Ranitidin Apofri
Läkemedelsverket 2014-05-02
PRODUKTRESUMÉ
1. LÄKEMEDLETS NAMN
Ranitidin Apofri 150 mg filmdragerade tabletter
2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING
Varje filmdragerad tablett innehåller ranitidinhydroklorid motsvarande 150 mg ranitidin.
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
3. LÄKEMEDELSFORM
Filmdragerad tablett.
Ranitidin Apofri 150 mg:Vit till nästan vit, rund, bikonvex, filmdragerad tablett med ”R” på den ena sidan och ”150” på den andra och med en diameter på 10 mm.
4. KLINISKA UPPGIFTER
4.1 Terapeutiska indikationer
Vuxna
Duodenalsår, benigna ventrikelsår, stomala sår, refluxesofagit och Zollinger-Ellisons syndrom. Symtomatisk korttidsbehandling av halsbränna och sura uppstötningar vid gastroesofageal refluxsjukdom.
Underhållsbehandling av patienter med refluxesofagit.
Profylaktisk behandling av kroniskt recidiverande duodenalsår.
Barn (12-18 år)
-
Korttidsbehandling av magsår.
-
Behandling av gastroesofageal reflux, inklusive refluxesofagit och symtomatisk behandling av gastroesofageal refluxsjukdom.
4.2 Dosering och administreringssätt
Vuxna och barn (12 år och äldre):
Normaldosen vid duodenal- och ventrikelsår är 300 mg per dygn, antingen 300 mg till natten eller 150 mg morgon och kväll. Dosen kan vid behov ökas till 300 mg morgon och kväll. Behandlingstiden är normalt 4 veckor, men hos enstaka patienter, t ex med pågående NSAID-behandling ger en behandlingslängd av 8 veckor bättre sårläkning.
Vid profylaktisk behandling är normaldosen 150 mg till kvällen.
Vid refluxesofagit är normaldoseringen 150 mg morgon och kväll, alternativt 300 mg till natten i 4-8 veckor, men doseringen och behandlingstidens längd bör individualiseras efter sjukdomens svårighetsgrad. I svåra fall kan dygnsdosen ökas upp till 600 mg i uppdelade doser. Vid underhållsbehandling rekommenderas 150 mg morgon och kväll.
Vid symtomatisk gastroesofageal refluxsjukdom är normaldoseringen 150 mg morgon och kväll alternativt 150 mg vid behov, dock högst 300 mg per dygn. Om symtomen inte gått tillbaka efter 2-4 veckors behandling bör patienten undersökas vidare.
Vid Zollinger-Ellisons syndrom bör initialdosen vara 150 mg 3 gånger dagligen, men kan ökas vid behov. Doser upp till 6 g kan krävas i enstaka fall.
Pediatrisk population:Erfarenheterna vid behandling av barn är begränsade.
Nedsatt njurfunktion:
Halveringstiden i plasma förlängs vid nedsatt njurfunktion. Dosen bör därför i fall av påtagligt nedsatt njurfunktion halveras enligt nedanstående tabell. Lämpligen ges då 150 mg till natten.
Kreatinin- Serum- Dygnsdosering
clearance kreatinin Ranitidin Apofri
ml/min mikromol/l
>50 <200 300 mg
5-50 200-900 150 mg
Pediatriska patienter
Erfarenheter i den pediatriska populationen i åldrarna under 12 år är begränsade.
4.3 Kontraindikationer
Överkänslighet mot ranitidin eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
4.4 Varningar och försiktighet
Ranitidin utsöndras via njurarna och därför ökar läkemedlets halt i plasma hos patienter med svår njursvikt. Dosreduktion krävs hos patienter med nedsatt njurfunktion (se 4.2 Dosering och administreringssätt).
Vid behandling av ventrikelsår skall malignitet uteslutas eftersom behandling med ranitidin kan maskera magcancersymtom. Patienter som är medelålders eller äldre och som har nya eller nyligen förändrade dyspeptiska symtom måste också omfattas.
