iMeds.se

Ibuprofen Accord

Information för alternativet: Ibuprofen Accord 200 Mg Filmdragerad Tablett, visa andra alternativ

PRODUKTRESUMÉ


LÄKEMEDLETS NAMN


Ibuprofen Accord 200 mg filmdragerade tabletter


KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING


En filmdragerad tablett innehåller 200 mg ibuprofen

Hjälpämne med känd effekt: en tablett innehåller 23 mg laktos.


För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.


LÄKEMEDELSFORM


Filmdragerad tablett


Ibuprofen Accord 200 mg filmdragerade tabletter: rosafärgade, runda, cirka 10 mm i diameter, bikonvexa, filmdragerade tabletter, präglade med ”DJ” på ena sidan och släta på andra sidan.


KLINISKA UPPGIFTER


Terapeutiska indikationer


Till vuxna och barn över 6 år (> 20 kg): Kortvarig behandling av feber och smärta av lätt till måttlig intensitet, inklusive dysmenorré.


Långvarig symtomatisk behandling av smärta och inflammation vid kroniska inflammatoriska reumatiska sjukdomar.


Dosering och administreringssätt


Dosering


Behandlingen ska påbörjas med lägsta förmodade effektiva dos, för att senare kunna justeras med avseende på terapeutiskt svar och eventuella biverkningar. Vid långtidsbehandling bör en låg underhållsdos eftersträvas.


Biverkningar kan minimeras genom att använda den lägsta effektiva dosen under kortast möjliga tid som krävs för att kontrollera symtom (se avsnitt 4.4).


Reumatiska sjukdomar

- initial behandling är 4 x 200 mg tabletter, 3 gånger dagligen, dvs. 2 400 mg per dag

- underhållsbehandling: 2 x 200 mg tabletter, 3-4 gånger dagligen, dvs. 1 200 till 1 600 mg per dag.


Det bör vara minst 4 - 6 timmar mellan doserna. Den totala dagliga dosen får inte överskrida 2 400 mg. För vissa patienter räcker en underhållsbehandling på 600 till 1 200 mg dagligen. Om en hög daglig dos krävs, kan en annan styrka av ibuprofen tablett vara lämpligare.


Juvenil reumatioid artrit

Vid juvenil reumatoid artrit är den rekommenderade dosen 20 till 30 mg/kg kroppsvikt dagligen, uppdelat på 3 - 4 doser, upp till maximalt 40 mg/kg kroppsvikt dagligen vid svåra fall. Till barn som väger under 30 kg bör en flytande formulering övervägas för att underlätta korrekt dosering.


Kortvarig symtomatisk behandling av feber och smärta av lätt till måttlig intensitet:

Vuxna och ungdomar över 12 år (>40 kg)

En eller två 200 mg tabletter 1-4 gånger dagligen efter behov. Det bör vara minst 4 - 6 timmar mellan doserna. Engångsdoser som överstiger 400 mg har inte visat något ytterligare analgetisk effekt.


Dysmenorré

En eller två 200 mg tabletter 1-3 gånger dagligen, efter behov. Det bör vara minst 4 - 6 timmar mellan doserna. Behandlingen påbörjas vid det första tecknet på menstruationsbesvär.


Barn 6‑12 år (>20 kg)

Barn 6‑9 år (20‑29 kg): En 200 mg tablett 1‑3 gånger dagligen med 4 - 6 timmars mellanrum efter behov. Användning av en flytande formulering bör övervägas i den här åldersgruppen för att underlätta korrekt dosering.

Barn 10‑12 år (30‑40 kg): En 200 mg tablett 1‑4 gånger dagligen med 4 - 6 timmars mellanrum efter behov.


Äldre

Äldre löper ökad risk att drabbas av allvarliga konsekvenser av biverkningar. Om ett NSAID‑preparat anses nödvändigt, ska lägsta effektiva dos under kortast möjliga tid eftersträvas. Under behandling med NSAID‑preparat ska patienten kontrolleras regelbundet med avseende på gastrointestinal blödning. Vid nedsatt njur- eller leverfunktion ska dosering utvärderas individuellt.


Nedsatt njurfunktion

Försiktighet ska iakttas vid dosering av ibuprofen till patienter med nedsatt njurfunktion. Dosen ska utvärderas individuellt. Dosen ska hållas så låg som möjligt och njurfunktionen ska följas (se avsnitt 4.3, 4.4 och 5.2).


Nedsatt leverfunktion

Försiktighet ska iakttas vid dosering till patienter med nedsatt leverfunktion. Dosen ska utvärderas individuellt och hållas så låg som möjligt (se avsnitt 4.3, 4.4 och 5.2).


Administreringssätt


För oral användning.


Patienter med känslig mage bör ta ibuprofen tablett med mat. Om tabletten tas strax efter måltid kan effekten av ibuprofen tablett bli fördröjd. Tas helst vid eller efter en måltid, med rikligt med vatten. Ibuprofen tabletter ska sväljas hela och får inte tuggas, delas, krossas eller sugas på för att förhindra obehag i munnen och irritation i svalget.


Kontraindikationer


Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.


Aktivt mag- eller tolvfingertarmssår eller anamnes på tidigare återkommande gastrointestinalt sår/blödning (två eller flera tydliga episoder med påvisad ulceration eller blödning)


Gravt nedsatt leverfunktion.


