Fentanyl Actavis

Information för alternativet: Fentanyl Actavis 12 Mikrogram/Timme Depotplåster, visar 2 alternativ

Läkemedelsverket 2015-11-09

PRODUKTRESUMÉ

1. LÄKEMEDLETS NAMN

Fentanyl Actavis 12 mikrogram/timme depotplåster

fentanyl

2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Fentanyl Actavis 12 mikrogram/timme depotplåster

Varje plåster frisätter 12,5 mikrogram fentanyl per timme. Varje plåster med en yta om 4,25 cm²innehåller 2,55 mg fentanyl.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3. LÄKEMEDELSFORM

Depotplåster

Varje plåster: ogenomskinligt och färglöst rektangulärt plåster med runda hörn och märkning på baksidans folie:

”Fentanyl 12 µg/h”

4. KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Terapeutiska indikationer

Vuxna:

Produkten är avsedd för

behandling av kronisk svårbehandlad smärta orsakad av cancer.
behandling av kronisk svårbehandlad smärta.

Barn:

Produkten är avsedd för långtidsbehandling av svår kronisk smärta hos barn från 2 års ålder som får opioidbehandling.

4.2 Dosering och administreringssätt

Dosering

Behovet av fortsatt behandling ska bedömas regelbundet.

Val av initial dos

Lämplig initialdos av Fentanyl Actavis ska baseras på patientens nuvarande opioidbehandling. Det rekommenderas att Fentanyl Actavis används hos patienter med visad opioidtolerans. Andra faktorer som bör beaktas är patientens nuvarande allmäntillstånd och medicinska tillstånd, inklusive kroppsstorlek, ålder och nedsatthet samt graden av opioidtolerans.

Vuxna:

Opioidtoleranta patienter

För övergång för opioidtoleranta patienter från orala eller parenterala opioider till Fentanyl Actavis, se Ekvianalgetisk dosomvandlingnedan. Dosen kan sedanvid behov titreras uppåt eller nedåt i steg om 12 eller 25 mikrogram/timme för att uppnå lägsta lämpliga dos av Fentanyl Actavis beroende på svar och andra kompletterande analgetika.

Opioidnaiva patienter

Den normala initiala dosen av Fentanyl Actavis ska inte överstiga 25 mikrogram/timme hos patienter som är naiva avseende starka opioider.

Klinisk erfarenhet från användning av Fentanyl Actavis hos opioidnaiva patienter är begränsad. Om det bedöms lämpligt med behandling med Fentanyl Actavis hos opioidnaiva patienter, rekommenderas att dessa patienter titreras med låga doser av opioder med omedelbar frisättning (t.ex. morfin, hydromorfon, oxykodon, tramadol och kodein) för att uppnå ekvianalgetisk dos i förhållande till Fentanyl Actavis med en frisättningshastighet på 25 mikrogram/timme. Patienterna kan sedan övergå till Fentanyl Actavis depotplåster 25 mikrogram/timme. Dosen kan sedan vid behov titreras uppåt eller nedåt i steg om 12 eller 25 mikrogram/timme för att uppnå lägsta lämpliga dos av Fentanyl Actavis beroende på svar och andra kompletterande analgetika (se även avsnitt 4.4 Varningar och försiktighet: Opioidnaiva och icke opioidtoleranta tillstånd).

Ekvianalgetisk dosomvandling

1.Beräkna det analgetiska behovet av de föregående 24 timmarna.

2.Konvertera denna mängd till ekvianalgetisk oral morfindos genom att använda tabell 1. Alla intramuskulära och orala doser i tabellen bedöms motsvara 10 mg intramuskulärt morfin i analgetisk effekt.

3.För att erhålla dosering av Fentanyl Actavis som motsvarar ekvianalgetisk morfindos för det beräknade dygnet, , använd dosomvandlingstabell 2 eller tabell 3 enligt följande:

Tabell 2är avsedd för vuxna patienter som har stabiliserats på oralt morfin eller annan opioid med omedelbar frisättning över flera veckor och som kräver opioid rotation (konverteringsförhållandet för oralt morfin till transdermal fentanyl lika med 150:1).

Tabell 3är avsedd för vuxna patienter som är mycket opiodtoleranta och som har stått på en stabil opiodbehandling som tolererats väl under en lång period och som kräver opioidbyte (konverteringsförhållandet för oralt morfin till transdermal fentanyl lika med 100:1).

Tabellerna 2 och 3 ska inte användas för att byta från transdermalt fentanyl till en annan opioidbehandling.

Tabell 1: Ekvianalgetisk dosomvandling

Aktiv substans	Ekvianalgetisk dos (mg)
Aktiv substans	IM*	Oral
morfin	10	30-40 (förmodad upprepad dosering)**
hydromorfon	1,5	7,5
metadon	10	20
oxikodon	15	30
levorfanol	2	4
oximorfon	1	10 (rektalt)
diamorfin	5	60
petidin	75	—
kodein	130	200
buprenorfin	0,4	0,8 (sublingualt)
ketobemidon	10	20-30

* Baserat på studier med enstaka doser i vilka en intramuskulär dos för varje listat läkemedel jämfördes med morfin för att fastställa den relativa potensen. Orala doser är den dosering som rekommenderas vid byte från parenteral till oral administering.

** Den orala/intramuskulära potensen för morfin baseras på klinisk erfarenhet hos patienter med kronisk smärta.

Referens: Bearbetad från Foley KM. The treatment of cancer pain. NEJM 1985; 313 (2): 84-95, med uppdateringar.

Tabell 2: Rekommenderad initial dos för Fentanyl Actavis baserad på daglig oral morfindos¹(för patienter som blivit stabiliserade på oralt morfin eller opioid med omedelbar frisättning under flera veckor och som är i behov av opioidbyte)

Oral morfindos under 24 timmar (mg/dag)	Dosering av Fentanyl Actavis (mikrogram/timme)
< 44	12,5
45-134	25
135-224	50
225-314	75
315-404	100
405-494	125
495-584	150
585-674	175
675-764	200
765-854	225
855-944	250
945-1034	275
1035-1124	300

¹ Dessa intervall för dagliga orala morfindoseringar användes i kliniska prövningar för konvertering till fentanyl.

