iMeds.se

Metoject

Information för alternativet: Metoject 10 Mg/Ml Injektionsvätska, Lösning, Förfylld Spruta, visar 2 alternativ
Document: Metoject 10 mg per ml solution for injection, pre-filled syringe SmPC change

Läkemedelsverket 2014-05-07

PRODUKTRESUMÉ



1. läkemedlets namn


Metoject 10 mg/ml injektionsvätska, lösning, förfylld spruta



2. kvalitativ och kvantitativ sammansättning


1 ml lösning innehåller 10 mg metotrexat. (som metotrexatdinatrium).


1 förfylld spruta 0,75 ml innehåller 7,5 mg metotrexat

1 förfylld spruta 1 ml innehåller 10 mg metotrexat

1 förfylld spruta 1,5 ml innehåller 15 mg metotrexat

1 förfylld spruta 2 ml innehåller 20 mg metotrexat

1 förfylld spruta 2,5 ml innehåller 25 mg metotrexat


För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.



3. läkemedelsform


Injektionsvätska, lösning i förfylld spruta.

Klar, gul lösning.



4. kliniska uppgifter


4.1 Terapeutiska indikationer


Metoject används för behandling av:



4.2 Dosering och administreringssätt


Metoject bör endast förskrivas av läkare som är förtrogna med de olika egenskaperna hos läkemedlet och dess verkningsmekanism. Metoject ges som injektion en gång per vecka. Patienten måste uttryckligen informeras om att läkemedlet administreras endast en gång per vecka. Det rekommenderas att bestämma en fast, lämplig veckodag som injektionsdag.


Metotrexatelimineringen är reducerad hos patienter med ett tredje distributionsrum (ascites, pleurautgjutningar). Dessa patienter måste övervakas särskilt noga avseende toxicitet och kräver dosminskning eller i vissa fall att metotrexatadministreringen avbryts (se avsnitt 5.2 och 4.4).


Dosering till vuxna med reumatoid artrit:

Rekommenderad startdos är 7,5 mg metotrexat en gång per vecka, som antingen ges subkutant, intramuskulärt eller intravenöst. Beroende på sjukdomsaktiviteten och patientens tolerans kan dosen ökas i steg om 2,5 mg, dock högst till 25 mg en gång per vecka. Doser som överskrider 20 mg/vecka associeras med signifikant ökning av toxicitet, särskilt benmärgshämning. Behandlingssvar kan förväntas efter ca 4 – 8 veckor. När önskad klinisk effekt erhållits skall dosen minskas stegvis till lägsta möjliga effektiva underhållsdos.


Pediatrisk population


Dosering hos barn och ungdomar under 16 år med polyartritiska former av juvenil idiopatisk artrit:

Rekommenderad dos är 10 – 15 mg/m² kroppsyta (BSA)/en gång per vecka. För behandlingsrefraktära fall kan veckodosen ökas upp till 20 mg/m² kroppsyta/en gång per vecka. Ökad övervakningsfrekvens krävs dock om dosen ökas.


Då det finns mycket begränsade uppgifter om intravenös administrering av läkemedlet till barn och ungdomar får parenteral administrering endast ske via subkutan eller intramuskulär injektion.


Patienter med juvenil idiopatisk artrit ska alltid remitteras till en reumatologexpert med inriktning på behandling av barn och ungdomar.


Metoject rekommenderas inte till barn under 3 år beroende på otillräckliga data avseende säkerhet och effekt för denna population (se avsnitt 4.4).


Patienter med psoriasis vulgaris och psoriasisartrit:

En testdos på 5 – 10 mg parenteralt rekommenderas en vecka före insättande av behandling som test på idiosynkratisk reaktion. Rekommenderad startdos är 7,5 mg metotrexat en gång per vecka, som ges antingen subkutant, intramuskulärt eller intravenöst. Dosen kan ökas stegvis, dock i allmänhet högst till 25 mg metotrexat per vecka. Doser som överskrider 20 mg/vecka kan associeras med signifikant ökning av toxicitet, särskilt benmärgshämning.Behandlingssvar kan i allmänhet förväntas efter ca 2 – 6 veckor. När önskad terapeutisk effekt erhållits skall dosen minskas stegvis till lägsta möjliga effektiva underhållsdos.


