Tiparol
Produktresumé
1Läkemedlets Namn
Tiparol 50 mg hård kapsel
Tiparol 50 mg brustablett
2Kvalitativ och Kvantitativ Sammansättning
En kapsel innehåller 50 mg tramadolhydroklorid.
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1
En brustablett innehåller 50 mg tramadolhydroklorid.
Hjälpämnen med känd effekt: natrium 172 mg,laktosmonohydrat 75 mg och aspartam 10 mg.
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1
3Läkemedelsform
Hård kapsel
Brustablett
4Kliniska Uppgifter
.4.1Terapeutiska indikationer
Måttlig till svår akut och kronisk smärta.
.4.2Dosering och administreringssätt
Dosering
Pediatrisk population
Tiparol rekommenderas inte till barn under 12 år.
Dosen ska anpassas beroende på smärtintensitet och individuell känslighet. Generellt ska den lägsta effektiva dosen av analgetika användas.
Vuxna och barn över 12 år:
Kapslar 50 mg: 1 kapsel 3 gånger dagligen. Kan vid behov ökas till 2 kapslar 4 gånger dagligen. Vid akuta smärttillstånd rekommenderas en begynnelsedos på 100 mg (2 kapslar). Vid kronisk smärta rekommenderas en begynnelsedos på 50 mg (1 kapsel). Kapslarna bör sväljas hela.
Brustabletter 50 mg: 1 brustablett 3 gånger dagligen. Kan vid behov ökas till 2 brustabletter
4 gånger
dagligen. Vid akuta smärttillstånd rekommenderas en begynnelsedos
på 100 mg
(2 brustabletter). Vid kronisk smärta rekommenderas en
begynnelsedos på 50 mg
(1 brustablett). Brustabletterna löses i vatten före
intag.
Dagsdoser om 400mg av den aktiva substansen bör inte överskridas annat än under speciella kliniska omständigheter.
Tiparol får under inga förhållanden användas under längre tid än absolut nödvändigt. Om det mot bakgrund av sjukdomens art och svårighetsgrad är nödvändigt med långtidsbehandling ska noggrann och regelbunden övervakning ske (vid behov med avbrott i behandlingen) för att fastställa huruvida och i vilken omfattning ytterligare behandling krävs.
Äldre patienter
Dosjustering för patienter med normal lever- och njurfunktion som är under 75 år är vanligtvis inte nödvändig. Eliminationen för tramadol kan bli förlängd hos patienter över 75 år. I dessa fall bör dosintervallet förlängas individuellt.
Njurinsufficiens/dialysbehandling och leverinsufficiens
Hos patienter med njur- och/eller leverinsufficiens är eliminationen av tramadol fördröjd. I dessa fall kan dosintervallet behöva förlängas beroende på patientens behov. Tiparol rekommenderas inte vid gravt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance <5 ml/min) eller levercirros då eliminationen av tramadol och dess aktiva huvudmetabolit förlängs.
Administreringssätt
Tiparol kan tas oberoende av måltider.
.4.3Kontraindikationer
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1. I samband med akut förgiftning av alkohol, hypnotika, analgetika, opioider eller psykofarmaka. Pågående behandling med MAO-hämmare och under 2 veckor efter MAO-hämmarens utsättande.
Tiparol får inte användas vid narkotikaavvänjning.
.4.4Varningar och försiktighet
Särskild försiktighet iakttas vid skallskador, förhöjtintrakraniellt tryck, nedsatt lever- och njurfunktion, chocktillstånd, nedsatt medvetandegrad utan känd orsak, vid svår andningsdepression samt vid behandling av opioidberoende eller opiatkänsliga patienter.
Konvulsioner har rapporterats hos patienter som behandlas med tramadol i rekommenderade doser (se 4.8 Biverkningar). Risken kan öka om tramadoldosen överskrider den högsta rekommenderade dygnsdosen (400 mg). Dessutom kan tramadol öka risken för kramper hos patienter, som tar andra läkemedel avsedda att sänka kramptröskeln (se 4.5 Interaktioner). Patienter med epilepsi eller patienter med krampbenägenhet ska endast i undantagsfall behandlas med Tiparol.
