produktresumé

Zolpidem Actavis 5 mg filmdragerad tablett

Zolpidem Actavis 10 mg filmdragerad tablett

En filmdragerad tablett innehåller: 5 mg zolpidemtartrat.

En filmdragerad tablett innehåller: 10 mg zolpidemtartrat.

Hjälpämne med känd effekt: 45 mg laktosmonohydrat.

Hjälpämne med känd effekt: 90 mg laktosmonohydrat..

För fullständig förteckning över hjälpämnen,se avsnitt 6.1.

Filmdragerad tablett

5 mg:

Vita, ovala, bikonvexa filmdragerade tabletter präglade med ”ZIM” på ena sidan och ”5” på den andra.

10 mg:

Vita, skårade, ovala, bikonvexa, filmdragerade tabletter präglade med "ZIM" på ena sidan och "10" på den andra sidan. Tabletten kan delas i två lika stora doser.

Zolpidemär indicerat förkorttidsbehandlingavsömnbesvärhos vuxnaisituationer därsömnlöshetärfunktionsnedsättande ellerorsakarstort obehag för patienten.

Dosering

Behandlingstiden bör vara så kort som möjligt. Behandlingstiden varierar vanligen från några dagar och upp till två veckor, med ett maximum på fyra veckor, utsättningsprocessen inräknad. Utsättningsprocessen bör anpassas efter den enskilde individen.

I vissa fall kan en förlängning utöver den maximala behandlingstiden vara nödvändig. Detta får dock endast ske efter en ny bedömning av patientens tillstånd.

Vuxna

Läkemedlet ska tas som en engångsdos och får inte tas ytterligare en gång under samma natt. Rekommenderad daglig dos för vuxna är 10 mg som ska tas i samband med sänggåendet. Den lägsta effektiva dosen av zolpidem ska användas och får inte överstiga 10 mg.

Äldre

En dos på 5 mg rekommenderas till äldre patienter eller till patienter med nedsatt allmäntillstånd, vilka kan vara speciellt känsliga för effekten av zolpidemtartrat. Dosen bör endast ökas till 10 mg vid otillräcklig effekt och om läkemedlet tolereras väl.

Patienter med nedsatt leverfunktion

En dos på 5 mg rekommenderas för patienter med nedsatt leverfunktion som inte metaboliserar läkemedlet lika snabbt som patienter med normal leverfunktion. Dosen bör endast ökas till 10 mg vid otillräcklig effekt och om läkemedlet tolereras väl.

Den totala dosen zolpidemtartrat bör aldrig överskrida 10 mg hos någon patient.

Pediatrisk population

Zolpidem rekommenderas inte till barn och ungdomar under 18 år, eftersom data som stöder användning i denna åldersgrupp saknas. Tillgängliga data från placebokontrollerade kliniska studier presenteras i avsnitt 5.1.

Administreringssätt

Produkten ska tas tillsammans med vätska omedelbart före sänggående.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1

Gravt nedsatt leverfunktion

Sömnapnésyndrom

Myastenia gravis

Allvarlig andningsinsufficiens

Barn och ungdomar under 18 år

Allmänt

Orsaken till sömnlösheten bör om möjligt fastställas. Underliggande faktorer bör behandlas innan förskrivning av hypnotikum sker. Om insomningsproblemet kvarstår efter 7-14 dagars behandling kan det bero på en primär psykiatrisk eller fysisk störning som bör utredas.

Här nedan anges allmän information om effekter som uppträtt efter administrering av bensodiazepiner eller andra hypnotika och vilka bör tas i beaktande vid förskrivning.

Tolerans

En minskning av den hypnotiska effekten av korttidsverkande bensodiazepiner eller bensodiazepinliknande substanser kan uppträda efter upprepad användning under några veckor.