Ranitidin bör undvikas hos patienter som haft akut porfyri. I sällsynta fall har kliniska rapporter inkommit vilka tyder på att ranitidin kan framkalla akuta porfyrianfall.
Försiktighet ska iakttas hos patienter med gravt nedsatt leverfunktion eftersom ranitidin metaboliseras i levern.
Risken för samhällsförvärvad pneumoni kan öka bl.a. hos äldre patienter och patienter med kronisk lungsjukdom, diabetes eller nedsatt immunförsvar.
En stor epidemiologisk studie visar en riskökning för samhällsförvärvad lunginflammation hos patienter under pågående behandling med H2-receptorantagonister jämfört med patienter som har avslutat behandlingen. Den observerade relativa riskökningen var 1,82 (95% konfidensintervall, 1,26-2,64). Den ökade risken sågs huvudsakligen hos patienter med lungsjukdomar, diabetes, hjärtsvikt och med försvagat immunsystem.
4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner
Ranitidin kan påverka absorptionen, metabolismen eller den renala utsöndringen av andra läkemedel. Detta kan i vissa fall göra att dosen av det påverkade läkemedlet behöver justeras eller att behandlingen måste avslutas.
Interaktioner inträffar genom flera olika mekanismer, exempelvis:
Förändring i magsäckens pH:
Biotillgängligheten av vissa läkemedel kan påverkas. Detta kan resultera i antingen ökad absorption
(t ex triazolam, midazolam, glipizid) eller en minskad absorption (t ex ketokonazol, atazanavir, delaviridin, gefitnib).
Hämning av cytokrom P450-enzymer:
Vid terapeutiska doser av ranitidin har man inte sett förstärkta effekter av några vanliga läkemedel som bryts ner via cytokrom P450-systemet; diazepam (CYP2C19), lidokain och propranolol.
Det har förekommit rapporter om en ändrad (ökad/minskad) protrombintid vid behandling med kumarinantikoagulantia (t ex warfarin) när ranitidinbehandling har påbörjats. På grund av snävt terapeutiskt fönster rekommenderas tät monitorering av protrombintiden vid samtidig ranitidinbehandling.
Det finns också flera rapporter med ökade plasmakoncentrationer av teofyllin. Interaktionen har inte observerats i ett flertal kliniska studier, men tillgänglig information utesluter inte att vissa individer kan erhålla en interaktion.
Fallrapporter finns också om ökade plasma koncentrationer av fenytoin.
Hämning av renal tubulär sekretion:
Eftersom ranitidin delvis elimineras genom aktiv sekretion med katjontransportörer (OCT) i njuren kan det påverka clearance för andra läkemedel som elimineras denna väg. Höga doser av ranitidin (t ex sådana som används vid behandling av Zollinger-Ellison syndrom) kan minska sekretionen av prokainamid och N-acetylprokainamid vilket resulterar i ökade plasmakoncentrationer av dessa läkemedel.
Det finns inga bevis för en interaktion mellan oralt administrerat ranitidin och amoxicillin.
Absorptionen av ranitidin från mag-tarmkanalen kan reduceras vid samtidig behandling med antacida eller höga doser av sukralfat (2g). Ranitidin bör därför tas ca 2 timmar före dessa läkemedel.
Ranitidin kan hos vissa individer ge förhöjda halter av alkohol i blodet, vid intag av små mängder alkohol.
4.6 Fertilitet, graviditet och amning
Graviditet:
Ranitidin går över moderkakan i fostret. Liksom andra läkemedel ska ranitidin användas under graviditet endast om detta anses vara väsentligt.
Amning:
Ranitidin passerar över i modersmjölk i sådana mängder att risk för påverkan på barnet föreligger även med terapeutiska doser.Liksom andra läkemedel ska ranitidin användas under amning endast om detta anses vara väsentligt.
Fertilitet:
Det finns inga datafrån användning av ranitidin på fertilitet.
