Information för alternativet: Fluoxetin Ratiopharm 20 Mg Kapsel, Hård, visar 2 alternativ

Välj alternativ:

1. Fluoxetin Ratiopharm 20 Mg Löslig Tablett
2. Fluoxetin Ratiopharm 20 Mg Kapsel, Hård
3. Fluoxetin Ratiopharm 10 Mg Löslig Tablett

Produktresumé

Fluoxetin ratiopharm 20 mg hårda kapslar

En hård kapsel innehåller fluoxetinhydroklorid motsvarande 20 mg fluoxetin.

För fullständig förteckning över hjälpämnen se avsnitt 6.1.

Hård kapsel.

Hård grön gelatinkapsel 5,7×15,5 mm innehållande vitt pulver.

Egentliga depressioner.

Tvångssyndrom.

Bulimi; som komplement till psykoterapi för att minska hetsätning och självrensning.

För oral administrering, endast till vuxna.

Egentliga depressioner

Vuxna och äldre: 20-60 mg per dag. 20 mg per dag rekommenderas som begynnelsedos. Dosen kan ökas efter tre veckor om inget svar erhållits, men en ökad risk för biverkningar föreligger vid högre doser.
Antidepressiv medicinering bör fortgå i minst 6 månader enligt WHO:s konsensusrapport.

Tvångssyndrom

Vuxna och äldre: 20-60 mg per dag. 20 mg per dag rekommenderas som begynnelsedos. Dosen kan ökas efter två veckor om inget svar erhållits, men en ökad risk för biverkningar föreligger vid högre doser. Om ingen förbättring ses inom 10 veckor bör fluoxetinbehandlingen omprövas. Om ett bra behandlingssvar erhålls kan behandlingen fortsätta vid en dos som är individuellt anpassad. Systematiska studier för att undersöka hur länge behandlingen ska fortgå saknas. Tvångssyndrom är ett kroniskt tillstånd och det är därför rimligt att fortsätta behandlingen längre än 10 veckor hos patienter som ger ett bra behandlingssvar. Dosen ska anpassas noga för var individ och hållas på lägsta effektiva dos. Behovet av behandling ska utvärderas regelbundet. Vissa läkare rekommenderar samtidig beteendeterapi för patienter som svarat bra på farmakoterapi.
Effekt under längre tid (mer än 24 veckor) har inte visats för indikationen tvångssyndrom.

Bulimi
Vuxna och äldre: Rekommenderad dygnsdos är 60 mg. Effekt under längre tid (mer än 3 månader) har inte visats för indikationen bulimi.

Alla indikationer

Rekommenderad dos kan ökas eller minskas. Doser på mer än 80 mg per dag har inte systematiskt studerats.

Fluoxetin kan ges som enstaka dos eller uppdelad på flera doser och intas under eller mellan måltiderna.

När doseringen avbryts finns den aktiva substansen kvar i kroppen i veckor. Detta bör man betänka då behandling påbörjas eller avslutas.

Barn och ungdomar under 18 år:

Fluoxetin rekommenderas ej till barn och ungdomar under 18 år (se avsnitt 4.4).

Äldre

Försiktighet bör iakttas då dosen ökas, och dosen bör vanligtvis inte överskrida 40 mg per dag. Högsta rekommenderade dos är 60 mg per dag.

Nedsatt leverfunktion

En lägre dos eller mindre frekvent dosering (t ex 20 mg varannan dag) bör övervägas hos patienter med nedsatt leverfunktion (se avsnitt 5.2) eller hos patienter som intar andra läkemedel som potentiellt kan interagera med fluoxetin (se avsnitt 4.5).

Utsättningssymtom efter behandling med fluoxetin

Abrupt utsättande ska undvikas. Då behandling med fluoxetin avslutas bör dosen gradvis minskas under minst en till två veckor för att reducera risken för utsättningsreaktioner (se avsnitt 4.4 och 4.8). Om besvärliga symtom uppkommer efter reducering av dosen eller då medicineringen avslutas bör man överväga att återinsätta tidigare förskriven dos. Läkaren kan därefter fortsätta att minska dosen men i långsammare takt.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämnesom anges i avsnitt 6.1.

MAO-hämmare

Allvarliga fall, ibland med dödlig utgång, har rapporterats hos patienter som fått SSRI i kombination med en MAO-hämmare och hos patienter som nyligen avslutat SSRI-behandling och påbörjat behandling med MAO-hämmare. Behandling med fluoxetin får endast påbörjas om 2 veckor förflutit sedan behandling med en irreversibel MAO-hämmare avslutats, och dagen efter behandling med en reversibel MAO-A- hämmare avslutats.

