Information för alternativet: Azitromax 600 Mg Filmdragerad Tablett, visar 5 alternativ

Välj alternativ:

1. Azitromax 500 Mg Filmdragerad Tablett Azitromax 250 Mg Filmdragerad Tablett
2. Azitromax 600 Mg Filmdragerad Tablett
3. Azitromax 40 Mg/Ml Pulver Till Oral Suspension
4. Azitromax 2 G Depotgranulat Till Oral Suspension
5. Azitromax 500 Mg Pulver Till Koncentrat Till Infusionsvätska, Lösning
6. Azitromax 250 Mg Tablett Azitromax 500 Mg Filmdragerad Tablett Azitromax 250 Mg Filmdragerad Tablett Azitromax 500 Mg Filmdragerad Tablett

Produktresumé

Azitromax 250 mg filmdragerade tabletter

Azitromax 500 mg filmdragerade tabletter

Azitromax 600 mg filmdragerade tabletter

En tablett innehåller azitromycindihydrat motsvarande 250 mg, 500 mg respektive 600 mg vattenfritt azitromycin.

Hjälpämne med känd effekt: laktos.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Filmdragerad tablett

Tabletter 250 mg: vita, avlånga, 13,5 mm, märkta med ZTM 250 samt Pfizer-logo.

Tabletter 500 mg: vita, avlånga, 17 mm, märkta med ZTM 500 samt Pfizer-logo.

Tabletter 600 mg: vita till gulvita, avlånga, 17 mm, märkta med ZTM 600 samt Pfizer-logo.

Urogenitala infektioner orsakade av Chlamydia trachomatis. Genitala infektioner orsakade av

gonokocker.

Samhällsförvärvad pneumoni orsakad av atypiska agens inkluderande Legionella pneumofila.

Faryngotonsillit. Akut otitis media. Samhällsförvärvad pneumoni. Hud- och mjukdelsinfektioner. Vid dessa indikationer bör Azitromax förbehållas patienter med penicillinöverkänslighet eller där penicillin är olämpligt av andra skäl.

Profylax mot opportunistiska infektioner, orsakade av intracellulära komplex av Mycobacterium avium (MAC), för patienter med avancerad aids.

Officiella riktlinjer för användning av antibiotika ska tas i beaktande.

Azitromax filmdragerade tabletter kan tas med eller utan föda. Födointag kan minska risken för gastrointestinala biverkningar.

Vuxna och barn som väger >45 kg

Otit: 500 mg i engångsdos dagligen i tre dagar. Dosen kan även ges som 500 mg i engångsdos dag 1 och därefter 250 mg dagligen i 4 dagar.

Genitala infektioner orsakade av Chlamydia trachomatis eller Neisseria gonorrhoeae:

1000 mg som engångsdos.

Genitala infektioner orsakade av Neisseria gonorrhoeae: Dessa infektioner bör behandlas av eller i samråd med specialist enligt lokala behandlingsrekommendationer. Antibiotikaval och dosregimer bör baseras på resistensmönstret för den orsakande patogenen.

Samhällsförvärvad pneumoni: 500 mg i engångsdos dagligen i sammanlagt 7-10 dagar.

Profylax mot MAC infektioner hos HIV patienter: 1200 mg i engångsdos en gång per vecka. Azitromax ges i monoterapi eller i kombination med rifabutin. Vid kombinationsbehandling används samma dosering av azitromycin som vid monoterapi och rifabutin ges i dosen 300 mg en gång dagligen.

Övriga infektioner: 500 mg i engångsdos dag 1 och därefter 250 mg dagligen i 4 dagar.

Barn som väger <45 kg

Tabletterna är inte avsedda för dessa patienter. Oral suspension rekommenderas till barn med kroppsvikt under 45 kg.

Äldre

Ingen dosjustering är nödvändig för äldre patienter. Eftersom proarytmiska tillstånd kan förekomma hos äldre patienter rekommenderas särskild försiktighet på grund av risken för hjärtarytmi och torsades de pointes (se avsnitt 4.4).

