Vancomycin Actavis

Information för alternativet: Vancomycin Actavis 500 Mg Pulver Till Koncentrat Till Infusionsvätska, Lösning, Vancomycin Actavis 1000 Mg Pulver Till Koncentrat Till Infusionsvätska, Lösning, visa andra alternativ

PRODUKTRESUMÉ

LÄKEMEDLETS NAMN

Vancomycin Actavis 500 mg pulver till koncentrat till infusionsvätska, lösning.

Vancomycin Actavis 1000 mg pulver till koncentrat till infusionsvätska, lösning.

2 KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Varje injektionsflaska innehåller 500 mg vankomycin (som vankomycinhydroklorid) motsvarande 500 000 IE.

Varje injektionsflaska innehåller 1000 mg vankomycin (som vankomycinhydroklorid) motsvarande 1 000 000 IE.

3 LÄKEMEDELSFORM

Pulver till koncentrat till infusionsvätska, lösning

En vit till gulvit porös kaka

Efter beredning erhålls en lösning med ett pH-värde på cirka 3.

4 KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Terapeutiska indikationer

Vancomycin Actavis är indicerat hos vuxna, spädbarn, barn i åldern 1 månad till 12 år och ungdomar över 12 år.

Intravenöst vankomycin är indicerat för följande allvarliga infektioner som förorsakas av vankomycinkänsliga grampositiva bakterier, och som inte går att behandla med, inte svarar på eller är resistenta mot andra antibiotika som penicilliner och cefalosporiner (se avsnitt 5.1).

endokardit
infektioner i skelettet (osteomyelit)
pneumoni
mjukdelsinfektioner

När det är lämpligt ska vankomycin samadministreras med andra antibakteriella medel. Det gäller i synnerhet vid behandling av endokardit.

Vancomycin Actavis kan användas som perioperativ profylax mot bakteriell endokardit hos patienter som löper hög risk för att utveckla bakteriell endokardit när de genomgår större kirurgiska ingrepp (t.ex. hjärt- och kärlkirurgi) och som inte kan få lämpligt betalaktamantibiotika.

Officiella riktlinjer för korrekt användning av antibakteriella medel bör beaktas.

4.2 Dosering och administreringssätt

Dosering

Till patienter med behov av vätskerestriktion kan en lösning med 500 mg/50 ml eller 1000 mg/100 ml ges. Med dessa högre koncentrationer kan risken för infusionsrelaterade biverkningar öka.Infusionsrelaterade händelser kan emellertid förekomma oavsett infusionshastighet och koncentration.

Intravenös användning (infusion) hos patienter med normal njurfunktion:

Vuxna och ungdomar över 12 år:

Den rekommenderade dagliga, intravenösa dosen är 2 000 mg uppdelat på 500 mg var 6:e timme eller 1000 mg var 12:e timme.

För bakteriell endokardit är den allmänt accepterade regimen 1000 mg (1 g) vankomycin intravenöst var 12:e timme i 4 veckor, antingen ensamt eller i kombination med andra antibiotika. Längre behandling kan krävas beroende på vilken patogen det gäller. Nationella riktlinjer ska följas.

Perioperativ profylax mot bakteriell endokardit:

Vuxna får 1000 mg (1 g) vankomycin intravenöst före operation (före induktion av anestesi). Beroende på operationens längd och typ kan ytterligare en dos på 1000 mg (1 g) vankomycin ges intravenöst 12 timmar efter operationen. Nationella riktlinjer ska följas.

Barn 1 månad till 12 år:

Den vanliga intravenösa doseringen är 10 mg/kg per dos given var 6:e timme (total daglig dosering 40 mg/kg kroppsvikt). Varje dos ska administreras under en tidsperiod på minst 60 minuter.

Spädbarn (fullgångna):

0–7 dagar: En startdos på 15 mg/kg följt av 10 mg/kg var 12:e timme.

7–30 dagar: En startdos på 15 mg/kg följt av 10 mg/kg var 8:e timme.