Några fall påminnande om serotonergt syndrom (vilket kan likna och diagnosticeras som malignt neuroleptika-syndrom) har rapporterats. Sådana reaktioner kan behandlas med cyproheptadin eller dantrolen. Interaktion med en MAO-hämmare omfattar symtom som: hypertermi, rigiditet, myoklonus, autonom instabilitet, eventuellt med snabba växlingar i vitala funktioner, förändringar i mental status som omfattar förvirring, irritabilitet och häftig agitation, vilka kan utvecklas till delirium och koma.

Därför är fluoxetin kontraindicerat i kombination med en icke-selektiv MAO-hämmare. Minst 5 veckor bör förflyta innan patienter som behandlats med fluoxetin överförs till en MAO-hämmare. Om fluoxetin har använts kroniskt under längre tid och/eller i hög dos, bör ett längre intervall övervägas.

Kombination av reversibel MAO-hämmare (t ex moklobemid, linezolid, metyltioninklorid (metylenblått; en reversibel icke-selektiv MAO-hämmare som används för behandling av methemoglobinemi)) och fluoxetin rekommenderas ej. Patienter som behandlas med reversibla MAO-hämmare (t ex moklobemid) kan överföras till fluoxetin efter ett dygn.

Såvida inte resurser för noggrann observation av patienten och övervakning av patientens blodtryck finns tillgängliga bör antibiotikan linezolid inte ges till patienter med samtidig medicinering med fluoxetin (se avsnitt 4.5).

Varningar

Utslag och allergiska reaktioner

Hudutslag, anafylaktiska reaktioner och progredierande systemiska reaktioner, ibland allvarliga (engagerande hud, njure, lever eller lunga) har rapporterats. Fluoxetin ska utsättas vid hudutslag eller andra allergiska symtom där en alternativ etiologi inte kan fastställas.

Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Försiktighet

Kramper

Kramper utgör en potentiell risk med antidepressiva läkemedel. Liksom för andra antidepressiva läkemedel ska försiktighet iakttas vid insättande av fluoxetin till patienter med kramper i anamnesen. Behandlingen ska avbrytas hos alla patienter som får kramper eller där frekvensen krampanfall ökar. Behandling med fluoxetin ska undvikas hos patienter med instabil krampsjukdom/epilepsi, och patienter med kontrollerad epilepsi ska noggrant övervakas.

Mani

Antidepressiva läkemedel ska användas med försiktighet till patienter med mani/hypomani i anamnesen. Liksom för andra antidepressiva medel ska fluoxetin utsättas hos alla patienter som går in i en manisk fas.

Lever/Njurfunktion

Fluoxetin metaboliseras i hög grad av levern och utsöndras av njurarna. Lägre dos, t ex dosering varannan dag, rekommenderas till patienter med betydande grad av leverdysfunktion. Patienter med svårt nedsatt njurfunktion (GFR <10 ml/min), dvs dialyspatienter, visade ingen skillnad i plasmakoncentration av fluoxetin eller norfluoxetin jämfört med kontrollpersoner med normal njurfunktion, efter behandling med fluoxetin 20 mg per dag i 2 månader.

Tamoxifen: Fluoxetin, en potent hämmare av CYP2D6, kan leda till minskad koncentration av endoxifen, en av de vikigaste aktiva metaboliterna av tamoxifen. Därför bör fluoxetin, så långt det är möjligt, undvikas under tamoxifenbehandling (se avsnitt 4.5).

Hjärtsjukdom

Inga avvikelser i retledningssystemet, med hjärtblock som följd, kunde påvisas i EKG på 312 patienter som fick fluoxetin i dubbel-blinda studier. Försiktighet bör dock iakttas då klinisk erfarenhet vid akut hjärtsjukdom är begränsad.

Viktnedgång

Viktnedgång kan inträffa hos patienter som får fluoxetin, och denna är i regel proportionell mot kroppsvikten vid början av behandlingen.

Diabetes

Hos patienter med diabetes kan behandling med SSRI ge förändringar i blodsockerkontrollen. Hypoglykemi har inträffat under behandling med fluoxetin och hyperglykemi har uppstått efter utsättande. Behandling med insulin och/eller perorala diabetesmedel kan erfordra en justering av dosen.

Suicid/suicidtankar eller klinisk försämring

Depression är associerat med en ökad risk för suicidtankar, självskador och suicid. Denna risk kvarstår tills signifikant förbättring inträtt. Eftersom förbättring kan utebli under de första behandlingsveckorna, eller uppträder ännu senare, bör patienten följas noggrant till dess förbättring sker. Det är en generell klinisk erfarenhet att suicidrisken kan öka under de tidiga förbättringsfaserna.

