Information för alternativet: Enantyum 12,5 Mg Filmdragerad Tablett, visar 3 alternativ

Välj alternativ:

1. Enantyum 25 Mg Granulat Till Oral Lösning Enantyum 12,5 Mg Granulat Till Oral Lösning
2. Enantyum 12,5 Mg Filmdragerad Tablett
3. Enantyum 50 Mg/2 Ml Injektionsvätska/Koncentrat Till Infusionsvätska, Lösning
4. Enantyum 25 Mg Filmdragerad Tablett

Produktresumé

1. LÄKEMEDLETS NAMN

Enantyum 12,5 mg filmdragerade tabletter

Enantyum 25 mg filmdragerade tabletter

2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Varje tablett innehåller: 12,5 mg eller 25 mg dexketoprofen som dexketoprofentrometamol.

För fullständig förteckning överhjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3. LÄKEMEDELSFORM

Filmdragerad tablett.

Enantyum 12,5 mg: vita, runda filmdragerade tabletter.

Enantyum 25 mg: vita, runda filmdragerade tabletter med skåra. Tabletterna kan delas i lika stora delar.

4. KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Terapeutiska indikationer

Symptomatisk behandling av smärttillstånd av lätt till måttlig intensitet som till exempel muskulo-skeletal smärta, dysmenorré och tandvärk.

4.2 Dosering och administreringssätt

Dosering

Vuxna:

Den rekommenderade dosen är 12,5 mg var 4-6:e timme eller 25 mg var 8:e timme beroende på smärtans natur och intensitet. Den totala dagliga dosen bör inte överskrida 75 mg.

Risken för biverkningar kan minimeras genom att använda lägsta effektiva dos under kortast möjliga behandlingstid som behövs för att kontrollera symtomen (se avsnitt 4.4).

Enantyum tabletter är inte avsedda för långtidsbehandling. Behandlingen måste begränsas till den symptomatiska perioden.

Pediatrisk population

Enantyum har inte studerats hos barn och ungdomar. Säkerhet och effekt hos barn och ungdomar har således inte fastställts och produkten ska inte användas hos barn och ungdomar.

Äldre

För äldre patienter rekommenderas att behandlingen inleds inomnedre delen av rekommenderat dosintervall (motsvarar total dygnsdos om 50 mg). Dosen bör endast ökas till den högre rekommenderade dosen om patienten tolererar preparatet väl.

Nedsatt leverfunktion

Patienter med milt till måttligt nedsatt leverfunktion bör initialt behandlas med reducerad dos (total dygnsdos om 50 mg) och övervakas noggrant. Patienter med gravt nedsatt leverfunktion ska inte behandlas med Enantyum tabletter.

Nedsatt njurfunktion

Initialdosen ska reduceras till 50 mg dagligen till patienter med lindrigt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance 60-89 ml/min) (se avsnitt 4.4). Patienter med måttligt till gravt nedsatt njurfunktion ska inte behandlas med Enantyum tabletter (kreatininclearance ≤59 ml/min) (se avsnitt 4.3).

Administreringssätt

Tabletten ska sväljas med tillräcklig mängd vätska (t.ex. ett glas vatten). Administrering i samband med måltid fördröjer läkemedlets absorption (se Farmakokinetiska egenskaper). Vid akut smärta rekommenderas därför intag av tabletten minst 30 minuter före måltid.

