iMeds.se

Tramadol Retard Medartuum

PRODUKTRESUMÉ


1. LÄKEMEDLETS NAMN


Tramadol Retard Medartuum 100 mg depottabletter

Tramadol Retard Medartuum 150 mg depottabletter

Tramadol Retard Medartuum 200 mg depottabletter


2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING


En depottablett innehåller 100 mg tramadolhydroklorid.

En depottablett innehåller 150 mg tramadolhydroklorid.

En depottablett innehåller 200 mg tramadolhydroklorid.


För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.


3. LÄKEMEDELSFORM


Depottablett


Tramadol Retard Medartuum 100 mg depottabletter är benvita, runda, bikonvexa tabletter, 9,1 mm diameter.

Tramadol Retard Medartuum 150 mg depottabletter är benvita, kapselformade tabletter, 14,3 mm långa.

Tramadol Retard Medartuum 200 mg depottabletter är benvita, kapselformade tabletter, 17,1 mm långa.


4. KLINISKA UPPGIFTER


4.1 Terapeutiska indikationer


Behandling av måttlig till svår smärta.


4.2 Dosering och administreringssätt


Dosering

Dosen ska anpassas beroende på smärtintensitet och individiell känslighet. Generellt ska den lägsta effektiva dosen av analgetika användas..

Tramadol Retard Medartuum depottabletter bör tas på följande sätt, såvida de ej föreskrivits på annat sätt:


Vuxna och ungdomar äldre än 12 år:

Startdosen är vanligen 50 - 100 mg tramadolhydroklorid två gånger dagligen, morgon och kväll.

Om smärtlindringen är otillräcklig kan dosen ökas till 150 mg eller 200 mg tramadolhydroklorid två gånger dagligen.


För doser som inte fungerar med denna styrka finns det andra styror av detta läkemedel tillgängliga.


Tramadol Retard Medartuum depottabletter ska sväljas hela, utan att krossas eller tuggas, oberoende av måltider med tillräcklig mängd vätska.


Dygnsdoser om 400 mg aktiv substans får ej överskridas annat än under speciella kliniska omständigheter.


Tramadol Retard Medartuum bör under inga omständigheter användas längre än vad som är absolut nödvändigt.

Om det mot bakgrund av sjukdomens art och svårighetsgrad är nödvändigt med långtidsbehandling skall noggrann och regelbunden övervakning ske (vid behov med avbrott i behandlingen) för att fastställa huruvida och i vilken omfattning ytterligare behandling krävs.


Pediatrisk population

Tramadol Retard Medartuum är ej lämpligt för barn under 12 år.


Äldre personer:

Dosjustering för patienter med normal lever- och njurfunktion som är under 75 år är vanligtvis inte nödvändig. Eliminationen för tramadol kan bli förlängd hos patienter över 75 år. I dessa fall bör dosintervallet förlängas individuellt.

Njurinsufficiens/dialysbehandling och leverinsufficiens
Hos patienter med njur- och/eller leverinsufficiens är eliminationen av tramadol fördröjd. I dessa fall kan dosintervallet behöva förlängas beroende på patientens behov.

Administreringssätt:

Oral användning


4.3 Kontraindikationer


Tramadol Retard Medartuum depottabletter är kontraindicerat:


4.4 Varningar och försiktighet


Tramadol Retard Medartuum ska endast användas med särskild försiktighet vid behandling av opioidberoende patienter liksom patienter med skallskador, i chocktillstånd, med nedsatt medvetandegrad av okänt ursprung, med skador på andningscentrum eller andningsfunktionen samt förhöjt intrakraniellt tryck.


Läkemedlet bör användas med försiktighet hos patienter som är känsliga för opioider.


Försiktighet bör iakttagas vid behandling av patienter med andningsdepression, samt vid samtidig administrering av CNS-depressiva läkemedel (se 4.5), eller om den rekommenderade dosen kraftigt överskrids (se 4.9), då risken för andningsdepression inte kan uteslutas i dessa situationer.


Kramper har rapporterats hos patienter som behandlats med tramadol i rekommenderade doser. Risken för krampanfall kan öka om tramadoldoserna överskrider den rekommenderade övre gränsen för daglig dos (400 mg).

Dessutom kan tramadolhydroklorid öka risken för kramper hos patienter, som tar andra läkemedel avsedda att sänka kramptröskeln (se avsnitt 4.5). Patienter med epilepsi eller med krampbenägenhet bör endast behandlas med tramadol om det finns mycket starka skäl.