Beroende

Användning av bensodiazepiner eller bensodiazepinliknande substanser kan leda till utveckling av ett fysiskt eller psykologiskt beroende av dessa produkter. Risken för beroende ökar med dosen och behandlingstiden. Den är också större hos patienter med alkohol- eller drogmissbruk i anamnesen.

Då fysiskt beroende har utvecklats kan ett abrupt utsättande leda till abstinenssymptom. Dessa kan bestå av huvudvärk, muskelsmärtor, extrem ångest och spänning, rastlöshet, sömnlöshet, förvirring och irritabilitet. I svåra fall kan följande symptom uppträda: overklighetskänsla, depersonalisation, hyperakusi, domningar och stickningar i extremiteterna, överkänslighet mot ljus, ljud och fysisk kontakt, hallucinationer eller epileptiska anfall.

Rebound-fenomen

Ett övergående syndrom där de symptom som behandlas med bensodiazepiner eller bensodiazepinliknande substanser återkommer i en förstärkt form kan inträffa vid utsättning av hypnotiska substanser. Det kan åtföljas av andra reaktioner, såsom humörförändringar, ångest och rastlöshet.

Det är viktigt att patienten är medveten om att rebound-fenomen kan uppstå. På så sätt minimeras oron över dessa symptom om de skulle inträffa vid avslutande av behandlingen.

Det finns indikationer på att abstinensfenomen kan uppträda mellan doseringarna för korttidsverkande bensodiazepiner och bensodiazepinliknande substanser. Det gäller framför allt om dosen är hög.

Risken för abstinenssymtom eller rebound-fenomen har visat sig vara större efter abrupt utsättning av behandlingen. Därför rekommenderas en gradvis seponering.

Behandlingstid

Behandlingstiden bör vara så kort som möjligt (se avsnitt 4.2) och får inte överskrida 4 veckor inklusive utsättningsprocessen. En förlängning utöver denna period bör endast ske efter en ny bedömning.

Vid behandlingens start kan det vara av värde att informera patienten om att behandlingen är kortvarig.

Psykomotorisk nedsättning dagen efter

Risken för psykomotorisk nedsättning dagen efter, inklusive försämrad körförmåga, är ökad om:

- zolpidem tas när det återstår mindre än 8 timmar före utförandet av aktiviteter som kräver mental vakenhet (se avsnitt 4.7);

- en högre dos än den rekommenderade tas;

- zolpidem tas samtidigt med andra sedativa medel som påverkar centrala nervsystemet eller med andra läkemedel som ökar zolpidem-nivåerna i blodet, eller tillsammans med alkohol eller droger (se avsnitt 4.5).

Zolpidem ska tas som en engångdos i samband med sänggåendet och får inte tas ytterligare en gång under samma natt.

Amnesi

Bensodiazepiner och bensodiazepinliknande substanser kan utlösa anterograd amnesi. Detta tillstånd inträffar vanligen flera timmar efter intag av läkemedlet. För att minska risken bör patienten försäkra sig om att ha möjlighet till 7-8 timmars ostörd sömn (se avsnitt 4.8).

Psykiatriska och ”paradoxala” reaktioner

Reaktioner som rastlöshet, kraftig oro, irritabilitet, aggressivitet, vanföreställningar, raserianfall, mardrömmar, hallucinationer, psykoser, sömngång, olämpligt beteende, ökad sömnlöshet och andra onormala beteendeeffekter har inträffat vid intag av bensodiazepiner eller bensodiazepinliknande substanser. Om detta inträffar bör behandlingen avbrytas. Dessa reaktioner förekommer oftare hos äldre.

Psykomotorisk nedsättning dagen efter

Speciella patientgrupper

Äldre patienter och patienter med nedsatt allmäntillstånd

Dessa patienter bör ges en lägre dos: se rekommenderad dosering (avsnitt 4.2).

På grund av den muskelavslappande effekten finns en risk för fall och således risk för höftfrakturer, särskilt hos äldre patienter när de går upp på natten.

