Bikalutamid Actavis

Information för alternativet: Bikalutamid Actavis 50 Mg Filmdragerad Tablett, visa andra alternativ

PRODUKTRESUMÉ

1. lÄkemedlets namn

Bikalutamid Actavis 50 mg, filmdragerade tabletter

2. kvalitativ och kvantitativ sammansÄttning

Varje tablett innehåller 50 mg bikalutamid.

Hjälpämnen med känd effekt

Varje tablett innehåller 60,44 mg laktosmonohydrat

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3. LÄkemedelsform

Filmdragerad tablett.

Vit, rund, bikonvex, filmdragerad tablett, märkt BCM 50 på en sida.

4. kliniska uppgifter

4.1 Terapeutiska indikationer

Behandling av avancerad prostatacancer i kombination med behandling med LHRH-analoger (luteinizing hormone-releasing-hormon) eller kirurgisk kastrering.

4.2 Dosering och administreringssätt

Dosering

Vuxna män inklusive äldre: dosen är en 50 mg-tablett en gång per dag.

Behandling med bikalutamid ska påbörjas minst 3 dagar innan behandling med en LHRH-analog påbörjas, eller samtidigt som kirurgisk kastrering.

Speciella populationer

Nedsatt njurfunktion

Dosjustering är inte nödvändig till patienter med nedsatt njurfunktion.

Nedsatt leverfunktion

Dosjustering är inte nödvändig till patienter med lindrigt nedsatt leverfunktion. Ökad ackumulering kan ske hos patienter med måttligt till allvarligt nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.4).

Pediatrisk population

Bikalutamid är inte indicerat till barn och ungdomar.

Administreringsväg

Tabletterna ska sväljas hela tillsammans med vätska.

4.3 Kontraindikationer

Bikalutamid är kontraindicerat för kvinnor och barn (se avsnitt 4.6).

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Samtidig administrering av terfenadin, astemizol eller cisaprid med bikalutamid är kontraindicerat (se avsnitt 4.5).

4.4 Varningar och försiktighet

Initiering av behandling skall ske under direkt överinseende av en specialist.

Bikalutamid metaboliseras i hög grad i levern. Data tyder på att dess elimination kan vara långsammare hos patienter med allvarligt nedsatt leverfunktion och att detta kan leda till ökad ackumulation av bikalutamid. Bikalutamid bör därför användas med försiktighet till patienter med måttligt till allvarligt nedsatt leverfunktion.

Regelbundna leverfunktionsprover är motiverat för att upptäcka eventuella leverförändringar. De flesta förändringar förväntas inträffa inom de första 6 månadernas bikalutamidbehandling.

Allvarliga leverskador har i sällsynt fall observerats med bikalutamid och dödsfall har rapporterats (se avsnitt 4.8). Bikalutamidbehandling bör avbrytas om förändringarna är allvarliga.

En minskning av glukostolerans har observerats hos män som får LHRH-agonister. Detta kan yttra sig som diabetes eller förlorad glykemisk kontroll hos dem som redan har diabetes. Övervakning av blodglukos bör därför övervägas hos patienter som får bikalutamid i kombination med LHRH-agonister.

Bikalutamid har visats hämma cytokrom P450 (CYP3A4). Försiktighet bör därför iakttas när bikalutamid samadministreras med läkemedel som till största delen metaboliseras av CYP3A4 (se avsnitt 4.3 och 4.5).

Detta läkemedel innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorbtion.

Androgen deprivationsterapi kan förlänga QT-intervallet.

För patienter med QT-förlängning i anamnesen eller med riskfaktorer för QT-förlängning samt för patienter som samtidigt behandlas med andra läkemedel som kan förlänga QT-intervallet (se avsnitt 4.5), bör förskrivare bedöma nytta/risk-balansen inklusive risken för torsade de pointes, innan behandling med bikalutamid påbörjas

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Det finns inga belägg för att några farmakodynamiska eller farmakokinetiska interaktioner har påvisats mellan bikalutamid och LHRH-analoger.

In vitro-studier har visat att bikalutamids R-enantiomer är en hämmare av CYP 3A4 med mindre hämmande effekter på aktiviteten hos CYP 2C9, 2C19 och 2D6.

Även om kliniska studier som utnyttjade antipyrin som en markör för cytokrom P450(CYP)-aktivitet inte fann några belägg för en möjlig läkemedelsinteraktion med bikalutamid, steg den genomsnittliga midazolamexponeringen (AUC) med upp till 80 % efter samadministrering med bikalutamid under 28 dagar. För läkemedel med ett snävt terapeutiskt index kan en sådan ökning vara relevant. På grund av detta är samtidig användning av terfenadin, astemizol och cisaprid kontraindicerat (se avsnitt 4.3) och försiktighet bör iakttas vid samtidig administrering av bikalutamid med ämnen såsom ciklosporin och kalciumkanalblockerare. Dosminskning kan behövas för dessa läkemedel, i synnerhet om det finns bevis för ökad effekt eller biverkningar. För ciklosporin rekommenderas att plasmakoncentrationer och kliniskt tillstånd noggrant övervakas efter insättning eller utsättning av bikalutamidbehandling.

