Information för alternativet: Dorzolamide/Timolol Teva 20 Mg/Ml + 5 Mg/Ml Ögondroppar, Lösning I Endosbehållare, visa andra alternativ

Välj alternativ:

1. Dorzolamide/Timolol Teva 20 Mg/Ml + 5 Mg/Ml Ögondroppar, Lösning
2. Dorzolamide/Timolol Teva 20 Mg/Ml + 5 Mg/Ml Ögondroppar, Lösning I Endosbehållare

PRODUKTRESUMÉ

1. LÄKEMEDLETS NAMN

Dorzolamide/Timolol Teva 20 mg/ml + 5 mg/ml ögondroppar, lösning, i endosbehållare

2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Varje ml innehåller 20 mg dorzolamid som dorzolamidhydroklorid och 5 mg timolol som timololmaleat.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3. LÄKEMEDELSFORM

Ögondroppar, lösning, i endosbehållare

Färglös, klar, viskös lösning, utan synliga partiklar

4. KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Terapeutiska indikationer

Detta läkemedel är indicerat vid behandling av förhöjt intraokulärt tryck (IOP) hos patienter med öppenvinkelglaukom eller pseudoexfoliativt glaukom när monoterapi med topikal betareceptorblockerare inte är tillräcklig.

4.2 Dosering och administreringssätt

Dosering

Dosen är 1 droppe Dorzolamide/Timolol Teva (i konjunktivalsäcken) i det sjuka ögat/ögonen två gånger dagligen.

Om Dorzolamide/Timolol Teva används tillsammans med andra ögondroppar bör preparaten ges med minst 10 minuters mellanrum.

Dorzolamide/Timolol Teva är en steril lösning som inte innehåller några konserveringsmedel. Lösningen i en endosbehållare ska användas omedelbart efter att behållaren öppnats för administrering till det sjuka ögat/ögonen. Eftersom lösningens sterilitet inte kan upprätthållas efter att behållaren öppnats, ska kvarvarande lösning kastas direkt efter användning.

Se avsnitt 6.6 för Bruksanvisning

Nasolakrimal ocklusion eller att ha slutna ögonlock under 2 minuter, reducerar det systemiska upptaget. Detta kan resultera i en minskning av de systemiska biverkningarna och en ökning av den lokala effekten.

Pediatrisk population

Effekt för Dorzolamide/Timolol Teva hos barn i åldern 0 till 18 år har inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.

Säkerhet för Dorzolamide/Timolol Teva hos barn i åldern 0 till 18 år har inte fastställts. Tillgänglig information beträffande säkerhet hos barn ≥2 till <6 års ålderfinns beskrivet i avsnitt 5.1, men inga doseringsrekommendationer kan ges.

4.3 Kontraindikationer

Detta läkemedel är kontraindicerat hos patienter med:

• överkänslighet mot ett eller båda av de aktiva innehållsämnena eller mot något hjälpämne

• reaktiv luftvägssjukdom inklusive pågående eller tidigare bronkialastma eller svår kronisk obstruktiv lungsjukdom

• sinusbradykardi, sjuka sinus syndromet, sino‑atriellt block, AV‑block av grad II eller III som inte kontrolleras med en pacemaker, symtomgivande hjärtsvikt, kardiogen chock

• kraftigt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance <30 ml/min) eller hyperkloremisk acidos

Ovan nämnda kontraindikationer är baserade på komponenterna och är inte unika för kombinationen.

Kardiovaskulära/respiratoriska reaktioner

Liksom för andra ögondroppar absorberas de aktiva substanserna systemiskt. Beroende på den betaadrenerga komponenten, timolol, kan samma kardiovaskulära, pulmonella och andra biverkningar som setts med systemiska betareceptorblockerare uppträda vid topikal administrering, inklusive förvärrad Prinzmetals angina, försämring av svåra perifera och centrala cirkulationsrubbningar och hypotension. Incidensen för systemiska biverkningar vid administrering av ögondroppar är lägre än vid systemisk administration. För att minska systemisk absorption, se avsnitt 4.2.

