Siduro Retard
Produktresumé
1 Läkemedlets namn
Siduro Retard 100 mg depotkapsel, hård
2 Kvalitativ och Kvantitativ Sammansättning
Varje kapsel innehåller ketoprofen 100 mg.
Hjälpämne: sackaros
För fullständig förteckning över hjälpämnen, seavsnitt 6.1.
3 Läkemedelsform
Depotkapsel, hård
4 Kliniska Uppgifter
4.1 Terapeutiska indikationer
Symptomatisk behandling av:
-
kronisk inflammatorisk reumatism, som reumatoid artrit och Bechterews sjukdom,
-
artros.
4.2 Dosering och administreringssätt
Dosering
Vuxna och barn över 15 år:
Maximal daglig dos är 200 mg. Balansen mellan risk och nytta bör
noggrant övervägas innan behandling med 200 mg dagligen inleds och
högre doser rekommenderas ej (se 4.4).
Doseringen 100 mg rekommenderas särskilt till äldre patienter, till
patienter med kronisk hjärtsvikt och till patienter med nedsatt
njurfunktion (kreatininclearance 30-50 ml/min) eller med
leverfunktionsnedsättning, (se 4.4).
Risken för biverkningar kan minimeras genom att använda lägsta effektiva dos under kortast möjliga behandlingstid som behövs för att kontrollera symtomen (se 4.4).
Pediatrisk population
Inga data finns tillgängliga. Siduro Retard ska inte användas av barn under 15 år.
Administreringssätt
Peroralt.
Kapseln skall sväljas hel i samband med måltid en gång per dag, med
ett stort glas vatten.
4.3 Kontraindikationer
-
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1,
-
tredje trimestern av graviditeten (se 4.6),
-
astma som uppstått genom intag av ketoprofen eller likartat verkande substanser, såsom övriga NSAIDs eller acetylsalicylsyra,
-
återkommande magsår eller duodenalsår,
-
aktivt magsår eller duodenalsår, eller anamnes av gastrointestinal blödning, ulceration eller perforation,
-
svår leversvikt,
-
svår njursvikt,
-
svår hjärtsvikt,
-
cerebrovaskulär blödning eller annan aktiv blödning.
4.4 Varningar och försiktighet
Patienter med astma i samband
med kronisk rinit, kronisk sinusit och/eller nasal polypos är mer
benägna att utveckla allergiska reaktioner efter att ha tagit
acetylsalicylsyra och/eller icke-steroida antiinflammatoriska medel
än befolkningen i allmänhet. Administrering av denna produkt kan
framkalla en astmaattack (se 4.3).
Samtidig användning av ketoprofen och andra NSAIDs inklusive cyklooxygenas-2 bör undvikas.
Risken för biverkningar kan minimeras genom att använda lägsta effektiva dos under kortast möjliga tid som behövs för att kontrollera symtomen (se 4.2 och effekter på magtarmkanal och hjärta/kärl nedan).
Äldre har en ökad risk för biverkningar vid behandling med NASIDs, särskilt gastrointestinal blödning och perforation som kan vara fatala (se 4.2).
Eftersom halveringstiden av NSAIDs är längre hos äldre bör doserna minskas (se 4.2).
Sår och perforation: gastrointesinal blödning, sår eller perforation, som kan vara fatala, har rapporterats för alla NSAIDs när som helst under behandlingen, med eller utan varningssymtom eller allvarliga gastrointestinala biverkningar i anamnesen.
En del epidemiologiska bevis tyder på att ketoprofen kan vara associerat med en hög risk för allvarliga gastrointestinala biverkningar jämfört med vissa andra NSAIDs, särskilt vid höga doser (se 4.2 och 4.3).