Dosering till patienter med Crohns sjukdom:

Induktionsbehandling:

25 mg/vecka administreras antingen subkutant, intravenöst eller intramuskulärt.

Behandlingssvar kan förväntas efter cirka 8 till 12 veckor.

Underhållsbehandling:

15 mg/vecka administreras antingen subkutant, intravenöst eller intramuskulärt.


Det finns inte tillräcklig erfarenhet hos den pediatriska populationen för att rekommendera Metoject 10 mg/ml för behandling av Crohns sjukdom hos den här populationen.


Patienter med nedsatt njurfunktion:

Metotrexat skall ges med försiktighet till patienter med nedsatt njurfunktion. Dosen anpassas enligt följande:

Kreatininclearance (ml/min) Dos

> 50 100 %

20 – 50 50 %

< 20 Metoject skall inte användas


Se avsnitt 4.3.


Patienter med nedsatt leverfunktion:

Metotrexat skall ges med stor försiktighet, om överhuvud taget, till patienter med signifikant pågående eller tidigare leversjukdom, speciellt om den är alkoholbetingad. Metotrexat är kontraindicerat vid bilirubin > 5 mg/dl (85,5 µmol/l).


För fullständig förteckning över kontraindikationer, se avsnitt 4.3.


Äldre patienter:

Dosreduktion bör övervägas till äldre patienter eftersom lever- och njurfunktion samt folatnivåer minskar med ökande ålder.


Användning till patienter med ett tredje distributionsrum (pleurautgjutningar, ascites):

Eftersom halveringstiden för metotrexat kan förlängas till 4 gånger den normala längden hos patienter som har ett tredje distributionsrum kan det krävas dosminskning eller i vissa fall att metotrexatadministreringen avbryts (se avsnitt 5.2 och 4.4).


Behandlingstid och administrering:

Detta läkemedel är endast avsett för engångsbruk.

Metoject injektionsvätska, lösning kan ges intramuskulärt, intravenöst eller subkutant.


Den totala behandlingstiden bestäms av den behandlande läkaren.


Observera:

Vid övergång från oral till parenteral administrering kan dosen behöva minskas på grund av den varierande biotillgängligheten av metotrexat efter oral administrering.


Folsyratillskott kan övervägas enligt gällande riktlinjer för behandling.


4.3 Kontraindikationer


Metoject skall inte användas vid:



4.4 Varningar och försiktighet


Patienterna skall tydligt informeras om att behandlingen ges en gång per vecka, inte varje dag.

Patienter som genomgår behandling skall övervakas på lämpligt sätt så att tecken på möjliga toxiska effekter eller biverkningar kan upptäckas och värderas med minsta möjliga dröjsmål. Därför skall metotrexat endast administreras av, eller under övervakning av, läkare som har kunskap och erfarenhet av behandling med antimetaboliter. På grund av möjligheten till svåra eller till och med fatala toxiska reaktioner skall patienterna informeras fullständigt om involverade risker och rekommenderade säkerhetsåtgärder.


Metoject rekommenderas inte till barn under 3 år beroende på otillräckliga data avseende säkerhet och effekt för denna population (se avsnitt 4.2).


Rekommenderade undersökningar och säkerhetsåtgärder:


Före behandlingsstart eller återinsättande av metotrexatbehandling efter behandlingsuppehåll: Fullständig blodkroppsräkning med differentialräkning och trombocyter, leverenzymvärden, bilirubin, serumalbumin, lungröntgen samt njurfunktionstester. När det är kliniskt motiverat bör tuberkulos och hepatit uteslutas.


Under behandlingen (minst en gång per månad under de första sex månaderna och därefter var tredje månad):

En ökad kontrollfrekvens bör övervägas även vid ökning av dosen.


Undersökning av munnen och halsen för slemhinneförändringar.