4.3 Kontraindikationer

Enantyum tabletter får inte administreras till:

• patienter hos vilka substanser med liknande effekt (t.ex. acetylsalicylsyra eller annat NSAID) framkallat astmaattack, bronkospasm, akut rinit eller orsakat näspolyper, urticaria eller angioneurotiskt ödem

• patienter med kända fotoallergiska eller fototoxiska reaktioner vid behandling med ketoprofen eller fibrater

• patienter som fått gastrointestinala blödningar eller perforering vid tidigare behandling med NSAID

• patienter med aktivt peptiskt sår/ gastrointestinal blödning eller någon gastrointestinal blödning, sår eller perforering i anamnesen

• patienter med kronisk dyspepsi

• patienter med annan aktiv blödning eller blödningsrubbning

• patienter med Crohns sjukdom eller ulcerös kolit

• patienter med svår hjärtsvikt

• patienter med måttligt till gravt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance ≤59 ml/min)

• patienter med gravt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh score 10-15)

• patienter med blödningsbenägenhet och andra koagulationsrubbningar

• patienter som är allvarligt uttorkade på grund av kräkningar, diarré eller otillräckligt intag av vätska

• under graviditetens tredje trimester och amningsperiod (se avsnitt 4.6).

4.4 Varningar och försiktighet

Administreras med försiktighet till patienter med allergi i anamnesen.

Användning av Enantyum samtidigt med andra NSAID inklusive cyclooxygenas-2-selektiva hämmare bör undvikas.

Biverkningarna kan minimeras genom att använda minsta verksamma dos och kortast möjliga behandlingstid för att kontrollera symtomen (se avsnitt 4.2 och effekter på magtarmkanalen och hjärta/kärl nedanför).

Gastrointestinal säkerhet

Gastrointestinal blödning, sår och perforering kan vara fatalt och har rapporterats för alla NSAID, vid alla tidpunkter under behandling, med eller utan varningstecken, och oavsett tidigare förekomst av allvarliga gastrointestinala händelser. I fall av gastrointestinal blödning eller sår hos patienter som får Enantyum ska behandlingen avbrytas. Risken för gastrointestinal blödning, sår eller perforering är högre vid ökade doser av NSAID, hos patienter med sår i anamnesen, särskilt i samband med komplikationer i form av blödning eller perforering (se avsnitt 4.3) och hos äldre patienter.

Äldre patienter har en ökad förekomst av biverkningar av NSAID, särskilt gastrointestinala blödningar och perforering vilka kan vara dödliga (se avsnitt 4.2).

Dessa patienter bör inleda behandlingen med den lägsta tillgängliga dosen.

I likhet med andra NSAID måste anamnes på esofagit, gastrit och/eller peptiskt sår kontrolleras för att säkerställa att dessa tillstånd är helt botade innan behandling med dexketoprofen inleds. Patienter med gastrointestinala symptom eller gastrointestinal sjukdom i anamnesen ska monitoreras med avseende på störningar i matsmältningskanalen, särskilt gastrointestinal blödning. NSAID bör ges med försiktighet till patienter med gastrointestinal sjukdom i anamnesen (ulcerös kolit, Crohns sjukdom), eftersom deras tillstånd kan försämras (se avsnitt 4.8). Kombinationsbehandling med skyddande läkemedel (t.ex. misoprostol eller protonpumpshämmare) bör övervägas hos dessa patienter och också hos patienter som samtidigt har behov av låga doser av acetylsalicylsyra eller andra läkemedel som sannolikt ökar risken för gastrointestinala biverkningar (se nedan och avsnitt 4.5). Särskilt under initialfasen bör patienter med gastrointestinal toxicitet i anamnesen, speciellt äldre, rapportera alla ovanliga symtom från magen (särskilt gastrointestinal blödning). Försiktighet bör iakttagas hos patienter som samtidigt får läkemedel som kan öka risken för sår eller blödning, såsom perorala kortikosteroider, antikoagulantia såsom warfarin, selektiva serotoninåterupptagshämmare eller antitrombotiska medel såsom acetylsalicylsyra (se avsnitt 4.5).

Renal säkerhet

Försiktighet bör iakttas hos patienter med nedsatt njurfunktion. Hos dessa patienter kan användning av NSAID orsaka ytterligare försämrad njurfunktion, vätskeretention och ödem. Försiktighet bör också iakttagas hos patienter som genomgår diuretikabehandling och hos patienter som löper risk för hypovolemi, eftersom en ökad risk för nefrotoxicitet då föreligger.

