Information för alternativet: Alfuzosin Hexal 10 Mg Depottablett, visa andra alternativ

Välj alternativ:

1. Alfuzosin Hexal 5 Mg Depottablett
2. Alfuzosin Hexal 10 Mg Depottablett

Document: Alfuzosin Hexal 10 mg prolonged-release tablet SmPC change

• Alfuzosin Hexal 10 mg prolonged-release tablet SmPC
• Alfuzosin Hexal 10 mg prolonged-release tablet ENG SmPC

---

PRODUKTRESUMÉ

Alfuzosin Hexal 10 mg, depottablett

En tablett innehåller 10 mg alfuzosinhydroklorid

Hjälpämne med känd effekt:

En tablett innehåller 8 mg laktosmonohydrat.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Depottablett.

Vit, rund, odragerad tablett med avrundad kant. Diameter: cirka 10 mm.

Behandling av måttliga till svåra funktionella miktionsbesvär vid benign prostatahyperplasi (BPH).

Depottabletten ska sväljas hel tillsammans med tillräcklig mängd vätska.

Vuxna

1 depottablett 10 mg en gång dagligen. Den första dosen ska tas vid sänggåendet. Tabletten ska tas omedelbart efter samma måltid varje dag.

Äldre (över 65 år)

Farmakokinetiska och kliniska säkerhetsdata visar att dosminskning vanligtvis inte är nödvändig hos äldre patienter, utan samma dos som för vuxna kan ges.

Nedsatt njurfunktion

Lätt till måttligt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance ≥30 ml/min):

Dosminskning är vanligtvis inte nödvändig (se avsnitt 5.2).

Gravt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance <30 ml/min):

Alfuzosin Hexal 10 mg ska inte ges till patienter med gravt nedsatt njurfunktion eftersom kliniska säkerhetsdata saknas för denna patientgrupp (se avsnitt 4.4).

Nedsatt leverfunktion

Alfuzosin Hexal, administrerat som 10 mg depottabletter, är kontraindicerat till patienter med nedsatt leverfunktion. Preparat med en låg dos alfuzosinhydroklorid kan vara möjlig att användas till patienter med mild till måttligt nedsatt leverfunktion efter instruktioner i motsvarande produktinformation.

Pediatrisk population
Effekten av alfuzosin har inte visats hos barn i åldrarna 2 till 16 år (se avsnitt 5.1). Därför är alfuzosin inte indicerat för användning i den pediatriska populationen.

• Överkänslighet mot alfuzosin, andra kinazoliner (t.ex. terazosin, doxazosin, prazosin) eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

• Tillstånd med ortostatisk hypotension.

• Nedsatt leverfunktion.

• Kombination med andra alfa-1-receptorblockerande läkemedel.

Alfuzosin Hexal 10 mg ska ej ges till patienter med gravt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance <30 ml/min) eftersom kliniska säkerhetsdata saknas för denna patientgrupp.

Alfuzosin Hexal ska ges med försiktighet till patienter som behandlas med antihypertensiva läkemedel eller nitrater. Blodtrycket ska kontrolleras regelbundet, speciellt i början av behandlingen.

Vissa patienter kan utveckla postural hypotension, med eller utan symtom (yrsel, trötthet, svettningar) inom några timmar efter administrering. Effekten är övergående, ses i början av behandlingen och utgör oftast inget hinder för fortsatt behandling. Patienten ska upplysas om att detta kan inträffa och uppmanas att ligga ner tills symtomen har försvunnit helt och hållet.

Vid uppföljning efter lansering har uttalat blodtrycksfall rapporterats hos patienter med riskfaktorer sedan tidigare (såsom underliggande hjärtsjukdomar och/eller samtidig behandling med blodtryckssänkande medel).

Risken för att utveckla hypotoni och relaterade biverkningar kan vara större hos äldre personer.

Försiktighet ska iakttas när alfuzosin ges till patienter som har svarat uttalat hypotensivt på andra alfa-1-receptorblockerande medel.

Behandlingen ska sättas in gradvis till patienter med överkänslighet mot andra α₁-receptorblockerande medel.