Tabell 3: Rekommenderad startdos för Fentanyl Actavis baserad på daglig oral morfindos (för patienter som står på en stabil opiodbehandling som tolererats väl under en lång period och som kräver opioidbyte)

Oral morfindos under 24 timmar (mg/dag)	Dosering av Fentanyl Actavis (mikrogram/timme)
≤ 44	12,5
45-89	25
90-149	50
150-209	75
210-269	100
270-329	125
330-389	150
390-449	175
450-509	200
510-569	225
570-629	250
630-689	275
690-749	300

Tidigare behandling med analgetikum ska fasas ut gradvis från tidpunkten när det första plåstret applicerats tills dess att analgetisk effekt med Fentanyl Actavis erhålls. För både naiva avseende starka opioider och opioidtoleranta patienter ska den initiala utvärderingen av den analgetiska effekten av Fentanyl Actavis inte göras förrän plåstret har använts i 24 timmar på grund av den gradvisa höjningen av fentanylkoncentrationer i serum fram till denna tidpunkt.

Dostitrering och underhållsbehandling

Fentanyl Actavis-plåstret ska bytas ut med 72 timmars mellanrum. Dosen ska titreras fram individuellt tills en balans mellan analgetisk effekt och tolererbarhet erhålls. Hos patienter som upplever en markant minskadeffekt 48-72 timmar efter applicering, kan byte av fentanylplåstret behövas efter 48 timmar. Om den analgetiska effekten är otillräcklig mot slutet av den initiala perioden kan dosen behöva höjas. Vid behov ska dosjustering normalt göras i följande titreringssteg från 25 mikrogram/timme upp till 75 mikrogram/timme: 25 mikrogram/timme, 37 mikrogram/timme, 50 mikrogram/timme, 62 mikrogram/timme och 75 mikrogram/timme; därefter ska dosjusteringar normalt utföras i steg om 25 mikrogram/timme, även ytterligare analgetiska behov (oralt morfin 90 mg/dag ≈ Fentanyl Actavis 25 mikrogram/timme) och smärtans svårighetsgrad hos patienten ska beaktas. Mer än ett Fentanyl Actavis-plåster kan användas för att uppnå önskad dos. Patienter kan periodvis behöva kompletterande doser av snabbverkande analgetikum för genombrottssmärta. Kompletterande analgetiska metoder eller alternativa analgetiska metoder bör övervägas när Fentanyl Actavis-dosen överstiger 300 mikrogram/timme.

Utsättning av Fentanyl Actavis

Om utsättning av Fentanyl Actavis är nödvändigt ska byte till andra opioider ske gradvis, med låg initialdos som sedan ökas långsamt. Detta på grund av att fentanylkoncentrationer sjunker gradvis efter att plåstret har avlägsnats och att det tar 17 timmar eller mer innan fentanylkoncentrationerna i serum sjunker med 50 % (se avsnitt 5.2 Farmakokinetiska egenskaper). Utsättning av opioida analgetika ska i allmänhet ske gradvis för att undvika abstinenssymtom.

Abstinenssymtom vid opioider (se avsnitt 4.8 Biverkningar) förekommer hos vissa patienter efter konvertering eller dosjustering.

För att undvika att den nya analgetiska dosen beräknas för högt, vilket potentiellt kan orsaka överdosering ska tabell 2 och tabell 3 inte användas för konvertering från Fentanyl Actavis till andra behandlingar.

Äldre

Data från studier med intravenös administrering av fentanyl visar att äldre patienter kan ha reducerad clearance, förlängd halveringstid och kan vara mer känsliga för läkemedlet än yngre patienter. Äldre, kakektiska eller försvagade patienter ska observeras noggrant med avseende på fentanyltoxicitet och vid behov ska dosen sänkas (se avsnitt 5.2 Farmakoniketiska egenskaper).

Patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion

Patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion ska observeras noggrant med avseende på överdosering och eventuellt ska dosen sänkas (se avsnitt 4.4).

Pediatrisk population

Barn som är 16 år och äldre: följ vuxendoseringen

Barn 2-16 år:

Fentanyl Actavis ska endast ges till opioidtoleranta pediatriska patienter (2-16 år)som redan får minst motsvarande 30 mg oralt morfinper dag. För att konvertera pediatriska patienter från orala opioider till Fentanyl Actavis, se tabell 1 ”Ekvianalgetisk dosomvandling” och tabell 4, ”Rekommenderad Fentanyl Actavis-dos baserad på daglig oral morfindos”.

Tabell 4:Rekommenderad Fentanyl Actavis-dos baserad på daglig oral morfindos¹

Oral morfindos under 24 timmar (mg/dag)	Fentanyl Actavis (mikrogram/timme)
För pediatriska patienter²
30 - 44	12
45 - 134	25

¹I kliniska prövningar användes dessa intervall för dagliga orala morfindoseringar för konvertering till fentanyl.

²Konvertering till Fentanyl Actavis-doser över 25 mikrogram/timme är samma för vuxna och barn.

För av barn som får mer än 90 mg oralt morfin per dygn finns det för närvarande endast begränsat med data från kliniska studier. I de pediatriska studierna beräknades den erforderliga fentanylplåsterdosen försiktigt: 30-44 mg oralt morfin per dygn, eller motsvarande opioiddos, ersattes med ett fentanyl plåster 12 mikrogram/timme. Det bör noteras att detta konverteringsschema för barn endast gäller för byte från oralt morfin (eller motsvarande) till Fentanyl Actavis-plåster. Konverteringsschemat ska inte användas för byten från Fentanyl Actavis till andra opioider eftersom överdosering då kan inträffa.

Full analgetisk effekt av den första dosen av Fentanyl Actavis uppnås inte inom de första 24 timmarna. Patienten ska därför ges den tidigare normala analgetikadosen under de första 12 timmarna efter byte till Fentanyl Actavis . Under de följande 12 timmarna ska dessa analgetika ges baserat på kliniskt behov.

Eftersom fentanylkoncentrationen är som högst efter 12-24 timmars behandling, rekommenderas övervakning av patienten med avseende på biverkningar, som kan innefatta hypoventilering, under minst 48 timmar efter påbörjad behandling med Fentanyl Actavis eller upptitrering av dosen (se även avsnitt 4.4, Varningar och försiktighet).

Dostitrering och underhållsbehandling

Om den analgetiska effekten av Fentanyl Actavis är otillräcklig ska kompletterande morfin eller annan kortverkande opioid administreras. Beroende på behov av ytterligare analgetika och barnets smärtstatus, kan dosen behöva höjas. Dosjusteringar ska göras i steg om 12 mikrogram/timme.