Patienter med nedsatt njurfunktion:

Det krävs inte någon dosjustering för patienter med GFR >10 ml/min. För patienter med GFR <10 ml/min är ingen initial dosjustering nödvändig, men dessa patienter bör övervakas med avseende på biverkningar (se avsnitt 4.4 och 5.2).

Patienter med nedsatt leverfunktion:

Det krävs inte någon dosjustering för patienter med lindrigt till måttligt nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.4).

Överkänslighet mot azitromycin, erytromycin, något annat makrolid- eller ketolidantibiotika eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Sällsynta allvarliga allergiska reaktioner, inklusive angioödem med anafylaxi (sällan med dödlig utgång), hudreaktioner såsom Stevens-Johnsons syndrom (SJS), toxisk epidermal nekrolys (TEN) (med dödlig utgång)och läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska symtom (DRESS) har rapporterats (se avsnitt 4.8). Några av dessa reaktioner resulterade i återkommande symtom och krävde en längre tid för observation och behandling.

Om patienten får en allergisk reaktion, ska användningen av läkemedlet avbrytas och lämplig behandling påbörjas. Läkare måste vara medvetna om att de allergiska symtomen kan återkomma när den symtomatiska behandlingen avslutas.

Levertoxicitet

Eftersom levern är den huvudsakliga eliminationsvägen för azitromycin bör azitromycin användas med försiktighet hos patienter med signifikant leversjukdom.

Fall av avvikande leverfunktion, hepatit (inklusive fulminant hepatit), levernekros och leversvikt (som i vissa fall har lett till döden) har rapporterats med azitromycin (se avsnitt 4.8). Vissa patienter kan ha haft tidigare leversjukdom eller kan ha tagit andra hepatotoxiska läkemedel.

I händelse av tecken och symtom på leverdysfunktion, såsom snabb utveckling av asteni med gulsot, mörk urin, blödningsbenägenhet eller hepatisk encefalopati bör leverfunktionstester/undersökningar genomföras omedelbart. Azitromycinbehandling ska avbrytas om leverdysfunktion uppstått.

Infantil hypertrofisk pylorusstenos (IHPS)
Infantil hypertrofisk pylorusstenos (IHPS) har rapporterats hos nyfödda upp till en ålder av 42 dagar efter behandling med azitromycin.Föräldrar ochvårdgivarebör informerasom attkontakta läkare omkräkning ellerirritabilitetuppstår vid matning.

Njurinsufficiens

Hos patienter med GFR <10 ml/min har en 33 %-ig ökning observerats i systemisk exponering för azitromycin. Ingen dosjustering krävs, men övervakning bör ske hos dessa patienter med avseende på kända biverkningar orsakade av azitromycin.

Förlängt QT-intervall

Förlängd repolarisation och förlängt QT intervall som medför risk för hjärtarrytmi och torsades de pointes har rapporteratsvid behandling med makrolider, inklusive azitromycin (se avsnitt 4.8).

Eftersom följande situationer kan leda till en ökad risk för kammararytmier (inklusive torsades de pointes) vilket i sin tur kan vara dödligt ska azitromycin användas med försiktighet till patienter med pågående proarytmiska tillstånd (särskilt kvinnor och äldre patienter) t.ex. patienter:

• som får samtidig behandling med andra aktiva substanser som förlänger QT-intervall, t.ex. antiarytmika av klass I A (kinidin och prokainamid) och klass III (dofetilid, amiodaron och sotalol), cisaprid, terfenadin, antipsykotika (t.ex. pimozid), antidepressiva medel (t.ex. citalopram) och fluorokinoloner (t.ex. moxifloxacin och levofloxacin)

• med elektrolytstörningar, särskilt vid hypokalemi och hypomagnesemi

• med kliniskt relevant bradykardi, hjärtarytmi och svår hjärtsvikt.

Ergotism

Hos patienter som får ergotaminderivat har ergotism rapporterats efter samtidig administrering av vissa makrolidantibiotika. Det finns inga data avseende en möjlig interaktion mellan ergotamin och azitromycin. På grund av en teoretisk risk för ergotism ska azitromycin och ergotaminderivat inte administreras samtidigt (se avsnitt 4.4).