Varje dos ska administreras under 60 minuter. Noggrann övervakning av vankomycinkoncentrationerna i serum kan vara befogad hos dessa patienter.

Graviditet:

Det har rapporterats att betydligt ökade doser kan krävas för att uppnå terapeutiska serumkoncentrationer hos gravida patienter (se avsnitt 4.6).

Äldre:

Dosreduktion kan bli nödvändig på grund av nedsatt njurfunktion (se nedan).

Obesa patienter:

Anpassning av den vanliga dagliga dosen kan krävas.

Patienter med leverinsufficiens:

Det finns inga belägg för att dosen måste reduceras hos patienter med leverinsufficiens.

Patienter med nedsatt njurfunktion:

Dosjusteringar måste göras för att undvika toxiska serumnivåer och därför ska vankomycinnivåerna i serum övervakas regelbundet.

Följande nomogram, baserat på värden för kreatininclearance, tillhandahålls som vägledning för dosjusteringar:

Clearance för vankomycin (ml/min/kg)

Vankomycindos (mg/kg/24 tim)

Kreatininclearance (ml/min/kg)

Doseringsnomogram för vankomycin hos patienter med nedsatt njurfunktion

Nomogrammet gäller inte för patienter som inte har funktionella njurar och behandlas med dialys. För dessa patienter ska en laddningsdos på 15 mg/kg kroppsvikt ges för att uppnå terapeutiska serumnivåer snabbt och den dos som krävs för att behålla stabila nivåer är 1,9 mg/kg/dygn. Eftersom individuella underhållsdoser på 250 mg till 1 g är lämpliga för patienter med svår njurfunktionsnedsättning kan en dos ges med några dagars mellanrum i stället för dagligen. Vid anuri har en dos på 1 g var sjunde till tionde dag rekommenderats.

Om polysulfonmembran används för hemodialys (”high-flux-dialys”) förkortas halveringstiden för vankomycin. För patienter på regelbunden hemodialys kan det vara nödvändigt med en extra underhållsdos.

Om endast serumkreatininnivån finns tillgänglig, kan följande formel användas för att beräkna kreatininclearance:

Män: Vikt (kg) x (140 – ålder (år))

72 x serumkreatinin (mg/100 ml)

Kvinnor: 0,85 x värdet som beräknats i formeln ovan

Kontroll av vankomycinkoncentration i serum

Serumkoncentrationen av vankomycin ska kontrolleras på andra behandlingsdagen omedelbart före nästa dos, samt en timme efter infusion.Terapeutiska blodnivåer av vankomycin bör vara mellan 30 och 40 mg/l (högst 50 mg/l) en timme efter avslutad infusion. Den lägsta nivån (strax före nästa administrering) bör vara mellan 5 och 10 mg/l.

Koncentrationerna ska normalt kontrolleras två eller tre gånger i veckan.

Behandlingens längd

Behandlingens längd beror på infektionens svårighetsgrad samt på kliniskt och bakteriologiskt förlopp.

Administreringssätt
Parenteralt ska vankomycin endast administreras som långsam intravenös infusion (inte mer än 10 mg/min under minst 60 min) med tillräcklig spädning (minst 100 ml per 500 mg eller minst 200 ml per 1000 mg).

Anvisningar om beredning och spädning av läkemedlet före administrering finns i avsnitt 6.6.

4.3 Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen.

4.4 Varningar och försiktighet

Snabb bolusadministrering (t.ex. under några minuter) kan associeras med kraftig hypotoni, inklusive chock och i sällsynta fall hjärtstillestånd, histaminliknande respons och makulopapulära eller erytematösa utslag (”red man’s syndrome” eller ”red neck syndrome”).Vancomycin Actavis ska infunderas som en spädd lösning under en tidsperiod på inte mindre än 60 minuter för att undvika reaktioner relaterade till snabb infusion. Dessa reaktioner upphör vanligtvis snabbt genom att infusionen avbryts (se avsnitt 4.2 och avsnitt 4.8).

