkare specialiserade inom området.


Hjälpämnen med känd effekt

Detta läkemedel innehåller 3,1 mg natrium per ml. Detta bör beaktas av patienter som ordinerats saltfattig kost.


Långvarig tillförsel

Långvarig tillförsel av ropivakainhydroklorid till patienter som behandlas med starka CYP 1A2-inhibitorer, såsomfluvoxamin och enoxacin, bör undvikas (se avsnitt 4.5).


Pediatriska patienter

Säkerhet och effekt för intratekal administrering av ropivakain hos spädbarn, småbarn eller äldre barn har inte fastställts.


Särskild uppmärksamhet kan krävas vid behandling av nyfödda på grund av omognad hos vissa organ och funktioner. De stora variationerna i plasmakoncentrationer av ropivakainhydroklorid som setts i kliniska prövningar hos nyfödda indikerar att det kan finnas en förhöjd risk för systemisk toxicitet i denna åldersgrupp.


4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner


Ropivakainhydroklorid ska användas med försiktighet tillsammans med läkemedel som är strukturellt besläktade med lokalanestetika av amidtyp, t.ex. vissa antiarytmika, som lidokain och mexiletin, då de systemtoxiska effekterna är additiva. Samtidig användning av Ropivacaine B. Braun och allmän anestetika eller opioider kan orsaka potentiering av läkemedlens (bi-)effekter. Specifika interaktionsstudier med lokalanestetika och antiarytmika klass III (t.ex. amiodaron) har inte utförts men försiktighet rekommenderas (se avsnitt 4.4).


Cytokrom P450 (CYP) 1A2 är inblandat i bildandet av huvudmetaboliten 3-hydroxi-ropivakain.

Plasmaclearance av ropivakainhydroklorid minskar med upp till 77 % in vivo vid samtidig administrering av fluvoxamin, en selektiv och potent hämmare av CYP1A2. Starka CYP1A2-hämmare, som t.ex. fluvoxamin och enoxacin, kan interagera med ropivakainhydroklorid om det ges samtidigt. Långvarig tillförsel av ropivakainhydroklorid bör undvikas hos patienter som behandlas med starka CYP1A2-hämmare (se avsnitt 4.4).


Plasmaclearance av ropivakainhydroklorid minskade med 15 % in vivo vid samtidig administrering av ketokonazol, en selektiv och potent CYP3A4-hämmare. Hämningen av detta enzym har sannolikt ingen klinisk relevans.


In vitro är ropivakainhydroklorid en kompetitiv hämmare av CYP2D6, men antagligen inte vid de plasmakoncentrationer som nås kliniskt.


4.6 Fertilitet, graviditet och amning


Graviditet

Bortsett från epidural administrering inom obstetriken saknas adekvata data från behandling av gravida kvinnor. Djurstudier tyder inte på direkta eller indirekta skadliga effekter vad gäller graviditet, embryonal-/fosterutveckling, förlossning eller utveckling efter födseln (se avsnitt 5.3).


Amning

Uppgift saknas om ropivakainhydroklorid passerar över i modersmjölk.


4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner


Inga studier har utförts. Beroende på dosen så kan lokalanestetika påverka mental funktion och koordinationsförmåga även utan uppenbar CNS-toxicitet, och kan tillfälligt påverka rörelseförmåga och vakenhet.


4.8 Biverkningar


Allmänt

Biverkningsprofilen för Ropivacaine B. Braun liknar den för andra långverkande lokalanestetika av amidtyp.

Biverkningar ska särskiljas från de fysiologiska effekterna av nervblockaden, t.ex. hypotension och bradykardi under intratekal anestesi, samt fall som orsakas av nålpunktionen (t.ex. spinalt hematom, postdural punkteringshuvudvärk, meningit och epidural abscess). De vanligaste biverkningarna, illamående, kräkningar och hypotension, är väldigt frekventa under anestesi och kirurgi i allmänhet och det är inte möjligt att särskilja reaktioner som orsakas av den kliniska situationen, läkemedlet eller av blockaden.


Total spinal blockad kan uppkomma med alla lokalanestetika om en epidural dos oavsiktligt administreras intratekalt, eller om en för stor dos administreras intratekalt. Systemiska och lokala biverkningar av ropivakainhydroklorid uppkommer vanligtvis på grund av hög dosering, snabb absorption eller oavsiktlig intravaskulär injektion. Systemtoxiska reaktioner förväntas dock inte då låga doser används vid intratekal administrering.


