Xanor
Produktresumé
läkemedlets namn
Xanor 0,25 mg tabletter
Xanor 0,5 mg tabletter
Xanor 1 mg tabletter
Xanor 2 mg tabletter
kvalitativ och kvantitativ sammansättning
1 tablett 0,25 mg innehåller:Alprazolam 0,25 mg,
1 tablett 0,5 mg
innehåller:Alprazolam 0,5
mg
1 tablett 1 mg
innehåller:Alprazolam 1
mg
1 tablett 2 mg
innehåller:Alprazolam 2 mg
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
läkemedelsform
Tablett
0,25 mg: vit, oval 9,0×5,5, skårad, präglad UPJOHN
29
0,5 mg: rosa,
oval 9,0×5,5, skårad, präglad UPJOHN 55
1 mg: violett, oval 9,0×5,6, skårad,
präglad UPJOHN 90
2 mg:
vit, avlång 15,0×4,6, skårad, präglad
U94
kliniska uppgifter
Terapeutiska indikationer
Paniksyndrom, med eller utan agorafobi.
Ångesttillstånd av olika svårighetsgrad även i samband med
depression. Oro, rastlöshet och spänning, med eller utan
psykosomatiska reaktioner.
Som adjuvans i initial depressionsbehandling vid förekomst av
ångest.
Dosering och administreringssätt
Man bör komma överens med patienten om
behandlingens längd samt uppmärksamma patienten på de initiala
biverkningarna.
Läkemedelsbehandling av ångest skall alltid vara ett adjuvans. Vid
paniksyndrom kan dock farmakologisk terapi vara den primära
behandlingen.
Behandlingen skall i möjligaste mån inledas, uppföljas och avslutas
av en och samma läkare.
Hos äldre kan förvirringstillstånd uppträda vid för hög
dosering.
Dosen skall minskas gradvis för att undvika utsättningsfenomen.
Nedtrappningen bör göras med 0,5 mg per vecka eller i vissa fall
ännu långsammare (se avsnitt 4.4).
Vid abrupt utsättande av
bensodiazepiner kan det uppträda parestesier, perceptoriska
förändringar och depersonalisation under en eller ett par
veckor.
Vid abrupt utsättande av bensodiazepiner har även abstinenssymtom i
form av lättare dysfori och insomnia rapporterats, liksom mag- och
muskelkramp, kräkningar, svettningar och tremor. I några fall har
även krampanfall rapporterats.
Paniksyndrom: Initialt ges 0,5-1 mg
vid sänggåendet. Dosen individualiseras med en höjning som inte
överstiger 1 mg var 3-4 dag. Som underhållsdos kan ges upp till 6
mg per dag i 3-4 delade doser. Till äldre och känsliga patienter
ges högst 4,5 mg per dag i delade doser.
Ångest: Initialt ges 0,25-0,5 mg tre
gånger dagligen, som individualiseras. Som underhållsdos ges 0,5-3
mg dagligen i delade doser. Till äldre och känsliga patienter ges
initialt 0,25 mg 2-3 gånger dagligen. Doseringen kan gradvis ökas
vid behov.
Vid ångest och agitation i samband med depression ges upp till 3 mg
dagligen i delade doser.
Kontraindikationer
Överkänslighet mot alprazolam, andra bensodiazepiner eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
Xanor är också kontraidicerat hos patienter som lider av sömnapné, myastenia gravis, svårt nedsatt respiratorisk funktion, svårt nedsatt leverfunktion och patienter med akut förgiftning orsakad av alkohol eller andra CNS-aktiva medel.
Varningar och försiktighet
Paniksyndrom har förknippats med primär och sekundär depression och även med förhöjd suicidrisk hos obehandlade patienter. Försiktighet bör iakttas när man använder högre doser av alprazolam till patienter med paniksyndrom.
Bensodiazepiner bör inte användas som primär behandling av psykoser.