Andra psykiska tillstånd för vilka Fluoxetin ratiopharm förskrivs kan också vara associerade med ökad risk för suicidalt beteende. Dessa tillstånd kan dessutom vara komorbida med egentlig depression. De försiktighetsmått som iakttas vid behandling av patienter med egentlig depression bör därför också iakttas vid behandling av patienter med andra psykiatriska sjukdomar.

Det är känt att patienter som tidigare uppvisat suicidalitet eller patienter med påtagliga suicidtankar innan behandlingen påbörjas har en ökad risk för suicidtankar eller suicidförsök och bör observeras noga under behandlingen. En meta-analys baserad på placebo-kontrollerade kliniska studier av antidepressiva läkemedel hos vuxna patienter med psykiatriska sjukdomar påvisade en ökad risk för suicidalt beteende under behandling med antidepressiva läkemedel jämfört med placebo hos patienter yngre än 25 år.

Patienter som behandlas med antidepressiva läkemedel, och speciellt sådana som har en hög risk för suicidalt beteende, ska följas noga i de tidiga faserna av behandlingen och vid dosförändringar. Patienter (och vårdgivare) bör uppmanas att vara observanta på tecken till klinisk försämring, suicidalt beteende/suicidtankar eller andra beteendeförändringar och att omgående kontakta läkare om sådana tecken uppkommer.

Användning hos barn och ungdomar under 18 år

Fluoxetin ratiopharm ska inte användas vid behandling av barn och ungdomar under 18 år. I kliniska studier förekom självmordsrelaterat beteende (självmordsförsök och självmordstankar) och fientlighet (främst aggression, trots och ilska) mer frekvent hos barn och ungdomar som behandlades med antidepressiva läkemedel än hos dem som behandlades med placebo. Om man på grundval av kliniska behov ändå beslutar att behandla en patient under 18 år, ska patienten noggrant övervakas med avseende på eventuella självmordssymtom.

Dessutom saknas uppgifter om säkerhet på lång sikt hos barn och ungdomar beträffande tillväxt och mognad samt kognitiv och beteendemässig utveckling.

Efter 19 veckors behandling ökade de barn som i en klinisk studie behandlades med fluoxetin i genomsnitt 1,1 cm mindre i längd (p=0,004) och 1,1 kg mindre i vikt (p=0,008) än dem som behandlades med placebo.

Fluoxetins säkerhet vid kronisk behandling längre än 19 veckor har inte systematiskt utvärderats.

Akatisi/psykomotorisk rastlöshet

Vid användning av fluoxetin kan akatisi utvecklas, vilket karaktäriseras av en subjektivt obehaglig eller ängslig rastlöshet och behov av att röra på sig, ofta med en oförmåga att sitta eller stå still. Sannolikheten för att detta inträffar är störst under de första behandlingsveckorna. Hos dessa patienter kan en ökning av dosen vara skadlig.

Blödningar

Blödningar från huden, t ex ekkymos och purpura, har rapporterats vid behandling med SSRI-läkemedel. Ekkymos har rapporterats som en mindre vanlig biverkan av fluoxetin. Andra blödningar (t ex gynekologiska blödningar, blödningar från mag-tarmkanalen och andra hud- och slemhinneblödningar) har sällsynt rapporterats. Försiktighet bör iakttas hos patienter som får SSRI-preparat, särskilt i kombination med orala antikoagulantia eller läkemedel som påverkar trombocytfunktionen (t ex atypiska neuroleptika som klozapin, fentiazinderivat, de flesta tricykliska antidepressiva, acetylsalicylsyra, icke-steroida antiinflammatoriska/antireumatiska medel (NSAID)) eller andra läkemedel som kan öka blödningsrisken. Försiktighet bör även iakttas hos patienter med känd blödningsbenägenhet.

Mydriasis: Mydriasis har rapporterats i samband med fluoxetin, därför bör försiktighet iakttas vid förskrivning av fluoxetin till patienter med förhöjt intraokulärt tryck eller med risk för akut trångvinkelglaukom.

Elektrokonvulsiv behandling (ECT)

Sällsynta fall med långvariga kramper har rapporterats vid ECT-behandling, varför försiktighet tillråds.

Johannesört

Vid samtidig användning av SSRI:s och naturläkemedel innehållande johannesört (Hypericum perforatum) kan en ökning av serotonerga effekter förekomma, som t ex serotonergt syndrom.

I sällsynta fall har serotonergt syndrom eller reaktioner som liknar malignt neuroleptika-syndrom rapporterats i samband med fluoxetinbehandling, särskilt då det kombinerats med andra serotonerga läkemedel (bl a l-tryptofan) och/eller neuroleptika. Eftersom dessa syndrom kan leda till potentiellt livshotande tillstånd, ska fluoxetin utsättas om de inträffar. Dessa reaktioner karaktäriseras av komplexa symtom som hypertermi, rigiditet, myoklonus, autonom instabilitet, eventuellt med snabba växlingar i vitala funktioner, förändringar i mental status som omfattar förvirring, irritabilitet och häftig agitation, vilka kan utvecklas till delirium och koma. Symtomatisk behandling skall insättas om detta inträffar.

