Information för alternativet: Budenofalk 3 Mg Enterokapsel, Hård, visar 3 alternativ

Välj alternativ:

1. Budenofalk 9 Mg Enterogranulat
2. Budenofalk 3 Mg Enterokapsel, Hård
3. Budenofalk 2 Mg/Dos Rektalskum
4. Budenofalk 3 Mg Enterokapsel, Hård

Produktresumé

Budenofalk 3 mg enterokapsel, hård

Varje kapsel innehåller 3 mg budesonid.

Hjälpämnen med känd effekt: Varje kapsel innehåller 240 mg sackaros och 12 mg laktosmonohydrat.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Enterokapsel, hård (enterokapsel).

Rosa kapsel innehållande vita magsaftresistenta granulat.

Induktion av remission hos patienter med mild till måttlig aktiv Crohns sjukdom i ileum och/eller colon ascendens.

Observera:

Behandling med Budenofalk 3 mg förefaller inte ge någon effekt hos patienter med Crohns sjukdom i gastrointestinalkanalens övre del.

Extraintestinala symtom, som t.ex. involverar hud, ögon eller leder, svarar sannolikt inte på Budenofalk 3 mg på grund av att det verkar lokalt.

• Kollagen kolit

• Induktion av remission hos patienter med aktiv kollagen kolit

• Autoimmun hepatit

Dosering

Crohns sjukdom

Vuxna över 18 år:

Den rekommenderade dygnsdosen är 3 kapslar en gång dagligen på morgonen, eller en kapsel (innehållande 3 mg budesonid) tre gånger dagligen (morgon, middag och kväll; motsvarande en total dygnsdos på 9 mg budesonid) om detta är bekvämare för patienten.

Kollagen kolit

Vuxna över 18 år

Den rekommenderade dosen är 3 kapslar en gång dagligen på morgonen (motsvarande en dygnsdos på 9 mg budesonid)

Autoimmun hepatit

Induktion av remission (vuxna över 18 år)

För induktion av remission (dvs. normalisering av förhöjda laborativa parametrar) är den rekommenderade dygnsdosen en kapsel (innehållande 3 mg budesonid) tre gånger dagligen (morgon, middag och kväll; motsvarande en total dygnsdos på 9 mg budesonid).

Underhåll vid remission (vuxna över 18 år)

Efter uppnådd remission är den rekommenderade dygnsdosen en kapsel (innehållande 3 mg budesonid) två gånger dagligen (en kapsel på morgonen och en kapsel på kvällen; motsvarande en total dygnsdos på 6 mg budesonid).

Om transaminaserna ALAT och/eller ASAT ökar under underhållsbehandling bör dosen ökas till tre kapslar dagligen (motsvarande en total dygnsdos på 9 mg budesonid) som beskrivet för induktion av remission.

Hos patienter som tolererar azatioprin bör budesonid kombineras med azatioprin vid behandling för induktion samt underhåll vid remission.

Samtliga indikationer

Pediatrisk population

Budenofalk 3 mg bör inte tas av barn yngre 12 år då erfarenhet av behandling i denna åldersgrupp är otillräcklig samt för möjlig ökad risk för hämmad binjurefunktion

Unga patienter

Säkerhet och effekt för Budenofalk 3 mg till barn i åldrarna 12-18 år har ännu inte fastställts.Tillgänglig information för unga patienter (12 – 18 år) med Crohns sjukdom eller AIH finns i avsnitt 4.8 och 5.1 men ingen doseringsrekommendation kan fastställas.

Administreringssätt

Kapslarna, som innehåller magsaftresistenta granulat, skall tas ungefär en halvtimme före måltid och sväljas hela med riklig mängd vätska (t.ex. ett glas vatten).

Behandlingslängd

Crohns sjukdom, kollagen kolit

Behandlingstiden vid aktiv Crohns sjukdom och vid kollagen kolit bör begränsas till 8 veckor.

