Information för alternativet: Syntocinon 8,3 Mikrogram/Ml Koncentrat Till Injektions-/Infusionsvätska, Lösning, visar 2 alternativ

Välj alternativ:

1. Syntocinon 8,3 Mikrogram/Ml Koncentrat Till Injektions-/Infusionsvätska, Lösning
2. Syntocinon 6,7 Mikrogram/Dos Nässpray, Lösning
3. Syntocinon 8,3 Mikrogram/Ml Koncentrat Till Injektions-/Infusionsvätska, Lösning Syntocinon 8,3 Mikrogram/Ml Koncentrat Till Injektions-/Infusionsvätska, Lösning

Produktresumé

Syntocinon 8,3 mikrogram/ml koncentrat till injektions- och infusionsvätska, lösning

1 ml injektionsvätska innehåller 8,3 mikrogram syntetiskt oxytocin

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Koncentrat till injektions- och infusionsvätska, lösning

Klar, färglös lösning

Inledning av förlossning vid överburenhet, för tidig vattenavgång, eklampsi, preeklampsi, intrauterin fosterdöd. Primär och sekundär värksvaghet. Abortinduktion och vid spontan abort i tidig fas av graviditeten, för att underlätta utrymningen av uterus och påskynda efterförloppet. I placentarskiftet (t ex placentar­blödningar, subinvolutio uteri).

Inledning av förlossning: Intravenös droppinfusion har den stora fördelen, att värkarbetet kan kontrolleras kontinuerligt, så att den minsta nödvändiga dosen av Syntocinon kommer till användning. För inledning av förlossning och vid värksvaghet ges intravenöst dropp med 0,2 ml Syntocinon 8,3 mikrogram/ml per 100 ml 5,5%-ig glukoslösning eller fysiologisk koksaltlösning. Initial dropphastighet: 2-8 droppar/min (0,1-0,4 ml/minut.). Under noggrann kontroll av värkfrekvensen, värkarnas längd och fosterljuden ökas infusionshastigheten med minst 20 minuters intervall (maximal infusionshastighet 40 droppar/minut = 2 ml/minut) tills uterus reagerar på önskat sätt. Oxytocininfusionen bör avbrytas genast om uterin hyperaktivitet eller fosterpåverkan inträffar. Inträffar ej regelbundna värkar efter infusion av totalt 8,3 mikrogram Syntocinon, bör försöket att inleda förlossning avbrytas och eventuellt upprepas påföljande dag.

Syntocinon fördrages väl av vävnaderna, varför en eventuell extravasal infusion är ofarlig.

Vid abort (vakuumexeres): 1,0 ml Syntocinon 8,3 mikrogram/ml som intravenös infusion (1,0 ml spädd i fysiologisk koksaltlösning och administrerad som en intravenös droppinfusion eller helst via en infusionspump med variabel dropptakt under 5 minuter).

6 ml Syntocinon 8,3 mikrogram/ml i 500 ml 5,5%-ig glukoslösning infunderas intravenöst under utrymningen, med början när cervix dilaterats till Hegar nr 8. Under operationen tillämpas maximal infusionshastighet, d.v.s. ca 15 ml/minut. Efter operationens avslutande reduceras dropphastigheten till ca 120 droppar/minut. Denna dropptakt bibehålles tills hela mängden infunderats. Om smärtsamma uteruskontraktioner uppstår, bör dropptakten minskas eller infusionen tillfälligt avbrytas.
I placentarskiftet (t ex vid placentarblödning, subinvolutio uteri) kan Syntocinon ges intramuskulärt eller intravenöst (0,6-2,0 ml Syntocinon 8,3 mikrogram/ml). 1,0 ml Syntocinon 8,3 mikrogram/ml som intravenös infusion (1,0 ml spädd i fysiologisk koksaltlösning och administrerad som en intravenös droppinfusion eller helst via en infusionspump med variabel dropptakt under 5 minuter).
Vid kejsarsnitt: 1,0 ml Syntocinon 8,3 mikrogram/ml som intravenös infusion (1,0 ml spädd i fysiologisk koksaltlösning och administrerad som en intravenös droppinfusion eller helst via en infusionspump med variabel dropptakt under 5 minuter) efter barnets födelse.