Adekvat vätskeintag bör säkerställas under behandlingen för att förhindra uttorkning och eventuellt tillhörande ökad njurtoxicitet.

I likhet med andra NSAID kan detta läkemedel höja halten av urea, kväve och kreatinin i plasma. Det kan även, liksom andra substanser som hämmar prostaglandinsyntesen, associeras med renala sidoeffekter som kan leda till glomerulär nefrit, interstitiell nefrit, papillär njurnekros, nefrotiskt syndrom och akut njursvikt.

Äldre patienter har ökad risk för nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.2).

Leversäkerhet

Försiktighet bör iakttas hos patienter med nedsatt leverfunktion.

I likhet med andra NSAID kan detta läkemedel orsaka övergående smärre ökningar av vissa leverparametrar såsom signifikant ökade ASAT och ALAT-värden. Om kliniskt relevant förhöjda nivåer registreras ska behandlingen avbrytas.

Äldre patienter har ökad risk för nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.2).

Kardiovaskulär och cerebrovaskulär säkerhet

Adekvat monitorering och rådgivning krävs för patienter med hypertoni och/eller mild till måttlig hjärtsvikt i anamnesen. Försiktighet bör iakttas hos patienter med hjärtsjukdom i anamnesen, särskilt för de som tidigare haft episoder med hjärtsvikt då det finns en ökad risk för att utveckla hjärtsvikt, eftersom vätskeretention och ödem har rapporterats i samband med NSAID-behandling.

Kliniska prövningar och epidemiologiska data tyder på att användning av vissa NSAID (särskilt i höga doser och vid långtidsbehandling) kan medföra en liten ökad risk för arteriella trombotiska händelser (till exempel hjärtinfarkt eller stroke). Tillgängliga data är otillräckliga för att utesluta en sådan risk för dexketoprofentrometamol.

Patienter med okontrollerad hypertoni, hjärtsvikt, etablerad ischemisk hjärtsjukdom, perifer arteriell sjukdom och/eller cerebrovaskulär sjukdom bör endast behandlas med dexketoprofentrometamolefter noggrant övervägande. Liknande övervägande bör göras innan längre tids behandling av patienter med riskfaktorer för kardiovaskulära händelser (t.ex. hypertoni, hyperlipidemi, diabetes mellitus, rökning) påbörjas.

Alla icke-selektiva NSAID kan hämma trombocytaggregationen och förlänga blödningstiden via hämning av prostaglandinsyntesen. Därför rekommenderas inte användning av dexketoprofentrometamol hos patienter som behandlas med läkemedel som påverkar hemostasen, såsom warfarin eller andra kumariner eller hepariner (se avsnitt 4.5).

Äldre patienter har ökad risk för nedsatt kardiovaskulär funktion (se avsnitt 4.2).

Hudreaktioner

Allvarliga hudreaktioner (varav vissa var fatala), inklusive exfoliativ dermatit, Steven-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys har rapporterat i mycket sällsynta fall i samband med användning av NSAID-preparat (se avsnitt 4.8). Patienterna tycks löpa störst risk för dessa biverkningar i början av behandlingen och de flesta fall inträffar under den första behandlingsmånaden. Behandling med Enantyum bör avbrytas vid första förekomsten av hudutslag, slemhinnelesioner eller andra tecken på överkänslighet.

Övrig information

Särskild försiktighet krävs hos patienter:

• med medfödd rubbning i porfyri metabolismen (t.ex. akut intermittent porfyri)

• som är uttorkade

• som nyss genomgått en stor operation.

Om läkaren anser en långsiktig behandling med dexketoprofen vara nödvändig, bör lever- och njurfunktion och blodstatus kontrolleras regelbundet.