Administreringssätt

För transdermalt bruk.

Fentanyl Actavis ska appliceras på en icke-irriterad och icke-bestrålad plan hudyta på bröstkorgen eller överarmen.

Pediatriska patienter

Hos små barn är övre delen av ryggen den bästa platsen att sätta plåstret för att minimera risken för att barnet avlägsnar plåstret.

Det finns inga data om säkerhet och farmakokinetik tillgängliga för andra appliceringsställen.

Alla patienter

Ett område utan behåring ska väljas. Om detta inte är möjligt ska håret vid appliceringsstället klippas bort med en sax (inte rakas) före appliceringen. Om appliceringsstället för Fentanyl Actavis måste rengöras före appliceringen av plåstret ska detta göras med vatten. Tvål, oljor, lotioner eller andra medel som skulle kunna irritera huden eller ändra dess egenskaper ska inte användas. Huden måste vara helt torr innan plåstret sätts på. Plåstret ska kontrolleras innan det används. Plåster som har klippts, delats eller är skadade på något sätt ska inte användas.

Påsen ska öppnas precis innan depotplåstret ska användas. Plåstret ska därefter appliceras omedelbart när det tagits ur påsen och när skyddsfilmen och båda delarna av baksidans skyddsfilm tagits bort. Undvik att beröra plåstrets vidhäftande sida. När båda delarna av skyddsfilmen tagits bort ska depotplåstret bestämt tryckas på plats med handflatan under ungefär 30 sekunder. Var noga med att plåstret är i fullständig kontakt med huden, i synnerhet längs med kanterna. Tvätta sedan händerna med vatten.

Fentanyl Actavis-plåster ska bäras kontinuerligt under 72 timmar. Därefter ska ett nytt plåster appliceras på en annan hudyta efter att det föregående depotplåster tagits bort. Det måste gå flera dagar innan ett nytt plåster appliceras på samma hudyta. Behovet av fortsatt behandling ska bedömas regelbundet.

Eftersom depotplåstret skyddas av en yttre vattentät skyddsfilm, kan det bäras även vid duschning.

Ibland kan ytterligare fixering av plåstret vara nödvändig.

Om dosen höjs progressivt kan man nå en punkt då inga ytterligare höjningar är möjliga på grund av att den hudyta som är nödvändig för administreringen inte räcker till.

Om rester av depotplåstret blir kvar på huden efter det har avlägsnats kan dessa tvättas bort med rikliga mängder av tvål och vatten. Alkohol och andra lösningsmedel får inte användas för rengöring, eftersom de kan penetrera huden på grund av plåstrets effekter.

4.3 Kontraindikationer

- Överkänslighet mot den aktiva substansen, soja, jordnötter eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

- Akut eller postoperativ smärta, eftersom dostitrering inte är möjlig vid korttidsbehandling.

- Svår andningsdepression.

4.4 Varningar och försiktighet

FENTANYL FÅR INTE ANVÄNDAS FÖR BEHANDLING AV AKUT ELLER POSTOPERATIV SMÄRTA EFTERSOM DET INTE FINNS NÅGON MÖJLIGHET FÖR DOSTITRERING VID KORTTIDSBEHANDLING OCH EFTERSOM ALLVARLIG ELLER LIVSHOTANDE HYPOVENTILERING KAN UPPSTÅ.

PATIENTER SOM UPPLEVT ALLVARLIGA BIVERKNINGAR BÖR ÖVERVAKAS UNDER MINST 24 TIMMAR EFTER ATT FENTANYL HAR AVLÄGSNATS, ELLER LÄNGRE OM PÅKALLAT AV KLINISKA SKÄL. DETTA EFTERSOM FENTANYLKONCENTRATIONEN I SERUM MINSKAR GRADVIS OCH REDUCERAS MED CIRKA 50 % EFTER 17 (MELLAN 13 OCH 22) TIMMAR.

Fentanyl Actavis ska alltid förvaras utom syn- och räckhåll för barn både före och efter användning.

Fentanyl Actavis-plåster får inte klippas. Ett plåster som har delats, klippts eller på något sätt är skadat får inte användas.

Användning av Fentanyl Actavis hos opioidnaiva patienter har förknippats med mycket sällsynta fall av signifikant andningsdepression och/eller dödsfall vid användning som initial opioidbehandling. Risken för allvarlig eller livshotande hypoventilering föreligger även om den lägsta dosen av Fentanyl Actavis används som inledande behandling hos opioidnaiva patienter. Det rekommenderas att Fentanyl Actavis används hos patienter med visad opioidtolerans. (Se avsnitt 4.2, Dosering och administreringssätt).

När Fentanyl Actavis administreras vid svårbehandlad kronisk smärta som kräver långtidsbehandling, rekommenderas starkt att läkaren fastställer behandlingsresultat avseende smärtlindring och funktionsförbättring i enlighet med lokala riktlinjer för smärtlindring. Om detta inte uppfylls ska läkaren och patienten samråda om avbrytande av behandlingen.

Andningsdepression

Liksom för alla potenta opioider kan signifikant andningsdepression uppträda hos vissa patienter vid behandling med Fentanyl Actavis, och patienterna måste därför övervakas med tanke på denna effekt. Andningsdepression kan fortgå även efter att Fentanyl Actavis-plåstret har avlägsnats. Risken för andningsdepression ökar när dosen av Fentanyl Actavis höjs (se avsnitt 4.9 Överdosering). CNS-påverkande läkemedel kan förvärra andningsdepressionen (se avsnitt 4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner).

Serotonergt syndrom

Försiktighet rekommenderas när Fentanyl Actavis ges samtidigt med läkemedel som påverkar de serotonerga neurotransmittorsystemen.

Utvecklande av ett potentiellt livshotande serotonergt syndrom kan uppstå vid samtidig användning av serotonerga läkemedel såsom selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) och serotonin-noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI) tillsammans med läkemedel som försämrar metabolismen av serotonin (inklusive monoaminoxidashämmare [MAO-hämmare]). Detta kan uppstå inom den rekommenderade dosen.

Serotonergt syndrom kan inkludera psykiska förändringar (t.ex. agitation, hallucinationer, koma), autonom instabilitet (t.ex. takykardi, instabilt blodtryck, hypertermi), neuromuskulära avvikelser (t.ex. hyperreflexi, koordinationssvårigheter och stelhet), och/eller gastrointestinala symtom (t.ex. illamående, kräkningar, diarré).