Patienter med nedsatt lever- och njurfunktion kan behöva dosreduktion eller längre dosintervall (se även avsnitt 5.2).

Överkänslighet mot det aktiva innehållsämnet eller mot något hjälpämne.

Mekaniska hinder vid förlossning (t ex disproportion mellan huvud och bäcken, lägesanomalier), hypertona värkar.

Vid tidigare kejsarsnitt eller annat kirurgiskt ingrepp på uterus.

Inledning av förlossning med oxytocin bör endast ske när så är strikt medicinskt indicerat och då på sjukhus och under sakkunnig medicinsk ledning.

Syntocinon skall inte ges under längre tid till patienter med oxytocinresistent värksvaghet, allvarlig preeklamptisk toxemi eller allvarlig kardiovaskulär sjukdom.

Syntocinon skall inte ges som en intravenös bolus injektion eftersom det kan orsaka en kortvarig hypotension åtföljt av rodnad och reflextakykardi.

För att undvika signifikanta förändringar i blodtryck och hjärtfrekvens skall Syntocinon ges med försiktighet till patienter som har predisposition för myokardiell ischemi beroende på en bakomliggande kardiovaskulär sjukdom (såsom hypertrofisk kardiomyopati, klaffsjukdom och/eller ischemisk hjärtsjukdom inkluderande kranskärlssjukdom).

Syntocinon skall ges med försiktighet till patienter med känt förlängt QT syndrom eller relaterade symtom och till patienter som tar läkemedel med känd effekt att förlänga QT-tiden.

Syntocinon (oxytocin) som ges för inledning och stimulering av förlossning får endast administreras som intravenös droppinfusion.

För höga doser kan ge upphov till följande komplikationer: fosterpåverkan (fosterbradykardi, mekoniumfärgat fostervatten, fosterasfyxi), hyperton uterus, tetaniska uteruskontraktioner, uterusruptur. Noggrann kontroll är viktig (fosterljud, om möjligt tokometri, kontroll av värkarbetet, blodtryck) så att dosering kan anpassas till individuell respons. Hos patienter med kardiovaskulär sjukdom bör infusionsvolymen hållas låg genom användning av en mera koncentrerad lösning.

När värkarbete inducerats med läkemedel som ger ökad livmodertonus, kan i sällsynta fall ge ökad risk för Disseminerad intravaskulär koagulation (DIC) efter förlossning. Risken är kopplad till framkallande av värkar i sig, och inte till någon substans. Denna risk ökar särskilt om kvinnan har ytterligare riskfaktorer för DIC såsom ålder över 35 år, komplikationer (graviditetsdiabetes, hypertoni, hypothyreos) under graviditet och en gestationsålder över 40 fullgångna graviditetsveckor. Risken kan dessutom öka ytterligare hos dessa kvinnor i samband med igångsättande av förlossningsarbete (avsnitt 4.8). Hos dessa kvinnor ska därför försiktighet iakttagas vid användandet av oxytocin eller alternativa läkemedel. Behandlande läkare skall vara uppmärksam på tecken på DIC. Kvinnor med ovanstående riskfaktorer ska genomgå utredning med avseende på fibrinolys omedelbart efter förlossningen.

Eftersom oxytocin har en lätt antidiuretisk effekt, kan långvarig intravenös administrering med höga doser och stora volymer vätska (t ex vid spontan eller inducerad abort och behandling av postpartumblödningar) orsaka vattenintoxikation med hyponatremi. Den antidiuretiska effekten tillsammans med administreing av intravenös vätska kan orsaka hypervolemi med en hemodynamisk form av akut lungödem utan hyponatremi

Syntocinon parenteralt får icke ges samtidigt med nässpray.