Tolerans
Den sederande effekten kan avta efter flera veckors upprepad användning.
Beroende
Kronisk användning av bensodiazepiner kan leda till utveckling av fysiskt och psykiskt beroende. Beroenderisken ökar allteftersom dosen och behandlingstiden ökar och vid kombination av olika bensodiazepiner. Det finns också en ökad risk hos patienter som varit alkohol- eller läkemedelsmissbrukare. Beroende kan även uppstå vid terapeutiska doser och/eller hos patienter utan individuella riskfaktorer. Missbruk har också rapporterats
Vid ett fysiskt beroende åtföljs behandlingsavbrott av abstinenssymptom. Dessa kan bestå av huvudvärk och muskelsmärta, svår oro och spänning, sömnsvårigheter, rastlöshet, förvirring och irritation. I allvarliga fall kan följande symptom uppträda: Overklighetskänsla, depersonalisation, hyperakusi, domningar och stickningar i extremiteterna, överkänslighet mot ljus, ljud och beröring, hallucinationer och epileptiska anfall. Abstinenssymptomen kan uppträda flera dagar efter avslutad behandling. Vid utsättande av alprazolambehandling ska dosen minskas gradvis.
Behandlingstid
Behandlingstiden bör vara så kort som möjligt (se avsnitt 4.2) beroende på indikation men bör inte överstiga 8-12 veckor för ångest och depression och åtta månader för paniksyndrom, inklusive nedtrappningsperiod. En förlängning av behandlingstiden utöver detta ska inte ske utan att situationen har omprövats.
Det kan vara lämpligt att informera patienten vid behandlingsstart att behandlingen är tidsbegränsad samt att förklara exakt hur dosen gradvis kommer att minskas.Det finns tecken som tyder på att utsättningssymptom kan uppkomma inom dosintervallet vid användning av kortverkande bensodiazepiner, särskilt vid höga doser. När långverkande bensodiazepiner används är det viktigt att upplysa patienten om att inte byta till en kortverkande bensodiazepin eftersom utsättningssymptom då kan utvecklas.
Reboundfenomen såsom oro och spänning
Ett övergående syndrom där de symptom som föranledde behandling med bensodiazepiner återkommer i förstärkt form kan inträffa vid utsättande av behandling med alprazolam. Syndromet kan åtföljas av humörsvängningar, sömnlöshet och rastlöshet. Risken för utsättningsreaktioner/återfallssymptom är större efter snabb dosreduktion eller abrupt utsättning av behandlingen. Därför rekommenderas att dosen reduceras gradvis (nedtrappning) (se avsnitt 4.2).
För att i största möjliga mån undvika känslan av obehag för patienten är det viktigt att upplysa patienten om förekomsten av återfallssymptom vid avslutande av behandlingen. Vid abrupt utsättning av bensodiazepiner kan det uppträda parestesier, perceptoriska förändringar och overklighetskänsla under en eller flera veckor. I några fall har krampanfall rapporterats.
Amnesi
I likhet med andra bensodiazepiner kan alprazolam orsaka anterograd amnesi. Detta uppträder vanligtvis flera timmar efter att läkemedlet tagits
Psykiatriska och ”paradoxala” reaktioner
Under behandling med bensodiazepiner kan psykiatriska och ”paradoxala” reaktioner uppträda. Om reaktioner som rastlöshet, agitation, irritation, raseriutbrott, mardrömmar, svåra insomningsproblem, hallucinationer, psykoser, olämpligt beteende, delirium och andra onormala beteendemönster uppträder, bör behandlingen avslutas. Dessa reaktioner är vanligare hos barn och äldre patienter.
Särskild försiktighet bör iakttas vid förskrivning av bensodiazepiner till patienter med borderline och antisocial personlighetsstörning.
Specifika patientgrupper
Säkerhet och effekt har inte fastställts hos patienter under 18 år. Användning av alprazolam rekommenderas därför inte.