Allvarliga akuta överkänslighetsreaktioner (t.ex. anafylaktisk chock) har observerats i mycket sällsynta fall. Behandlingen måste avbrytas vid första tecken på allvarliga överkänslighetsreaktioner efter intag av Enantyum. Beroende på symtomen bör all nödvändig medicinsk behandling påbörjas av hälso- och sjukvårdspersonal.

Patienter med astma i kombination med kronisk rinit, kronisk bihåleinflammation, och/eller näspolyper har en högre risk för allergi mot acetylsalicylsyra och/eller NSAID än resten av befolkningen. Administration av detta läkemedel kan orsaka astmaattacker eller bronkospasm, särskilt hos patienter som är allergiska mot acetylsalicylsyra eller NSAID (se avsnitt 4.3).

Undantagsvis fall kan vattkoppor orsaka allvarliga hud- och mjukdelsinfektioner. Hittills har inte NSAIDs roll i försämringen av dessa infektioner kunnat uteslutas. Därför är det skäl att undvika användning av Enantyum hos patienter med vattkoppor.

Enantyum tabletter ska administreras med försiktighet till patienter som lider av hematopoetiska rubbningar, systemisk lupus erythematosus eller blandad bindvävssjukdom.

I likhet med andra NSAID kan dexketoprofen maskera symptom på infektionssjukdomar.

Pediatrisk population

Säkerhet vid behandling av barn och ungdomar har inte fastställts.

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Följande interaktioner gäller NSAID i allmänhet:

Kombinationer med följande läkemedel rekommenderas ej:

• Andra NSAID inklusive höga doser salicylsyra (>3 g/dag): Samtidig administrering av flera NSAID kan öka risken för gastrointestinala sår och blödningar genom synergi.

• Antikoagulantia: NSAID kan förstärka effekten av antikoagulantia såsom warfarin (se avsnitt 4.4) pga av den höga plasmaproteinbindningen för dexketoprofen, hämning av blodplättfunktionen och skador på gastrointestinal mukosa). Om kombinationen är nödvändig ska noggrann klinisk observation och monitorering av laboratorievärden utföras.

• Hepariner: Ökad risk för hemorragi (pga hämning av blodplättfunktionen och skador på gastrointestinal mukosa). Om kombinationen är nödvändig ska noggrann klinisk observation och monitorering av laboratorievärden utföras.

• Kortikosteroider: Ökad risk för gastrointestinala sår eller blödningar (se avsnitt 4.4)

• Litium (flera NSAID): NSAID ökar litiumnivåerna i blodet vilka kan uppnå toxiska värden (minskad njurutsöndring av litium). Detta värde måste därför kontrolleras noggrant vid inledning, justering och utsättande av behandling med dexketoprofen.

• Metotrexat som används vid höga doser, 15 mg/vecka eller mer: Ökad hematologisk metotrexattoxicitet på grund av minskad renal clearance orsakad av antiinflammatoriska medel.

• Hydantoiner och sulfonamider: Den toxiska effekten av dessa ämnen kan stiga.

Kombinationer som kräver försiktighet:

• Pentoxifyllin: Ökad risk för blödning. Kräver extra klinisk övervakning och blödningstider ska kontrolleras oftare.

• Zidovudin: Risk för ökad erytrocyttoxicitet genom inverkan på retikulocyter. Svår anemi en vecka efter att behandling med NSAID har påbörjats. Blodstatus och retikulocytantal ska kontrolleras en till två veckor efter inledning av behandlingen med NSAID.

• Sulfonylurea: NSAID kan öka den hypoglykemiska effekten hos sulfonylureapreparat genom bortträngning från plasmaproteinbindningsställen.

Kombinationer med följande läkemedel måste beaktas:

• Ciklosporin och takrolimus: Nefrotoxiciteten kan öka av NSAID genom renal prostaglandinmedierad effekt. Vid kombinationsbehandling måste njurfunktionen kontrolleras.

• Trombolytiska medel: Ökad risk för blödning.