Autoimmun hepatit

För induktion av remission bör en total dygnsdos på 9 mg ges tills remission uppnås. Därefter, för underhåll vid remission bör en total dygnsdos på 6 mg budesonid ges. Underhållsbehandling vid remission vid autoimmun hepatit bör fortsätta åtminstone 24 månader. Den kan avslutas endast om biokemisk remission är konstant bibehållen samt om inga tecken på inflammation finns vid leverbiopsi.

Avslut av behandling

Behandling med Budenofalk 3 mg bör inte avbrytas tvärt, utan sättas ut gradvis (genom reducering av dosen). Under första veckan reduceras dosen till två kapslar dagligen, dvs. en kapsel morgon och kväll. Under den andra veckan tas endast en kapsel på morgonen. Därefter kan behandlingen avslutas.

Budenofalk 3 mg får inte användas hos patienter vid:

Behandling med Budenofalk 3 mg resulterar i lägre systemiska steroidnivåer än sedvanlig peroral steroidterapi. Vid övergång från annan steroidbehandling kan symtom uppträda, som är relaterade till förändringen i de systemiska steroidnivåerna. När patienter byter från systemiskt verkande steroider till lokalt verkande budesonid skall det tas i beaktande att Budenofalk 3 mg inte är indicerat för behandling av Crohns sjukdom i esofagus.

Försiktighet bör iakttas hos patienter med tuberkulos, hypertoni, diabetes mellitus, osteoporos, ulcus pepticum, glaukom, katarakt eller hereditet för diabetes eller glaukom.

Systemiska glukokortikoideffekter kan uppträda, speciellt då preparatet förskrivs i stora doser och under långa perioder. Dessa effekter kan inkludera Cushings syndrom, hämmad binjure funktion, tillväxthämning, minskad bentäthet, katarakt, glaukom samt flera olika typer av mycket sällsynta psykiska effekter/beteendeförändringar (se avsnitt 4.8).

Infektion:

Dämpning av det inflammatoriska svaret och immunologiska funktioner ökar känsligheten för infektioner och svårighetsgraden av dessa. Risken för försämring av

bakterie-, svamp-, amöba- eller virusinfektioner vid glukokortikoidbehandling bör noga övervägas. Den kliniska bilden kan ofta vara atypisk och allvarliga infektioner såsom septikemi och tuberkulos kan maskeras, och därför nå ett avancerat stadium innan de upptäcks.

Vattenkoppor:

Vattenkoppor skall särskilt beaktas eftersom denna vanligen lindriga sjukdom kan vara livshotande hos immunsupprimerade patienter. Patienter utan säkerställd anamnes av vattenkoppor skall avrådas från nära kontakt med personer med vattenkoppor eller herpes zoster, och om sådan exponering skett bör läkare omedelbart kontaktas. Om patienten är ett barn måste föräldrarna få ovannämnda råd. Exponerade, icke-immuna patienter som får systemisk kortikosteroidbehandling eller som fått sådan behandling under de närmast föregående 3 månaderna, behöver passiv immunisering med varicella zoster immunoglobulin (VZIG); denna bör ges inom 10 dagar efter exponering av vattenkoppor. Om diagnosen vattenkoppor bekräftats, krävs specialistvård och omedelbar behandling. Behandling med kortikosteroider skall inte sättas ut och dosen kan behöva ökas.

Mässling: Patienter med nedsatt immunförsvar som kommit i kontakt med mässling bör omgående behandlas med immunoglobulin.

Levande vaccin: Levande vaccin bör inte ges till individer med nedsatt immunförsvar. Antikroppssvaret mot andra vacciner kan vara försvagat.

Hos patienter med gravt nedsatt leverfunktion kommer eliminationen av glukokortikosteroider, inklusive Budenofalk, att minska, och den systemiska biotillgängligheten att öka.

Kortikosteroider kan orsaka hämning av hypotalamus-hypofys-binjurebark-axeln (HPA-axeln) och minska stressvaret. Om patienten genomgår operation eller utsätts för andra stressituationer rekommenderas kompletterande systemisk glukokortikosteroidbehandling.