Utsättningssymtom efter behandling med SSRI

Utsättningssymtom då behandlingen avslutas är vanliga, särskilt om behandlingen avslutas abrupt (se avsnitt 4.8). I kliniska försök observerades biverkningar vid behandlingens avslutande hos cirka 60% av patienterna i både fluoxetin- och placebogruppen. Av dessa var 17% i fluoxetingruppen och 12% i placebogruppen allvarliga.

Risken för utsättningssymtom kan bero på flera faktorer som behandlingstid och dos samt hastigheten med vilken dosen reduceras. Yrsel, sensoriska störningar (inkluderande parestesier), sömnstörningar (inkluderande sömnlöshet och livliga drömmar), asteni, agitation eller ångest, illamående och/eller kräkningar, tremor och huvudvärk är de vanligaste rapporterade biverkningarna. I allmänhet är dessa symtom lätta till måttliga men kan hos vissa patienter vara svårare. De uppträder oftast under de första dagarna efter behandlingens avslutande. Dessa symtom är vanligen självbegränsande och försvinner i allmänhet inom 2 veckor. Hos vissa individer kan de dock pågå under längre tid (2-3 månader eller längre). Det rekommenderas därför att dosen trappas ned gradvis vid behandlingens avslutande under en period av minst en till två veckor, enligt patientens behov (se ”Utsättningssymtom efter behandling med fluoxetin” avsnitt 4.2).

Halveringstid

Både fluoxetin och norfluoxetin har långa halveringstider (se avsnitt 5.2), vilket bör beaktas vid bedömning av farmakodynamiska eller farmakokinetiska interaktioner med andra läkemedel (t ex vid byte från fluoxetin till andra antidepressiva).

MAO-hämmare (se avsnitt 4.3)

Kombinationer som inte rekommenderas:
MAO-A-hämmare (se avsnitt 4.3)

Kombinationer som kräver försiktighet:
MAO-B-hämmare (selegilin): risk för serotonergt syndrom. Klinisk övervakning rekommenderas.

Linezolid

Antibiotikan linezolid är en reversibel, icke-selektiv hämmare av monoaminoxidas. Data gällande interaktioner och säkerhet vid användning av linezolid till patienter vid samtidig medicinering med serotoninselektiva återupptagshämmare är begränsade. Linezolid rekommenderas därför ej för användning under sådana omständigheter, såvida inte noggrann övervakning av patienten kan ske (se avsnitt 4.3).

Fenytoin

I kombination med fluoxetin har förändringar i blodkoncentrationen observerats. I vissa fall har toxiska manifestationer förekommit. Man bör överväga konservativ titrering av det samtidigt administrerade läkemedlet och följa klinisk status.

Serotonerga läkemedel

Samtidig administrering av serotonerga läkemedel (t ex tramadol, triptangruppen av migränmedel) kan öka risken för serotonergt syndrom. Kombination med triptaner kan dessutom innebära ytterligare risker som koronarvasokonstriktion och hypertoni.

Litium och tryptofan

Fall av serotonergt syndrom har förekommit då serotoninåterupptagshämmare har administrerats tillsammans med litium eller tryptofan. Samtidig administrering av fluoxetin och dessa läkemedel ska därför göras med försiktighet. Då fluoxetin används i kombination med litium, fordras noggrannare och tätare kliniska kontroller.

CYP 2D6 isoenzym

Metabolismen av fluoxetin (liksom tricykliska antidepressiva och vissa andra selektiva serotoninåterupptagshämmare) involverar cytokrom CYP 2D6-systemet i levern. Samtidig administrering av läkemedel som också metaboliseras av detta enzymsystem kan leda till läkemedelsinteraktioner. Samtidig behandling med läkemedel som huvudsakligen metaboliseras av detta isoenzym, och som har ett snävt terapeutiskt index (som t ex flekainid, enkainid, karbamazepin och tricykliska antidepressiva), ska påbörjas vid eller justeras till den lägre delen av dosintervallet. Detsamma gäller om fluoxetin har intagits under de fem föregående veckorna.

Litteraturrapporter angående farmakokinetisk interaktion mellan CYP2D6-hämmare och tamoxifen, visar en 65-75%-ig reduktion av plasmanivåerna för en av de mest aktiva formerna av tamoxifen, endoxifen, Några studier visar reducerad effekt av tamoxifen vid samtidig behandling med vissa antidepressiva av SSRI-typ. Eftersom man inte kan utesluta reducerad effekt av tamoxifen, bör samtidig administrering med potenta CYP2D6-hämmare (inklusive fluoxetin) undvikas så långt det är möjligt (se avsnitt 4.4).