Svår hjärtsvikt (NYHA klass IV) eller kranskärlssjukdom.


Grav nedsatt njurfunktion (glomerulär filtration under 30 ml/min).


Tillstånd som omfattar en ökad blödningstendens.


Blödning i magtarmkanalen eller perforation i samband med tidigare behandling med NSAID‑preparat.


Graviditet i tredje trimestern (se avsnitt 4.6)


På grund av korsreaktioner ska ibuprofen inte ges till patienter som har utvecklat överkänslighetsreaktioner, inklusive symtom på astma, rinit eller urtikaria efter intag av acetylsalicylsyra eller andra NSAID‑preparat.


Patienter med cerebrovaskulär eller annan akut blödning.


Hematologiska sjukdomar (t.ex. blödningsdiates, hematopoetiska störningar).


Patienter som är kraftigt uttorkade (på grund av kräkningar, diarré eller otillräckligt vätskeintag).


Ulcerös kolit.


Varningar och försiktighet


Allmän försiktighet

Risken för biverkningar kan minimeras genom att använda lägsta effektiva dos under kortast möjliga tid som behövs för att kontrollera symtomen (se avsnitt 4.2 och gastrointestinala och kardiovaskulära effekter nedan).


I likhet med andra NSAID‑preparat kan ibuprofen maskera tecken på infektion.


Vissa belägg tyder på att läkemedel som hämmar cyklooxygenas/prostaglandinsyntesen kan orsaka nedsatt fertilitet hos kvinnor genom att påverka ägglossningen. Effekten är reversibel efter avslutad behandling.


Ibuprofen tabletter innehåller laktos och ska inte ges till patienter med sällsynta ärftliga tillstånd som galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos‑galaktosmalabsorption.


Långvarig användning av någon typ av smärtstillande medel mot huvudvärk kan förvärra värken. Vid upplevelse eller misstanke om detta, ska läkarvård sökas och behandlingen sättas ut. Diagnosen överanvändning av läkemedel bör misstänkas hos patienter med återkommande eller daglig huvudvärk trots (eller på grund av) regelbunden användning av läkemedel mot huvudvärk.


Kardiovaskulära effekter

Adekvat monitorering och rådgivning krävs för patienter med hypertoni och/eller mild till måttlig hjärtsvikt i anamnesen, eftersom vätskeretention och ödem har rapporterats i samband med NSAID‑behandling. NSAID‑preparat kan minska effekten av diuretika och andra blodtryckssänkande medel (se avsnitt 4.5).


Kliniska studier tyder på att användning av ibuprofen, särskilt i höga doser (2 400 mg dagligen), kan medföra med en liten ökad risk för arteriella trombotiska händelser (t.ex. hjärtinfarkt eller stroke). Epidemiologiska studier tyder sammantaget inte på någon ökad risk för arteriella trombotiska händelser vid användning av ibuprofen i låg dos (t.ex. 1 200 mg/dag).


Patienter med okontrollerad hypertoni, hjärtsvikt (NYHA II‑III), etablerad ischemisk hjärtsjukdom, perifer arteriell sjukdom och/eller cerebrovaskulär sjukdom ska endast behandlas med ibuprofen efter noggrant övervägande och höga doser (2 400 mg/dag) bör undvikas.


Långtidsbehandling av patienter med riskfaktorer för kardiovaskulära händelser (t.ex. hypertoni, hyperlipidemi, diabetes mellitus, rökning) ska endast påbörjas efter noggrant övervägande, särskilt om höga doser av ibuprofen (2 400 mg/dag) krävs.


Gastrointestinal blödning, magsår och perforation

Det finns ett starkt samband mellan dos och allvarlig gastrointestinal blödning. Samtidig behandling med ibuprofen och andra NSAID‑preparat, inklusive selektiva cyklooxygenas‑2‑(COX‑2)‑hämmare ska undvikas.


Äldre patienter har en ökad risk att få biverkningar vid behandling med ett NSAID‑preparat, särskilt gastrointestinal blödning och perforation, som kan vara fatala.


Gastrointestinal blödning, ulceration och perforation, som kan vara fatala, har rapporterats vid behandling med alla typer av NSAID‑preparat och har inträffat när som helst under behandling, med eller utan varningssymtom eller tidigare allvarliga gastrointestinala händelser.


Risken för gastrointestinal blödning, ulceration eller perforation är större vid behandling med höga doser av NSAID‑preparat hos patienter med anamnes på ulcus, särskilt om det komplicerats med blödning eller perforation (se avsnitt 4.3) och hos äldre patienter. Patienter med ovan nämnda riskfaktorer bör börja behandling på lägsta möjliga dos.


Behandling med slemhinneskyddande läkemedel (t.ex. misoprostol eller protonpumpshämmare) bör övervägas för dessa patienter, liksom för patienter som behandlas med låga doser acetylsalicylsyra eller andra läkemedel som kan öka risken för gastrointestinala biverkningar (se nedan och avsnitt 4.5).


Patienter med anamnes på gastrointestinala biverkningar, särskilt äldre patienter, ska informeras om att vara uppmärksamma på ovanliga symtom från buken (framför allt gastrointestinala blödningar), särskilt i början av behandlingen och att om sådana uppträder ta kontakt med sjukvården.