Myastenia gravis

Försämring av symtom och debut av myastenia gravis har rapporterats hos patienter som har fått behandling med azitromycin (se avsnitt 4.8).

Superinfektioner

Liksom med andra antibiotika rekommenderas uppföljning med tanke på tecken på superinfektion med icke-känsliga mikroorganismer, inklusive svamp.

Diarré orsakad av Clostridium difficile

Diarré/pseudomembranös kolit orsakad av Clostridium difficile (CDAD) kan förekomma vid användning av nästan alla antibakteriella medel inklusive azitromycin och kan variera i svårhetsgrad från mild diarré till dödlig kolit (se avsnitt 4.8). Behandling med antibakteriella medel påverkar den normala floran i kolon, vilket kan leda till överväxt av C. difficile. C. difficile bildar toxin A och toxin B vilka bidrar till uppkomst av CDAD. Hypertoxinbildande stammar av C. difficile orsakar ökad morbiditet och mortalitet eftersom dessa infektioner kan vara behandlingsresistenta mot antimikrobiell behandling och kan kräva kolektomi. Patienter med diarré ska därför följas noggrant med avseende på CDAD. Noggrann medicinsk anamnes är nödvändig eftersom CDAD har rapporterats inträffa flera veckor efter administrering med antibakteriella medel. Om CDAD misstänks eller bekräftas bör om möjligt pågående azitromycinbehandling sättas ut.

Mycobakterium avium-komplex (MAC)

Säkerhet och effekt för prevention eller behandling av mycobakterium avium-komplex (MAC) hos barn har inte fastställts.

Laktosinnehåll

Azitromax filmdragerade tabletter innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: Galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Farmakodynamiska interaktioner

Försiktighet ska iakttagas när azitromycin ges till patienter som behandlas med andra läkemedel som kan förlänga QT-intervallet (se avsnitt 4.4).

Hjärtats elektrofysiologi

Förlängning av QTc-intervallet studerades i en randomiserad, placebokontrollerad parallell studie bland 116 friska frivilliga försökspersoner som fick antingen klorokin (1000 mg) i monoterapi eller i kombination med azitromycin (500 mg, 1000 mg och 1500 mg en gång dagligen). Samtidig administrering av azitromycin ökade QTc-intervallet på ett dos- och koncentrationsberoende sätt. Jämfört med klorokin i monoterapi sågs maximala genomsnittliga (95 % konfidensintervall) ökningar i QTcF med 5 (10) ms, 7 (12) ms och 9 (14) ms vid samtidig behandling med 500 mg, 1000 mg respektive 1500 mg azitromycin.

Farmakokinetiska interaktioner

Effekter av andra läkemedel på Azitromax

Nelfinavir: Samtidig administrering av 1200 mg azitromycin och steady state nelfinavir (750 mg 3 gånger dagligen) resulterade i en 16 %-ig genomsnittlig minskning av AUC för nelfinavir, en ökning med ca 113 % av AUC för azitromycin, och en ökning av C_max med 136 %. Dosjustering är ej nödvändig, men skärpt uppmärksamhet på kända biverkningar för azitromycin bör övervägas.

Antacida: I en farmakokinetisk studie som undersökte effekterna av samtidig administrering av antacida med azitromycin sågs ingen effekt på den totala biotillgängligheten, även om maximala serumkoncentrationer minskade med cirka 25 %. Patienter som behandlas med både oralt Azitromax och antacida ska inte ta läkemedlen vid samma tillfälle.

Rifabutin:Samtidig administrering av azitromycin och rifabutin påverkar inte serumkoncentrationen för någon av substanserna.

Neutropeni har observerats vid samtidig behandling med azitromycin och rifabutin. Fastän neutropeni har rapporterats vid användning av rifabutin har inget orsakssamband med samtidig kombinationsbehandling med azitromycin fastställts (se avsnitt 4.8).

Effekter av Azitromax på andra läkemedel

Warfarin: I en farmakokinetisk interaktionsstudie ändrade azitromycin inte den antikoagulerande effekten av en 15 mg engångsdos av warfarin administrerat till friska frivilliga. En förstärkt antikoagulationseffekt har observerats efter samtidig administrering av azitromycin och orala antikoagulantia av kumarintyp. Trots att inget orsakssamband har fastställts bör noggrann kontroll av protrombintiden övervägas.