Fullständig blodkroppsräkning med differentialräkning och trombocyter. Hemopoes-suppression orsakad av metotrexat kan uppträda plötsligt och med till synes säkra dosnivåer. Varje uttalad minskning av vita blodkroppar eller trombocyter skall föranleda omedelbart avbrytande av behandlingen och insättande av lämplig understödjande terapi. Patienterna skall uppmanas rapportera alla tecken och symtom på infektion. Patienter som får samtidig behandling med hematotoxiska läkemedel (t. ex. leflunomid) skall övervakas noga med blodkroppsräkning och trombocyter.


Leverfunktionstester: Särskild uppmärksamhet skall riktas mot uppträdande av hepatotoxicitet. Behandling skall inte startas eller skall avbrytas om det finns avvikelser i leverfunktionstester eller leverbiopsi eller om dessa uppträder under loppet av behandlingen. Sådana avvikelser bör återgå till normala värden inom två veckor varefter behandlingen åter kan påbörjas om den behandlande läkaren så beslutar. Det finns inga belägg som stöder användning av leverbiopsi för att följa hepatotoxicitet vid reumatologiska indikationer. För patienter med psoriasis är behovet av leverbiopsi före och under behandling kontroversiellt. Det behövs mer forskning för att fastställa om seriella leverfunktionstester eller propeptid av typ III-kollagen är tillräckliga för att upptäcka levertoxicitet. Denna bedömning skall differentiera patienter utan riskfaktorer och patienter med riskfaktorer såsom tidigare överdrivet alkoholintag, bestående höjning av leverenzymer, tidigare leversjukdom, familjeanamnes på ärftlig leversjukdom, diabetes mellitus, obesitas samt tidigare signifikant exponering för hepatotoxiska läkemedel eller kemikalier och långvarig metotrexatbehandling eller kumulativa doser på 1,5 g eller mer.

Kontroll av leverenzymvärden i serum: Tillfälliga förhöjningar av transaminaser upp till två eller tre gånger de övre gränserna för normalvärden har rapporterats hos 13 – 20 % av patienterna. Om ökningen av leverenzymvärdena inte är övergående bör man överväga att minska dosen eller avbryta behandlingen.

Eftersom metotrexat är potentiellt hepatotoxiskt bör inte andra hepatotoxiska läkemedel intas samtidigt med metotrexat om det inte är absolut nödvändigt och konsumtion av alkohol bör undvikas eller minimeras (se avsnitt 4.5). Leverenzymerna skall kontrolleras mer noggrant hos patienter som intar andra hepatotoxiska läkemedel (t. ex. leflunomid) samtidigt. Detta gäller även vid samtidigt intag av hematotoxiska läkemedel (t. ex. leflunomid).


Njurfunktionen bör följas med njurfunktionstester och urinanalyser (se avsnitt 4.2 och 4.3).
Eftersom metotrexat huvudsakligen elimineras via njurarna, kan förhöjda serumkoncentrationer förväntas vid nedsatt njurfunktion, vilket kan ge allvarliga biverkningar.
När njurfunktionen kan vara nedsatt (t. ex. hos äldre patienter) bör kontroller göras oftare. Detta gäller speciellt vid samtidig behandling med läkemedel som påverkar utsöndringen av metotrexat, eller som kan ge njurskador (t. ex. icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel) eller påverkan på blodbildningen. Dehydrering kan också öka toxiciteten hos metotrexat.


Bedömning av luftvägar: Var uppmärksam på symtom på nedsatt lungfunktion, vid behov bör lungfunktionstester göras. Vid lungpåverkan fordras snabb diagnos och utsättande av behandlingen. Lungsymtom (speciellt torr, improduktiv hosta) eller icke-specifik pneumoni som uppträder under behandling med metotrexat kan tyda på en potentiellt farlig skada och kräva avbrytande av behandlingen och en noggrann utvärdering. Akut eller kronisk interstitiell pneumonit, ofta associerad med blodeosinofili, kan inträffa och dödsfall har rapporterats. Även om den kliniska bilden varierar måste infektion uteslutas hos den typiska patienten med metotrexatinducerad lungsjukdom som uppträder med feber, hosta, andnöd, hypoxemi och infiltrat vid lungröntgen. Lungpåverkan kräver en snabb diagnos och utsättning av metotrexatterapi. Denna skada kan inträffa vid alla doser.