Tramadol är svagt beroendeframkallande. Vid långtidsanvändning kan tolerans, psykiskt och fysiskt beroende utvecklas. Hos patienter med tendens till drogmissbruk eller beroende bör behandlingen med Tramadol Retard Medartuum bara ske under korta perioder under strikt medicinsk övervakning.


Tramadol är inte lämpligt som ersättningsmedel vid opioidberoende. Trots att tramadol är en opioidagonist kan inte abstinenssymtom av morfin undertryckas.


4.5 Interaktion med andra läkemedel och övriga interaktioner


Tramadol Retard Medartuum ska inte kombineras med MAO-hämmare (se avsnitt 4.3).

Hos patienter som behandlats med MAO-hämmare inom en 14 dagarsperiod före administrering av opioiden petidin har livshotande interaktioner inträffat som påverkat det centrala nervsystemet samt andningsfunktion och kardiovaskulär funktion. Det kan inte uteslutas att Tramadol Retard Medartuum ger liknande interaktioner med MAO-hämmare under behandlingen.


Vid samtidig användning av Tramadol Retard Medartuum och andra centralt verkande läkemedel, inklusive alkohol, bör en möjlig förstärkning av CNS-effekterna tas i beaktande (se avsnitt 4.8).


Resultat från farmakokinetiska studier har hittills visat, att samtidig eller tidigare användning av cimetidin (enzymhämmare) sannolikt inte ger upphov till kliniskt relevanta interaktioner.

Samtidig eller tidigare administrering av karmabazepin (enzyminducerare) kan minska den analgetiska effekten och förkorta verkningstiden.


Kombination mellan preparat som uppvisar blandad agonist/antagonistprofil (t ex buprenorfin, nalbufin, pentazocin) och tramadol rekommenderas ej då det är teoretiskt möjligt att den analgetiska effekten av den rena agonisten teoretiskt kan reduceras.

Tramadol kan inducera kramper och öka potentialenför att selektiva serotoninåterupptagshämmare(SSRI), serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI) tricykliska antidepressivamedeloch andra kramptröskelsänkande medel (t.ex. bupropion, mirtazapin, tetrahydrocannabinol) orsakarkramper.

Serotonergtsyndrom har rapporterats vid behandling med tramadol i kombination med serotonerga läkemedel såsom selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), seretonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI), MAO-hämmare (se avsnitt 4.3), tricykliska antidepressiva och mirtazapine. Tecken på serotonergt syndrom kan vara:



Utsättande av serotonergt läkemedel leder vanligtvis till snabb förbättring. Behandling beror på typ och svårighetsgrad av symtomen.


Försiktighet bör iakttas under samtidig behandling med tramadol och kumarinderivat (t ex warfarin) på grund av rapporter om ökat INR med större blödningar och ekkymos hos vissa patienter.


Andra aktiva substanser kända att utöva en hämmande effekt på CYP3A4, såsom ketokonazol och erytromycin, kan hämma metabolismen av tramadol (dess N-demetylering), och förmodligen också metabolismen av den aktiva O-demetylerade metaboliten. Den kliniska relevansen av denna interaktion har inte undersökts (se avsnitt 4.8).


I ett begränsat antal pre- och postoperativa studier har administrering av den antiemetiska 5- HT3 antagonisten ondansetron ökat behovet av tramadol hos patienter med postoperativ smärta.

4.6 Fertilitet, graviditet och amning


Djurstudier med mycket höga doser tramadol visade påverkan på organutveckling, benbildning och

neonatal mortalitet.

Teratogena effekter har ej observerats. Tramadol passerar över placenta. Data gällande säkerhet vid användning av tramadol under graviditet är otillräcklig.

Tramadol Retard Medartuum skall därför inte användas av gravida kvinnor.


Tramadol - administrerat före och under förlossningen, påverkar inte livmoderns sammandragningsförmåga. Hos det nyfödda barnet kan tramadol leda till förändringar i andningsfrekvensen, men dessa har i regel inte någon klinisk relevans. Regelbunden användning under graviditet kan leda till abstinenssymtom hos det nyfödda barnet.

Cirka 0,1 % av en dos tramadol utsöndras i modersmjölk. Därför bör Tramadol Retard Medartuum inte administreras under amningsperioden. Efter en enstaka dos behöver amningen vanligtvis inte avbrytas.