Zidovudin: Engångsdoser på 1000 mg och upprepade doser på 600 mg eller 1200 mg av azitromycin hade liten effekt på farmakokinetiken i plasma eller urinutsöndringen av zidovudin och dess glukuronid. Vid administrering av azitromycin ökade däremot koncentrationen av de aktiva, fosforylerade metaboliterna av zidovudin i perifera mononukleära blodceller. Den kliniska signifikansen av detta är oklar.

Azitromycin hämmar transportproteinet P-glykoprotein (P-pg) och man kan inte utesluta en interaktion i mage/tarm med läkemedel som är P-gp substrat, vilket kan leda till ökade plasmakoncentrationer, varför försiktighet uppmanas vid kombination av läkemedel som är P-pg substrat med snävt terapeutiskt fönster (t.ex. digoxin och dabigatran).

Digoxin:Samtidig administrering av makrolidantibiotika, inklusive azitromycin, med P-gp-substrat som t.ex. digoxin, har rapporterats resultera i ökade serumkoncentrationer av digoxin. Den bakomliggande mekanismen är troligen att azitromycin hämmar P-gp. Klinisk uppföljning är nödvändig. Monitorering av digoxinkoncentration i serum rekommenderas när patienter behandlas med azitromycin och efter avslutad behandling med azitromycin.

Även om azitromycin inte förefaller hämma enzymetCYP3A4 kan en möjlig hämning av detta enzym inte helt uteslutas, varför försiktighet anmodas vid kombination med ciklosporin, terfenadin, ergot alkaloider, cisaprid, pimozid, kinidin och astemizol samt andra läkemedel med snävt terapeutiskt fönster vars metabolism katalyseras av CYP3A4.

Azitromycin interagerar inte nämnvärt med leverns cytokrom P-450 systemet och anses inte ge samma farmakokinetiska läkemedelsinteraktion som erytromycin eller andra makrolider. Inducering av cytokrom P-450 eller inaktivering via metaboliters bindning till cytokrom sker ej med azitromycin.

Ciklosporin: I en farmakokinetisk studie på friska frivilliga administrerades en 500 mg/dag oral dos azitromycin under 3 dagar följt av en 10 mg/kg oral engångsdos ciklosporin. Resultatet blev en signifikant höjning av ciklosporins C_max och AUC_0-5.Samtidig administrering bör därför övervägas noggrant. Vid samtidig ciklosporinbehandling rekommenderas plasmakoncentrationsbestämning och eventuell dosjustering av ciclosporin vid in- och utsättning av azitromycin.

Terfenadin: I interaktionsstudier med azitromycin och terfenadin sågs ingen signifikant effekt av azitromycin på farmakokinetiken för terfenadin. Ett fåtal fall har rapporterats där risken för en sådan interaktion ej helt kunnat uteslutas men några bevis föreligger inte.

Ergotaminderivat: Makrolidantibiotika kan interagera med ergotaminderivat och leda till ergotism. Det finns ingen dokumentation om interaktion mellan azitromycin och ergotamin, men på grund av den teoretiska risken bör samtidig administrering undvikas (se avsnitt 4.4).

Atorvastatin: Samtidig administrering av atorvastatin (10 mg dagligen) och azitromycin (500 mg dagligen) påverkade inte plasmakoncentrationer av atorvastatin (enligt en metod som baserar sig på hämning av HMG CoA-reduktas). Fall av rabdomyolys hos patienter som behandlats med azitromycin tillsammans med statiner har dock rapporterats efter marknadsföring.

Frånvaro av kliniskt signifikanta interaktioner:

Samtidig användning av azitromycin och följande läkemedel visade inte på någon kliniskt relevant farmakokinetisk eller farmakodynamisk interaktion: karbamazepin, cimetidin, didanosin, efavirens, flukonazol, indinavir, metylprednisolon, midazolam, sildenafil, teofyllin, triazolam och trimetoprim/sulfametoxazol.