Försiktighet bör iakttas vid förskrivning under längre tid. Tramadol har beroendeframkallande egenskaper. Vid långvarig användning kan tolerans, psykiskt och fysiskt beroende utvecklas.
Vid terapeutiska doser har abstinenssymtom rapporterats med en frekvens på 1 av 8000 (se sektion 4.8). Fall av beroende och missbruk har rapporterats. Det kliniska behovet av fortsatt analgetikabehandling ska därför omprövas regelbundet.
Hos patienter med tendenser till drogmissbruk eller -beroende ska behandling endast ske under kortare perioder och under noggrann medicinsk övervakning.
Tiparol är inte lämpligt som ersättningsmedel vid opioidberoende och kan inte undertrycka abstinenssymtom av morfin.
Behandlingen kan leda till ökad kariesrisk som följd av muntorrhet. Patienten bör därför instrueras om god munhygien.
Brustabletterna innehåller aspartam som metaboliseras till fenylalanin, vilket kan vara skadligt för personer med fenylketonuri.
Brustabletterna innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukosgalaktosmalabsorption.
Brustabletterna innehåller 172 mg natrium per dos, vilket motsvarar 8,8 % av maximalt dagligt intag rekommenderat av WHO.
Den maximala dygnsdosen (8 tabletter) motsvarar 71 % av maximalt dagligt intag rekommenderat av WHO.
Tiparol brustabletter har högt saltinnehåll. Detta bör särskilt beaktas för patienter som ordineras saltfattig kost.
.4.5Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner
Tiparol ska inte kombineras med MAO-hämmare pga risk för krampanfall och serotoninergt syndrom (se 4.3 kontraindikationer).
Samtidig administrering av Tiparol och andra centralt dämpande läkemedel eller alkohol kan potentiera effekterna på centrala nervsystemet. Om rekommenderade doser väsentligen överskrids och andra centraldämpande läkemedel administreras samtidigt finns risk för andningsdepression.
Resultaten från farmakokinetiska studier har hittills visat, att samtidig eller tidigare administrering av cimetidin (enzymhämmare) sannolikt inte ger upphov till kliniskt relevanta interaktioner. Samtidig eller tidigare administrering av karbamazepin (enzyminducerare) kan reducera den smärtlindrande effekten och korta ned durationstiden.
Tiparol bör inte kombineras med preparat som uppvisar blandad agonist/antagonistprofil (t ex buprenorfin, nalbufin, pentazocin) eftersom tramadols smärtlindrande effekt teoretiskt kan reduceras i sådana fall.
Tramadol kan inducera och öka risken för kramper vid samtidig administrering av psykofarmaka t ex selektiva serotoninåterupptagshämmare och tricykliska antidepressiva läkemedel samt andra kramptröskelsänkande läkemedel.
I enstaka fall har serotoninergt syndrom rapporterats vid terapeutisk användning av tramadol i kombination med andra serotoninerga läkemedel, t ex selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI). Tecken på serotoninergt syndrom kan vara konfusion, agitation, feber, svettningar, ataxi, hyperreflexi, myokloni och diarré. Utsättning av de serotoninerga läkemedlen ger vanligtvis snabb förbättring. Art och svårighetsgrad av symtomen avgör om läkemedelsbehandling behövs.
Försiktighet bör iakttagas vid samtidig behandling med tramadol och kumarinderivat (t ex warfarin) pga. rapporter om förhöjt INR och hudblödningar hos vissa patienter.
Ondansetron motverkar den analgetiska effekten av tramadol med ökat dosbehov som resultat. Detta skulle möjligen kunna bero på ondansetron hämmar bildningen av den aktiva metaboliten O-desmetyltramadol.
Läkemedel som inhiberar enzymet CYP3A4, såsom ketokonazol och erytromycin, skulle kunna hämma metabolismen av tramadol (N-demetylering) och eventuellt också av metaboliten M1 (N-demetylering). Den kliniska effekten av en dylik interaktion är ej studerad.