Orala antikoagulantia

Förändringar i antikoagulationen (laboratorievärden och/eller kliniska tecken och symtom) utan något bestämt mönster, förutom ökad blödning, har sällsynt rapporterats då fluoxetin har administrerats tillsammans med orala antikoagulantia. Patienter som undergår warfarinbehandling bör noggrant kontrolleras då fluoxetin insätts eller utsätts (se avsnitt 4.4, Blödningar)

Elektrokonvulsiv behandling (ECT)

Sällsynta fall med långvariga kramper har rapporterats vid ECT-behandling, varför försiktighet tillråds.

Alkohol

Fluoxetin gav ingen förhöjning av alkoholhalten i blodet eller någon förstärkning av alkoholens effekter i konventionella undersökningar. Kombination av SSRI och alkohol rekommenderas dock ej.

Johannesört

Samtidig användning av SSRI:s och naturläkemedel som innehåller johannesört (Hypericum perforatum) kan ge upphov till farmakodynamiska interaktioner, vilket kan resultera i en ökning av biverkningarna.

Data från djurstudier har visat att fluoxetin kan påverka kvaliteten på sperma (se avsnitt 5.3).

Fall från humanstudier med några SSRI-preparat har visat att en påverkan på spermakvaliteten är reversibel.

Man har hittills inte sett någon påverkan på fertilitet hos människa.

Graviditet

Data från ett stort antal kvinnor, som intagit fluoxetin under graviditeten, tyder inte på någon teratogen effekt. Fluoxetin kan användas under graviditet men försiktighet tillråds, särskilt under sen graviditet eller strax före förlossning, eftersom följande effekter har rapporterats hos nyfödda: irritabilitet, tremor, hypotoni, ihållande gråt, svårigheter att ammas eller sova. Dessa symtom kan tyda på antingen serotonerga effekter eller utsättningssyndrom. Tidpunkten för dessa symtom och varaktigheten kan relateras till den långa halveringstiden för fluoxetin (4-6 dagar) och dess aktiva metabolit, norfluoxetin (4-16 dagar).

Epidemiologiska data tyder på att användning av SSRI vid graviditet, särskilt i slutet av graviditeten, kan öka risken för persistent pulmonell hypertension hos den nyfödde (PPHN). Den observerade risken var ungefär 5 fall per tusen graviditeter. Hos de som inte använder SSRI förekommer 1 till 2 fall PPHN per tusen graviditeter.

Några epidemiologiska studier visar en riskökning för kardiovaskulära missbildningar i samband med användning av fluoxetin under graviditetens första tre månader. Bakomliggande mekanism är okänd. Risken för kardiovaskulär defekt hos barnet efter maternell exponering av fluoxetin bedöms vara omkring 2 på 100, vilket kan jämföras med en förväntad risk på 1 av 100 hos patienter som ej behandlas med fluoxetin.

Amning

Fluoxetin och dess metabolit norfluoxetin passerar över i modersmjölk. Biverkningar har rapporterats hos barn som ammas. Om behandling med fluoxetin bedöms nödvändig bör avbrytande av amningen övervägas. Om amningen fortsätter, bör lägsta effektiva dos förskrivas.

Fluoxetin har inte visat sig påverka psykomotoriska funktioner hos friska försökspersoner, men alla psykofarmaka kan dock försämra omdömesförmåga och körskicklighet. Patienterna skall rådas att undvika bilkörning och användning av farliga maskiner tills man är tillräckligt säker på att prestationsförmågan inte påverkas

De vanligaste rapporterade biverkningarna för patienter som behandlades med fluoxetin var huvudvärk, illamående, sömnlöshet, trötthet och diarré. Intensitet och frekvens av biverkningarna kan avta efter en tids behandling, och behandlingen behöver i allmänhet inte avbrytas på grund av biverkningar.

Tabellen nedan beskriver biverkningar från kliniska prövningar (n = 9297) och spontanrapporter. Några av dessa biverkningar är samma som rapporterats för andra SSRI.

Frekvensangivelser: Mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.