Hjärtat

Hos patienter med hjärt-kärlsjukdomar (såsom kranskärlssjukdom, Prinzmetals angina och hjärtsvikt) och hypotoni bör en noggrann bedömning göras innan behandling med betareceptorblockerare påbörjas och behandling med andra aktiva substanser bör övervägas. Patienter med hjärt-kärlsjukdomar bör följas noggrant med avseende på tecken på försämring av sjukdomen och biverkningar.

På grund av substansen timololmaleat bör adekvat kontroll av eventuell hjärtsvikt utföras före insättande av behandling med dorzolamid + timolol. Hos patienter med svår hjärtsjukdom i anamnesen bör man vara uppmärksam på tecken på hjärtsvikt och kontrollera hjärtfrekvensen.

Med anledning av betareceptorblockerares negativa effekt på överledningstiden bör betareceptorblockerare endast användas med försiktighet till patienter med atrioventrikulärt (AV) block grad I.

Blodkärl

Patienter med allvarliga cirkulatoriska störningar/sjukdomar (t.ex. allvarlig form av Raynauds sjukdom eller Raynauds syndrom) bör behandlas med försiktighet.

Lunga

Respiratoriska reaktioner, inklusive dödsfall på grund av bronkospasm hos patienter med astma, har rapporterats vid behandling med timololmaleat.

På grund av substansen timololmaleat, bör detta läkemedel administreras med försiktighet till patienter med mild eller medelsvår kronisk obstruktiv lungsjukdom och endast om den potentiella nyttan överväger den potentiella risken.

Nedsatt leverfunktion

Behandling med dorzolamid/timolol har inte studerats hos patienter med nedsatt leverfunktion och Dorzolamide/Timolol Teva bör därför användas med försiktighet i denna patientgrupp.

Immunologi och överkänslighet

I likhet med andra topikalaögonpreparat kan detta läkemedel absorberas systemiskt. Dorzolamid innehåller en sulfonamidgrupp, vilket också finns i sulfonamider. Samma typ av biverkningar som setts vid systembehandling med sulfonamider kan därför uppträda vid topikal behandling, inklusive svåra reaktioner som t.ex. Stevens-Johnsons sjukdom och toxisk epidermal nekrolys. Om tecken på allvarliga reaktioner eller överkänslighet uppträder bör preparatet utsättas.

Lokala ögonbiverkningar, liknande de som observerats för ögondroppar innehållande dorzolamidhydroklorid, har observerats med dorzolamid/timolol. Om sådana reaktioner uppträder, bör utsättande av Dorzolamide/Timolol Teva övervägas.

Anafylaktisk reaktion

Under behandling med betareceptorblockerare kan patienter som tidigare uppvisat atopi eller svår anafylaktisk reaktion mot olika allergener, vara mer reaktionsbenägna för upprepad exponering för sådana allergener. Dessa patienter svarar eventuellt inte på vanliga doser av adrenalin (epinefrin), som används för att behandla anafylaktiska reaktioner.

Samtidig behandling

Samtidig behandling med följande läkemedel rekommenderas inte:

• dorzolamid och perorala karbanhydrashämmare

• topikala betareceptor blockerande medel

Effekten på intraokulärt tryck eller de kända effekterna på systemisk betablockad kan förstärkas när timolol ges till patienter som redan får ett betablockerande systemiskt medel. Behandlingssvaret från dessa patienter ska noga observeras. Användningen av två topikala betareceptor blockerare rekommenderas inte (se avsnitt 4.5).

Utsättande av behandling

Om utsättning av topikalt timolol är nödvändig hos patienter med hjärt‑kärlsjukdom, bör behandlingen, liksom med systemiska betareceptorblockerare, utsättas gradvis.