Hos patienter med nedsatt leverfunktion kan glukokortikosteroidnivåerna i blodet öka.

Samtidig behandling med ketokonazol eller andra hämmare av CYP3A4 bör undvikas (se sektion 4.5).

Budenofalk 3 mg kapsel innehåller laktos och sackaros. Patienter med sällsynta ärftliga problem med galaktos- eller fruktosintolerans, glukos-galaktosmalabsorption, sukras-isomaltas-brist, total laktasbrist eller medfödd laktasbrist bör inte använda detta läkemedel.

Hos patienter med autoimmun hepatit bör serum nivåer av transaminaser (ALAT, ASAT) utvärderas med regelbundna intervall för lämplig anpassning av budesoniddosen. Under första behandlingsmånaden bör transaminasnivåer utvärderas varannan vecka, därefter åtminstone var tredje månad.

Farmakodynamiska interaktioner

Hjärtglykosider:

Effekten av glykosiden kan förstärkas genom kaliumbrist.

Saluretika:

Kaliumutsöndringen kan öka.

Farmakokinetiska interaktioner

Cytokrom P450:

Steroidbindande substanser:

Potentiella interaktioner med steroidbindande syntetiska hartser som kolestyramin och med antacida kan teoretiskt inte uteslutas. Om dessa medel ges samtidigt med Budenofalk 3 mg kan sådana interaktioner resultera i en minskning av effekten av budesonid. Därför bör dessa läkemedel inte tas samtidigt utan med minst två timmars intervall.

Graviditet

Administrering under graviditet skall undvikas, såvida inte tvingande skäl för behandling med Budenofalk 3 mg föreligger. Budesonid har, liksom andra glukokortikosteroider, i djurförsök visat sig orsaka missbildningar. Den kliniska relevansen hos människa har inte fastställts.

Amning

Då det är okänt om budesonid passerar över i modersmjölk, bör barn inte ammas under pågående behandling med Budenofalk 3 mg.

Fertilitet

Det finns inga data om effekten av budesonid på fertiliteten hos människa. Fertiliteten påverkades inte efter behandling med budesonid i djurstudier (se avsnitt 5.3).

Inga effekter är kända.

Förekomsten av följande biverkningar har spontanrapporterats för Budenofalk 3 mg:

Mycket sällsynt (<1/10 000), inklusive enskilda rapporter:

• Nutritionsrubbningar och ämnesomsättningssjukdomar: Benödem, Cushings syndrom.

• Sjukdomar i nervsystemet: Pseudotumor cerebri (inklusive papillödem) hos ungdomar.

• Mag-tarmkanalens sjukdomar: Förstoppning.

• Sjukdomar i muskulo-skeletala systemet och bindväven: Diffus muskelvärk och muskelsvaghet, osteoporos.

• Allmänna symtom: Trötthet, olustkänsla.

Vissa av biverkningarna rapporterades efter långtidsbehandling.

Biverkningar som är typiska för systemiska glukokortikosteroider kan uppträda ibland. Dessa biverkningar är beroende av dos, behandlingstid, samtidig eller föregående behandling med andra glukokortikosteroider och individuell känslighet.

Kliniska prövningar visade att frekvensen av biverkningar associerade med glukokortikosteroider är lägre med Budenofalk 3 mg (cirka 50 %) än med peroral behandling med ekvivalenta doser av prednisolon.

Immunsystemet:

Störningar i immunförsvaret (t.ex. ökad infektionsrisk).

Försämring eller återuppträdande av extraintestinala manifestationer (särskilt i hud och leder) kan inträffa när patienten ställs om från systemisk glukokortikosteroidbehandling till lokalt verkande budesonid.

