Information för alternativet: Copaxone 20 Mg/Ml Injektionsvätska, Lösning, Förfylld Spruta, visar 2 alternativ

Välj alternativ:

1. Copaxone 40 Mg/Ml Injektionsvätska, Lösning, Förfylld Spruta
2. Copaxone 20 Mg/Ml Injektionsvätska, Lösning, Förfylld Spruta
3. Copaxone 20 Mg/Ml Injektionsvätska, Lösning, Förfylld Spruta Copaxone 40 Mg/Ml Injektionsvätska, Lösning, Förfylld Spruta Copaxone 20 Mg/Ml Injektionsvätska, Lösning, Förfylld Spruta Copaxone 20 Mg Pulver Och Vätska Till Injektionsvätska, Lösning Copaxone 20 Mg/Ml Injektionsvätska, Lösning, Förfylld Spruta Copaxone 40 Mg/Ml Injektionsvätska, Lösning, Förfylld Spruta Copaxone 20 Mg/Ml Injektionsvätska, Lösning, Förfylld Spruta

Produktresumé

Copaxone 20 mg/ml, injektionsvätska, lösning, förfylld spruta

1 ml injektionsvätska, lösning innehåller 20 mg glatirameracetat* vilket motsvarar 18 mg glatiramerbas per förfylld spruta.

Medelmolekylvikten för glatirameracetatblandningen ligger i intervallet 5000‑9000 dalton. På grund av komplexiteten i dess sammansättning kan ingen specificerad polypeptid definieras i form av en aminosyrasekvens. Den slutliga glatirameracetatsammansättningen är dock inte helt slumpmässig.

För fullständig förteckning överhjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Injektionsvätska, lösning, förfylld spruta

Klar lösning utan synliga partiklar.

Injektionsvätskan, lösningen har ett pH-värde på 5,5-7,0 och en osmolaritet på ungefär 265 mOsmol/l.

Copaxone är indicerat för behandling av skovvis förlöpande former av multipel skleros (MS) (se avsnitt 5.1 för viktig information om den population för vilken effekt har fastställts).

Copaxone är inte indicerat vid primär eller sekundär progressiv MS.

Dosering

Rekommenderad dosering för vuxna är 20 mg glatirameracetat (en förfylld spruta) administrerad som en subkutan injektion en gång dagligen.

För närvarande är det inte känt hur lång tid patienter bör behandlas.

När det gäller långtidsbehandling bör ett beslut tas på individuell grund av den behandlande läkaren.

Pediatrisk population

Barn och ungdomar: Inga prospektiva, randomiserade, kontrollerade kliniska prövningar eller farmakokinetiska studier har genomförts på barn eller ungdomar. Dock tyder begränsade publicerade data på att säkerhetsprofilen hos ungdomar 12‑18 år som får Copaxone 20 mg subkutant varje dag liknar den som kan ses hos vuxna. Det finns inte tillräckligt med information för att kunna rekommendera användning av Copaxone till barn under 12 år. Därför ska Copaxone inte användas till denna patientgrupp.

Äldre: Copaxone har ej studerats specifikt hos äldre.

Patienter med nedsatt njurfunktion: Copaxone har ej studerats specifikt hos patienter med nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.4).

Administreringssätt

Patienten ska instrueras i självinjektionsteknik och skall övervakas av professionell vårdpersonal första gången de injicerar sig själva och under 30 minuter efter denna injektion.

Olika områden för injektion bör väljas varje dag, då detta minskar risken för irritation och smärta på injektionsstället. Områden för självinjektion omfattar buken, armar, höfter och lår.

Copaxone är kontraindicerat vid följande tillstånd:

• Överkänslighet mot glatirameracetat eller mannitol

• Graviditet

Copaxone skall endast administreras subkutant. Copaxone skall ej administreras intravenöst eller intramuskulärt.

Påbörjande av behandling med Copaxone skall övervakas av en neurolog eller en läkare med erfarenhet av MS-behandling.

