Information för alternativet: Somatuline Autogel 120 Mg Injektionsvätska, Lösning, Förfylld Spruta, Somatuline Autogel 90 Mg Injektionsvätska, Lösning, Förfylld Spruta, Somatuline Autogel 60 Mg Injektionsvätska, Lösning, Förfylld Spruta, visa andra alternativ

Välj alternativ:

1. Somatuline Autogel 120 Mg Injektionsvätska, Lösning, Förfylld Spruta Somatuline Autogel 90 Mg Injektionsvätska, Lösning, Förfylld Spruta Somatuline Autogel 60 Mg Injektionsvätska, Lösning, Förfylld Spruta
2. Somatuline Autogel 120 Mg Injektionsvätska, Lösning, Förfylld Spruta Somatuline Autogel 60 Mg Injektionsvätska, Lösning, Förfylld Spruta Somatuline Autogel 90 Mg Injektionsvätska, Lösning, Förfylld Spruta Somatuline Autogel 60 Mg Injektionsvätska, Lösning, Förfylld Spruta Somatuline Autogel 120 Mg Injektionsvätska, Lösning, Förfylld Spruta Somatuline Autogel 60 Mg Injektionsvätska, Lösning, Förfylld Spruta Somatuline Autogel 120 Mg Injektionsvätska, Lösning, Förfylld Spruta Somatuline Autogel 60 Mg Injektionsvätska, Lösning, Förfylld Spruta Somatuline Autogel 120 Mg Injektionsvätska, Lösning, Förfylld Spruta Somatuline Autogel 60 Mg Injektionsvätska, Lösning, Förfylld Spruta Somatuline Autogel 90 Mg Injektionsvätska, Lösning, Förfylld Spruta Somatuline Autogel 120 Mg Injektionsvätska, Lösning, Förfylld Spruta Somatuline Autogel 90 Mg Injektionsvätska, Lösning, Förfylld Spruta Somatuline Autogel 120 Mg Injektionsvätska, Lösning, Förfylld Spruta Somatuline Autogel 60 Mg Injektionsvätska, Lösning, Förfylld Spruta Somatuline Autogel 120 Mg Injektionsvätska, Lösning, Förfylld Spruta Somatuline Autogel 90 Mg Injektionsvätska, Lösning, Förfylld Spruta

Produktresumé

Somatuline Autogel 60 mg injektionsvätska, lösning i förfylld spruta.

Somatuline Autogel 90 mg injektionsvätska, lösning i förfylld spruta.

Somatuline Autogel 120 mg injektionsvätska, lösning i förfylld spruta.

En förfylld spruta innehåller lanreotid 60 mg, 90 mg respektive 120 mg som lanreotidacetat.

Varje förfylld spruta innehåller en övermättad lösning av lanreotidacetat motsvarande 0,246 mg lanreotidbas/mg lösning, vilket säkerställer en injektionsdos innehållande 60 mg, 90 mg respektive 120 mg lanreotid.

En förfylld spruta innehåller 60 mg lanreotid (i ca 0,2 ml lösning)

En förfylld spruta innehåller 90 mg lanreotid (i ca 0,3 ml lösning)

En förfylld spruta innehåller 120 mg lanreotid (i ca 0,4 ml lösning)

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Injektionsvätska, lösning i förfylld spruta.

Vit till svagt gul halvfast beredning.

Somatuline Autogel är indicerat för:

Dosering

Akromegali och symtomatisk behandling av neuroendokrina tumörer

Den rekommenderade initiala dosen är 60-120 mg som ges var 28:e dag.

Exempelvis för patienter tidigare behandlade med Somatuline PR 30 mg med en dos var 14:e dag skall den initiala dosen av Somatuline Autogel vara 60 mg var 28:e dag och för patienter tidigare behandlade med Somatuline PR 30 mg med en dos var 10:e dag skall den initiala dosen Somatuline Autogel vara 90 mg var 28:e dag.Därefter bör dosen anpassas individuellt efter svaret från patienten (som bedöms av en minskning av symtom och/eller en minskning av GH och/eller IGF-I nivåer). Om det önskade svaret inte uppnås, kan dosen ökas.Om fullständig kontroll erhålls (baserat på GH nivåerna under 1 ng/ml, normaliserade IGF-I nivåer och/eller symtombortfall) kan dosen minskas.