Ytterligare effekter av betareceptorblockad

Hypoglykemi/diabetes

Behandling med betareceptorblockerare bör administreras med försiktighet till patienter med spontan hypoglykemi och till patienter med labil diabetes eftersom betareceptorblockerare kan maskera tecken och symtom på akut hypoglykemi.

Behandling med betareceptorblockerare kan också maskera tecknen på hypertyreoidism. Abrupt utsättande av betareceptorblockerare kan utlösa en försämring av symtomen.

Behandling med betareceptorblockerare kan förvärra symtom på myastenia gravis.

Ytterligare effekter av karbanhydrashämning

Behandling med perorala karbanhydrashämmare har satts i samband med urolitiasis till följd av syra‑bas rubbningar, speciellt hos patienter som tidigare har haft njursten. Även om inga syra‑bas rubbningar har observerats med dorzolamid/timolol har urolitiasis rapporterats i sällsynta fall. Eftersom Dorzolamide/Timolol Teva innehåller en topikal karbanhydrashämmare, som absorberas systemiskt, kan patienter som tidigare har haft njursten i anamnesen ha ökad risk för urolitiasis under behandling med Dorzolamide/Timolol Teva.

Övrigt

Omhändertagande av patienter med akut trångvinkelglaukom kräver terapeutiska åtgärder som tillägg till ögontryckssänkande läkemedel. Dorzolamid/timolol har inte studerats hos patienter med akut trångvinkelglaukom.

Kornealsjukdomar

Kornealödem och irreversibel korneal dekompensation har rapporterats hos patienter med existerande kroniska kornealdefekter och/eller anamnes på intraokulär kirurgi i samband med användning av dorzolamid. Det finns en ökad risk för patienter med lågt antal endotelceller att utveckla ödem i hornhinnan. Topikal användning av dorzolamid bör ske med försiktighet hos dessa patienter.

Ögondroppar som innehåller betareceptorblockerare kan framkalla torrhet i ögon. Patienter med kornealsjukdomar bör behandlas med försiktighet.

Koroideaavlossning

Koroideaavlossning med samtidig okulär hypotension har rapporterats vid behandling med ögontryckssänkande medel (t.ex. timolol, acetazolamid) efter filtrationskirurgi.

Liksom för andra läkemedel mot glaukom, har minskat svar på behandling med timololmaleat‑ögondroppar rapporterats hos några patienter vid långtidsbehandling. I kliniska studier där 164 patienter följts i minst 3 år sågs emellertid ingen signifikant skillnad i genomsnittligt IOP efter initial stabilisering.

Anestesi vid kirurgi

Den systemiska effekten av beta-agonister t.ex. adrenalin (epinefrin) kan blockeras av ögondroppar som innehåller betareceptorblockerare. Narkosläkaren ska därför informeras om att patienten behandlas med timolol.

Användning av kontaktlinser

Dorzolamide/Timolol Teva ögondroppar har inte studerats hos patienter med kontaklinser.

Pediatrisk population

Se avsnitt 5.1.

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Specifika interaktionsstudier har inte gjorts med dorzolamid/timolol.

Inga specifika läkemedelsinteraktionsstudier har utförts med timolol.

I kliniska studieranvändes dorzolamid/timolol samtidigt med följande systemiska läkemedel utan tecken på skadlig interaktion: ACE‑hämmare, kalciumblockerare, diuretika, icke-steroida antiinflammatoriska och smärtstillande läkemedel inklusive acetylsalicylsyra samt hormoner (t ex östrogen, insulin, tyroxin).

Risk kan emellertid inte uteslutas för additiva effekter som leder till hypotension och/eller uttalad bradykardi när ögondroppar innehållande betareceptorblockerare administreras samtidigt med perorala kalciumblockerare, katekolaminuttömmande läkemedel eller betareceptorblockerare, antiarrytmika (inklusive amiodaron), digitalisglykosider, parasympatomimetika och guanetidin, narkotiska preparat samt monoaminoxidas‑hämmare.