Den behandlande läkaren ska förklara för patienten att en reaktion med åtminstone en av följande symtom kan inträffa inom några minuter efter en Copaxone injektion:

vasodilatation (flush), bröstsmärta, dyspné, palpitationer eller takykardi. Flertalet av dessa symtom är kortvariga och försvinner spontant utan följdsymtom. Om en allvarlig biverkan skulle inträffa, måste patienten omedelbart avsluta Copaxonebehandlingen och kontakta sin läkare eller en akutmottagning. Symtomatisk behandling kan sättas in på inrådan av läkare.

Det finns inget som tyder på att det föreligger en ökad risk för dessa reaktioner hos vissa patientgrupper. Icke desto mindre skall försiktighet iakttagas då Copaxone ges till patienter med tidigare hjärtsjukdom. Dessa patienter skall följas upp regelbundet under behandlingen.

Kramper och/eller anafylaktoida eller allergiska reaktioner har rapporterats i sällsynta fall.

I sällsynta fall kan allvarliga överkänslighetsreaktioner (t ex bronkospasm, anafylaxi eller urtikaria) inträffa. Om reaktionerna är allvarliga skall lämplig behandling sättas in och Copaxone utsättas.

Glatirameracetat-reaktiva antikroppar har upptäckts i patienters serum efter längre tids daglig behandling med Copaxone. Maximala nivåer uppnåddes efter medelbehandlingstider på 3‑4 månader och sjönk därefter och stabiliserade sig på en nivå något högre än vid baslinjen.

Det finns inget som tyder på att dessa glatirameracetat-reaktiva antikroppar är neutraliserande eller att de påverkar den kliniska effekten av Copaxone.

Hos patienter med nedsatt njurfunktion skall njurfunktionen övervakas under behandling med Copaxone. Även om det ej föreligger belägg för glomerulär deposition av immunkomplex hos patienter kan möjligheten till sådan inte uteslutas.

Interaktioner mellan Copaxone och andra läkemedel har ej utvärderats.

Observationer från pågående kliniska prövningar och efter lansering på marknaden indikerar inga signifikanta interaktioner mellan Copaxone och terapier som vanligtvis används hos MS-patienter, inte heller vid samtidig användning av kortikosteroider upp till 28 dagar.

In vitro-försök tyder på att glatirameracetat i blod i hög grad är bundet till plasmaproteiner, men att det ej trängs bort av eller tränger bort fenytoin eller karbamazepin.Icke desto mindre, skall samtidig användning av sådana läkemedel följas noggrant eftersom Copaxone teoretiskt sett har potential att påverka distributionen av proteinbundna substanser.

Graviditet

Det finns inga adekvata data från användningen av glatirameracetat hos gravida kvinnor. Djurstudier är ofullständiga vad gäller effekter på graviditet, embryonal/foster utveckling, förlossning och utveckling efter födseln (se avsnitt 5.3). Risken för människor är okänd. Copaxone är kontraindicerat under graviditet.

Tillförlitlig användning av preventivmedel bör övervägas vid användandet av detta läkemedel.

Amning

Data beträffande utsöndring av glatirameracetat och dess metaboliter eller antikroppar i modersmjölk saknas. Försiktighet skall iakttagas om Copaxone administreras till ammande mödrar. Hänsyn skall tas till den relativa risken och fördelen för modern och barnet.

Inga studier har utförts.

I alla kliniska prövningar har reaktioner på injektionsstället varit den mest frekventa biverkan och har rapporterats av majoriteten av patienter som fått Copaxone. I kontrollerade studier var andelen patienter som rapporterat dessa reaktioner, vid åtminstone ett tillfälle, högre i samband med behandling med Copaxone (70 %) än vid injektion av placebo (37 %). De vanligast rapporterade reaktionerna på injektionsstället från kliniska prövningar och efter lansering på marknaden var erytem, smärta, svullnad, klåda, ödem, inflammation, överkänslighet och sällsynta fall av lipoatrofi och hudnekros.

En reaktion förknippad med åtminstone ett eller flera av följande symtom har beskrivits som den omedelbara post-injektionsreaktionen: vasodilatation (rodnad), bröstsmärta, dyspné, hjärtklappning eller takykardi. Denna reaktion kan inträffa inom några minuter efter Copaxone-injektionen. Åtminstone ett av dessa symtom har rapporterats vid åtminstone ett tillfälle, av 31 % av patienterna som fick Copaxone jämfört med 13 % av patienterna i placebogruppen.