Patienter som är väl kontrollerade med en somatostatinanalog kan behandlas med Somatuline Autogel 120 mg var 42:a till 56:e dag.

Uppföljning av symptom samt GH- och IGF-I-nivåer bör utföras som klinisk praxis.

Behandling av gastroenteropankreatiska neuroendokrina tumörer, av grad 1 och vissa tumörer av grad 2 (Ki67-värde upp till 10 %), med ursprungslokalisering i midgut, pankreas eller av okänt ursprung, undantaget primärtumör i hindgut, hos vuxna patienter med inoperabel, lokalt avancerad eller metastaserande sjukdom.

Den rekommenderade dosen är Somatuline Autogel 120 mg som administreras var 28:e dag. Behandlingen med Somatuline Autogel bör fortsätta så länge som det är nödvändigt för tumörkontroll.

Nedsatt njur-/leverfunktion

På grund av lanreotids breda terapeutiska intervall, behövs ingen dosreduktion för patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion (se avsnitt 5.2).

Äldre patienter

På grund av lanreotids breda terapeutiska intervall, behövs ingen dosreduktion för äldre patienter (se avsnitt 5.2).

Pediatrisk population

Somatuline Autogel rekommenderas inte till barn eller tonåringar, då erfarenhet av säkerhet och verkan saknas.

Administreringssätt

Somatuline Autogel skall injiceras av sjukvårdspersonal i den övre yttre kvadranten av skinkan (djup subkutan injektion). Till patienter, som behandlas för akromegali eller symtom i samband med NET och som får en konstant dos av Somatuline Autogel kan produkten ges, efter lämplig träning, antingen av patienten själv eller av en tränad person. Vid självinjektion ska injektionen ges i det övre yttre låret. Sjukvårdspersonal ska bestämma om patienten eller en tränad person ska administrera produkten. Oavsett injektionsställe ska huden inte nypas ihop och nålen ska sättas in snabbt med hela sin längd vinkelrät mot skinnet. Injektionsstället ska växla mellan den högra och vänstra sidan.

Överkänslighet mot somatostatin eller närbesläktade peptider eller något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Lanreotid kan reducera gallblåsans motilitet och leda till bildning av gallsten. Därför kan patienter periodvis behöva övervakas.

Farmakologiska undersökningar på djur och människa visar att lanreotid, liksom somatostatin och dess analoger inhiberar insulin- och glukagonsekretionen. Sålunda kan patienter som behandlas med lanreotid få hypoglykemi eller hyperglykemi. Blodsockernivån bör kontrolleras när lanreotidbehandlingen är påbörjad eller om dosen ändras och eventuell diabetesbehandling bör justeras därefter.

Viss minskning av sköldkörtelfunktionen har observerats vid lanreotidbehandling av akromegali-patienter, även om klinisk hypotyreos är sällsynt. Kontroll av sköldkörtenfunktionen rekommenderas om kliniskt relevant.

Lanreotid kan leda till minskad hjärtfrekvens utan att nödvändigtvis nå tröskeln för bradykardi hos patienter utan underliggande hjärtproblem. Sinusbradykardi kan uppstå hos patienter med hjärtsjukdom som är känd redan innan insättande av lanreotid. Försiktighet ska iakttas vid start av lanreotidbehandling av patienter med bradykardi (se avsnitt 4.5).

Graviditet

Djurstudier visade ingen evidens för att teratogena effekter kan associeras med lanreotid under organogenesis.

Data från ett begränsat antal gravida kvinnor, som har varit exponerade av lanreotid indikerar inga biverkningar av lanreotid för den gravida kvinnan eller för hälsan hos fostret/det nyfödda barnet. För närvarande finns inga relevanta epidemiologiska data tillgängliga.