Risken för gastrointestinal blödning, sår och perforation ökar med ökande dos av NSAID hos patienter med ulcus i anamnesen, särskilt om detta komplicerats med blödning eller perforation (se 4.3), samt hos äldre. Dessa patienter bör inleda behandlingen med lägsta tillgängliga dos. Kombinationsterapi med skyddande preparat (t.ex. misoprostol eller protonpumpshämmare) bör övervägas hos dessa patienter och även för patienter som samtidigt behöver lågdos-acetylsalicylsyra eller andra läkemedel som kan öka risken för att få gastrointestinala biverkningar (se nedan och 4.5).
Patienter med anamnes på gastrointestinala biverkningar, särskilt äldre patienter, ska informeras om att vara uppmärksamma på ovanliga symtom från buken (framförallt gastrointestinala blödningar), särskilt i början av behandlingen och att om sådana uppträder ta kontakt med sjukvården.
Patienter som samtidigt får läkemedel vilka kan öka risken för sår eller blödning, såsom orala kortikosteroider, antikoagulantia som warfarin, selektiva serotoninåterupptagshämmare eller trombocytaggregationshämmande medel som acetylsalicylsyra, bör upplysas om att vara försiktiga (se 4.5).
Om gastrointesinal blödning eller sår inträffar hos patienter som får ketoprofen, ska behandlingen avbrytas.
NSAIDs bör ges med försiktighet
till patienter med gastrointestinala sjukdomar i anamnesen (ulcerös
kolit, Crohn’s sjukdom) eftersom dessa tillstånd kan förvärras (se
4.8).
Adekvat monitorering och rådgivning krävs för patienter med
hypertension och/eller mild till måttlig hjärtsvikt i anamnesen
eftersom vätskeretention och ödem har rapporterats i samband med
NSAID-behandling.
Kliniska prövningar och epidemiologiska data tyder på att användning av vissa NSAID (särskilt i höga doser och vid långtidsbehandling) kan medföra en liten ökad risk för arteriella och trombotiska händelser (till exempel hjärtinfarkt eller stroke). Tillgängliga data är otillräckliga för att utesluta en sådan risk för ketoprofen.
Patienter med okontrollerad hypertension, hjärtsvikt, etablerad ischemisk hjärtsjukdom, perifer arteriell sjukdom och/eller cerebrovaskulär sjukdom bör endast behandlas med ketoprofen efter noggrant övervägande. Liknande övervägande bör göras innan längre tids behandling av patienter med riskfaktorer för kardiovaskulära händelser (t ex hypertension, hyperlipidemi, diabetes mellitus, rökning) påbörjas.
Urinproduktion och njurfunktion skall övervakas noggrant hos
patienter med njur- eller leverfunktionsnedsättning, hos patienter
under behandling med diuretika, efter större kirurgiska ingrepp som
innefattat hypovolemi och särskilt hos äldre.
Under långtidsbehandling rekommenderas övervakning av blodstatus
och lever- och njur- funktion.
Allvarliga hudreaktioner, vissa fatala, inklusive exfoliativ dermatit, Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys har rapporterats i mycket sällsynta fall rapporterats i samband med användning av NSAIDs (se 4.8). Risken för patienterna att drabbas av dessa reaktioner verkar vara störst tidigt under behandlingen, i de flesta fall uppträder reaktionen under den första månaden av behandlingen. Ketoprofen ska sättas ut vid första tecken på hudutslag, slemhinneskada, eller annat tecken på hypersensitivitet.
I sällsynta fall kan allvarlig hud- och mjukdelsinfektioner ha sitt ursprung i vattkoppor. Än så länge kan NSAIDs bidragande roll i försämringen av dessa infektioner inte uteslutas. Därför rekommenderas det att undvika behandling med Siduro Retard vid vattkoppor.
Patienter med tidigare fotoallergiska eller fototoxiska reaktioner
bör övervakas noggrant.
Ketoprofen liksom andra NSAIDs kan maskera symptom på underliggande
infektionssjukdom.
Siduro Retard är en slow release-beredning. Därför är denna
behandling inte lämplig när snabb effekt krävs i början av
behandlingen.