Mycket vanliga	Vanliga	Mindre vanliga	Sällsynta	Mycket sällsynta	Ingen känd frekvens
Blodet och lymfsystemet
				Trombocytopeni
Immunsystemet
			Anafylaktisk reaktion Serumsjuke-liknande reaktion
Endokrina systemet
					Inadekvat insöndring av ADH
Metabolism och nutrition
	Aptitnedsätt-ning1		Hyponatremi
Psykiska störningar
Insomni2	Ångest Nervositet Rastlöshet Anspänning Minskad libido4 Sömnproblem Abnorma drömmar3	Depersonali-sation Förhöjd sinnes-stämning Euforisk sinnes-stämning Onormala tankar Onormal orgasm5 Bruxism	Hypomani Mani Hallucinationer Agitation Panikattacker		Självmords-tankar och självmords-beteende14 Förvirring Stamning
Centrala och perifera nervsystemet
Huvud-värk	Uppmärksam-hetsstörning Yrsel Dysgeusi Letargi Somnolens6 Tremor	Psykomotor-isk oro Dyskinesi Ataxi Balansstör-ning Myoklonus	Kramper Akatisi Tardiv dyskinesi		Serotonergt syndrom Försämrat minne
Ögon
	Dimsyn	Mydriasis
Öron och balansorgan
					Tinnitus
Hjärtat
	Hjärtklappning		Ventrikulär arytmi inklusive Torsade de Pointes EKG QT-förlängning
Blodkärl
	Rodnad7	Hypotoni	Vaskulit Vasodilation
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum
	Gäspningar	Dyspné	Faryngit		Pulmonella komplikationer (inflammatoriska processer av varierande histopatologi och/eller fibros) Näsblödning
Magtarmkanalen
Diarré Illamå-ende	Kräkningar Dyspepsi Muntorrhet	Dysfagi	Esofageal smärta		Gastrointestinal blödning15
Lever och gallvägar
					Mycket sällsynt idiosynkratisk hepatit
Hud och subkutan vävnad
	Utslag8 Urtikaria Klåda Hyperhidros	Alopeci Ökad benägenhet att få blåmärken Kallsvettning	Angioödem Ekkymos Fotosensitivitets-reaktion Purpura		Erythema multiforme13
Muskuloskeletala systemet och bindväv
	Artralgi	Muskelryck-ningar			Myalgi
Njurar och urinvägar
	Frekvent urinering9	Dysuri	Urinretention		Blåstömnings-svårigheter
Reproduktionsorgan och bröstkörtel
	Gynekologisk blödning11 Erektil dysfunktion Ejakulations-störningar10	Sexuell funktions-störning	Galaktorré Hyperprolaktinemi		Priapism
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället
Trötthet12	Nervositet Frossa	Sjukdoms-känsla Känna sig onormal Känna sig kall Känna sig varm			Slemhinne-blödning
Undersökningar
	Viktminskning				Onormala leverfunktions-värden

¹ Inkluderar anorexi

² Inkluderar tidigt uppvaknande, insomningssvårigheter, nattliga uppvaknanden

³ Inkluderar mardrömmar

⁴ Inkluderar förlust av libido

⁵ Inkluderar utebliven orgasm

⁶ Inkluderar hypersomni, sedation

⁷ Inkluderar värmevallningar

⁸ Inkluderar rodnad, fjällande utslag, värmeutslag, utslag, erytematösa utslag, follikulära utslag, generella utslag, makulära utslag, makulopapulösa utslag, mässlingliknande utslag, papulösa utslag, kliande utslag, vesikulära utslag, rodnande navelutslag

⁹ Inkluderar pollakisuri

¹⁰ Inkluderar ejakulationssvikt, dysfunktionell ejakulation, prematur ejakulation, försenad ejakulation, retrograd ejakulation

¹¹ Inkluderar cervixblödning, livmoderproblem, uterin blödning, genital blödning, menometrorragi, menorragi, metrorragi, polymenorré, postmenopausal blödning, vaginal blödning

¹² Inkluderar asteni

¹³ Kan utvecklas till Stevens-Johnson syndrom eller toxisk epidermal nekrolys (Lyell syndrom)

¹⁴ Dessa symtom kan tyda på underliggande sjukdom

¹⁵ Inkluderar oftast tandköttsblödning, blodiga kräkningar, blodig avföring, rektalblödning, blodig diarré, svart blod i avföringen och magsårsblödning.

Psykiska störningar

Biverkningar med okänd frekvens (kan inte beräknas utifrån tillgängliga data): Suicidtankar, suicidalt beteende. Fall av suicidtankar och suicidalt beteende har rapporterats under behandling med fluoxetin eller direkt efter avslutad behandling (se avsnitt 4.4).

Benfrakturer

Epidemiologiska studier som främst har utförts på patienter 50 år och äldre, visar en ökad risk för benfraktur hos patienter som behandlas med SSRI och TCA. Mekanismen är okänd.