Metotrexat kan minska immunsvaret vid vaccination och påverka resultaten vid immunologiska tester eftersom det påverkar immunsystemet. Speciell uppmärksamhet på symtom på eventuell aktivering krävs också vid latenta, kroniska infektioner (t. ex. herpes zoster, tuberkulos, hepatit B eller C). Vaccination med levande vacciner bör inte ges under behandling med metotrexat.


Maligna lymfom kan uppträda hos patienter som får låg dos av metotrexat, i vilket fall behandlingen skall avbrytas. Om lymfomet inte visar tecken på spontan regression krävs cytotoxisk behandling.


Samtidig administrering av folatantagonister såsom trimetoprim/sulfametoxazol har rapporterats orsaka akut megaloblastisk pancytopeni i sällsynta fall.


Strålningsinducerad dermatit och ökad solkänslighet med risk för brännskador i huden kan uppstå igen under metotrexatterapi (”recall”-reaktion). Psoriasislesioner kan förvärras under UV‑strålning och samtidig administrering av metotrexat.


Metotrexatelimineringen är reducerad hos patienter med ett tredje distributionsrum (ascites, pleurautgjutningar). Dessa patienter måste övervakas särskilt noga avseende toxicitet och kräver dosreduktion eller i vissa fall att metotrexatadministreringen avbryts. Pleurautgjutningar och ascites bör dräneras innan metotrexatbehandling inleds (se avsnitt 5.2).


Diarré och ulcerativ stomatit kan vara toxiska effekter och kräva att terapin avbryts, i annat fall kan blödande enterit och dödsfall på grund av tarmperforation inträffa.


Vitaminpreparat eller andra produkter som innehåller folsyra, folinsyra eller deras derivat kan minska effekten av metotrexat.


För behandling av psoriasis bör metotrexat begränsas till svår terapiresistent, invalidiserande psoriasis som inte svarar adekvat på andra former av behandling, men inte förrän diagnosen har fastställts med biopsi och/eller efter konsultation hos dermatolog.


Encefalopati/leukoencefalopati har rapporterats hos onkologiska patienter som fått metotrexatbehandling och kan inte uteslutas vid metotrexatbehandling för icke-onkologiska indikationer.


Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol natrium (23 mg) per dos, d.v.s. är nästintill ”natriumfritt”.


Graviditet bör uteslutas innan Metoject insätts. Metotrexat orsakar embryotoxicitet, missfall och fosterskador hos människa. Metotrexat påverkar spermatogenesen och oogenesen under den tid det adminstreras, vilket kan resultera i minskad fertilitet. Dessa effekter tycks reversibla vid utsättande av behandling. Kvinnor och män skall använda effektiv preventivmetod under behandlingen och under minst sex månader därefter. Möjliga risker med effekterna på reproduktionen skall diskuteras med patienter i fertil ålder och deras partners skall ges lämpliga råd (se avsnitt 4.6).


4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner


Alkohol, hepatotoxiska läkemedel, hematotoxiska läkemedel

Sannolikheten för metotrexatrelaterade hepatotoxiska effekter ökar vid regelbunden alkoholkonsumtion och om andra hepatotoxiska läkemedel ges samtidigt (se avsnitt 4.4). Patienter som samtidigt behandlas med andra hepatotoxiska läkemedel (t. ex. leflunomid) bör monitoreras noggrant. Samma sak gäller för läkemedel som är hematotoxiska (t. ex. leflunomid, azatioprin, retinoider, sulfasalazin). Incidensen för pancytopeni och hepatotoxicitet kan öka när leflunomid kombineras med metotrexat.


Kombinerad behandling med metotrexat och retinoider såsom acitretin eller etretinat ökar risken för hepatotoxicitet.


Orala antibiotika

Orala antibiotika, såsom tetracykliner, kloramfenikol och icke-absorberbara bredspektrumantibiotika kan interferera med den enterohepatiska cirkulationen genom att hämma den intestinala floran eller hämma bakteriemetabolismen.