Graviditet

Det finns inga adekvata data från användningen av azitromycin hos gravida kvinnor. I reproduktionstoxikologiska studier på djur visades azitromycin passera placenta, men inga teratogena effekter observerades. Säkerhet för azitromycin har inte bekräftats med avseende på den aktiva substansen under graviditet. Azitromycin bör därför endast ges under graviditet om nyttan överväger risken.

Amning

Utsöndring av azitromycin i bröstmjölk har rapporterats, men det saknas adekvata och välkontrollerade kliniska prövningar bland ammande mödrar som beskriver farmakokinetiken av utsöndring av azitromycin i bröstmjölk. Då det inte är känt huruvida azitromycin kan ha skadliga effekter på det ammade barnet, ska amningen avbrytas under behandling med azitromycin. Bland annat finns risk för diarré, svampinfektion i slemhinnorna liksom överkänslighet hos det ammade barnet.

Fertilitet

I fertilitetsstudier med råtta observerades reducerade dräktighetsfrekvenser efter administrering av azitromycin. Relevansen av dessa fynd för människa är okänd.

Risken för biverkningar som yrsel och kramper bör tas i beaktande när man framför fordon och använder maskiner.

Ungefär 13 % av patienterna i kliniska prövningar rapporterade biverkningar. Vanligast, ca 10 % var gastrointestinala biverkningar. Dessa är dosberoende, ca 22 % av barn behandlade mot faryngotonsillit med högdos, 20 mg/kg i tre dagar, rapporterade behandlingsrelaterade biverkningar, främst gastrointestinala.

I nedanstående tabell listas de biverkningar som har identifierats genom erfarenhet från kliniska prövningar och uppföljning efter marknadsföring efter organklass och frekvens. Frekvenser definieras enligt följande konvention: Mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Biverkningar med ett möjligt eller sannolikt samband med azitromycin, baserat på erfarenhet från kliniska prövningar och uppföljning efter marknadsföring:

	Mycket vanliga (≥1/10)	Vanliga (≥1/100, <1/10)	Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100)	Sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000)	Ingen känd frekvens
Infektioner och infestationer			Vaginit Oral candidiasis		Clostridium difficile associerad diarré (se avsnitt 4.4)
Blodet och lymfsystemet			Leukopeni Neutropeni Eosinofili		Trombocytopeni Hemolytisk anemi
Immun­systemet			Angioödem Överkänslighet		Anafylaktisk reaktion inklusive anafylaktisk chock och ödem (se avsnitt 4.4)
Metabolism och nutrition			Anorexi
Psykiska störningar			Nervositet Sömnlöshet	Agitation	Aggressivitet Delirium Hallucination-er Oro
Centrala och perifera nervsystemet		Huvudvärk	Yrsel Somnolens Smakrubbning Parestesi		Kramper Synkope Hypestesi Psykomotorisk överaktivitet Anosmi Ageusi Parosmi Myastenia gravis (se avsnitt 4.4)
Ögon			Synnedsättning
Öron och balansorgan			Öronproblem Vertigo		Hörselskada inklusive dövhet och/eller tinnitus
Hjärtat			Palpitationer	Torsades de pointes (se avsnitt 4.4) Arytmi (se avsnitt 4.4) inklusive kammartakykardi Hjärtklappning Förlängt QT-intervall på EKG (se avsnitt 4.4)
Blodkärl			Värme­vallningar		Hypotoni
Andnings­vägar, bröstkorg och mediastinum			Dyspné Epistaxis
Mag­tarmkanalen	Diarré	Kräkningar Buksmärta Illamående	Förstoppning Gasbildning Dyspepsi Gastrit Dysfagi Uppsvälld buk Muntorrhet Rapning Sårbildning i munnen Ökad salivavsöndring		Pankreatit Missfärgning av tungan
Lever och gallvägar				Onormal leverfunktion Kolestatisk hepatit	Leversvikt (i sällsynta fall med dödlig utgång) (se avsnitt 4.4) Fulminant hepatit Levernekros
Hud och subkutan vävnad			Hudutslag Klåda Nässelutslag Dermatit Torr hud Hyperhidros	Ljuskänslighetsreaktion Läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska symtom (DRESS)	Stevens-Johnsons syndrom (SJS) Toxisk epidermal nekrolys (TEN) Erythema multiforme
Muskulo­skeletala systemet och bindväv			Osteoartrit Muskelvärk Ryggsmärtor Nacksmärtor		Artralgi
Njurar och urinvägar			Dysuri Njursmärta		Akut njursvikt Interstitiell nefrit
Reproduk­tionsorgan och bröstkörtel			Metrorragi, Testikel­sjukdom
Allmänna symtom och/eller symtom vid administre­ringsstället			Ödem Asteni Sjukdoms­känsla Trötthet Ansiktsödem Bröstsmärta Pyrexi Smärta Perifert ödem
Undersök­ningar		Minskat antal lymfocyter Ökat antal eosinofiler Minskad mängd bikarbonat i blodet Ökat antal basofiler Ökat antal monocyter Ökat antal neutrofiler	Förhöjt ASAT Förhöjt ALAT Förhöjt bilirubin i blodet Ökning av alkaliskt fosfatas i blodet Förhöjt blodurea Förhöjt kreatinin i blodet Onormala mängder kalium i blodet Ökad mängd klorid Förhöjt glukos Ökat antal trombocyter Sänkt hematokrit Ökad mängd bikarbonat Onormala mängder natrium
Skador och förgiftningar och behandlings­komplika­tioner			Komplika­tioner efter ingrepp