4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
Ranitidin har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
4.8 Biverkningar
Frekvenskategorier definieras på följande sätt: Mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1000), mycket sällsynta
(< 1/10 000). Frekvenserna är beräknade utifrån spontanrapporter och från post-marketing data.
I kliniska prövningar har man noterat biverkningsfrekvensen till ca 3-5%. De vanligaste är huvudvärk (2%) och hudutslag (2%).
Blodet och lymfsystemet:
Mycket sällsynta (<1/10 000): Leukopeni, trombocytopeni (vanligen reversibel). Agranulocytos, pancytopeni även inkluderande benmärgshypoplasi.hemolytisk anemi.
Immunsystemet:
Sällsynta(1/10 000, <1/1 000): Överkänslighetsreaktioner såsom urtikaria, angioneurotiskt ödem, bronkospasm, hypotension, bröstsmärta, feber.
Mycket sällsynta (<1/10 000): Anafylaktisk chock.
Dessa reaktioner uppträdde ibland efter en enda dos.
Psykiska störningar:
Mycket sällsynta (<1/10 000): Reversibel förvirring, depression och hallucinationer, särskilt hos äldre och svårt sjuka.
Centrala och perifera nervsystemet:
Mycket sällsynta (<1/10 000): Huvudvärk (ibland svår), yrsel, ofrivilliga rörelser såsom tremor och myokloni.
Ögon:
Mycket sällsynta (<1/10 000): Reversibel dimsyn. Fall av dimsyn har rapporterats, vilket antyder ackommodationsrubbningar.
Hjärtat:
Mycket sällsynta (<1/10 000): Bradykardi, AV-block.
Blodkärl:
Mycket sällsynta (<1/10 000): Vaskulit.
Magtarmkanalen:
Mindre vanliga (1/1 000, <1/100): Diarré, konstipation, magont, förstoppning och illamående (symptom oftast övergående).
Mycket sällsynta (<1/10 000): Pankreatit.
Lever och gallvägar:
Sällsynta(1/10 000, <1/1 000): Övergående förändringar i leverfunktionstest.
Mycket sällsynta (<1/10 000): Hepatit (hepatocellulär, hepatokanalikulär eller blandad) ibland med gulsot, vanligen reversibel. Leversvikt (fatala fall har rapporterats).
Hud och subkutan vävnad:
Sällsynta(1/10 000, <1/1 000): Ospecifika hudreaktioner.
Mycket sällsynta (<1/10 000): Erythema multiforme. Alopeci.
Muskuloskeletala systemet och bindväv:
Mycket sällsynta (<1/10 000): Artralgi. Myalgi.
Njurar och urinvägar:
Sällsynta (1/10 000, <1/1 000): Ökade nivåer av plasmakreatinin (vanligen lätt förhöjning som normaliseras vid fortsatt behandling)
Mycket sällsynta (<1/10 000): Akut interstitiell nefrit.
Reproduktionsorgan och bröstkörtel:
Mycket sällsynta (<1/10 000): Reversibel impotens, bröstsymtom och påverkan på brösten (t.ex. gynekomasti och galaktorré).
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället:
Vanliga (1/100, <1/10): Trötthet.
Pediatrisk population:
Säkerheten för ranitidin har utvärderats bland barn och ungdomar i åldern 0–16 år med syrarelaterad gastrointestinal sjukdom. Man fann att ranitidin i allmänhet tolererades väl och att biverkningsprofilen var mycket lik den som förekommer hos vuxna. Informationen om långtidssäkerheten, särkilt när det gäller tillväxt och utveckling, är dock begränsad.
Rapportering av biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedelet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).
Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
Webbplats:www.lakemedelsverket.se
4.9 Överdosering
Toxicitet: 7,5 g till vuxen gav ingen eller lindrig intoxikation. 2,5 mg 4 ggr/dygn till 3-mån barn gav opistotonus. 150 mg till 3-åring samt 300 mg till 9-åring gav ej några symtom.
Symtom:Bradykardi och dyspné. Okoordinerad muskelaktivitet, kramper.