Eftersom det finns risk för respiratorisk depression, bör en lägre dos användas till patienter med kronisk respiratorisk insufficiens.
Generellt bör försiktighet iakttas vid behandling av patienter med nedsatt njurfunktion eller mild till måttligt nedsatt leverfunktion.
Bensodiazepiner ska inte ges till patienter med svårt nedsatt leverfunktion eftersom bensodiazepiner kan främja utveckling av encefalopati.
Bensodiazepiner bör inte användas som primär behandling av psykoser.
Bensodiazepiner är inte lämpliga som primär behandling av svår depression och ska inte användas som enda behandling av ångest som är förknippat med svår depression, eftersom suicidrisk finns hos sådana patienter. Försiktighet bör iakttas vid administrering till svårt deprimerade och suicidala patienter. Episoder av hypermani och mani har rapporterats hos patienter med depression som behandlas med alprazolam. Bensodiazepiner ska också användas med yttersta försiktighet till patienter med tidigare alkohol- eller läkemedelsmissbruk (se avsnitt 4.5). Xanor innehåller laktosmonohydrat. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte ta detta läkemedel; galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.
Äldre
patienter
Benzodiazepiner och relaterade
produkter ska ges med försiktighet till äldre patienter på grund av
risken för sedering och/eller muskuloskeletal svaghet som kan leda
till fall, ofta med allvarliga konsekvenser i denna population.
Generellt rekommenderas den lägsta effektiva dosen till äldre
patienter och/eller patienter med nedsatt allmäntillstånd för att
förhindra utvecklingen av ataxi eller översedering (se avsnitt
4.2).
Samtidig behandling med dextropropoxifen bör undvikas pga risken för andningsdepression
Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner
Farmakodynamiska interaktioner
Psykofarmaka
Försiktighet bör iakttas vid samtidig behandling med andra psykofarmaka.
En förstärkt CNS-depressiv effekt kan uppträda vid samtidigt intag av psykofarmaka såsom antipsykotika (neuroleptika), hypnotika, sedativa, antidepressiva, narkotiska analgetika, antiepileptika, anestetika och sedativa antihistaminer. Tas tabletterna i kombination med narkotiska analgetika kan också en förhöjd eufori uppträda som kan leda till ökat beroende.
Alkohol
Samtidigt intag med alkohol rekommenderas inte. Kombination med alkohol förstärker aprazolams sedativa effekt.
Särskild försiktighet bör iakttas med läkemedel som utlöser respiratorisk depression, såsom opioider (analgetika, hostdämpande medel eller ersättningsbehandling). Detta gäller i synnerhet äldre.
Klozapin
Med klozapin finns en ökad risk för respiratoriskt och/eller hjärtstillestånd.
Farmakokinetiska interaktioner
CYP3A hämmare
Eftersom alprazolam metaboliseras av vissa leverenzymer (särskilt CYP3A4), ökar effekten av alprazolam när dessa enzym hämmas av andra läkemedel. Alprazolam bör därför användas med försiktighet till patienter som tar dessa läkemedel och en minskning av dosen kan vara nödvändig vid samtidig administrering.
Itrakonazol, en potent CYP3A4-hämmare, ökar AUC och förlänger eliminations-halveringstiden för alprazolam. I en studie där friska frivilliga fick itrakonazol 200 mg/dag samt 0,8 mg alprazolam ökade AUC två till tre gånger och eliminationshalveringstiden förlängdes till cirka 40 timmar. Förändringar har också setts i alprazolams effekter på psykomotorisk funktion. Itrakonazol kan förstärka alprazolams CNS-dämpande effekter och utsättning av itrakonazol kan minska den terapeutiska effekten av alprazolam. Samtidig användning av potenta CYP3A4-hämmare som itrakonazol, ketokonazol, vorikonazol och HIV-proteashämmare rekommenderas inte. Om samtidig användning anses nödvändig bör alprazolamdosen reduceras till hälften eller en tredjedel.