4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner


Även vid normal dosering kan Tramadol Retard Medartuum ge upphov till sömnighet och yrsel, varför reaktionsförmågan kan försämras. Detta bör beaktas vid t ex bilkörning och handhavande av maskiner. Detta gäller i synnerhet i kombination med andra psykotropa droger, särskilt alkohol.


4.8 Biverkningar


De vanligaste rapporterade biverkningarna är illamående och yrsel, som förekommit hos mer än 10 % av patienterna.


Frekvenser definieras som:

Mycket vanliga:

≥1/10

Vanliga:

≥ 1/100, <1/10

Mindre vanliga:

≥1/1000, <1/100

Sällsynta:

≥1/10 000, <1/1000

Mycket sällsynta:

<1/10 000

Ingen känd frekvens:

kan inte beräknas från tillgängliga data

Hjärtat och blodkärl:

Mindre vanliga: kardiovaskulära effekter (palpitationer, takykardi, postural hypotension eller kardiovaskulär kollaps). Dessa biverkningar kan framför allt uppstå vid intravenös administrering samt hos patienter som står under fysisk stress.

Sällsynta): bradykardi, förhöjt blodtryck.


Metabolism och nutrition

Ingen känd frekvens: hypoglykemi


Centrala och perifera nervsystemet:

Mycket vanliga: yrsel

Vanliga: huvudvärk, dåsighet

Sällsynta:aptitförändringar, parestesier, tremor, andningsdepression, epileptiska kramper, ofrivilliga muskelkontraktioner, onormal koordination och synkope.

Ingen känd effekt: talsvårigheter


Om de rekommenderade doserna överskrids avsevärt och om andra centraldämpande medel administreras samtidigt (se avsnitt 4.5) kan andningsdepression uppstå.

Epileptiska kramper inträffade främst efter administrering av höga doser tramadol eller efter samtidig behandling med läkemedel som kan sänka kramptröskeln eller som i sig själva framkallar cerebrala kramper (se avsnitt 4.4 och 4.5).


Psykiska störningar:

Sällsynta: hallucinationer, förvirring, ångest, sömnrubbningar och mardrömmar, delirium. Psykiska biverkningar kan förekomma efter administrering av Tramadol Retard Medartuum och variera individuellt i intensitet och natur (beroende på personlighet och behandlingstid). Dessa inkluderar humörförändringar (vanligen upprymdhet, ibland dysfori), aktivitetsförändringar (vanligen minskad aktivitet, i sällsynta fall ökad aktivitet) och förändringar i kognitiv och sensorisk kapacitet (t ex beslutsbeteende, perceptionsstörningar). Beroende kan uppkomma.


Ögon:

Sällsynta: dimsyn, mios

Ingen känd effekt: mydriasis


Andningsvägar:

Sällsynta: dyspné

Förvärrande av astma har rapporterats även om kausalsamband inte har fastställts.


Magtarmkanalen:

Mycket vanliga: illamående

Vanliga: kräkningar, förstoppning, muntorrhet

Mindre vanliga: kväljningar, gastrointestinal irritation i magtarmkanalen (tryckkänsla i magen, uppsvälldhet), diarré


Hud och subkutan vävnad:

Vanliga: svettning

Mindre vanliga: hudreaktioner (t ex pruritus, utslag, urtikaria)


Muskuloskeletala systemet:

Sällsynta: motorisk svaghet


Lever och gallvägar:

Enstaka fall av leverenzymstegring i blod har rapporterats i samband med behandling med tramadol.


Njurar och urinvägar:

Sällsynta: miktionsstörningar (svårigheter att urinera, dysuria samt urinretention)


Allmänna symtom:

Vanliga: trötthet

Sällsynta: Allergiska reaktioner (t ex dyspné, bronkospasm, väsande andning, angioneurotiskt ödem) och anafylaxi. Symtom på abstinensbesvär, liknandede som förekommer i samband med opioidavvänjning kan visa sig på följande sätt: agitation, ångest, nervositet, sömnsvårighet, hyperkinesi, tremor och symtom från magtarmkanalen.

Andra symtom som mycket sällan har observerats i samband med tramadolbehandling inkluderar: panikattacker, svår ångest, hallucinationer, parestesier, tinnitus samt ovanliga CNS-symtom (tex förvirring, vanföreställningar, depersonalisering, derealisation, paranoia).