Prostaglandiner kan potentiera livmodersammandragande effekten av oxytocin och vice versa. Mycket noggrann övervakning fordras därför vid samtidig administration av dessa två läkemedel.

Vissa anestetika för inhalation, cyklopropan eller halotan, kan förstärka den hypotensiva effekten hos oxytocin och minska dess typiska oxytocin-effekter. Samtidig användning av dessa har också rapporterats orsaka störningar i hjärtrytmen.

Oxytocin skall ges med försiktighet till patienter som tar läkemedel med känd effekt att förlänga QT-tiden.

När oxytocin ges under eller efter caudalblocksanestesi kan oxytocin förstärka pressoreffekten hos sympatomimetiska vasokonstriktiva medel.

Graviditet

Prekliniska reproduktionsstudier med oxytocin saknas, men baserat på lång erfarenhet, produktens kemiska struktur och farmakologiska egenskaper anses det inte föreligga någon risk för fosterskador vid rekommenderad användning. Oxytocin är kontraindicerat vid graviditet förutom då det används på strikt medicinsk indikation såsom vid inledning eller förstärkning av värkarbetet eller vid spontan eller inducerad abort.

Amning

Små mängder av oxytocin kan återfinnas i modersmjölk. Oxytocin förväntas emellertid ej ha någon skadlig effekt på barnet eftersom oxytocin snabbt inaktiveras då det passerat över i barnets mag- tarmkanal.

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner är inte studerade, men eftersom oxytocin pådriver förlossningsarbetet bör patienten inte köra bil eller handha maskiner under behandling med Syntocinon.

Frekvensindelning: mycket vanliga (>1/10); vanliga (>1/100, <1/10); mindre vanliga (>1/1000, <1/100); sällsynta (>1/10 000, <1/1000); mycket sällsynta (<1/10 000).

Immunsystemet

Sällsynta: Anafylaktoida reaktioner tillsammans med t ex hypotension, andnöd och chock.

Metabolism och nutrition

Mindre vanliga: Antidiuretisk effekt vilket kan orsaka vatten-intoxikation med huvudvärk och illamående.

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga: Huvudvärk

Hjärtat

Vanliga: Takykardi, bradykardi

Sällsynta: Hjärtarytmier

Mag- tarmkanalen

Vanliga: Illamående, kräkningar.

Hud och subkutan vävnad

Sällsynta: Hudrodnad, urtikaria.

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Sällsynta: Larynxödem

Långvarig användning eller snabb infusion kan förorsaka biverkningar.

En ökad risk för Disseminerad intravaskulär koagulation (DIC) efter förlossning har beskrivits hos patienter vars värkarbete inducerats med läkemedel, inklusive oxytocin (se 4.4). Frekvensen för denna biverkning verkar dock vara sällsynt (<1 av 1000 värkarbeten).

Snabb intravenös bolusinjektion av oxytocin i doser överstigande 3,34 mikrogram kan resultera i akut kortvarig hypotension tillsammans med rodnad och reflextakykardi (se 4.4).

Sådana snabba hemodynamiska förändringar kan resultera i myokardiell ischemi, speciellt hos patienter med bakomliggande kardiovaskulär sjukdom.

Överdosering kan ge upphov till följande komplikationer: fosterpåverkan (fosterbradykardi, mekoniumfärgat fostervatten, fosterasfyxi), hyperton uterus, tetaniska uteruskontraktioner, uterusruptur, vattenintoxikation.

Toxicitet: 2-3 resp. 10 IE i.m. till nyfödda samt 8 IE nasalt till ½ - 1½-åringar gav inga symtom. Infusion av 80 IE i isoton glukos under 35 tim, infusion av 488 IE under 40 timmar och infusion av 800 IE under 60 timmar till vuxna gav allvarlig intoxikation.

(1 IE motsvarar 1,67 mikrogram).

Symtom: Antidiuretisk effekt – risk för vattenintoxikation (hyponatremi, hypoosmolalitet, hjärnödem). Kärlspasm, hypertension.