Behandling med fluvoxamin förlänger halveringstiden av alprazolam från 20 till 34 timmar och fördubblar plasmakoncentrationen av alprazolam. Vid samtidig behandling bör alprazolamdosen halveras.
Fluoxetin har en måttligt hämmande effekt på metabolismen av alprazolam med ökade plasmakoncentrationer som följd. Vid samtidig behandling förstärks därför alprazolams psykomotoriska effekter. En dosjustering kan vara nödvändig.
Erytromycin hämmar metabolismen av alprazolam. Plasmakoncentrationen av alprazolam ökar med ca 50%. Kombinationen kan kräva dosanpassning.
Andra CYP3A4-hämmare som kan förväntas öka plasmakoncentrationen av alprazolam är klaritromycin, telitromycin, diltiazem och flukonazol. Dossänkning kan vara nödvändig.
Cimetidin minskar clearance av alprazolam, möjligen med förstärkt effekt som följd. Interaktionens kliniska betydelse är ännu ej fastställd.
CYP3A4-inducerare
Eftersom alprazolam metaboliseras av CYP3A4,
kan inducerare av detta enzym öka metabolismen av alprazolam.
Interaktioner med HIV-proteashämmare (t.ex. ritonavir) och
alprazolam är komplexa och tidsberoende. På kort sikt resulterade
låga doser ritonavir i en stor nedsättning av alprazolam clearance,
förlängd halveringstid och ökade kliniska effekter. Men efter lång
exponering av ritonavir, kompenserade CYP3A induktionen denna
hämning. Denna interaktion kräver en dosreduktion eller utsättande
av alprazolam.
Patienter som samtidigt behandlas med alprazolam och teofyllin får signifikant lägre plasmakoncentrationer av alprazolam än patienter enbart behandlade med alprazolam, möjligen på grund av inducerad metabolism. Interaktionens kliniska betydelse är ännu ej fastställd.
Karbamazepin tycks kunna inducera metabolismen av alprazolam med minskad effekt som följd. Interaktionens kliniska betydelse är ännu ej fastställd. Motsvarande effekter kan förväntas vid samtidig administrering av rifampicin eller Johannesört.
Alprazolams effekt på farmakokinetiken av andra läkemedel
Ökade digoxinkoncentrationer har rapporterats vid samtidig användning av alprazolam, särskilt hos äldre (> 65 år). Patienter som samtidigt får alprazolam och digoxin ska därför noggrant övervakas för tecken och symptom på digoxintoxicitet.
Patienten bör vara förberedd på en ökning av den muskelavslappnande effekten (risk för att ramla omkull) när alprazolam används samtidigt med ett muskelavslappande medel, särskilt i början av behandlingen.
Imipramin och dess metabolit desmetylimipramin kan nå 30 % högre plasmakoncentrationer efter insättning av alprazolam pga. hämmad metabolism.
Följande kombinationer bör undvikas:
Dextropropoxifenkan hämma metabolismen/minska clearance av alprazolam så att plasmakoncentrationerna av alprazolam ökar vilket medför en förstärkning av alprazolams effekt. Samtidig behandling med dextropropoxifen bör undvikas (se 4.4 Varningar och försiktighet).
Nefazodon hämmar CYP3A4 medierad oxidation av alprazolam och dubblerar plasmakoncentrationen av alprazolam vilket medför en förstärkning av alprazoplams effekt. En halvering av alprazolamdosen bör övervägas.
Interaktioner som bör tas i beaktande där dosanpassning eventuellt kan behövas:
Antikonceptionella medel:. P-piller kan hämma metabolismen av bensodiazepiner och då även oxidationen av alprazolam, vilket skulle medföra högre plasmakoncentrationer och en förstärkning av alprazoplams effekt.
Omeprazolkan hämma metabolismen av alprazolam vilket ger högre plasmakoncentrationer och en förstärkning av alprazolams effekt.