Metabolism och nutrition:

Cushings syndrom: månansikte, bålfetma, minskad glukostolerans, diabetes mellitus, natriumretention med ödembildning, ökad kaliumutsöndring, inaktivitet eller atrofi av binjurebarken, tillväxthämning hos barn, störning i sexualhormonutsöndringen (t.ex. amenorré, hirsutism, impotens).

Psykiska störningar:

Depression, irritation, eufori.

Samt flera olika typer av mycket sällsynta psykiatriska effekter och beteendeförändringar kan uppstå.

Ögon:

Glaukom, katarakt.

Blodkärl:

Hypertoni, ökad trombosrisk, vaskulit (utsättningssyndrom efter långtidsbehandling).

Magtarmkanalen:

Magbesvär, gastroduodenalsår, pankreatit.

Hud och subkutan vävnad:

Allergiskt exantem, röda striae, petekier, ekkymos, steroidakne, fördröjd sårläkning, kontaktdermatit.

Muskuloskeletala systemet och bindväv:

Aseptisk bennekros (femur och caput humeri).

Biverkningar vid kliniska studier hos pediatriska patienter

Crohns sjukdom

Vid kliniska studier med Budenofalk 3 mg kapslar till 82 pediatriska patienter med Crohns sjukdom så var hämmad binjurefunktion samt huvudvärk de mest frekventa biverkningarna. Biverkningar som är typiska för steroider rapporterades såväl som andra sällsynta reaktioner t.ex.yrsel, illamående, kräkning samt hyperakusi (se även avsnitt 5.1).

Autoimmun hepatit:

Vid en autoimmun hepatit klinisk studie visade säkerhetsdata från en undergrupp av totalt 42 pediatriska patienter att rapporterade biverkningar ej skiljde sig eller förekom mer frekvent i jämförelse med den vuxna populationen i denna studie (se även avsnitt 5.1).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till

Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala. Webbplats: www.lakemedelsverket.se

Hittills är inga fall av överdosering med budesonid kända. Med hänsyn till egenskaperna hos budesonid, som ingår i Budenofalk 3 mg, är toxisk skada efter en överdos ytterst osannolik.

Farmakoterapeutisk grupp: Glukokortikosteroider, ATC-kod A07EA06

Den exakta mekanismen av budesonid vid behandling av Crohns sjukdom är inte helt klarlagd. Data från klinisk-farmakologiska studier och kontrollerade kliniska prövningar ger starka hållpunkter för att verkningsmekanismen av Budenofalk 3 mg kapslar huvudsakligen baseras på en lokal effekt i tarmen. Budesonid är en glukokortikosteroid med hög lokal antiinflammatorisk effekt. Vid doser som är kliniskt ekvivalenta med systemiskt verkande glukokortikosteroider hämmar budesonid HPA-axeln signifikant mindre och har en svagare effekt på inflammatoriska markörer.

Budenofalk 3 mg kapslar uppvisar en dosberoende påverkan på plasmakortisolnivåerna, som vid den rekommenderade dosen 3 x 3 mg budesonid/dag är signifikant lägre än efter klinisk ekvivalenta effektiva doser av systemiska glukokortikosteroider.

Klinisk effekt och säkerhet

Kliniska studier hos patienter med Crohns sjukdom

Ienrandomiserad, dubbelblind, dubbel-dummy studie på patienter medmild till måttligCrohns sjukdom(200 <CDAI <400) som påverkarterminala ileumoch /eller colon ascendens jämfördes effekten av 9mgbudesonid i en enda daglig dos (9 mg OD) mot behandlingmed 3 mg budesonidgivet tregånger dagligen(3 mgtre gånger dagligen).
Detprimäraeffektmåttetvar andelen patienter iremission(CDAI <150) vid vecka8.
Totaltingick 471patienter istudien(fullständigt analys set, FAS) varav 439patienteringick i perprotokoll(PP) analysen. Det fanns ingarelevanta skillnader ipatientkaraktäristik vid baselinei de båda behandlingsgrupperna. Den bekräftande analysenvisade att71,3% av patienterna var iremission i9 mgOD-gruppen och 75,1% i3 mg tre gånger dagligen gruppen (PP) (p: 0,01975) vilket visarnon-inferiority av 9mgbudesonidOD till3 mgbudesonidTID.