Antibiotika

Antibiotika, såsom penicilliner, glykopeptider, sulfonamider, ciprofloxacin och cefalotin kan i vissa fall minska renalt clearance för metotrexat vilket kan leda till ökade serumkoncentrationer av metotrexat, som gör att hematologisk och gastrointestinal toxicitet kan uppträda.


Läkemedel med hög plasmaproteinbinding

Metotrexat är plasmaproteinbundet och kan undanträngas av andra proteinbundna läkemedel såsom salicylater, hypoglykemika, diuretika, sulfonamider, difenylhydantoiner, tetracykliner, kloramfenikol och p-aminobensoesyra, och de sura antiinflammatoriska medlen, vilket kan leda till ökad toxicitet om de används samtidigt.


Probenecid, svaga organiska syror, pyrazoler och icke-steroida antiinflammatoriska medel

Propenecid, svaga organiska syror såsom loop-diuretika och pyrazoler (fenylbutazon) kan minska eliminationen av metotrexat, varför högre serumkoncentrationer kan förväntas vilket inducerar högre hematologisk toxicitet. Det finns också risk för ökad toxicitet när en låg dos metotrexat och icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel eller salicylater kombineras.


Läkemedel med biverkningar på benmärgen

Vid behandling med läkemedel som kan ha oönskade effekter på benmärgen (t.ex. sulfonamider, trimetoprim-sulfametoxazol, kloramfenikol, pyrimetamin); var uppmärksam på risken för uttalat försämrad blodbildning.


Läkemedel som kan ge folatbrist

Samtidig behandling med läkemedel som kan ge folatbrist (t. ex. sulfonamider, trimetoprim-sulfametoxazol) kan ge upphov till ökad toxicitet av metotrexat. Speciell försiktighet tillråds därför vid folsyrabrist.


Produkter som innehåller folsyra eller folinsyra

Vitaminpreparat eller andra produkter som innehåller folsyra, folinsyra eller deras derivat kan minska metotrexats effekt.


Andra antireumatiska läkemedel

I allmänhet förväntas inte någon ökad toxicitet av metotrexat när Metoject ges tillsammans med andra antireumatiska läkemedel (t. ex. guldföreningar, penicillamin, hydroxiklorokin, sulfasalazin, azatioprin, ciklosporin).


Sulfasalazin

Kombination av metotrexat och sulfasalazin kan öka effekten av metotrexat och samtidigt ge ökade biverkningar genom den hämning av folsyrasyntesen som sulfasalazin ger, men sådana biverkningar har endast rapporterats i enstaka sällsynta fall i ett antal studier.


Merkaptopurin

Metotrexat höjer plasmanivåerna av merkaptopurin. Kombinationen av metotrexat och merkaptopurin kan därför kräva en dosjustering.


Protonpumpshämmare

Samtidig adminstrering av protonpumpshämmare såsom omeprazol eller pantoprazol kan leda till interaktioner: Samtidig administrering av metotrexat och omeprazol har rapporterats leda till fördröjd renal utsöndring av metotrexat. I kombination med pantoprazol har hämning av den renala eliminationen av metaboliten 7‑hydroximetotrexat samt myalgi och frossa rapporterats i ett fall.


Teofyllin

Metotrexat kan minska clearance av teofyllin; teofyllinnivåerna bör övervakas när det används samtidigt med metotrexat.


Drycker innehållande koffein och teofyllin

Överdriven konsumtion av koffein- och teofyllinhaltiga drycker (kaffe, koffeinhaltiga läskedrycker, svart te) bör undvikas vid samtidig behandling med metotrexat.


4.6 Fertilitet, graviditet och amning


Graviditet

Metoject är kontraindicerat under graviditet (se avsnitt 4.3). Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter hos metotrexat (se avsnitt 5.3). Metotrexat har visat sig vara teratogent hos människa; det har rapporterats orsaka fosterdöd och/eller medfödda missbildningar. Data från ett begränsat antal (42) graviditeter har visat på en ökad frekvens (1:14) av missbildningar (kraniella, kardiovaskulära och missbildning i extremiteter). När metotrexatbehandling avbrutits före befruktning har normala graviditeter rapporterats. Kvinnor får inte bli gravida under metotrexatbehandling. Om en kvinna blir gravid under behandling skall hon rådfråga läkare om risken för biverkningar på barnet på grund av metotrexatbehandlingen. Därför bör patienter i fertil ålder (kvinnor och män) använda en effektiv och säker preventivmetod under och minst 6 månader efter behandling med Metoject (se avsnitt 4.4).