Försiktighet bör iakttas hos patienter som samtidigt behandlas med läkemedel som kan öka risken för ulcerationer eller blödningar, såsom orala kortikosteroider, antikoagulantia såsom warfarin, selektiva serotoninåterupptagshämmare eller trombocytaggregationshämmande medel såsom acetylsalicylsyra (se avsnitt 4.5).


Behandling med ibuprofen ska avbrytas om patienten drabbas av gastrointestinal blödning eller ulceration.


NSAID‑preparat bör ges med försiktighet till patienter med anamnes på gastrointestinal sjukdom, t.ex. ulcerös kolit och Crohns sjukdom, då dessa tillstånd kan försämras (se avsnitt 4.8).


Renala effekter

Försiktighet bör iakttas hos dehydrerade patienter. Det finns en risk för nedsatt njurfunktion hos dehydrerade barn och ungdomar.


Liksom för andra NSAID‑preparat har administrering av ibuprofen under lång tid resulterat i papillär nekros och andra patologiska förändringar i njuren. Njurtoxicitet har också setts hos de patienter där renala prostaglandiner har en kompensatorisk roll vid bibehållande av normal renal perfusion. Hos dessa patienter kan administrering av NSAID‑preparat orsaka en dosberoende minskning av prostaglandinbildningen och, sekundärt, av det renala blodflödet vilket kan orsaka njursvikt. De som löper störst risk för detta är patienter med nedsatt njurfunktion, hjärtsvikt, leverdysfunktion, äldre och patienter som behandlas med diuretika eller ACE‑hämmare. Symtomen är vanligtvis reversibla vid utsättande av NSAID‑preparatet.


Ibuprofen kan orsaka vätske-, natrium- och kaliumretention hos patienter som aldrig har haft njurbesvär på grund av dess effekter på renal perfusion. Detta kan orsaka ödem, hjärtsvikt eller hypertoni hos predisponerade patienter.


I allmänhet har regelbunden användning av smärtstillande medel, särskilt kombinationer av olika smärtstillande medel, potential att orsaka bestående skada inklusive risk för njursvikt (analgetisk nefropati).


Hematologiska effekter

Ibuprofen kan hämma trombocytaggregation och leda till förlängd blödningstid. Således rekommenderas noggrann kontroll av patienter med koagulationsstörningar eller som tar antikoagulantia.


Andningsbesvär

Försiktighet krävs om ibuprofen administreras till patienter med, eller tidigare anamnes på, bronkialastma, kronisk rinit eller allergisk sjukdom eftersom ibuprofen har rapporterats orsaka bronkospasm, urtikaria och angioödem hos sådana patienter.


Dermatologiska effekter

Allvarliga hudreaktioner, vissa med fatal utgång, såsom exfoliativ dermatit, Stevens‑Johnssons syndrom och toxisk epidermal nekrolys, har rapporterats i sällsynta fall i samband med användning av NSAID‑preparat (se avsnitt 4.8). Risken för sådana reaktioner är störst i början av behandlingen, majoriteten av fall har inträffat under första behandlingsmånaden. Behandling med ibuprofen ska sättas ut vid första tecken på hudutslag, slemhinneskada eller andra tecken på överkänslighet, och om synstörningar eller ihållande tecken på leverdysfunktion uppstår.


SLE och blandad bindvävssjukdom

Hos patienter med systemisk lupus erythematosus (SLE) och blandad bindvävssjukdom kan det finnas en ökad risk för aseptisk meningit (se nedan och avsnitt 4.8).


Aseptisk meningit

Aseptisk meningit har i sällsynta fall observerats hos patienter behandlade med ibuprofen. Trots att det troligen mest förekommer hos patienter med systemisk lupus erythematosus och närbesläktade bindvävnadssjukdomar, har det rapporterats hos patienter som inte har någon underliggande kronisk sjukdom.


Infektioner och infestationer

I sällsynta fall kan allvarliga hud- och mjukdelsinfektioner ha sitt ursprung i vattkoppor.


Än så länge kan NSAID‑preparatens bidragande roll i försämringen av dessa infektioner inte uteslutas. Därför bör behandling med ibuprofen undvikas vid vattkoppor.


Överkänslighetsreaktioner

Smärtstillande medel, febernedsättande och icke‑steroida antiinflammatoriska medel (NSAID‑preparat) kan leda till eventuella allvarliga överkänslighetsreaktioner, inklusive anafylaktiska reaktioner, även hos patienter som inte tidigare behandlats med den här typen av läkemedel. Risken för överkänslighet efter intag av ibuprofen tycks vara högre hos patienter som tidigare har uppvisat överkänslighet mot andra smärtstillande medel, febernedsättande medel, NSAID‑preparat och hos patienter med bronkiell hyperresponsivitet (astma), hösnuva, näspolyper eller kronisk obstruktiv lungsjukdom eller tidigare episoder av angioödem (se avsnitt 4.3 och 4.8). De allergiska reaktionerna kan yttra sig som astmaattacker (så kallad analgetisk astma), Quinckes ödem eller nässelutslag.