Förstärkt systemisk betareceptorblockad (t ex minskad hjärtfrekvens, depression) har rapporterats vid kombinationsbehandling med hämmare av CYP2D6 (t ex kinidin, fluoxetin, paroxetin) och timolol.

Det verksamma ämnet dorzolamid i Dorzolamide/Timolol Teva är en karbanhydrashämmare och absorberas systemiskt trots lokal applikation. I kliniska studier har användningen av ögondroppar med dorzolamidhydroklorid inte varit associerat med störd syra-bas balans. Emellertid har dylika störningar rapporterats hos patienter som stått på karbanhydrashämmare i orala beredningsformer. Detta har i vissa fall lett till interaktioner (bl.a. toxicitet hos patienter som använt salicylatterapi i hög dos). Därför bör möjligheterna för sådana interaktioner beaktas också hos patienter som använder Dorzolamide/Timolol Teva.

Trots att Dorzolamide/Timolol Teva har liten eller ingen effekt på pupillstorleken, har man ibland rapporterat mydrias på grund av samtidig användning av ögondroppar med betareceptorblockerare och adrenalin.

Betareceptorblockerare kan öka den hypoglykemiska effekten av diabetesläkemedel.

Perorala betareceptorblockerande preparat kan förstärka rebound‑reaktionen av hypertension som kan följa vid utsättning av klonidin.

Graviditet

Dorzolamide/Timolol Teva bör inte användas under graviditet.

Dorzolamid

Det finns inga adekvata kliniska data gällande exponering under graviditet. Hos kanin orsakade dorzolamid teratogena effekter vid doser som var toxiska för moderdjuret (se avsnitt 5.3).

Timolol

Det finns inga adekvata data för användning av timolol hos gravida kvinnor. Timolol ska inte användas under graviditet om det inte är absolut nödvändigt.

För att minska den systemiska absorptionen, se avsnitt 4,2.

Epidemiologiska studier har inte visat på missbildade effekter, men visar en risk för intrauterin tillväxthämning när betareceptorblockerare ges peroralt. Dessutom har tecken och symtom på betablockad (t ex bradykardi hypotoni, andnöd och hypoglykemi) observerats hos det nyfödda barnet när betareceptorblockerare har administrerats fram till förlossningen. Om Dorzolamide/Timolol Teva ges fram till förlossning, bör det nyfödda barnet övervakas noggrant de första dagarna efter födseln (se avsnitt 5.3).

Amning

Uppgift saknas om dorzolamid passerar över i modersmjölk. Hos digivande råttor som fick dorzolamid observerades minskad viktuppgång hos avkomman. Betareceptorblockerare utsöndras i modersmjölk. Vid terapeutiska doser av ögondroppar innehållande timolol är det dock osannolikt att mängden som utsöndras i modersmjölk är tillräcklig för att kliniska symtom på betablockad kan uppkomma hos barnet. För att minska systemiskt upptag, se avsnitt 4.2.

Om behandling med Dorzolamide/Timolol Teva är nödvändig rekommenderas inte amning

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Inga studier har utförts avseende effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Eventuella biverkningar såsom dimsyn kan påverka vissa patienters förmåga att köra bil och/eller använda maskiner

4.8 Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

De observerade biverkningarna i kliniska studier för kombinationen dorzolamid/timolol har varit överensstämmande med de biverkningar som tidigare rapporterats med dorzolamidhydroklorid och/eller timololmaleat. I allmänhet har de vanliga biverkningarna varit lindriga och inte lett till terapiavbrott. Liksom för andra ögondroppar absorberas timolol till systemcirkulationen. Detta kan orsaka biverkningar som liknar de som kan ses för systemiska betareceptorblockerare. Incidensen för systembiverkningar efter administrering av ögondroppar är lägre än vid systemisk administrering. De uppräknade biverkningarna inkluderar reaktioner som observerats inom klassen oftalmologiska betareceptorblockerare.