Behandling:Symtomatisk och lämplig understödjande terapi bör ges.
5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER
5.1 Farmakodynamiska egenskaper
Farmakoterapeutisk grupp: Medel vid magsår och gastroesofageal refluxsjukdom
ATC-kod: A02BA02
Ranitidin, en kemiskt substituerad aminoalkylfuran, är en H2-receptorantagonist, som kompetitivt blockerar histaminets verkan på H2-receptorer. Därvid hämmas basal och stimulerad magsaftsekretion, såväl till volym som till halt av saltsyra. Genom minskningen av magsaftens volym minskas även den totala pepsinogensekretionen.
5.2 Farmakokinetiska egenskaper
Absorption
Vid oral administrering absorberas ranitidin snabbt och uppnår maximal koncentration i blodet efter i genomsnitt 1,25–3 timmar.Biotillgängligheten av ranitidin i tablettform är i medeltal cirka 50% men den interindividuella variationen av biotillgängligheten är betydande och anges i en studie till 28–76%.
Distribution
Plasmaproteinbindningen är cirka 15%.Den apparenta distributionsvolymen hos vuxna är 1,2–1,8 l/kg och hos barn 2,5 l/kg.
Maximal plasmakoncentration på cirka 400 ng/ml erhölls efter oralt intag av 150 mg ranitidin i tablettform, med stora individuella variationer. Efter 12 timmar uppgick den genomsnittliga plasmakoncentrationen fortfarande till cirka 40 ng/ml. Efter tillförsel av 300 mg ranitidin uppnåddes maximal plasmakoncentration på cirka 700–800 ng/ml.
Den plasmakoncentration som behövs för 50% hämning av syrasekretionen hos vuxna utgjorde i genomsnitt 73–165 ng/ml i ett antal studier.
Ranitidin passerar över till cerebrospinalvätskan i mycket liten utsträckning.
Biotransformering
Ranitidin metaboliseras i levern till ranitidin-N-oxid, N-desmetylranitidin, ranitidin-S-oxid och till furansyraanalogen.
Eliminering
Mätning av totalt clearance visade medelvärden på 570–710 ml/minut hos vuxna.Hos barn och ungdomar var totalt clearance nästan 800 ml/minut/1,73 m2med stor spridning. Efter oral administrering utsöndras ranitidin inom 24 timmar via njurarna till cirka 30% som oförändrat ranitidin, upp till 6% som N-oxid, till en liten del som desmetyliserad och S-oxiderad form samt som furansyraanalog. Hos patienter med normal njurfunktion påverkas njursekretionen till största delen genom tubulär sekretion med ett njurclearance på cirka 490–520 ml/minut. Ranitidin utsöndras dessutom via gallan.
Särskilda patientpopulationer
Barn över 3 år
Begränsade farmakokinetiska data har visat att det inte finns någon signifikantskillnad i halveringstiden (intervall för barn 3 år och över: 1,7-2,2 timmar) och plasmaclearance (intervall för barn 3 år och över: 9-22 ml/min/kg) mellan barn och friska vuxna som fick ranitidin peroralt när korrektion har gjorts för kroppsvikt.
5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter
-
6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER
Förteckning över hjälpämnen
Tablettkärna
Mikrokristallin cellulosa
Dinatriumfosfat, vattenfritt
Kroskarmellosnatrium
Magnesiumstearat
Dragering
Hypromellos
Titandioxid (E 171)
Talk
Triacetin
Inkompatibiliteter
Ej relevant.
6.3 Hållbarhet
4 år.
6.4 Särskilda förvaringsanvisningar
Förvaras i originalförpackningen. Fuktkänsligt.
6.5 Förpackningstyp och innehåll
Al/Al-blister: 10, 20, 30, 40, 50, 60, 70, 80, 90 och 100 filmdragerade tabletter
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering
Inga särskilda anvisningar.
7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
Apofri AB
Box 120
182 12 Danderyd
8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
150 mg: 48746
9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE
2013-10-31
10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN
2014-05-02
8