Inga allvarliga läkemedelsrelateradebiverkningar rapporterades.

Kliniska studier hos patienter med autoimmun hepatit

I en prospektiv, dubbelblind, randomiserad multicenterstudie behandlades 207 patienter, med autoimmun hepatit (AIH) utan cirros, initialt med en daglig dos av 9 mg/d budesonid (n=102) i upp till 6 månader eller 40 mg/d prednison (gradvis reducerad till 10 mg/d, n=105). Vid biokemisk remission reducerades budesoniddosen till 6 mg/d. Patienterna fick även 1-2 mg/kg/d azatioprin genom hela studien. Primärt sammansatt endpoint var fullständig biokemisk remission (dvs. normala serumnivåer av aspartat och alaninaminotransferas) utan förekomst av predefinierade steroid-specifika biverkningar vid 6 månader. Denna primära endpoint uppnåddes hos 47 % av patienterna i budesonidgruppen samt hos 18 % av patienterna i prednisongruppen (p<.001).

Beträffande sekundära effektvariabler, vid 6 månader, inträffade fullständig biokemisk remission hos 60 % av patienterna i budesonidgruppen respektive 39 % av patienterna i prednisongruppen (p=.001). 72 % av patienterna i budesonidgruppen respektive 47 % av patienterna i prednisongruppen utvecklade inte steroid-specifika biverkningar (p<.001). Den genomsnittliga minskningen i IgG och γ-globulin koncentrationer samt minskning i andel patienter med förhöjda IgG och γ-globulin koncentrationer uppvisade ingen skillnad mellan behandlingsgrupperna. En öppen uppföljningsbehandling i ytterligare 6 månader erbjöds till alla patienter efter den kontrollerade dubbelblinda fasen. Totalt fortsatte 176 patienter till den öppna uppföljningsstudien och erhöll 6mg/d budesonid i kombination med 1-2 mg/kg/d azatioprin. Andel patienter med biokemisk remission samt andel patienter med complete response (andelen patienter som svarar på behandlingen) (inte statistiskt signifikant) var alltjämt högre i den ursprungliga budesonidgruppen (fullständig svars frekvens 60 % och biokemisk remission 68,2 % i slutet av den öppna fasen) än den ursprungliga prednisongruppen (fullständig svarsfrekvens 49 % och biokemisk remission 50,6 % i slutet av den öppna fasen).

Pediatrisk population

Klinisk studie vid autoimmun hepatit

Säkerhet och effekt för budesonid hos 46 pediatriska patienter (11 manliga och 35 kvinnliga) i åldern 9 till 18 år studerades som en undergrupp till ovan nämnda kliniska studie. 19 pediatriska patienter behandlades med budesonid och 27 fick den aktiva kontrollen (prednison) för induktion av remission med en daglig dos på 9 mg budesonid. Efter 6 månader i studien fortsatte 42 pediatriska patienter till en öppen studie med ytterligare 6 månaders uppföljningsbehandling med budesonid.

Andel complete responders (definierat som biokemisk svar, dvs normalisering av lever transaminaser (ASAT, ALAT) och inga steroidspecifika biverkningar) hos patienter ≤ 18 år var betydligt lägre än hos vuxna patienter. Ingen signifikant skillnad kunde ses mellan behandlingsgrupperna. Efter uppföljningsbehandling med budesonid i ytterligare 6 månader var andelen pediatriska patienter med fullständigt svar lltjämt något lägre jämfört med vuxna patienter, dock var skillnaden mellan åldersgrupperna mycket mindre. Det var ingen signifikant skillnad i andelen complete responders mellan de som ursprungligen behandlats med prednison eller de som kontinuerligt behandlats med budesonid.