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detalj nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se


4.9 Överdosering


Symtom

Vid tramadolförgiftning uppstår i princip samma symtom som för alla andra centralt verkande analgetika (opioider). Dessa omfattar särskilt mios, kräkningar, kardiovaskulär kollaps, nedsättning av medvetandet vilket kan leda till koma, kramper, andningsdepression vilket kan leda till andningsstillestånd.


Behandling

Vanliga akutågärder är tillämpbara.

Akutåtgärder skall, beroende på symtomen, vidtas för att hålla fria luftvägar (aspiration), upprätthålla andningen och cirkulationen.

Antidot vid andningsdepression är naloxon. Djurstudier har emellertid visat att naloxon ej är effektivt mot krampanfall. I sådana fall kan diazepam administreras intravenöst.


Vid förgiftning med perorala formuleringar rekommenderas dekontaminering med aktivt kol eller magsköljning inom 2 timmar efter intag av tramadol. Tömning av magtarmkanalen vid en senare tidpunkt kan vara till nytta vid förgiftning med avsevärda stora kvantiteter eller med depotformuleringar.


Tramadol elimineras i minimal omfattning ur serum genom hemodialys, eller hemofiltration. Därför är behandling av akut överdos med tramadol genom enbart hemodialys eller hemofiltration ej lämpliga metoder för avgiftning.


5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER


5.1 Farmakodynamiska egenskaper


Farmakoterapeutisk grupp: övriga opioider, ATC-kod N02AX02


Tramadol är ett centralt verkande opioidanalgetikum.

Det är en icke-selektiv, partiell agonist till -, - och -opioidreceptorer med en högre affinitet till -receptorer. Andra mekanismer som bidrar till den analgetiska effekten är hämning av neuronalt återupptag av noradrenalin och en ökad frisättning av serotonin.


Tramadol har hostdämpande effekt. I motsats till morfin har tramadol inom ett brett analgetiskt dosområde ingen andningshämmande effekt. Inte heller påverkas gastrointestinala peristaltiken. Effekterna på det kardiovaskulära systemet tenderar att vara ringa.

Tramadols potens uppges vara 1/10 (en tiondel) till 1/6 (en sjätedel) av morfins.


5.2 Farmakokinetiska uppgifter


Mer än 90 % av tramadol absorberas efter oral administrering. Den genomsnittliga absoluta

biotillgängligheten är cirka 70 %, oavsett samtidigt födointag.


Skillnaden mellan absorberat och tillgängligt icke-metaboliserat tramadol beror antagligen på den låga första passage-effekten. Efter oral administrering är första passage-effekten maximalt 30 %.


Tramadol har hög vävnadsaffinitet (Vd,ß = 203 ± 40 l). Proteinbindningen är ungefär 20 %.


Efter administrering av Tramadol Retard Medartuum 100 mg depottabletter uppnås maximal plasmakoncentration Cmax 14140 ng/ml efter 4,9 timmar. Efter administrering av Tramadol Retard Medartuum 200 mg depottabletter uppnås Cmax 26062 ng/ml efter 4,8 timmar.


Tramadol passerar både blodhjärnbarriären och placentabarriären. Tramadol och dess O-desmetylderivat återfinns i bröstmjölk i mycket små mängder (0,1 % respektive 0,02% av den administrerade dosen).


Eliminationshalveringstiden t½ ß är cirka 6 timmar, oavsett administreringsväg. Hos patienter över 75 år kan den förlängas med en faktor på ungefär 1,4.

Hos människa metaboliseras tramadol huvudsakligen genom N- och O-demetylering och konjugering av O-demetyleringsprodukterna med glukuronsyra. Endast O-desmetyltramadol är farmakologiskt aktiv. Det är stora interindividuella skillnader i bildad mängd av övriga metaboliter. Hittills har elva metaboliter påträffats i urinen. Djurförsök har visat att O-desmetyltramadol är 2-4 gånger mer potent än modersubstansen. Dess halveringstid t½ ß (6 friska frivilliga) är 7,9 timmar (inom området 5,4- 9,6 timmar) och är ungefär samma som för tramadol.