Tramadol kan inducera kramper och öka potentialen för att selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI) tricykliska antidepressiva medel och andra kramptröskelsänkande medel (t.ex. bupropion, mirtazapin, tetrahydrocannabinol) orsakar kramper.
Serotonergt syndrom har rapporterats vid behandling med tramadol i kombination med serotonerga läkemedel såsom selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), seretonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI), MAO-hämmare (se avsnitt 4.3), tricykliska antidepressiva och mirtazapine. Tecken på serotonergt syndrom kan vara:
• Spontan klonus.
• Inducerbar eller okulär klonus med agitation eller diafores.
• Tremor och hyperreflexi.
• Hypertoni, kroppstemperatur > 38°C och inducerbar eller okulär klonus.
Utsättande av serotonergt läkemedel leder vanligtvis till snabb förbättring. Behandling beror på typ och svårighetsgrad av symtomen.
.4.6Graviditet och amning
Graviditet: Tramadol passerar placenta. Klinisk erfarenhet av behandling av gravida kvinnor är begränsad. Mot denna bakgrund ska Tiparol inte användas av gravida kvinnor. Djurförsök med tramadol visade vid mycket höga doser inverkan på organens utveckling, benbildning och dödlighet hos nyfödda. Inga teratogena effekter har påvisats.
Tramadol administrerat före eller under förlossning påverkar inte livmoderns samman-dragningsförmåga. Tramadol kan dock ge upphov till förändringar i andningsfrekvensen hos nyfödda, men detta är vanligen inte kliniskt relevant.
Amning: Ungefär 0,1% av tramadoldosen passerar över i modersmjölk och risk för påverkan på barnet förligger även med terapeutiska doser. Tiparol rekommenderas inte för användning under amning, men efter enstaka dos behöver amningen vanligtvis inte avbrytas.
.4.7Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
Även vid normal dosering kan Tiparol försämra reaktionsförmågan. Detta bör beaktas vid till exempel bilkörning och handhavande av maskiner. Detta gäller i synnerhet i kombination med andra psykotropa droger.
.4.8Biverkningar
I nedanstående tabell är biverkningarna listade efter klassificering och frekvens (Vanliga (³1/100, <1/10); Mindre vanliga (³1/1 000, <1/100); Sällsynta (³1/10 000,<1/1 000); ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)).
|
Organsystem |
Biverkningar |
|
Hjärtat |
|
|
Mindre vanliga |
Takykardi, postural hypotension eller kardiovaskulär kollaps. |
|
Sällsynta |
Hypertension, bradykardi. |
|
Centrala och perifera nervsystemet |
|
|
Vanliga |
Yrsel, huvudvärk, dåsighet. |
|
Sällsynta |
Krampanfall, parestesier, tremor, syncope. |
|
Ögon |
|
|
Sällsynta |
Dimsyn. |
|
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum |
|
|
Sällsynta |
Försämring av astma har rapporterats, men orsakssamband har inte faställts. |
|
Magtarmkanalen |
|
|
Vanlig |
Muntorrhet, illamående, kräkningar, förstoppning. |
|
Mindre vanlig |
Kväljningar, gastrointestinal irritation (tryckkänsla i magen, uppsvälldhet), diarré. |
|
Njurar och urinvägar |
|
|
Sällsynt |
Miktionsstörningar. |
|
Hud och subkutan vävnad |
|
|
Vanlig |
Svettning. |
|
Mindre vanliga |
Klåda, utslag, urtikaria. |
|
Sällsynta |
Angioneurotiskt ödem (inklusive svullnad av munhåla, svalg och larynx). |
|
Muskuloskeletala systemet och bindväv |
|
|
Sällsynta |
Muskelsvaghet. |
|
Metabolism och nutrition |
|
|
Sällsynta |
Aptitförändringar. |
|
Ingen känd frekvens |
Hypoglykemi |
|
Immunsystemet |
|
|
Sällsynta |
Allergiska reaktioner som andnöd, bronkospam, väsljud och anafylaktisk chock. |
|
Psykiska störningar |
|
|
Sällsynta |
Förändring av sinnesstämning (upprymdhet, ibland dysfori) samt av kognitiv och sensorisk kapacitet, ökad eller minskad aktivitetsnivå, hallucinationer, mardrömmar, konfusion. |
Biverkningsfrekvensen minskas genom en låg initialdosering.