Svåra överkänslighetsreaktioner (t.ex. anafylaktisk chock) har rapporterats i sällsynta fall. Behandlingen med ibuprofen ska omedelbart avbrytas vid första tecken på överkänslighetsreaktion.


Nedsatt hjärt-, njur- och leverfunktion

Hos patienter med nedsatt njur-, hjärt- eller leverfunktion krävs försiktighet eftersom användning av NSAID‑preparat kan leda till en försämrad njurfunktion. Denna risk är ytterligare förhöjd hos patienter som regelbundet tar kombinationer av olika smärtstillande medel. Den lägsta effektiva dosen under kortast möjliga tid och regelbunden kontroll av kliniska parametrar och laboratorieparametrar, särskilt vid långvarig behandling, rekommenderas hos patienter med nedsatt hjärt-, njur- eller leverfunktion (se avsnitt 4.3).


Huvudvärk vid överanvändning av läkemedel

Långvarig användning av någon typ av smärtstillande medel mot huvudvärk kan förvärra värken. Vid upplevelse eller misstanke om detta, ska läkarvård sökas och behandlingen sättas ut. Diagnosen överanvändning av läkemedel bör misstänkas hos patienter med återkommande eller daglig huvudvärk trots (eller på grund av) regelbunden användning av läkemedel mot huvudvärk.


Patienter med gastrointestinala problem, SLE, hematologiska störningar eller koagulationsstörningar och astma ska behandlas med försiktighet och kontrolleras noggrant vid behandling med NSAID‑preparat, eftersom deras tillstånd kan försämras av NSAID.


Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner


Följande kombinationer med ibuprofen bör undvikas:


Dikumarolgruppen:NSAID‑preparat kan öka effekten av antikoagulantia såsom warfarin. Experimentella studier visar att ibuprofen förstärker warfarinets effekter på blödningstiden. NSAID‑preparat och dikumarolgruppen metaboliseras av samma enzym, CYP2C9.


Trombocytaggregationshämmare:NSAID‑preparat ska inte kombineras med trombocytaggregationshämmare såsom tiklopid på grund av additiv hämning av trombocytfunktionen (se nedan).


Metotrexat:NSAID‑preparat hämmar den tubulära sekretionen av metotrexat och en viss metabolisk interaktion med minskad clearance av metotrexat som följd kan också förekomma. Därför ska man vid högdosbehandling med metotrexat alltid undvika förskrivning av NSAID‑preparat.


Acetylsalicylsyra:Samtidig administrering av ibuprofen och acetylsalicylsyra rekommenderas i allmänhet inte på grund av eventuell ökad risk för biverkningar.


Experimentella data antyder att ibuprofen eventuellt kan hämma effekten av låga doser av acetylsalicylsyra på trombocytaggregation kompetitivt när de ges samtidigt. Även om det finns osäkerheter kring extrapolering av dessa data till den kliniska situationen går det inte att utesluta möjligheten att regelbunden långvarig användning av ibuprofen eventuellt minskar den hjärtskyddande effekten av låga doser acetylsalicylsyra. Ingen klinisk relevant effekt anses sannolik vid tillfällig användning av ibuprofen (se avsnitt 5.1).


Hjärtglykosider: NSAID‑preparat kan förvärra hjärtsvikt, minska den glomerulära filtrationen och öka hjärtglykosider i plasma (t.ex. digoxin).


Mifepriston: En sänkning av läkemedlets effekt kan teoretiskt förekomma på grund av antiprostaglandinegenskaper hos icke‑steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID‑preparat) inklusive acetylsalicylsyra. Begränsad erfarenhet tyder på att administrering av NSAID‑preparat samma dag som prostaglandin administreras inte negativt påverkar effekten av mifepriston eller prostaglandin på cervixmognad eller uteruskontraktilitet, inte heller påverkas den kliniska effekten vid medicinsk abort.


Sulfonureider: NSAID‑preparat kan förstärka effekterna av sulfonureider.Det finns enstaka rapporter om hypoglykemi hos patienter som behandlats med sulfonureider och ibuprofen.


Zidovudin: Det finns bevis för ökad risk för hemartros och hematom hos hiv‑positiva med blödarsjuka som samtidigt behandlas med zidovudin och ibuprofen.


Följande kombinationer med ibuprofen kan kräva dosanpassning:


Antihypertensiva:NSAID‑preparat kan minska effekten av diuretika och andra blodtryckssänkande läkemedel.


Aminoglykosider:NSAID‑preparat kan minska utsöndringen av aminoglykosider. Barn: Försiktighet ska iakttas vid samtidig behandling med ibuprofen och aminoglykosider.


Litium: Ibuprofen minskar litiums renala clearance och som en följd härav kan litiumnivåerna öka. Kombinationen bör undvikas såvida inte frekventa kontroller av serumhalten av litium kan genomföras och eventuell reduktion av litiumdosen göras.


ACE‑hämmare och angiotensin‑II‑antagonister:

Ökad risk för akut njursvikt, vanligen reversibel, finns för patienter med nedsatt njurfunktion (t.ex. dehydrerade och/eller äldre patienter) när behandling med ACE‑hämmare eller angiotensin‑II‑antagonister ges samtidigt med NSAID‑preparat, inklusive selektiva cyklooxygenas‑2‑hämmare. Kombinationen bör därför ges med försiktighet till patienter med nedsatt njurfunktion, speciellt äldre. Patienter bör vara tillräckligt hydrerade och kontroll av njurfunktionen bör övervägas efter påbörjad kombinationsbehandling och regelbundet under behandlingen (se avsnitt 4.4).