Biverkningstabell


mycket vanliga ≥1/10

vanliga ≥1/100 till <1/10

mindre vanliga ≥1/1 000 till <1/100

sällsynta ≥1/10 000 till <1/1 000

mycket sällsynta <1/10 000

ingen känd frekvens kan inte beräknas från tillgängliga data


Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.


Organsystem

Immunsystemet

Sällsynta

Anafylaktisk reaktion

Centrala och perifera nervsystemet

Mycket vanliga

Huvudvärk

Vanliga

parestesi, yrsel, hypestesi

Hjärtat

Mycket vanliga

bradykardi

Blodkärl

Mycket vanliga

Hypotension

Vanliga

Synkope

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Vanliga

Dyspné

Magtarmkanalen

Mycket vanliga

Illamående, kräkningar

Hud och subkutan vävnad

Sällsynta

Angioödem, urtikaria

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Vanliga

Ryggont, stelhet

Njurar och urinvägar

Mycket vanliga

Urinretention

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanliga

Hypotermi

Klassrelaterade biverkningar


Neurologiska komplikationer

Neuropati och ryggmärgsdysfunktion (t.ex. arteria spinalis anterior-syndrom, araknoidit och cauda equina-syndrom), som i sällsynta fall kan orsaka bestående men, har associerats med regionalanestesi, oavsett vilket lokalanestetika som använts.


Total spinal blockad

Total spinal blockad kan inträffa om en epidural dos av misstag administreras intratekalt.


Pediatrisk population

Biverkningarnas frekvens, typ och svårighetsgrad hos barn förväntas vara samma som hos vuxna utom för hypotoni som förekommer mindre ofta hos barn (<1 av 10) och kräkningar som förekommer oftare hos barn (>1 av 10).


Hos barn kan tidiga tecken på lokal anestetisk toxicitet vara svåra att upptäcka, eftersom de kanske inte kan uttrycka dem verbalt.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet (se kontaktuppgifter nedan).


Läkemedelsverket

Box 26

SE-751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelsverket.se


4.9 Överdosering


Symtom

Akut systemisk toxicitet

Systemiska toxiska reaktioner involverar primärt det centrala nervsystemet (CNS) och det kardiovaskulära systemet (CVS). Sådana reaktioner orsakas av höga koncentrationer av lokalanestetika i blodet, som kan uppkomma vid (oavsiktlig) intravaskulär injektion, överdosering eller exceptionellt snabb absorption från rikt vaskulariserade områden (se avsnitt 4.4). CNS-symtom är liknande för alla lokalanestetika av amidtyp, medan symtom från hjärtat skiljer sig mer åt mellan olika läkemedel, både kvantitativt och kvalitativt.

Oavsiktliga intravaskulära injektioner av lokalanestetika kan orsaka omedelbar (inom några sekunder) systemisk toxicitet. Vid överdosering kan det dröja en till två timmar innan högsta plasmakoncentration nås, beroende på injektionsstället, och tecken på toxicitet kan därför dröja.


Hos pediatriska patienter kan tidiga tecken på toxicitet av lokalanestetika vara svåra att se om de är under generell anestesi.


Centrala nervsystemet

CNS-toxicitetuppträder gradvis med symtom och reaktioner av stigande allvarlighetsgrad. De första symtomen är vanligtvis syn- och hörselrubbningar, periorala domningar, yrsel, berusningskänsla, stickningar och parestesi. Dysartri, muskelstelhet och muskelryckningar är allvarligare och kan föregå generaliserade kramper. Dessa tecken ska inte tolkas som en underliggande neurologisk sjukdom. Medvetslöshet och grand mal-kramper kan följa på detta och kvarstå från några sekunder till flera minuter. Hypoxi och hyperkapni uppstår snabbt under kramperna beroende på en ökad muskelaktivitet och otillräcklig ventilation och möjligen sämre fungerande andningsvägar. I allvarliga fall kan andningsstillestånd inträffa. Respiratorisk och metabol acidos förstärker och förlänger effekterna av lokalanestetika.


Återhämtningen är beroende av lokalanestetikans metabolism och distribution bort från centrala nervsystemet. Detta går snabbt såvida inte mycket stora mängder läkemedel injicerats.