Fertilitet, graviditet och amning
Graviditet:
En stor mängd data baserade på kohortstudier visar att exponering av bensodiazepiner under första trimestern inte är associerad med en ökad risk för grava missbildningar. Dock har man i vissa tidiga epidemiologiska fall-kontrollstudier funnit en ökad risk för gomspalt. Data indikerade att risken att få ett barn med gomspalt efter att modern exponerats för bensodiazepiner är mindre än 2/1000 jämfört med förekomsten av sådana missbildningar på ungefär 1/1000 i den allmänna populationen.
Behandling med bensodiazepiner
vid höga doser under den andra och/eller tredje trimestern av
graviditeten har visat på en minskning av aktiva rörelser och
oregelbunden hjärtrytm hos fostret.
När behandling är nödvändigt av medicinska skäl under den sista
delen av graviditeten, även vid låga doser, kan man observera
”floppy infant syndrome” med axial hypotoni
och sugproblem vilket kan leda till en försämrad viktökning. Dessa
symptom är reversibla men kan bestå i 1-3 veckor beroende på hur
lång halveringstid substansen har. Vid höga doser kan
andningsdepression eller apné och hypotermi hos nyfödda uppträda.
Dessutom kan neonatala utsättningssymtom med hyperexcitabilitet,
agitation och tremor observeras några dagar efter födseln även om
”floppy infant syndrome” inte har observerats. Uppträdande av
utsättningssymtom efter födseln är beroende av halveringstiden för
substansen.
Användande under graviditet är endast tillåtet på strikt indikation om absolut nödvändigt.
Läkare som förskriver alprazolam till kvinnor i fertil ålder bör uppmana sina patienter att ta kontakt med sin läkare för ett eventuellt avbrott av behandlingen om patienten tror att hon är gravid eller planerar att bli gravid. Baserat på den farmakologiska verkningsmekanismen kan man förvänta sig att substansen har effekt (hypotermi, hypotoni och måttlig respiratorisk depression) på det nyfödda barnet. Följaktligen är användning under värkarbete bara tillåtet om absolut nödvändigt. Dessutom kan barnen till de mödrar som regelbundet använt bensodiazepiner under slutet av graviditeten få abstinensbesvär efter födelsen. Om behandling med alprazolam är nödvändig under sista delen av graviditeten bör höga doser undvikas och det nyfödda barnet bör övervakas för symptom på utsättningssymptom och/eller ”floppy infant syndrome”.
Amning:
Alprazolam utsöndras i bröstmjölk i små mängder. Amning rekommenderas därför inte vid användning av bensodiazepiner.
Fertilitet:
Alprazolam försämrade inte fertiliteten hos råttor upp till den högsta testdosen på 5 mg/kg/dag vilket är 25 gånger högre än den maximalt rekommenderade dagliga humana dygnsdosen på 10 mg/dag.
Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
Sedation, amnesi, nedsatt koncentrations- och muskelförmåga kan negativt påverka förmågan att köra bil och använda maskiner.
Patienter bör varnas för detta och rekommenderas att inte köra eller använda maskiner under behandling. Alkohol förstärker dessa effekter. Vid otillräcklig mängd sömn ökar risken att reaktionsförmågan försämras.
Biverkningar
Biverkningarna är klassificerade under organrubriker och frekvens anges enligt följande indelning:
Mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1000), mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).