Patienter med nedsatt njurfunktion

Även om dosjustering inte är nödvändig bör försiktighet iakttas (se avsnitt 5.2).

Patienter med kronisk andningsinsufficiens

Försiktighet bör iakttas vid förskrivning av zolpidemtartrat, eftersom bensodiazepiner har visat sig hämma andningsfunktionen. Man bör också beakta att tecken på ångest eller kraftig oro har satts i samband med tilltagande andningsinsufficiens.

Patienter med gravt nedsatt leverfunktion

Bensodiazepiner och bensodiazepinliknande substanser är inte indikerade för behandling av patienter med gravt nedsatt leverfunktion, eftersom de kan utlösa encefalopati.

Patienter med psykotisk störning

Bensodiazepiner och bensodiazepinliknande substanser rekommenderas inte som primär behandling.

Användning vid depression

Trots att relevanta kliniska, farmakokinetiska eller farmakodynamiska interaktioner med SSRI inte visats bör zolpidemtartrat ges med försiktighet till patienter med symptom på depression. Självmordstendenser kan förekomma. På grund av risken för en avsiktlig överdos hos dessa patienter bör så liten mängd som möjligt förskrivas.

Bensodiazepiner och bensodiazepinliknande substanser bör inte användas som monoterapi vid behandling av depression och ångest i samband med depression (självmord kan framprovoceras hos dessa patienter).

Användning hos patienter med drog- eller alkoholmissbruk i anamnesen

Bensodiazepiner och bensodiazepinliknande substanser bör användas med yttersta försiktighet hos patienter med drog- eller alkoholmissbruk i anamnesen. Dessa patienter bör noga övervakas under behandlingen med zolpidemtartrat då risk för tillvänjning och psykologiskt beroende föreligger.

Zolpidem Actavis innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Samtidigt intag av alkohol rekommenderas inte då denna kombination kan förstärka produktens sedativa effekt. Detta påverkar även förmågan att köra bil och hantera maskiner.

Kombination med CNS-depressiva medel

Försiktighet bör beaktas när zolpidemtartrat används i kombination med andra CNS-depressiva substanser (se avsnitt 4.4).

Den centrala depressiva effekten kan förstärkas vid samtidig användning av antipsykotika (neuroleptika), hypnotika, anxiolytika/sedativa preparat, muskelrelaxantia, antidepressiva preparat, narkotiska analgetika, antiepileptika, anestetika eller sedativa antihistaminer (se avsnitt 4.8 och 5.1).

Samtidig användning av zolpidem med dessa läkemedel kan därför öka dåsighet och psykomotoriska nedsättning dagen efter, inklusive försämra körförmåga (se avsnitt 4.4 och avsnitt 4.7). Dessutom har enstaka fall av synhallucinationer rapporterats hos patienter som tar zolpidem tillsammans med antidepressiva medel såsom bupropion, desipramin, fluoxetin, sertralin och venlafaxin.

Samtidig administrering av fluvoxamin kan ge förhöjda nivåer av zolpidem i blodet, därför rekommenderas inte samtidig användning.

Med narkotiska analgetika kan även en förstärkning av eufori uppträda och leda till ökat psykologiskt beroende.

CYP450-hämmare och inducerare

Samtidig administrering av ciprofloxacin kan ge förhöjda nivåer av zolpidem i blodet, därför rekommenderas inte samtidig användning.

Zolpidemtartrat metaboliseras av vissa enzymer i cytokrom P450-gruppen, huvudsakligen CYP3A4. Rifampicin inducerar metabolismen av zolpidemtartrat, vilket reducerar den maximala plasmakoncentrationen med ca 60 % och eventuellt leder till minskad effekt. Liknande effekt kan förväntas med andra potenta inducerare av cytokrom P450-enzymer som till exempel karbamazepin och fenytoin.