Vid allvarliga akuta överkänslighetsreaktioner (t.ex. anafylaxi) ska behandlingen med vankomycin avbrytas omedelbart och gängse akutåtgärder vidtas.

Vancomycin Actavis ska användas med försiktighet hos patienter med allergiska reaktioner mot teikoplanin eftersom korsöverkänslighetsreaktioner mellan vankomycin och teikoplanin har rapporterats.

På grund av dess potentiella ototoxicitet och nefrotoxicitet ska vankomycin användas med försiktighet hos patienter med njurinsufficiens och dosen ska reduceras i förhållande till graden av nedsatt njurfunktion. Risken för toxicitet ökar märkbart med hög blodkoncentration eller långvarig behandling. Blodnivåerna ska övervakas och njurfunktionstester utföras regelbundet.

Övergående eller permanent ototoxicitet (se avsnitt 4.8) har rapporterats hos patienter med tidigare dövhet och som har fått för höga intravenösa doser eller som har fått samtidig behandling med en annan ototoxisk aktiv substans, t.ex. aminoglykosider. Dövhet kan föregås av tinnitus. Erfarenhet från andra antibiotika tyder på att dövheten kan vara progressiv trots att behandlingen avslutats. Äldre är mer känsliga för hörselskada.Vankomycin ska undvikas hos patienter med sedan tidigare nedsatt hörsel.Om det används hos dessa patienter ska blodnivåerna fastställas regelbundet och regelbundna tester av hörselfunktionen rekommenderas.

Pediatrisk population

Hos prematura barn och spädbarn kan det vara lämpligt att verifiera önskade vankomycinkoncentrationer i serum.Samtidig administrering av vankomycin och anestetiska medel har satts i samband med erytem och histaminliknande rodnad hos barn.

Användning hos äldre:

Den naturligt avtagande glomerulära filtrationen med stigande ålder kan leda till förhöjda vankomycinkoncentrationer i serum om doseringen inte justeras (se avsnitt 4.2).

Försiktighet

Regelbunden kontroll av blodnivåerna av vankomycin är indicerat vid långtidsanvändning, särskilt hos patienter med nedsatt njurfunktion eller nedsatt hörselförmåga, liksom vid samtidig tillförsel av nefrotoxiska respektive ototoxiska substanser.

Doserna ska titreras baserat på serumnivåer. Blodnivåerna ska övervakas och njurfunktionstester utföras regelbundet.Det är en allmän rekommendation att övervaka plasmakoncentrationerna 2–3 gånger per vecka.

Patienter med njurfunktion som är gränsfall och individer över 60 år bör ordineras regelbundna tester av hörselförmåga och av vankomycinnivåer i blodet. Alla patienter som får läkemedlet bör regelbundet genomgå hematologiska tester, urinanalys och njurfunktionsprov.

Vankomycin är mycket irriterande för vävnad och orsakar nekros vid injektionsstället när det injiceras intramuskulärt. Det måste infunderas intravenöst. Smärta på injektionsstället och tromboflebit förekommer hos många patienter som får vankomycin och kan emellanåt ge upphov till svåra symtom.

Frekvensen och svårighetsgraden av tromboflebit kan minimeras genom att administrera läkemedlet långsamt som en spädd lösning (2,5 till 5,0 g/l) och genom att variera infusionsstället.

Långvarig användning av vankomycin kan resultera i alltför stor tillväxt av resistenta organismer. Noggrann observation av patienten är mycket viktig.Om en superinfektion uppstår under behandling bör lämpliga åtgärder vidtas.Det har förekommit sällsynta rapporter om att pseudomembranös kolit, orsakad av C. difficile, har utvecklats hos patienter som har fått intravenöst vankomycin.

Eftersom fall av korsöverkänslighet har rapporterats måste Vancomycin Actavis administreras med försiktighet hos patienter med känd överkänslighet mot teikoplanin.

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Anestetika

Samtidig administrering av vankomycin och anestetiska medel har satts i samband med erytem, histaminliknande rodnad och anafylaktoida reaktioner.