Systemorganklass |
Mycket vanliga ≥ 1/10 |
Vanliga ≥ 1/100, < 1/10 |
Mindre vanliga ≥ 1/1 000, < 1/100 |
Sällsynta ≥ 1/10 000, < 1/1 000 |
Mycket sällsynta < 1/10 000 |
Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data) |
|
Endokrina systemet |
|
|
|
|
|
Hyperprolaktinemi* |
|
Metabolism och nutrition |
|
Minskad aptit, anorexi, ökad aptit |
|
|
|
|
|
Psykiska störningar |
Depression |
Förvirringstillstånd, desorientering, nedsatt libido, oro, insomnia, nervositet, ökad libido* |
Mani* (se avsnitt 4.4), hallucinationer*, ilska*, agitation* |
|
|
Hypomani*, aggressivitet*, fientlighet*, vanföreställningar*, psykomotorisk hyperaktivitet* |
|
Centrala och perifera nervsystemet |
Sedation, somnolens, ataxi, försämrat minne, dysartri, yrsel, huvudvärk |
Balansstörningar, koordinationssvårigheter, hypersomni, letargi, tremor, koncentrationssvårigheter |
Amnesi, berusningskänsla |
|
|
Obalans i autonoma nervsystemet*, dystoni*, nedsatt reaktionsförmåga, talsvårigheter, hypotoni |
|
Ögon |
|
Dimsyn |
|
|
|
|
|
Magtarmkanalen |
Förstoppning, muntorrhet |
Illamående, kräkningar |
|
|
|
Gastrointestinal sjukdom*, dysfagi |
|
Lever och gallvägar |
|
|
|
|
|
Hepatit*, onormal leverfunktion*, gulsot* |
|
Hud och subkutan vävnad |
|
Dermatit* |
|
|
|
Angioödem*, fotosensitivitetsreaktion* |
|
Muskuloskeletala systemet och bindväv |
|
|
Muskelsvaghet |
|
|
|
|
Njurar och urinvägar |
|
|
Inkontinens* |
|
|
Urinretention* |
|
Reproduktionsorgan och bröstkörtel |
|
Sexuell dysfunktion* |
Oregelbunden menstruation* |
|
|
|
|
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället |
Trötthet, irritabilitet |
|
|
|
|
Perifert ödem* |
|
Undersökningar |
|
Viktminskning, viktökning |
|
|
|
Ökat intraokulärt tryck* |
|
*Biverkningen identifierades efter marknadsintroduktion |
|
Depression
Hos känsliga individer kan tidigare oupptäckt depression bli tydlig vid användning av bensodiazepiner.
Psykiatriska och ”paradoxala” reaktioner
Reaktioner som rastlöshet, agitation, irritation, aggressivitet, vanföreställningar, raseriutbrott, mardrömmar, hallucinationer, psykoser, olämpligt beteende och andra beteendestörningar kan förekomma, de uppstår främst hos äldre patienter.
Beroende
Användning av denna substans (även vid terapeutiska doser) kan leda till utvecklande av ett fysiskt beroende. Behandlingsavbrott kan därför leda till utsättningsreaktioner och reboundfenomen (se även avsnitt 4.4). Psykiskt beroende kan uppstå. Exempel på missbruk har rapporterats.
Amnesi
Anterograd amnesi kan uppstå även vid terapeutiska doser och risken ökar vid högre doser. Amnesi kan åtföljas av olämpligt beteende (se även avsnitt 4.4).
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).
Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
Överdosering
Symptom:
Överdosering av bensodiazepiner yttrar sig vanligtvis som CNS-depression i varierande grad, från dåsighet till koma. I lindriga fall är symptomen dåsighet, mental förvirring och letargi och i mer allvarliga fall kan symptomen inkludera ataxi, yrsel, dysartri, muskelsvaghet, hypotoni, hypotension, andningsdepression, paradoxala reaktioner som agitation, aggressivitet och hallucinationer, eventuellt mydriasis eller mios, i sällsynta fall koma och i mycket sällsynta fall död. Oro och hallucinos är vanligare med alprazolam än för övriga bensodiazepiner.
Vid höga doser uppträder andningsdepression och eventuellt blodtrycksfall. Även kramper, arytmi och AV-block kan förekomma, liksom takykardi, hypotermi, illamående och kräkningar.