Behandling: Vätskeretention, observation. Vid vattenintoxikation diuretika, förslagsvis mannitol eller furosemid och tillförsel av natrium, ev hjärnödemterapi. Övrig symtomatisk behandling.

Farmakoterapeutisk grupp: Hypofysbaklobens hormoner, ATC-kod H01BB02

Oxytocin stimulerar värkarbetet vid förlossning (frekvens och styrka), påskyndar den postpartala uterusinvolutionen och drar samman de myoepiteliala cellerna i mjölkkörteln, varigenom tömningsprocessen underlättas. Då Syntocinon är helsyntetiskt, är det fritt från vasopressin och ger därför icke blodtrycksstegring i de doser som här rekommenderas, varför det kan användas vid preeklampsi.

Vid intravenös infusion inträder effekten gradvis och steady-state uppnås vanligen efter 20-40 minuter.

Efter intravenös eller intramuskulär injektion verkar Syntocinon snabbt; efter ca 1 minut vid i.v. injektion och efter 2-4 minuter vid i.m. injektion. Effekten kvarstår 30-60 minuter efter intramuskulär injektion och förmodligen något kortare tid efter intravenös injektion.

Distribution

Vid steady-state är distributionsvolymen ca 170 ml/kg hos män.

Plasmaproteinbindningen är låg.

Metabolism

Enzymet oxytocinas, en glucoproteinamidopeptidas, bildas under graviditeten. Enzymet förekommer i plasma och kan bryta ner oxytocin. Den enzymatiska aktiviteten ökar gradvis fram till förlossningen, då den ökar kraftigt för att sedan avta efter förlossningen. Den enzymatiska aktiviteten är också hög i placenta och livmodervävnad under denna period. Det sker ingen eller endast liten nedbrytning av oxytocin i plasma hos män eller icke-gravida kvinnor.

Elimination

Halveringstiden är kort, 3-20minuter. Oxytocin utsöndras huvudsakligen via lever och njurar. Metaboliskt clearance uppgår till ca 20 ml/kg/minut hos både män och gravida kvinnor. Mindre än 1 % av given dos utsöndras oförändrat i urinen.

Det har inte utvärderats på vilket sätt oxytocins farmakokinetik påverkas vid nedsatt njur- eller leverfunktion. Eftersom det indirekt har visats att njure och lever bidrar substantiellt till utsöndringen av oxytocin, kan nedsatt njur- eller leverfunktion förväntas ha signifikant effekt på oxytocins farmakokinetik.

Det finns ingen preklinisk information som bedöms vara av betydelse för den kliniska säkerheten utöver den information som ges i andra delar av produktresumén.

Natriumacetat trihydrat, klorobutanolhemihydrat, etanol, koncentrerad ättikssyra och vatten för injektionsvätskor.

För blandning som tillsats till infusionsvätska se 6.6.

3 år.

Syntocinon injektionsvätska är hållbar vid högst 25 °C i upp till 3 månader. Efter utspädning till infusionsvätska är Syntocinon injektionsvätska hållbar under minst 12 timmar vid högst

25 °C.

Förvaras i kylskåp (2 °C – 8 °C).

Syntocinon injektionsvätska kan förvaras vid högst 25 °C i upp till 3 månader.

Injektionsvätska 8,3 mikrogram/ml
Ampuller 10×1 ml (ofärgat borosilikatglas, typ I)

Syntocinon injektionsvätska 8,3 mikrogram/ml kan användas som tillsats till infusionsvätskor. Lämplig baslösning är fysiologisk koksaltlösning eller 5,5%-ig glukoslösning. Lämplig koncentration är 1,7 mikrogram per 100 ml infusionsvätska.

Sigma-Tau Industrie Farmaceutiche Riunite S.p.A.

Viale Shakespeare, 47

00144 Rom

Italien

6682

1963-02-02 / 2010-11-30

2015-05-26