Det har rapporterats att frekvensen för infusionsrelaterade händelser ökar med samtidig administrering av anestetiska medel. Infusionsrelaterade händelser kan minimeras genom administrering av vankomycin som en 60-minutersinfusion före induktion av anestetika.

Andra potentiellt nefrotoxiska eller ototoxiska läkemedel

Samtidig eller sekventiell systemisk eller lokal användning av andra potentiellt ototoxiska,neurotoxiska eller nefrotoxiska läkemedel, som amfotericin B, aminoglykosider, bacitracin, polymyxin B, kolistin, viomycin eller cisplatin, när det är indicerat, kräver noggrann övervakning.

Muskelavslappnande medel
Det finns en ökad risk för neuromuskulär blockad vid samtidig administrering av vankomycin och neuromuskulära blockerare.

4.6 Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Det finns inte tillräckligt stor erfarenhet avseende säkerhet från användning av vankomycin hos gravida kvinnor. Reproduktionstoxikologiska studier på djur tyder inte på några effekter på utvecklingen av embryo eller foster, eller på graviditetens förlopp (se avsnitt 5.3).

Vankomycin passerar emellertid placenta och en potentiell risk för embryonal och neonatal ototoxicitet och nefrotoxicitet kan inte uteslutas. Därför ska vankomycin endast ges till gravida om det finns ett entydigt behov och efter noggrant övervägande av risk i förhållande till nytta.

Amning

Vankomycin utsöndras i bröstmjölk och ska därför endast användas under amningsperioden om det är absolut nödvändigt.Vankomycin ska ges med försiktighet till ammande kvinnor på grund av de potentiellt skadliga effekterna på spädbarnet (störningar i tarmfloran med diarré, kolonisation med jästliknande svampar och eventuell sensibilisering).

Med tanke på betydelsen av detta läkemedel för den ammande kvinnan ska ett beslut att avbryta amningen övervägas.

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Vancomycin Actavis har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

4.8 Biverkningar

Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.

Biverkningarna listade nedan definieras enligt MedDRA-konventionen om frekvens:

Mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1000, <1/100), sällsynta (≥1/10000, <1/1000), mycket sällsynta (<1/10000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Intravenös infusion

De vanligaste biverkningarna är flebit och pseudoallergiska reaktioner i samband med för snabb intravenös infusion av vankomycin (se avsnitt 4.4).

Blodet och lymfsystemet

Sällsynta (≥1/10000, <1/1000): Trombocytopeni, neutropeni, agranulocytos, eosinofili.

Immunsystemet

Sällsynta (≥1/10000, <1/1000):Anafylaktiska reaktioner, överkänslighetsreaktioner.

Öron och balansorgan

Mindre vanliga (≥1/1000, <1/100): Övergående eller permanent hörselbortfall.

Sällsynta (≥1/10000, <1/1000): Tinnitus, yrsel.

Hjärtat

Mycket sällsynta (<1/10000):Hjärtstillestånd.

Blodkärl

Vanliga (≥1/100, <1/10): Blodtrycksfall, tromboflebit.

Sällsynta (≥1/10000, <1/1000):Vaskulit

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Vanliga (≥1/100, <1/10): Dyspné, stridor.

Magtarmkanalen

Sällsynta (≥1/10000, <1/1000): Illamående, diarré.

Mycket sällsynta (<1/10000): Pseudomembranös enterokolit.

Hud och subkutan vävnad

Vanliga (≥1/100, <1/10): Exantem och slemhinneinflammation, pruritus,

urtikaria.

Mycket sällsynta (<1/10000): Exfoliativ dermatit, Stevens-Johnsons syndrom,

Lyells syndrom, linjär IgA-utlöst bullös dermatos.

Njurar och urinvägar

Vanliga (≥1/100, <1/10): Njurinsufficiens som visar sig främst som ökat serumkreatinin.

Sällsynta (≥1/10000, <1/1000):Interstitiell nefrit, akut njursvikt.