Försiktighet bör iakttas då bikalutamid ordineras tillsammans med läkemedel som kan hämma läkemedelsoxidation, t.ex. cimetidin och ketokonazol. Detta kan teoretiskt sett leda till förhöjda plasmakoncentrationer av bikalutamid, vilket skulle kunna leda till fler biverkningar.

In vitro-studier har visat att bikalutamid kan tränga undan warfarin, en antikoagulant av kumarintyp, från dess proteinbindningsställen. Därför rekommenderas att protrombintiden noggrant övervakas om bikalutamid sätts in hos patienter som redan får antikoagulantia av kumarintyp.

Eftersom androgen deprivationsterapi kan förlänga QT-intervallet, bör en noggrann övervägning göras av samtidig användning av bikalutamidmed läkemedel som förlänger QT-intervallet, eller med läkemedel som kan framkalla torsade de pointes såsom klass IA antiarytmika (t.ex. kinidin, disopyramid) eller klass IIIA antiarytmika (t.ex. amiodaron, sotalol, dofetilid, ibutilid), metadon, moxifloxacin, antipsykotika m.fl. (se avsnitt 4.4).

Pediatrisk population:

Interaktionsstudier har enbart gjorts hos vuxna.

4.6 Fertilitet, graviditet och amning

Bikalutamid är kontraindicerat hos kvinnor och ska inte ges till gravida eller ammande kvinnor.

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Det är inte troligt att bikalutamid försämrar patienternas förmåga att framföra fordon eller använda maskiner.

Det bör dock observeras att tillfällig somnolens kan inträffa. Drabbade patienter bör iaktta försiktighet.

4.8 Biverkningar

I detta avsnitt definieras biverkningar enligt följande: mycket vanliga (≥1/10; vanliga (≥1/100, <1/10): mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100); sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000); mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan ej beräknas från tillgängliga data).

Blodet och lymfsystemet

Mycket vanliga: Anemi

Immunsystemet

Mindre vanlig:Överkänslighetsreaktioner, angioödem och urtikaria

Metabolism och nutrition

Vanlig: Minskad aptit

Psykiska störningar

Mindre vanlig:Minskad libido, depression

Centrala och perifera nervsystemet

Mycket vanlig: Yrsel

Vanlig: Somnolens

Hjärtat

Vanlig: Hjärtinfarkt (dödsfall har rapporterats)^a, hjärtsvikt^a

Ingen känd frekvens: QT-förlängning (se avsnitt 4.4 och avsnitt 4.5)

Blodkärl

Mycket vanlig: Värmesvallning

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mindre vanlig:Interstitiell lungsjukdom⁵(dödsfall har rapporterats)

Magtarmkanalen

Mycket vanlig:Magsmärtor, förstoppning, illamående

Vanlig: Dyspepsi, flatulens

Lever och gallvägar

Vanlig:Hepatotoxicitet, gulsot, hypertransaminasemi¹

Sällsynt:Leversvikt²(dödsfall har rapporterats)

Hud och subkutan vävnad

Vanlig:Alopecia, Hirsutism/ hår-återväxt, torr hud, pruritis, utslag

Sällsynt: Fotosensivitetsreaktion

Njurar och urinvägar

Mycket vanlig:Hematuri

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Mycket vanlig:Gynekomasti, ömmande bröst³

Vanlig: Erektil dysfunktion

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Mycket vanlig:Asteni. ödem

Vanlig:Bröstsmärta

Undersökningar

Vanlig: Viktuppgång

¹ Leverförändringar är sällan allvarliga och var oftast övergående och försvann eller förbättrades med fortsatt behandling eller efter behandlingens avbrytande.

² Listad som en biverkning efter granskning av data efter marknadsföring. Frekvensen är bestämd utifrån incidensen av rapporterade biverkningar av leversvikt hos patienter som fått bikalutamid-behandling med 150 mg i den öppna delen av EPC-studierna.

³ Kan minska vid samtidig kastrering.

⁴ Observerat i en farmakoepidemiologistudie av LHRH-agonister och antiandrogener som används vid behandling av prostatacancer. Risken verkade ökas när bikalutamid 50 mg gavs i kombination med LHRH-agonister, men ingen ökad risk var uppenbar när bikalutamid 150 mg användes som monoterapibehandling av prostatacancer.