Alla biverkningar som var mer frekvent rapporterade för Copaxone jämfört med placebo-behandlade patienter presenteras i tabellen nedan. Dessa data härrör från fyra pivotala, dubbelblinda, placebokontrollerade kliniska prövningar med totalt 512 patienter behandlade med Copaxone och 509 patienter behandlade med placebo i upp till 36 månader. Tre av studierna inkluderade patienter med skovvis förlöpande MS (RRMS) med totalt 269 patienter behandlade med Copaxone och 271 patienter behandlade med placebo i upp till 35 månader. I den fjärde studien, som omfattade patienter som genomgått en första klinisk episod och bedömts uppvisa hög risk att utveckla klinisk definitiv MS, ingick 243 patienter behandlade med Copaxone och 238 patienter behandlade med placebo i upp till 36 månader.

Organsystem	Mycket vanliga (>1/10)	Vanliga (>1/100, ≤1/10)	Mindre vanliga(>1/1 000, ≤1/100)
Infektioner och infestationer	Infektion, Influensa	Bronkit, Magkatarr, Herpes simplex, Otitis media, Rinit, Tandabscesser, Vaginal candida*	Abscess, Cellulit, Furunkel, Herpes zoster, Pyelonefrit
Neoplasier; benigna, maligna och ospecificerade (samt cystor och polyper)		Godartad hudtumör, Neoplasm	Hudcancer
Blodet och lymfsystemet		Lymfadenopati*	Leukocytos, Leukopeni, Splenomegali, Trombocytopeni, Onormal lymfocytmorfologi
Immunsystemet		Överkänslighet
Endokrina systemet			Struma, Hyperthyroidism
Metabolism och nutrition		Anorexi, Viktuppgång*	Alkoholintolerans, Gikt, Hyperlipidemi, Hypernatremi, Sänkta halter av serum-ferretin
Psykiska störningar	Ångest*, Depression	Nervositet	Onormala drömmar, Förvirringstillstånd, Euforiskt tillstånd, Hallucinationer, Aggressivitet, Mani, Personlighetsförändring, Självmordsförsök
Centrala och perifera nervsystemet	Huvudvärk	Dysgeusi, Förhöjd muskeltonus, Migrän, Talsvårigheter, Synkope, Tremor*	Karpaltunnelsyndrom, Kognitiv sjukdom, Kramper, Dysgrafi, Dyslexi, Dystoni, Motoriska störningar, Myoklonus, Neurit, Neuromuskulär blockad, Nystagmus, Paralys, Peroneus pares, Stupor, Synfältsdefekt
Ögon		Dubbelseende, Ögonpåverkan*	Katarakt, Hornhinnelesion, Torra ögon, Blödning i ögat, Ptos, Mydriasis, Opticus atrofi
Öron och balansorgan		Öronpåverkan,
Hjärtat		Palpitationer*, Takykardi*	Extraslag, Sinusbradykardi, Paroxysmal takykardi
Blodkärl	Vasodilatation*		Varicer
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum	Dyspné*	Hosta, Säsongsbunden rinit	Apné, Epistaxis, Hyperventilering, Laryngospasm, Lungpåverkan, Kvävningskänsla
Magtarmkanalen	Illamående*	Anorektal sjukdom, Förstoppning, Karies, Dyspepsi, Dysfagi, Avföringsinkontinens, Kräkningar*	Kolit, Kolonpolyper, Enterocolit, Rapningar, Esofagussår, Parodontit, Rektal blödning, Spottkörtelförstoring
Lever och gallvägar		Onormala leverprover	Kolelitiasis, Leverförstoring
Hud och subkutan vävnad	Utslag*	Ekkymos, Hyperhidros, Pruritus, Hudpåverkan*, Urtikaria	Angioödem, Kontaktdermatit, Erytema nodosum, Nodulus
Muskuloskeletala systemet och bindväv	Artralgi, Ryggsmärta*	Halssmärta	Artrit, Bursit, Flanksmärta, Muskelatrofi, Osteoartrit,
Njurar och urinvägar		Urinträngningar, Täta urineringar, Urinretention,	Hematuri, Njursten, Urinvägssjukdomar, Onormal urin
Graviditet, puerperium och perinatalperiod			Abort
Reproduktionsorgan och bröstkörtel			Bröstförstoring, Erektil dysfunktion, Framfall, Priapism, Prostatapåverkan, Onormalt cervixprov, Testikelpåverkan, Vaginal blödning, Vulvovaginal påverkan
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället	Asteni, Bröstsmärta*, Reaktioner på injektionsstället*§, Smärta*	Frossa*, Ansiktsödem*, Atrofi på injektionsstället♣, Lokal reaktion*, Perifera ödem, Ödem, Feber	Cystbildning, ”Dagen efter”-effekt, Hypotermi, omedelbar post-injektions reaktion, Inflammation, Nekros på injektionsstället, Slemhinnepåverkan
Skador och förgiftningar och behandlingskomplikationer			Post-vaccinationsyndrom