Biverkningar med ett möjligt eller sannolikt samband med profylax mot mycobakterium avium-intracellulare-komplex (MAC) och behandling, baserat på kliniska prövningar och uppföljning efter marknadsföring. Dessa biverkningar skiljer sig från de som rapporterats med formuleringarna med omedelbar eller modifierad frisättning, både vad gäller typ och frekvens:

	Mycket vanliga (≥1/10)	Vanliga (≥1/100, <1/10)	Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100)
Metabolism och nutrition		Anorexi
Centrala och perifera nervsystemet		Yrsel Huvudvärk Parestesi Smakrubbning	Hypestesi
Ögon		Synnedsättning
Öron och balansorgan		Dövhet	Hörselskada Tinnitus
Hjärtat			Palpitationer
Magtarmkanalen	Diarré Buksmärta Illamående Gasbildning Abdominella besvär Lös avföring
Lever och gallvägar			Hepatit
Hud och subkutan vävnad		Hudutslag Klåda	Stevens-Johnsons syndrom (SJS) Ljuskänslighetsreaktion
Muskuloskeletala systemet och bindväv		Artralgi
Allmänna symtom och/eller symtom vid administrerings­stället		Trötthet	Asteni Sjukdomskänsla

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

Toxicitet: Låg akut toxicitet men begränsad erfarenhet av överdosering.

Symtom: Illamående, kräkningar, diarré, buksmärtor. Tänkbart är eventuellt även allergiska reaktioner, leverpåverkan samt reversibel hörselnedsättning.

Behandling: Om befogat ventrikeltömning, kol. Symtomatisk behandling.

Farmakoterapeutisk grupp: Antibakteriella medel för systemiskt bruk, makrolider.

ATC-kod: J01FA10

Verkningsmekanism:

Azitromycin är en azalid, tillhörande gruppen makrolidantibiotika. Kemiskt skiljer sig azitromycin från erytromycin. Azitromycin är utvecklad från erytromycin A och bildas genom att en kväveatom insätts i laktonringen hos erytromycin A.

Azitromycin binder sig till 23S rRNA:t som finns i den ribosomala subenheten 50S. Läkemedlet blockerar proteinsyntesen genom att hämma transpeptiderings-/translokations­steget under proteinsyntesen och genom att hämma uppbyggnaden av den ribosomala subenheten 50S.

Farmakokinetiskt/farmakodynamiskt förhållande

Azitromycinaktiviteten in vivokorrelerar snarare med ihållande höga vänadsnivåer än med plasmanivån. Azitromycin koncentreras intracellulärt i makrofager och polymorfonukleära lymfocyter och utsöndras sedan långsamt vid infektionsstället. Ration av arean under tid/koncentrationskurvan och den lägsta inhiberande koncentrationen (AUC/MIC) är den farmakodynamiska parameter som bäst korrelerar med azitromycins effekt in vivo.