Om serotonergt syndrom misstänks ska behandling med Fentanyl Actavis sättas ut.

Interaktioner med andra läkemedel

Interaktioner med CYP 3A4-hämmare

Samtidig användning av Fentanyl Actavis och cytokrom P450 3A4-hämmare (t.ex. ritonavir, ketokonazol, itrakonazol, troleandomycin, klaritromycin, erytromycin, nelfinavir, nefazodon, verapamil, diltiazem och amiodaron) kan resultera i ökade plasmakoncentrationer av fentanyl. Detta kan medföra ökade eller förlängda terapeutiska effekter och biverkningar, vilket kan orsaka allvarlig andningsdepression. I denna situation är utökad grad av omhändertagande och övervakning av patienten lämplig. Samtidig användning av transdermalt tillfört fentanyl och cytokrom P450 3A4-hämmare rekommenderas inte, såvida inte patienten noga övervakas. Patienter, särskilt de som samtidigt får Fentanyl Actavis och CYP 3A4-hämmare, bör övervakas noga med avseende på andningsdepression och vid behov ska dosen justeras.

Samtidig användning av blandade agonister/antagonister

Samtidig behandling med buprenorfin, nalbufin och pentazocin bör i allmänhet undvikas (se avsnitt 4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner).

Kronisk lungsjukdom

Fentanyl, liksom andra opioider, kan ge svåra biverkningar hos patienter med kronisk obstruktiv lungsjukdom eller annan lungsjukdom. Opioider kan hos dessa patienter dämpa andningsreflexen och öka luftvägsmotståndet.

Läkemedelsberoende och risk för missbruk

Tolerans samt fysiskt och psykiskt beroende kan utvecklas vid upprepad tillförsel av opioider, såsom fentanyl. Iatrogent beroende efter opioidadministrering är sällsynt. Patienter som tidigare varit beroende av droger eller missbrukat alkohol löper större risk att utveckla beroende och missbruk vid opioidbehandling. Patienter med ökad risk för opioidmissbruk kan fortfarande få adekvat behandling med opioidberedningar med modifierad frisättning, men för dessa patienter krävs övervakning med avseende på felanvändning, missbruk eller beroende. Fentanyl kan missbrukas på ett sätt som liknar det för andra opioidagonister. Missbruk eller avsiktlig felanvändning av Fentanyl Actavis kan leda till överdosering och/eller dödsfall.

Förhöjt intrakraniellt tryck

Fentanyl Actavis bör användas med försiktighet hos patienter som är särskilt känsliga för intrakraniella effekter av CO₂-retention, såsom patienter med förhöjt intrakraniellt tryck, sänkt medvetande eller koma. Fentanyl Actavis bör användas med försiktighet hos patienter med hjärntumörer.

Hjärtsjukdom

Fentanyl kan ge upphov till bradykardi och Fentanyl Actavis ska därför administreras med försiktighet till patienter med bradyarytmier.

Opioider kan orsaka hypotoni, speciellt hos patienter med akut hypovolemi. Underliggande symtomatisk hypotoni och/eller hypovolemi ska därför korrigeras innan behandlingen med transdermalt fentanylplåster påbörjas.

Nedsatt leverfunktion

Eftersom fentanyl metaboliseras till inaktiva metaboliter i levern, kan patienter med nedsatt leverfunktion ha en fördröjd elimination. Patienter med nedsatt leverfunktion som får Fentanyl Actavis bör övervakas noga med avseende på tecken på fentanyltoxicitet och Fentanyl Actavis-dosen ska vid behov sänkas (se avsnitt 5.2 Farmakokinetiska egenskaper).

Nedsatt njurfunktion

Mindre än 10 % av fentanyl utsöndras oförändrat via njurarna, och i motsats till morfin elimineras inga kända aktiva metaboliter via njurarna. Patienter med nedsatt njurfunktion som får Fentanyl Actavis bör övervakas noga med avseende på tecken på fentanyltoxicitet och dosen ska vid behov sänkas (se avsnitt 5.2 Farmakokinetiska egenskaper).

Patienter med feber/yttre värme

En farmakokinetisk modell tyder på att fentanylkoncentrationerna i serum kan öka med omkring en tredjedel om temperaturen i huden stiger till 40 °C. Därför bör patienter med feber observeras för opioidbiverkningar och dosen av Fentanyl Actavis justeras vid behov.

Det finns en risk för temperaturberoende ökningar av fentanylfrisättning från plåstret, vilket kan leda till möjlig överdosering och dödsfall. En klinisk farmakologisk prövning som utfördes på friska, vuxna försökspersoner visade att värme på det transdermala fentanylplåstret ökade de genomsnittliga AUC-värdena för fentanyl med 120 % och de genomsnittliga C_max-värdena med 61 %.

Alla patienter bör rådas att undvika att utsätta appliceringsstället med Fentanyl Actavis för direkta yttre värmekällor som värmedynor, varmvattenflaskor, elektriska filtar, uppvärmda vattensängar, värme- eller sollampor, intensivt solbadande, långa varma bad, bastubad eller varma bubbelbad, eftersom det föreligger en risk för temperaturberoende ökning av frisättning av fentanyl från plåstret.

Oavsiktlig exponering genom plåsteröverföring

Oavsiktlig överföring av ett fentanylplåster till huden hos en icke-plåsterbärare (särskilt barn) vid sängdelning eller nära fysisk kontakt med en plåsterbärare, kan resultera i en opioidöverdos hos icke-plåsterbäraren. Patienterna bör informeras om att om oavsiktlig plåsteröverföring sker måste det överförda plåstret omedelbart tas bort från icke-plåsterbärarens hud. (Se avsnitt 4.9 Överdosering).

Äldre

Uppgifter från studier med intravenöst fentanyl visar att äldre patienter kan ha reducerad clearance, förlängd halveringstid och kan vara känsligare för läkemedlet än yngre patienter. Om äldre får Fentanyl Actavis bör de övervakas noga med avseende på fentanyltoxicitet och dosen ska vid behov sänkas (se avsnitt 5.2 Farmakokinetiska egenskaper).