Patienter med något av följande sällsynta, ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: fruktosintolerans, glukosgalaktosmalabsorption eller sukras-isomaltas-brist.
4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner
Vissa substanser eller terapeutiska klasser har potential att bidra till uppkomst av hyperkalemi: kaliumsalter, kaliumsparande diuretika, ACE-hämmare, icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAIDs), heparinpreparat (med låg molekylvikt eller icke-fraktionerade), cyklosporin och takrolimus och trimetoprim. Hyperkalemi kan bero på en kombination av faktorer. Risken är förhöjd vid kombinerad administrering av de ovan nämnda substanserna. Vid samtidig administrering av ketoprofen med följande produkter är noggrann övervakning av patientens kliniska tillstånd och laboratorievärden nödvändig.
Kombinationer som bör undvikas:
-
Övriga NSAIDs (inkluderande salicylater vid höga doser): ökad risk för gastrointestinala sår och blödning (på grund av additiva synergistiska effekter).
-
Antikoagulantia: NSAIDs kan förstärka effekten av antikoagulantia, som t.ex. warfarin (se 4.4). Om kombinationen ej kan undvikas, är noggrann klinisk observation och övervakning av laboratorievärden nödvändig.
-
Hepariner (parenteral tillförsel): ökad risk för blödning (beroende på hämning av trombocytfunktion och skada på gastroduodenalslemhinnan förorsakad av NSAIDs).
Om kombinationen ej kan undvikas, är noggrann klinisk observation (och övervakning av laboratorievärden för icke-fraktionerade hepariner) nödvändig. -
Litium (rapporterat för diklofenak, ketoprofen, indometacin, fenylbutazon, piroxikam): förhöjning av litiumnivåer i blodet, vilka kan uppnå toxiska nivåer, (via minskad renal utsöndring av litium).
Om nödvändigt skall litiumnivåerna i blodet övervakas noggrant och doseringen av litium justeras under kombinationsbehandlingen och efter utsättande av NSAID. -
Metotrexat (vid doser överstigande 15 mg/vecka):
Förhöjd hematotoxicitet av metotrexat (beroende på minskning av renalt clearance av metotrexat av anti-inflammatoriska medel i allmänhet och förskjutning av metotrexat från dess plasmaproteinbindningsställen av NSAIDs).
Metotrexat skall inte administreras mindre än 12 timmar före start eller 12 timmar efter avslutad behandling med ketoprofen. -
Tiklopidin: ökad risk för blödning (beroende på synergi av de hämmande effekterna på trombocytaggregation).
Om kombinationen inte kan undvikas, krävs noggrann klinisk observation och övervakning av laboratorievärden (inklusive blödningstid).
Kombinationer som kräver försiktighet:
-
NSAID kan minska effekten av diuretika och andra blodtryckssänkande läkemedel.
-
Kortikosteroider: ökad risk för gastrointestinala sår eller blödning (se 4.4).
-
ACE-hämmare och angiotensin II antagonister
Ökad risk för akut njursvikt, vanligen reversibel, finns för patienter med nedsatt njurfunktion (tex dehydrerad patient och/eller äldre patient) när behandling med ACE-hämmare eller angiotensin-II- antagonister ges samtidigt med NSAID, inklusive selektiva cyklooxygenas-2 hämmare. Kombinationen bör därför ges med försiktighet till patienter med nedsatt njurfunktion, speciellt äldre. Patienter bör vara tillräckligt hydrerade och kontroll av njurfunktionen bör övervägas efter påbörjad kombinationsbehandling och regelbundet under behandlingen (se avsnitt 4.4) -
Metotrexat i lågdoser (lägre än 15 mg/vecka): förhöjd hematotoxicitet av metotrexat (beroende på minskning av renalt clearance av metotrexat av anti-inflammatoriska ämnen i allmänhet och förskjutning av metotrexat från dess plasmaprotein-bindningsställen).
Veckovis uppföljning av blodstatus rekommenderas under de första veckorna av kombinerad behandling.