Kardiovaskulär toxicitet

Kardiovaskulär toxicitet indikerar en allvarligare situation. Hypotension, bradykardi, arytmi och även hjärtstillestånd kan uppkomma som ett resultat av höga systemiska koncentrationer av lokalanestetika. I frivilliga resulterade intravenös infusion av ropivakainhydroklorid i tecken på försämrad konduktivitet och kontraktilitet.


Kardiovaskulär toxicitet föregås vanligtvis av tecken på CNS-toxicitet, om inte patienten är under generell anestesi eller är kraftigt sederad med läkemedel som bensodiazepiner eller barbiturater.


Behandling av överdosering

Utrustning och läkemedel nödvändiga för övervakning och återupplivning ska finnas i närheten.

Om tecken på akut systemisk toxicitet uppträder ska administreringen av lokalanestetika omedelbart avbrytas.

Om kramper uppstår, ska andning upprätthållas och cirkulation understödjas. Kramplösande medel ska ges vid behov.

Om kardiovaskulär depression uppstår (blodtrycksfall/bradykardi) bör lämplig behandling med intravenösa vätskor, vasopressor, kronotropa och/eller inotropa medel övervägas.

I händelse av cirkulationsstillestånd ska hjärt-lungräddning utföras omedelbart. Om hjärtstillestånd skulle inträffa kan långvariga återupplivningsförsök krävas för en lyckad utgång.


5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER


5.1 Farmakodynamiska egenskaper


Farmakoterapeutisk grupp: Lokalanestetika, ATC-kod: N01BB09


Ropivakainhydroklorid är en långtidsverkande lokalanestetikum av amidtyp med både anestetisk och analgetisk effekt. Vid höga doser ger ropivakainhydroklorid kirurgisk anestesi, medan lägre doser ger sensorisk blockad med begränsad och icke-progressiv motorblockad.


Ropivakainhydroklorid blockerar impulsledningen i nerverna reversibelt genom att hämma transporten av natriumjoner genom nervmembranet. Depolarisationshastigheten minskar medan tröskeln höjs, vilket resulterar i en lokal blockad av nervimpulser.


Den mest karakteristiska egenskapen hos ropivakainhydroklorid är den långa effektdurationen. Tillslag och duration av den lokalanestetiska effekten beror på administreringsställe och dos, men påverkas inte av närvaro av vasokonstriktor (t.ex. adrenalin). För detaljer om tillslag och effekt av Ropivacaine B. Braun, se avsnitt 4.2.


Friska frivilliga som fått ropivakainhydroklorid via intravenös infusion tolererade lägre doser väl, och fick som väntat CNS-symtom vid den maximala tolererade dosen. Den kliniska erfarenheten tyder på att ropivakainhydroklorid har en god säkerhetsmarginal när det används i de rekommenderade doserna.


5.2 Farmakokinetiska egenskaper


Ropivakainhydroklorid har ett kiralt centrum och finns tillgänglig som ren S-(-)-enantiomer. Det är mycket fettlösligt. Samtliga metaboliter har en lokalanestetisk effekt, men med betydligt lägre potens och kortare duration än ropivakainhydroklorid.


Plasmakoncentrationen av ropivakainhydroklorid är beroende av given dos, administreringssätt och vaskulariseringen på injektionsstället. Ropivakainhydroklorid uppvisar linjär farmakokinetik, dvs maximal plasmakoncentration är proportionell mot dos.


Ropivakainhydroklorid uppvisar fullständig och bifasisk absorption från epiduralrummet, med halveringstider för de två faserna i storleksordningen 14 minuter respektive 4 timmar hos vuxna. Den långsammare absorptionen är hastighetsbegränsande faktor för eliminationen av ropivakainhydroklorid, vilket förklarar varför den terminala halveringstiden är längre efter epidural administrering än efter intravenös tillförsel.


Ropivakainhydroklorid har ett genomsnittligt totalt plasmaclearance i storleksordningen 440 ml/min och ett renalt clearance på 1 ml/min. Distributionsvolym är vid steady state 47 liter och terminal halveringstid är 1,8 timmar efter intravenös administrering. Ropivakainhydroklorid har en medelhögt hepatiskt extraktionsratio på ca 0,4. Det är huvudsakligen bundet till surt alfa1-glykoprotein och har en fri fraktion på ca 6 %.