Mag-tarmkanalen

Opioider ökar tonus och minskar de framdrivande kontraktionerna av glatt muskulatur i mag-tarmkanalen. Det resulterar i en fördröjd passage genom mag-tarmkanalen vilket kan vara orsak till fentanylets förstoppande effekt. Patienterna bör rådas att vidta åtgärder för att förhindra förstoppning och användning av profylaktiskt laxativa kan övervägas i vissa situationer. Extra försiktighet bör iakttas hos patienter med kronisk förstoppning. Om paralytisk ileus föreligger eller misstänks bör behandling med Fentanyl Actavis avbrytas.

Pediatriska patienter

Fentanyl Actavis ska inte ges till opioidnaiva pediatriska patienter (se avsnitt 4.2 Dosering och administreringssätt). Risken för allvarlig eller livshotande hypoventilering föreligger oavsett dosen av Fentanyl Actavis (se tabell 2 i avsnitt 4.2, Dosering och administreringssätt).

Fentanyl Actavis har inte studerats på barn under 2 år och ska inte användas hos dessa barn. Fentanyl Actavis ska endast ges till opioidtoleranta barn från 2 år (se avsnitt 4.2, Dosering och administreringssätt).

För att förhindra att barn av olyckshändelse får i sig plåstret bör applikationsstället för Fentanyl Actavis väljas med omsorg (se avsnitt 4.2, Dosering och administreringssätt) och plåstrets vidhäftning bör övervakas noga.

Avlägsnande av plåster

Använda plåster kan innehålla betydande rester av aktiv substans. Använda plåster ska därför efter avlägsnande vikas ihop på mitten, med den vidhäftande sidan inåt så att vidhäftningen inte exponeras, och därefter förvaras på ett säkert sätt och utom syn- och räckhåll för barn enligt anvisningarna i förpackningen. Använda och oanvända plåster ska lämnas till apotek.

Amning

Eftersom fentanyl utsöndras i modersmjölk bör amning avbrytas under behandling med Fentanyl Actavis (se också avsnitt 4.6, Fertilitet, graviditet och amning).

Patienter med myasthenia gravis

Icke-epileptiska (myo)kloniska reaktioner kan förekomma. Försiktighet ska iakttas vid behandling av patienter med myasthenia gravis.

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Samtidig behandling med andra CNS-dämpande medel, såsom opioider, sedativa medel, hypnotika, narkosmedel, fentiaziner, lugnande medel, muskelrelaxanter, sederande antihistaminer och alkoholhaltiga drycker, kan framkalla depressiva effekter; hypoventilering, hypotoni såväl som djup sedering, koma eller dödsfall kan förekomma. Om dessa medel ska användas samtidigt med Fentanyl Actavis krävs specialistvård och observation.

Fentanyl, en aktiv substans med hög clearance, metaboliseras snabbt och i stor omfattning främst av CYP 3A4.

Samtidig användning av fentanyl och cytokrom P450 3A4-hämmare (CYP 3A4-hämmare) (t.ex. ritonavir, ketokonazol, itrakonazol, flukonazol, vorikonazol, troleandomycin, klaritromycin, nelfinavir, nefazodon, verapamil, diltiazem och amiodaron) kan resultera i ökade plasmakoncentrationer av fentanyl. Detta kan medföra ökade eller förlängda terapeutiska effekter och biverkningar, vilket kan orsaka allvarlig andningsdepression. I denna situation är specialistvård och övervakning av patienten lämplig. Samtidig användning av CYP 3A4-hämmare och transdermalt fentanyl rekommenderas därför inte, såvida inte patienten övervakas noga (se även avsnitt 4.4).

Samtidig användning av CYP 3A4-inducerare (t.ex. rifampicin, karbamazepin, fenobarbital, fenytoin) kan resultera i minskade plasmakoncentrationer av fentanyl och en minskad terapeutisk effekt. Detta kan kräva en dosjustering av transdermalt fentanyl. Efter utsättning av en CYP 3A4-inducerare försvinner inducerarens effekter gradvis och kan resultera i en ökning av plasmakoncentrationen för fentanyl, vilket kan öka eller förlänga både den terapeutiska effekten och biverkningarna, och orsaka allvarlig andningsdepression. I denna situation bör noggrann övervakning ske och dosjustering göras om det är motiverat.

Serotonerga läkemedel

Samtidig administrering av fentanyl med serotonerga medel såsom selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) eller serotonin-noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI) eller monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare) kan öka risken för serotonergt syndrom, ett potentiellt livshotande tillstånd.

Monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare)

Fentanyl Actavis rekommenderas inte för patienter som kräver samtidig administrering av en MAO-hämmare. Kraftiga och oförutsägbara interaktioner med MAO-hämmare, vilka inbegriper förstärkning av opiateffekter eller förstärkning av de serotonerga effekterna, har rapporterats. MAO-hämmare har rapporterats öka effekten av narkotiska analgetika, särskilt hos patienter med hjärtsvikt. Därför bör fentanyl inte användas inom 14 dagar efter avslutad behandling med MAO-hämmare.

Samtidig användning av blandade agonister/antagonister

Samtidig behandling med buprenorfin, nalbufin eller pentazocin rekommenderas inte. De har hög affinitet för opioidreceptorer med relativt låg inneboende aktivitet och antagoniserar därför delvis den smärtstillande effekten av fentanyl samt kan framkalla utsättningssymtom hos opioidberoende patienter (se också avsnitt 4.4). Samtidig användning med barbitursyraderivat bör undvikas, då fentanyls andningsdeprimerande effekt kan förstärkas.

4.6 Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Det finns otillräckliga data om användning av fentanyl till gravida kvinnor. Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt 5.3). Den potentiella risken för människa är inte känd även om det har konstaterats att fentanyl använt som intravenöst anestetikum passerar placenta under tidig graviditet. Neonatalt abstinenssyndrom har rapporterats hos nyfödda spädbarn till mödrar med långvarig fentanylanvändning under graviditeten. Fentanyl bör endast användas under graviditet då det är absolut nödvändigt.

Användning av fentanyl under värkarbete och förlossning (inklusive kejsarsnitt) rekommenderas inte eftersom det inte ska användas till behandling av akut eller postoperativ smärta och eftersom fentanyl passerar placenta och kan leda till andningsdepression hos det ofödda eller nyfödda barnet (se avsnitt 4.3).

Amning

Fentanyl utsöndras i bröstmjölk och kan leda till sedering och andningsdepression hos det ammade barnet. Amning bör därför avbrytas under behandlingen och i minst 72 timmar efter avlägsnandet av Fentanyl Actavis (se också avsnitt 4.4).