Resistensmekanism:

De två vanligaste resistensmekanismerna hos makrolidantibiotika, även azitromycin, är modifikation av målstrukturerna (oftast genom metylering av 23S rRNA) samt aktiv läkemedelsefflux. Förekomsten av dessa resistensmekanismer varierar mellan olika arter. Inom samma art varierar resistensfrekvensen enligt geografisk ort.

Den viktigaste ribosomala modifikationen som leder till nedsatt bindning av makrolider utgörs av posttranskriptionell (N₆)‑dimetylering av adenin i nukleotid A2058 i 23S rRNA under inverkan av metylaser som kodas av erm-gener (erytromycin ribosom metylas-gener). Ribosomala modifikationer bestämmer ofta förekomsten av korsresistens (MLS_Bfenotyp) mot andra antibiotikaklasser, vars ribosomala bindningsställen överlappar med makrolidernas bindningsställen: linkosamiderna (inklusive klindamycin) och B-streptograminerna. Olika erm-gener förekommer i olika bakteriearter, särkilt bland streptokocker och stafylokocker. Känsligheten för makrolider kan också påverkas av mindre frekventa mutationer.

Ökad efflux kan medföra endogent högre MIC-värden hos ett antal arter, inklusive gramnegativa bakterier såsom Haemophilus influenzae samt hos stafylokocker. Hos streptokocker och enterokocker kodas en effluxpump som identifierar makrolider med 14 och 15 atomers laktonringsstrukturer av mef(A)-gener; detta inkluderar erytromycin respektive azitromycin.

Azitromycin uppvisar korsresistens med erytromycinresistenta grampositiva bakterieisolat. Vissa ribosomala mutationer medför även korsresistens med linkosamider (inklusive klindamycin) och B-strepto­graminerna.

Särskilt Streptococcus pneumoniae och Staphylococcus aureus, men också viridansstreptokocker och Streptococcus agalactiae, har uppvisat allt mindre känslighet för makrolidantibiotika med tiden.

Brytpunkter

Brytpunkter för azitromycinkänsligheten för typiska bakteriella patogener. S=känsliga; R= resistenta):

EUCAST:

- Staphylococcusspp.: S ≤ 1 mg/l, R > 2 mg/l

- Haemophilus spp.: S ≤ 0,12 mg/l, R > 4 mg/l

- Streptococcus pneumoniae och StreptococcusA, B, C, G: S ≤ 0,25 mg/l, R ≥ 0,5 mg/l

- Moraxella catarrhalis: S ≤ 0,25 mg/l, R > 0,5 mg/l

- Neisseria gonorrhoeae: S ≤ 0,25 mg/l, R > 0,5 mg/l

Prevalensen för resistens kan variera geografiskt och över tiden för vissa arter och lokal information angående resistens är önskvärd, i synnerhet vid behandling av allvarliga infektioner.Den här informationen är endast avsedd som riktlinjer för hur troligt det är att en organism är känslig för azitromycin.

Tabell:Antibakteriellt spektrum för azitromycin

Vanligtvis känsliga arter

Aeroba, gramnegativa mikroorganismer

Moraxella catarrhalis

Neisseria gonorrhoeae

Övriga mikroorganismer

Chlamydophila pneumoniae

Chlamydia trachomatis

Legionella spp.

Mycobacterium avium

Mycoplasma pneumoniae

Arter där förvärvad resistens kan medföra problem

Aeroba, grampositiva mikroorganismer

Staphylococcus aureus (meticillinkänslig)

Streptococcus pneumoniae

Streptococcus pyogenes (erytromycinintermediat)

Övriga

Ureaplasma urealyticum

Naturligt resistenta organismer

Aeroba, grampositiva mikroorganismer

Stafylokocker, meticilinresistenta (MRSA, MRSE)

Aeroba, gramnegativa mikroorganismer

Escherichia coli Haemophilus influenzae

Klebsiella spp.