Hos fertila kvinnor måste befintlig graviditet uteslutas med säkerhet genom lämpliga åtgärder, t.ex. graviditetstest, innan terapin inleds.


Amning

Metotrexat utsöndras i bröstmjölk i sådana koncentrationer att det finns en risk för påverkan på barnet. Därför skall amning avbrytas före och under behandlingen.


Fertilitet

Eftersom metotrexat kan vara genotoxiskt bör alla kvinnor som vill bli gravida konsultera ett rådgivningscenter för genetik, om möjligt redan före terapin, och män bör söka rådgivning om möjligheten att bevara sperma innan terapin inleds.


4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner


Effekter på det centrala nervsystemet såsom trötthet och yrsel kan förekomma under behandlingen. Metoject har mindre eller måttlig effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.


4.8 Biverkningar


De mest relevanta biverkningarna är hämning av hematopoesen och gastrointestinala biverkningar.


Biverkningarna är uppräknade nedan efter frekvenser:

Mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100 till < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000 till < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000 till < 1/1 000) och mycket sällsynta (< 1/10 000).


Neoplasier; benigna, maligna och ospecificerade (samt cystor och polyper)

Mycket sällsynta: Det har kommit rapporter om enskilda fall av lymfom vilka gick tillbaka i ett antal fall när behandling med metotrexat hade avbrutits. I en studie nyligen kunde man inte fastställa att metotrexatterapi ökar incidensen av lymfom.


Blodet och lymfsystemet

Vanliga: Leukopeni, anemi, trombopeni.

Mindre vanliga: Pancytopeni.

Mycket sällsynta: Agranulocytos, allvarliga förlopp av benmärgshämning.


Metabolism och nutrition

Mindre vanliga: Påskyndande av diabetes mellitus.


Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga: Huvudvärk, trötthet, dåsighet.

Mindre vanliga: Yrsel, förvirringstillstånd, depression.

Mycket sällsynta: Synpåverkan, smärta, minskad muskelstyrka eller parestesier i extremiteterna, smakförändringar (metallsmak), kramper, meningism, paralys.

Ingen känd frekvens: Leukoencefalopati.


Ögon

Sällsynta: Synstörningar.

Mycket sällsynta: Retinopati.


Hjärtat

Sällsynta: Perikardit, perikardiell utgjutning, perikardiell tamponad.


Blodkärl

Sällsynta: Hypotoni, tromboembolihändelser.


Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Vanliga: Pneumoni, interstitiell alveolit/pneumonit ofta associerad med eosinofili. Symtom på potentiellt svår lungpåverkan (interstitiell pneumonit): torr improduktiv hosta, andnöd och feber.

Sällsynta: Lungfibros, Pneumocystis carinii-pneumoni, andnöd och bronkialastma, pleurautgjutning.


Magtarmkanalen

Mycket vanliga: Stomatit, dyspepsi, illamående, förlorad aptit.

Vanliga: Orala sår, diarré.

Mindre vanliga: Faryngit, enterit, kräkning.

Sällsynta: Gastrointestinala sår.

Mycket sällsynta: Hematemes, hematorré, toxisk megakolon.


Lever och gallvägar (se avsnitt 4.4)

Mycket vanliga: Förhöjda transaminaser.

Mindre vanliga: Cirros, fibros och fettdegeneration av levern, sänkt serumalbumin.

Sällsynta: Akut hepatit.

Mycket sällsynta: Leversvikt.


Hud och subkutan vävnad

Vanliga: Exantem, erytem, pruritus.

Mindre vanliga: Ljussensibilisering, håravfall, ökning av reumatoida noduli, herpes zoster, vaskulit, herpesliknande eruptioner i huden, urticaria.