* Mer än 2 % (>2/100) högre incidens i gruppen som behandlades med Copaxone än i placebogruppen. Biverkningar som inte följs av symbolen * representerar en skillnad på mindre eller lika med 2 %.

§ Termen ”Reaktioner på injektionsstället” (av olika slag) inkluderar alla biverkningar som uppträder på injektionsstället förutom atrofi på injektionsstället samt nekros på injektionsstället, som presenteras separat i tabellen.

^♣ Inkluderar termer som är relaterade till lokal lipoatrofi på injektionsstället.

I den fjärde kliniska prövningen som beskrivs ovan, följde en öppen behandlingsfas efter den placebo-kontrollerade perioden (se avsnitt 5.1). Inga förändringar av den kända riskprofilen för Copaxone observerades under den öppna uppföljningsperioden på upp till 5 år.

Följande biverkningsrapporter har blivit insamlade från MS-patienter som behandlats med Copaxone i okontrollerade kliniska prövningar och från erfarenhet efter lansering av Copaxone: överkänslighetsreaktioner (inklusive sällsynta fall av anafylaktoida reaktioner, >1/10 000, <1/1 000).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

Ett fåtal fall av överdosering med Copaxone (upp till 300 mg glatirameracetat) har rapporterats. Dessa fall var inte associerade med några andra biverkningar än de nämnda i avsnitt 4.8.

I fall av överdosering skall patienterna övervakas och lämplig symtomatisk och stödjande terapi inledas.

Farmakoterapeutisk grupp: Antineoplastiska och immunmodulerande medel, immunstimulerande medel.

ATC-kod: L03AX13

Mekanismen med vilken glatirameracetat utövar sin effekt på patienter med MS är inte till fullo klargjord. Den tänkta mekanismen är dock att den modifierar immunologiska processer, vilka man tror svarar för patogenesen vid MS. Denna hypotes stöds av fynd i studier som har gjorts för att utforska patogenesen för experimentell allergisk encefalomyelit (EAE), ett tillstånd hos åtskilliga djurarter framkallat genom immunisering mot ämnen som innehåller myelin som härrör från det centrala nervsystemet och som ofta används som experimentell djurmodell för MS. Studier på djur och MS-patienter tyder på att glatirameracetat-specifika suppressor-T-celler induceras och aktiveras perifert vid administration.

RRMS:

Totalt har 269 patienter behandlats med Copaxone i tre kontrollerade studier. Den första var en tvåårsstudie där 50 patienter ingick (Copaxone n=25, placebo n=25) och som diagnostiserades med skovvis förlöpande MS med dåvarande tillämpliga standardkriterier och som hade åtminstone två attacker (skov) av neurologisk dysfunktion under den senaste tvåårsperioden. Den andra studien hade samma inklusionskriterier och inkluderade 251 patienter som behandlades i upp till 35 månader (Copaxone: n=125, placebo: n=126). Den tredje studien var en niomånaders studie där 239 patienter deltog (Copaxone: n=119, placebo: n=120). Inklusionskriterierna var liknande som i den första och andra studien med tilläggskriteriet att patienterna var tvungna att ha minst en gadolinium-kontrastuppladdande förändring vid magnetkameraundersökningen.