Betablockare: NSAID‑preparat motverkar den antihypertensiva effekten av beta‑receptorblockerande medel.


Selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI‑preparat):

SSRI- och NSAID‑preparat medför var för sig en ökad blödningsrisk, t.ex. från magtarmkanalen. Denna risk ökar vid kombinationsbehandling. Mekanismen kan eventuellt sammanhänga med ett minskat upptag av serotonin i trombocyterna (se avsnitt 4.4).


Ciklosporin: Administrering av NSAID‑preparat samtidigt med ciklosporin anses kunna öka risken för nefrotoxicitet på grund av minskad syntes av prostacyklin i njuren. Vid kombinationsbehandling måste därför njurfunktionen följas noggrant.


Kaptopril: Experimentella studier talar för att ibuprofen motverkar effekten av kaptopril på natriumutsöndringen.


Kolestyramin: Vid samtidig administrering av ibuprofen och kolestyramin förlångsammas och minskar (med 25 %) absorptionen av ibuprofen. Medlen ska ges med minst 2 timmars mellanrum.


Tiazider, tiazidbesläktade preparat och loop‑diuretika:NSAID‑preparat kan motverka den diuretiska effekten av furosemid och bumetanid, möjligen via hämning av prostaglandinsyntesen. De kan även motverka den antihypertensiva effekten av tiazider.


Takrolimus: Administrering av NSAID‑preparat samtidigt med takrolimus anses kunna öka risken för nefrotoxicitet på grund av minskad syntes av prostacyklin i njuren. Vid kombinationsbehandling måste därför njurfunktionen följas noggrant.


Metotrexat: Risken för eventuell interaktion mellan NSAID‑preparat och metotrexat måste även beaktas vid lågdosbehandling med metotrexat, framför allt hos patienter med nedsatt njurfunktion. När kombinationsbehandling genomförs bör njurfunktionen följas. Försiktighet bör iakttas om både NSAID‑preparat och metotrexat ges inom 24 timmar, då plasmahalten av metotrexat kan öka och resultera i ökad toxicitet.


Kortikosteroider: Samtidig behandling ger ökad risk för gastrointestinal ulceration eller blödning.


Trombocytaggregationshämmare: Ökad risk för gastrointestinal blödning (se ovan).


KinolonantibiotikaDjurdata tyder på att NSAID‑preparat kan öka risken för kramper kopplade till kinolonantibiotika. Patienter som tar NSAID‑preparat och kinoloner kan löpa ökad risk att utveckla kramper.


Andra smärtstillande medel och cyklooxygenas‑2‑selektiva hämmare: Undvik samtidig användning av två eller flera NSAID‑preparat, inklusive Cox‑2‑hämmare eftersom det kan öka risken för biverkningar (se avsnitt 4.4).


Naturläkemedel: Ginkgo biloba kan förstärka risken för blödning med NSAID‑preparat.


CYP2C9‑hämmare: Samtidig administrering av ibuprofen och CYP2C9‑hämmare kan öka exponeringen av ibuprofen (CYP2C9‑substrat). I en studie med vorikonazol och flukonazol (CYP2C9‑hämmare) kunde en ökning med ungefär 80 till 100 % av S(+)‑ibuprofens exponering visas. Sänkning av ibuprofendosen ska övervägas vid samtidig administrering av potenta CYP2C9‑hämmare, speciellt om hög dos ibuprofen administreras tillsammans med vorikonazol eller flukonazol.


Ritonavir:En ökning av koncentrationen av NSAID‑preparat är möjlig.


Probenecid: Fördröjer utsöndring av NSAID‑preparat, med eventuell ökning av deras plasmakoncentration.


Pemetrexed:En interaktion med pemetrexed föreligger på grund av en ökad risk för dess toxicitet genom minskad plasmaclearance. Hos patienter med nedsatt njurfunktion och kreatinclearance mellan 45 och 80 ml/min ska denna kombination undvikas. Hos patienter med normal njurfunktion är försiktighet baserad på laboratorietester av njurfunktion tillräcklig.


Interaktionsstudier har endast utförts på vuxna.


Fertilitet, graviditet och amning


Graviditet

Hämning av prostaglandinsyntesen kan påverka graviditeten och/eller embryonal/ /fosterutveckling på ett negativt sätt. Data från epidemiologiska studier tyder på en ökad risk för missfall, samt risk för gastroschisis och hjärtmissbildning efter intag av en prostaglandinsynteshämmare under tidig graviditet. Den absoluta risken för kardiovaskulär missbildning ökade från mindre än 1 % till cirka 1,5 %. Risken tros öka med högre dos samt med behandlingens längd. Hos djur har tillförsel av prostaglandinsynteshämmare visats leda till ökad förekomst av pre- och postimplantationsförluster samt embryo/fetal död. Ökad förekomst av flera missbildningar, inklusive kardiovaskulära, har dessutom rapporterats hos djur som exponerats för en prostaglandinsynteshämmare under den organbildande perioden. Under den första och andra trimestern av graviditeten ska ibuprofen användas endast då det är absolut nödvändigt. Om ibuprofen används av en kvinna som försöker bli gravid, eller tas under den första och andra trimestern av graviditeten bör dosen vara så låg och behandlingstiden så kort som möjligt.