• Antitrombotiska medel och selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI): Ökad risk för gastrointesinala blödningar (se avsnitt 4.4)

• Probenecid: Plasmakoncentrationer av dexketoprofen kan öka. Interaktionen kan bero på hämning av tubulär sekretion och på glukuronsyrakonjugering. Kräver justering av dexketoprofendosen.

• Hjärtglykosider: NSAID kan öka glykosidkoncentrationen i plasma.

• Mifepriston: På grund av en teoretisk risk för att prostaglandinsyntetashämmare kan påverka effekten av mifepriston, ska NSAID inte användas under 8-12 dagar efter administrering av mifepriston.

• Kinolonantibiotika: Data från djurstudier indikerar att höga doser av kinoloner i kombination med NSAID kan öka risken för konvulsioner.

4.6 Fertilitet, graviditet och amning

Enantyum tabletter är kontraindicerat under graviditetens tredje trimester och amningsperiod (se avsnitt 4.3).

Graviditet

Hämning av prostaglandinsyntesen kan påverka graviditeten och/eller embryonal/ fosterutveckling på ett negativt sätt. Data från epidemiologiska studier tyder på en ökad risk för missfall, samt risk för hjärtmissbildning efter intag av en prostaglandinsynteshämmare under tidig graviditet. Den absoluta risken för kardiovaskulär missbildning ökade från mindre än 1 % till cirka 1,5 %. Risken tros öka med högre dos samt med behandlingens längd. Hos djur har tillförsel av prostaglandinsynteshämmare visats leda till ökad förekomst av pre-och postimplantationsförluster samt embryo/fetal död. Ökad förekomst av flera missbildningar, inklusive kardiovaskulära, har dessutom rapporterats hos djur som exponerats för en prostaglandinsynteshämmare under den organbildande perioden. Djurstudier med dexketoprofenmetamol har dock inte visat reproduktionstoxicitet (se avsnitt 5.3). Under den första och andra trimestern av graviditeten ska Enantyum användas endast då det är absolut nödvändigt. Om Enantyum används av en kvinna som önskar bli gravid, eller tas under den första och andra trimestern av graviditeten bör dosen vara så låg och behandlingstiden så kort som möjligt.

Under tredje trimestern av graviditeten kan alla prostaglandinsynteshämmare utsätta

fostret för:

- Kardiopulmonell toxicitet (för tidig slutning av ductus arteriosus och pulmonell hypertension)

- Störd njurfunktion, som kan leda till njursvikt och därmed minskad mängd fostervatten.

Modern och fostret, vid graviditetens slut, för:

- Möjlig förlängning av blödningstid, en antiaggregerande effekt vilken kan uppträda vid väldigt låga doser

- Hämning av uteruskontraktioner, vilket kan leda till försenad/förlängd förlossning

Amning

Det är inte känt huruvida dexketoprofen utsöndras i modersmjölk.

Fertilitet

I likhet med andra NSAID kan användning av dexketoprofentrometamol minska kvinnors fertilitet och rekommenderas inte till kvinnor som försöker bli gravida. Avbrott i dexketoprofentrometamolbehandlingen bör övervägas hos kvinnor som har svårt att bli gravida eller som genomgår infertilitetsutredningar.

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Enantyum tabletter har mild till måttlig effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner eftersom möjligheten finns att det kan orsaka yrsel och dåsighet.

4.8 Biverkningar

De biverkningar som rapporterats i kliniska studier eller efter marknadsföring av Enantyum och som bedömts ha åtminstone ett möjligt samband med dexketoprofen-trometamol, återges i tabellen nedan. Biverkningarna är klassificerade efter organ respektive frekvens.