Hämningen av en eller båda typerna av cytokrom-P450-isoenzymerna CYP3A4 och CYP2D6, vilka är involverade i metabolismen av tramadol, kan påverka plasmakoncentrationen av tramadol eller dess aktiva metabolit. Kliniskt relevanta interaktioner har hittills inte rapporterats.


Tramadol och dess metaboliter utsöndras nästan fullständigt via njurarna. Kumulativ urinutsöndring är 90 % av den totala radioaktiviteten av administrerad dos. Vid nedsatt lever- och njurfunktion kan halveringstiden vara något förlängd. Hos patienter med levercirros har elimineringshalveringstider om 13,3 ± 4,9 timmar (tramadol) och 18,5 ± 9,4 timmar (O-desmetyltramadol) observerats samt i ett extremfall 22,3 timmar respektive 36 timmar. Hos patienter med njurinsufficiens (kreatininclearance < 5 ml/min) var värdena 11 ± 3,2 timmar resp. 16,9 ±3 timmar samt i ett extremfall 19,5 timmar respektive 43,2 timmar.


Tramadol har en linjär farmakokinetisk profil inom det terapeutiska dosområdet. Förhållandet mellan serumkoncentrationer och den analgetiska effekten är dosberoende men varierar avsevärt i enstaka fall. En serumkoncentration på 100-300 ng/ml är vanligtvis effektiv.


5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter


Efter upprepad peroral och parenteral administrering av tramadol under 6-26 veckor på råttor och hundar och peroral administrering under 12 månader på hundar visade hematologiska, klinisk-kemiska och histologiska undersökningar inga tecken på några substansrelaterade förändringar. CNS-manifestationer uppstod bara efter höga doser, avsevärt över de terapeutiska: rastlöshet, ökad salivation, kramper och minskad viktökning. Råttor och hundar tolererade perorala doser om 20 respektive 10 mg/kg kroppsvikt och hundar rektala doser om 20 mg/kg kroppsvikt utan några reaktioner.


På råtta gav tramadoldoseringar om 50 mg/kg/dag och uppåt förgiftningseffekter hos honor och ökad dödlighet hos nyfödda. Hos avkomman uppstod retardation i form av benbildningsrubbningar och försenad öppning av vagina och ögon. Fertiliteten hos hanarna påverkades inte. Efter högre doser (från 50 mg/kg/dag och uppåt) uppvisade honorna minskad havandeskapsfrekvens. Hos kaniner erhölls toxiska effekter i honor från 125 mg/kg och uppåt samt skelettförändringar hos avkomman.


Vissa in vitro-testsystem visade på mutagena effekter. In vivo-studier visade inte några sådana effekter. Enligt hittills insamlade kunskaper kan tramadol klassificeras som icke-mutagent.


Studier av den tumörframkallande potentialen hos tramadol har utförts på råttor och möss. Råttstudien visade inga tecken på någon substansrelaterad ökning av tumörförekomsten. I studien med möss fanns en ökad förekomst av levercellsadenom hos handjur (en dosberoende, icke-signifikant ökning från 15 mg/kg och uppåt) och en ökning av lungtumörer hos honor i alla doseringsgrupper (signifikant men inte dosberoende).


6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER


6.1 Förteckning över hjälpämnen


Kalciumvätefosfatdihydrat (E341)

Hydroxipropylcellulosa (E463)

Kolloidal vattenfri kiseldioxid (E551)

Magnesiumstearat (E470b)


6.2 Inkompatibiliteter


Ej relevant.


6.3 Hållbarhet


3 år


PP/PE-burk: 6 månader efter öppnande


6.4 Särskilda förvaringsanvisningar


Inga särskilda förvaringsanvisningar.


6.5 Förpackningstyp och innehåll


Aluminium/genomskinligt PVC-blister i kartonger om 10, 20, 30, 50, 60, 90, 100, 120, 180 och 500 tabletter.

Barnsäkra blister i aluminium/ogenomskinligt PVC i kartonger om 10, 20, 30, 50, 60, 90, 100, 120, 180 och 500 tabletter.

Polypropenburk med polyetenförslutning innehållande 10, 20, 30, 50, 60, 90, 100, 120, 180 och 500 tabletter.


Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.


6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering


Inga särskilda anvisningar.


7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


Medartuum Medical AB

Drottninggatan 56

411 07 Göteborg


8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


100 mg: 24429

150 mg: 24430

200 mg: 24431


9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE


2007-06-01 / 2008-10-27


10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN


2016-01-28

16