Substanser som hämmar leverenzymer (speciellt CYP3A4) kan öka plasmakoncentrationen och förstärka effekten av zolpidemtartrat. Zolpidemtartrat i kombination med itrakonazol (CYP3A4-hämmare) gav dock ingen signifikant skillnad i farmakokinetisk eller farmakodynamisk effekt. Den kliniska betydelsen av dessa resultat är inte fastställd.

Övriga läkemedel

När zolpidem administrerades tillsammans med ranitidin märktes inga signifikanta farmakokinetiska interaktioner.

Graviditet

Det finns inte tillräckliga data för att utvärdera säkerheten vid användning av zolpidemtartrat under graviditet och amning. Även om djurstudier inte har visat på några teratogena eller embryotoxiska effekter har säkerhet under graviditet inte fastställts hos människa. Därför bör zolpidemtartrat inte användas under graviditet, speciellt inte under första trimestern.

Om läkemedlet förskrivs till en kvinna i fertil ålder bör hon uppmanas att kontakta läkare för rådgivning om utsättning av läkemedlet om hon planerar att bli gravid eller misstänker graviditet.

Om zolpidemtartrat av starka medicinska skäl ges till kvinnor under den senare delen av graviditeten eller vid förlossningen kan hypotermi, hypotoni och måttlig andningsdepression förväntas hos det nyfödda barnet på grund av substansens farmakologiska effekt.

Spädbarn vars mödrar intagit bensodiazepiner eller bensodiazepinliknande substanser under längre tid under den senare delen av graviditeten kan utveckla abstinensbesvär under den postnatala perioden som ett resultat av ett fysiskt beroende.

Amning

Zolpidemtartrat passerar över i modersmjölk i små mängder. Zolpidemtartrat bör därför inte användas under amning eftersom effekten för barnet inte har fastställts.

Zolpidem har påtaglig effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Fordonsförare och maskinoperatörer måste varnas för att det, liksom i fall med andra hypnotika, kan finnas risk för dåsighet, förlängd reaktionstid, yrsel, sömnighet, dimsyn/dubbelseende och minskad uppmärksamhet samt sämre körförmåga morgonen efter behandlingen (se avsnitt 4.8). För att minimera denna risk, rekommenderas en viloperiod på minst 8 timmar mellan intag av zolpidem och bilkörning, maskinanvändning och arbete på hög höjd.

För enbart zolpidem i terapeutiska doser har försämrad körförmåga och beteenden såsom “sömnkörning” konstaterats.

Dessutom ökar risken för sådana beteenden vid samtidigt intag av zolpidem och alkohol och andra CNS-nedsättande medel (se avsnitt 4.4 och 4.5). Patienterna ska varnas för att använda alkohol och andra psykoaktiva substanser vid intag av zolpidem.

Frekvenser definieras enligt följande:

Mycket vanliga (1/10)
Vanliga (1/100, <1/10)
Mindre vanliga (1/1 000, <1/100)
Sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000)
Mycket sällsynta (<1/10 000)
Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Det finns belägg för att dosen är relaterad till förekomsten av biverkningar associerade med användningen av zolpidemtartrat, i synnerhet vad det gäller vissa biverkningar i CNS och magtarmkanalen. Enligt rekommendationen i avsnitt 4.2 bör dessa effekter teoretiskt sett minska om zolpidemtartrat tas omedelbart före sänggående eller efter sänggående.

Effekterna uppstår främst hos äldre patienter.

Infektioner och infestationer

Vanliga: infektion i de övre luftvägarna, infektion i de nedre luftvägarna.

Immunsystemet

Ingen känd frekvens: angioneurotiskt ödem.

Psykiska störningar

Vanliga: hallucinationer, upphetsning, mardrömmar

Mindre vanliga: förvirring, irritabilitet

Ingen känd frekvens: rastlöshet, aggressivitet, vanföreställningar, raserianfall, psykoser, onormalt beteende, missbruk, sömngång, beroende (abstinenssymptom eller rebound-effekter kan uppstå vid utsättande av behandlingen), störningar i sexualdriften, depression (se avsitt 4.4).