Alfuzosin ska, som övriga α₁-receptorblockande läkemedel, användas med försiktighet hos patienter med akut hjärtsvikt.

Hos hjärtpatienter ska behandlingen av hjärtinsufficiens fortsätta. Man måste dock ta i beaktande att samtidig administrering av nitrater och alfuzosin kan öka risken för hypotension. Om angina pectoris återkommer eller förvärras ska behandlingen med alfuzosin avbrytas.

Patienten bör genomgå en undersökning innan inledning av behandling med alfuzosin för att utesluta andra sjukdomstillstånd som kan framkalla liknande symptom som BPH.

Patienter bör informeras om att tabletten ska sväljas hel. Andra administreringssätt, såsom att krossa, pulverisera eller tugga tabletten ska undvikas. Felaktig administrering kan leda till oönskad frisläppning och absorption av läkemedlet med risk för tidiga biverkningar.

Under kataraktkirurgi hos vissa patienter som behandlas eller tidigare har behandlats med α₁-blockerare har man observerat att irismuskeln under operation har blivit diffus i konsistensen (på engelska ”Intraoperative Floppy Iris Syndrome”). Även om risken för denna händelse med alfuzosin är mycket låg, ska ögonkirurgen före operationen informeras om pågående eller tidigare behandling med α₁-blockerare, då förändringarna i irismuskeln kan försvåra kataraktoperationen.

Patienter med kongenital QTc-förlängning, förvärvad QTc-förlängning i anamnesen eller som tar läkemedel som är kända för att öka QTc-intervallet bör bli evaluerade före och under administreringen av alfuzosin.

Detta läkemedel innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Kontraindicerade kombinationer:

Alfa-1-receptorblockerande läkemedel (se avsnitt 4.3).

Kombinationer som kräver försiktighet:

• Alfuzosinhalterna i blodet ökas genom potenta CYP3A4-hämmare som ketokonazol, itrakonazol och ritonavir.

• Antihypertensiva läkemedel (se avsnitt 4.4).

• Nitrater (se avsnitt 4.4).

Samtidig administrering med antihypertensiva läkemedel eller nitrater ökar risken för hypotension. Se också avsnitt 4.4.

Administrering av allmänna narkosmedel till patienter som står på alfuzosin kan leda till instabilt blodtryck.

Inga farmakodynamiska eller farmakokinetiska interaktioner har observerats hos friska försökspersoner i studier med alfuzosin och följande läkemedel: warfarin, digoxin, hydroklortiazid och atenolol.

Ketokonazol: Upprepade doser på 200 mg ketokonazol dagligen i 7 dagar resulterade i en 2,1-faldig ökning av C_max. Ökningen av alfuzosin C_max och AUC(last) efter upprepade doser av ketokonazol 400 mg dagligen var 2,3-faldig respektive 3,2-faldig.

En 2,5-faldig ökning av exponeringen för alfuzosin observerades vid administrering efter födointag (se avsnitt 5.2).

Ej relevant på grund av indikationen.

Det finns inga tillgängliga data om påverkan på förmågan att framföra fordon.

Biverkningar som svindel, yrsel och svaghet kan förekomma, framför allt i början av behandlingen.

Detta bör beaktas vid bilkörning och användning av maskiner.

Den vanligaste rapporterade biverkningen är yrsel som förekommer hos ca 5% av behandlade patienter.

De biverkningar som anses åtminstone möjligen kunna vara relaterade till behandlingen listas nedan efter organklass och absolut frekvens. Frekvenserna definieras som: mycket vanlig (≥1/10); vanlig (>1/100 till <1/10); mindre vanlig (>1/1000 till <1/100); sällsynt (>1/10 000 till <1/1000); mycket sällsynt (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Blodet och lymfsystemet

Ingen känd frekvens: Neutropeni, trombocytopeni

Centrala och perifera nervsystemet

Vanlig: Huvudvärk, svimning/yrsel.

Mindre vanlig: Svindel, dåsighet.

Ögon

Ingen känd frekvens: IFIS – syndrom (Intraoperative Floppy Iris Syndrome)(se avsnitt 4.4)

Hjärtat

Mindre vanlig: Synkope (initialt, framför allt vid för hög dos, eller vid återupptagen terapi efter kortare avbrott), postural hypotension (se avsnitt 4.4)(initialt, framför allt vid för hög dos, eller vid återupptagen terapi efter kortare avbrott), takykardi.