I kliniska prövningar på MS-patienter som fått Copaxone har en signifikant minskning av antalet skov setts i jämförelse med placebo.

I den största kontrollerade studien minskade frekvensen skov med 32 % från 1,98 med placebo till 1,34 med glatirameracetat.

Exponeringsdata finns tillgängliga för 103 patienter som behandlats upp till tolv år med Copaxone

Copaxone har också visat sig ha positiva effekter jämfört med placebo på parametrar mätbara med magnetkamera-undersökning hos patienter med skovvis förlöpande MS.

Copaxone hade dock ingen gynnsam effekt på handikapputveckling hos patienter med skovvis förlöpande MS.

Det har inte visats att Copaxonebehandling har effekt på skovens varaktighet eller svårighetsgrad.

Det finns för närvarande inget stöd för att använda Copaxone hos patienter med primär eller sekundär progressiv sjukdom.

En första klinisk episod som tyder på MS:

En placebokontrollerad studie genomfördes med 481 patienter (Copaxone: n=243, placebo: n=238) där patienterna hade en tydlig definierad första unifokal neurologisk manifestation och MRI-fynd som tydligt talade för MS (minst två cerebrala förändringar, större än 6 mm i diameter, på T₂-viktade bilder). Alla sjukdomar utöver MS, som bättre kunde förklara tecken och symtom hos patienten, uteslöts. Den placebokontrollerade perioden följdes av en öppen behandlingsperiod. Patienter som antingen visade MS-symtom eller var asymtomatiska under 3 år, beroende på vilket som inträffade först, tilldelades aktiv behandling i en öppen fas under en period på ytterligare 2 år, utan att överskrida en maximal total behandlingslängd på 5 år. Av de 243 patienter som initialt randomiserades till behandling med Copaxone, fortsatte 198 med Copaxone-behandlingen i den öppna fasen. Av de 238 patienter som initialt randomiserades till behandling med placebo, bytte 211 till Copaxone-behandling i den öppna fasen.

Under den placebokontrollerade perioden på upp till tre år fördröjde Copaxone progressen från den första kliniska episoden till klinisk definitiv multipel skleros (CDMS), enligt Poser-kriterierna, på ett statistisk signifikant och kliniskt meningsfullt sätt, motsvarande en riskreduktion på 45 % (hazardkvot = 0,55; 95 % konfidensintervall (0,40; 0,77), p=0,0005). Andelen patienter som utvecklade CDMS var 43 % i placebogruppen och 25 % i gruppen med Copaxone.

Den fördelaktiga effekten av behandling med Copaxone jämfört med placebo visades även med två sekundära MRI-variabler, nämligen antalet nya T₂-förändringar och T₂-förändringarnas volym.

Efterföljande subgruppsanalyser utfördes hos patienter med diverse olika baslinjekarakteristika för att identifiera en population med hög risk att utveckla ett andra skov. För patienter med minst en T₁-gadoliniumkontrastuppladdande förändring och 9 eller fler T₂-förändringar vid studiestart utvecklade 50 % av placebopatienterna CDMS jämfört med 28 % av dem som behandlades med Copaxone inom 2,4 år. För patienter med 9 eller fler T₂-förändringar vid studiestart, utvecklade 45 % av placebopatienterna CDMS jämfört med 26 % av dem som behandlades med Copaxone inom 2,4 år. Långsiktig effekt av tidig behandling med Copaxone är emellertid okänd också i dessa högrisk-subgrupper då studien var utformad för att skatta tiden till en andra klinisk episod. I vilket fall bör behandling endast övervägas till högriskpatienter.

Effekten som påvisades i den placebo-kontrollerade fasen bibehölls under den långvariga uppföljningsperioden på upp till 5 år. Tiden till progress från den första kliniska händelsen till CDMS förlängdes vid tidig Copaxone-behandling jämfört med vid fördröjd behandling, vilket visade på en riskreduktion på 41 % vid tidigare behandling jämfört med senare behandling (Hazard Ratio = 0,59, 95 % CI [0,44; 0,8o], p-värde = 0,0005). Andelen försökspersoner i gruppen med fördröjd behandling som fick progress var högre (49,6 %) jämfört med dem i gruppen som fick tidig behandling (32,9 %).