Sällsynta: Ökad pigmentering, akne, ekkymos.

Mycket sällsynta: Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys (Lyells syndrom), ökade pigmentförändringar på naglarna, akut paronyki, furunkulos, telangiektasi.


Muskuloskeletala systemet och bindväv

Mindre vanliga: Artralgi, myalgi, osteoporos.


Njurar och urinvägar

Mindre vanliga: Inflammation och sårbildning i urinblåsan, njurfunktionsnedsättning, miktionsrubbningar.

Sällsynta: Njursvikt, oliguri, anuri, elektrolytrubbningar.


Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Mindre vanliga: Inflammation och sårbildning i vagina.

Mycket sällsynta: Förlust av libido, impotens, gynekomasti oligospermi, menstruationsrubbning, vaginal flytning.


Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Sällsynta: Allergiska reaktioner, anafylaktisk chock, allergisk vaskulit, feber, konjunktivit, infektion, sepsis, försämrad sårläkning, hypogammaglobulinemi.

Mycket sällsynta: Lokal skada (bildande av steril abscess, lipodystrofi) vid injektionsstället efter intramuskulär eller subkutan administrering.


Biverkningsfrekvensen och allvarlighetsgraden av biverkningarna beror på dosnivån och administrationsfrekvensen. Allvarliga biverkningar kan dock uppträda även med låga doser, och det är absolut nödvändigt att patienterna kontrolleras av läkare regelbundet med korta intervall.


När metotrexat ges intramuskulärt kan lokala reaktioner (brännande känsla) eller skador (bildning av steril abscess, lipodystrofi) uppträda på injektionsstället.

Subkutan applicering av metotrexat tolereras väl lokalt. Endast lindriga hudreaktioner har observerats, vilka avtar under terapin.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via (se detaljer nedan).


Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelsverket.se


4.9 Överdosering


a) Symtom på överdosering

Toxiciteten hos metotrexat drabbar huvudsakligen det blodbildande systemet.


b) Behandlingsåtgärder vid överdosering

Kalciumfolinat är en specifik antidot som motverkar de toxiska biverkningarna av metotrexat.


I fall av oavsiktlig överdosering ges en dos av kalciumfolinat av samma storlek eller större än den givna metotrexatdosen intravenöst eller intramuskulärt inom en timme; dosen ges till dess att serumnivåerna av metotrexat ligger under 10-7 mol/l.


I fall av massiv överdosering kan hydrering och alkalisering av urinen behövas för att förhindra utfällning av metotrexat och/eller dess metaboliter i njurtubuli. Varken hemodialys eller peritoneldialys har visats påskynda eliminationen av metotrexat. Effektiv clearance av metotrexat har rapporterats vid akut intermittent hemodialys med hög genomströmningsteknik.



5. farmakologiska egenskaper


5.1 Farmakodynamiska egenskaper


Farmakoterapeutisk grupp: Folsyraanaloger, Övriga immunsuppressiva medel

ATC-kod: L01BA01, L04AX03

Antireumatiskt läkemedel för behandling av kroniska, inflammatoriska reumatiska sjukdomar och polyartritiska former av juvenil idiopatisk artrit.


Verkningsmekanism

Metotrexat är en folsyraanalog som tillhör den grupp av cytotoxiska läkemedel som är kända som antimetaboliter. Det verkar genom kompetitiv hämning av enzymet dihydrofolatreduktas och hämmar därigenom DNA-syntesen. Det är ännu inte klarlagt om effekten hos metotrexat vid behandling av psoriasis, psoriasisartrit och kronisk polyartrit beror på en antiinflammatorisk eller en immunosuppressiv effekt och i vilken utsträckning en metotrexatinducerad ökning av den extracellulära adenosinkoncentrationen vid det inflammerade stället bidrar till dessa effekter.


5.2 Farmakokinetiska uppgifter


Absorption

Efter oral administrering absorberas metotrexat från mag-tarmkanalen. Vid lågdoserad administrering (doser mellan 7,5 mg/m² och 80 mg/m² kroppsyta) är den genomsnittliga biotillgängligheten cirka 70 %, men avsevärda avvikelser hos samma individ och mellan individer är möjliga (25 ‑ 100 %). Maximala serumkoncentrationer uppnås efter 1 ‑ 2 timmar.