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanliga (≥1/100, <1/10): Flebit, rodnad på överkroppen och i ansiktet.

Sällsynta (≥1/10000, <1/1000):Läkemedelsframkallad feber, frossa. Smärta i bröst och ryggmuskulatur.

Immunsystemet

Ingen känd frekvens: Läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska symtom (DRESS) har rapporterats efter godkännandet

Infusionsrelaterade händelser

Under eller kort efter en snabb infusion kan anafylaktoida reaktioner inträffa inklusive hypotoni, dyspné, urtikaria eller pruritus. Rodnad av huden på överkroppen (Red man syndrome), smärta och kramper i bröst eller ryggmuskulatur kan förekomma.

Reaktionerna avtar när administreringen avbryts, vanligtvis efter 20 minuter till 2 timmar. Vankomycin ska infunderas långsamt (under mer än 60 minuter, se avsnitt 4.4).

Ototoxicitet kan vara reversibel eller permanent och har rapporterats förekomma främst hos patienter som fått en överdos, hos patienter med nedsatt hörsel i anamnesen och vid samtidig behandling med andra ototoxiska läkemedel som aminoglykosider.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelsverket.se

4.9 Överdosering

Understödjande behandling rekommenderas med bibehållande av glomerulär filtration. Vankomycin elimineras dåligt med hemodialys och peritonealdialys. Hemoperfusion med Amberlite-jonbytaren XAD-4 har rapporterats vara av begränsad nytta.

5 FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Antibakteriella medel för systemiskt bruk, antibakteriella glykopeptider, ATC-kod: J01X A01.

Verkningsmekanism

Vankomycin är ett tricykliskt glykopeptidantibiotikum som hämmar cellväggssyntesen hos känsliga bakterier genom att med hög affinitet binda till D-alanyl-D-alanin-terminalen på prekursorer till cellväggen.Läkemedlet har baktericid effekt på mikroorganismer som delar sig.

Farmakodynamisk effekt, PK/PD förhållande

Vankomycin uppvisar koncentrationsoberoende verksamhet med området under koncentrationskurvan (AUC) dividerat med den minsta hämmande koncentrationen (MIC) hos målorganismen som primär prediktiv parameter för effekt.

Resistensmekanism

Förvärvad resistens mot glykopeptider är vanligast hos enterokocker och är baserad på förvärv av olika van-genkomplex som modifierar målsubstansen D-alanyl-D-alanin till D-alanyl-D-laktat eller D-alanyl-D-serin som binder vankomycin dåligt. Korsresistens med teikoplanin har rapporterats för vissa van-gener. Den minskade känsligheten eller resistensen mot vankomycin hos Staphylococcusär inte tillräckligt belyst. Van-gener har i sällsynta fall hittats i Staphylococcus aureus, i vilka förändringar i cellväggens struktur leder till ”intermediär” känslighet som oftast är heterogen.

Känslighet

Vankomycin är aktivt mot grampositiva bakterier. Gramnegativa bakterier är resistenta.

Prevalensen av förvärvad resistens kan variera geografiskt och över tid för utvalda arter och lokal information om resistens är önskvärd, särskilt vid behandling av svåra infektioner.Vid behov ska expertråd sökas, när den lokala prevalensen för resistens är sådan att nyttan av substansen är diskutabel för åtminstone vissa infektionstyper.

Brytpunkter

Rekommendationer från EUCAST (European Committee on Antimicrobial Susceptibility Testing)

	Känslighet	Resistens
Staphylococcus spp.	≤ 2 mg/l	> 2 mg/l
Enterococcus spp.	≤ 4 mg/l	> 4 mg/l
Streptococcus spp.	≤ 2 mg/l	> 2 mg/l
Streptococcus pneumoniae	≤ 2 mg/l	> 2 mg/l
Grampositiva anaerober	≤ 2 mg/l	> 2 mg/l
Icke artrelaterade*	≤ 2 mg/l	> 4 mg/l

*Icke artrelaterade brytpunkter har huvudsakligen bestämts utifrån PK/PD-data och är oberoende av MIC-distributioner för specifika arter. De är endast avsedda för arter som inte har tilldelats någon artspecifik brytpunkt, och inte för arter som inte rekommenderas för känslighetstestning.