ORGANGRUPP	Vanliga	Mindre vanliga	Sällsynta	Mycket sällsynta/ enstaka rapporter
	(≥1/100, <1/10)	(≥1/1 000, <1/100)	(≥1/10 000, <1/1000)	(<1/10 000)
Blodet och lymfsystemet				Neutropeni, trombocytopeni
Immunsystemet			Laryngealt ödem	Anafylaktisk reaktion inkl anafylaktisk chock
Metabolism och nutrition			Anorexi
Psykiska störningar		Sömnlöshet, ångest
Centrala och perifera nervsystemet		Huvudvärk, yrsel, sömnighet	Parestesi, synkope
Ögon				Dimsyn
Öron och balansorgan		Svindel		Tinnitus
Hjärtat		Hjärtklappning		Takykardi
Blodkärl		Rodnad	Hypertoni	Hypotoni
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum			Bradypné	Bronkospasm, dyspné
Magtarmkanalen	Illamående och/eller kräkning, buksmärta, diarré, dyspepsi	Gastrit, förstoppning, muntorrhet, gasbildning	Peptiskt sår, peptisk blödning eller peptisk perforation (se avsnitt 4.4)	Pankreatit
Lever och gallvägar			Hepatit	Hepatocellulär skada
Hud och subkutan vävnad		Hudutslag	Urticaria, akne, ökad svettning	Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys (Lyell`s syndrom), angioödem, ansiktsödem, fotosensitivitets-reaktioner, pruritus
Muskuloskeletala systemet och bindväv			Ryggsmärta
Njurar och urinvägar			Akut njursvikt, polyuri	Nefrit eller nefrotiskt syndrom
Reproduktions-organ och bröstkörtel			Menstruations-rubbningar; prostatastörningar
Allmänna symtom och/eller symtom vid administrerings-stället		Trötthet, smärta, asteni, stelhet, sjukdomskänsla	Perifert ödem
Undersökningar			Onormalt lever-funktionstest

Magtarmkanalen: De vanligaste observerade biverkningarna förekommer i magtarmkanalen. Peptiskt sår, perforering eller gastrointestinal blödning, ibland fatalt särskilt hos äldre, kan förekomma (se avsnitt 4.4). Illamående, kräkningar, diarré, flatulens, förstoppning, dyspepsi, buksmärta, melena, hematemes, ulcerös stomatit, försämring av kolit och Crohn’s sjukdom (se avsnitt 4.4) har rapporterats efter administrering. Gastrit observerades mindre frekvent. Ödem, hypertoni och hjärtsvikt har rapporterats i samband med NSAID-behandling. I likhet med andra NSAID kan följande biverkningar inträffa: aseptisk meningit (vilket antas uppträda huvudsakligen hos patienter med systemisk lupus erythematosus eller blandad bindvävssjukdom) och hematologiska reaktioner (purpura, aplastisk och hemolytisk anemi och mer sällan agranulocytos och märghypoplasi).

Bullösa reaktioner inklusive Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys (mycket sällsynt).

Kliniska prövningar och epidemiologiska data tyder på att användning av vissa NSAID (särskilt i höga doser och vid långtidsbehandling) kan medföra en liten ökad risk för arteriella trombotiska händelser (till exempel hjärtinfarkt eller stroke, se avsnitt 4.4).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta- riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
www.lakemedelsverket.se

4.9 Överdosering

Symtomatologin efter en överdosering är inte känd. Liknande läkemedel har givit gastrointestinala störningar (kräkningar, anorexi, buksmärtor) och neurologiska störningar (somnolens, yrsel, desorientering, huvudvärk).

Vid överdosering ska symptomen omedelbart behandlas i enlighet med patientens kliniska tillstånd. Aktivt kol ges om en vuxen eller ett barn har intagit över 5 mg/kg inom en timme. Dexketoprofentrometamol kan avlägsnas genom dialys.

5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: propionsyraderivat ATC-kod: M01AE.

Dexketoprofentrometamol är trometaminsaltet av S-(+)-2-(3-benzoylfenyl) propionsyra, ett analgetiskt, antiinflammatoriskt och antipyretiskt läkemedel som tillhör den icke-steroida anti-inflammatoriska gruppen av läkemedel.