Mycket sällsynt: Angina pectoris, företrädesvis hos patienter med befintlig kranskärlssjukdom (se avsnitt 4.4).

Ingen känd frekvens: Förmaksflimmer

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mindre vanlig: Rinit.

Magtarmkanalen

Vanlig: Illamående, magsmärta, dyspepsi.

Mindre vanlig: Diarré, muntorrhet, kräkning.

Lever och gallvägar

Ingen känd frekvens: Hepatocellulär skada, kolestatisk leversjukdom.

Hud och subkutan vävnad

Mindre vanlig: Hudutslag (urtikaria, exantem), pruritus.

Mycket sällsynt: Angioödem.

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Ingen känd frekvens: Priapism

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanlig: Asteni.

Mindre vanlig: Ödem, bröstsmärta, värmevallningar.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

Vid överdosering skal patienten inläggas på sjukhus, hållas i ryggläge och ges konventionell behandling av hypotension såsom vätsketillförsel och blodtryckshöjande läkemedel.

Vid signifikant hypotension kan lämplig korrigerande behandling vara en vasokonstriktor med direkt inverkan på vaskulära muskelfibrerna.

Alfuzosin är svårt att avlägsna med dialys på grund av dess höga proteinbindningsgrad.

Aktivt kol bör ges efter eventuell magsköljning.

Farmakoterapeutisk grupp: Medel vid benign prostatahyperplasi, alfa-adrenoreceptorantagonister.

ATC-kod: G04CA01

Verkningsmekanism

Alfuzosin, som är ett racemat, är ett peroralt verkande kinazolinderivat, som selektivt blockerar postsynaptiska alfa-1-receptorer. In vitro-studier har bekräftat substansens selektivitet på alfa-1-receptorerna i trigonumdelen av urinblåsan, uretra och prostatakörteln. De kliniska symtomen vid benign prostatahyperplasi är inte enbart relaterade till prostatas storlek utan också till sympatomimetiska nervimpulser, som genom att stimulera de postsynaptiska alfa-receptorerna ökar spänningen i den glatta muskulaturen i de nedre urinvägarna. Vid behandling med alfuzosin relaxeras denna glatta muskulatur så att urinflödet förbättras.

Klinisk effekt och säkerhet

Kliniska belägg för uroselektivitet har visats genom klinisk effekt och god säkerhetsprofil hos män som behandlas med alfuzosin. Detta gäller även vid behandling av äldre och patienter med hypertoni. Alfuzosin kan orsaka måttliga antihypertensiva effekter.

Alfuzosin förbättrar tömningsfunktionen hos människa genom att minska uretraltonus och urinblåsans avflödesmotstånd, och underlättar därmed blåstömningen.

En lägre frekvens av akut urinretention har observerats hos alfuzosinbehandlade patienter jämfört med obehandlade patienter.

I placebo-kontrollerade studier på BPH-patienter har det visats att alfuzosin:

• signifikant ökar det maximala urinflödet (Q_max) med i genomsnitt 30% hos patienter med Q_max <15 ml/s. Denna förbättring sågs från och med den första dosen.

• signifikant minskar detrusortrycket och ökar volymen som ger tvingande trängningar.

• signifikant minskar mängden residualurin.

Dessa urodynamiska effekter leder till en förbättring av Lower Urinary Tract Symptoms

(LUTS) dvs. lagrings- (irritativa) såväl som tömnings- (obstruktiva) symtom, vilket tydligt har

visats.

Pediatrisk population
Alfuzosin är inte indicerat för användning i den pediatriska populationen (se avsnitt 4.2).

Effekten av alfuzosinhydroklorid påvisades inte i de två studier som genomförts på 197 patienter i åldrarna 2 till 16 år med förhöjd detrusor leak-point-pressure (LPP ≥ 40 cm H₂O) av neurologiskt ursprung. Patienterna behandlades med alfuzosinhydroklorid 0,1 mg/kg/dag eller 0,2 mg/kg/dag med anpassade pediatriska formuleringar.