En konsekvent effekt till fördel för tidig jämfört med fördröjd behandling visades på det årliga antalet lesioner under hela studieperioden med avseende på nya Gd-förstärkta T1-lesioner (minskade med 54 %; p<0,0001), nya T2-lesioner (minskade med 42 %; p<0,0001) och nya T1 hypointensiva lesioner (minskade med 52%; p<0,0001). En effekt till fördel för tidig jämfört med fördröjd behandling observerades också gällande reducerat totalt antal nya Gd-förstärkta T1-lesioner (minskade med 46 %; p=0,001), volym av Gd-förstärkta T1-lesioner (medelskillnad på -0,06 ml; p<0,001) såväl som det totala antalet nya T1-hypointensiva lesioner (minskade med 46 %; p<0,001) mätt över hela studieperioden.

Inga märkbara skillnader observerades för volymen av hypointensiva T1-lesioner eller hjärnatrofi under 5 år, mellan kohorterna som fick tidig respektive fördröjd behandling. Dock visade analysen av det sista observerade värdet för hjärnatrofi (justerat för behandlingsexponering) en reduktion till fördel för tidig behandling med GA (glatirameracetat) (medelskillnad i procentuell förändring av hjärnvolymen var 0,28 %; p=0,0209).

Farmakokinetiska studier hos patienter har ej genomförts. In vitro-data och begränsade data från friska frivilliga visar att den aktiva substansen vid en subkutan injektion av glatirameracetat snabbt absorberas och att en stor del av dosen snabbt bryts ned till mindre fragment redan i den subkutana vävnaden.

Prekliniska data visar ingen risk för människa baserat på studier av farmakologisk säkerhet, upprepad dostoxicitet, reproduktionstoxicitet, genotoxicitet eller karcinogenicitet, utöver den information som finns inkluderad i andra avsnitt av produktresumén. Exponeringsmarginalen mellan djur och människa kan inte fastställas på grund av bristen på farmakokinetiska data hos människor.

Deposition av immunkomplex i njurens glomeruli har rapporterats hos ett litet antal råttor och apor som behandlats i åtminstone 6 månader. I en två års studie på råttor såg man inga tecken på deposition av immunkomplex i njurens glomeruli.

Anafylaxi efter administration till överkänsliga djur (marsvin eller möss) har rapporterats. Relevansen av dessa data för människa är okänd.

Toxicitet vid injektionsstället var vanligt förekommande efter upprepad administration hos djur.

Mannitol

Vatten för injektionsvätskor

Då blandbarhetsstudier saknas skall detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel.

2 år

Förvara den förfyllda sprutan i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

Förvaras i kylskåp (2^oC – 8^oC).

Får ej frysas.

Om de förfyllda sprutorna inte kan förvaras i kylskåp, kan de förvaras i 15 °C -25 °C en gång, i högst en månad.

Om Copaxone 20 mg/ml förfyllda sprutor inte har använts under denna enmånadsperiod, och fortfarande ligger i originalförpackningen, måste de läggas tillbaka in i kylskåpet (2C–8C).

En förfylld spruta, innehållande Copaxone injektionsvätska, lösning, består av en färglös, 1 ml, sprutcylinder av typ I-glas med fast nål, en kolvstång av polypropylen (eller polystyren), en kolvpropp av gummi och ett nålskydd.

Copaxone finns tillgängligt i förpackningar innehållande 7, 28 eller 30 förfyllda sprutor med 1 ml injektionsvätska och ett multipack innehållande 90 (3 förpackningar med 30) förfyllda sprutor med 1 ml injektionsvätska.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Endast för engångsbruk. Oanvänd produkt eller avfallsmaterial måste kasseras

Teva Pharmaceuticals Ltd.

Ridings Point

Whistler Drive

Castleford

West Yorkshire

WF10 5HX

Storbritannien

20043

Datum för det första godkännandet: 2004-03-12

Datum för den senaste förnyelsen: 2007-09-11

2016-02-29