Noggrann observation är nödvändig vid nedsatt njurfunktion (även lindrig) och hos äldre personer. -
Pentoxifyllin: ökad risk för blödning.
Den kliniska observationen skall intensifieras och blödningstiden följas upp oftare. -
Zidovudin: risk för förhöjd toxicitet på röda blodkroppar (effekt på retikulocyterna), med debut av svår anemi 8 dagar efter start av NSAID-behandling. Fullständig blodstatus och retikulocytstatus rekommenderas 8 till 15 dagar efter start av NSAID-behandling.
Kombinationer som kan ges efter särskilt övervägande:
-
Beta-blockerare (genom extrapolering från rapporterad interaktion med indometacin): minskad antihypertensiv effekt (NSAIDs hämning av vasodilaterande prostaglandiner).
-
Cyklosporin, takrolimus: risk för additiva nefrotoxiska effekter, särskilt hos äldre personer.
-
Intrauterint inlägg: det föreligger en kontroversiell risk för minskad effekt av intrauterina inlägg.
-
Trombocytaggregationshämmare: ökad risk för gastrointestinal blödning (se 4.4).
-
Selektiva serotoninåterupptagshämmare, SSRI:
SSRI och NSAID medför var för sig en ökad blödningsrisk t ex från gastrointestinal kanalen. Denna risk ökar vid kombinationsbehandling. Mekanismen kan eventuellt sammanhänga med ett minskat upptag av serotonin i trombocyterna (se avsnitt 4.4).
4.6 Fertilitet, graviditet och amning
Graviditet
Hämning av prostaglandinsyntesen kan påverka graviditeten och / eller embryonal/ fosterutveckling på ett negativt sätt. Data från epidemiologiska studier tyder på en ökad risk för missfall, samt risk för hjärtmissbildning och gastroschisis efter intag av en prostaglandinsynteshämmare under tidig graviditet. Den absoluta risken för kardiovaskulär missbildning ökade från mindre än 1 % till cirka 1,5 %. Risken tros öka med högre dos samt med behandlingens längd. Hos djur har tillförsel av prostaglandinsynteshämmare visats leda till ökad förekomst av pre-och postimplantationsförluster samt embryo/fetal död. Ökad förekomst av flera missbildningar, inklusive kardiovaskulära, har dessutom rapporterats hos djur som exponerats för en prostaglandinsynteshämmare under den organbildande perioden. Under den första och andra trimestern av graviditeten skall Siduro Retard användas endast då det är absolut nödvändigt. Om Siduro Retard används av en kvinna som önskar bli gravid, eller tas under den första och andra trimestern av graviditeten bör dosen vara så låg och behandlingstiden så kort som möjligt.
Under tredje trimestern av graviditeten kan alla prostaglandinsynteshämmare utsätta
fostret för:
- Kardiopulmonell toxicitet (för tidig slutning av ductus arteriosus och pulmonell hypertension)
- Störd njurfunktion, som kan leda till njursvikt och därmed minskad mängd fostervatten.
Modern och fostret, vid graviditetens slut, för:
- Ökad blödningstid.
- Hämning av uteruskontraktioner, vilket kan leda till försenad / förlängd förlossning
Ovanstående medför att Siduro Retard är kontraindicerat under tredje trimestern av graviditeten.
Amning
Eftersom NSAIDs passerar över i bröstmjölk, skall av försiktighetsskäl, användning av dessa undvikas under amning.
4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
Patienter skall varnas för att det finns risk för yrsel, dåsighet och dimsyn.
4.8 Biverkningar
De vanligaste biverkningarna som observerats är gastrointestinala.