Verkningsmekanism

Icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel utövar sin effekt genom att reducera prostaglandinsyntesen genom att hämma enzymet cyklooxygenas. Detta sker, genom hämning av omvandlingen av arakidonsyra till de cykliska endoperoxiderna PGG₂och PGH₂, som producerar prostaglandinerna PGE₁, PGE₂, PGF_2alfaoch PGD₂samt prostacyklinet PGI₂och tromboxaner (TxA₂och TxB₂). Dessutom kan hämningen av prostaglandinsyntesen påverka andra inflammationsförmedlare som exempelvis kininer, vilket medför en indirekt effekt i tillägg till den direkta effekten.

Farmakodynamisk effekt

Studier på djur och människor har visat att dexketoprofen hämmar COX-1 och COX-2-aktiviteter.

Klinisk effekt och säkerhet

Kliniska studier med flera olika smärtmodeller visade effektiv analgetisk effekt av dexketoprofentrometamol. Analgetisk effekt erhölls 30 minuter efter administrering i vissa studier och varar i 4 till 6 timmar.

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

Absorption

C_maxuppnås 30 minuter (15 till 60 minuter) efter oral tillförsel av dexketoprofentrometamol till människa.

Vid administrering tillsammans med föda ändras inte AUC. Däremot minskar C_maxför dexketoprofentrometamol och absorptionen fördröjs (ökat T_max).

Distribution

Halveringstiden för distribution och elimination av dexketoprofentrometamol är 0,35 respektive 1,65 timmar. I likhet med andra läkemedel med hög plasmaproteinbindning (99 %) är den genomsnittliga distributionsvolymen mindre än 0,25 l/kg kroppsvikt.

I farmakokinetiska studier med upprepad dosering uppvisades ingen skillnad i AUC efter den sista dosen jämfört med AUC efter administrering av en enkeldos. Detta tyder på att läkemedlet inte ackumuleras.

Metabolism och eliminering

Efter administrering av dexketoprofentrometamol återfinns endast S-(+)-enantiomeren i urinen vilket visar att ingen omvandling till R-(-)-enantiomeren sker hos människa.

Eliminationen av dexketoprofen sker genom glukuronidkonjugering följd av renal utsöndring.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

Prekliniska data baserade på traditionella studier av säkerhetsfarmakologi, toxicitet vid upprepad dos, gentoxicitet, reproduktionstoxicitet och immunfarmakologi tyder ej på speciella risker för människa. Undersökningar av kronisk toxicitet på mus och apa gav ett NOAEL-värde (No Observed Adverse Effect Level - nivå utan iakttagen biverkan) på 3 mg/kg/dag. De allvarligaste bieffekterna, observerade vid höga doser, var dosberoende gastrointestinal erosion och sår.

6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Majsstärkelse

mikrokristallin cellulosa

natriumstärkelseglykollat

glycerolpalmitinstearat

hypromellos

titandioxid

propylenglykol

makrogol 6000.

6.2 Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3 Hållbarhet

2 år.

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 30 ^oC. Förvara blisterkartorna i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

6.5 Förpackningstyp och innehåll

Tabletter tillhandahålls i blisterförpackning (PVC-aluminium)

Enantyum 12,5 mg: 10, 20, 30, 40, 50 eller 500 filmdragerade tabletter

Enantyum 25 mg: 4, 10, 20, 30, 50 eller 500 filmdragerade tabletter

(Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.)

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Laboratorios Menarini S.A.

Alfonso XII, 587

08918 - Badalona (Barcelona)

SPANIEN

8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Enantyum 12,5 mg: 13886

Enantyum 25 mg: 13887

9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Datum för det första godkännandet: 1998-04-03

Datum för den senaste förnyelsen: 2006-04-25

10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2015-10-26