⁵ Listad som en biverkning efter granskning av data efter marknadsföring. Frekvensen är bestämd utifrån incidensen av rapporterade biverkningar av interstitiell pneumoni i den randomiserade behandlingen i EPC-studien för 150 mg.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts.Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande.Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via Läkemedelsverket, Box 26, SE-751 03 Uppsala. Webbplats:www.lakemedelsverket.se.

4.9 Överdosering

Det finns ingen erfarenhet av överdosering hos människor. Det finns ingen särskild antidot; behandlingen bör vara symtomatisk. Dialys hjälper sannolikt inte, eftersom bikalutamid har hög proteinbindningsgrad och inte återfinns i oförändrad form i urinen. Allmän understödjande vård, inklusive frekvent kontroll av vitala tecken, är indicerat.

5. Farmakologiska egenskaper

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp:Antiandrogener, ATC-kod: L02BB03

Verkningsmekanism

Bikalutamid är en icke-steroid antiandrogen, utan ytterligare endokrin aktivitet. Det binder androgenreceptorer utan att aktivera genuttryck, och hämmar således androgen stimulering. Denna hämning orsakar regression av prostatatumörer. I en klinisk situation kan ett behandlingsavbrott med bikalutamid hos vissa patienter leda till antiandrogent utsättningssyndrom.

Bikalutamid är ett racemat där den antiandrogena effekten nästan uteslutande är kopplad till R-enantiomeren.

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

Absorption

Bikalutamid absorberas väl av efter oral administrering. Det finns inga belägg för att mat har någon kliniskt relevant effekt på biotillgängligheten.

Distribution

Bikalutamid är i hög grad proteinbundet (racemat 96 %, R-bikalutamid 99,6 %) och metaboliseras i stor utsträckning (genom oxidation och glukuronidering). Dess metaboliter elimineras via njurar och galla till ungefär lika stor del.

Metabolism

(S)-enantiomeren elimineras snabbt jämfört med R-enantiomeren, varav den senare har en halveringstid i plasma på ungefär 1 vecka.

Vid daglig administrering av bikalutamid ackumuleras (R)-enantiomeren ungefär 10 faldigt i plasma på grund av dess långa eliminationshalveringstid.

Steady-state-koncentrationen av (R)-enantiomer når ungefär 9 mikrogram/ml med en daglig dos av 50 mg bikalutamid. Vid steady state utgörs 99 % av R-enantiomeren som står för övervägande delen av den terapeutiska effekten.

Eliminering

I en klinisk studie var den genomsnittliga koncentrationen av (R)-bikalutamid i sperman hos män som fick 150 mg bikalutamid 4,9 mikrogram/ml. Mängden bikalutamid potentiellt överfört till en kvinnlig partner under sexuellt umgänge är låg, och via extrapolering motsvarar detta ungefär 0.3 mikrogram/kg. Detta är lägre än den mängd som krävdes för att inducera förändringar hos avkomman i försöksdjur.

Speciella populationer

Farmakokinetiken hos (R)-enantiomeren påverkas inte av ålder, nedsatt njurfunktion eller lindrigt till måttligt nedsatt leverfunktion. Det har visats att (R)-enantiomeren elimineras långsammare från plasma hos patienter med allvarligt nedsatt leverfunktion.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

Bikalutamid är en potent antiandrogen och en bland-funktions oxidasenzyminducerare i djur. Målorgansförändringar, inklusive tumörinducering, hos djur, är relaterade till dessa aktiviteter. Inga av fynden i prekliniska undersökningar anses vara relevanta vid behandlingen av avancerad prsotatacancer.

6. Farmaceutiska uppgifter

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Tablettkärna

Laktosmonohydrat

Povidon K-29/32

Krospovidon

Natriumlaurilsulfat

Magnesiumstearat

Dragering

Laktosmonohydrat

Hypromellos

Titandioxid (E171)

Makrogol 4000

6.2 Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3 Hållbarhet

5 år.

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

6.5 Förpackningstyp och innehåll

PVC/PE/PVDC/Al-blister, kartong

Förpackningarna innehåller 5, 7, 10, 14, 20, 28, 30, 40, 50, 56, 80, 84, 90, 98, 100, 140, 200,eller 280tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar.

7 Innehavare av godkännande för försäljning

Actavis Group PTC ehf.

Reykjavikurvegi 76-78

IS-220 Hafnarfjordur

Island

8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

24749

9. Datum för första godkännande/förnyat godkännande

Datum för det första godkännandet: 2007-09-21

Datum för den senaste förnyelsen: 2011-03-31

10. Datum för översyn av produktresumén

2016-10-07