I kliniska studier behandlades 1 035 patienter med dorzolamid/timolol. Cirka 2,4 % av alla patienter avbröt behandlingen med dorzolamid/timolol på grund av lokala ögonbiverkningar och cirka 1,2 % på grund av lokala biverkningar som tydde på allergi eller överkänslighet (såsom ögonlocksinflammation och konjunktivit).

I en upprepad dos, dubbel-blind, jämförande studie hade dorzolamid/timolol (utan konserveringsmedel) en liknande säkerhetsprofil som dorzolamid/timolol (formulering med konserveringsmedel).

Följande biverkningar har rapporterats för dorzolamid/timolol eller en av substanserna antingen i kliniska studier eller efter godkännande.

Tabell över biverkningar

Frekvenserna av biverkningar är rangordnade enligt följande: Mycket vanliga: (≥1/10), vanliga: (≥1/100, <1/10), mindre vanliga: (≥1/1 000, <1/100), sällsynta: (≥1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000) och Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

* Dessa biverkningar har även observerats med dorzolamid/timolol efter godkännandet.

Mycket sällsynta fall av förkalkning av hornhinnan har associerats med användningen av fosfatinnehållande ögondropparhos vissa patienter med redan betydande skada på hornhinna.

Laboratorievärden

Behandling med dorzolamid/timolol i kliniska studier var inte förenat med kliniskt betydelsefulla elektrolytrubbningar.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

4.9 Överdosering

Det finns inga data beträffande överdosering på människa genom oavsiktligt eller avsiktligt intag av dorzolamid/timolol.

Rapporter finns om oavsiktlig överdosering med timololmaleat ögondroppar som resulterat i systemiska effekter liknande dem som ses med systemiska betareceptorblockerare, såsom yrsel, huvudvärk, andnöd, bradykardi, bronkospasm och hjärtstillestånd. De vanligaste tecknen och symtomen som kan förväntas vid överdosering med dorzolamid är elektrolytstörningar, utveckling av ett acidotiskt tillstånd samt eventuellt effekter på centrala nervsystemet.

Det finns endast begränsad information tillgänglig beträffande överdosering hos människa genom oavsiktligt eller avsiktligt intag av dorzolamidhydroklorid. Vid oralt intag har somnolens rapporterats. Vid lokal administrering har illamående, yrsel, huvudvärk, trötthet, onormala drömmar och dysfagi rapporterats.

Behandlingen bör vara symtomatisk och understödjande. Elektrolytnivåerna i serum (speciellt kalium) och pH‑nivåerna i blodet bör kontrolleras. Studier har visat att timolol inte är dialyserbart.

5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Medel vid glaukom samt miotika, beta‑receptorblockerande medel

ATC-kod: S01E D51

Verkningsmekanism

Dorzolamide/Timolol Teva består av två aktiva komponenter: dorzolamidhydroklorid och timololmaleat. Var och en av dessa komponenter sänker ett förhöjt IOP genom att minska kammarvattensekretionen, men gör det via olika verkningsmekanismer.

Dorzolamidhydroklorid är en potent hämmare av humant karbanhydras II. Hämning av karbanhydras i ögats ciliarprocesser minskar kammarvattensekretionen, antagligen genom att fördröja bildningen av bikarbonatjoner, vilket i sin tur leder till reduktion av natrium­ och vätsketransport. Timololmaleat är en icke‑selektiv betareceptorblockerare. Den exakta verkningsmekanismen för den ögontryckssänkande effekten hos timololmaleat är ännu inte helt klarlagd, men en fluoresceinstudie och tonografistudier antyder att den huvudsakliga effekten är förknippad med minskad bildning av vätska. I vissa studier har dock en lätt ökning i utflödet av vätska iakttagits. Den kombinerade effekten av dessa två substanser resulterar i en ytterligare sänkning av IOP i jämförelse med substanserna givna var för sig.