Under tredje trimestern av graviditeten kan alla prostaglandinsynteshämmare utsätta fostret för:

- Kardiopulmonell toxicitet (för tidig slutning av ductus arteriosus och pulmonell hypertension)

- Störd njurfunktion, som kan leda till njursvikt och därmed minskad mängd fostervatten


Modern och fostret, vid graviditetens slut, för:

- Ökad blödningstid

- Hämning av uteruskontraktioner, vilket kan leda till försenad/förlängd förlossning


Ovanstående medför att ibuprofen är kontraindicerat under tredje trimestern av graviditeten.


Amning

Ibuprofen passerar över i modersmjölk, men med terapeutiska doser under korttidsbehandling synes risk för påverkan på barnet osannolik. Om däremot längre behandling ordineras ska tidig avvänjning övervägas.


Fertilitet

Användning av ibuprofen kan minska fertilitet och rekommenderas ej till kvinnor som önskar bli gravida. Uppehåll i ibuprofenbehandling av kvinnor som har svårt att bli gravida eller som genomgår infertilitetsundersökningar bör övervägas.


Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner


Efter behandling med ibuprofen kan reaktionsförmågan påverkas hos vissa patienter. Detta bör beaktas då skärpt uppmärksamhet krävs. Biverkningar som yrsel, sömnighet, trötthet och synstörningar är möjliga efter intag av NSAID‑preparat. Patienter som är påverkade ska inte köra bil eller använda maskiner.


Biverkningar


Biverkningarna associeras i huvudsak med den farmakologiska effekten av ibuprofen på prostaglandinsyntesen. De vanligaste biverkningarna är dyspepsi och diarré, som uppskattas uppkomma hos cirka 10‑30 % av alla behandlade patienter.


Biverkningar som eventuellt kan ha samband med ibuprofen visas med MedDRA:s frekvenskonvention och organsystem. Följande frekvensgrupperingar används: Mycket vanliga (1/10), vanliga (1/100, <1/10), mindre vanliga (1/1 000, <1/100), sällsynta (1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).


Organsystem

Frekvens

Biverkning


Infektioner och infestationer

Mindre vanliga

Rinit

Sällsynta

Aseptisk meningit

Blodet och lymfsystemet

Mindre vanliga

Leukopeni, trombocytopeni, agranulocytos, neutropeni,


aplastisk anemi och hemolytisk anemi

Immunsystemet

Sällsynta

Anafylaktisk reaktion

Psykiatriska störningar

Mindre vanliga

Sömnlöshet, ångest

Sällsynta

Delirium, förvirringstillstånd

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga

Huvudvärk, yrsel

Mindre vanliga

Parestesi, somnolens

Sällsynta

Synnervsinflammation

Ögon

Mindre vanliga

Synnedsättning

Sällsynta

Toxisk optikusneuropati

Öron och balansorgan

Mindre vanliga

Hörselnedsättning

Sällsynta

Tinnitus, vertigo

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mindre vanliga

Astma, bronkospasm, dyspné.

Magtarmkanalen

Vanliga

Dyspepsi, diarré, illamående,

kräkningar, buksmärta,

gasbildning, förstoppning, melena, hematemes, blödning i magtarmkanalen

Mindre vanliga


Gastrit, tolvfingertarmssår, magsår

munsår, gastrointestinal perforation

Mycket sällsynta

Pankreatit

Ingen känd frekvens

Försämring av ulcerös kolit och Crohns sjukdom

Lever och gallvägar

Mindre vanliga

Hepatit, gulsot, avvikande leverfunktion

Sällsynta

Leverskada

Mycket sällsynta

Leversvikt

Hud och subkutan

vävnad

Vanliga

Utslag

Mindre vanliga


Urtikaria, klåda, hudblödning

angioödem, ljusöverkänslighetsreaktion

Mycket sällsynta

Svåra former av hudreaktioner (t.ex. erythema multiforme, bullösa reaktioner, inklusive

Stevens‑Johnsons syndrom och

toxisk epidermal nekrolys)

Njurar och urinvägar

Mindre vanliga

Nefrotoxicitet i olika former, t.ex. tubulointerstitiell nefrit,

nefrotiskt syndrom och njursvikt

Allmänna symtom

symtom vid administreringsstället

Vanliga

Trötthet

Sällsynta

Ödem

Hjärtat

Ingen känd frekvens

Hjärtsvikt, hjärtinfarkt (se även avsnitt 4.4)

Blodkärl

Ingen känd frekvens

Hypertoni


Hjärta och blodkärl: Ödem, hypertoni och hjärtsvikt har rapporterats i samband med NSAID‑behandling. Kliniska studier tyder på att användning av ibuprofen, särskilt i höga doser (2 400 mg dagligen), kan medföra en liten ökad risk för arteriella trombotiska händelser såsom hjärtinfarkt eller stroke (se avsnitt 4.4).