De flesta av dessa psykiska biverkningar är kopplade till paradoxala reaktioner

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga: sömnighet, huvudvärk, yrsel, förvärrad sömnlöshet, anterograd amnesi (biverkningar som har med amnesi att göra kan åtföljas av olämpligt beteende)

Ingen känd frekvens: nedsatt medvetandegrad, ataxi

Ögon

Mindre vanliga: dubbelseende

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Ingen känd frekvens: andningsdepression (se avsnitt 4.4)

Magtarmkanalen

Vanliga: diarré, illamående, kräkningar, magsmärtor

Lever och gallvägar

Ingen känd frekvens: förhöjda leverenzymvärden

Hud och subkutan vävnad

Ingen känd frekvens: utslag, pruritus, urtikaria, hyperhidros

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Ingen känd frekvens: muskelsvaghet

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanliga: utmattning

Ingen känd frekvens: gångstörningar, läkemedelstolerans

Skador, förgiftning och behandlingskomplikationer

Ingen känd frekvens: fall (framför allt hos äldre patienter och då zolpidemtartrat inte tagits i enlighet med förskrivningsrekommendationen)

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts.Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande.Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala. www.lakemedelsverket.se.

I rapporter om överdosering med enbart zolpidemtartrat har sänkningen av medvetandet varierat från sömnighet till lätt koma.

Personer som tagit överdoser på upp till 400 mg zolpidemtartrat, 40 gånger den rekommenderade dosen, har blivit fullt återställda.

Allmänna symptomatiska och stödjande åtgärder bör vidtas. Omedelbar ventrikelsköljning bör göras, när så är lämpligt. Intravenös vätsketillförsel ges efter behov. Om det inte är någon fördel att tömma ventrikeln bör aktivt kol ges för att minska absorptionen. Kontroll av respiratoriska och kardiovaskulära funktioner bör övervägas. Lugnande läkemedel ska undvikas även vid excitation.

Användning av flumazenil kan övervägas vid allvarliga symptom. Liksom vid behandling av överdos av andra läkemedel bör man beakta möjligheten att flera preparat kan ha använts.

På grund av den stora distributionsvolymen och proteinbindningsgraden för zolpidemtartrat är inte hemodialys eller forcerad diures effektivt. Hemolysstudier med patienter med njursvikt som fått terapeutiska doser av zolpidemtartrat har visat att substansen inte är dialyserbar.

Farmakoterapeutisk grupp: Sömnmedel och lugnande medel, bensodiazepinbesläktade medel

ATC-kod: N05CF02

Verkningsmekanism

Zolpidemtartrat, en imidazopyridin, är ett bensodiazepinliknande sömnmedel.

Farmakodynamisk effekt

I experimentella studier har sedativa effekter visats vid lägre doser än de som behövs för att ge kramplösande, muskelavslappnande eller ångestdämpande effekter. Dessa effekter är relaterade till en specifik agonistaktivitet på centrala receptorer, tillhörande det makromolekylära GABA-omega-receptorkomplexet (BZ1 & BZ2), som påverkar öppnande av kloridjonkanaler. Zolpidemtartrat verkar primärt på omega-receptorsubtyper (BZ1). Den kliniska relevansen av detta är inte känd.

Klinisk effekt och säkerhet

Randomiserade prövningar visade endast övertygande evidens för effekt för 10 mg zolpidem.

I en randomiserad, dubbelblind prövning på 462 friska försökspersoner (ej äldre) med övergående insomni minskade zolpidem 10 mg den genomsnittliga tiden till insomnandet med 10 minuter jämfört med placebo, medan denna tid för zolpidem 5 mg var 3 minuter.