Då resultat från djurstudier inte alltid är överförbara till människa, bör lanreotid endast ges till gravida kvinnor om absolut nödvändigt.

Amning

Det är inte känt om lanreotid passerar över till modersmjölk. Då många läkemedel passerar över till modersmjölk, skall försiktighet iakttas om lanreotid ges under amning.

Fertilitet

Nedsatt fertilitet observerades hos råtthonor på grund av inhibering av GH-utsöndring vid doser som översteg terapeutiska doser hos människa.

Somatuline Autogel har liten eller måttlig effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Inga studier om effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner har utförts. Yrsel har dock rapporterats för Somatuline Autogel (se avsnitt 4.8). Om en patient drabbas bör han/hon inte köra bil eller använda maskiner.

Biverkningar som rapporterats av patienter som lidit av akromegali och GEP-NET och som behandlats med lanreotid i kliniska studier finns listade under motsvarande kroppsorgansystem enligt följande klassificering: Mycket vanliga (≥1/10); Vanliga (≥1/100, <1/10); Mindre vanliga (≥1/1000, <1/100).

De vanligaste förväntade biverkningarna vid behandling med lanreotid är förknippade med mag/tarmkanalen (de vanligast rapporterade är diarré och magsmärtor, vanligtvis milda till moderata och övergående), gallstenssmärta (ofta asymtomatiskt) och reaktion på injektionsstället (smärta, knuta och förhårdnad).

Biverkningsprofilen är liknande för alla indikationer:

Organsystemklass	Mycket vanliga (≥1/10)	Vanliga (≥1/100 to <1/10)	Mindre vanliga (≥1/1,000 to <1/100)	Erfarenheter av patientsäkerhet efter marknadsföring (okänd frekvens)
Metabolism och nutrition		Hypoglykemi, minskad aptit **, hyperglykemi, diabetes mellitus
Psykiska störningar			Insomnia*
Centrala och perifera nervsystemet		Yrsel, huvudvärk, letargi**
Hjärtat		Sinusbradykardi*
Blodkärl			Flusher*
Magtarmkanalen	Diarré, lös avföring*, buksmärta	Illamående, kräkningar, förstoppning, gasbildning, bukspänning, obehagskänsla i buken, dyspepsi, steatorré	Missfärgad avföring*	Pankreatit
Lever och gallvägar	Gallstenssmärta	Gallgångsdilatation*
Muskuloskeletala systemet och bindväv		Muskuloskeletal smärta **, myalgi **
Hud och subkutan vävnad		Alopeci, hypotrikos*
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället		Asteni, trötthet, reaktion på injektionsstället (smärta, svullnad, förhårdnad, knöl, klåda)
Undersökningar		Ökat ALAT*, onormal ASAT*, onormal ALAT*, ökat bilirubin i blod*, ökad glukos i blod*, ökad glykosyl- haemoglobin*, viktminskning, minskning av pankreasenzymer**	Ökat ASAT*, ökad alkalin-fosfatas i blodet*, onormal bilirubin i blodet*, minskat natrium i blodet*
Immunsystemet				Allergiska reaktioner (inklusive angioödem, anafylaxi, överkänslighet)

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
www.lakemedelsverket.se

Vid akut överdosering ges symtomatisk behandling.

Farmakoterapeutisk grupp: Tillväxthormonhämmare

ATC-kod: H01CB03

Lanreotid är en oktapeptidanalog till naturligt somatostatin. Liksom somatostatin hämmar lanreotid ett flertal endokrina, neuroendokrina, exokrina och parakrina funktioner. Lanreotid har hög affinitet till de humana somatostatinreceptorerna (SSTR) 2och 5 och minskad bindningsaffinitet för humana SSTR 1, 3 och 4. Aktiviteten vid humana SSTR 2 och 5 anses vara den primära mekanismen för hämning av tillväxthormon.