Magtarmkanalen: De vanligaste observerade biverkningarna av NSAID‑preparat är av gastrointestinal natur. Peptiskt sår, perforation eller gastrointestinal blödning, ibland fatal, särskilt hos äldre, kan uppkomma (se avsnitt 4.4).


Immunsystemet: Överkänslighetsreaktioner har rapporterats efter behandling med NSAID‑preparat. De kan bestå av (a) icke‑specifik allergisk reaktion och anafylaxi, (b), reaktivitet i andningsvägar omfattande astma, försämrad astma, bronkospasm eller dyspné eller (c) hudsjukdomar, inklusive olika typer av utslag, klåda, urtikaria, hudblödning, angioödem och i mycket sällsynta fall erythema multiforme, bullös dermatit (inklusive Stevens‑Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys).


Infektioner och infestationer: Rinit och aseptisk meningit (särskilt hos patienter med befintliga autoimmuna sjukdomar, t.ex. lupus erythematosus och blandad bindvävssjukdom) med symtom som stel nacke, huvudvärk, illamående, kräkningar, feber eller förvirring (se avsnitt 4.4).


Försämring av infektionsrelaterade inflammationer (t.ex. utveckling av nekrotiserade fascit) som sammanfaller med användning av NSAID‑preparat har beskrivits. Om tecken på en infektion uppstår eller försämras under användning av ibuprofen bör patienten således omedelbart söka läkare.


Hud och subkutan vävnad: I sällsynta fall kan svåra hudinfektioner och mjukdelskomplikationer uppstå vid vattkoppor (se även ”Infektioner och infestationer”).


Ibuprofen kan förlänga blödningstiden genom reversibel hämning av trombocytaggregation.


Försämring av ulcerös kolit eller Crohns sjukdom har rapporterats i samband med behandling med NSAID‑preparat.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
www.lakemedelsverket.se


Överdosering


Toxicitet

Risk för symtom vid doser >80‑100 mg/kg. Vid doser >200 mg/kg finns risk för allvarliga symtom, dock stora individuella variationer. En dos ´på 560 mg/kg till ett 15 månaders barn gav allvarlig intoxikation. 3,2 g till en 6‑åring gav lindrig till måttlig, 2,8‑4 g till en 1½- och 6 g till en 6‑åring gav allvarlig, 8 g till vuxen gav måttlig och >20 g till vuxen mycket allvarlig intoxikation. 8 g till en 16‑åring gav njurpåverkan och 12 g i kombination med alkohol till tonåring gav akut njurpåverkan.


Symtom

De flesta patienter som hare tagit stora mängder ibuprofen uppvisar symtom inom 4 till 6 timmar.

De dominerande symtomen av en överdosering kommer från magtarmkanalen, t.ex. illamående, buksmärtor, kräkningar (eventuellt blodtillblandade). Effekter på centrala nervsystemet kan omfatta huvudvärk, tinnitus, förvirring och nystagmus. Vid höga doser kan medvetslöshet och kramper (främst hos barn) uppstå. Kardiovaskulär toxicitet, inklusive bradykardi, takykardi och hypotoni har rapporterats. Metabolisk acidos, hypernatremi, effekter på njurar och hematuri kan uppstå. Vid signifikant överdosering kan njursvikt och leverskada uppstå. Hypotermi och ARDS har rapporterats i enstaka fall.


Behandling

Behandling ska vara symtomatisk och stödjande efter behov. Inom en timme efter intag av en eventuellt toxisk mängd kan aktivt kol övervägas. Alternativt kan magsköljning övervägas hos vuxna inom en timme efter intag av en eventuellt livshotande överdosering.

Vid gastrointestinala besvär, administrera antacida. Vid hypotoni, intravenös vätska, och om det krävs, intropiskt stöd. Sörj för god diures. Korrigera syra‑bas- och elektrolytrubbningar.

Patienter ska observeras under minst fyra timmar efter intag av eventuellt toxiska mängder.


FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER


Farmakodynamiska egenskaper


Farmakoterapeutisk grupp: Icke‑steroida antiinflammatoriska/antireumatiska medel, NSAID, propionsyraderviat.

ATC-kod: M01AE01


Verkningsmekanism

Ibuprofen tillhör gruppen icke‑steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID‑preparat). Det innehåller propionsyraderivatet p‑isobutyl‑hydratropasyra. Ibuprofen verkar antiinflammatoriskt, analgetiskt och antipyretiskt. Den antiflogistiska effekten ligger i nivå med acetylsalicylsyrans och indometacins. Den farmakologiska effekten av ibuprofen är troligtvis associerad med dess förmåga att hämma prostaglandinsyntes. Ibuprofen förlänger blödningstiden genom reversibel hämning av trombocytaggregation.


Klinisk effekt och säkerhet

Experimentella data antyder att ibuprofen eventuellt kan hämma effekten av låga doser av acetylsalicylsyra på trombocytaggregation kompetitivt när de ges samtidigt. Vissa farmakodynamiska studier visar att när engångsdoser av ibuprofen 400 mg togs inom 8 timmar före eller inom 30 minuter efter dosering av acetylsalicylsyra med omedelbar frisättning (81 mg), uppstod en nedsatt effekt av acetylsalicylsyra på bildandet av tromboxan eller trombocytaggregation. Även om det finns osäkerheter kring extrapolering av dessa data till den kliniska situationen går det inte att utesluta möjligheten att regelbunden långvarig användning av ibuprofen eventuellt minskar den hjärtskyddande effekten av låga doser acetylsalicylsyra. Ingen klinisk relevant effekt anses sannolik vid tillfällig användning av ibuprofen (se avsnitt 4.5).