Alfuzosin uppvisar linjär farmakokinetik inom det terapeutiska doseringsintervallet. Den farmakokinetiska profilen karaktäriseras av stora interindividuella skillnader i plasmakoncentrationerna.

Absorption

Medelvärdet av den relativa biotillgängligheten är 104% jämfört med konventionell tablett hos friska frivilliga. Maximal plasmakoncentration uppnås 9 timmar efter administrering.

Eliminationshalveringstiden är 9 timmar.

Studier har visat att en jämn farmakokinetisk profil erhålls när läkemedlet administreras efter måltid.

När alfuzosin administreras efter en måltid är C_max och C_min i medeltal 14 (5,6) respektive 3 (1,6) ng/ml. AUC _0-24 är i genomsnitt 194 (75) ng x h/ml.

Distribution

Plasmaproteinbindningen är ca 90%. Distributionsvolymen för alfuzosin är 2,5 l/kg hos friska frivilliga. Det har visats att substansen distribueras i högre koncentrationer till prostata än i plasma.

Elimination

Den kinetiska profilen karakteriseras av stora interindividuella fluktuationer (sjufaldig) i plasmakoncentrationer.Halveringstiden för alfuzosin är ca. 5 timmar (1-10 timmar). Alfuzosin har omfattande levermetabolism (flera nedbrytningsvägar), och metaboliterna utsöndras via njurarna samt troligen även via gallan. Av en oralt tillförd dos utsöndras 75-91% i faeces, varav 35% av den tillförda dosen som oförändrad substans och resten som metaboliter, vilket indikerar en viss gallutsöndring. Ca 10% av dosen utsöndras i urinen som oförändrad substans. Ingen av metaboliterna har någon farmakologisk aktivitet.

Nedsatt njur- eller leverfunktion

Distributionsvolym och clearance ökar vid nedsatt njurfunktion, troligen beroende på minskad proteinbindningsgrad. Halveringstiden är emellertid oförändrad. Denna ändring i farmakokinetiska profilen anses inte vara klinisk relevant. Således är inte en dosjustering nödvändig för patienter med mild till måttligt nedsatt njurfunktion. I brist på kliniska säkerhetsdata för patienter med allvarligt nedsatt njurfunktion, ska Alfuzosin Hexal 10 mg depottablett inte administreras till denna patientgrupp (se avsnitt 4.2 och 4.4). Hos patienter med gravt nedsatt leverfunktion är halveringstiden förlängd. De maximala plasmakoncentrationerna är fördubblade, och biotillgängligheten är högre än hos yngre friska frivilliga. Alfuzosin 10 mg depottabletter är kontraindicerat till patienter med nedsatt leverfunktion.

Äldre

Tabletter med omedelbar frisättning: Absorptionen efter oral tillförsel är snabbare och biotillgängligheten (AUC) är ökad hos äldre (>75 år) än hos yngre personer.

Depottabletter: Jämfört med medelålders friska frivilliga försökspersoner ökar inte den maximala plasmakoncentrationen (Cmax) och biotillgängligheten (AUC) hos äldre patienter.

Elimineringshalveringstiden (t½) förblir oförändrad.

Gängse studier visar att alfuzosin ökar plateau-potentialen och förlänger verkningspotentialens längd (APD) och QT-intervall vid kliniskt relevanta koncentrationer. Kliniska studier har emellertid visat att alfuzosin inte är associerat med klinisk relevant förlängning av QT-intervallet i praktiken. Dessutom har det inte funnits några signaler på Torsades de Pointes i omfattande upplevelser med alfuzosin efter marknadsinförandet.

Laktosmonohydrat

Hypromellos

Povidon K25

Magnesiumstearat

Ej relevant.

2 år

Förvaras vid högst 25C.

PVC/polyvinylidenklorid/Aluminiumblisterförpackning

10, 20, 30, 50, 60, 60x1, 90, 100 och 180 tabletter

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Inga särskilda anvisningar.

HEXAL A/S

Edvard Thomsens Vej 14

2300 Köpenhamn S

Danmark

19282

2004-06-04 / 2009-06-04

2015-08-20