Kliniska studier vid Crohns sjukdom

Två randomiserade kontrollerade studier med Budenofalk 3 mg kapslar inkluderade patienter i åldrarna 8 till 19 år med mild till måttlig aktiv Crohns sjukdom (PCDAI [paediatric CD activity index ] 12,5-40) med inflammation i ileum, ileocolon eller enbart i colon.

I en studie behandlades totalt 33 patienter med 9 mg budesonid (3 mg tre gånger dagligen) dagligen under 8 veckor följt av 6 mg budesonid dagligen under vecka 9 samt med 3 mg budesonid dagligen i vecka 10 eller med prednison (40 mg/d i två veckor, reducerad till noll i steg om 5 mg/vecka). Remission (PCDAI ≤ 10) uppnåddes hos 9/19 (47,3%) av patienterna i budesonidgruppen (både i vecka 4 och 12) samt hos 8/14 (57,1%, vid vecka 4) och 7/14 (50%, vid vecka 12) av patienterna i prednisongruppen.

I en andra studie som inkluderade 70 barn med CD jämfördes två doseringscheman av budesonid: Patienter i grupp 1 behandlades i 7 veckor med 9 mg budesonid/dagligen (3 mg tre gånger dagligen) följt av 6 mg budesonid/dagligen (3 mg två gånger dagligen) i ytterligare 3 veckor. I grupp 2 behandlades patienterna i 4 veckor med 12 mg budesonid/dagligen (3 mg tre gånger dagligen samt 3 mg en gång dagligen) därefter 3 veckor med 9 mg budesonid/dagligen (3 mg tre gånger dagligen) följt av 3 veckor med 6 mg budesonid/dagligen (3 mg två gånger dagligen). Genomsnittlig minskning av PCDAI vid vecka 7 definierades som primär effekt endpoint. En relevant minskning i PCDAI kunde ses i båda behandlingsgrupperna. Minskningen var mer uttalad i grupp 2 men skillnaden mellan grupperna uppnådde inte statistisk signifikans (n.s). Sekundära effekt endpoints: Förbättring (definierad som minskad PCDAI≥10 points) sågs hos 51,4% av patienterna i grupp 1 samt hos 74,3% av patienterna i grupp 2 (n.s.); remission (PCDAI≤12,5) sågs hos 42,9% av patienterna i den första gruppen mot 65,7% i den andra gruppen (n.s.).

Absorption:

Budenofalk 3 mg kapslar, som innehåller magsaftresistenta granulat, har på grund av granulatens specifika hölje, en fördröjning i frisättningen, vilken startar efter 2-3 timmar. Hos friska försökspersoner, liksom hos patienter med Crohns sjukdom, uppnåddes en genomsnittlig maximal plasmakoncentration av budesonid på 1-2 ng/ml cirka 5 timmar efter en peroral dos av Budenofalk kapslar, tagit som en 3 mg singeldos före måltid. Den maximala frisättningen sker således i terminala ileum och i caecum, som är det huvudsakliga området för inflammation vid Crohns sjukdom.

Hos ileostomipatienter är frisättningen av budesonid från Budenofalk 3 mg jämförbar med den hos friska individer och hos patienter med Crohns sjukdom. Hos ileostomipatienter har det visats att cirka 30-40% av frisatt budesonid återfinns i ileostomipåsen, vilket visar att en väsentlig mängd budesonid från Budenofalk 3 mg transporteras på sedvanligt sätt till colon.

Samtidigt intag av föda kan fördröja tömningen av granulaten från magsäcken med 2-3 timmar, vilket förlänger den fördröjda frisättningen upp till cirka 4-6 timmar utan att absorptionshastigheten förändras.

Distribution:

Budesonid har en hög distributionsvolym (cirka 3 l/kg). Plasmaproteinbindningen är i genomsnitt 85-90%.

Metabolism:

Budesonid genomgår en omfattande metabolism i levern (cirka 90%) till metaboliter med låg glukokortikosteroid aktivitet. Glukokortikosteroidaktiviteten av huvudmetaboliterna, 6-beta-hydroxibudesonid och 16-alfal-hydroxiprednisolon, är mindre än 1% av den för budesonid.