Lanreotid har liksom somatostatin en allmän exokrin antisekretorisk verkan. Det hämmar den basala utsöndringen av motilin, matsmältningshämmande peptid och pankreaspolypeptid men har ingen signifikant effekt på fastande sekretin eller gastrinutsöndring. Utöver detta minskar den även plasmanivåerna av kromogranin A och 5-HIAA (5-hydroxiindolättiksyra) i urinen hos GEP-NET patienter med förhöjda nivåer av dessa tumörmarkörer. Lanreotid hämmar markant måltidsinducerad ökning av övre tarmkäxets arteriella blodflöde och det portala venösa blodflödet. Lanreotid reducerar signifikant prostaglandin E1-stimulerad tarmsekretion av vatten, natrium, kalium och klorid. Lanreotid reducerar prolaktinnivåerna hos långtidsbehandlade patienter med akromegali.

I en öppen studie administrerades Somatuline Autogel 120 mg var 28:e dag under 48 veckor till 90 stycken tidigare obehandlade akromegalipatienter som diagnostiserats med hypofysemakroadenom. Patienter som förväntades kräva kirurgi eller strålbehandling av hypofysen under studieperioden exkluderades ur studien. Vid vecka 48 var tillväxthormonnivåerna lägre än 2,5 ug/l i 77,8 % av patienterna, och IGF-1 nivåerna normaliserades hos 50 % av patienterna. Normaliserade IGF-1 nivåer i kombination med tillväxthormonnivåer under 2,5 mg/l observerades hos 43,5 % av patienterna. Den genomsnittliga procentuella minskningen av tumörens volym var 26,8 % (95 % CI: 22,3; 31,3). Hos 10 % av patienterna observerades en tillväxt av tumören, utan tydlig koppling till lanreotids effekt på IGF-1 och/eller GH.

I en randomiserad, dubbelblind, multicenter, placebokontrollerad fas III-studie av Somatuline Autogel som pågick under en 96-veckorsperiod, undersöktes den antiproliferativa effekten av lanreotid hos patienter med gastroenteropankreatiska neuroendokrina tumörer.

Patienterna randomiserades i förhållandet 1:1 för att antingen få Somatuline Autogel 120 mg var 28:e dag (n=101) eller placebo (n=103). Randomiseringen stratifierades för tidigare behandling vid studiens start och om patienten progredierat eller ej vid baslinjen mätt med RECIST 1.0 (Response Evaluation Criteria in Solid Tumors) under en 3-6 månaders screening fas.

Patienterna hade metastaserad och/eller lokalt avancerad inoperabel sjukdom med histologiskt bekräftad väl eller måttligt differentierad tumör främst lokaliserad i pankreas (44,6% patienter), midgut (35,8%), hindgut (6,9%) eller med annan/okänd primär lokalisering (12,7%).

69% av patienterna med GEP-NET hade tumörgrad 1 (G1), som antingen definieras av ett proliferationsindex Ki67 ≤ 2% (50,5% av den totala patientpopulationen) eller ett mitotiskt index <2 mitoser/10 HPF (18,5% av totala patientpopulationen) och 30% av patienterna med GEP-NET hade tumörer i det lägre intervallet av grad 2 (G2) (definieras av en Ki67-värde> 2% - ≤ 10%). För 1 % av patienterna fanns ingen information om grad. Studien exkluderade patienter med GEP-NET G2 med högre cellulär proliferationsvärde (Ki 67> 10% - ≤ 20%) och GEP neuroendokrina carcinom G3 (Ki 67 index> 20%).

Sammantaget hade 52,5 % av patienterna en tumörbörda i levern ≤10%, 14,5% hade en tumörbörda i levern >10 och ≤ 25% och 33% hade en tumörbörda i levern >25%.

Den primära endpointen var progressionsfri överlevnad (PFS), mätt som tid till antingen sjukdomsprogression med RECIST 1.0 eller död inom 96 veckor efter första administreringen. PFS- analysen gjordes med en oberoende central röntgenutvärdering för bedömning av progression.

Table 1: Effektivitetsresultat från fas III-studien