Vid topikal administrering sänker Dorzolamide/Timolol Teva ett förhöjt IOP, oavsett om det är förknippat med glaukom eller inte. Förhöjt IOP är en betydande riskfaktor i patogenesen för synnervsskada och glaukomatöst synfältsbortfall. Dorzolamide/Timolol Teva minskar IOP utan att ge de vanliga biverkningarna förknippade med miotikum såsom nattblindhet, ackommodationsspasm och pupillkonstriktion.

Farmakodynamiska effekter

Kliniska effekter

Kliniska studier med upp till 15 månaders duration har utförts för att jämföra den IOP‑sänkande effekten av dorzolamid/timolol två gånger dagligen (givet morgon och kväll) med individuell och samtidig medicinering med 0,5 % timolol och 2,0 % dorzolamid hos patienter med glaukom eller okulär hypertension för vilka kombinationsterapi ansågs lämplig i studierna. Detta inkluderade både obehandlade patienter och patienter hos vilka timolol som monoterapi inte gav tillräcklig effekt. Majoriteten av patienterna behandlades med topikala betareceptorblockerare som monoterapi före inklusion i studierna. I en analys av kombinationsstudierna var den IOP‑sänkande effekten av dorzolamid/timolol två gånger dagligen större än den för monoterapi med antingen 2 % dorzolamid tre gånger dagligen eller 0,5 % timolol två gånger dagligen. Den IOP‑sänkande effekten av dorzolamid/timolol två gånger dagligen var likvärdig med kombinationsterapi med dorzolamid och timolol två gånger dagligen. Den IOP‑sänkande effekten av dorzolamid/timolol två gånger dagligen visades genom mätning vid olika tidpunkter under dagen och denna effekt kvarstod vid långtidsbehandling.

Pediatrisk population

En 3‑månaders kontrollerad studie har utförts med huvudsyfte att dokumentera säkerhet vid behandling av barn yngre än 6 år med ögondroppar innehållande 2 % dorzolamidhydroklorid. I studien på barn ≥2 år och <6 år för vilka IOP inte sänkts tillräckligt med dorzolamid eller timolol som monoterapi, fick 30 patienter behandling med dorzolamid/timolol i en öppen del av studien. Effekt hos dessa patienter har inte fastställts. I denna begränsade patientgrupp tolererades behandling med dorzolamid/timolol givet två gånger per dygn i allmänhet väl. Nitton patienter fullföljde behandlingen och 11 patienter avbröt p.g.a. operation, ändrad medicinering eller av andra skäl.

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

Dorzolamidhydroklorid

Till skillnad från perorala karbanhydrashämmare utövar dorzolamidhydroklorid, när det ges lokalt, sin effekt direkt i ögat vid påtagligt lägre doser och ger därmed mindre systemisk påverkan. I kliniska studier resulterade detta i en sänkning av IOP utan störningar i syra-basbalansen eller elektrolytförändringar, något som karakteriserar perorala karbanhydrashämmare.

Efter topikal administrering når dorzolamid cirkulationssystemet. För att fastställa eventuell systemisk karbanhydratshämning efter topikal administrering mättes koncentrationerna av aktiv substans och metaboliter i de röda blodkropparna och i plasma samt karbanhydrashämningen i de röda blodkropparna. Dorzolamid ackumuleras i de röda blodkropparna under kronisk användning som ett resultat av selektiv bindning till karbanhydras II, medan extremt låga plasmakoncentrationer av fri aktiv substans bibehålls. Den aktiva modersubstansen bildar en N‑desetylmetabolit, som är en mindre potent hämmare av karbanhydras II än den aktiva modersubstansen men också hämmar ett mindre aktivt isoenzym (karbanhydras I). Metaboliten ackumuleras också i de röda blodkropparna där det huvudsakligen binder till karbanhydras I. Dorzolamid binder måttligt till plasmaproteiner (cirka 33 %). Dorzolamid utsöndras huvudsakligen oförändrat via urinen; metaboliten utsöndras också i urinen. Efter avslutad behandling elimineras dorzolamid icke‑linjärt från de röda blodkropparna med en snabb, initial minskning i läkemedelskoncentrationen, följt av en långsammare eliminationsfas med en halveringstid på cirka 4 månader.