Elimination:

Den genomsnittliga halveringstiden är cirka 3-4 timmar. Den systemiska tillgängligheten hos friska försökspersoner liksom hos fastande patienter med Crohns sjukdom är cirka 9-13%. Clearance är cirka 10-15 l/min för budesonid, mätt med HPLC-baserade metoder.

Specifika patientgrupper

Leversjukdomar:

En betydande del av budesonid metaboliseras i levern. Den systemiska expositionen av budesonid kan öka hos patienter med nedsatt leverfunktion, detta beroende på minskad budesonidmetabolism av CYP3A4. Detta är beroende på typ samt allvarlighetsgrad av leversjukdom.

Pediatriska patienter:

Budesonids farmakokinetik utvärderades hos 12 pediatriska patienter med Crohns sjukdom (i åldrarna 5 till 15 år). Efter multipel dosadministrering av budesonid (3 x 3 mg budesonid i en vecka) var genomsnittlig AUC för budesonid under doseringintervallet ungefär 7ng h/ml, och C_maxungefär 2 ng/ml. Dispositionen av peroralt budesonid (3 mg, singel dos) hos pediatriska patienter var liknande som hos vuxna

I akuta, subkroniska och kroniska toxikologiska studier med budesonid visade prekliniska data på atrofi av tymus och binjurebark och en reduktion av lymfocyter. Dessa effekter var mindre uttalade eller av samma omfattning som de som ses med andra glukokortikosteroider. . Dessa steroideffekter kan, liksom för andra glukokortikosteroider, vara relevanta för människa beroende på dos, behandlingstid och sjukdom.

Budesonid visade inga mutagena effekter i ett antal in vitro och in vivo försök.

Ett lindrigt ökat antal av basofila foci i levern sågs i långtidsstudier på råtta med budesonid. I karcinogenicitetsstudier sågs en ökad förekomst av primäralevercell tumörer, astrocytom (hos hanråttor) och brösttumörer (honråttor). Dessa tumörer orsakas sannolikt av den specifika steroidreceptoreffekten, ökad metabolisk belastning på levern och anabola effekter, effekter som också ses med andra glukokortikosteroider i råttstudier och därför representerar en klasseffekt. Liknande effekter har aldrig setts hos människa för budesonid, varken i kliniska prövningar eller i spontanrapporter.

Gängse studier avseende allmäntoxicitet, gentoxicitet och karcinogenicitet visade i allmänhet inte några särskilda risker för människa.

Liksom andra glukokortikosteroider har budesonid i djurförsök visat sig orsaka missbildningar, men den kliniska relevansen hos människa har inte fastställts (se även sektion 4.6).

Kapseln innehåller:

Ammonium metakrylatcopolymer (typ A) (Eudragit RL),

ammonium metakrylatcopolymer (typ B) (Eudragit RS),

laktosmonohydrat,

majsstärkelse,

metakrylsyra - metylmetakrylatcopolymer (1:1) (Eudragit L 100),

metakrylsyra - metylmetakrylatcopolymer (1:2) (Eudragit S 100),

povidon K25,

renat vatten^*,

sackaros,

talk,

trietylcitrat

*intermediärt hjälpämne

Kapselhöljet innehåller:

Svart järnoxid (E 172)

Erytrosin (E 127)

Gelatin

Renat vatten

Röd järnoxid (E 172)

Natriumlaurilsulfat

Titandioxid (E 171)

Ej relevant.

3 år.

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

AI/PVC/PVDC blisterstrips.

Förpackningsstorlekar: 10, 50 och 90, 100, 120 kapslar

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Inga särskilda anvisningar.

Dr. Falk Pharma GmbH

Leinenweberstr. 5

79108 Freiburg

Tyskland

16612

2001-04-06/2009-01-04

2016-08-26