Klassificering

Vanligen känsliga arter

Grampositiva

Enterococcus faecalis

Staphylococcus aureus

Staphylococcus coagulase negative
Streptococcus spp.

Streptococcus pneumoniae
Clostridium spp.

Arter där förvärvad resistens kan vara ett problem

Enterococcus faecium

Naturligt resistenta

Gramnegativa bakterier

Chlamydia spp.

Mycobacteria

Mycoplasma spp.

Rickettsia spp.

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

Absorption

Vankomycin administreras intravenöst för behandling av systemiska infektioner.Hos patienter med normal njurfunktion ger intravenös infusion av multipla doser av 1 g vankomycin (15 mg/kg) under 60 minuter, en genomsnittlig plasmakoncentration på ungefär 50–60 µg/ml, 20–25 µg/ml och 5–10 µg/ml, omedelbart, 2 timmar respektive 11 timmar efter slutförd infusion.Intravenös infusion av multipla doser av 500 mg under 30 minuter ger en genomsnittlig plasmakoncentration på ungefär 40–50 mg/l, 19–20 mg/l och 10–11 mg/l, omedelbart, 2 timmar respektive 6 timmar efter slutförd infusion.Plasmanivåerna som erhållits efter multipla doser är liknande dem som uppnås efter en singeldos.

Vid oral användning absorberas högpolärt vankomycin nästan inte alls. Efter oral administrering uppträder det i aktiv form i avföringen och är därför ett lämpligt kemoterapeutiskt medel för pseudomembranös kolit och stafylokock kolit.

Distribution

Vid vankomycinkoncentrationer i serum på 10 mg/l till 100 mg/l är plasmaproteinbindningsgraden ungefär 30–55 %, mätt genom ultrafiltration.

Efter intravenös administrering av vankomycinhydroklorid finns inhiberande koncentrationer i pleura-, perikard-, ascites- and synovialvätskor, i urinen och i peritonealdialysvätska och i vävnaden i förmaksörat.

I icke-inflammerade meninger passerar vankomycin blodhjärnbarriären endast i liten omfattning.

Eliminering

Halveringstiden för eliminering av vankomycin är 4 till 6 timmar hos patienter med normal njurfunktion och 2,2 till 3 timmar hos barn.Under de första 24 timmarna utsöndras ungefär 80 % av en administrerad dos vankomycin i urinen genom glomerulär filtration.Nedsatt njurfunktion fördröjer utsöndringen av vankomycin.Hos patienter som saknar funktionella njurar är den genomsnittliga halveringstiden 7,5 dagar. Läkemedlet metaboliseras mycket lite. Ungefär 35–65 % av en intraperitoneal dos vankomycin som administrerats under peritonealdialys absorberas systemiskt på sex timmar. Serumkoncentrationer på cirka 8 mg/l uppnås genom intraperitoneal injektion av 30 mg/kg vankomycin. Trots att vankomycin inte elimineras effektivt genom hemodialys eller peritonealdialys har en ökning av clearance för vankomycin med hemoperfusion och hemofiltration rapporterats.Total systemisk och renal clearance av vankomycin kan vara nedsatt hos äldre.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi och upprepad dostoxicitet visade inte några särskilda risker för människa.

Begränsade data angående mutagena effekter visar negativa resultat, långtidsstudier på djur med avseende på karcinogen risk är ej tillgängliga.I teratogenicitetsstudier, där råttor och kaniner fick doser ungefär motsvarande human dos baserat på kroppsyta (mg/m²), observerades inte några direkta eller indirekta teratogena effekter.

Djurstudier med avseende på användning under peri- och postnatal period och med avseende på effekt på fertilitet är inte tillgängliga.