Organsystem |
Vanliga (≥1/100, <1/10) |
Mindre vanliga (≥1/1000, <1/100) |
Sällsynta (≥1/10000, <1/1000) |
Mycket sällsynta (<1/10000) |
Blodet och lymfsystemet |
|
|
|
Leukopeni, anemi, trombocytopeni, pancytopeni, agranolucytos, måttlig sänkning av hemoglobinnivåer |
Psykiska störningar |
|
Förändrad sinnesstämning |
|
|
Centrala och perifera nervsystemet |
|
Huvudvärk, yrsel, dåsighet, somnolens |
Parestesier, konvulsioner |
|
Ögon |
|
|
|
Dimsyn |
Öron och balansorgan |
|
Tinnitus |
|
|
Hjärtat |
|
|
Kronisk hjärtsvikt, hypertoni |
|
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum |
|
|
|
Astma, särskilt hos patienter med känd allergi mot acetylsalicylsyra och andra NSAIDs |
Magtarmkanalen |
Illamående, kräkningar, diarré, förstoppning, magsmärtor, gastrointestinala besvär, gastralgi |
|
Magsår, gastrointestinal blödning, tarmperforation |
|
Lever och gallvägar |
|
|
Förhöjning av transaminasnivåerna, hepatit |
|
Hud och subkutan vävnad |
|
Eruption, hudutslag, klåda |
Förvärrande av kronisk urtikaria, alopeci |
Bullösa eruptioner (Stevens-Johnson syndrom, Lyells syndrom), angioödem, toxisk epidermal nekrolys, erytema multiforme, fotosensitivitet, |
Njurar och urinvägar |
|
|
Anormala njurfunktionsvärden, akut njursvikt, interstitiell nefrit, nefrotisk syndrom |
Ödem (särskilt hos patienter med hypertoni), vätskeretention |
Allmänna symtom och/eller symtom vid administrerings-stället |
|
|
|
Anafylaktisk chock |
Gastrointestinala sår, perforation eller blödning kan ibland vara dödlig, särskilt hos äldre (se 4.4). Flatulens, melena, hematemes, ulcerös stomatit, förvärrande av kolit och Crohn’s sjukdom (se 4.4) har rapporterats efter administrering. Gastrit har observerats mindre frekvent.
Kliniska prövningar och epidemiologiska data tyder på att användning av vissa NSAID (särskilt i höga doser och vid långtidsbehandling) kan medföra en liten ökad risk för arteriella trombotiska händelser (till exempel hjärtinfarkt eller stroke, se 4.4).
I sällsynta fall förekommer allvarliga hud- och mjukdelsinfektioner i samband med vattkoppor.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).
Läkemedelsverket
Box 26
SE-751 03 Uppsala
4.9 Överdosering
Toxicitet: Begränsad erfarenhet av överdosering. Upp till 2,4 g till vuxna gav lindrig intoxikation, 700 mg till vuxen har dock utlöst psykotiska symtom.
Huvudsakliga tecken på överdos hos vuxna och yngre är huvudvärk, yrsel, dåsighet, illamående, kräkningar, diarré och buksmärtor. Vid allvarlig intoxikation har hypotension och andningsdepression och gastrointestinal blödning observerats.
Patienten skall omedelbart överföras till specialavdelning på sjukhus där symptomatisk behandling skall sättas in. På grund av produktens slow release-egenskaper, kommer ketoprofen fortsätta att absorberas upp till 16 timmar efter intag, vilket måste beaktas.
Ventrikeltömning eller intag av aktivt kol kan genomföras för att minska absorptionen av ketoprofen.
Det finns ingen specifik antidot.
5 Farmakologiska Egenskaper
5.1 Farmakodynamiska egenskaper
Farmakoterapeutisk grupp: Propionsyraderivat: ATC-kod: M01AE03
Ketoprofen är ett antiinflammatoriskt medel med icke-steroida egenskaper ur propiongruppen, härlett från arylkarboxylsyra.
Det har följande egenskaper:
-
analgetisk,
-
antipyretisk,
-
antiinflammatorisk,
-
hämmar trombocytfunktioner.
Alla dessa egenskaper beror på hämning av prostaglandinsyntesen genom hämning av cyclo-oxygenas.