Fertilitet

Det finns inga tillgängliga data om fertilitet hos människa. Djurstudier har visat minskad fertilitet (se även avsnitt 5.3).

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Fentanyl Actavis kan försämra den mentala och/eller fysiska förmågan som krävs för att utföra riskfyllda uppgifter såsom att framföra fordon och använda maskiner.

4.8 Biverkningar

Säkerheten av fentanyl utvärderades hos 1854 patienter som deltog i elva kliniska prövningar (dubbelblind fentanyladministrering [placebokontrollerad eller aktiv kontroll] och/eller öppna studier med fentanyl [ingen eller aktiv kontroll]) vid vilka det användes för behandling av kronisk malign eller icke-malign smärta. Dessa patienter använde minst 1 dos fentanyl och kunde tillhandhålla säkerhetsdata. Baserat på poolade säkerhetsdata från dessa kliniska prövningar var de vanligast rapporterade biverkningarna (med % incidens): illamående (35,7 %), kräkningar (23,2 %), förstoppning (23,1 %), somnolens (15,0 %), yrsel (13,1 %) och huvudvärk (11,8 %).

Biverkningarna som rapporterats från användning av fentanyl i dessa kliniska prövningar, inklusive de ovan nämnda biverkningarna, samt från tiden efter marknadsintroduktionen anges nedan i tabell A.

Följande frekvenser används för att beskriva biverkningsförekomst:

Mycket vanliga: (≥1/10)

Vanliga: (≥1/100, <1/10)

Mindre vanliga: (≥1/1000 till <1/100)

Sällsynta: (≥1/10 000 till <1/1 000)

Mycket sällsynta: (<1/10 000)

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga kliniska data).

Den allvarligaste biverkningen av fentanyl är andningsdepression.

Tabell A: Biverkningar hos vuxna och barn
Klassificering av organsystem	Biverkningar
	Frekvenskategori
	Mycket vanliga (≥1/10)	Vanliga (≥1/100 till <1/10)	Mindre vanliga (≥1/1 000 till <1/100)	Sällsynta (≥1/10 000 till <1/1 000)	Ingen känd frekvens
Immunsystemet		Överkänslighet			Anafylaktisk chock, Anafylaktisk reaktion, Anafylaktoid reaktion
Metabolism och nutrition		Anorexi
Psykiska störningar	Insomni, Somnolens	Depression, Ångest, Förvirrat tillstånd, Hallucinationer	Agitation, Desorientering, Eufori
Centrala och perifera nervsystemet	Yrsel, Huvudvärk	Tremor, Parestesi	Hypestesi, Krampanfall (inklusive kloniska kramper och grand mal-anfall), Amnesi, Sänkt medvetandenivå, Medvetslöshet
Ögon			Dimsyn	Mios
Öron och balansorgan		Vertigo
Hjärtat		Palpitationer, Takykardi	Bradykardi, Cyanos
Blodkärl		Hypertoni	Hypotoni
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum		Dyspné	Andningsdepression, Andningsstress	Apné, Hypoventilering	Bradypné
Magtarmkanalen	Illamående, Kräkningar, Förstoppning	Diarré, Muntorrhet, Buksmärta, Smärta i övre delen av buken, Dyspepsi	Ileus	Subileus
Hud och subkutan vävnad		Hyperhidros, Pruritus, Utslag, Erytem	Eksem, Allergisk dermatit, Hudsjukdom, Dermatit, Kontaktdermatit
Muskuloskeletala systemet och bindväv		Muskelspasmer	Muskelryckningar
Njurar och urinvägar		Urinretention
Reproduktionsorgan och bröstkörtel			Erektil dysfunktion, Sexuell dysfunktion
Allmänna symtom och/eller symtom vid administrerings-stället		Trötthet, Perifert ödem, Asteni, Sjukdomskänsla, Frusenhet	Reaktioner vid administreringsstället, Influensaliknande sjukdom, Känsla av förändrad kroppstemperatur, Överkänslighet vid appliceringsstället, Utsättningssymtom, Pyrexi	Dermatit vid appliceringsstället, Eksem vid appliceringsstället

Andra biverkningar

Som med andra opioidanalgetika kan tolerans, fysiskt och psykologiskt beroende utvecklas under upprepad användning av Fentanyl Actavis (se avsnitt 4.4).

Opioidabstinenssymtom (t.ex. illamående, kräkningar, diarré, ångest och darrningar) kan förekomma hos patienter efter byte från tidigare opioidanalgetika till Fentanyl Actavis eller efter plötsligt avbrott i behandlingen (se avsnitt 4.2). Det har förekommit sällsynta rapporter där nyfödda spädbarn har drabbats av neonatala abstinenssymtom då mödrarna långtidsbehandlats med Fentanyl Actavis under graviditeten (se avsnitt 4.6).

Pediatrisk population

Biverkningsprofilen hos barn och ungdomar som behandlats med Fentanyl Actavis liknar den för vuxna. Inga risker identifierades för den pediatriska populationen utöver de som förväntas vid användning av opioider för smärtlindring relaterad till allvarliga sjukdomar. Det verkar inte heller föreligga någon särskild risk för pediatriska patienter då Fentanyl Actavis används till barn ned till 2 års ålder då det används enligt anvisningarna. Mycket vanliga biverkningar som rapporterades från kliniska prövningar med pediatriska patienter var feber, kräkningar och illamående.

Säkerheten hos fentanyl utvärderades hos 289 barn (<18 år) som deltog i tre kliniska prövningar för att behandla kronisk eller kontinuerlig malign eller icke-malign smärta. Dessa patienter använde minst en dos fentanyl och tillhandhöll säkerhetsdata. Trots att inklusionskriterierna för pediatriska studier begränsades till att inkludera personer som var minst 2 år gamla fick två personer i dessa studier sin första fentanyldos vid 23 månaders ålder.

Baserat på poolade säkerhetsdata från de tre kliniska prövningarna på barn var de vanligaste (≥10 % incidens) rapporterade biverkningarna (med incidens i %): kräkningar (33,9 %), illamående (23,5 %), huvudvärk (16,3 %), förstoppning (13,5 %), diarré (12,8 %) och klåda (12,8 %). Tabell B visar alla biverkningar som rapporterats hos barn som behandlades med fentanyl i de ovan nämnda kliniska prövningarna.

Biverkningarna i den pediatriska populationen som presenteras i tabell B är uppställda på samma sätt som frekvensindelningen i tabell A.