6 FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Inga

6.2 Inkompatibiliteter

Vancomycin Actavis lösning har ett lågt pH-värde som kan orsaka kemisk eller fysikalisk instabilitet när det blandas med andra föreningar.Blandning med alkaliska lösningar ska undvikas.Varje parenteral lösning ska kontrolleras visuellt avseende utfällning och missfärgning före användning.

Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns i avsnitt 6.6.

6.3 Hållbarhet

Pulver, i förpackning för försäljning

2 år

Rekonstituerat koncentrat

Efter beredning av koncentratet, måste ytterligare spädning göras omedelbart.

Spädd lösning

Från en mikrobiologisk synvinkel ska produkten användas omedelbart.

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Pulver, i förpackning för försäljning

Förvaras vid högst 25 °C.

Förvara injektionsflaskan i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

Rekonstituerat koncentrat och spädd lösning

Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter beredning och ytterligare spädning finns i avsnitt 6.3.

6.5 Förpackningstyp och innehåll

500 mg: 10 ml injektionsflaska av ofärgat typ 1-glas, med en silikonbelagd klorbutylpropp av typ 1 och ett grått snäpplock av aluminium/polypropen.

1000 mg: 20 ml injektionsflaska av ofärgat typ 1-glas, med en silikonbelagd klorbutylpropp av typ 1 och ett grönt snäpplock av aluminium/polypropen.

Förpackningsstorlekar: 1 injektionsflaska

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Läkemedlet ska rekonstitueras och det erhållna koncentratet måste sedan spädas före användning.

Beredning av rekonstituerat koncentrat
Lös upp innehållet i varje 500 mg injektionsflaska i 10 ml sterilt vatten för injektionsvätskor.

Lös upp innehållet i varje 1000 mg injektionsflaska i 20 ml sterilt vatten för injektionsvätskor.

Utseende på rekonstituerat koncentrat

Klar och färglös till ljust gul lösning utan fibrer och synliga partiklar.

1 ml rekonstituerat koncentrat innehåller 50 mg vankomycin.

Förvaringsanvisningar för rekonstituerat koncentrat finns i avsnitt 6.3.

Beredning av den färdigspädda infusionsvätskan

Rekonstituerat koncentrat innehållande 50 mg/ml vankomycin ska spädas ytterligare omedelbart efter rekonstituering.

Lämpliga spädningsvätskor är:

Natriumklorid 9 mg/ml (0,9 %), injektionsvätska, glukos 50 mg/ml (5 %), injektionsvätska, natriumklorid 9 mg/ml (0,9 %) och glukos 50 mg/ml (5 %), injektionsvätska eller Ringeracetat-injektionsvätska.

De rekonstituerade och spädda lösningarna ska inspekteras visuellt för förekomst av partiklar och missfärgning före administrering. Enbart klar och färglös till ljust gul lösning utan fibrer och synliga partiklar ska användas.

Intermittent infusion

Rekonstituerat koncentrat innehållande 500 mg vankomycin (50 mg/ml) måste spädas ytterligare med minst 100 ml spädningsvätska omedelbart efter rekonstituering.

Rekonstituerat koncentrat innehållande 1000 mg vankomycin (50 mg/ml) måste spädas ytterligare med minst 200 ml spädningsvätska omedelbart efter rekonstituering.

Vankomycinkoncentrationen i infusionsvätskan ska inte överstiga 5 mg/ml.

Önskad dos ska ges långsamt via intravenös infusion med en hastighet som inte överstiger 10 mg/minut under minst 60 minuter, eller längre.

Förvaringsanvisningar för spädd lösning finns i avsnitt 6.3.

Destruktion

Injektionsflaskor är endast avsedda för engångsbruk. Oanvänt läkemedel måste destrueras.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

7 INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Actavis Group PTC ehf.,

Reykjavíkurvegi 76-78,

IS-220 Hafnarfjörður,

Island

8 NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

500 mg: 49321
1000 mg: 49322

9 DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Datum för det första godkännandet: 2015-02-12

10 DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2016-07-14