Utsättningssymtom efter behandling med fluoxetin

Det är vanligt att utsättningssymtom uppträder då fluoxetinbehandlingen avslutas. Yrsel, sensoriska störningar (inkluderande parestesier), sömnstörningar (inkluderande sömnlöshet och livliga drömmar), asteni, agitation eller ångest, illamående och/eller kräkningar, tremor och huvudvärk är de vanligaste rapporterade biverkningarna. I allmänhet är dessa symtom lätta till måttliga och upphör av sig själv men hos vissa patienter kan de vara svårare och/eller långvariga (se avsnitt 4.4). Det rekommenderas därför att när behandling med fluoxetin inte längre behövs skall en gradvis nedtrappning av dosen göras (se avsnitt 4.2 och avsnitt 4.4).

Barn och ungdomar (se avsnitt 4.4.)

Ytterligare biverkningar har specifikt observerats hos denna grupp och beskrivs nedan.

I kliniska studier som utförts på barn har självmordsrelaterat beteende (självmordförsök och självmordstankar) och fientlighet observerats mera frekvent hos barn och ungdomar som behandlats med antidepressiva jämfört med dem som erhöll placebo.

Maniska reaktioner, inkluderande mani och hypomani, har rapporterats (2,6% av de fluoxetinbehandlade jämfört med 0% av de placebobehandlade patienterna). I de flesta fallen ledde detta till att behandlingen avbröts. Dessa patienter hade inte tidigare haft några utbrott av hypomani/mani.

Enstaka fall av tillväxtretardation har rapporterats i klinisk användning.

I kliniska studier på barn har näsblödning rapporterats som en vanlig biverkan, och en nedgång i nivån av alkalisk fosfatas observerats vid fluoxetinbehandling.

Biverkningar som möjligen kan indikera en försenad könsmognad eller sexuell dysfunktion har rapporterats i några enstaka fall vid pediatrisk användning.

Intensitet och frekvens av biverkningar kan avta efter en tids behandling, och behandlingen behöver i allmänhet inte avbrytas på grund av biverkningar.

Följande biverkningar, gemensamma med andra SSRI-läkemedel, har ocksåobserverats:

Mag-tarmkanalen

Gastrointestinala störningar (t ex diarré, illamående, kräkningar, dyspepsi, dysfagi, smakförändringar), muntorrhet. Sällsynta fall av onormala leverfunktionsvärden och mycket sällsynta fall av idiosynkratisk hepatit har rapporterats.

Hyponatremi

Hyponatremi (innefattande serumnatrium mindre än 110 mmol/l) har rapporterats sällsynt och förefaller vara reversibel då fluoxetin utsätts. Några fall beror sannolikt på otillräcklig utsöndring av antidiuretiskt hormon. Flertalet av rapporterna härrörde från äldre patienter och patienter som fick diuretika eller hade vätskebrist av annan anledning.

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Faryngit, dyspné. Pulmonella effekter (omfattande inflammatoriska processer av varierande histopatologi och/eller fibros) har sällsynt rapporterats. Dyspné kan vara det enda symtom som föregår detta.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

Överdosering med enbart fluoxetin har vanligtvis ett milt förlopp. Symtomen inkluderar illamående, kräkning, kramper, kardiovaskulär dysfunktion, vilket inkluderar allt från asymtomatiska arytmier till hjärtstillestånd, pulmonell dysfunktion och tecken på förändringar i CNS-status, som kan variera från excitation till koma. Dödsfall i samband med överdosering av enbart fluoxetin har varit ytterst sällsynt. Övervakning av hjärt- och vitala funktioner rekommenderas tillsammans med allmän symtomatisk och understödjande behandling. Det finns ingen specifik antidot.

Det är osannolikt att forcerad diures, dialys, hemoperfusion och utbytestransfusion är till någon nytta. Aktivt kol, som kan användas tillsammans med sorbitol, kan vara i nivå med eller effektivare än framkallande av kräkning eller magsköljning. Vid hantering av överdosering bör man beakta möjligheten att flera läkemedel kan vara involverade. En förlängning av tiden för noggrann medicinsk övervakning kan behövas för patienter som har tagit för stora mängder av tricykliska antidepressiva om de också tar, eller nyligen har tagit, fluoxetin.

Farmakoterapeutisk grupp: selektiv serotoninåterupptagshämmare
ATC kod: N06AB03

Fluoxetin är en selektiv hämmare av serotoninåterupptaget, och detta anses sannolikt vara verkningsmekanismen. Fluoxetin har praktiskt taget ingen affinitet till andra receptorer som α₁-, α₂- och β-adrenerga-, serotonerga-, dopaminerga-, histaminerga-, muskarina- och GABA-receptorer.

Egentliga depressioner

De kliniska studierna har utförts mot placebo och aktiva kontroller. Fluoxetin har visat signifikant bättre effekt än placebo mätt på Hamilton Depression Rating Scale (HAM-D). I dessa studier visade fluoxetin en signifikant högre grad av klinisk respons (definierat som en 50-procentig reduktion av HAM-D-poäng) och remission, jämfört med placebo.