Tabell B: Biverkningar hos barn i kliniska prövningar
Klassificering av organsystem	Biverkningar
	Frekvenskategori
	Mycket vanliga	Vanliga	Mindre vanliga
Immunsystemet		Överkänslighet
Metabolism och nutrition		Anorexi
Psykiska störningar		Sömnlöshet, Dåsighet, Ångest, Depression, Hallucinationer	Förvirring
Centrala och perifera nervsystemet	Huvudvärk	Yrsel, Skakningar, Hypoestesi	Parestesi
Ögon			Mios
Öron och balansorgan			Vertigo
Hjärtat			Cyanos
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum		Andningsdepression
Magtarmkanalen	Kräkningar, Illamående, Förstoppning, Diarré	Buksmärta, Smärta i övre delen av buken, Muntorrhet
Hud och subkutan vävnad	Klåda	Utslag, Hyperhidros, Erytem	Kontaktdermatit, Hudsjukdom, Allergisk dermatit, Eksem
Muskuloskeletala systemet och bindväv		Muskelspasmer
Njurar och urinvägar		Urinretention
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället		Perifert ödem, Utmattning, Reaktion vid administreringsstället, Asteni	Abstinenssymtom, Influensaliknande sjukdom

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via Läkemedelsverket, Box 26, SE-751 03 Uppsala. Webbplats: www.lakemedelsverket.se.

4.9 Överdosering

Symtom

Symtomen på överdosering av fentanyl är en förstärkning av de farmakologiska effekterna av fentanyl, där andningsdepression är det allvarligaste symtomet.

Behandling

Vid behandling av andningsdepression ska motåtgärder vidtas omedelbart, däribland borttagande av plåstret och fysisk eller verbal stimulering av patienten. Dessa åtgärder kan följas av administrering av specifika opioidantagonister, såsom naloxon.

Andningsdepression på grund av överdosering kan kvarstå längre än effekten av opioidantagonisten. Tiden mellan intravenösa antagonistdoser ska därför väljas med omsorg på grund av risken för återfall av den narkotiska effekten efter att plåstret avlägsnats. Upprepad administrering eller kontinuerlig infusion av naloxon kan krävas beroende på patientens kliniska tillstånd. Upphävande av den narkotiska effekten kan ge akut smärtdebut och frisättning av katekolaminer.

Vid behov ska det säkerställas att patientens luftvägar är fria och upprätthålls, eventuellt med orofaryngeal eller endotrakeal intubering. Syre ska tillföras och vid behov kan andningsstöd sättas in eller andningen observeras. Adekvat kroppstemperatur och vätskeintag ska upprätthållas.

Om svår eller bestående hypotoni inträffar bör möjligheten av hypovolemi övervägas och tillståndet åtgärdas med tillförsel av lämplig parenteral vätsketerapi.

5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: opioider, fenylpiperidinderivat, ATC-kod: N02AB03

Pediatrisk population

Säkerheten för fentanyl utvärderades i tre öppna prövningar med 289 pediatriska patienter med kronisk smärta i åldern 2-18 år, varav 66 barn i åldern 2-6 år. I dessa studier ersattes 30-44 mg oralt morfin per dag med ett fentanylplåster 12 mikrogram/timme. Startdoser på 25 mikrogram/timme och högre gavs till 181 patienter som tidigare hade fått dagliga opioiddoser på minst 45 mg per dos oralt morfin.

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

Absorption

Efter appliceringen av Fentanyl Actavis absorberas fentanyl kontinuerligt genom huden under 72 timmar. Fentanyl frisätts med en relativt konstant hastighet. Koncentrationsgradienten mellan matrisen och den lägre koncentrationen i huden driver frisättningen av substansen. Efter den första appliceringen av Fentanyl Actavis ökar fentanylkoncentrationerna i serum gradvis. De jämnar vanligen ut sig efter 12–24 timmar och förblir relativt konstanta under resten av den 72 timmar långa appliceringsperioden. De fentanylkoncentrationer som uppnås i serum beror på storleken på Fentanyl Actavis-plåstret. Steady-state serumkoncentration uppnås vid den andra 72-timmarsappliceringen och denna bibehålls under efterföljande appliceringar av ett plåster i samma storlek.

En farmakokinetisk modell uppskattade att fentanylkoncentrationerna i serum ökar med 14 % (intervall 0-26 %) om ett nytt plåster appliceras efter 24 timmar jämfört med den rekommenderade 72‑timmars appliceringen.

Distribution

Plasmaproteinbindningen för fentanyl är 84 %.

Metabolism

Fentanyl, en aktiv substans med hög clearance, metaboliseras snabbt och i stor omfattning främst av CYP 3A4 i levern. Den huvudsakliga metaboliten, norfentanyl, är inaktiv. Fentanyl verkar inte metaboliseras i huden när det ges transdermalt. Detta fastställdes i en analys av humana keratinocytceller och i en klinisk studie där 92 % av den administrerade dosen uppträdde som oförändrat fentanyl i den systemiska cirkulationen.

Eliminering

När Fentanyl Actavis avlägsnats, sjunker fentanylkoncentrationerna i serum gradvis. De faller med cirka 50 % efter 17 (intervall 13–22) timmar efter en 24-timmarsapplicering. Efter en 72- timmars applicering varierar den genomsnittliga halveringstiden mellan 20-27 timmar. Kontinuerlig absorption av fentanyl från huden gör att minskningen av serumkoncentrationen sker långsammare än efter intravenös infusion, där halveringstiden är ca 7 (intervall 3-12) timmar. Fentanyl metaboliseras i levern. 72 timmar efter att fentanyl administrerats intravenöst utsöndras ca 75 % av fentanyldosen i urinen, mest som metaboliter. Mindre än 10 % elimineras som oförändrad aktiv substans. Ca 9 % av dosen återfinns i feces, huvudsakligen som metaboliter. Medelvärden för obundna fentanylfraktioner i plasma uppskattas till mellan 13-21 %.

Särskilda patientgrupper

Äldre

Uppgifter från studier med intravenöst fentanyl visar att äldre patienter kan ha reducerad clearance, förlängd halveringstid och kan vara känsligare för läkemedlet än yngre patienter. I en studie med Fentanyl Actavis skilde sig farmakokinetiken hos friska äldre försökspersoner inte signifikant från den hos friska yngre försökspersoner, även om högsta uppmätta serumkoncentrationer tenderade att vara lägre och genomsnittlig halveringstid var förlängd till omkring 34 timmar. Äldre patienter ska observeras noga för tecken på fentanyltoxicitet och dosen sänkas vid behov (se avsnitt 4.2 Dosering och administreringssätt).