5.2 Farmakokinetiska egenskaper
Siduro Retard depotkapslar är en pH-oberoende prolonged-release formulering av ketoprofen avsedd för dosering en gång dagligen.
Ketoprofen mikrogranulat fördelas successivt i tarmkanalen.
Absorption
Efter oral administrering, absorberas
ketoprofen nästan fullständigt från tarmkanalen men genomgår första
passage metabolism.
Maximal plasmakoncentration på ca 2,7 mikrogram/ml uppnås omkring 6
timmar efter administrering av en dos på 200 mg; signifikanta
nivåer påträffas efter 24 timmar. Produkten ackumuleras inte efter
upprepad administrering under behandlingens gång.
Absorptionsgraden påverkas inte
av samtidigt födointag.
Distribution
Siduro Retard depotkapslar ger ständig, jämn
frisättning med ketoprofen.
Ketoprofen är till 99% bundet
till plasmaproteiner.
Ketoprofen diffunderar in i synovialvätskan, där nivåer högre än
serumkoncentrationerna fortfarande påträffas mer än 4 timmar efter
oral administrering.
Substansen passerar placentabarriären.
Metabolism
Två processer är involverade i
biotransformationen av ketoprofen: en mycket begränsad process
(hydroxylering) och den till stor del övervägande (konjugering med
glukuronsyra).
Mindre än 1% av administrerad dos av ketoprofen återfinnes i
oförändrad form i urinen, medan glukuronidmetaboliten uppgår till
omkring 65 till 75%.
Utsöndring
Läkemedlet utsöndras som metaboliter
huvudsakligen med urinen. Utsöndringshastigheten är snabb, då 50%
av administrerad dos elimineras under de första 6 timmarna, oavsett
administreringssätt. Prolonged release-formen förändrar inte de
renala utsöndringsprocesserna.
Halveringstiden för den terminala eliminationsfasen är omkring 7
timmar.
Inom 5 dagar efter peroral administrering utsöndras 75 till 90% av
dosen via njurarna och
1 till 8% med feces.
Riskgrupper
Eliminationen av ketoprofen är reducerad och
halveringstiden förlängd hos äldre personer.
Halveringstiden hos patienter med nedsatt njurfunktion ökar med
svårighetsgraden av nedsättningen. (se 4.2 Dosering och
administreringssätt).
5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter
Under subkroniska och kroniska
studier, resulterade ketoprofen i bildning av lesioner och
ulceration i mag-tarmkanalen och renala lesioner hos flera
djurslag. Ketoprofen var negativ i flera mutagenicitetstester in
vitro och in vivo. Långtidsstudier på råtta och mus
visade inga tecken på carcinogen potential hos ketoprofen.
En dos på 6 mg/kg/dag eller mer, resulterade i försämrad implantation och fertilitet hos honråttor.
6 Farmaceutiska Uppgifter
6.1 Förteckning över hjälpämnen
Sackaros, majsstärkelse,
etylakrylat metylmetakrylatsampolymer ,
ammoniometakrylatsampolymer, trietylcitrat, kolloidal vattenfri
kiseldioxid, talk.
Kapselhölje 100 mg: titandioxid (E 171), gelatin.
6.2 Inkompatibiliteter
Ej relevant.
6.3 Hållbarhet
3 år.
6.4 Särskilda förvaringsanvisningar
Förvaras vid högst 30°C.
6.5 Förpackningstyp och innehåll
30, 100 depotkapslar i plastburk (polyeten).
6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering
Inga särskilda anvisningar.
7 Innehavare av Godkännande För Försäljning
Meda AB
Box 906
170 09 Solna
Nummer på godkännande för försäljning
100 mg: 19253
Datum för Första Godkännande/Förnyat Godkännande
Datum för det första godkännandet: 2003-04-17
Datum för den senaste förnyelsen: 2008-04-17
Datum för Översyn av Produktresumén
2016-02-22