I ett fåtal fall har en ökning av leverenzymvärden med ett tidssamband till terapeutisk användning av tramadol, rapporterats.
De mindre vanliga kardiovaskulära biverkningarna uppträder särskilt i samband med iv administrering eller hos fysiskt stressade patienter.
I mycket sällsynta fall har epileptiforma kramper rapporterats. Dessa inträffade huvudsakligen efter höga doser tramadol och samtidig behandling med läkemedel som sänker kramptröskeln eller i sig framkallar cerebrala kramper (t ex antidepressiva läkemedel och andra psykofarmaka).
Andningsdepression har rapporterats (se även 4.5 Interaktioner). Förvärrad astma har rapporterats, men orsakssamband har inte fastställts.
Läkemedlet kan ge upphov till beroende. Symtom på abstinensbesvär, liknande de som förekommer i samband med opiatavvänjning, kan visa sig på följande sätt: upphetsning, ängslan, nervositet, sömnlöshet, hyperkinesi, skakningar och gastrointestinala rubbningar (se sektion 4.4).
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att
rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedelet godkänts.
Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets
nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att
rapportera varje misstämkt biverkning till (se detaljer
nedan).
Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
www.lakemedelsverket.se
.4.9Överdosering
Toxicitet:
50 mg till 1-åring gav lindrig intoxikation. 100 mg (suppositorium) till 5 veckors barn resp 6 månaders barn gav allvarlig intoxikation. Stora individuella variationer. Upp till 600 mg till vuxna gav lindrig, 600 mg–2 g gav lindrig till måttlig och mer än 2 g gav måttlig till allvarlig intoxikation. Doser över 1,5 g kan ge kramper.
Symtom:
Symtom på överdosering är mios, CNS-depression, kramper, andningsdepression, blodtrycksfall, illamående och kräkningar. Kombination med SSRI-preparat har givit serotoninergt syndrom.
Behandling:
Om befogat ventrikeltömning, kol. Symtomatisk behandling.
5Farmakologiska Egenskaper
.5.1Farmakodynamiska egenskaper
Farmakoterapeutisk grupp: Opioider, ATC-kod: N02AX02
Tramadol är ett centralt verkande opioidanalgetikum. Det är en icke-selektiv ren agonist till my, delta och kappa-opioidreceptorer med högre affinitet för my-receptorn. Inhibering av neuronalt återupptag av noradrenalin och serotonin bidrar också till den analgetiska effekten. Tramadol är en racemisk blandning; relativt sett har (+)-enantiomeren den största opioida effekten och hämmar återupptaget av serotonin mer än (-)-enantiomeren som däremot har en större betydelse för noradrenalinets återupptagshämning.
Analgesi uppnås inom 1 timme efter peroral administrering. Tramadols potens uppges vara 1/10 till 1/6 av morfins. Vid terapeutiska doser ger tramadol ingen eller endast obetydlig andningsdepression. Påverkan på mag-tarmkanalens motilitet och det kardiovaskulära systemet är ringa. Tramadol har även en hostdämpande effekt.
.5.2Farmakokinetiska egenskaper
Absorptionen är >90% och den absoluta biotillgängligheten 70% (män) - 90% (kvinnor) efter peroral administrering. Biotillgängligheten påverkas ej av samtidigt födointag. Maximal serumkoncentration uppnås 1-2 timmar efter peroral administrering.
Förhållandet mellan serumkoncentrationer och den smärtlindrande effekten är dosberoende men varierar avsevärt i enstaka fall. Effekt nås vanligen vid en serumkoncentration på 100-300 ng/ml. Farmakokinetiken samt fördelningen i plasma mellan (+)-och (-)-enantiomererna av tramadol är jämförbara. Halveringstiden för tramadol är 6 timmar vid normal lever- och njurfunktion, men kan förlängas med 40% hos patienter över 75 år. Plasmaproteinbindningen är ca 20% och distributionsvolymen 2,5-3,5 l/kg. Kinetiken är linjär inom det terapeutiska doseringsområdet.