Tvångssyndrom

I korttidsstudier (kortare än 24 veckor) har fluoxetin visat signifikant bättre effekt än placebo. Terapeutisk effekt kunde visas vid dosen 20 mg per dag, men högre doser (40 eller 60 mg per dag) visade bättre respons. I långtidsstudier (tre korttidsstudier med förlängningsfas och en profylaktisk studie för att förhindra återfall) har ingen effekt visats.

Bulimi

I korttidsstudier (kortare än 16 veckor) av patienter i öppenvård som uppfyllde DSM-III-R-kriteria för bulimia nervosa, har fluoxetin 60 mg per dag visat signifikant bättre effekt än placebo, vad gäller reduktion av hetsätning och självrensning. Inga slutsatser kan dock dras vad beträffar långtidseffekt

Absorption
Fluoxetin absorberas väl från mag-tarmkanalen efter oral administrering. Biotillgängligheten påverkas ej av födointag.

Distribution
Fluoxetin binds i hög grad till plasmaproteiner (cirka 95%) och distribueras i stor omfattning (distributionsvolym: 20-40 l/kg). Jämviktskoncentrationen i plasma uppnås efter dosering i flera veckor. Jämviktskoncentrationen efter längre tids dosering är liknande den som ses efter 4-5 veckor.

Metabolism
Fluoxetin har en icke-linjär farmakokinetisk profil med första-passage-effekt i levern. Maximal plasmakoncentration uppnås i allmänhet 6-8 timmar efter administrering. Fluoxetin metaboliseras i stor utsträckning av det polymorfa enzymet CYP 2D6. Fluoxetin metaboliseras huvudsakligen i levern till den aktiva metaboliten norfluoxetin (demetylfluoxetin), genom demetylering.

Elimination
Halveringstiden för eliminationen är 4-6 dagar för fluoxetin och 4-16 dagar för norfluoxetin. Dessa långa halveringstider gör att läkemedlet finns kvar i kroppen 5-6 veckor efter det att medicineringen upphört. Utsöndring sker huvudsakligen (omkring 60%) via njurarna. Fluoxetin utsöndras i bröstmjölk.

Riskgrupper

Äldre

Kinetiken är ej förändrad hos friska, äldre personer jämfört med yngre.

Leverinsufficiens

Vid nedsatt leverfunktion (alkoholrelaterad cirros) förlängs halveringstiderna för fluoxetin och norfluoxetin till 7 respektive 12 dagar. En lägre dos eller mindre frekvent dosering bör övervägas.

Njurinsufficiens

Kinetiken förändrades ej, jämfört med friska försökspersoner, efter en engångsdos av fluoxetin till patienter med lätt och måttligt nedsatt njurfunktion samt sådana som saknar njurfunktion (anuri). Efter upprepad dosering kan dock en ökning av steady-state-nivån observeras.

Det finns inget som tyder på karcinogenicitet, mutagenicitet eller försämrad fertilitet i in vitro- eller djurstudier.

Djurstudier hos vuxna djur

I en 2-generation råttreproduktions studie, gav inte fluoxetin upphov till några negativa effekter på parning eller fertilitet hos råttorna, var inte teratogent och påverkade inte tillväxt, utveckling, eller reproduktionen hos avkomman.

Koncentrationen fluoxetin i den mat som gavs till råttorna var ungefär ekvivalent med 1,5, 3,9 och 9,7 mg fluoxetin/kg kroppsvikt.

Hanmöss som behandlats dagligen under tre månader med fluoxetin i maten i doser ungefär ekvivalent med 31 mg/ kg, visade minskad testikelvikt och hypospermatogenes. Dock överskred dessa doser, maximalt tolererad dos (MTD) eftersom man såg signifikanta tecken på toxicitet.

Kapselinnehåll

laktosmonohydrat

mikrokristallin cellulosa

magnesiumstearat

vattenfri kolloidal kiseldioxid

Kapselhöljet

gelatin

titandioxid (E171)

järnoxid (E172)

kinolingult (E104)

indigokarmin (E132).

Ej relevant.

4 år.

Hållbarheten utanför originalförpackningen är sex månader (maskinell dosdispensering).

Förvaras vid högst 25°C.

30x1 kaps. (endos); Tryckförpackning

100x1 kaps. (endos); Tryckförpackning

250 kaps.; Plastburk

Inga särskilda anvisningar.

ratiopharm GmbH

Graf-Arco-Strasse 3

D-89079 Ulm, Tyskland

14041

1999-03-26 / 2009-03-26

2014-11-20