Toxicitet:
25-50 mg i kombination med alkohol (2 promille i blod) till vuxen gav letal intoxikation. 0,3 mg/kg till 8-åring gav måttlig - allvarlig intoxikation. 10 mg till 13-åring gav måttlig intoxikation. 15 mg (samt alkohol) till vuxen gav allvarlig intoxikation, medan 20-40 mg till vuxen endast gav måttlig intoxikation. Som för andra bensodiazepiner utgör inte överdos risk för livet, om man inte kombinerar det med andra CNS-dämpande läkemedel (inklusive alkohol). Vid händelse av överdos av någon medicinsk produkt ska man ha i åtanke att flera läkemedel kan ha tagits. Behandling ska anpassas i enlighet med detta.
Behandling:
Patienter med lindriga tecken på intoxikation bör sova ut under observation. Vid svåra fall bör magsköljning utföras medan man säkerställer fria luftvägar med hjälp av intubation om patienten är medvetslös. Om patienten är vid medvetande bör man stimulera till kräkningar. Aktivt kol är i allmänhet indicerat. Symptomatisk behandling för upprätthållande av andnings- och cirkulationsfunktionerna. Behandling med bensodiazepinantagonister (t ex flumazenil) bör övervägas vid allvarliga fall, men pga bensodiazepinernas längre effektduration, rekommenderas kontinuerlig infusion (se produktresumé för flumazenilprodukter för doseringsanvisningar). Flumazenil kan öka risken för krampanfall. Forcerad diures eller hemodialys saknar värde.
farmakologiska egenskaper
Farmakodynamiska egenskaper
Farmakoterapeutisk grupp: Ångestdämpande, lugnande medel, ATC-kod: N05BA12
Alprazolam är en bensodiazepin med en
triazoloring adderad till strukturen. Alprazolam binds till
bensodiazepinreceptorerna och ger härigenom en potentiering av
GABA-systemet.
Medlet har en snabbt insättande effekt på de vanliga ångestsymtomen
såsom oro, rastlöshet och spänning. Alprazolam ger anxiolytisk
effekt vid behandling av depression. Dåsighet är ovanlig i
terapevtiska doser. I anxiolytiska doser ger alprazolam ingen eller
ringa muskelsvaghet.
Studier har visat att alprazolam är effektiv upp till 6 månader vid
behandling av ångest och upp till 8 månader vid behandling av
paniksyndrom.
Alprazolam ger en dosberoende minskning av REM-sömn och en
förlängning av REM-latens.
Toleransutveckling ses mot den sedativa effekten men däremot ej mot
den anxiolytiska effekten av alprazolam.
Farmakokinetiska egenskaper
Den biologiska tillgängligheten av alprazolam
är cirka 90%.
Samtidigt födointag fördröjer absorptionen av alprazolam utan att
påverka den absorberade mängden. Maximal plasmakoncentration
erhålles med Xanor 1-2 timmar efter intag. Plasmanivåerna är
proportionella mot den givna dosen. Proteinbindningsgraden för
alprazolam är cirka 70%, clearance cirka 1 ml/min/kg och
distributionsvolymen cirka 1 liter/kg. Alprazolam ger ingen eller
endast ringa enzyminduktion.
Alprazolam genomgår en omfattande metabolisering i levern, främst
genom hydroxylering till alfa-hydroxi-alprazolam och
4-hydroxi-alprazolam. Dessa metaboliter glukuronideras sedan innan
de utsöndras i urinen. Halveringstiden för alprazolam är i
eliminationsfasen cirka 12 timmar. Huvudmetaboliterna är biologiskt
aktiva. De har halveringstider jämförbara med alprazolam och
förekommer i låga koncentrationer, varför de inte nämnvärt bidrar
till den farmakologiska effekten. Halveringstiden är förlängd vid
nedsatt leverfunktion.
Prekliniska säkerhetsuppgifter
Alprazolam visade sig inte mutagent i in vitro Ames test och orsakade inte kromosomala avvikelser i in vitro mikronukleär analys hos råttor vid doser upp till den högsta testdosen på 100 mg/kg vilket är 500 gånger högre än maximalt rekommenderad human dygnsdos på 10 mg/dag.