Tramadol metaboliseras huvudsakligen genom O-demetylering (katalyserat av enzymet CYP2D6) till metaboliten M1 och N-demetylering (katalyserat av enzymet CYP3A4) till metaboliten M2. Metaboliten M1 metaboliseras genom N-demetylering eller konjugering med glukuronsyra. Endast O-desmetyltramadol (M1) är farmakologiskt aktiv. Det är stora interindividuella skillnader i bildad mängd av övriga metaboliter. Hittills har elva metaboliter påträffats i urinen. Djurförsök har visat, att M1 är 2-4 gånger mer potent än modersubstansen. Dess halveringstid är ungefär densamma som för tramadol.
Tramadol och dess metaboliter utsöndras till 90% med urin och fraktionen oförändrat tramadol utsöndrat i urin (fe) är 0,1-0,16. Utsöndringen med feces är obetydlig. Vid nedsatt lever- och njurfunktion kan halveringstiden förlängas något. Hos patienter med levercirrhos har halveringstider om 13,3+4,9 timmar (tramadol) och 18,5+9,4 timmar (O‑desmetyltramadol), i ett extremfall 22,3 resp 36 timmar, observerats. Hos patienter med nedsatt njurfunktion (kreatinin-clearance <5 ml/min) var värdena 11+3,2 timmar och 16,9+3 timmar, i ett extremfall 19,5 resp 43,2 timmar.
Tramadol penetrerar blod-hjärnbarriären och placentabarriären samt passerar över i modersmjölk.
.5.3Prekliniska säkerhetsuppgifter
Prekliniska data tyder inte på speciella risker för människa baserat på konventionella studier av säkerhetsfarmakologi, toxicitet efter upprepad dos, gentoxicitet och karcinogen potential. Studier med tramadol på råtta och kanin har ej uppvisat teratogena effekter. Embryotoxicitet har emellertid påvsats i form av försenad benbildning. Fertilitet, reproduktionsförmåga och utveckling av avkomman påverkas ej.
6Farmaceutiska Uppgifter
.6.1Förteckning över hjälpämnen
En kapsel innehåller:
Kalciumvätefosfatdihydrat, magnesiumstearat, vattenfri kolloidal kiseldioxid, titandioxid E171 (färgämne i kapselhöljet), gelatin.
En brustablett innehåller:
Vattenfri citronsyra, natriumvätekarbonat, vattenfri natriumsulfat, laktosmonohydrat 75 mg, makrogol, vattenfri natriumkarbonat, natriumcyklamat (sötningsmedel), povidon, aspartam, smakämne (apelsin), dimetikon, vattenfri kolloidal kiseldioxid, makrogolstearat, sorbinsyra och vatten.
.6.2Inkompatibiliteter
Ej relevant.
.6.3Hållbarhet
Kapslar: 3 år
Brustabletter: 5 år
.6.4Särskilda förvaringsanvisningar
Brustabletterna är fuktkänsliga och förvaras i väl tillsluten originalförpackning.
.6.5Förpackningstyp och innehåll
Kapslar 50 mg:
Tryckförpackning med 100 x 1 (endos), 20, 50, 100 respektive 250 kapslar.
Plastburk med 100 respektive 500 (endast för dosdisp.) kapslar.
Brustabletter 50 mg:
Plaströr med 1x15, 1x20 respektive 6x15, 5x20 brustabletter.
.6.6Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering
Inga särskilda anvisningar.
7Innehavare av Godkännande För Försäljning
Bluefish Pharmaceuticals AB,
P.O. Box 49013,
100 28 Stockholm,
Sverige.
8Nummer på godkännande för försäljning
Kapslar 50 mg: 13347
Brustabletter 50 mg: 14106
9Datum för Första Godkännande/Förnyat Godkännande
Kapslar 50 mg: 1997-06-06/2007-06-06
Brustabletter 50 mg: 1998-12-18/2007-06-06
10Datum för Översyn av Produktresumén
2016-10-14