Pediatriska patienter

Med korrigering för kroppsvikt förefaller clearance (l/timme/kg) hos pediatriska patienter vara 82 % högre hos barn i åldern 2-5 år och 25 % högre hos barn i åldern 6-10 år i jämförelse med barn i åldern 11-16 år, som sannolikt har samma clearance som vuxna. Dessa fynd har beaktats vid fastställande av dosrekommendationerna för pediatriska patienter.

Nedsatt leverfunktion

I en studie utförd med patienter med levercirros analyserades farmakokinetiken av en applicering av en enkeldos fentanyl på 50 mikrogram/timme. Även om t_maxoch t_1/2inte ändrades, var C_maxoch AUC i medeltal ca 35 % respektive 73 % högre hos dessa patienter. Patienter med nedsatt leverfunktion bör övervakas noga med avseende på tecken på fentanyltoxicitet och Fentanyl Actavis-dosen vid behov sänkas (se avsnitt 4.4 Varningar och försiktighet).

Nedsatt njurfunktion

Data från en studie där intramuskulärt fentanyl administrerades till patienter som genomgick njurtransplantation visar att clearance av fentanyl kan vara minskad i denna patientgrupp. Om patienter med nedsatt njurfunktion får Fentanyl Actavis bör de övervakas noga med avseende på tecken på fentanyltoxicitet och dosen bör vid behov sänkas (se avsnitt 4.4 Varningar och försiktighet).

D epotplåstret är en appliceringsform för systemtillförsel av fentanyl, som säkerställer att adekvat fentanylnivå i serum upprätthålls under 72 timmar med en konstant frisättningsfrekvens.

Borttagbar folie---------------------------------

Skyddsfilm innehållande den aktiva substansen -------------

Borttagbar folie----------------------------------

Depotplåstret innehåller två funktionslager:

Ovansidan består av en vattentät skyddsfilm med ett självhäftande matrislager som innehåller fentanyl. Detta matrislager täcks av en borttagbar folie som med hjälp av de ditsatta skårorna enkelt kan avlägsnas före användning.

Plåstret på 4,25 cm² ger cirka 12 mikrogram/timme fentanyl till huden. Detta uppnås med hjälp av polymermatrisen. En koncentrationsgradient skapas mellan polymermatrisen med höga koncentrationer av den aktiva substansen fentanyl och huden med låg fentanylkoncentration. Fentanyl sprids under 72 timmar mot den lägre koncentrationen, dvs. mot huden.

Den relativa biotillgängligheten av fentanyl från plåstret är 92 %. De fentanylkoncentrationer som uppnås i serum beror på storleken på plåstret.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

Liksom andra opioida läkemedel, visade fentanyl in vitromutagena effekter i en analys på mammaliecellkulturer endast vid cytotoxiska koncentrationer och tillsammans med metabol aktivering. Fentanyl visade inga evidens för mutagenicitet i studier med tester in vivopå gnagare och i bakteriella analyser.

En tvåårig karcinogenicitetsstudie utförd på råtta visade inget samband mellan fentanyl och en ökning i tumörincidens vid subkutana doser upp till 33 mikrogram/kg/dag hos hanråttor eller 100 mikrogram/kg/dag hos honråttor. Den totala exponeringen (AUC_{0-24 h}) som uppnåddes i denna studie var <40 % av den som sannolikt skulle uppnås kliniskt vid den högsta dosstyrkan för Fentanyl Actavis, 100 mikrogram/timme, på grund av de högsta tolererade plasmakoncentrationerna i råtta.

Fentanyl analyserades för effekter på fosterutveckling i råtta och kanin. Vissa tester på honråttor visade minskad fertilitet samt embryomortalitet och övergående försenad utveckling. Dessa fynd relaterades till toxicitet hos moderdjur och inte till en direkt läkemedelseffekt på embryoutvecklingen. Dessa förändringar observerades vid steady state-koncentrationer motsvarande (C_ss, _råtta/ C_ss, _human=1,1) och dagliga exponeringar något större (AUC_{0-24, råtta}/ AUC_{0-24, human}=1,5) än de som observerades kliniskt efter användning av plåster på 100 mikrogram/timme. Inga effekter observerades i råtta, där högsta plasmakoncentration 6,6gånger högre än humanplasmakoncentration av fentanyl vid steady-state uppnåddes. Den dagliga exponeringskvoten (AUC_4-24,
kanin/ AUC_{0-24, human}=1,1) motsvarade de som observerades kliniskt efter användning av plåster på 100 mikrogram/timme. Det fanns inga evidens för teratogena effekter.

6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Matriskomponenter:

Bladextraktolja från Aloe vera (baserat på tokoferylacetat från sojaolja)

Pentaerytritolestrar av hydrerad kolofonium

Poly(2-etylhexylakrylat, vinylacetat) (50:50)

Skyddsfilm:

Polyetentereftalat, silikoniserad polyester

Baksidans folie med tryck:

Polyetentereftalatfolie

Blå tryckfärg

6.2 Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3 Hållbarhet

2 år.

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Påsen ska öppnas omedelbart innan plåstret ska användas.

6.5 Förpackningstyp och innehåll

Varje depotplåster är individuellt förpackat i en barnskyddande påse. Påsen består av polyflexfolie (en laminatfolie gjord av PET, aluminiumfolie och ett Surlyn-värmeförseglat lager) och är tätt försluten.

5, 10, 16, 20 depotplåster

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion

Se avsnitt 4.2 för anvisningar om applicering av plåstret. Det finns inga data om säkerhet och farmakokinetik tillgängliga för andra appliceringsställen.

Stora mängder fentanyl finns kvar i depotplåstren även efter användning. Använda plåster ska vikas så att den vidhäftande sidan av plåstret fästs ihop och därefter förvaras på ett säkert sätt så att barn inte kommer åt plåstret. Återlämna använt plåster till apotek, helst i originalförpackningen. Ej använda plåster ska återlämnas till apoteket.

Tvätta händerna i endast vatten efter applicering eller avlägsnande av plåstret.

7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Actavis Group PTC ehf.

Reykjavikurvegur 76-78

220 Hafnarfjördur

Island

8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

51625

9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

2015-09-03

10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2015-11-09