Biotillgängligheten för subkutan, intravenös och intramuskulär injektion är jämförbar och nästan 100 %.


Distribution

Cirka 50 % av metotrexat är bundet till serumproteiner. När läkemedlet distribueras till kroppens vävnader återfinns höga koncentrationer i form av polyglutamater särskilt i lever, njurar och mjälte, vilka kan dröja kvar i veckor eller månader. Administrerat i små doser passerar metotrexat ut i likvorn i minimala mängder. Den terminala halveringstiden är i medeltal 6 ‑ 7 timmar och uppvisar avsevärd variation (3 ‑ 17 timmar). Halveringstiden kan förlängas till 4 gånger den normala längden hos patienter med ett tredje distributionsutrymme (pleurautgjutning, ascites).


Metabolism

Cirka 10 % av den administrerade metotrexatdosen metaboliseras i levern. Den huvudsakliga metaboliten är 7‑hydroximetotrexat.


Eliminering

Utsöndring sker, främst i oförändrad form, primärt renalt via glomerulär filtrering och aktiv sekretion i proximala tubuli.

Ca 5 – 20 % av metotrexat och 1 – 5 % av 7‑hydroximetotrexat elimineras via gallan. Ett uttalat enterohepatiskt återupptag finns.


Vid njurinsufficiens är utsöndringen signifikant fördröjd. Det är inte känt om leverinsufficiens ger minskad utsöndring.


5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter


Djurstudier har visat att metotrexat minskar fertiliteten och att det är embryotoxiskt, fetotoxiskt och teratogent. Metotrexat är mutagent in vivo och in vitro. Eftersom inga konventionella karcinogenitetsstudier har utförts och data från studier av kronisk toxicitet på gnagare är inkonsekventa betraktas metotrexat som icke klassificerbart avseende sin karcinogenitet för människor.



6. farmaceutiska uppgifter


6.1 Förteckning över hjälpämnen


Natriumklorid

Natriumhydroxid för pH-justering

Vatten för injektionsvätskor


6.2 Inkompatibiliteter


Då blandbarhetsstudier med andra parenterala produkter saknas får detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel eller spädningsvätskor.


6.3 Hållbarhet


2 år.


6.4 Särskilda förvaringsanvisningar


Förvaras vid högst 25 C. Förvara de förfyllda sprutorna i ytterkartongen. Ljuskänsliga.


6.5 Förpackningstyp och innehåll


Förpackningstyp:

Förfyllda sprutor (ofärgat typ I glas) med volymerna 1 ml, 2,25 ml respektive 3 ml. Sprutorna är förpackade med eller utan injektionsnålsadapter och elastisk ändkapsyl. Sprutkolv: Propparna är tillverkad av klorbutylgummi (typ I), och fäst på en polystyrenstav.


Förpackningsstorlekar:

Förfyllda sprutor innehållande 0,75 ml, 1 ml, 1,5 ml, 2 ml eller 2,5 ml lösning i förpackningar om 1, 5, 10, 12 eller 30 sprutor.


Samtliga förpackningar finns med graderade sprutor, med eller utan injektionsnålar eller med injektionsnålar och spritsuddar.


Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.


6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering


Hantering och destruktion skall ske enligt lokala riktlinjer för cytostatika. Gravid sjukvårdspersonal skall inte hantera och/eller administrera Metoject.


Metotrexat får inte komma i kontakt med hud eller slemhinnor. Vid eventuell kontamination skall det berörda området sköljas omedelbart med rikligt vatten.


Endast för engångsbruk. Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.



7. innehavare av godkännande för försäljning


medac

Gesellschaft für klinische Spezialpräparate mbH

Theaterstr. 6

22880 Wedel

Tyskland



8. nummer på godkännande för försäljning


16896



9. datum för första godkännande/förnyat godkännande


Datum för det första godkännandet: 2002-05-03

Datum för den senaste förnyelsen: 2007-05-03



10. datum för översyn av produktresumén


2014-05-07

12