En ökning av den totala plasmakoncentrationen under kontinuerlig epidural och interskalen infusion har observerats, beroende på en post-operativ ökning av surt alfa1-glykoprotein.


Ökningen av fritt, farmakologiskt aktivt ropivakainhydroklorid i plasma har varit avsevärt mindre än ökningen av totalt ropivakainhydroklorid.


Farmakokinetiken av ropivakain efter lokalanestesi är inte relaterad till ålder. I denna patientgrupp har ropivakain en total plasmaclearance i storleksordning 7,5 ml/min kg, obunden plasmaclearance 0,15 l/min kg, distributionsvolym vid steady state 2,4 l/kg, obunden fraktion 5 % och den terminala halveringstiden 3 timmar. Ropivakain uppvisar bifasisk absorption från kaudalrummet. I denna patientgrupp är clearance relaterad till kroppsvikt likadan som hos vuxna.


Då ropivakainhydroklorid har ett medel till lågt hepatiskt extraktionsratio, så bör eliminationsgraden bero på den obundna plasmakoncentrationen. En postoperativ ökning av AAG minskar den fria fraktionen på grund av ökad proteinbindning, som minskar det totala clearance och resulterar i en ökning av den totala plasmakoncentrationen, vilket setts i studier med vuxna och pediatriska patienter. Clearance av obundet ropivakainhydroklorid är oförändrat vilket ses genom de stabila obundna koncentrationerna under postoperativ infusion. Det är den obundna plasmakoncentration som har ett samband med systemiska farmakodynamiska effekter och toxicitet.


Ropivakainhydroklorid passerar placenta och jämvikt uppnås snabbt mellan obundet ropivakainhydroklorid hos moder och foster. Graden av proteinbindning hos fostret är lägre än hos modern, vilket ger en lägre total plasmakoncentration hos fostret än hos modern.


Ropivakainhydroklorid metaboliseras i stor utsträckning, främst genom aromatisk hyroxylering. Totalt 86 % av dosen utsöndras via urinen efter intravenös administrering, av vilket bara ca 1 % är oförändrat ropivakainhydroklorid. Huvudmetaboliten är 3-hydroxi-ropivakain, av vilken ca 37 % utsöndras via urinen, huvudsakligen konjugerat. Ca 1-3 % utsöndras via urinen i form av 4-hydroxi-ropivakain, N-dealkylerad metabolit (PPX) och 4-hydroxi-dealkylerad metabolit. Konjugerad och okonjugerad 3-hydroxi-ropivakain förekommer endast i knappt detekterbara koncentrationer i plasma.


Ett liknande metabolitmönster har setts i pediatriska patienter över 1 år som i vuxna patienter.


Det finns inga bevis för in vivo-racemisering av ropivakainhydroklorid.


5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter


Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, singel- och upprepad dosering, reproduktionstoxicitet, mutagenicitet och lokal toxicitet visar inte några särskilda risker för människa, förutom de som kan förväntas på grund av den farmakodynamiska verkan av höga doser av ropivakainhydroklorid (t.ex. CNS-symtom, inkluderande kramper, och kardiotoxicitet).


6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER


6.1 Förteckning över hjälpämnen


Natriumklorid

Saltsyra 0,36 % (för pH-justering)

Natriumhydroxid 0,4 % (för pH-justering)

Vatten för injektionsvätskor.


6.2 Inkompatibiliteter


Då blandbarhetsstudier saknas skall detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel.


6.3 Hållbarhet


30 månader


Öppnad förpackning:

Av mikrobiologiska skäl bör öppnad produkt användas omedelbart om inte risken för mikrobiologisk kontamination iakttagits vid öppnandet.


6.4 Särskilda förvaringsanvisningar


Får ej frysas.

För förvaringsanvisningar för öppnad produkt, se avsnitt 6.3.


6.5 Förpackningstyp och innehåll


10 ml och 20 ml polyetylenampuller (LDPE). Förpackningen innehåller 20 ampuller.


LDPE-ampullerna är specialdesignade för att passa Luer-lock och sprutor med Luer-fattning.


6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering


Ej använt läkemedel och avfall skall kasseras enligt gällande anvisningar.


7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


B. Braun Melsungen AG

34209 Melsungen

Tyskland


8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


42955


9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE


Datum för det första godkännandet: 2011-08-19

Datum för den senaste förnyelsen: 2013-08-31


10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN


2013-11-19