Inga tecken på carcinogenitet observerades under den 2 år långa bioanalys studien på alprazolam hos råttor vid doser upp till 30 mg/kg/dag (150 gånger högre än den maximalt rekommenderade humana dygnsdosen på 10 mg/dag) och i möss vid doser upp till 10 mg/kg/dag (50 gånger högre än den maximala dagliga rekommenderade humana dygnsdosen på 10 mg/dag)
Alprazolam försämrade inte fertiliteten hos råttor upp till den högsta testdosen på 5 mg/kg/dag vilket är 25 gånger högre än den maximalt rekommenderade dagliga humana dygnsdosen på 10 mg/dag.
När råttor behandlades med 3, 10, and 30 mg/kg/dag oralt alprazolam (15 till 150 gånger högre än den maximalt rekommenderade humana dygnsdosen) under 2 år så observerades en tendens till en dosrelaterad ökning av antalet katarakt (honor) och vaskularisering i hornhinnan (hanar).
I djurstudier har administrering av bensodiazepiner under dräktigheten givit upphov till gomspalt, och kvarstående beteenderubbningar hos avkomman
farmaceutiska uppgifter
Förteckning över hjälpämnen
1 tablett 0,25 mg
innehåller:Laktosmonohydrat 96 mg,
mikrokristallin cellulosa, majsstärkelse, magnesiumstearat,
dokusatnatrium, kolloidal kiseldioxid, konserveringsmedel E 211
(natriumbensoat).
1 tablett 0,5 mg
innehåller:Laktosmonohydrat 96 mg,
mikrokristallin cellulosa, majsstärkelse, magnesiumstearat,
dokusatnatrium, kolloidal kiseldioxid, konserveringsmedel E 211
(natriumbensoat), färgämne E 127
(erytrosin).
1 tablett 1 mg
innehåller:Laktosmonohydrat 96 mg,
mikrokristallin cellulosa, majsstärkelse, magnesiumstearat,
dokusatnatrium, kolloidal kiseldioxid, konserveringsmedel E 211
(natriumbensoat), färgämne E 127 (erytrosin) och E 132
(indigokarmin).
1 tablett 2 mg innehåller:Laktosmonohydrat 192 mg, mikrokristallin cellulosa, majsstärkelse, magnesiumstearat, dokusatnatrium, kolloidal kiseldioxid, konserveringsmedel E 211 (natriumbensoat).
Inkompatibiliteter
Ej relevant.
Hållbarhet
3 år.
Tabletter 0,25 mg, 0,5 mg och 1 mg är godkända för maskinell dosdispensering. Den maximala hållbarheten utanför originalförpackningen är 6 månader.
Särskilda förvaringsanvisningar
Inga särskilda förvaringsanvisningar.
Förpackningstyp och innehåll
Tabletter 0,25 mg, 0,5 mg och 1 mg:
Tryckförpackningar innehållande 20 och 100 tabletter.
Glasburkar innehållande 200 tabletter.
Tabletter 2 mg: Glasburkar innehållande 20, 100 och 200 tabletter.
Särskilda anvisningar för destruktion
Inga särskilda anvisningar.
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
innehavare av godkännande för försäljning
Pfizer AB
191 90 Sollentuna
nummer på godkännande för försäljning
Tabletter 0,25
mg: 10176
Tabletter 0,5 mg: 10177
Tabletter 1
mg:10382
Tabletter 2 mg: 11424
datum för första godkännande/förnyat godkännande
Tabletter 0,25
mg: 1985-02-01 /
2010-06-28
Tabletter 0,5 mg:
1985-02-01 / 2010-06-28
Tabletter 1 mg: 1986-04-25 /
2010-06-28
Tabletter 2 mg:
1991-09-06 / 2010-06-28
datum för översyn av produktresumén
2016-06-14