Pseudomonas aeruginosa

Anaeroba mikroorganismer

Gruppen Bacteroides fragilis

Absorption

Biotillgängligheten för azitromycin är ca 37 %. För Azitromax tabletter reduceras inte tillgängligheten vid samtidigt födointag. Däremot ses en ökning av maximala plasmakoncentrationen med upp till 50 %. Detta bedöms dock ej ha klinisk betydelse. Maximal plasmakoncentration nås efter 2-3 timmar. Betydligt högre nivåer av azitromycin har visats i olika vävnader t ex lunga, tonsill eller prostata, där koncentrationen av azitromycin är upp till 50 gånger högre än i plasma. Höga koncentrationer har också uppmätts i granulocyter och makrofager. Medelvärdet av de maximala koncentrationerna i perifera leukocyter, MAC-infektionerens centrum, var 140 µg/ml och förblev över 32 µg/ml under 60 timmar efter en peroral engångsdos på 1200 mg. Azitromycin passerar blodhjärnbarriären i ringa utsträckning.

Distribution

Distributionsvolymen är ca 30 l/kg.

Eliminering

Halveringstiden är 2-4 dagar i såväl plasma som vävnad. Metaboliseringen sker genom demetylering, hydroxylering samt genom hydrolys. Plasmaclearance är ca 600 ml/min. Den huvudsakliga eliminationen av azitromycin sker via levern. Höga koncentrationer av ometaboliserad substans har återfunnits i gallan tillsammans med ett flertal mikrobiologiskt inaktiva metaboliter. Cirka 12 % av en intravenöst given dos utsöndras oförändrad i urinen inom 3 dagar efter administreringen, huvuddelen därav under det första dygnet.

Farmakokinetik hos särskilda patientgrupper

Azitromycins farmakokinetik hos försökspersoner med lätt till gravt nedsatt njurfunktion (GFR 10-80 ml/min) påverkades inte efter en oral engångsdos av 1 g azitromycin med omedelbar frisättning. I samma studie observerades statistiskt signifikanta skillnader i AUC_0-120(11,7 µg × h/ml versus 8,8 µg × h/ml), C_max(1,6 µg/ml versus 1,0 µg/ml) och i CLr (0,2 ml/min/kg versus 2,3 ml/min/kg) mellan gruppen med njursjukdom i slutstadiet och som är dialyskrävande(GFR <10 ml/min) och gruppen med normal njurfunktion.

Farmakokinetiken har inte visats vara förändrad vid mild till måttligt nedsatt leverfunktion.

I djurstudier noterades fosfolipidos efter intravenös administrering av doser motsvarande AUC nivåer upp till 4 gånger högre den förväntade kliniska nivån. Reversibel fosfolipidos noterades likaså i studier med oral administrering vid doser motsvarande koncentrationer upp till 40 gånger högre än den förväntade kliniska nivån. Det finns inga belägg för att dessa fynd har någon relevans för människa vid normal användning. Övriga prekliniska studier med avseende på säkerhetsfarmakologi, allmäntoxikologi och reproduktionstoxikologi visade inte på några skadliga effekter relevanta för människa som inte redan beaktats i andra delar av produktresumén. Azitromycin var negativt i tester för gentoxisk potential.

Pregelatiniserad stärkelse, vattenfritt kalciumvätefosfat, natriumlaurylsulfat, magnesiumstearat, vattenfri laktos, hypromellos, triacetin, kroskarmellosnatrium, titandioxid (färgämne E 171).

Ej relevant.

250 mg: 3 år

500 mg: 3 år

600 mg: 2 år

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Tryckförpackningar

250 mg: 6 st

500 mg: 2, 3 och 30 st

600mg: 2, 8 och 24 st

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Inga särskilda anvisningar.

Pfizer AB

191 90 Sollentuna

250 mg: 12582

500 mg: 12583

600 mg: 13233

250 mg

Datum för det första godkännandet: 2 augusti 1995

Datum för den senaste förnyelsen: 30 april 2015

500 mg

Datum för det första godkännandet: 2 augusti 1995

Datum för den senaste förnyelsen: 30 april 2015

600 mg

Datum för det första godkännandet: 17 oktober 1997

Datum för den senaste förnyelsen: 30 april 2015

2016-03-07