Ibuprofen hämmar renal prostaglandinsyntes. Hos patienter med normal njurfunktion har denna effekt ingen särskild betydelse. Hos patienter med kronisk njursvikt, dekompenserad hjärt- eller leversvikt samt tillstånd som omfattar förändringar av plasmavolym kan den hämmade prostaglandinsyntesen leda till akut njursvikt, vätskeretention och hjärtsvikt (se avsnitt 4.3).


Farmakokinetiska egenskaper


Absorption

Ibuprofen absorberas snabbt från magtarmkanalen med en biotillgänglighet på 80‑90 %. Maximal plasmakoncentration uppnås efter 1‑2 timmar. Vid administrering med föda är maximal serumkoncentration lägre och uppnås långsammare än vid intag på tom mage. Föda har ingen tydlig effekt på total biotillgänglighet.


Distribution

Ibuprofen binds i stor utsträckning till plasmaprotein (99 %). Ibuprofen har låg distributionsvolym, cirka 0,12‑0,2 l/kg hos vuxna.


Metabolism

Ibuprofen metaboliseras snabbt i levern via cytokrom P450, företrädesvis CYP2C9, till två primärt inaktiva metaboliter 2‑hydroxyibuprofen och 3‑karboxyibuprofen. Efter oralt intag av läkemedlet kan något mindre än 90 % av oral dos av ibuprofen återfinnas i urin som oxidativa metaboliter och deras glukoronkonjugat. Mycket lite ibuprofen utsöndras oförändrat i urin.


Eliminering

Utsöndring via njuren är både snabb och fullständig. Elimineringshalveringstiden är cirka 2 timmar. Utsöndringen av ibuprofen är så gott som fullständig 24 timmar efter sista dos.


Särskilda populationer

Äldre

Om inte njurfunktionen är nedsatt är det endast små, kliniskt insignifikanta, skillnader med avseende på farmakokinetisk profil mellan unga och äldre.


Barn

Systemisk exponering av ibuprofen efter viktjusterade terapeutiska doser (5 m/kg till 10 mg/kg kroppsvikt) till barn ett år och äldre, förefaller lika den hos vuxna.


Barn 3 månader till 2,5 år förefaller ha högre distributionsvolym (l/kg) och clearence (l/kg/h) för ibuprofen än barn >2,5 år till 12 år.


Nedsatt njurfunktion

Hos patienter med mild njursvikt har obunden (S)‑ibuprofen, högre AUC‑värden för (S)‑ibuprofen och ökad enantiomer AUC(S/R)‑förhållande än hos friska kontroller rapporterats.


Hos patienter med njursjukdom i slutskede som erhåller dialys var den fria fraktionen av ibuprofen ungefär 3 % jämfört med 1 % hos friska frivilliga. Svår njurfunktionsnedsättning kan resultera i ackumulering av ibuprofenmetaboliter. Signifikansen av denna effekt är okänd. Metaboliterna kan tas bort via hemodialys (se avsnitt 4.2, 4.3 och 4.4).


Nedsatt leverfunktion

Alkoholorsakad leversjukdom med mild till moderat leversvikt resulterade inte i påtagligt ändrade farmakokinetiska parametrar.

Hos cirrotiska patienter med moderat leversvikt (Child‑Pugh‑poäng 6‑10) behandlade med racemiskt ibuprofen observerades i genomsnitt en tvåfaldig förlängning av halveringstiden och enantiomera AUC‑värden (S/R) var signifikant lägre än hos friska kontroller, vilket tyder på försämring av metabol överföring (inversion) av (R)‑ibuprofen till aktiva (S)‑enantiomer (se avsnitt 4.2, 4.3 och 4.4).


Prekliniska säkerhetsuppgifter


Det finns inga prekliniska data av relevans för säkerhetsbedömningen utöver vad som redan beaktats i produktresumén.


FARMACEUTISKA UPPGIFTER


Förteckning över hjälpämnen


Tablettkärna

Laktosmonohydrat

Majsstärkelse

Kroskarmellosnatrium

Kolloidal vattenfri kiseldioxid

Mikrokristallin cellulosa

Magnesiumstearat


Tablettdragering

Hypromellos

Triacetin

Titandioxid (E171)

Erytrosin aluminumlack (E127)


Inkompatibiliteter


Ej relevant.


Hållbarhet


5 år.


Särskilda förvaringsanvisningar


Inga särskilda förvaringsanvisningar.


Förpackningstyp och innehåll


PVC‑aluminiumblister eller PVC/PVdC–aluminiumblister

Förpackningsstorlekar: 10, 12, 14, 20, 21, 24, 28, 30, 42, 48, 50, 84 eller 100 filmdragerade tabletter i kartong.


Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.


Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering


Inga särskilda anvisningar.


INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


Accord Healthcare Limited

Sage House, 319, Pinner Road,

North Harrow

Middlesex HA1 4HF

Storbritannien


NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


52416


DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE


2016-09-08


DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN


2016-09-08