I en randomiserad, dubbelblind prövning på 114 patienter (ej äldre) med kronisk insomni minskade zolpidem 10 mg den genomsnittliga tiden till insomnandet med 30 minuter jämfört med placebo, medan denna tid för zolpidem 5 mg var 15 minuter.

Hos vissa patienter kunde en lägre dos på 5 mg vara effektiv.

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt av zolpidem hos barn och ungdomar under 18 år har inte fastställts. En randomiserad placebokontrollerad studie på 201 barn, i åldrarna 6-17 år med sömnstörningar i samband med ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder), misslyckades med att visa effekt av zolpidem 0,25 mg/kg/dag (max 10 mg/dag) jämfört med placebo. Psykiatriska sjukdomar och sjukdomar i nervsystemet utgjorde de mest frekventa behandlingsrelaterade biverkningarna som observerades med zolpidem jämfört med placebo och inkluderade yrsel (23,5% mot 1,5%), huvudvärk (12,5% mot 9,2%) och hallucinationer (7,4% mot 0%) (se avsnitt 4.2 och 4.3).

Absorption

Zolpidemtartrat absorberas snabbt och ger snabbt en sövande effekt. Biotillgängligheten är 70 % efter oralt intag. Kinetiken är linjär inom det terapeutiska dosområdet. Den terapeutiska plasmanivån är mellan 80 och 200 ng/ml. Maximal plasmakoncentration uppnås mellan 0,5 och 3 timmar efter intag.

Distribution

Distributionsvolymen hos vuxna är 0,54 l/kg och minskar till 0,34 l/kg hos äldre. Proteinbindningsgraden är 92 %. Förstapassagemetabolismen i levern är ca 35 %. Upprepad administrering har inte visats påverka proteinbindningen, vilket indikerar att zolpidemtartrat och dess metaboliter inte konkurrerar om samma bindningsställen.

Eliminering

Halveringstiden för eliminering är kort, med ett medelvärde på 2,4 timmar och en effektduration på upp till 6 timmar. Alla metaboliter är farmakologiskt inaktiva och utsöndras i urin (56 %) och i feces (37 %).

Studier har visat att zolpidemtartrat inte är dialyserbart.

Speciella patientgrupper

Hos patienter med njurinsufficiens ser man en måttlig reduktion av clearance (oberoende av eventuell dialys). Andra farmakokinetiska parametrar påverkas ej.

Hos äldre patienter och hos patienter med leverinsufficiens är biotillgängligheten av zolpidemtartrat högre. Clearance reduceras och halveringstiden för eliminering förlängs (ca 10 timmar). Vid levercirrhos ses en 5-faldig ökning av AUC och en 3-faldig ökning av halveringstiden.

I icke-kliniska studier sågs effekter endast vid exponeringar som ansågs vara tillräckligt mycket högre än maxgränsen för mänsklig exponering. Dessa effekter har därför liten klinisk relevans.

Tablettkärna

Laktosmonohydrat, mikrokristallin cellulosa, natriumstärkelseglykolat (typ A), hypromellos, magnesiumstearat.

Dragering

Hypromellos, titandioxid (färgämne E 171), polyetylenglykol 400

Ej relevant.

3 år.

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Kartonger med filmdragerade tabletter förpackade i PVC/PE/PVDC/Al-blister eller HDPE-burkar med barnsäkra polypropylenlock.

Blisterförpackningarna innehåller 7, 8, 10, 14, 15, 20, 28, 30, 50, 56, 60 eller 100 filmdragerade tabletter.

HDPE-burkarna innehåller 30, 100, 500 eller 1000 filmdragerade tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Inga särskilda anvisningar.

Actavis Group PTC ehf.

Reykjavikurvegi 76-78

IS-220 Hafnarfjordur

Island

17287

17288

5 mg:

Datum för det första godkännandet:2002-04-19

Datum för den senaste förnyelsen:2006-07-26

10 mg:

Datum för det första godkännandet:2002-04-19
Datum för den senaste förnyelsen:2013-07-04

2015-07-24