När dorzolamid gavs peroralt för att simulera maximal systempåverkan efter långtidsanvändning i ögat, nåddes steady‑state inom 13 veckor. Vid steady‑state fanns så gott som ingen fri aktiv substans eller någon metabolit i plasma; karbanhydrashämningen i de röda blodkropparna var mindre än vad som förväntades vara nödvändigt för en farmakologisk effekt på njurfunktion eller andning. Liknande farmakokinetiska resultat observerades efter kronisk topikal användning av dorzolamidhydroklorid. Några äldre patienter med nedsatt njurfunktion (uppskattad kreatininclearence 30‑60 ml/min) hade emellertid högre koncentration av metaboliter i de röda blodkropparna, men inga betydelsefulla skillnader i karbanhydrashämning och inga kliniskt signifikanta systemiska biverkningar var direkt kopplade till detta fynd

Timololmaleat

I en studie där man mätte plasmakoncentrationen av den aktiva substansen hos sex personer, bestämdes systemexponeringen efter topikal administrering två gånger dagligen av 0,5 % timololmaleat ögondroppar. Den genomsnittliga maximala plasmakoncentrationen efter morgondosen var 0,46 ng/ml och efter eftermiddagsdosen 0,35 ng/ml.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

Säkerhetsprofilen för okulär och systemisk administrering för de båda aktiva komponenterna är väl kända.

Dorzolamid

Hos kaniner, som fick doser som var toxiska för moderdjuret och förknippade med metabolisk acidos, observerades missbildningar i kotkropparna.

Timolol

Djurstudier har inte visat på någon teratogen effekt.

Dessutom har inga biverkningar relaterade till ögonen setts hos djur behandlade lokalt med dorzolamidhydroklorid och timololmaleat ögondroppar eller vid samtidig administration av dorzolamidhydroklorid och timololmaleat. In vitro- och in vivo‑studier med var och en av substanserna visade inte någon mutagen potential. Därför förväntas ingen speciell risk avseende säkerheten hos människa föreligga vid administrering av terapeutiska doser av dorzolamid/timolol.

6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Hydroxietylcellulosa

Mannitol

Natriumcitratdihydrat

Natriumhydroxid (för justering av pH)

Vatten för injektionsvätskor

6.2 Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3 Hållbarhet

2 år

Efter att foliepåsen har öppnats första gången: 15 dagar. Därefter kastas oanvända endosbehållare.

Öppnade endosbehållare kastas direkt efter användning.

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 25ºC.

Förvaras i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

Förvaras i skydd mot kyla. Får ej frysas.

6.5 Förpackningstyp och innehåll

0,5 ml endosbehållare av lågdensitets polyeten innehållande 0,2 ml lösning. Fem eller femton endosbehållare är förpackade i en foliepåse.

Förpacknings storlekar: 5, 20, 30, 60 och 120 endosbehållare.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Patienterna bör instrueras i att undvika att låta droppinsatsen vidröra ögonytan eller vävnaderna omkring ögat.

Patienterna bör också underrättas om att ögondroppar kan kontamineras med vanliga bakterier som kan leda till ögoninfektioner, om man hanterar ögondropparna fel. Användningen av kontaminerade ögondroppar kan leda till allvarlig skada på ögat med synförlust som följd.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Bruksanvisning

7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Teva Sweden AB

Box 1070

Helsingborg

Sverige

8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

42045

9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

2011-03-18

10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2015-01-26